satsade
stort i måndags med ett helt uppslag med intervjuer med alla Lunds tio
fullmäktigepartier under rubriken ”Så vill Lunds politiker tackla
budgetkrisen”. Javisst, det är sånt man länge har undrat över!Intetsägande politikersvar
Men politikerna hade dessvärre inte mycket att säga. De flesta sväljer Anders Almgrens (s) språkbruk (”effektiviseringar”) när det är nedskärningar det handlar om, (Dock, FNL sade som det är). Fi och V är uppriktiga och talar om att en expansiv kommun som Lund faktiskt behöver höja skatten. Det är inga överraskningar: SD vill inte oväntat avveckla mottagningen av nyanlända, medan FNL säger nej till spårvägskostnaderna Men de flesta pratar lite runt, ser ”utmaningar”, hoppas på ”konstruktiva dialoger” etc. precis som man trodde. M säger att hade vi bara sänkt utgifterna med en procent om året vid varje ny budget i alla år så hade allt varit väl. För all del, men Almgrens procentsatser (nerskärningar 3,5 eller 7 procent) leder väl just fram till en riktig moderatbudget. Mycket riktigt – på torsdagen släpptes den förväntade uppföljningen. Som genom ett under finns det plötsligt ett tillskott om några miljoner till Kultur- och fritidsnämnden från S+Mp. Vi är överväldigade av denna generositet. Ja, det är lätt att bli ironisk över sådana manövrar, men verkligheten är ju bister, med den fullmäktigemajoritet det senaste kommunalvalet gav oss.
Spårvägsfrågan död?
Då skulle spårvägsfrågan vara död och begraven nu när spaden är satt i jorden för själva bygget. Så är det naturligtvis inte, den kommer vi att ha med oss i åtminstone tio år till och jag tycker den har hanterats dåligt av S och V. Det hade kunnat bli en uppgörelse om ett uppskjutande tills större klarhet hade vunnits. Inte minst lever spårvägen i kommunalpolitikernas undermedvetna som hotande mardrömmar om möjliga skandaler och kostnadsproblem. T.ex. förväntar man sig nu problem när spårvägen skall passera under E22 strax söder om Brunnshög. Då måste undergången förstärkas vilket i sin tur kräver att motorvägen stängs av några dagar. Vid nyheten om detta poppade oron upp hos en S-politiker som utbrast: ”Det måste vänta till efter valet”. Jo, det måste det nog.
Per T Ohlsson breder ut sig
Universitetets hedersdoktorat till Per T. Ohlsson gav omedelbar utdelning. Hans söndagskrönika, Sydsvenskans egentliga huvudledare, har nu fått två hela sidor till förfogande i stället för en som länge varit standard. Risken är förstås att han tappar bettet efter alla hedersbetygelser. I söndags blev det t.ex. bara en avslagen eftersläng åt Vänsterpartiet (”halvreformerade kommunister”). Nog förväntar vi oss skarpare ord än så.
Nog tycker jag också det är skamlöst när moderatledaren ständigt likställer Sverigedemokraterna med Vänsterpartiet, de båda partier som hon anser inte vara ”regeringsdugliga”. Inte heller jag vill se V i regering med S under nuvarande omständigheter. Det räcker att se på vad som har hänt med Mp i koalitionen med S för att tacka nej till sådant samarbete och jag hoppas verkligen att Jonas Sjöstedt inte menar allvar när han talar om att V borde sitta i regeringen med S nu. Likställandet av V och SD är väl bara M:s försök att legitimera M:s senaste framstöt i regeringsfrågan. V och SD är två partier som inte har några likheter och det vet Kinberg-Batra. Jag tycker faktiskt lite synd om henne: hon har gjort bort sig genom att inte förankra sitt utspel. Jag tror att hon byts ut inom någon månad.
Östersjöstrategi
Som VB:s militärpolitiske korrespondent har jag följt schackrandet med hamnarna inför utläggandet av den rysk-tyska gasförbindelsen i Östersjön. Och det är naturligtvis Karlshamn som är den viktiga hamnen. Den skyddades till för tio år sedan av Sveriges modernaste kustartilleri vilket naturligtvis skrotades när de strategiska tänkarna i militärledningen förklarade att Sverige bäst försvarades i Afghanistan. Då lade man ner hela kustartilleriet, inte bara vid Karlshamn och Slite, och sålde ut eller brände upp alla kängor och långkalsonger. Under en lång tidsperiod övades ständigt försvar mot en Warszawapaktsinvasion över Karlshamn. Därifrån har man god tillgång till det svenska väg- och järnvägsnätet. På tre dygn når man fram till Västkusten så att man skär av hela Sydsverige.
Det måste ha varit tankar som dessa som fick ÖB att tveka om lämpligheten i att lagra ryska rör i Karlshamn. Nu visar det sig att det är ungefär 700 ryska handelsfartygsrörelser per år till och från Karlshamn. Här finns inga hemligheter att bevaka och om rören lagras av svensk personal i svensk regi kan jag inte se några speciella problem så länge man över huvud vill fortsätta att handla med Ryssland. Visst, gasledningarna i Östersjön är ett skit som hade varit skönt att slippa, men det kan vi inte och det är bara patetiskt när det föreslås att vi borde försöka hindra dem av klimatskäl. Och regeringen borde väl kunna stå för sina egna åsikter och inte låtsas som att det handlar om kommunalpolitik. Kommunalpolitiken är nog så besvärlig i sig, vilket är vad vi sedan länge har hävdat i den här krönikan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar