Israel stjäl Palestinas naturresurser av Gunnar Olofsson

Israeliska företag borrar efter gas och olja på palestinska områden. Borrningarna sker vid den så kallade ”gröna linjen”, mellan Israel och Palestina, där Israel dragit sin separationsbarriär på så sätt att viktiga naturresurser hela tiden hamnar på den Israelkontrollerade sidan. Sedan tidigare har stängsel, bosättningar och militärposteringar planerats så att Israel kan lägga beslag på Västbankens vattenreserver – den stora grundvattenreservoaren i området ligger nästan helt på palestinskt område - och det mesta av vattnet går idag till de judiska bosättarna medan de palestinska källorna torrläggs eller förstörs. I nuläget använder en genomsnittlig israel 300 liter vatten per dag mot palestinierns 79 (Världshälsoorganisationens rekommendation 100 liter), bosättaren kring 330 liter.
   De nya fyndigheterna av olja och gas ligger också huvudsakligen på palestinskt område, och ibland behövs bara en liten ”justering”av gränsen - en obetydlig omdragning av muren - för att man skall komma åt att borra ner i källorna och utnyttja dessa. Enligt Osloavtalet 1993 skall utvinning av gemensamma naturresurser ske i samråd, och vinsterna delas. Något som inte sker. Med den nuvarande ordningen beräknar Världsbanken att palestinierna varje år förlorar 3,4 miljarder dollar. Pengar som skulle behövas för utvecklingen. Israeliska företag sysslar också med utgrävningar av enorma stenbrott runt om på Västbanken, vilket skapar stora miljö-och hälsoproblem i närområdet. Materialet används dels till byggandet av nya illegala bosättningar och dels (till ¾) till byggprojekt inne i själva Israel.
   Den israeliska stölden av Palestinas naturresurser är naturligtvis helt emot internationell lag, som Haagkonventionen och den Fjärde Genèvekonventionen. Trots detta har Israels Högsta domstol fastslagit att utvinningen är helt laglig, eftersom ockupationen nu varat så länge att internationell lag måste ”anpassas till verkligheten på marken”. Enligt palestinska företrädare innebär tillgreppen dock en ”akt av aggression” som förgiftar Palestinas land och folk, underminerar den palestinska industrin och utgör ännu ett exempel på hur Israel skamlöst profiterar på ockupationen.
    Även i Gaza hindrar Israel med alla medel en palestinsk utveckling. Gaza har viktiga naturresurser – utöver fiske och potential för turism även stora fyndigheter av naturgas. Gasfälten ligger lätt tillgängliga rakt utanför kusten och sträcker sig norrut förbi Israel, Libanon och upp till Syrien. Fyndigheterna - sex gånger de hittills kända – är så stora att de ensamma skulle kunna försörja berörda länder i området med energi under mycket lång tid framåt. 60% av gasen utanför Israel/Palestina tillhör palestinierna och skulle, om den nyttjades, ge en solid ekonomisk grund för etablerandet av en oberoende palestinsk stat. Något som den israeliska ledningen, med sin blockad och ständiga militära angrepp på Gaza, hela tiden försöker hindra. I slutändan går den israeliska politiken förstås ut på att försöka lägga beslag på alla gasfyndigheter för egen del.