Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk så länge när omikron härjar.
Just nu härjar Putin Ukraina. Ta med plakat som protesterar mot kriget. Stand by Ukraine!

Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

           

Aktion mot bankernas finansiering av fossilbränsle
Fredagen den 4 mars kl 12, Stortorget, Lund
Vad vill vi: Att bankerna SLUTAR FINANSIERA FOSSILBRÄNSLEN NU!
Vi samlas på Stortorget och går förbi alla banker i Lund som finansierar fossilutvinning. Vi kommer att hjälpa bankerna städa bort sin smuts med trasor och moppar.
Läs mer »

För fred och klimaträttvisa – i solidaritet med folket i Ukraina

 
Söndag 6 mars kl. 13:00, Stortorget, Lund

Det blir en demonstration i Lund i stöd för folket i Ukraina.
FRED PÅ JORDEN
FRED MED JORDEN
FRED FÖR UKRAINA
Arrangerade av IKFF lokalkrets Malmö/Lund NY,  Extinction Rebellion Skåne och Extinction Rebellion Lund
Läs mer »

8 mars

 

Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkester-medlemmar och av inbjudna.
   Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45. 

Onsdagskväll på Domkyrkoforum: om minoriteter och förtryck idag

 

På onsdag den 9 mars kl 19.15 i Domkyrkoforum anordnar Domkyrkoförsamlingen och S:t Lukas i Lund ett samtal om minoriteter och förtryck idag. Det handlar inte minst om uigurerna i Kina. Det blir ett samtal mellan Gunilla Törnvall UB, Maria van Zijl Open Doors och Peter Nässen Amnesty. Vill du vara med (det är kostnadsfritt) så kan du försäkra dig om plats genom att hämta biljett i reception på Domkyrkoforum.
   Utanför lokalen i Domkyrko-forum har Amnesty satt upp en utställning om de förföljda uigurerna. Här finns en berättelse av och om Sayragul Sauytbay som lyckats fly från fångenskap i Kina och nu bor i Trelleborg. Hon har skrivit en bok ”Ögonvittnet” om sina upplevelser i fånglägret och sin flykt därifrån. Boken finns att köpa på Domkyrkoforum och mötet. Utställningen finns kvar i lokalen till och med den 13 mars.
   Den 23 mars och den 27 april är det också onsdagskväll på Domkyrkoforum. Första tillfället handlar om kropp och själ med fokus på existensiell hälsa och det andra om klimatförändringarna.

Cash is freedom

 

Sätt upp en bankomat i Klostergårdens centrum, gärna invid Coop, som drabbades av en cyberattack för en tid sedan! Cash is freedom. Vi behöver tillgång till riktiga pengar i samband med attacker och katastrofer på nätet. Bankomater är givetvis nödvändiga i alla delar av Lund.   

Lögnerna februari 2022 lika outhärdliga som lögnerna september 1939

Outhärdliga polska kränkningar av Rikets gränser tvingar Tyskland att förklara krig, meddelade den tyska radion klockan 05.40 lördagen 1 september 1939. Redan en timme tidigare hade de tyska förbanden börjat röra sig över den polska gränsen. Så inleddes andra världskriget.
   Vilka ”outhärdliga kränkningar” hade skett? Inga.
   Kränkningarna var fejkade. Ett exempel är det påstådda angreppet mot en tysk radiostation i Gleiwitz nära gränsen. Tyska soldater hade iklätt en medförd koncentrationslägerfånge polsk uniform och sedan avrättat honom. Hans döda kropp utnyttjades i Hitlers propaganda som bevis på polska ”kränkningar” av Rikets gränser.
   Putin ljög i sin ”krigsförklaring” mot Ukraina på samma sätt. Han beskyllde det ukrainska folket för ”nazism”. Majoriteten av ryssarna, 68 procent, tror fortfarande på Putins lögner, men den som ljuger blir alltid avslöjad.
Källa: Henrik Berggren Landet utanför. Sverige och kriget 1939-1940.

Stöd Ukrainas folk

 
Onsdag 2/3, Röda Kapellet spelar för Ukraina.

I Lund som på massor av platser över hela Europa hålls dagligen demonstrationer mot det ryska anfallskriget mot Ukraina.
   Bilderna här är från onsdagen i Lund då vänsterpartiet anordnade manifestation. Ett välkommet initiativ då kommentarerna kring partiets agerande i riksdagen haglat de senaste dagarna. Detta kan man läsa mer om i Hanna Gunnarssons rapport från senaste veckan i riksdagen här bredvid.
   Förhoppningsvis är diskussionen nu tillbaka vid huvudsaken, hur kan vi stödja Ukraina på bästa sätt och hur kan vi fördömma det ryska agerandet så kraftfullt som möjligt.
   Förutom lokala talare så höll Alexander från vänsterstudenterna i Malmö ett engagerande tal. Alexander kommer från Donetsk men har studerat i Malmö sedan i augusti. Han talade bl a om hur man kan stödja med pengar och förnödenheter. Ett av hans förslag finns nedan.

            

Vill du stödja det svensk-ukrainska hjälparbetet?
"Stand with Ukraine! Nordics"
En koordineringsgrupp av Ukrainare i Sverige och Skåne som samlar in allt från mediciner till försvarsartiklar för att skicka ner.
Mottagare: Olga Zaporozhets
Swish: +46709550622           

Krig i Europa och en stormig riksdagsvecka

Det har varit en absurd vecka i riksdagen. Det började med att vi under helgen fick besked om att det skulle bli omröstning i riksdagen på måndagen, med ganska kort varsel. Det handlade ju, som alla nu vet, om stöd till Ukraina inklusive vapen i form av 5000 pansarskott. Jag var med och lyssnade på partistyrelsens möte på söndag kväll, inför måndagens debatt och beslut, samt det extrainkallade mötet tisdag kväll, där Vänsterpartiets beslut ändrades.

Av olika anledningar var det jag som fick ta debatten för Vänsterpartiet om vapenexporten till Ukraina på måndagseftermiddagen, med ganska kort varsel. Det var inget problem, jag hade ju lyssnat på diskussionerna och arbetar ju till vardags med frågor som rör bland annat vapenexport. Jag står personligen bakom Vänsterpartiets politik om att vi är emot all vapenexport och att denna på sikt ska avskaffas, och jag tolkar det som att det är så vi kommer fortsätta rösta när Sveriges ”vanliga” omfattande vapenexport hanteras i Exportkontrollrådet, där jag är ersättare. Jag beklagar personligen partistyrelsens beslut om att svänga och tillåta vapenexport till Ukraina (eller ”utförsel av vapen” eller vad man vill kalla det). Jag tror inte det är bra att svenska vapen, finansierade med svenska skattepengar, används i ett krig.

Som försvarspolitisk talesperson har jag regelbundna diskussioner med de fredsorganisationer som följer och granskar bland annat vapenexporten, där Svenska Freds är den mest framstående. Sverige är idag, trots restriktiv lagstiftning, en mycket stor vapenexportör. Svenska Freds ställningstagande i denna aktuella fråga finns här och IKFF:s här.

För mig som riksdagsledamot är det självklart att följa partistyrelsens beslut och vårt partiprogram. Jag följde PS i regeringsfrågan (där jag höll med personligen), i Cementa (där jag inte höll med PS) och nu om vapenexporten (där jag höll med personligen om första beslutet att säga nej). Så är livet som riksdagsledamot. När vi kandiderar till detta uppdrag är vi medvetna om vad som gäller: Vi betalar partiskatt, vi följer PS-beslut och partiprogrammet, vi driver inte personvalskampanjer, etc. Jag är besviken på att inte hela riksdagsgruppen var närvarande (de som inte är sjukskrivna och så) och att alla inte följde partistyrelsens beslut. Vi har inte fri röstning i riksdagsgruppen.
    Om ni har några frågor eller funderingar får ni gärna höra av er!
Hanna Gunnarsson, riksdagsledamot (v), Lund 
hanna.gunnarsson@riksdagen.se 

Största flyktingkatastrofen någonsin

 

Fem miljoner ukrainska flyktingar på ett par veckor. Mest kvinnor och barn. Mycket oförberedda, vilsna, planlösa. Kriget kom oväntat för nästan alla. I många fall helt utan resurser: mat, tak över huvudet, sjukvård, mediciner. Siffran 80 000 har nämnts som ett möjligt antal flyktingar i Sverige.
   Det enda jämförbara är mottagandet av finska barn under andra världskriget – men det var väl förberett.
   Vi måste förse dem med boende, vård, skolor...
   De stannar visserligen inte för all framtid. De flesta längtar hem. Kvinnor och barn längtar efter män och fäder, morfäder och farfäder som finns kvar i Ukraina. De flesta längtar tillbaka till sina hem, sina vänner, sina skolor. De kommer att återvända.
   Men många har förlorat sina hem. Många har förlorat sina tillgångar. Många har förlorat makar, fäder, syskon.
   Det kommer att krävas solidaritet. Många av oss har bostäder som rymmer fler än vi som bor där nu. Det kommer att kosta. Det kommer att kosta våra skolor, våra sjukhus, våra bostäder, våra äldreboenden. Skatterna blir högre. Livsmedlen blir dyrare. Transporterna kommer att kosta mer.
   EU beräknar att de flesta kan återvända hem till Ukraina inom tre år. De flesta hoppas kunna återvända betydligt tidigare och återuppta sina förstörda liv, reparera sina förstörda bostäder, låta barnen återvända till sina skolor.
   Det krävs medmänsklighet. Det kommer att kosta. Det blir trångt. Det är en situation som vår tids svenskar aldrig har upplevt. Förbered er! Planera!           

Ett tolvpunktsprogram för byggande i Lund av Ann Schlyter

 

Det kändes som ett oförtjänt privilegium att sitta tryggt på biblioteket i tisdags kväll och lyssna till åsikter om hur vi bättre vårdar och utvecklar bebyggelsen i Lund samtidigt som hus i Ukraina bombades till grus. Så var det i alla fall.
   Det finns och har funnits många planer och projekt i Lund som brustit i respekt för det kulturarv som stadskärnan är. Ointresse och okunskap i de stora politiska partierna, och tyvärr i stora grupper av allmänheten, är påtaglig. Jag fortsätter att argumentera för en stadsmiljöskola som komplement till naturskolan. Man får ju börja med barnen. Men det är vuxna som nu måste ta ansvar och det behövs en debatt om stadsbyggnadsfrågorna. Det är därför glädjande att Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lunds kommun, AFSL, arrangerar en rad möten under våren.
   I tisdags visade Thomas Hellquist foton som fick illustrera ett tolvpunktsprogram som aktionsgrupperna tagit fram för hållbart byggande i Lunds statkärna och dess nära omgivningar. Det utgick från det faktum att stadskärnan är identifierad som Riksintresse för kulturvården i Sverige. Det innebär bland annat att det medeltida gatunätet och den småskaliga låga bebyggelsestrukturen ska respekteras.

Mycket av den alltför korta diskussionen kom att handla just om hushöjd. Motståndet mot höga hus var kompakt och inskränkte sig inte till stadskärnan, utan verkade gälla även områden utanför. Vänsterpartiet är ju i omsorg om den omgivande åkermarken berett att acceptera såväl höga hus som täta stadsmässiga kvarter, men naturligtvis inte i stadskärnan.
   En andra talare var Håkan Cullberg, som visade på de kvaliteter Varberg har och på vilka sätt de är hotade. Hans iakttagelse att ”Skanska driver på och politikerna backar och tackar och säger att de behöver bostäderna” skulle lika gärna kunna gjorts i Lund. Han visade på hur många fina förslag förvanskades i processen. Det blev en diskussion om hur lite fasta regler det numer finns för bebyggelsen.
   Tomas Tägil berättade om 1874 års byggnadsstadga som föreskrev att husen inte fick vara mer än fem fot högre än vad gatan var bred. Detta var motiverat av brandskydd, men när man i Paris på 1970-talet införde regeln att hus inte fick vara mer är sju våningar berodde det på den starka opinionen som uppstått mot höghuset på Montparnasse. Höghusen hänvisades till La Défense och andra perifera områden. Tänk så framsynt! Och nu följer Paris upp den traditionen med att inom några få år freda hela stora innerstaden för bilar. Redan är Rue de Rivoli bilfri.  

Trafiken diskuterades inte i tisdags och berörs inte i tolvpunktsprogrammet. Kanske har det varit svårt att enas. Det parti, FNL, som i mycket tar stöd från AFSL, är ju det mest bilälskande partiet Lund har haft, exempelvis stödjer FNL rivning av delar av gamla Tingshuset för att få till en underjordisk parkering. Och flera partier lockar bilister in till stan med gratis parkering på lördagar. Naturligtvis ska vi sträva efter att göra stadskärnan bilfri! Med det skulle vi öka attraktionen och ta riksintresset för kulturmiljön på allvar.
   Det mesta av rekommendationerna i tolvpunktsprogram-met är bra och välgenomtänkt. För att demokratisera planeringsprocessen föreslås att detaljplaner ska föregås av planprogram. Det är nog bra, men hjälper tyvärr föga. Vi har ett färskt exempel där detaljplaner antas som strider mot det väl genomarbetat planprogrammet för Västerbro, såväl när det gäller hushöjd som täthet som verksamhet. Den tilltänkta skolgården bebyggs. Större effekt skulle nog rådet om att ge markanvisning i små portioner till mindre och kvalitetsinriktade entreprenörer ha.

Folkomrösta om breddningen av E22 11 september! av Gunnar Stensson

 

I måndags släpptes den senaste IPPC-rapporten om klimatet. Som alla vet är det den hemskaste någonsin. Kanske passerar vi 1,5 graders uppvärmning redan om tio år. Det innebär att 1,7 miljarder människor utsätts för mördande hetta, samtidigt som massdöden av arter mångdubblas. Utsläppen från resor och transporter fortsätter att öka. Ingenstans ser vi någon verklig minskning. Biodrivmedel som importeras är inte lösningen, inte heller elbilar eftersom de är beroende av flera metaller och investeringar i gruvdrift, som utgör ytterligare ett av de största klimathoten. Vägtransporterna måste minska!
   Ett sätt att bromsa bilismen vore att som Wales pausa investeringar i motorvägar och utbyggnader av motorvägar.
   Elin Fjellman har skrivit artikeln Walesisk motorvägs-paus en inspirationskälla för Sverige (SDS 26/2) där hon frågar om inte Sverige kunde följa Wales exempel och stoppa breddningen av E22 genom Lund och E6. Bilvägar ska inte vara standardlösningen. Ur detta nya perspektiv borde nya utredningar göras. Pausen i utbyggnaden kan frigöra pengar som kan användas till vägunderhåll och utbyggnad av kollektivtrafik och cykelvägar.

Vänsterpartiet i Lund förslår en folkomröstning om breddningen av E22 i samband med valet 2022. Den planerade utbyggnaden med ett extra körfält mellan Gastelyckan och Lund norra skulle permanenta buller och avgaser och omöjliggöra den överbyggnad som kommunen samtidigt utreder. Barriäreffekten isolerar östra Lund från stadskärnan, påpekar Jesper Sahlén, V. Det folkliga motståndet är betydande, konstaterar Helena Falk, V.
   Att stoppa utbyggnaden av E22 skulle framför allt bidra till att minska koldioxidutsläppen och göra det möjligt att uppfylla Lunds klimatmål. Klimatkampen måste föras lokalt, i Lund och överallt.
   Rysslands invasion i Ukraina orsakar stigande priser på olja och gas. Transporter och resor fördyras vilket kan leda till en minskning av trafiken och därmed utsläppen. Man kan betänka att regeringen 1939 förbjöd privatbilism redan dagen efter krigsutbrottet. Situationen nu är helt annorlunda, men bilismen kan minska om priset på drivmedel ökar. Det ökar möjligheten att pausa inte bara utbyggnaden av E22 och E6 utan också flera andra klimatskadliga väginvesteringar.
   Det finns väljare som vill stoppa utbyggnaden av E22 med ett extra körfält men som samtidigt tyvärr är anhängare av vinster i välfärden.
   En folkomröstning om breddningen av E22 ger sådana väljare chansen att uttrycka sin vilja i båda frågorna.

Framgafflat – om cykel och trafik: En tur i ett yndigt cykelland av Ulf N

Förra veckan kunde jag avnjuta årets första cykeltur på Själland, närmare bestämt i huvudsak på ”cykelstier” längs Roskildefjord.
   Redan efter de första hundratalet meteterna på de danska cykelbanorna slås en av att det är två nästan helt skilda cykelvärldar danskar och svenskar lever i.
   Kännetecknande för dansk cyklism är, till skillnad från förhållandena i Sverige, bland annat detta:

 1 Gående och cyklister skiljs åt
I Danmarks tätorter färdas cyklister och fotgängare på fysiskt åtskilda banor. I praktiken innebär detta att cyklister och fotgängare betraktas som skilda trafikslag med sin egen särart och krav på säkerhet och framkomlighet. Detta bidrar till att fotgängare inte velar omkring i cykelbanorna, och cyklister färdas inte på gångbanor. (Jovisst, det finns undantag, men de är sällsynta).

          

 2 Breda enkelriktade cykelbanor
De danska cykelbanorna, som generellt sett är betydligt bredare än t. ex de lundensiska, är i tätorter enkelriktade. Cykeltrafiken löper i samma riktning som bilarna. Enkelriktningen respekteras av cyklisterna. (Jovisst, det finns undantag, men de är sällsynta). Det innebär säkra möjligheter till omkörning och minskade risker för att krocka med mötande cyklister. Det innebär också att motorfordonsförare inte behöver riskera att köra på cyklister som kommer från fel håll och från två håll samtidigt.

 3 Bilister respekterar väjningsplikten
Bilister som ska korsa en cykelbana respekterar i allmänhet väjningsplikten mot cyklister. De danska bilisterna försöker inte tränga sig före utan väntar snällt till cyklisten passerat. Samma regel finns förstås här i Sverige, men här är respekten för den minimal.

 4 Danska cyklister gör tecken
Danska cyklister gör tecken vid stopp (inte vid rödljus, eftersom det inte krävs och är heller inte nödvändigt) och vid ändrad färdriktning. Jo, även här finns undantag, men väldigt få cyklister vågar stanna på en tättrafikerad cykelbana, eller svänga till vänster utan att ge tecken. Det ger en säkrare trafik för alla trafikantgrupper.

Rättmätig plats i trafikmiljön
Varför är det då så stor skillnad mellan Sverige och Danmark i detta avseende? Det finns säkert många olika delförklaringar. Men jag är alldeles övertygad om att en väsentlig förklaring ligger i att cykeltrafik och gångtrafik färdas på klart åtskilda vägar/banor, båda i sin tur åtskilda från biltrafiken. Det gör att varje trafikslags särart manifesteras i den fysiska miljön och att cyklisterna ges status som den oskyddade fordonstrafik som den faktiskt är. I Sverige, även i Lund, anses ju cyklister vara någon form av hjulburna fotgängare, som därför kan blandas lite hur som helst med de tvåbenta fotgängarna. Detta leder i sin tur att många, alltför många, cyklister i Sverige inte uppfattar sig som annat än - ja just det, hjulburna fotgängare.
   Med en cykelinfrastruktur som den danska, där cyklister ges sin rättmätiga plats i trafikmiljön, ger det stimulans till cyklister att faktiskt också bete sig som fordonstrafikanter med iakttagande av gällande trafikregler. Trafiken flyter smidigare och konfliktpunkter och olycksrisker minskas, alla trafikanter blir lite gladare.

              

Underutvecklad cykelinfrastruktur i Sverige
Att cykla i Danmark är en upplevelse i sej och ger perspektiv på det hur underutvecklad cykelinfrastrukturen är i Sverige. Och må vara att løvet i Frejas sal så här i vårvintertider ännu inte är grønt, så nog är det väl ändå ett yndigt cykelland?!

Till slut blev det fred! av Gunnar Stensson

 

Jag var den enda i min klass i folkskolan som kom in i Växjö högre allmänna läroverk. Läroverket var en gråsvart koloss på andra sidan Växjösjön. Den rymde 600 elever. Kvart över åtta morgonsamling. Sex morgnar i veckan. Psalm: ”Herre signe du och råde”. Kristendomslärarna predikade. Rektor Dahllöf på podiet iakttog eleverna som satt klassvis med 11-åringarna främst och 19åringarna längst bak.
   Psalmbokskontroll! Rektors glasögon blänkte. ”Psalmboken i höger hand! Marsch! Först ettorna!” Vi marscherade ut längs aulans mittgång. Där stod lärare med anmärkningsblock och skrev upp dem som glömt psalmbok. De skulle få nedsatt ordningsbetyg.
   Vi pluggade tysk grammatik. Ich bin, Du bist, Er, Sie, Es ist. 
   Gymnastik. På med läroverksmössorna! De var svarta med blank skärm. Gymnastikläraren var fänrik och nazist. Han kallades Tuppen. ”Marschera i kolonn runt gymnastiksalen! När ni passerar mig rycker ni av mössan och håller den nere vid knäet! Se mig i ögonen!” Vi marscherade runt. Om man lydde klarade man sig. Man kunde lura psalmbokskontrollen med en svart almanacka om psalmboken kommit bort.

Far blev kyrkoherde i Älghult och vi flyttade dit första november 1944. 200-årig prästgård med tolv rum utan centralvärme och rinnande vatten. Utedass med tre säten i en bod. Jag hade nu en ny syster: Inger, snart ett år. Själv måste jag stanna i Växjö, först hos Pelle, en klasskamrat som inte kommit in i läroverket, sedan hos en änka i prästänkehemmet. Den gengasdrivna rälsbussen, full med värnpliktiga, gick från Växjö klockan tre på lördagen och tillbaka från Älghult 7 på söndagen, också då full med beväringar som skulle inställa sig på I11 före tio. Jag var hemma 26 timmar i veckan. Varannan vecka måste jag gå i kyrkan.
   Jullov, julafton – och så dog morfar på juldagen. Mamma reste med Inger till Färlöv. Inger blev sjuk. Nyår 1945. Trettondag. Slut på lovet. Jag skulle bo hos en lokföraränka på Bäckaslövsvägen nära regementets övningsfält. Göte hette min rumskamrat. En sågspånskamin med ett glödande titthål. Två gymnasister i var sitt rum: en flitig nazist och en slarver som var rädd att underkännas i studentexamen. Inackorderingstanten lagade maten och vi åt tillsammans. Hon var hygglig och maten god. Nazisten var dyster. Det gick dåligt för tysken i Ardennerna. ”Om jag hade fått som jag ville hade mina ben nu vitnat på Ukrainas stäpper”, sa han. Tanten sa: ”Tur att du stannade här.”

En dag i slutet av februari hade det fallit nysnö. Solen gassade. Allt var vitt utom det gråsvarta läroverket. Kvartsrast klockan tio. Alla rusade ut, många utan mössa och ytterkläder. Snöklot rullades, snömurar byggdes, snöbollar kastades. Skrik och skratt. När det ringde in och alla trängdes i trappan till porten virvlade snöbollarna som snöflingor. Nästa timme hade vi historia: trojanska kriget.
   Det knackade skarpt på klassrummets dörr. Rektor Dahllöf och en vaktmästare. Alla reste sig. Dödstyst. Rektor granskade klassen. ”Det är förbjudet att kasta snöbollar mot skolans ingång. Det vet ni. Nu förväntar jag mig att ni har modet att erkänna att ni har brutit mot förbudet”. Dödstyst. ”Ingen? Då får jag se om det finns någon jag känner igen”. Rektor gick från bänk till bänk. Han stannade framför mig. ”Dig känner jag igen! Varför erkände du inte? Jag var förlamad. ”Följ med ut!”  Kanske fick jag två örfilar. Jag minns inte. När jag kom tillbaka in i klassrummet sa historieläraren: ”Jaså, du är en sån lax!

I maj slutade andra världskriget. Hitler var död. När jag gick genom nazistens rum sa jag: ”Där ser du, nazisterna fick stryk!” Han försökte slå till mig, men jag hoppade undan. Jag var på väg till stan för att se på firandet. Solen sken och syrenerna blommade. Men när jag kom till Växjö stortorg var det tomt. Trafiken på Storgatan var gles.
   Höstterminen började med en ny rektor, rektor Guntsch tror jag han hette. Och en ny gymnastiklärare, kapten Redstedt. Gymnastiken var rolig. När det var vackert väder var vi ute.
   Jag blev inackorderad hos en läraränka. Jag skulle vara kamrat till hennes faderlöse son.