Helgeandskyrkan
4 februari kl 17
Ruth Edman, sång
Larsåke Sjöstedt, orgel
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2017-02-02
Vårtecken av Gunnar Stensson
Gul lyser vintergäcken under de gamla bokarna vid Höje å där Källby mölla en gång låg.
Skatorna träter om det risiga boet i avenboken utanför köksfönstret.
Med knutna nävar och knotiga armar förbannar de hamlade pilarna längs Sunnanväg vintereländet.
Utanför bussfönstret välver sig oväntat en ofantlig ljusblå himmel över slätten.
Solen seglar för första gången fritt förbi Socionomhusets taknock den 29 januari kl 15.42.
Skatorna träter om det risiga boet i avenboken utanför köksfönstret.
Med knutna nävar och knotiga armar förbannar de hamlade pilarna längs Sunnanväg vintereländet.
Utanför bussfönstret välver sig oväntat en ofantlig ljusblå himmel över slätten.
Solen seglar för första gången fritt förbi Socionomhusets taknock den 29 januari kl 15.42.
Renhållningen
Ulf Nymark, MP, blir ny ordförande i renhållningsverket i Lund. Sedan
tidigare är han ordförande i kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott.
Vi gratulerar vår mångårige VB-medarbetare och ser fram emot många fler
inlägg. Förra veckan handlade det om SD:s vägran att samarbeta i
Räddningstjänsten – Syd och denna vecka handlar det om väg- och
pengakarusellen samt om Israel. Skribenten Ulf har ett brett register.
Noterat i veckan
Sverige står på randen av en ny finanskris
Våra privata skulder ligger på 248
procent av BNP och Sverige är ett av de länder i världen där det
privata skuldberget ökat mest. Bankerna lånar ut pengar som inte finns
men som låntagaren skapar när han betalar med sitt arbete. Bankens
vinst ökar. Tills kraschen kommer. Då betalar staten.
Ungefär så resonerar Svenska Dagbladets ekonomjournalist Andreas Cervenka i boken Vad gör en bank? Läs den! Kommentera den gärna i VB. Vi återkommer säkert.
Donald Trump är en kapitalist, helt enkelt.
America first! Nu har Donald utsett Exxon Mobiles ledare till utrikesminister. Pengar att tjäna på olja och bensin! Putin förstår det lika bra som jag. Ingen av oss vill slösa pengar på miljödårarna i FN! Och jag träffade Theresa i veckan. Vi vill båda bygga murar för att stoppa slöddret som infekterar våra länder! ”We understood each other perfectly. I just grabbed her pussy.”
Våra privata skulder ligger på 248
procent av BNP och Sverige är ett av de länder i världen där det
privata skuldberget ökat mest. Bankerna lånar ut pengar som inte finns
men som låntagaren skapar när han betalar med sitt arbete. Bankens
vinst ökar. Tills kraschen kommer. Då betalar staten.Ungefär så resonerar Svenska Dagbladets ekonomjournalist Andreas Cervenka i boken Vad gör en bank? Läs den! Kommentera den gärna i VB. Vi återkommer säkert.
Donald Trump är en kapitalist, helt enkelt.
America first! Nu har Donald utsett Exxon Mobiles ledare till utrikesminister. Pengar att tjäna på olja och bensin! Putin förstår det lika bra som jag. Ingen av oss vill slösa pengar på miljödårarna i FN! Och jag träffade Theresa i veckan. Vi vill båda bygga murar för att stoppa slöddret som infekterar våra länder! ”We understood each other perfectly. I just grabbed her pussy.”
Kommunstyrelsen: Ja till en kvarts miljard för ökad biltrafik av Ulf N
Kommunstyrelsens majoritet, bestående av samtliga partier utom MP och
V, beslutade i går att säja ja till kommunal medfinansiering av ny
trafikplats vid Östra Torn/Ideon och nya körfält på E22:an mellan
trafikplats Gastelyckan och Lund Norra. Visst, kommunen betalar inte
hela detta asfaltkalas. Femtio miljoner bidrar Lund med. Och även
statens medel kommer från skattebetalarna. Kommunen ska stå för en ny
cirkulationsplats på Scheelevägen och nya gator.
Detta är alltså en investering i ökad biltrafik och därmed också ökade koldioxidutsläpp, ökat buller och ökad trängsel på Lunds gator. Tänk så mycket bättre cykel-, gång- och kollektivtrafikinfrastruktur vi i Lund kunde få för 250 miljoner kronor! Märkligt nog hördes denna gång ingenting från FNL om att stoppa denna investering i föråldrad transportteknik och slöseri med skattebetalarnas pengar.
Utbyggnaden står givetvis i skarp motsättning till de miljö- och klimatmål som Lunds kommun i stor politisk enighet har beslutat om. Återigen visar det sig att det är lätt att sätta upp mål, men betydligt svårare att fatta beslut som främjar målen.
NOT: Både MP och V reserverade sig mot beslutet.
Detta är alltså en investering i ökad biltrafik och därmed också ökade koldioxidutsläpp, ökat buller och ökad trängsel på Lunds gator. Tänk så mycket bättre cykel-, gång- och kollektivtrafikinfrastruktur vi i Lund kunde få för 250 miljoner kronor! Märkligt nog hördes denna gång ingenting från FNL om att stoppa denna investering i föråldrad transportteknik och slöseri med skattebetalarnas pengar.
Utbyggnaden står givetvis i skarp motsättning till de miljö- och klimatmål som Lunds kommun i stor politisk enighet har beslutat om. Återigen visar det sig att det är lätt att sätta upp mål, men betydligt svårare att fatta beslut som främjar målen.
NOT: Både MP och V reserverade sig mot beslutet.
Allt är inte kommunalpolitik av Lucifer
Sydsvenskans ambitiöse kommunalreporter Alexander Kuprijanko 
satsade
stort i måndags med ett helt uppslag med intervjuer med alla Lunds tio
fullmäktigepartier under rubriken ”Så vill Lunds politiker tackla
budgetkrisen”. Javisst, det är sånt man länge har undrat över!
Intetsägande politikersvar
Men politikerna hade dessvärre inte mycket att säga. De flesta sväljer Anders Almgrens (s) språkbruk (”effektiviseringar”) när det är nedskärningar det handlar om, (Dock, FNL sade som det är). Fi och V är uppriktiga och talar om att en expansiv kommun som Lund faktiskt behöver höja skatten. Det är inga överraskningar: SD vill inte oväntat avveckla mottagningen av nyanlända, medan FNL säger nej till spårvägskostnaderna Men de flesta pratar lite runt, ser ”utmaningar”, hoppas på ”konstruktiva dialoger” etc. precis som man trodde. M säger att hade vi bara sänkt utgifterna med en procent om året vid varje ny budget i alla år så hade allt varit väl. För all del, men Almgrens procentsatser (nerskärningar 3,5 eller 7 procent) leder väl just fram till en riktig moderatbudget. Mycket riktigt – på torsdagen släpptes den förväntade uppföljningen. Som genom ett under finns det plötsligt ett tillskott om några miljoner till Kultur- och fritidsnämnden från S+Mp. Vi är överväldigade av denna generositet. Ja, det är lätt att bli ironisk över sådana manövrar, men verkligheten är ju bister, med den fullmäktigemajoritet det senaste kommunalvalet gav oss.
Spårvägsfrågan död?
Då skulle spårvägsfrågan vara död och begraven nu när spaden är satt i jorden för själva bygget. Så är det naturligtvis inte, den kommer vi att ha med oss i åtminstone tio år till och jag tycker den har hanterats dåligt av S och V. Det hade kunnat bli en uppgörelse om ett uppskjutande tills större klarhet hade vunnits. Inte minst lever spårvägen i kommunalpolitikernas undermedvetna som hotande mardrömmar om möjliga skandaler och kostnadsproblem. T.ex. förväntar man sig nu problem när spårvägen skall passera under E22 strax söder om Brunnshög. Då måste undergången förstärkas vilket i sin tur kräver att motorvägen stängs av några dagar. Vid nyheten om detta poppade oron upp hos en S-politiker som utbrast: ”Det måste vänta till efter valet”. Jo, det måste det nog.
Per T Ohlsson breder ut sig
Universitetets hedersdoktorat till Per T. Ohlsson gav omedelbar utdelning. Hans söndagskrönika, Sydsvenskans egentliga huvudledare, har nu fått två hela sidor till förfogande i stället för en som länge varit standard. Risken är förstås att han tappar bettet efter alla hedersbetygelser. I söndags blev det t.ex. bara en avslagen eftersläng åt Vänsterpartiet (”halvreformerade kommunister”). Nog förväntar vi oss skarpare ord än så.
Nog tycker jag också det är skamlöst när moderatledaren ständigt likställer Sverigedemokraterna med Vänsterpartiet, de båda partier som hon anser inte vara ”regeringsdugliga”. Inte heller jag vill se V i regering med S under nuvarande omständigheter. Det räcker att se på vad som har hänt med Mp i koalitionen med S för att tacka nej till sådant samarbete och jag hoppas verkligen att Jonas Sjöstedt inte menar allvar när han talar om att V borde sitta i regeringen med S nu. Likställandet av V och SD är väl bara M:s försök att legitimera M:s senaste framstöt i regeringsfrågan. V och SD är två partier som inte har några likheter och det vet Kinberg-Batra. Jag tycker faktiskt lite synd om henne: hon har gjort bort sig genom att inte förankra sitt utspel. Jag tror att hon byts ut inom någon månad.
Östersjöstrategi
Som VB:s militärpolitiske korrespondent har jag följt schackrandet med hamnarna inför utläggandet av den rysk-tyska gasförbindelsen i Östersjön. Och det är naturligtvis Karlshamn som är den viktiga hamnen. Den skyddades till för tio år sedan av Sveriges modernaste kustartilleri vilket naturligtvis skrotades när de strategiska tänkarna i militärledningen förklarade att Sverige bäst försvarades i Afghanistan. Då lade man ner hela kustartilleriet, inte bara vid Karlshamn och Slite, och sålde ut eller brände upp alla kängor och långkalsonger. Under en lång tidsperiod övades ständigt försvar mot en Warszawapaktsinvasion över Karlshamn. Därifrån har man god tillgång till det svenska väg- och järnvägsnätet. På tre dygn når man fram till Västkusten så att man skär av hela Sydsverige.
Det måste ha varit tankar som dessa som fick ÖB att tveka om lämpligheten i att lagra ryska rör i Karlshamn. Nu visar det sig att det är ungefär 700 ryska handelsfartygsrörelser per år till och från Karlshamn. Här finns inga hemligheter att bevaka och om rören lagras av svensk personal i svensk regi kan jag inte se några speciella problem så länge man över huvud vill fortsätta att handla med Ryssland. Visst, gasledningarna i Östersjön är ett skit som hade varit skönt att slippa, men det kan vi inte och det är bara patetiskt när det föreslås att vi borde försöka hindra dem av klimatskäl. Och regeringen borde väl kunna stå för sina egna åsikter och inte låtsas som att det handlar om kommunalpolitik. Kommunalpolitiken är nog så besvärlig i sig, vilket är vad vi sedan länge har hävdat i den här krönikan.
satsade
stort i måndags med ett helt uppslag med intervjuer med alla Lunds tio
fullmäktigepartier under rubriken ”Så vill Lunds politiker tackla
budgetkrisen”. Javisst, det är sånt man länge har undrat över!Intetsägande politikersvar
Men politikerna hade dessvärre inte mycket att säga. De flesta sväljer Anders Almgrens (s) språkbruk (”effektiviseringar”) när det är nedskärningar det handlar om, (Dock, FNL sade som det är). Fi och V är uppriktiga och talar om att en expansiv kommun som Lund faktiskt behöver höja skatten. Det är inga överraskningar: SD vill inte oväntat avveckla mottagningen av nyanlända, medan FNL säger nej till spårvägskostnaderna Men de flesta pratar lite runt, ser ”utmaningar”, hoppas på ”konstruktiva dialoger” etc. precis som man trodde. M säger att hade vi bara sänkt utgifterna med en procent om året vid varje ny budget i alla år så hade allt varit väl. För all del, men Almgrens procentsatser (nerskärningar 3,5 eller 7 procent) leder väl just fram till en riktig moderatbudget. Mycket riktigt – på torsdagen släpptes den förväntade uppföljningen. Som genom ett under finns det plötsligt ett tillskott om några miljoner till Kultur- och fritidsnämnden från S+Mp. Vi är överväldigade av denna generositet. Ja, det är lätt att bli ironisk över sådana manövrar, men verkligheten är ju bister, med den fullmäktigemajoritet det senaste kommunalvalet gav oss.
Spårvägsfrågan död?
Då skulle spårvägsfrågan vara död och begraven nu när spaden är satt i jorden för själva bygget. Så är det naturligtvis inte, den kommer vi att ha med oss i åtminstone tio år till och jag tycker den har hanterats dåligt av S och V. Det hade kunnat bli en uppgörelse om ett uppskjutande tills större klarhet hade vunnits. Inte minst lever spårvägen i kommunalpolitikernas undermedvetna som hotande mardrömmar om möjliga skandaler och kostnadsproblem. T.ex. förväntar man sig nu problem när spårvägen skall passera under E22 strax söder om Brunnshög. Då måste undergången förstärkas vilket i sin tur kräver att motorvägen stängs av några dagar. Vid nyheten om detta poppade oron upp hos en S-politiker som utbrast: ”Det måste vänta till efter valet”. Jo, det måste det nog.
Per T Ohlsson breder ut sig
Universitetets hedersdoktorat till Per T. Ohlsson gav omedelbar utdelning. Hans söndagskrönika, Sydsvenskans egentliga huvudledare, har nu fått två hela sidor till förfogande i stället för en som länge varit standard. Risken är förstås att han tappar bettet efter alla hedersbetygelser. I söndags blev det t.ex. bara en avslagen eftersläng åt Vänsterpartiet (”halvreformerade kommunister”). Nog förväntar vi oss skarpare ord än så.
Nog tycker jag också det är skamlöst när moderatledaren ständigt likställer Sverigedemokraterna med Vänsterpartiet, de båda partier som hon anser inte vara ”regeringsdugliga”. Inte heller jag vill se V i regering med S under nuvarande omständigheter. Det räcker att se på vad som har hänt med Mp i koalitionen med S för att tacka nej till sådant samarbete och jag hoppas verkligen att Jonas Sjöstedt inte menar allvar när han talar om att V borde sitta i regeringen med S nu. Likställandet av V och SD är väl bara M:s försök att legitimera M:s senaste framstöt i regeringsfrågan. V och SD är två partier som inte har några likheter och det vet Kinberg-Batra. Jag tycker faktiskt lite synd om henne: hon har gjort bort sig genom att inte förankra sitt utspel. Jag tror att hon byts ut inom någon månad.
Östersjöstrategi
Som VB:s militärpolitiske korrespondent har jag följt schackrandet med hamnarna inför utläggandet av den rysk-tyska gasförbindelsen i Östersjön. Och det är naturligtvis Karlshamn som är den viktiga hamnen. Den skyddades till för tio år sedan av Sveriges modernaste kustartilleri vilket naturligtvis skrotades när de strategiska tänkarna i militärledningen förklarade att Sverige bäst försvarades i Afghanistan. Då lade man ner hela kustartilleriet, inte bara vid Karlshamn och Slite, och sålde ut eller brände upp alla kängor och långkalsonger. Under en lång tidsperiod övades ständigt försvar mot en Warszawapaktsinvasion över Karlshamn. Därifrån har man god tillgång till det svenska väg- och järnvägsnätet. På tre dygn når man fram till Västkusten så att man skär av hela Sydsverige.
Det måste ha varit tankar som dessa som fick ÖB att tveka om lämpligheten i att lagra ryska rör i Karlshamn. Nu visar det sig att det är ungefär 700 ryska handelsfartygsrörelser per år till och från Karlshamn. Här finns inga hemligheter att bevaka och om rören lagras av svensk personal i svensk regi kan jag inte se några speciella problem så länge man över huvud vill fortsätta att handla med Ryssland. Visst, gasledningarna i Östersjön är ett skit som hade varit skönt att slippa, men det kan vi inte och det är bara patetiskt när det föreslås att vi borde försöka hindra dem av klimatskäl. Och regeringen borde väl kunna stå för sina egna åsikter och inte låtsas som att det handlar om kommunalpolitik. Kommunalpolitiken är nog så besvärlig i sig, vilket är vad vi sedan länge har hävdat i den här krönikan.
Dagens skolsystem måste bort! av Gunnar Stensson
Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet lade den 21 januari tillsammans med LO fram en Likvärdighetsagenda med 33 förslag till nödvändiga reformer av den svenska skolan.
Alla elever ska ha samma chans att lyckas i skolan – oavsett bakgrund, förutsättningar eller bostadsort. Genomgripande förändringar av det svenska skolsystemet är nödvändiga.
Den borgerliga pressen och allianspolitikerna tiger och försöker förtiga förslaget, medan de försöker övertyga allmänheten att allt blir OK med lite flit och disciplin.
Skolan har blivit en marknad, konstaterar de båda lärarorganisationerna och LO.
Det har lett till betygsinflation. Resurserna går till marknadsföring i stället för undervisning i både fristående och kommunala skolor.
Gapet mellan elever från socioekonomiskt svaga respektive starka hem ökar.
Skillnaden mellan skolor med många högpresterande elever och skolor där många elever inte har nått kunskapsmålen har ökat.
Många skolor har idag antagnings- och urvalsregler som diskriminerar och sorterar bort elever.
Gränserna mellan upptagningsområdena måste ritas om. Det behövs en gemensam antagningsadministration.
Den statliga kontrollen över friskolor måste stärkas. Ett krav för tillstånd att starta en friskola måste vara att det finns förutsättningar för blandade elevgrupper.
Det ska inte vara möjligt att ideligen byta skola.
Dagens skolpengssystem måste bytas ut. Resurserna måste fördelas mer likvärdigt än idag.
Staten måste garantera alla kommuner och skolor likvärdiga resurser. Elevernas socioekonomiska bakgrund ska alltid vägas in vid resursfördelning till grund- och gymnasieskolor.
Vi måste införa ett nytt resursfördelningssystem som fokuserar på de faktiska kostnader som en skola har, där inte hela pengen ska följa med när en elev byter skola.
Överskott ska återinvesteras i undervisningen. Det är för detta skattemedlen är avsedda.
Styrningen av skolan måste förstärkas. Alla skolor behöver höjda kvalitetskrav som behöriga lärare, stödfunktioner, tillgång till bibliotek, NO-salar och skolgård.
Alla skolor ska dela på ansvaret för nyanlända. Det gäller även friskolor. Det behövs fler studiehandledare, modersmålslärare och lärare i svenska som andraspråk.
Sveriges lärare har fått nog. Nu manar lärarorganisationerna till solidarisk kamp för en likvärdig skola, kamp i fackliga organisationer, elevföreningar och föräldraföreningar, kamp i alla klassrum, skolor, kommuner, friskolekoncerner och politiska partier med alla medel, som debatter, namninsamlingar, demonstrationer och strejker för det gemensamma målet att vrida skolan ur marknadens våld, göra den demokratisk och likvärdig så att den åter kan bli en av världens bästa skolor.
Den svenska skolans demokratisering på 1950- och 60-talen frigjorde enorma begåvningsreserver och ledde - när grundskoleeleverna nådde universitet och högskolor åren omkring 1970 - till en explosiv utveckling av den högre utbildningen.
Elever och föräldrar i kommuner, län och regioner jublade. Lärarhögskolorna fylldes av entusiastiska studenter som brann för den svenska grundskolan. På ett par årtionden fick Sverige ett av världens bästa utbildningssystem.
Utbildningens avdemokratisering inleddes på 1990-talet med kommunaliseringen och införandet av friskolor.
På 2010-talet accelererade den när skolpengssystemet infördes och gav de vinstdrivna skolkoncernerna möjlighet att belägga lärarna med munkavle och rektorerna makt att splittra lärarkollegierna genom enväldet över lönesättningen. Den svenska skolan hamnade på europeisk bottennivå samtidigt som den blev dyrare.
Hur orimligt skolpengssystemet slår i Helsingborg och Malmö visade Sydsvenskans skoljournalist Emma Leijnse med en jämförelse mellan Helsingborg och Malmö den 14/1. En vecka senare, 23/1, presenterade hon Sten-Bertil Olssons doktorsavhandling där han analyserar hur Fritt sök ledde till regional obalans och gjorde skolorna i Skåne och Blekinge sämre och dyrare. Sten-Bertil Olsson som tidigare var skoldirektör i Lund, förordade i stället en statlig skolpeng som var lika för alla.
Alla elever ska ha samma chans att lyckas i skolan – oavsett bakgrund, förutsättningar eller bostadsort. Genomgripande förändringar av det svenska skolsystemet är nödvändiga.
Den borgerliga pressen och allianspolitikerna tiger och försöker förtiga förslaget, medan de försöker övertyga allmänheten att allt blir OK med lite flit och disciplin.
Skolan har blivit en marknad, konstaterar de båda lärarorganisationerna och LO.
Det har lett till betygsinflation. Resurserna går till marknadsföring i stället för undervisning i både fristående och kommunala skolor.
Gapet mellan elever från socioekonomiskt svaga respektive starka hem ökar.
Skillnaden mellan skolor med många högpresterande elever och skolor där många elever inte har nått kunskapsmålen har ökat.
Många skolor har idag antagnings- och urvalsregler som diskriminerar och sorterar bort elever.
Gränserna mellan upptagningsområdena måste ritas om. Det behövs en gemensam antagningsadministration.
Den statliga kontrollen över friskolor måste stärkas. Ett krav för tillstånd att starta en friskola måste vara att det finns förutsättningar för blandade elevgrupper.
Det ska inte vara möjligt att ideligen byta skola.
Dagens skolpengssystem måste bytas ut. Resurserna måste fördelas mer likvärdigt än idag.
Staten måste garantera alla kommuner och skolor likvärdiga resurser. Elevernas socioekonomiska bakgrund ska alltid vägas in vid resursfördelning till grund- och gymnasieskolor.
Vi måste införa ett nytt resursfördelningssystem som fokuserar på de faktiska kostnader som en skola har, där inte hela pengen ska följa med när en elev byter skola.
Överskott ska återinvesteras i undervisningen. Det är för detta skattemedlen är avsedda.
Styrningen av skolan måste förstärkas. Alla skolor behöver höjda kvalitetskrav som behöriga lärare, stödfunktioner, tillgång till bibliotek, NO-salar och skolgård.
Alla skolor ska dela på ansvaret för nyanlända. Det gäller även friskolor. Det behövs fler studiehandledare, modersmålslärare och lärare i svenska som andraspråk.
Sveriges lärare har fått nog. Nu manar lärarorganisationerna till solidarisk kamp för en likvärdig skola, kamp i fackliga organisationer, elevföreningar och föräldraföreningar, kamp i alla klassrum, skolor, kommuner, friskolekoncerner och politiska partier med alla medel, som debatter, namninsamlingar, demonstrationer och strejker för det gemensamma målet att vrida skolan ur marknadens våld, göra den demokratisk och likvärdig så att den åter kan bli en av världens bästa skolor.
Den svenska skolans demokratisering på 1950- och 60-talen frigjorde enorma begåvningsreserver och ledde - när grundskoleeleverna nådde universitet och högskolor åren omkring 1970 - till en explosiv utveckling av den högre utbildningen.
Elever och föräldrar i kommuner, län och regioner jublade. Lärarhögskolorna fylldes av entusiastiska studenter som brann för den svenska grundskolan. På ett par årtionden fick Sverige ett av världens bästa utbildningssystem.
Utbildningens avdemokratisering inleddes på 1990-talet med kommunaliseringen och införandet av friskolor.
På 2010-talet accelererade den när skolpengssystemet infördes och gav de vinstdrivna skolkoncernerna möjlighet att belägga lärarna med munkavle och rektorerna makt att splittra lärarkollegierna genom enväldet över lönesättningen. Den svenska skolan hamnade på europeisk bottennivå samtidigt som den blev dyrare.
Hur orimligt skolpengssystemet slår i Helsingborg och Malmö visade Sydsvenskans skoljournalist Emma Leijnse med en jämförelse mellan Helsingborg och Malmö den 14/1. En vecka senare, 23/1, presenterade hon Sten-Bertil Olssons doktorsavhandling där han analyserar hur Fritt sök ledde till regional obalans och gjorde skolorna i Skåne och Blekinge sämre och dyrare. Sten-Bertil Olsson som tidigare var skoldirektör i Lund, förordade i stället en statlig skolpeng som var lika för alla.
Israel: Staten berömmer och belönar marktjuvar
av Ulf Nymark
Nu i dagarna håller israelisk polis på att utrymma en illegal israelisk
bosättning, Amona, på Västbanken. Bosättningen är illegal även enligt
israelisk lag. Högsta domstolen har fastslagit detta och beordrat att
bosättningen ska tömmas och upphöra. Bosättarna har helt enkelt
ockuperat och lagt beslag på privat mark, ägd och brukad av
palestinier. Tömningen av bosättningen har uppskjutits i flera år, men
är nu alltså på väg att verkställas. Bosättarna motsätter sig
evakueringen och har drabbat samman med polisen. Ett femtontal polisen
och två bosättare har fått lindriga skador under sammanstötningarna.
Ett antal israeliska ungdomar har också arresterats för att de hindrat
polisen att fullgöra sina uppgifter. Noteras bör i detta sammanhang,
att när palestinier protesterar och demonstrerar mot den olagliga
ockupationen av palestinsk mark är det snarare regel än undantag att
polisen och armén skjuter skarpt mot demonstranterna.
Nya bosättningar på palestinsk mark
Israels regering, med premiärminister Netanyahu i spetsen, har omedelbart lovat att nya bosättningar ska byggas på Västbanken för att kompensera de evakuerade jordtjuvarna. 6000 nya bostäder har Netanyahu utlovat, plus ett antal miljoner i ekonomisk kompensation. Utbildningsminister Bennet har dessutom lovat att lägga ett förslag i parlamentet om att annektera hela Västbanken. Ministern hyllar de protesterande bosättarna som ”hjältar”.
I ”den judiska och demokratiska staten” Israel är nu ett lagförslag på väg att antas som gör det lagligt för enskilda att lägga beslag på privatägd palestinsk mark. Fram till nu har det ju varit tillåtet för staten att ockupera palestinskt territorium. En tvåstatslösning och en fredlig lösning överhuvudtaget tonar allt mera bort i fjärran.
(Källa: Tidningen Haaretz, 2017-02-02 med flera datum).
Nya bosättningar på palestinsk mark
Israels regering, med premiärminister Netanyahu i spetsen, har omedelbart lovat att nya bosättningar ska byggas på Västbanken för att kompensera de evakuerade jordtjuvarna. 6000 nya bostäder har Netanyahu utlovat, plus ett antal miljoner i ekonomisk kompensation. Utbildningsminister Bennet har dessutom lovat att lägga ett förslag i parlamentet om att annektera hela Västbanken. Ministern hyllar de protesterande bosättarna som ”hjältar”.
I ”den judiska och demokratiska staten” Israel är nu ett lagförslag på väg att antas som gör det lagligt för enskilda att lägga beslag på privatägd palestinsk mark. Fram till nu har det ju varit tillåtet för staten att ockupera palestinskt territorium. En tvåstatslösning och en fredlig lösning överhuvudtaget tonar allt mera bort i fjärran.
(Källa: Tidningen Haaretz, 2017-02-02 med flera datum).
Skola för stamfolksbarn – en droppe i Oceanen?
av Staffan Lindberg
Det finns 3,1 miljoner NGOs i Indien.
Man kan undra vad dessa frivilligorganisationer sysslar med? Om man
slår ut dem på befolkningen på 1,335,745,109 individer
(torsdagen den 26 januari 2017) så blir det ungefär en organisation på
430 personer eller 5 organisationer per by och kvarter!
Antalet lågstadieskolor i Indien är 5,8 miljoner. Av dessa är ca 10 procent privata och resten offentligt ägda. Många NGOs driver just skolor. Andra ägnar sig åt socialt arbete bland fattiga i byar och städer, utveckling av jordbruk, fiske, hantverk som sömnad och snickeri, och olika ideella ändamål som religiös dyrkan, nykterhet, yoga mm. Andelen som hjälper fattiga har jag inte sett någon statistik på. Däremot vet jag organisationer har olika mycket närvaro i olika delar av Indien. Men hur viktiga är de och vad betyder de?
Antalet lågstadieskolor i Indien är 5,8 miljoner. Av dessa är ca 10 procent privata och resten offentligt ägda. Många NGOs driver just skolor. Andra ägnar sig åt socialt arbete bland fattiga i byar och städer, utveckling av jordbruk, fiske, hantverk som sömnad och snickeri, och olika ideella ändamål som religiös dyrkan, nykterhet, yoga mm. Andelen som hjälper fattiga har jag inte sett någon statistik på. Däremot vet jag organisationer har olika mycket närvaro i olika delar av Indien. Men hur viktiga är de och vad betyder de?
Nödhjälpen är blygsam i förhållande till de subventioner som går till medelklassen i form lägre kostnad för konstgödning, lägre bensinpriser och elkostnader. Men hjälpen ser till att praktiskt ingen svälter även om många går hungriga med bara ett mål mat om dagen. Lönerna för lantarbetarna har genom NAREGAs insatser på många håll ökat med mer än inflationen. Många lantarbetare och daglönare i städerna bor idag i tegelhus med elektricitet och TV. Nu hotar dock nedskärningar av nödhjälpen under den hinduhöger-extremistiska Modi-regimen.
Det liknar mer USA än nordvästra Europa. De fattiga och sjuka får hålla till godo med ideella insatser. Som vi sett är de frivilliga många och de flesta gör faktiskt nytta. Barn får gå i skola och får läxhjälp på kvällarna, vuxna kan gå i läs- och skrivkurser eller lära sig ett hantverk. Staten står för de största kostnaderna, utländska biståndsgivare för en mindre del.
En kritik som riktas mot de frivilliga organisationer är att de p g a bristande revision är korrupta och bara är ute efter att skapa jobb för dess grundare som ofta är arbetslösa ”filkandare”. Men korruption genomsyrar hela det indiska samhället – om folk i status- och maktpositioner får chansen tar de en del av kakan utan att någon kan ingripa emot dem.
Lika viktigt för förståelsen är att frivillighjälpen är en del av det ojämlika samhället utan offentliga skyddsnät. De rika ger åt de fattiga. Men de som driver välgörenheten tar också betalt för den i form av löner och egendom för sig själva. Högsta domstolen har just beslutat att skärpa revisionen av NGOs som får statliga bidrag (de flesta), men de kommer knappast åt procentuella uttag för administration som ligger under 10 procent av omsättning. 10 procent är mycket pengar i denna världens största välgörenhetsekonomi. En hel del av dessa pengar hamnar dessutom i fickorna på berömdheter (filmstjärnor och TV-kändisar), som hjälper till att göra reklam för hjälpinsatserna. Celebriteter genomsyrar numera många av de politiska partierna här, alltså inte bara i USA.
Trots detta sipprar det ner smulor från de dignande borden. Från Lund i Sverige skickar t ex föreningen Svalorna stöd till sina lokala organisationer i Chennai, Tamil Nadu och Bangladesh. De har stöd av SIDA och är mycket seriösa inte minst vad gäller organisk odling. Att ekologiskt jordbruk kanske inte kan mätta Indiens miljoner är en annan sak. Medelklassen vill i ökande grad äta organiskt så det finns en stor marknad.
Jag besöker en indiskt finansierad NGO. En skola för stamfolk från bergen i Yelagiri i Tamil Nadu ca 1000 meter över havet. Stamfolken har sina garanterade reservat, men har svårt att försörja sig i en alltmer penningsbaserad ekonomi, långt mindre råd att skicka sina barn till skolan.
Skolan startades år 2000 av en pensionerad statstjänsteman, Mr. Ramamurthy, och heter SODEWS (Society for development of economically weaker sections). Dels bedrivs internatskola år 1–8 för 140 pojkar som betonar språk, naturvetenskap, musik och idrott. Dels har skolan 40 instruktörer som besöker ca 100 dagis och 150 lågstadieskolor, alla statligt drivna, för att lära ut pedagogik och även stödja förbättringar av lokaler och läromedel av olika slag. Två volontärer om året kommer från Tyskland och bidrar till entusiasmen.
Som det ser ut i Indien med en av världens mest utsugande kapitalistiska ekonomier och med det största antalet verkligt fattiga i världen (ca 300 miljoner) kan man faktiskt inte negligera de insatser som frivilligorganisationerna gör. Tvärtom.
Så är också Ramu, som ledaren kallas av både barn och vuxna, en tvättäkta kommunist. Sådana finns faktiskt i Indien. Han var under lång tid direktör för Botswanas statsförvaltning och han hjälpte ANCs gerillasoldater att gömma sig undan apartheidregimens poliser. Han träffade Olof Palme och många andra i stödorganisationen för ANC. Han är 80 år och still going strong.
Vi måste komma ihåg att så här såg det också ut i nordvästra Europa innan industrialismen och arbetarrörelsen tog fart på allvar. Med utbildning och demokrati växte det fram självhjälpsorganisationer, kooperativ och bildningsförbund i stället för välgörenhets-organisationer.
En droppe i havet. Ja! Men konkret hjälp i alla fall och i många fall små frön som växer.
66 år i skolan 40. 1985-97:7. Nyordning i gymnasieskolan
av Den Gamle
Rektor Alf Andersson utövade sitt
ämbete enligt Skolstadgan. Han var en lågmäld man som kunde påminna om
statsminister Löfven.
I början av 1990-talet hade flertalet av Heleneholmsskolans lärare arbetat i skolan under mer än två decennier. Den hade utvecklats till en komplicerad men väl fungerande social organism. Den värsta krisen hade varit nedläggningen av högstadiet åren omkring 1985. Ett par gånger agerade kollegiet utanför stadgan som vid ett par små strejkaktioner i samband med kommunaliseringen.
Läraryrket är tidlöst. Mina elever var alltid lika unga. Jag ser på ett klassfoto av en avgångsklass från 1996. Där står eller sitter 31 elever. Själv står jag i bakgrunden till höger om klassen. Jag känner igen alla men minns inte namnen. De är yngre än jag trodde. Kläderna är annorlunda än nu. Där finns en afghan, en begåvad palestinsk flicka och två pojkar från det forna Jugoslavien. En svarthårig tjej med unik sopranröst. Någon håller en trumpet, ett par andra gitarrer. Detta är en musikklass. Heleneholmsskolan tar emot musikelever från hela Skåne.
Kunskaper och perspektiv i ämnena samhällskunskap och historia förnyas kontinuerligt. Jag är privilegierad. Det märks inte hur åren går. Det är alltid nu. Den förhärskande åldern i klassrummet är alltid 16 till 19. Nu måste eleverna på fotot vara omkring 40 .
I november 1993 genomförde kollegiet på Alf Anderssons initiativ ett par studiedagar i Mecklenburg - Vorpommern. Vi tar båten från Trelleborg till Rostock och fortsätter sedan med buss. Han berättar om hur han arbetade med jordbruk i någon sorts biståndsprojekt omedelbart efter andra världskriget.
Jag tror det var i Schwerin vi övernattade. Jag är lite osäker för V Skåne skickade mig på ett fredsmöte i Schwerin några år senare (jag skrev om det i VB). På eftermiddagen och frampå kvällen arbetade vi med någon sorts skoladministration som måste genomföras. Vi häpnade över hur gammaldags allt verkade, liksom avsiktligt bevarat för eftervärlden.
Alf berättar om förhoppningarna och de tänkbara framtidsperspektiven 1946. Ingenting har blivit som han hade trott och hoppats. Vi fortsätter till Lübeck och reser sedan hem via Köpenhamn.
På vårterminen börjar vi märka att Alf glömmer saker. Tidigare var hans minne mycket exakt. Det är nödvändigt när man har ansvar för en stor institution som en gymnasieskola.
Vem som helst kan glömma vid något tillfälle, men det här var annorlunda. Några månader kunde kanslipersonalen täcka upp – på en skola är alltid kansliet och dess personal den centrala hjärnan i nervsystemet – men till slut räckte deras insatser inte till. Vid vårterminens slut avgick Alf från rektorstjänsten. Ett par månader senare avled han.
I början av 1990-talet hade flertalet av Heleneholmsskolans lärare arbetat i skolan under mer än två decennier. Den hade utvecklats till en komplicerad men väl fungerande social organism. Den värsta krisen hade varit nedläggningen av högstadiet åren omkring 1985. Ett par gånger agerade kollegiet utanför stadgan som vid ett par små strejkaktioner i samband med kommunaliseringen.
Läraryrket är tidlöst. Mina elever var alltid lika unga. Jag ser på ett klassfoto av en avgångsklass från 1996. Där står eller sitter 31 elever. Själv står jag i bakgrunden till höger om klassen. Jag känner igen alla men minns inte namnen. De är yngre än jag trodde. Kläderna är annorlunda än nu. Där finns en afghan, en begåvad palestinsk flicka och två pojkar från det forna Jugoslavien. En svarthårig tjej med unik sopranröst. Någon håller en trumpet, ett par andra gitarrer. Detta är en musikklass. Heleneholmsskolan tar emot musikelever från hela Skåne.
Kunskaper och perspektiv i ämnena samhällskunskap och historia förnyas kontinuerligt. Jag är privilegierad. Det märks inte hur åren går. Det är alltid nu. Den förhärskande åldern i klassrummet är alltid 16 till 19. Nu måste eleverna på fotot vara omkring 40 .
I november 1993 genomförde kollegiet på Alf Anderssons initiativ ett par studiedagar i Mecklenburg - Vorpommern. Vi tar båten från Trelleborg till Rostock och fortsätter sedan med buss. Han berättar om hur han arbetade med jordbruk i någon sorts biståndsprojekt omedelbart efter andra världskriget.
Jag tror det var i Schwerin vi övernattade. Jag är lite osäker för V Skåne skickade mig på ett fredsmöte i Schwerin några år senare (jag skrev om det i VB). På eftermiddagen och frampå kvällen arbetade vi med någon sorts skoladministration som måste genomföras. Vi häpnade över hur gammaldags allt verkade, liksom avsiktligt bevarat för eftervärlden.
Alf berättar om förhoppningarna och de tänkbara framtidsperspektiven 1946. Ingenting har blivit som han hade trott och hoppats. Vi fortsätter till Lübeck och reser sedan hem via Köpenhamn.
På vårterminen börjar vi märka att Alf glömmer saker. Tidigare var hans minne mycket exakt. Det är nödvändigt när man har ansvar för en stor institution som en gymnasieskola.
Vem som helst kan glömma vid något tillfälle, men det här var annorlunda. Några månader kunde kanslipersonalen täcka upp – på en skola är alltid kansliet och dess personal den centrala hjärnan i nervsystemet – men till slut räckte deras insatser inte till. Vid vårterminens slut avgick Alf från rektorstjänsten. Ett par månader senare avled han.
När Alf var rektor tog jag honom för given, knorrade kanske ibland,
men respekterade honom. Vid en återblick framstår han som den
idealiske ledaren för en demokratisk, regelstyrd institution. Jag fick
senare större insikter i vad som krävs för att administrera en stor
gymnasieskola. Idag har vi många skolor som varken är demokratiska
eller regelstyrda.
En mycket duglig kvinnlig lärare i naturvetenskapliga ämnen tog över rektorsansvaret. Vi hade konträrt motsatta åsikter i nästan alla moraliska och politiska frågor, men samarbetade mycket bra.
Jag kommer särskilt ihåg en kaotisk situation i samband med en studentexamen. Vattenfyllda ballonger kastades från det övre planet i vestibulen, korridorerna var sjöblöta liksom många av abiturienterna. Men Jane och jag klarade upp situationen.
Vi fick minskade resurser på grund av den ekonomiska krisen, men Jane lyckades ändå hålla standarden uppe. Med ett undantag. Vi hade tidigare haft tillgång till ett kombinerat stadsdels- och skolbibliotek. Nu stängdes stadsdelsbiblioteket vilket minskade våra resurser och försvårade kontakterna med stadsbiblioteket. Vi genomförde ett stort protestmöte och Björn Ranelid höll ett flödande tal men Allan Widman som företrädde kommunen var obeveklig. Förslumningen av Munkhättegatan hade inletts.
Det nya målinriktade betygssystemet innebar en katastrof inte bara för Heleneholmsskolan utan för hela den svenska skolan. I stället för den beprövade femgradiga skalan, som inte hade något betyg för underkänt, infördes de fyra betygsstegen MVG, VG, G och IG. Det år de infördes måste vi tillämpa alla tre betygssystemen samtidigt: den femgradiga skalan i avgångsklasserna, den femgradiga skalan utan tillämpning av de regler som var förknippade med den i tvåorna och bokstavsbetygen i ettorna. Ännu ett steg mot betygsinflation och godtycke hade tagits. Tillsammans med kommunaliseringen, friskolorna och skolpengen lämnade det fältet fritt för segregerande vinstdrivande friskolekoncerner.
I Lund ersattes Skolnämnden av en Utbildningsnämnd för gymnasieskolan och två grundskolenämnder. Fler politiker och administratörer sattes i arbete. Jag hamnade i Utbildningsnämnden och förlorade kontakten med grundskolan i allmänhet och Lerbäcksskolan i synnerhet, men tjatet om fria skolmåltider i gymnasiet fortsatte.
En mycket duglig kvinnlig lärare i naturvetenskapliga ämnen tog över rektorsansvaret. Vi hade konträrt motsatta åsikter i nästan alla moraliska och politiska frågor, men samarbetade mycket bra.
Jag kommer särskilt ihåg en kaotisk situation i samband med en studentexamen. Vattenfyllda ballonger kastades från det övre planet i vestibulen, korridorerna var sjöblöta liksom många av abiturienterna. Men Jane och jag klarade upp situationen.
Vi fick minskade resurser på grund av den ekonomiska krisen, men Jane lyckades ändå hålla standarden uppe. Med ett undantag. Vi hade tidigare haft tillgång till ett kombinerat stadsdels- och skolbibliotek. Nu stängdes stadsdelsbiblioteket vilket minskade våra resurser och försvårade kontakterna med stadsbiblioteket. Vi genomförde ett stort protestmöte och Björn Ranelid höll ett flödande tal men Allan Widman som företrädde kommunen var obeveklig. Förslumningen av Munkhättegatan hade inletts.
Det nya målinriktade betygssystemet innebar en katastrof inte bara för Heleneholmsskolan utan för hela den svenska skolan. I stället för den beprövade femgradiga skalan, som inte hade något betyg för underkänt, infördes de fyra betygsstegen MVG, VG, G och IG. Det år de infördes måste vi tillämpa alla tre betygssystemen samtidigt: den femgradiga skalan i avgångsklasserna, den femgradiga skalan utan tillämpning av de regler som var förknippade med den i tvåorna och bokstavsbetygen i ettorna. Ännu ett steg mot betygsinflation och godtycke hade tagits. Tillsammans med kommunaliseringen, friskolorna och skolpengen lämnade det fältet fritt för segregerande vinstdrivande friskolekoncerner.
I Lund ersattes Skolnämnden av en Utbildningsnämnd för gymnasieskolan och två grundskolenämnder. Fler politiker och administratörer sattes i arbete. Jag hamnade i Utbildningsnämnden och förlorade kontakten med grundskolan i allmänhet och Lerbäcksskolan i synnerhet, men tjatet om fria skolmåltider i gymnasiet fortsatte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)