VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för
klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital
strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara
åtta personer närvarande.
Cykeldemonstration
Lördag kl. 12:00–13:15, Stortorget Lund
Vi cyklar genom centrala Lund med plingande klockor och slagord för att dra uppmärksamhet till hållbara transporter och att en ev utvidgning av E22:an bör utredas i det perspektivet.
Rysslands invasion av Ukraina är ett
brott mot folkrätten! Att stå upp för ett självständigt Ukraina som får
utvecklas i demokratisk riktning är en självklarhet, idag och alla
andra dagar. Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har
invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred
och solidaritet!
Vi reagerar starkt mot Rysslands invasion och attacker
mot det självständiga Ukraina. Alla länder har rätt till sin
självständighet mot invasion och ockupation. Krig drabbar alltid
civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat,
dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och
ibland omöjligt.
Röster höjs dock för att vi inte ska hjälpa de som kan
behöva fly. Det beklagar Vänsterpartiet djupt. Människor fruktar för
sina liv och det är särskilt viktigt nu att Sverige och EU tar ansvar
för att ta emot de som behöver skydd. Vi måste försvara asylrätten och
visa solidaritet!
Kriget är en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska
krafter. För oss socialister gäller alltid arbetarnas solidaritet över
gränserna. Vi måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget. Vi
måste protestera!
Kom till Möllevångstorget och visa din solidaritet!
Internationella utskottet för Vänsterpartiet Malmö
Ung Vänster Malmö
Onsdag den 2 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården
Vi klarar oss inte utan ett rent,
friskt och produktivt hav. Marint Kunskapscenter på
Ribersborgsstranden i Malmö driver marinpedagogisk verksamhet för att
göra barn, unga, studenter och allmänhet mer havsmedvetna. Dess
verksamhetschef Michael Palmgren talar i sin föreläsning om Öresunds
historiska utveckling, Öresundsbron, mikroplaster, föroreningar,
klimatförändringar och vad vi alla kan göra för att skydda havet.
Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och
Lunds universitets Hållbarhetsforum. Ingår i serien Gröna program på
Lunds stadsbibliotek.
Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkestermedlemmar och av inbjudna. Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45.
Publicerat 21 feb 2022
Vi befinner oss i ett klimatnödläge,
att ställa om vårt samhälle så att vi lever inom planetens gränser är
vår tids stora ödesfråga och transporter är en avgörande del i
omställningen.
Vänsterpartiet föreslår idag en lokal folkomröstning kring huruvida
E22 bör breddas på sträckningen genom Lund. Trafikverket planerar att
genomföra en breddning av E22 till tre filer i vardera riktning.
Läs skrivelsen här »
Hissande av Ukrainas flagga kl 13.30
Att behöva skriva rubriken ovan utan
ett efterföljande frågetecken känns helt overkligt. Naturligtvis
instämmer VB helt i de fördömmanden mot den ryska invasionen som kommer
från i stort sett alla håll. Det får vara större mediers roll att
skildra skeenden av denna dimension men några kommentarer vill även vi
bidra med.
Stoppa kriget!
Snabbt sammankallad demonstration mot
Rysslands krig och invasion av Ukraina, som inleddes i natt. Väldigt
många människor som dök upp!
Demonstrationen arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. Jag
höll ett kort tal om att krig och invasion aldrig är acceptabelt, att
solidaritet mellan människor är så fruktansvärt viktigt, starka
ekonomiska sanktioner och bojkotter av ryskt deltagande i idrotts- och
kulturarrangemang behövs.
Idag har varit en intensiv dag. Många
av oss vaknade till de hemska nyheterna att Ryssland nu har invaderat
Ukraina, något som vi alla fruktade skulle hända. Dagen idag har
präglats helt av detta. Vi inledde dagen med att ta emot Ukrainas
ambassadör som pratade om läget och svarade på frågor från ledamöter i
försvars- och utrikesutskotten. Ambassadören deltog sedan vid
statsministerns frågestund på eftermiddagen och fick en lång varm
applåd av alla närvarande riksdagsledamöter. Vid lunchtid deltog jag
och två riksdagskamrater i en snabbt inkallad demonstration som
arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. På en och en halv timme
hade de samlat ihop flera hundra personer, så härligt det var att gå i
ett demonstrationståg igen! Jag höll ett kort tal vid demonstrationens
slut utanför ryska ambassaden där jag såklart fördömde invasionen,
krävde stopp på kriget, poängterade att alla stater har rätt till sin
självständighet och att vi måste ha både fler ekonomiska sanktioner och
bojkotter av idrotts- och kulturarrangemang i Ryssland och stoppa rysk
deltagande. Det senare har vi faktiskt börjat se hända under dagen.
Vänsterpartiets åsikter är att vi såklart
måste stå upp för ett självständigt Ukraina Ryssland är en auktoritär
odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara
vägen framåt är alltid fred, diplomati och samarbete. Att alla länder
har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation är
grundläggande, oavsett vilket land det handlar om. Krig drabbar
dessutom alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande
trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir
svårare och ibland omöjligt.
Riksdagen har även fattat ett stort antal
beslut i veckan, även om det känns fjuttigt i sammanhanget idag. Vi har
beslutat att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg i
gymnasieskolan, vilket jag tror kommer gynna eleverna. Det blir inte
lika hetsigt att varje kurs ska få ett betyg utan lärarna kan se till
elevernas samlade kunskaper i ämnet. Vi fortsätter behandla motioner
från höstens allmänna motionstid, i veckan hölls till exempel debatt om
motioner om arbetsrätt, något som såklart är väldigt viktigt för
vänsterpartiet, men även motioner om t.ex valfrågor, där vi föreslår
att man ska få rösta från det år man fyller 18 samt göra försök med
sänkt rösträttsålder i kommunvalet.
Nu hoppas vi alla på ett snabbt slut på kriget i Ukraina och att civilbefolkningen kommer lindrigt undan!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?
Carter
Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.
USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin
Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt
okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om
president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter
USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit
tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var
talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina
insatser.
”Vi
gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för
tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president
Biden.Kriget hade blivit en vana. I tredje klass plockade vi lingon på
hösten. Vi plockade också tallkottar att elda i spisen med. Träan där
vi spelade fotboll hade blivit potatisåker. I hörnet fanns ett
skyddsrum som man skulle sitta i tills det blåste faran över. Vi
spelade vid Kullen i stället. Vi plockade patronhylsor på regementets
övningsfält. Man kunde göra smällare av dem med svavlet från
tändstickor. Ryssarna hade besegrat tyskarna vid Stalingrad. Vårterminen
1943 slutade. Jag och alla mina kamrater hade kommit upp i fyran.
När sommarlovet kom flyttade vi med Mamma till ett torp i
Ramkvilla, nära det lilla hemmanet Ljungkullen, där vi brukade hämta
mjölk. Jag hade fått en lillebror, Erland, som var ett år
Vi kände familjen i Ljungkullen sedan föregående sommar. Nu höll
de på att lägga ett nytt sticktak på lagården. Halva taket var färdigt,
glänste vitt i solen, doftade kåda, Berne och Gösta spikade, högar av
tunna skivor låg på byggnadsställningen, Berit och jag sprang över
taket och bar skivor till dem, i lagårdshörnet hyvlade fotogenmaskinen
nya, vi var högt uppe, under oss låg åker och äng.
Mamma Maja blåste i en nyckel. Mat! I förstun stod en hink svalt
vatten med en skopa. Gösta drack. Den öppna ugnen luktade rostad råg
som skulle bli kaffesurr. Vi var ett perfekt arbetslag och jobbade dag
efter dag med taket. Så var det färdigt, skinande vitt. Nu håller det
till 1970, sa. Berits pappa som hette Gunnar, som jag. Han var
tystlåten, men alla andra pratade och skrattade och sjöng. Jag var tio,
Berit tolv. Jag var lycklig.
Efter midsommar var det slåtter. Gunnar, Berne och Gösta slog
gräset mellan stenar och buskar. Berit, Maja och jag räfsade det i
bredor med träräfsor. På morgonen vände vi bredorna som torkade i
solen. Vi räfsades samman gräset i högar över natten, bredde åter ut
det nästa morgon och körde in det på eftermiddagen. Jag stampade höet
och körde hem. Gullros med det avbrutna hornet och Bella drog
höhäcken. Jag klättrade upp på rännet i ladan med det nya taket, Berne
lastade höet ur häcken med högaffeln, Gösta tog emot och jag stampade
höet.
I slutet av juli var det dags att slå rågåkern. Jag lärde mig att
knyta nekar (kärvar) med de långa rågstråna. Nekarna ställdes upp i
högar.
På kvällarna sprang jag och Jan – han skulle snart bli åtta –
barfota ut i skogen för att hämta de fem korna. Hagen gränsade till
en liten sjö. Gullros var skällko. När vi hörde skällan klinga hittade
vi korna och motade hem dem. Berit och Maja mjölkade dem. Vi hällde ett
par liter varm mjölk i vår mjölkkanna och bar hem den till Mamma som
sedan matade min lillebror Erland.
Jag sprang tillbaka till Gösta, 15 år, vi stack till sjön och
simmade. En kväll plockade vi musslor och letade efter pärlor, men
hittade inga. Nästa dag gick alla ut i skogen och plockade blåbär,
många liter, som Maja syltade.
En hök sänkte sig över kycklingburen och Gunnar rusade in efter bössan, sköt ett skott, men missade. Han svor.
Berne reste tillbaka till Eksjö. Hans skördepermission var slut. I
stället kom storebror Holger hem på en kortare permission. Han hade
värvat sig efter ett par långa perioder som inkallad.
På lördagen räfsade Berit och jag kyrkogården. Gunnar var
kyrkvaktmästare. Vi såg en orm mellan gravarna. Akta dej, sa Berit. Den
är inte farlig, sa jag. Det är en kopparorm. Jo, alla ormar är giftiga
mellan tolv och ett, sa Berit. Hon hade blänkande svart hår, som hela
familjen.
På söndagen måste vi till kyrkan. Kvart i elva klättrade vi upp i
tornet. Stegar och ställningar, öppna fönsterluckor. Tre stora
klockor, upphängda på bjälkar. Man stod vid ett räcke och tryckte igång
klockorna med foten. Först var det tungt, sedan började de gunga av
sig själva och till slut klingade de och dånade. Den minsta kunde man
få att slå runt. Tillbaka ned till kyrkans läktare. Där stod Gunnar och
trampade orgeln. Gösta, Holger och Berit sjöng högt. Den blomstertid nu
kommer.
Nu måste vi slå havren, sa Gunnar. Det var en ganska stor åker.
Holger och Gunnar slådde. Liarna hade skärmar av säckväv så havren la
sig rätt. Maja, Gösta, Berit och jag tog upp och knöt nekar. De lärde
mig hur man kunde förlänga de korta havrestråna så de räckte att knyta
med. Vi höll på tills allt var klart. Då hade det börjat mörkna.
Sedan fick vi våfflor. I farstun stod en hink med röda salta
kräftor bredvid hinken med dricksvatten. Maja hade hällt en flaska
pilsner i vattnet för att det skulle smaka bättre. Alla karlarna drack
en skopa.
När jag vaknade nästa morgon sa Mamma: ”Idag ska vi åka hem.
Skolan börjar i morgon.” Jag började gråta. Jag kom aldrig tillbaka
till Ljungkullen.
