Man får hålla sig till papperstidningar och läsa det som relevant. Aftonbladet har en utmärkt ledarsida, Expressen en mer tvivelaktig, men ofta läsvärd. Kulturen i Svenska Dagbladet är många gånger intressant. Det går ju att kolla i tidningsstället om en tidning är värd att köpa.
I Klostergårdens bibliotek finns DN. När Sydsvenskan huserade vid Lundagård kunde man läsa de danska och norska huvudstads-tidningarna liksom franska Le Monde och New York Herald Tribune över en kopp kaffe. Den tiden är längesen förbi. Något riktigt tidningskafé finns inte längre i Lund.
Stadsbiblioteket finns ju kvar. Där kan man sedan ungefär ett år läsa Haaretz på engelska.
Bäst information får man i de svenska – och internationella - tidskrifterna. Jag har haft anledning att besöka kiosken på järnvägsstationen några gånger på sistone. Där finns hundratals blänkande trycksaker för alla tänkbara särintressen. Men där står också nyhets- och debattmagasin med faktarika, välskrivna artiklar.
Medan jag väntade på ett pågatåg i onsdags bläddrade jag i några av dem.
Huvudartikeln i The Economist har titeln IS terrorizing and losing ground.
På framsidan av Fib Kulturfront finns ett porträtt av Nina Björk med texten Nina Björk ger konsumismen en käftsmäll.
Tidskriften Filter ställer frågan Varför bombar Nato Norrlands inland?
Der Spiegel ser in i framtiden. Hela numret är ägnat 2030.
Visst skulle man ha velat läsa någon av de artiklarna. Men jag köpte inget magasin just då. Varje
tidskriftsnummer går på ungefär en hundralapp. Det kommer nya varje vecka. Jag hade annat att göra. Kanske nån läsare tänder på rubrikerna. För resten ska jag nog se till att jag kommer åt att läsa om NATO i Norrland, och som lundabo måste jag ju ta del av vad Nina Björk skrivit.
Men nu skulle tåget gå.
Gunnar Stensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar