Ingen VB nästa vecka

Nästa vecka tar red ledigt, ligger på soffan och låter klockan gå utan "pressläggningshets".
   Förhoppningsvis skall det även finnas tid för lite vårupplevelser för att inte tala om ett och annat påskgott.
   Nästa nummer kommer alltså den 10/4.

Glad Påsk
red

Veckan filmtips: Inte bara i Ryssland av Gunnar Stensson

 

Gå och se den ryska filmen Leviatan! Den visar ett samhälle där all tillit mellan människor svikits och sviks. Förblindade kämpar de för sina liv. Leviatan, den strandade jättevalen, symboliserar sammanbrottet. Kyrka och stat lever i en hyckleriets symbios.
   Det enda som är rent är de kalla ishavs-bränningar som sköljer de karga stränderna. Skeppsvrakens skelett vrider sig i blåsten. Till slut återstår bara en övergiven pojke. Det är plågsamt att se, men man glömmer det inte.

Veckans goja: I påsktider

Alla 804 Lundaelever som sökt gymnasiet kommer in

2191 personer har sökt plats på Lunds gymnasieskolor. 1387 av dem kommer från andra kommuner. Utbildningsnämndens majoritet tillämpar en närhetsprincip som innebär att alla behöriga sökande från Lund får förtur.
   Allianspartierna vill skicka elever med lägre betyg till friskolor eller till skolor i andra kommuner och i stället ta in elever med högre betyg från orter som Landskrona, Eslöv och Trelleborg.
Gunnar Stensson

Ta del av skolpolitikernas ståndpunkter i SDS 26/3, sid B3 och B15.

 

Kungen förmanar av Karin S

”Margot, hur kan du bete
dig så rättframt? Du ska be
oss om ursäkt, annars agar
vi dej tills du oss behagar!
Gå en kurs hos storfinansen,
där finns män som för i dansen!
Sluta vara demokratisk,
bli i stället diplomatisk!
För hur skulle det se ut
om du löpte linan ut?
Fatta att ekonomin
lätt slår ut demokratin!”
Karin S


”Ni förstår ju vad vi måste göra. Vi måste antingen stoppa kungen eller avsätta honom.”
Alex Schulman, AB 22/3

Pressgranne: Wallström valde den rätta vägen

Vi kan jämföra hur det gick när Sverige kritiserade USA:s krig i Vietnam, och när det gällde kampen mot den sydafrikanska apartheidpolitiken. I båda fallen kritiserades detta av näringslivsföreträdare såsom skadligt för handeln. Men på längre sikt visade det sig – när det gick som det gick – att det var till gagn för handelsintressena i stället.
Jan Hjärpe, SDS, 25/3

Lång väntan för Klostergårdens seniorer av Gunnar Stensson

Äntligen har Emma Carnhede, enhetschef för seniorverksamheten, fått uppdraget att leta efter en träffpunktslokal för Klostergårdens seniorer. 85-åringarna har hunnit fylla 90, sedan den gamla träffpunkten lades ner.
   Emma Carnhede menar att den lokal i centrum där apoteket tidigare låg skulle vara lämplig, men fastighetsbolaget som äger lokalen påstår att de hellre vill ha ett nytt apotek som hyresgäst.
   Man frågar sig, vill ett nytt apotek verkligen etablera sig i Klostergården sedan det förra gått i konkurs? I synnerhet som ett nytt apotek snart blir färdigt i Sankt Lars-området.
   Vi får se. Men tiden går och alla blir vi äldre. Emma Carnhede får skynda sig. Under tiden får vi nöja oss med den tillfälliga och svårtillgängliga träffpunkten på andra våningen i Mötesplats Klostergården på förmiddagarna.

Papperstidningens lov

Förr fick man ganska lätt tag på de artiklar man ville läsa på nätet. Så är det inte längre. Tidningarnas nätupplagor innehåller mest reklam och högljutt skitsnack Dessutom allsköns fällor. Plötsligt hamnar man bland bilar och baddräkter. Ja, inte i VB förstås.
   Man får hålla sig till papperstidningar och läsa det som relevant. Aftonbladet har en utmärkt ledarsida, Expressen en mer tvivelaktig, men ofta läsvärd. Kulturen i Svenska Dagbladet är många gånger intressant. Det går ju att kolla i tidningsstället om en tidning är värd att köpa.
   I Klostergårdens bibliotek finns DN.  När Sydsvenskan huserade vid Lundagård kunde man läsa de danska och norska huvudstads-tidningarna liksom franska Le Monde och New York Herald Tribune över en kopp kaffe. Den tiden är längesen förbi. Något riktigt tidningskafé finns inte längre i Lund.
   Stadsbiblioteket finns ju kvar. Där kan man sedan ungefär ett år läsa Haaretz på engelska.

Bäst information får man i de svenska – och internationella - tidskrifterna. Jag har haft anledning att besöka kiosken på järnvägsstationen några gånger på sistone. Där finns hundratals blänkande trycksaker för alla tänkbara särintressen. Men där står också nyhets- och debattmagasin med faktarika, välskrivna artiklar.
   Medan jag väntade på ett pågatåg i onsdags bläddrade jag i några av dem.
   Huvudartikeln i The Economist har titeln IS terrorizing and losing ground.
   På framsidan av Fib Kulturfront finns ett porträtt av Nina Björk med texten Nina Björk ger konsumismen en käftsmäll.
   Tidskriften Filter ställer frågan Varför bombar Nato Norrlands inland?
   Der Spiegel ser in i framtiden. Hela numret är ägnat 2030.
   Visst skulle man ha velat läsa någon av de artiklarna. Men jag köpte inget magasin just då. Varje tidskriftsnummer går på ungefär en hundralapp. Det kommer nya varje vecka. Jag hade annat att göra.
   Kanske nån läsare tänder på rubrikerna. För resten ska jag nog se till att jag kommer åt att läsa om NATO i Norrland, och som lundabo måste jag ju ta del av vad Nina Björk skrivit.
   Men nu skulle tåget gå.
Gunnar Stensson

Marxistisk grundkurs: Om kapitalets koncentration

 

Bilden är skapad utifrån SCB:s statistik över nettoförmögenhetens (alltså samlade tillgångar minus skulder) fördelning i Sverige.
Fastigheters värde mäts utifrån
deras taxeringsvärde.
Siffrorna är från 2007 – innan Alliansen avskaffade möjligheten att mäta förmögenhet.

Friskolehaveri. Lunds kommun räddar elever och lärare. av Gunnar Stensson

Så händer det igen. Ett nytt haveri. I fredags fick eleverna och lärarna på gymnasieskolan Humanus, Fabriksgatan 2, veta att skolan läggs ner efter terminsslutet i juni. De cirka 70 eleverna i årskurs 1 och 2 måste flytta till andra skolor. Lärarna blir uppsagda.
   Från Kristallens entré ser jag Humanus två solkiga vita flaggor sloka i grådiset framför den lådliknande gula skolbyggnaden medan enstaka senkomna elever slinker in vid halvniotiden. I bakgrunden dundrar en grävmaskin och längre bort trafiken på Kung Oskars bro.
   I tisdags försökte Humanus vd hindra Kalle Knivilä, SDS, att prata med eleverna. Rektorn var sjukskriven och hade lämnat det sjunkande skeppet. På gymnasiemässan förra året ställde en elev frågan om det fanns risk att skolan skulle läggas ner. Han fick svaret att det var omöjligt. Lärarna är bundna av tysthetslöften.
   Humanus är en koncern med skolor i tolv städer i södra Sverige. Den ägs av Studieförbundet Vuxenskolan. När den olönsamma skolan i Lund går till botten återstår elva kommuner att mjölka skolpengar ur till koncernens vinstkassa.
   Utbildningsnämnden i Lund ansvarar för räddningen av de 70 nödställda eleverna och lärarna till andra gymnasier.
   Det är så shoppingen på skolmarknaden fungerar, den som saluförs med floskeln ”det fria skolvalet”.
   I förra numret av VB som kom ut samma dag som Humanus kungjorde sin nedläggning beskrev jag vilka konsekvenser ”det fria skolvalet” leder till.
   I det här fallet kan vi summera. 70 elever får sin utbildning störd och kanske förstörd. 140 föräldrar tvingas ta itu med den plötsliga kris som drabbat deras barn. 20 lärare måste se sig om efter ny anställning. De flesta har familj som också drabbas. Lunds skattebetalare får efter att ha utbetalat åtskilliga miljoner i form av skolpengar till Humanus-koncernen nu sörja för elevernas fortsatta utbildning på andra skolor.

För att motstå skolmarknadens substanslösa frestelser borde eleverna ställa sig följande frågor. Vad vill jag veta? Vad vill jag lära mig? Vad vill jag kunna? När svaren klarnat är skolvalet så gott som avgjort. De flesta önskemålen kan tillgodoses i Lunds kommuns gymnasieskolor.
   Då slipper vi skolmarknaden med dess lismande konsulter som försöker lura till sig eleverna – och skolpengarna - som katten och räven i Pinochio.
   Den som ångrat sitt val av gymnasieskola inför nästa läsår har ännu en chans att välja om!
   Utbildningsnämnden måste nu ta hand om elever och lärare från den havererade gymnasieskolan Humanus, samtidigt som den gör de nödvändiga förändringar, som omedelbart är möjliga, i avvaktan på att den stora översynen av hela skolsystemet ska ge resultat. Den handlar om de nödvändiga förändringar som Philip Sandberg, FP, kallar vänsterpolitik.


PS. Både friskolor och kommunala skolor korrumperas av marknaden. ”Skoldebatten borde fokusera på skolornas kvalitet och inte handla om ägandeformen. Det kvittar om skolan är en friskola eller en kommunal skola. Det viktiga är att skolan är bra.  Det finns bra och dåliga kommunala skolor liksom det finns bra och dåliga friskolor.”
   Med de argumenten brukar friskoleanhängarna försöka styra debatten bort från det grundläggande problemet i svensk skola. I själva verket pekar de rakt på det.
   Ja, problemet är just att det finns bra skolor och dåliga skolor. Gapet mellan de bra och de dåliga skolorna vidgas. Skolorna blir allt mindre likvärdiga. Somliga barn får en bra skolgång, andra en dålig. Det kallas segregation.
   Segregation leder till sämre resultat, både för de starka och för de svaga eleverna. Förr var våra skolor som Finlands, likvärdiga.
   De svenska kommunala skolorna har tvingats in i samma korrumperande konkurrens som friskolorna. Det gäller att håva in elevpengar. Att med alla medel, framför allt höga betyg, locka eleverna och deras föräldrar. Betygsinflationen är inbyggd. Lärarauktoriteten föröds.

Årets första magnoliablommor vid stationen i Lund

Israel stjäl Palestinas naturresurser av Gunnar Olofsson

Israeliska företag borrar efter gas och olja på palestinska områden. Borrningarna sker vid den så kallade ”gröna linjen”, mellan Israel och Palestina, där Israel dragit sin separationsbarriär på så sätt att viktiga naturresurser hela tiden hamnar på den Israelkontrollerade sidan. Sedan tidigare har stängsel, bosättningar och militärposteringar planerats så att Israel kan lägga beslag på Västbankens vattenreserver – den stora grundvattenreservoaren i området ligger nästan helt på palestinskt område - och det mesta av vattnet går idag till de judiska bosättarna medan de palestinska källorna torrläggs eller förstörs. I nuläget använder en genomsnittlig israel 300 liter vatten per dag mot palestinierns 79 (Världshälsoorganisationens rekommendation 100 liter), bosättaren kring 330 liter.
   De nya fyndigheterna av olja och gas ligger också huvudsakligen på palestinskt område, och ibland behövs bara en liten ”justering”av gränsen - en obetydlig omdragning av muren - för att man skall komma åt att borra ner i källorna och utnyttja dessa. Enligt Osloavtalet 1993 skall utvinning av gemensamma naturresurser ske i samråd, och vinsterna delas. Något som inte sker. Med den nuvarande ordningen beräknar Världsbanken att palestinierna varje år förlorar 3,4 miljarder dollar. Pengar som skulle behövas för utvecklingen. Israeliska företag sysslar också med utgrävningar av enorma stenbrott runt om på Västbanken, vilket skapar stora miljö-och hälsoproblem i närområdet. Materialet används dels till byggandet av nya illegala bosättningar och dels (till ¾) till byggprojekt inne i själva Israel.
   Den israeliska stölden av Palestinas naturresurser är naturligtvis helt emot internationell lag, som Haagkonventionen och den Fjärde Genèvekonventionen. Trots detta har Israels Högsta domstol fastslagit att utvinningen är helt laglig, eftersom ockupationen nu varat så länge att internationell lag måste ”anpassas till verkligheten på marken”. Enligt palestinska företrädare innebär tillgreppen dock en ”akt av aggression” som förgiftar Palestinas land och folk, underminerar den palestinska industrin och utgör ännu ett exempel på hur Israel skamlöst profiterar på ockupationen.
    Även i Gaza hindrar Israel med alla medel en palestinsk utveckling. Gaza har viktiga naturresurser – utöver fiske och potential för turism även stora fyndigheter av naturgas. Gasfälten ligger lätt tillgängliga rakt utanför kusten och sträcker sig norrut förbi Israel, Libanon och upp till Syrien. Fyndigheterna - sex gånger de hittills kända – är så stora att de ensamma skulle kunna försörja berörda länder i området med energi under mycket lång tid framåt. 60% av gasen utanför Israel/Palestina tillhör palestinierna och skulle, om den nyttjades, ge en solid ekonomisk grund för etablerandet av en oberoende palestinsk stat. Något som den israeliska ledningen, med sin blockad och ständiga militära angrepp på Gaza, hela tiden försöker hindra. I slutändan går den israeliska politiken förstås ut på att försöka lägga beslag på alla gasfyndigheter för egen del.