VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Palestinagruppen i Lund arrangerar med anledning av attacken på Ship to Gaza en manifestation i Lund.
Stortorget kl 11.30 - 13 lördagen den 5 juni.
11.30-12.00 Röda Kapellet spelar på Stortorget
12.00-13.00 Manifestation/torgmöte på Stortorget.
Arrangemanget leds av Palestinagrupperna
Ytterligare ett fartyg med det humanitära biståndet för palestinier har nyss lämnat en irländsk hamn. Fredag kväll förväntas fartyget Rachel Corrie nå Gazas kust, om det inte inträffar några nya tragiska incidenter.
M/S Rachel Corrie är döpt efter den amerikanska aktivisten Rachel Corrie som dödades år 2003 när hon försökte hindra israeliska soldater från att riva ett hus i Gaza.
Vi var inte så många som hade hunnit få information i måndags om manifestationen utanför universitetet där Carl Bildt skulle tala. Men några tiotal var vi och Vänsterpartiet hade snabbt tryckt upp ett flygblad. En av utdelarna var Mats Olsson.
Desto fler var de som köade för att komma in och lyssna på Bildt. Och Mats hoppade upp på balustraden och sa ungefär så här: Här köar ni och kommer därmed inte undan vårt budskap. Det är att ni ska uppmana utrikesministen och hans regering att häva Israels blockad av Gaza. Om inte bör den svenska Israelambassadören kallas hem. Och vi bör alla kräva och hjälpa till att verkställa en bojkott och isolering av Israel: ekonomiskt, kulturellt, idrottsligt. Så gjorde vi med apartheidregimen i Sydafrika och det bidrog till dess fall.
Enkelt och effektivt. Jag kom att tänka på August Palm. Han var inte heller så lång men förstod att placera sej så att han syntes och hördes och märktes.
En israel
Amos Oz, israelisk för fattare.
”Det enda sättet att för Israel att utmanövrera Hamas är att snabbt nå en överenskommelse med palestinierna om att etablera en oberoende stat på Västbanken och Gaza-remsan enligt 1967 års gränser med huvudstad i östra Jerusalem. Israel måste skriva under ett fredsavtal med Mahmoud Abbas och hans regering och på så sätt reducera den israelisk-palestinska konflikten till en konflikt mellan Israel och Gazaremsan. Den konflikten kan bara lösas genom att förhandla med Hamas eller, rimligare, genom att integrera Abbas Fatah-rörelse med Hamas.
Även om Israel kapar ytterligare hundra fartyg på väg till Gaza, även om Israel sänder in trupper för att ockupera Gaza-remsan hundra gånger till, och hur många gånger Israel än utnyttjar sina militära, polisiära och infiltrerande styrkor kommer det inte att lösa problemet.”
Två Israelvänner
Bernard-Henri Levy, fransk filosof
Jag är solidarisk med Israel men försvarar inte en dålig regerings dåliga handlingar. Israel måste sluta med sin autistiska politik.
Margaret Atwood, kanadensisk författare
”Mord på barn i Gaza, att överfalla och döda fredsaktvister på internationellt vatten, civila som blir undernärda på grund av blockaden, förbud mot skrivpapper, förbud mot pizza. Så småaktigt och hämndlystet! Är pizza ett vapen för terrorister?” (Nyligen släppte Israel dock förbudet att införa pizza. Däremot vägrar de att släppa in svenskt trä. Man kan ju göra pinnar av trä och slå på soldaterna så de måste skjuta.)
Vad gör de israeliska atomubåtarna i Persiska viken?
Tre kärnvapenbestyckade israeliska u-båtar avgick i veckan till Persiska viken. Samtidigt som de avgick kastades Mordechai Vanunu åter i fängelse. Det var han som 1986 avslöjade det israeliska kärnvapeninnehavet.
Minst två bedömare, varav en statsvetare från Lund vars namn förbigick mig, har i radio varnat för att ”isolera Israel och tränga in landet i ett hörn”, eftersom ingen kan veta vilka tilltag Israel i så fall kan göra sig skyldig tid.
Bäst att avstå från åtgärder som kan ge den autistiska israeliska regeringen impulser att till exempel avfyra kärnvapenrobotar mot Teheran från ubåtarna. Vi har skapat en monsterstat som mänskligheten fruktar.
USA, EU och Sverige har i detta sammanhang ett blytungt medansvar, som Åsa Linderborg skrev i Aftonbladet 1/6. Israel har i åratal ockuperat, blockerat, attackerat, massakrerat. På sin höjd har man drabbats av en till intet förpliktande reprimand. Ord som aldrig följts av handling.
Det är förvissningen om detta som gör att Israel på internationellt vatten vågar attackera sex båtar, lastade med solidaritet: cement, avsaltningsanläggningar för dricksvatten,, prefabricerade hus, rullstolar och leksaker.
Medansvariga för de avrättade fredsaktivisterna är också de som av ideologiska eller opportunistiska skäl valt att stå tysta inför den palestinska försvarskamp som pågått sedan 1948.
Ett lokalt exempel är Sydsvenskan.
Landet styrs av en ledning, som härskar genom att hänvisa till att landets existens är militärt hotad. Massmedia för ut den officiella hotbilden. För att hålla den vid liv behöver man då och då se till att det blir konfrontationer, t ex genom att själv angripa fredliga fartyg ute på internationellt vatten som kan utses till potentiella hot.
Regeringen känner att den har i stort sett hela världen emot sej, inte minst FN, som regelbundet fördömer det som i andra länder uppfattas som militär aggression, men som internt legitimeras som självförsvar. Utan en stormakt som stöd skulle det knappast vara möjligt att hålla på så, men stormakten blir efter hand allt mera besvärad av den destruktiva utvecklingen i landet.
Det är inte vilken regering som helst som kan styra ett folk på det här sättet. Det måste finnas en historia av tidigare aggression mot det egna folket att hänvisa till, och att knyta en militant nationalistisk ideologi till. Den försvarsreaktion som regeringen stimulerar blir till en autoimmun sjukdom som angriper och bryter ner ett normalt liv. Den klipper kontakter med omvärlden och stänger in befolkningen i ett ideologiskt fängelse.
Landet skulle behöva en ny regering och en ny politik, men det behovet är ett direkt hot inte bara mot regeringen som sådan, utan också mot det sätt som regeringens styre legitimeras på.
Händelserna när israeliska soldater stoppade fartydskonvojen "Ship to Gaza" har gett eko över hela världen.
Nästan överallt fördöms eller åtminstone beklagas det inträffade. Ryggmärgsreaktionerna av typen "Israel har alltid rätt eftersom Palestinierna är terrorister" har varit ovanligt få vad jag kunnat se på svenska webbsidor och bloggar. Tyvärr kom ett av de grövsta från Muf:s ordförande Niklas Wykman som skrev följande på sin facebooksida: "Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare."
Vad som verkligen hänt är säkert välkänt för alla VB-läsare men vi vill återge några uttalande som gjorts om behandlingen av Dror Feiler i olika riksmedia.
Se den första intervjun som gjordes med honom efter hemkomsten till Sverige.
Dror Feiler: Jag blev kidnappad
VB vill även gärna tipsa om Ekots långa intervju med Henning Mankell för dem som ännu inte hört den.
Henning Mankell i Ekot:
– Det var ingen av svenskarna som blev angripen då, men när vi gick av blev en av oss, Dror Feiler, väldigt hårt åtgången. De ville att vi skulle lämna ifrån oss våra pass, vilket vi motsatte oss. Då fick Dror en väldigt omild behandling, han blev neddragen och de satt på honom. När jag försökte protestera blev jag tillsagd att lugna mig.
Mehmet Kaplan i Ekot
– Under tiden togs en annan av våra svenska aktivister, Dror Feiler, in i rummet och han blev nedtagen på golvet och trampad på med ansiktet mot golvet. Han fick skrapsår i både ansiktet och huvudet av två fullt beväpnade soldater som sedan band fast honom och förde ut honom.
Victoria Strand i Expressen
- Han ville inte lämna ifrån sig sitt pass, då sparkade de ner honom, sparkade mot hans huvud. Han har märken efter fötter och ett stort jack i huvudet, säger Victoria.
När gruppen skulle transporteras till fängelset med en gallerförsedd buss var Dror Feiler den ende som inte fick sitta med dem.
De tvingade av honom kläderna, tog av hans hårspänne. Han var halvnaken framför 300-400 soldater. Det var oerhört förödmjukande.
Förtryckets böld har brustit och förtryckarnas hämndlystna, småaktiga sörja väller ut åt alla håll som oljan i Mexikanska Golfen.
Egypten har öppnat sin gräns mot Gaza och livsförnödenheterna rullar in på lastbilar och kärror eller bärs på kamel- och åsneryggar. Vanmäktigt inser Israel att det inte längre är någon idé att bomba tunnlarna som hittills försörjt Gaza.
De israeliska soldaterna på det turkiska skappet Mavi .Marmara betedde sig väl som de vant sig att bete sig mot civila palestinier.
De beskriver motståndarna som en terroristisk lynchmobb, skjuter några, skadar fler och skapar på det sättet ”ordnung”.
De tungt beväpnade elitsoldaterna med sina erfarenheter från Libanon och Gaza vinner med 9 – 0, trots att vi på tv kunnat se en av fredsaktivisterna svinga en stol.
Den här gången råkade de unga elitsoldaterna ge sig på européer, inte blockadens isolerade palestinier. Då hjälper det inte att de israeliska studenterna demonstrerar på gatorna i Jerusalem för att visa soldaterna sitt stöd.
Man finner sig dela principiella ståndpunkter med personer som Carl Bildt och Cordelia Edvardson.
Men fortfarande väntar vi på ett någorlunda tydligt uttalande av Obama.
Nu följer våra tankar och förhoppningar det irländska Ship to Gaza-fartyget som närmar sig kusten utanför Gaza på fredag.
Tänk om en internationell armada med tusentals segelfartyg, passagerarbåtar, färjor, motorbåtar och kryssningsfartyg med flygande fanor och för fulla segel slöt upp och stävade in i Gazas hamn tillsammans med det irländska skeppet!
Så går det väl inte, men nog kunde fartyget gå in i en närbelägen egyptisk hamn och sedan föra in lasten landvägen. På så sätt skulle den israeliska blockaden förbigås.
Ja, lättnaden är stor! Länge har vi försökt belysa Israels våld och förtryck mot palestinier i Gaza och på Västbanken. Men vi har bara förfogat över svaga ficklampor som möten och seminarier, demonstrationer på Stortorget på lördagarna och hastigt tillyxade artiklar i Veckobladet.
Nu sveper medias strålkastare över vida problemområden som blockaden mot Gaza, ockupationen av Västbanken, etnokratin i Israel, det dubbelmoraliska spelet kring Israels kärnvapenarsenal, Israels vägran att skriva under ickespridningsavtalet, vägran att erkänna att landet har kärnvapen och vägran att tillåta inspektion av atomanläggningen Dimona
Ingenting blir längre som förut!
Klostergårdens byalag anordnar söndagspromenader klockan 15, söndagarna den 30 maj, 6 juni, 13 juni och 20 juni.
Söndagen den 6 juni är temat ”Klostergården nu och i framtiden”.
Bland annat om förändringarna i norra Klostergården med ”Träffpunkt Klostergården”; ”skidbackehuset”, parkeringshuset vid Södra vägen, matcharenan och gröna stråket.
Samling klockan 15 utanför kyrkan i Klostergården
Priset för att delta i promenaderna är 50 kronor per familj eller enskild vuxen.
Pengarna går oavkortat till Klostergårdens byalag för att finansiera dess verksamhet.
Klostergårdens Byalag, c/o Gunnar Stensson, tel 046-133171, mailadress: gstensson@hotmail.com.
När man blir stor blir man f****a
Ett gästspel på Teatr Weimar med fria teatergruppen Spinning Jenny. Premiär 28 maj. Fre 04 jun kl. 19.30
Läs mer
Plattform 4 juni
En mix av flera korta dansstycken av olika koreografer, påDansstationen, Palladium 4 juni kl. 19.30
Läs mer
Urkos vs Dipper - skånska konsertattraktioner!
på Inkonst 5 juni.kl. 20
Läs mer
Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 08 jun kl. 16
Läs mer
Hela kulturcentralens program
Osäker på vad du ska göra i sommar? Osäker på om du får något sommarjobb?
Under perioden 21 juni - 30 juli genomförs Vänsterns sommarakademi.
Våra kurser berättigar till studiemedel och genomförs i samverkan med olika föreningar inom Malmös breda vänster.
Delta i sommarakademin och öka dina kunskaper om Sveriges inblandning i ockupationen av Afghanistan. Utnyttja sommaren och var med om att bygga ett kulturhus. Lär dig mer om fackligt arbete.
Du anmäler dig kurserna via vår hemsida: www.kvarnby.fhsk.se
Klostergårdens byalag välkomnade projekt Arenaparken när det presenterades. Det gör vi fortfarande. Se till att det äntligen genomförs!
De 450 nya bostäderna skulle innebära en vitalisering av hela Klostergården, dess centrum, skola och service. Stadsdelen skulle knytas samman med centrum, stadsparken och kommundelarna på väster, aktivitetsparken skulle ge ett välbehövligt tillskott till Klostergårdsfältet.
Lund behöver bostäderna!
Den enda maning vi hade var att den gröna förbindelsen mellan Höje å och stadsparken måste bevaras.
Matcharenans läge kommenterade vi inte förrän den huvudlösa tanken att placera den på korpfotbollsplanerna dök upp. Då blev vi tvungna att säga nej!
Allt detta finns dokumenterat i våra yttranden som kan läsas på Klostergårdens byalags hemsida! Vi ger arkitekten Gunilla Svensson vårt starka stöd! En bild i Sydsvenskan visar henne stående på den trista asfaltplan som ska förvandlas till det vackra hoppbackehuset. Vi har länge sett fram emot att slippa denna fula blåsiga parkering! Snarast möjligt!
Under Klostergårdsskolans internationella vecka demonstrerar jag planen för skolans elever. Det kommer också jag också göra i samband med söndagspromenaden den 6 juni. Härmed inbjuder jag Gunilla Svensson att, om hon har möjlighet, själv presentera den. Vi samlas söndag klockan 15 på Kyrktorget i Klostergården.
En annan sak. Politikerna schabblar ännu en gång med bygget av Mötesplats Klostergården. Alliansen vill trots löften skjuta upp det två år, de rödgröna ett. Vet hut, politiker och tillskjut de 2,4 miljoner som krävs för att bygget ska komma igång i år!
Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag
Apropå den häger som satt vid dammarna denna torsdag
Jag låg på bryggan naken då en häger
stod ljudlöst kommen som från ingenstans
bakom och lät mig på mitt hårda läger
död som en sten bli kvar i solens glans.
Landskapet hade fått en annan mening.
Jag ägde inte bryggan. Den var hans.
Jag var en kvarglömd rest, en förorening.
Hans tid var inne där han stod på vakt.
Min var ett vakuum, en tågförsening. . .
Finns det en ordning bortom människans?
Ett tryck vek från mitt hjärta, en förhårdning.
Tre dar kom hägern så. Jag såg i hans
ankomst ett varsel om en sådan ordning.
Hjalmar Gullberg
Apropå att hagtornen börjat blomma
"Doften av hagtornsblom bredde ut sig… Blommorna tedde sig festklädda där de tankspritt bar var sitt guldglänsande ståndarknippe. Deras fina ådring bredde ut sig i kronbladen, vita som smultronblom. Hur naiva och lantliga skulle inte i jämförelse med dem nyponrosorna te sig, när de om några veckor skulle sola sina rodnande, enfärgade sidenklänningar, som löstes upp av minsta vindfläkt.”
Marcel Proust
Det låga vattenståndet har stängt in karparna i den lilla Källby-dammen. Den här helgen kan du säkert få se deras oljigt svarta ryggar klyva vattenytan som de israeliska ubåtarna i Persiska viken.
Vid kommunfullmäktiges sammanträde i förra veckan togs ett beslut som är smått sensationellt. Ingen av de dagligt utkommande lokaltidningarna har bevärdigat sig att skriva om det. Vad var det då som bar sensationens prägel? Jo, fullmäktige beslutade att det ska öppna för gratis parkering i parkeringshus.
Borgarna nappade på medborgarförslag
Bakgrunden till beslutet är ett medborgarförslag. Förslagsställaren ville ha gratis parkering i p-husen. Detta för att, enligt förslagsställarens egen utsago, stärka affärslivet i stadskärnan.
De borgerliga nappade på medborgarförslaget. De föreslog att det skulle bli gratis parkering i p-huset Dammgården. Socialdemokraterna ville gå ännu längre och yrkade på att det skulle bli gratis parkering i såväl p-hus som på en del gator och torg. Både S och borgarna ville visserligen ha det på försök och enbart under helgerna. Men ett försök gör man ju för att man vill gå vidare ….
Argument mot bilkramarna
DV, V och MP gick häftigt emot alla tre bilkramarförslagen. Argumenten var och är många. Ett argument är, givetvis, att problemet med stadskärnan inte är att där är för lite biltrafik, utan för mycket. Ytterligare bilar till och i stadskärnan minskar dess attraktivitet. För det handlar ju inte bara om några tjog ytterligare bilar till p-huset. Det handlar om en väsentligt utökad s k söktrafik. Det handlar om att signalera att det inte bara är helt okej med fler bilar i centrum, det är till och med önskvärt! Kollektivtrafikens konkurrenskraft minskar. Att stimulera till mer bilkörande går på tvärs mot Lunds miljö- och klimatmål. Hittills har Lund ändå haft en viss restriktivitet mot biltrafik i stadskärnan. Att öppna för mera bilar innebär något av ett systemskifte i trafikpolitiken.
Efter att DV, V och MP:s avslagsyrkande röstats ner vann borgarnas förslag över s-förslaget i en slutomröstning (där motståndarna till fler bilar la ner sina röster). Det kan noteras att flera s-ledamöter under hela den långa debatten ägnade sig åt att stint stirra ner i bänken eller febrilt knappa på sin bärbara dator, medan andra socialdemokrater talade sig varma för mer bilar i stadskärnan.
Hallelujastämning
Men är det då så farligt och förödande att låta bilisterna parkera gratis under helgerna i ett enda av stadens p-hus? Det är faktiskt inte kritikerna av beslutet som målar fan på väggen. De borgerliga, framför allt moderaterna, sa i mycket klara ordalag att detta var bara första steget i en ny trafikpolitik, detta var ett glädjande trendbrott. I m-lägret rådde det snudd på hallelujastämning.
Nu gäller det för alla som vill verka för att utveckla stadskärnan som en mötesplats för människor och för alla miljövänner att välja rätt valsedel i höstens val. Det gäller att källsortera även bland de rödgröna partierna. Bilkramarnas trendbrott måste hävas!
Ulf Nymark, Demokratisk Vänster
Det behövs en del fräckhet och en särskild sorts distans från verkligheten för att påstå 
att landets soldater ”lynchades” av ”terrorister” när de just hade skjutit ihjäl nio obeväpnade människorättsaktivister och sårat dussintals andra medan de själva inte drabbades av några dödshotande skador.
Så skriver Seamus Milne i torsdagens Guardian och mycket mer behöver väl inte sägas. Jo: visst är det anmärkningsvärt hur framgångsrik Israels officiella argumentation är, inte bara på hemmaplan, utan också på de svenska insändarsidorna och bloggarna. Man vill inte gärna tro att det handlar om dumhet eller oförmåga att förstå vad som har hänt. Då återstår bara att se det som aktivitet från en välorganiserad Israellobby. Erfarenheterna från hetsen mot Ilmar Reepalu i samband med Davis Cup-matchen stärker den hypotesen.
Från andra sidan
I Danmark är det så där ett år till nästa val. Det gångna året anses allmänt ha varit nästan en katastrof för de borgerliga V och K (Venstre resp. Konservative) med deras ledare statsminister Lars Lykke och utrikesminister Lene Espersen, misslyckade var och en på sitt sätt. Men det går bra för SF (som lockar tidigare S-väljare) och nu också för S (som lockar tidigare borgerliga). I denna citatrika krönika kan det vara värt att återge några rader ur en intervju med SF-ledningen. Som god skandinavist låter vi danskan vara kvar och gläds för att den inte är talad på köpenhamnska. Lägg märke till klädkodens betydelse:
” - Betyder den udvikling, at det har ændret sig, hvem der er den traditionelle SF-kernevælger? At det ikke er gymnasielæreren med Fjällräven på skulderen?
- Jeg vil hellere sige, at vi har fire tyngdepunkter i dag. Det er de unge, der er de offentligt ansatte, der er den traditionelle LO-arbejder, som i dag stemmer SF i langt højere grad end 90’erne. Og så er der de intellektuelle. Men i stedet for at betragte det som et problem, vil jeg betragte det som forandringens forudsætning.”
Inte alltför olikt Vänsterpartiet i Sverige, men med en helt annan tyngd och uppslutning. Här har identitetspolitiken dominerat i tio år utan att de HBT-engagerade massorna har strömmat till valurnorna för vänsterpartiet, varpå vi nu tycks få en valrörelse som handlar om plånboksfrågor i deras plattaste form.
Kapitalisterna ohotade
Som avslutning blir det ett tredje citat, den här gången från Paul Krugman, mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne och skicklig kolumnist i New York Times två gånger i veckan. Han utmålas inte sällan som en farlig kommunist, men är förstås en mild men välformulerad liberal. Så här skriver han om finanskrisen sedan han berättat att finansbranschen på senare år stått för två tredjedelar av vinsterna i USA:
”Vinsterna är helt OK, sa man till oss, därför att finansbranschen uträttade storverk för ekonomin. Den kanaliserade kapital till produktiv användning; den medverkade till riskspridning; den gav finansiell stabilitet. Inget av detta var sant. Kapital kanaliserades inte till innovatörer som skapade jobb utan till en ohållbar husprisbubbla; risktagandet koncentrerades i stället för att spridas och när husprisbubblan sprack så imploderade det påstått stabila finansiella systemet med den värsta globala nedgången sedan trettiotaletstalets depression.”.
Jo ungefär så. Och nog är väl vänsterns handfallenhet inför de senaste årens kris oerhört nerslående. Vad ska vi göra: sitta och hoppas på att huspriserna håller sig och vänta på bättre tider där aktiekurserna stiger igen? Jag menar inte att vi ska lägga upp planerna för världsrevolutionen, jag skulle bara vilja ha lite praktisk socialistisk/socialdemokratisk ekonomisk politik, säg industripolitik, näringspolitik. När den grekiska krisen blev känd steg opinionssiffrorna för den borgerliga regeringen. Kan vårt politiska svaghetstillstånd ta sig tydligare uttryck?
En intressant debattartikel i dagens Göteborgs-Posten. En trendanalytiker som menar att både Saab och Volvo är fel ute med sina nya modeller, trots det senare företagets försäljningsframgångar. Båda tillverkarna har satsat på vad som med ett vackert ord kallas ”premiesegmentet”, på personbilarnas övre medelklass. Det är bilar med goda utrymmen, starka moterer och avancerad utrustning men också en aura som gör att tillverkaren kan ta ut en extrakostnad.
Detta är förstås en önskan hos alla tillverkare och därför är konkurrensen knivskarp i det aktuella segmentet. Det är verkligen inte bara Saab och Volvo som försöker tävla med BMW och Mercedes.
Nu säger analytikern att premiestrategin kan ha varit riktig för några år sen, men att det är andra tider nu. Nu är det litet (och snålt) som är vackert. De svenska biltillverkarna är på väg mot en stoppbom.
Hörde ni förresten Dagens ekos debatt mellan miljöminister Anders Carlgren och föreningen Gröna bilisters vd? Carlgren var befriande uppriktig. På frågan varför regeringen inte sänkt ”miljöbilarnas” utsläppströskel till 110 gram koldioxid (mot dagens 120) svarade han helt frankt: ”Vi måste rädda Saab och Volvo.” Även inom premiesegmentet har man finslipat motorerna, minskat luft- och rullmotstånd och lättat vikten med hjälp av avancerade (och dyra) stålsorter, men det finns en gräns som man inte kan underskrida om man vill behålla prestanda och komfort.
Jag är som vänsteranhängare glad över att Lars Ohly har slutat uttala sej om bilar. Jag har i alla fall inte hört något på ett halvår. Under den akuta avsättningskrisen sa han att Saabs räddning var att ställa om till just små och snåla bilar, helst med något miljövänligt i tanken. Men hur skulle det gå till inom rimligt kort tid? Det är svårt nog att ställa om konstruktionsavdelning och produktionsapparat till att göra mindre modeller och enklare prylar. Det är svårare att få säljorganisationen att orientera sej mot ett nytt ”kundsegment” och ännu svårare att få det segmentet att tro på det nya alternativet.
Det är socialdemokratiska regeringar som, pådrivna av Metall och utan märkbart motstånd från exempelvis Vänsterpartiet, har skräddarsytt tjänstebilsförmåner och skatteregler till att passa Saabs och Volvos exklusiva bilar och gjort att Sverige fick Europas törstigaste bilpark. När tjänstebilarna byttes mot nya hamnade de hos vanligt folk, som därmed körde större och tyngre bilar än sin motsvarigheter i andra länder. Och fick problem med ekonomin när bensinen blev mycket dyrare.
Mona Sahlin ska vi inte tala om, hon påstår att elbilar är räddningen. Hon var tydligen borta på den fysiklektion där det berättades att inte ens de bästa batterierna har mer än en hundradel av dieseloljans energitäthet. Experterna tror att man möjligen kan nå upp till en femtiondel.
En rödgrön regering hade inte gjort någon större skillnad under innevarande mandatperiod (och man kan undra om den had haft en lika uppriktig miljöminister), och kommer knappast att göra det under nästa. Den tänker visserligen bygga fler järnvägar men väganslaget blir oförändrat. Så står det i överenskommelsen.
Det blir alltså knappast några elbilar som kör på det utbyggda vägnätet. Kanske några tusen gasbilar till men biogasen ska räcka till mycket och bör reserveras för tunga fordon. Etanolbilar förstås, men etanolen tar som bekant bokstavligen brödet ur munnen på oss. Metanol från toppar och kvistar och rötter? Den råvaran lär kraftvärmeverken betala mer för.
Nej, bensin och diesel kommer fortfarande att dominera. För att komma åt de allt knappare tillgångarna borrar man nu på femton hundra meters djup i Mexikanska golfen, som bekant. Utanför Brasilien tänker man sej ner på mellan två och sextusen meter.
Våra samhällen har låste in sej i premiesegmentet. Finns det någon väg ut? Naturligtvis, men smärtfri blir den inte.
Så har de rödgröna i Lund lagt en gemensam valbudget. Det är en stark budget. De rödgrönas budget innehåller runt 150 fler tjänster jämfört med alliansen förslag. Bland annat tillkommer 100 nya pedagoger i inom förskola och skola. De rödgröna har också full ut kompenserat för löneökningar, det har inte alliansen.
I budgeten finns ordentliga satsningar på hemlöshet, missbruksvård, psykiatrin, aktiva åtgärder för arbete och handlingsplan mot kvinnovåld. Här finns personalförstärkningar inom äldreomsorgen. Det finns också glädjande mycket satsningar inom kulturen. En satsning så att bibliotek Väster kan flytta till Folkparken. I de rödgrönas budget finns också pengar avsatta till ett nytt kulturhus, med tänkbar plats på den tråkiga parkeringsytan invid Klosterkyrkan, Ett nytt ridhus finns också med. Här finns också satsningar för att ge förstärkta föreningsbidrag, fria föreningslokaler och fri simundervisning.
Tekniska nämnden
Förutom tekniska nämnden finns en samsyn mellan partierna. I tekniska nämnden är man överens om mer pengar till parker, och lekplatser. Man är överens om en ökad turtäthet för busstrafiken. Vänsterpartiets krav på sänkt busstaxa kom inte med, men Vänsterpartiet lovade att driva detta under valperioden. I tekniska nämnden finns dock oenighet. Alla partierna lägger lika mycket till nämnden, men S kommer att vilja bygga fler trafikplatser och bilvägar medan de tre andra partierna kommer att föra fram mer till cykelvägar och bussfiler m.m. För att inte fresta på samarbetet bör det ske en kompromiss här. S får ta bort några av sina vägar, trafikplatser och tunnlar för att ge plats för mer satsning på cykelvägar.
En stark budget alltså, en framsynt sådan med satsningar inom välfärden som så väl behövs och som skapar jobb. Lundaborna kommer att ha två tydliga alternativ att ta ställning till, alliansens fortsatta nerskärningar eller satsning på välfärden.
Finansiering
För att de rödgrönas budget skall gå ihop föreslår man en höjning av kommunalskatten med 40 öre. Detta kommer att ge drygt 80 millioner mer nästa år. De räknar också in de rödgrönas, centralt, extra statsbidrag till kommunerna, vilket innebär runt 45 millioner. Satsningen gentemot alliansen är alltså runt 125 millioner mer. De 45 miljonerna man räknar med i höjda statsbidrag kan diskuteras. Jag tycker det är rätt att räkna så. Hela budgeten bygger på antagande och prognoser, detta är ett av antagandena, att det blir en ny regering. Antagandet har gott fog för sig, blir det rödgrönt i Lund blir det rätt säkert rödgrönt i riket.
I debatten när kommunalskatten skall höjas hörs ofta röster som gör gällande att det skulle drabba de med lägst inkomster mest. Ingenting kan vara mer felaktigt. Kommunalskatten är progressiv. Den som har en lön på 12.000 kr har en kommunalskatt på 18 %, den som har 30.000 har 25 %. Det är grundavdragets konstruktion och jobbskatteavdraget som gör detta.
Grundavdraget och jobbskatteavdraget gör också nytta när man höjer k-skatten. Den som har 12.000 i lön får en höjning, om skatten höjs 40 öre, med 26 kr. Den som har 30.000 i lön får en höjning med 94 kr.
”Från var och en efter förmåga till var och en efter behov”. Jag påstår att det här citatet stämmer bra på kommunalskattens konstruktion. Mellan tummen och pekfingret räknar jag med att kvinnorna i Lunds kommun bara betalar drygt 40 % av en skattehöjning, männen betalar då knappt 60 %. Mellan samma tumme och pekfinger räknar jag med att den hälft som har högst inkomster betalar 70 % av en skattehöjning, den hälft som har lägst inkomster betalar då 30 %.
Det fiffiga med konstruktionen är att Lunds invånare inte betalar en skattehöjning fullt ut, just därför att vi har grundavdraget och jobbskatteavdraget. För detta kompenserar Anders Borg.
Israel en ifrågasatt statsbildning, skall det finas en judisk stat?
Det var lördag kväll och jag blev bjuden till några vänner för att slötitta på schlagerfestivalen.
Vännerna hade för tillfället även besök av en svensktalande syrier. På något sätt kom det till kommentarer när nationen Israels bidrag framfördes. Syrierns uppfattning var att staten Israel var en påtvingad konstruktion. Judarna hade under alla år funnits och levt i Mellanöstern men de kunde inte nu hävda att de efter mer än 1000 år hade rätt att återupprätta ett eget land. Varför känner ni inte för de som bodde i området och förlorade sina hem? Vad skulle jag ha sagt om det skapades ett nytt land av Skåne?
År 1947 godkände segrarmakternas FN uppdelningen av Palestina i en judisk och en arabisk stat. När staten Israel 1948 förklarade sig självständig följdes detta av krig med de omgivande staterna. Med krig tvingade israelerna grannländerna att ge upp försöken att utradera den nya statsbildningen. Grannländerna undertecknade fredsavtal men erkände inte staten Israel. Drygt 700 0000 palestinier fördrevs från Israel och samma antal judar fördrevs från de omgivande staterna in i Israel. Någon palestinsk stat utropades aldrig då detta skulle kunna ses som ett erkännande av uppdelningen av Palestina.
Trots att 60 år har förflutit är frågan än idag huruvida Israel skall finnas kvar som en judisk statsbildning. Det sägs att Israel särbehandlas och så är det. Israel särbehandlas för att situationen för denna statsbildning är unik. På samma sätt som 1948 har i grunden Israel endast sin militära kapacitet att förlita sig på.
Blockaden av Gaza
I dag bombarderas inte Skåne av fientliga raketer, men i Israel sker detta. Så sent som i tisdags skickades två raketer in över landet. Israel har genom blockad sökt kontrollera införseln till Gaza. Detta för att försvåra för Hamas att rusta upp men också för att på så sätt minska sympatierna för Hamas. Alla vittnesmål säger att det finns varor i Gaza men att invånarna saknar arbetsinkomster och därför ändå inte kan köpa det de behöver. Ship to Gaza var inte i första hand en konvoj av förnödenheter utan en konvoj med en politisk målsättning att bryta och få bort Israels blockad av Gaza.
Ship to Gaza, vad hände och varför
I TV aktuellt framträdde i onsdags kväll kolumnisten Gideon Levi från Haaretz. Levi säger bland annat: ”Jag måste betona att fredsaktivister aldrig får ta till våld. Det gjorde de dock. Saken är mycket enkel. Det var en kombination av naiva och välmenande fredsaktivister från Europa och en grupp med mer våldsbenägna människor, sannolikt turkar som var mer aggressiva, och beslutsamma, och mer våldsbenägna.
Men det spelar ingen roll de här människorna bar inga eldvapen. De planerade inte att leverera vapen till Gaza. Därför var de i sin fulla rätt att ta sig dit.” Samtidigt om soldaterna; ”De hade inte bara rätt att försvara sig – det var deras plikt. Soldaterna gjorde vad de måste göra. Men jag frågar mig vad de hade där att göra. Var började våldet?”
Vad som i detalj inträffade när israels militär sökte ta kontroll över det turkiska fartyget vet vi ännu inte. Det var naturligtvis fel att stoppa konvojen på internationellt vatten. Avsikten har aldrig varit att aktivister dödades. Det inträffade är ett stort misslyckande för de ansvariga och staten Israel. Alternativa metoder borde ha funnits förberedda för den situation som nu uppstod, d.v.s. då aktivister på det turkiska fartyget med olika medel förhindrade en första bordning av fartyget.
Huruvida aktivisterna nått sina mål kan bara de själva svara på. Det motstånd som gjordes på det turkiska fartyget överskred gränsen och kan kanske förstås men aldrig försvaras.
Lars Ohlys kopiering av Palmes ”Satans mördare” kan bara ges ett betyg. En person som direkt utan att ha hela bilden förhanden fastställer en dom över ett helt folk har antingen redan i förhand en antiisraelisk uppfattning klar eller är han obalanserad. Båda alternativen diskvalificerar honom för en ministerpost i en eventuellt kommande röd-grön regering.
De politiska följderna
Vad blir då resultatet av konvojen Ship to Gaza? Det vi redan ser är att motsättningarna mellan de inblandade ökat. Turkiets relation till Israel har försämrats och de krafter som vill gå mot ett religiöst styrt Turkiet stärkts, detta är inte bra. I Egypten har den sekulära regimen tvingast agera för att oppositionen inte skall öka i popularitet. Ifrågasättandet av den sittande regeringen i Israel har stärkts vilket är positivt.
Jag tror inte att Israel trots internationella påtryckningar helt häver blockaden av Gaza utan samtida internationella åtaganden och garantier. Jag har i tidigare artiklar sagt att fred uppnås endast om FN med stöd av stormakter och grannländer går in och tar kontroll över de områden som utgör slagfälten, Gaza, västbanken, Golan och södra Libanon. Trots att konflikten i Mellanöstern är den mest långvariga och svårlösta lär detta dock inte inträffa. Det är betydligt mindre riskabelt att göra uttalanden för opinionen jämfört att ta på sig åtaganden som kräver närvaro mitt i konflikten.
Det i mina ögon värsta scenariot är att kontrollen av vapeninförsel till Gaza försvinner eller drastiskt försämras utan att ersättas med något. I så fall riskerar vi att snart stå inför ett nytt krig i Gaza.
