Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet lade den 21 januari tillsammans med LO fram en Likvärdighetsagenda med 33 förslag till nödvändiga reformer av den svenska skolan.
Alla elever ska ha samma chans att lyckas i skolan – oavsett
bakgrund, förutsättningar eller bostadsort. Genomgripande förändringar
av det svenska skolsystemet är nödvändiga.
Den borgerliga pressen och allianspolitikerna tiger och försöker
förtiga förslaget, medan de försöker övertyga allmänheten att allt blir
OK med lite flit och disciplin.
Skolan har blivit en marknad, konstaterar de båda lärarorganisationerna och LO.
Det har lett till betygsinflation. Resurserna går till
marknadsföring i stället för undervisning i både fristående och
kommunala skolor.
Gapet mellan elever från socioekonomiskt svaga respektive starka hem ökar.
Skillnaden mellan skolor med många högpresterande elever och
skolor där många elever inte har nått kunskapsmålen har ökat.
Många skolor har idag antagnings- och urvalsregler som diskriminerar och sorterar bort elever.
Gränserna mellan upptagningsområdena måste ritas om. Det behövs en gemensam antagningsadministration.
Den statliga kontrollen över friskolor måste stärkas. Ett krav
för tillstånd att starta en friskola måste vara att det finns
förutsättningar för blandade elevgrupper.
Det ska inte vara möjligt att ideligen byta skola.
Dagens skolpengssystem måste bytas ut. Resurserna måste fördelas mer likvärdigt än idag.
Staten måste garantera alla kommuner och skolor likvärdiga
resurser. Elevernas socioekonomiska bakgrund ska alltid vägas in vid
resursfördelning till grund- och gymnasieskolor.
Vi måste införa ett nytt resursfördelningssystem som fokuserar på
de faktiska kostnader som en skola har, där inte hela pengen ska följa
med när en elev byter skola.
Överskott ska återinvesteras i undervisningen. Det är för detta skattemedlen är avsedda.
Styrningen av skolan måste förstärkas. Alla skolor behöver höjda
kvalitetskrav som behöriga lärare, stödfunktioner, tillgång till
bibliotek, NO-salar och skolgård.
Alla skolor ska dela på ansvaret för nyanlända. Det gäller även
friskolor. Det behövs fler studiehandledare, modersmålslärare och
lärare i svenska som andraspråk.
Sveriges lärare har fått nog. Nu manar
lärarorganisationerna till solidarisk kamp för en likvärdig skola, kamp i
fackliga organisationer, elevföreningar och föräldraföreningar, kamp i
alla klassrum, skolor, kommuner, friskolekoncerner och politiska
partier med alla medel, som debatter, namninsamlingar, demonstrationer
och strejker för det gemensamma målet att vrida skolan ur marknadens
våld, göra den demokratisk och likvärdig så att den åter kan bli en av
världens bästa skolor.
Den svenska skolans demokratisering på 1950- och
60-talen frigjorde enorma begåvningsreserver och ledde - när
grundskoleeleverna nådde universitet och högskolor åren omkring 1970 -
till en explosiv utveckling av den högre utbildningen.
Elever och föräldrar i kommuner, län och regioner jublade.
Lärarhögskolorna fylldes av entusiastiska studenter som brann för den
svenska grundskolan. På ett par årtionden fick Sverige ett av världens
bästa utbildningssystem.
Utbildningens avdemokratisering inleddes på 1990-talet med kommunaliseringen och införandet av friskolor.
På 2010-talet accelererade den när skolpengssystemet infördes och
gav de vinstdrivna skolkoncernerna möjlighet att belägga lärarna med
munkavle och rektorerna makt att splittra lärarkollegierna genom
enväldet över lönesättningen. Den svenska skolan hamnade på europeisk
bottennivå samtidigt som den blev dyrare.
Hur orimligt skolpengssystemet slår i Helsingborg och Malmö
visade Sydsvenskans skoljournalist Emma Leijnse med en jämförelse
mellan Helsingborg och Malmö den 14/1. En vecka senare, 23/1,
presenterade hon Sten-Bertil Olssons doktorsavhandling där han
analyserar hur Fritt sök ledde till regional obalans och
gjorde skolorna i Skåne och Blekinge sämre och dyrare. Sten-Bertil
Olsson som tidigare var skoldirektör i Lund, förordade i stället en
statlig skolpeng som var lika för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar