Ingen VB nästa vecka

 

Nästa vecka befinner sig red på rörlig fot och tvingas därför ställa in veckans nummer. Nästa nummer kommer inte förrän i december den 3:e. Välkomna då om ni har tid i julstöket.
red

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Klostergårdens framtid

 Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 19 november klockan 14.00. Samtalsledare Gunnar Stensson, ordförande i Klostergårdens byalag.

Hur bygger vi vårt Lund? Samtal om stadsmiljö och arkitektur.

 

Första programmet i en serie samtal om Lunds stadsmiljö. AFSL tar upp aktuella förslag i Lunds innerstad med 12-våningshus i kv. Galten och Gamla Tingsrätten. Gästtalare Björn Tarras Wahlberg berättar om Nobelbygget i Stockholm och hur det stoppades. Panelsamtal med politiker i Lunds Byggnadsnämnd. Samarrangemang med Lunds stadsbibliotek.
Måndag 22 november 2021 18:00–19:30
Lunds stadsbiblioteks atrium 

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 24 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

Havet äter Skåne
Havsnivåhöjningen påverkar många olika kustprocesser och ökar risken för erosion och översvämning. Den hotar både infrastruktur, vägar och järnvägar och unika naturvärden i kustzonen.
   Anna Adell doktorerar inom fysikaliska kustprocesser vid Lunds universitet och kommer att berätta om havsnivåhöjningarnas troliga effekter på Skåne och vad som kan göras för att klimatanpassa den skånska kusten.

   Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Två lundaprofiler ur tiden av Bengt Hall

Herman Schmid och Jörn Svensson har nyligen gått bort. Båda har varit centralgestalter för vänstern. Båda har varit min chef. Båda har varit lysande agitatorer. Båda har suttit i europaparlamentet för Vänsterpartiet.

Under det mycket speciella året 1968 ”då allting hände” fanns Herman som någon slags ”grå eminens” som formulerade politiska analyser och fungerade som opinions-bildare bland oss som engagerade oss mot förtryck i världen och mot klassklyftor i Sverige. Jag läste då socio-logi, som så många andra inom vänstern, och där fanns Herman. Senare hamnade han på det nybildade universitetet i Roskilde.
   I början av åttiotalet bodde jag i Norrköping och var med i en arbetsgrupp som arbetade för att starta en marxistisk folkhögskola. Vi lyckades. 1984 startade Bona folkhögskola utanför Motala. Herman rekryterades då till rektorsposten. Han sågs som garanten för att den marxistiska profilen skulle prägla den nya skolan.  Några år senare bad Herman mig att starta en filial i Malmö. Jag hade då flyttat tillbaka till Skåne. Kvarnby blev några år senare en självständig folkhögskola och jag rektor. Herman valde sedan att återvända till sitt lektorat i Danmark. Senare blev han en av vänsterpartiets europaparlamentariker.
   Herman var också en god vän, som lyssnade och framför allt var en utmärkt berättare. Vi besökte honom på ön Stenshamn i Blekinge, i Köpenhamn och senare i Bunkeflostrand i kollektivhuset där han bodde på slutet.

Jörn Svensson, som de senaste fyrtio åren bott i Jämtland, disputerade i ekonomisk historia i Lund. För många blev han en symbol för skiljelinjen mellan det gamla och det nya i dåvarande VPK. Han var en ideolog och lysande talare och bidrog säkert till att många nya medlemmar upplevde att partiet hade en framtid. I Lund var han en välkommen gäst och talare. Han blev chef för den regional-ekonomiska enheten på länsstyrelsen i Kristianstad. Både Tora, min hustru, och jag har haft honom som chef på enheten. En ganska irrationell chef men med viss status som disputerad och intellektuell. Efter några år försvann han till riksdagen och senare till europaparlamentet. I våra marxistiska studiecirklar använde vi bland annat hans bok ”Du skall ta ledningen och makten”, som beskriver hur en övergång till socialismen i Sverige kan gå till. Han hävdade samtidigt att det är helt omöjligt att arbetarklassen i Östeuropa eller Sverige skulle välja bort socialismen.

Jörn, som i många avseenden var en ensamvarg, har haft stor betydelse för de homosexuellas rättigheter och agerade för könsneutral samlevnadslagstiftning. Som fritidsboende i Edenryd stödde han aktivt arrendatorernas kamp mot utsugande storgodsägare i trakten. Men hans största betydelse har han nog haft som vältalare. Jag uppskattar också att han gillade våra öländska kroppkakor.

Jag sörjer både Herman och Jörn.

Sista mätningen av bästa skolkommun

 

Det är inte meningsfullt att fortsätta att utse bästa skolkommun i ett läge där hela systemet brister, konstaterar Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i samband med att resultatet för 2021 presenteras.
   Här är i alla fall Lunds placeringar i år. Lund placerar sig som nummer 90 av Sveriges 290 skolkommuner. När det gäller resurser till undervisning hamnar vi på plats 115 och beträffande lärartäthet på plats 209.
   Många år har gått sedan år 2004 då Lund var bästa skolkommun. Sedan dess har kommunaliseringen, skolpengssystemet, friskoleköerna, vinstuttagen och skolkoncernerna utarmat svensk skola så att den nu befinner sig i bottenskiktet bland OECD-länderna. I detta sönderfallande svenska skolsystem placerar sig Lund långt nedanför toppenskiktet.
   S vill förbjuda vinstuttagen och det vore en god början i återuppbyggnadsarbetet av svensk skola.           

Boktips till jul! Äventyr i gamla Minnesota av Birgitta Frostin

 

Lundaläkaren Essie Andersson är på g igen med en uppföljning till förra årets julbok Mormors sagor. I år heter boken Äventyr i Minnesota och återigen är det de svenskamerikanska barnbarnen i Seattle som är aktörer.
   Det är Coronatider och både barn och föräldrar måste arbeta hemifrån. Men inget kan hindra barnen från äventyr, för under deras gamla hus finns den hemliga gången…
   Essie låter Ilse och Freddy bege sig ut på en tidsresa där de hamnar i svenskbygderna hos Karl-Oskar och Kristina och deras barn och uppleva sällsamma ting, både vargjakt och möte med indianer…
   Den stora poängen för både barn och vuxna läsare är att man får lära sig om hur det var för nybyggarna i Amerika för över hundra år sen samtidigt som det händer spännande saker. Boken är klurigt och fint illustrerad av maken Ulf Teleman. Köp och läs i jul!
 
Båda böckerna finns att köpa direkt av Essie via email essie.andersson@bredband.net eller PM på facebook. 150:-/styck.
Hon kommer även stå på Mårtenstorget den 18/12.   

Rapport från riksdagen - och Vänsterdagarna av Hanna Gunnarsson

 I helgen höll Vänsterpartiet Vänsterdagar i Göteborg, ett arrangemang som hålls vartannat år. Det är 2,5 dagars möte för att diskutera, debattera, inspireras, lära känna varandra och nätverka mellan vänsterpartister. Detta var det första stora arrangemanget för partiet sedan pandemin började och alla var såklart väldigt glada över att kunna träffas igen.
   På fredagen hölls nätverksträffar om olika ämnen, där engagerade partikamrater kunde utbyta erfarenheter om bland annat skolpolitik, miljö- och klimat, trafikfrågor, HBTQ-frågor och mycket annat. Under lördagen och söndagen hölls både mindre och större seminarier, Nooshi Dadgostar inledde såklart med ett stort tal, flera namnkunniga gäster var på plats, som Nina Björk, Po Tidholm och ordförandena för Hyresgästföreningen och Lärarnas riksförbund. Jag uppskattad framförallt seminariet där gäster från norska SV och finska Vänsterförbundet delade med sig av erfarenheter av regeringssamarbete och regeringsförhandlingar.
   På lördagskvällen delades Vänsterpartiets Jörn Svensson-pris ut, till Vanja Söderlund som var med och arrangerade den första Pride-paraden. Prisutdelningen inleddes med en tyst minut för Jörn, som sorgligt nog gått bort bara någon dag tidigare. En del från Vänsterdagarna finns att se på youtube, se programmet här.

För att fortsätta på det nordiska temat gläds vi självklart över att vårt danska systerparti Enhedslisten fick så stora framgångar i kommunvalet i både Köpenhamn (25,6 %) och på Bornholm (23,1 %)! En stor inspiration för oss inför vår valrörelse nästa år. Vänsterpartiet Skåne har såklart skickat en grattis-hälsning.

Riksdagen har under den här veckan fattat några större beslut. Konstitutionsutskottet har gjort en översyn av riksdagens olika bestämmelser, en så kallad riksdagsöversyn. Den antogs enhälligt av riksdagen och innebär bland annat att en så kallad “vilde”, en ledamot som under mandatperioden lämnar sitt parti, inte längre ska få ha kvar sin utskottsplats. Platserna i utskotten anses härmed tillhöra partierna, inte den enskilde ledamoten (sin riksdagsplats kan dock ledamoten inte bli av med).
   En ledamot som deltagit i mindre än 60 % av voteringstillfällena under ett kvartal (och som inte har giltiga skäl som föräldraledighet, sjukdom eller internationella uppdrag) kan bli återbetalningskyldig av delar av sitt arvode. Detta är för att motverka att ledamöter helt enkelt inte fullföljer det uppdrag vi är valda till. Riksdagsuppdraget innebär såklart mycket mer än att bara rösta men omröstningarna är ändå kärnan.
   Riksdagen har också fattat beslut om ett lagförslag om stärkt skydd för hyresgäster. Tyvärr gick inte alla regeringens förslag på förbättringar igenom, men beslutet innebär ändå att samhället bättre ska kunna ingripa mot misskötsel av hyresfastigheter. Läs Vänsterpartiets motion om detta här och se debatten, där Momodou Malcolm Jallow från Malmö deltog för (v) här (klicka på Momodous namn om du inte vill se hela debatten). 
   I övrigt pågår fortfarande förhandlingarna mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna om regeringsbildningen. Talmannen har begärt återkoppling på måndag, så det är ju lite spännande! 
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund            

Landsbygden - storstadsregionernas bakgård av Lars Bengtsson

 

För några år sedan skrev jag om min småländska bys kamp för att stoppa Svensk Kraftnäts utbyggnad av en andra luftburen högspänningsledning genom vår by.
   Kampen ser ut att förloras. Svenska Kraftnät har i huvudsak fått igenom den planerade utbyggnaden trots massiva protester från alla i min trakt berörda kommunerna Emmaboda, Tingsryd, Lessebo och Nybro.
   Själv får nu min egen by Ingemundebo en andra högspänningsledning genom byn. Grannbyarna Brunamåla och Harebo blir i princip obobara. Vem vill bo i ett elektromagnetiskt kraftfält?
   I riksdagen är det framför allt en centerpartist från Kalmar, som ställt sig solidarisk med vår kamp. Vad Vänsterpartiet gjort vet jag inte med säkerhet. Men inte något som märkts i alla händelser och inget som skaffat fler sympatisörer till partiet.
   Våra förslag om jordförläggning av kablarna på vissa sträckor och alternativa dragningar av luftledningen har lämnats utan beaktande.
   Med den kraftproduktion vi har idag och med skenande elpriser behövs kanske en ökad överföringskapacitet. Själv betalar jag mellan 3 och 4 kr för en Kwh. Tur att man har vedeldad kokspis och rörspisar och kakelugnar.
   Att bygga nya högspänningsledningar kors och tvärs genom glesbygden liknar dock andra världskrigets generalers strategier, som byggde på det föregående kriget.
   Storstadsregionerna måste med nödvändighet bygga ut sin kraftproduktion. Att konsumtion och produktion knyts närmare varandra borde vara en självklarhet.

Under min egen tid som energipolitiker i Lund för Vänsterpartiet bedrev Lunds Energiverksstyrelse en ambitiös politik i denna anda. Geotermiprojektet svarade för 50 % av all värmeproduktion. De tre vindmöllorna på väster togs i bruk. Under min sista mandatperiod minns jag att vi planerade för ett kraftvärmeverk på Brunnshög och en biogasanläggning i Dalby. Tidigt fasades oljan ut. Delvis dock med hjälp av en naturgasturbin.
   Vad som görs idag vet jag inte? Men något kraftvärmeverk i Brunnshög eller biogasanläggning i Dalby tror jag mig ha förstått att det aldrig blev.
   Vad gör Vänsterpartiet i Lund i dag?  Det skulle vara trevligt att bli upplyst. Det är snart 20 år sedan jag drog från Lund och blev glesbygdsbo i Småland. Jag bor granne med Vilhelm Mobergs Moshultamåla. Hans tjurighet och kamplust är mycket närvarande bland byborna än idag. Kanske är det dags för ett andra bondetåg?

PS
Jag ser i dagens Barometern att bolaget vill träffa kommunerna för diskussion. Kanske en liten öppning?            

Lund är inte stor-Malmö! Stoppa Staffanstorps utbyggnad av Flackarp och Trollby! av Gunnar Stensson

Staffanstorp har blivit en etablerad del av stor-Malmö, säger stadsarkitekt Thomas Lexén i Staffanstorp. Det ringer varje dag exploatörer från Stockholm och vill bygga här. Staffanstorp ska öka sin befolkning med nästan en tredjedel de närmaste 10 åren.(Sydsvenskan 13/11)
   Det kunde vi kanske stå ut med, så länge Staffanstorp håller avståndet till Lund.
   Men Staffanstorp planerar också en utbyggnad i Flackarps by och Trollby nära Lunds stadsgräns. Det är Staffanstorps absolut största utbyggnadsområde och där kan det kan bli upp till 8000 bostäder. Utbyggnaden påbörjas sannolikt inte förrän 2026.

8000 bostäder är fyra gånger så många som det antal som byggdes i Klostergården på 1960-talet. I 8000 bostäder kan minst 20 000 människor bo, människor som skattar i Staffanstorp men lever i Lund. Människor som vill kunna ta sig till Klostergårdsstationen och Lunds centrum tvärs igenom Höjeå naturskyddsområde.

De 8000 bostäderna ska byggas på världens bästa åkermark, fälten mellan Höje å och väg 108. Varje dag ringer exploatörer från Stockholm och vill bygga där för att göra det till en etablerad del av stor-Malmö. Mängden konsumenter växer och förutsättningarna för livsmedelsproduktion minskar. Vanföreställningen om ständig tillväxt leder till att tillväxtens gränser överskrids.

Våldet mot åkermarken måste stoppas! Föröder man åkrarna kan de aldrig återvinnas. Den sortens urban tillväxt förvärrar jordens livsmedelsbrist.
   Vi vill inte se en etablerad del av Malmö intill Höjeå naturreservat! Vi vill ha fria fält med åkrar och dungar mellan Malmö och Lund.

Sannolikt ingår VA Syds rivning av Källby reningsverk och den väldiga kloaktunneln till Sjölundaverket i Staffanstorps planer att bli en del av det nya stor-Malmö. Till kloaktunneln skulle man bekvämt kunna ansluta avloppen från de ännu ej påbörjade stadsdelarna Flackarp och Trollby.
   River man Källby reningsverk i stället för att modernisera det förstör man Källby dammar och skadar Höje å.
   I Lokaltidningen vecka 45 argumenterar Ulf Nyberg från programledningen på VA Syd vältaligt och oemotsagt för jätteprojektet Nya Sjölunda och kloaktunneln genom västra Skånes kommuner.
   Har man någonsin övervägt riskerna med att samla hela västra Skånes avloppssystem i en jätteanläggning som kan slås ut i ett slag?

När Klostergårdsstationen planerades för några år sedan motiverade man urbaniseringen av Flackarp och Trollby med att de boende skulle använda Klostergårdsstationen för sina resor i stället för bil. En blick på kartan visar argumentets orimlighet.
   Martina Kvist Reimer har som företrädare för Höjeådalens intresseförening i en skarp insändare protesterat mot planerna att bygga ut Flackarp och Trollby (Sydsvenskan 16/11). Klostergårdens byalag har motsatt sig dem i åratal och förvånas över att de åter blivit aktuella.
   Men aktivisternas protester räcker inte. Nu måste politikerna i Lund och Skåneregionen förhindra att Staffanstorp anlitar exploatörer från Stockholm för att förvandla Skånes åkrar längs Lunds gränser till en förort i ett miljökatastrofalt stor-Malmö!

Arkitektur och skönhet av Ann Schlyter

 

Sedan i våras har Lunds kommun haft ett Skönhetsråd och i veckan som gått har det haft sitt första publika arrangemang, ett seminarium på Teams. Stadsarkitekterna från Uppsala och Gävle berättade hur de arbetat med skönhetsvärden i sina städer. Lunds skönhetsråd har för avsikt att arbeta med ett Arkitekturprogram och vill gärna få del av erfarenheter av sådant arbete.
   Föredragen var mycket intressanta och de spelades in så alla som missade dem kommer att få chans att ta del av dem senare. Och det lär vara många. Vad jag kunde se var det inte mer än tre av alla politiker i byggnadsnämnden som loggade in på mötet. De representerade FNL, c och v. Det var säkert en tillfällighet att betongpartierna s och m, som har flera ledamöter var i nämnden inte var närvarande.  

Arkitekturprogrammet i Uppsala tar upp frågor om sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö och tillgänglighet. Det användes inom förvaltningen, speciellt bygglovsavdelningen, men också av intressenter inom byggsektorn. Arkitekturprogrammet kommer att inarbetas i Uppsalas nya översiktsplan.
   Uppsala kommun är lycklig ägare till mycket mark, och det är vid markanvisning man kan ställa krav i linje med Arkitekturprogrammets intensioner. Utan att äga marken har kommuner mycket svårt att ställa krav.  Men med ett i fullmäktige antaget Arkitekturprogram som utgångspunkt har en kommun ett verktyg för att välja det bästa, inte alltid det billigaste projektförslaget.
   Stadsarkitekten i Gävle berättade att man där för in avsikter och inriktningar från arkitekturprogrammet i nya detaljplaner.  Det är ju inte tillåtet att ställa särkrav i detaljplan, men i allmänna ordalag går det tydligen bra.
   Båda föreläsarna betonade byggandets roll i hållbarhetsarbetet. Att inte riva, att återanvända material, att renovera fönsterkarmar av trä istället för att byta till plast eller aluminium, och att bygga gediget för ”long life” är inriktningar för hållbarhet som oftast samtidigt är i linje med arkitektonisk kvalitet.
   Nästa web-seminarium som Skönhetsrådet arrangerar är den 24 november klockan 17 och då handlar det om kulturmiljö och arkitektur. Seminarierna är öppna för alla. Länken dit »

Klimatnödläge – klarar vi det? av Gunnar Stensson

Glasgow. Under två veckor har klimatupphettnings-komplexet malts i en ofantlig pratkvarn. Beslut har fattats, vissa framsteg gjorts, men fossilkapitalisterna tog hem spelet. Omedelbart efter klimatmötet översvämmas Kanada av skyfall.
   Kan Sverige klara ett lokalt klimatnödläge – orsakat av ännu en pandemi eller att golfströmmen plötsligt ändrar sitt lopp – som tvingar oss att mycket, mycket snabbt revolutionera alla medborgares sätt att leva och konsumera. Finns det historiska exempel på hantering av sådana nödlägen?

Kanske Sverige under andra världskriget. Krigsutbrottet tvingade staten att ställa om hela samhället. Det handlade visserligen bara om 6 miljoner människor i en enda stat. En stat som undslapp kriget, men som plötsligt måste bemästra en svår försörjningssituation, ett nödläge.
   Krigsförklaringen 1939 stängde alla gränser. Enda vägen ut från Sverige blev via finska Petsamo vid ishavet. Sovjetunionens angrepp mot Finland ledde till en första svensk mobilisering. Hundratusentals män mellan 20 och 45 rycktes från sina jobb och familjer. 80 000 finska krigsbarn välkomnades. Situationen skärptes när Norge och Danmark ockuperades och nazisterna erövrade större delen av Europa 1940. Tyska trupper åkte tåg genom Sverige.

Livsmedlen blev knappa och måste ransoneras = fördelas rättvist. De rika blev mindre feta och de fattiga mättare. Mjöl, smör, bröd, kaffe, socker, kött och mycket annat sattes ”på kort”, liksom kläder, textilier, skor, stövlar osv. Bensinen tog slut. Bilar ställdes i garage. Fruar och barn till de inkallade måste försörjas med statsbidrag. Arbetskraften måste ersättas. Böndernas livsmedelsproduktion måste regleras och kontrolleras. En enorm byråkrati för att genomföra allt detta måste byggas upp. I varenda en av Sveriges då 1700 kommuner måste en kriskommission organiseras – och avlönas. Det som fanns att tillgå var trovärdiga amatörer, som genom praktik lärde sig administrera.
   Det var extremt kallt vintrarna 1941, 1942 och 1943. Städernas lägenheter värmdes med koks. Koksen var ransonerad. Varmvattnet stängdes av.  Värmen i lägenheterna sänktes till 10 – 12 grader vecka efter vecka. Ett par vintrar var det ner till 40 minusgrader i Småland. Samtidigt frös och svalt mer än en miljon människor ihjäl i det belägrade Leningrad.
   Jag kan försäkra att vi frös! Då och då hade vi en veckas ”kokslov” då skolorna stängdes för att de inte kunde hållas varma. Mamma stickade ”hjälmskydd” av grått ylle. Det var en sorts luddig tub av ylle med ett litet hål för ansiktet som man trädde över huvudet. Effektivt mot den värsta kylan. Far var inkallad flera omgångar. Vi skrev brev men visste inte var han var, det framgick inte av fältpostadressen. Sommarhalvåret gick vi i trätofflor. Man sparkade sönder anklarna. Oftast gick vi barfota. Det byggdes enkla skyddsrum på våra lekplatser. I Linnéparken odlades potatis.
   Stora kampanjer genomfördes för att ta vara på bär och frukter. Lingonlov. Potatislov en vecka varje höst. De inkallade hade skördepermission någon sommarvecka. I skolan fick man pris för att man plockade kottar att elda i spisen med.
   Beväringarna skickades till platser de aldrig sett och delade sovplats i tält med kamrater oavsett klasstillhörighet medan temperaturen utanför sjönk till under 30. De roade sig med traktens flickor och det blev många barn. I alla hem lyssnade man på nyheterna. Alla var medvetna om att fasansfulla saker hände utanför landet och kunde hända här när som helst. Insikten om nödläget delades av alla.

Men de svagaste drabbades. Dödligheten bland patienterna på våra sinnessjukhus ökade med 9 procent. Tillgången på mat var begränsad. I sovsalarna i Sankt Lars släcktes lampan tidigt. Det var kallt under filtarna.    Värre var det i Vipeholm. Thomas Kanger har nyligen i boken ”Idiotanstalten” redovisat att 200 av de intagna dog av svält. Det var en fjärdedel av de manliga patienterna. De hade i genomsnitt tappat tolv kilo innan de dog. Dödligheten i Vipeholm ökade med 232 procent åren 1941 till 1943. Vi var inte bara solidariska. Vi förhärdades också av nödläget, liksom nu under corona-pandemin då de äldre och invandrarna drabbas värre än vi andra.    Kriget tog slut. Per-Albin dog och hans efterträdare Tage Erlander ledde bygget av det svenska välfärdssamhället fram till 1968, då Olof Palme tog över. Sverige hade klarat nödläget. Men kampen mot klimatkrisen måste fortsätta även efter ett lokalt klimatnödläge. 

Att läsa: Henrik Berggren Landet utanför.
Sverige och kriget 1940 – 1942, Norstedt 2021.