Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA?
Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i
behåll?
Carter
Malkasian ger flera svar i
The American war in Afghanistan.
USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin
Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt
okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om
president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter
USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit
tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var
talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina
insatser.
President Obama förstärkte den afghanska regeringsarmén och lät
de amerikanska styrkorna gå till offensiv. För en tid uppnåddes ett
läge som kunde ha gjort tillbakadragandet möjligt, men hemmaopinionens
terrorskräck utgjorde ett hinder. Det blev inget tillbakadragande och
talibanerna återtog initiativet.
2019 var den amerikanska befolkningens intresse för
det som skedde i Afghanistan obetydligt, terrorskräcken försvagad, USA
splittrat, covid-pandemin katastrofal och president Trump hade
tröttnat på kriget.
Fredsförhandlingar inleddes men genomfördes så dåligt att
tillbakadragandet fördröjdes till augusti 2021. Den afghanska armén
gick upp i rök liksom regeringen och administrationen. De amerikanska
trupperna flög bort från flygplatsen i Kabul..
”Vi
gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för
tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president
Biden.
Det innebär slutet på den epok som brukar kallas kriget mot terror.
Carter Malkasian citerar professor Odd Arne Westads
The Global Cold War:
”Kalla krigets ideologier och supermaktsinterventioner har bidragit
till att försätta ett antal stater i tredje världen i ett tillstånd av
halvpermanent krig och vållat deras invånare oändlig skada för att
uppfylla marginella intressen.”
Gunnar Stensson
PS. Efter kriget mot terrorism tycks kampen om världsherraväldet ha återkommit.
Göran Therborn jämför Ukrainakrisen med Kubakrisen 1962. ”En stor
kampanj för militarisering av Europa är på gång, där det svenska
politiska och mediala etablissemanget också är engagerat.
Högerpolitikerna i riksdagen uppfattar Ukrainakrisen som en svensk
Valborg, ju mer bränsle på bålet dess bättre och föreslår hissande av
NATO-flagg och vapensändningar till Ukraina. Fasthållandet vid drömmen
om ett fredligt Europa har blivit omöjligt efter den här krisen, säger
Totalförsvarets ledare Robert Dahlsjö med ett stort leende”
Göran Therborn fastslår: ”Någonstans måste ändå en nedtrappning
börja, om inte linan från augusti 1914 ska löpas fullt ut.”
Han anklagar både Natos och Rysslands agerande för att skapa
osäkerhet och otrygghet både för dem själva och för fredliga européer. (
Aftonbladet 23/2)