Friday for Future alla fredagar

  

Vi samlas på Stortorget varje fredag kl 12-14 liksom Fridays For Future-rörelsen inspirerad av Greta Thunberg gör på många håll.
   Vi kräver att Lund medverkar till att Parisavtalet hålls, att vi strävar mot att hålla uppvärmningen till högst 1.5 grader, att det sker på ett klimaträttvist sätt och att man lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
   Kom förbi och prata med oss och stötta vår kamp för framtiden för våra ungdomar, barn och barnbarn.          

Stöd de politiska fångarna i Nicaragua!

 

Ge en gåva, välj en bok!

På lördag den 3 december kl. 11-15 ordnar Vänortsföreningen Lund-León ett solidariskt bokbord på Mårtenstorget för att samla i pengar till de politiska fångarna i Nicaragua, speciellt de i León. För mer information se Veckobladet no 33.
   Många nya böcker – passa på att handla julklappar! Alla donationer går oavkortat till politiska fångar i Nicaragua.
   Du kan också ge en gåva genom att Swisha en slant till 123 639 8101

Vänortsföreningen Lund-León

Fika med Vänsterpartiet Lund

 
Bild från Amnesty 

Onsdag 7 december 19:00 – 21:00, Lilla Caféet på Lilla tvärgatan 2

Mänskliga rättigheter under attack, hur kan de skyddas? Med Karin Zackari, doktor i mänskliga rättighetsstudier, Lunds universitet.
   Tidöavtalet har granskats av mänskliga rättighetsorganisationer såsom Amnesty och Civil Rights Defenders, som pekat på vilka sätt den nya rege-ringsöverenskommelsen utgör ett hot mot grundläggande fri- och rättigheter liksom mot rättsstatens principer.
   Vad är det med den brun-blåa ideologin som gör den oförenlig med mänskliga rättigheter? Har mänskliga rättigheter kanske spelat ut sin roll? Och vad bör svensk vänster göra?
Varmt välkommen

Klimatkonsert och fest

 

På Nobeldagen den 10 december rekommenderas besök på Magle Konserthus kl 18. Då spelar Röda Kapellet för miljön och klimatet i samarbete med Fridays for Future.
   Musik med koppling till ”väder och vind” och vår hotade framtid framförs. En nyskriven klimatsvit för kör och orkester är programmets höjdpunkt. Nobelfesten kan du se på SvT Play!
   Efter konserten blir det fest i samma lokal för musikanter och sångare och dess vänner. Känner du dig som en orkestervän är du välkommen att vara med. Då swishar du 200 kronor till 0702857116 och skriver ditt namn. Begränsat antal. Anmälan senast den 5 december!
Affisch »

Turkiets bombningar bryter mot folkrätten

 

Under ett par veckor har Turkiet bombat det kurdiska självstyret i Rojava i norra Syrien. Erdogan hotar med markinvasion – som Putins invasion i Ukraina.
   Den kurdiska YPG-milisen krossade den Islamiska staten 2019, men alltjämt pågår ett lågintensivt krig mot IS-terroristerna. Och inte bara i Syrien.
   Om Erdogan går in med marktrupp i norra Syrien tvingas YPG att koncentrera sina styrkor till försvaret mot de turkiska invasionsstyrkorna.
   IS får då möjlighet att härja fritt i Syrien. De fångläger där tusentals IS-terrorister hålls fängslade kan bli omöjliga att hålla.
   Där finns flera svenska terrorister inspärrade, men också svenska kvinnor och barn. Åtminstone barnen har Sverige ett ansvar för. Det ansvaret kan man inte längre överlåta till YPG.
   Under Nato-förhandlingarna har Sverige lovat att förse Turkiet med vapen. Vapen att använda vid brott mot folkrätten?
   Är det över huvud taget möjligt i dagsläget?
   Statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström tiger.

Morgan Johansson, S, fördömer Turkiets bombningar som ett brott mot folkrätten. När ett Natomedlemsland bryter mot folkrätten måste vi kunna påpeka det, hävdar han och uppmanar regeringen att protestera.

Men Sveriges statsminister och utrikesminister fortsätter att le och tiga. Som på 1940-talet.
   Vad har hänt med Sveriges demokrati?           

Rapporter från Lunds nordvästra sovstad: Golfen tar ansvar? av Ellen

 

Den stora golfbanan i kommunen köptes för ett par år sedan av ett fastighetsbolag från Göteborg.
   Det var början på stora förändringar. Den mest påtagliga var upprensning av skogarna på banan. De flesta lövträd fälldes liksom en stor del av tallarna. Undervegetationen bekämpades också med stor frenesi. Arbetet utförs alltjämt av en armada av bensin och dieseldrivna maskiner. Resultatet är en grässtäpp med glesa bestånd av tallar och ett fåtal lövträd. Följden är också minskat upptag av CO2 efter skövlingen.
   Allt fullbordas av att svenskan har försvunnit. Nu är det engelska som gäller överallt. De tre banorna har döpts om. Ace course är den lilla med korta hål. Den banan ligger helt på naturskyddsområde. Det gör delar av de andra två banorna också. Pine course, går mest i skogen. Den finaste banan heter Ocean course och går delvis nära Öresund (oceanen).
   Men jag upptäckte häromdagen en skylt som verkar lite förbryllande, Halfway house. Finns det verkligen ett utslussningsboende för patienter från behandlingshem på banan?

Kalhyggesbrukets konsekvenser

 

Sveriges sista naturliga oskyddade skogar riskerar att vara borta om femtio år, konstaterar forskare vid Lunds universitet.
   Mellan 2003 och 2019 försvann nästan en fjärdedel av den naturliga skogen. Med den försvinner en biologisk mångfald som vi aldrig kan återskapa. (Lisa Kirsebom, ”Snart försvinner de sista gamla skogarna”, SDS 28/11.)
   Besluten kan inte överlämnas till de giriga privata ägarna (Svenskt Trä, Holmen, SCA, Stora Enso och Södra). 2020 till 2021 medverkade de i Världsutställningen Expo 20 i Dubai, Förenade Arabemiraten, mitt i den arabiska öknen. En skandal värre än fotbolls-VM i Qatar. Och skadligare!
   Europaparlamentet uppmanade alla världens länder att avstå på grund av landets grova människorättskränk-ningar. Det var den största svenska exportsatsningen någonsin.
   Den svenska paviljongen påstods vara byggd helt i trä från Dalarna. I själva verket härrörde träet från olika delar av Sverige och från Baltikum, Österrike och Ryssland.
   Sverige ska genom satsningen verka för hållbarhet i bred bemärkelse, deklarerade regeringen – även social hållbarhet.
Lisa Röstlund, Skogslandet, sid 256-258, Bokförlaget Forum 2022          

Paroll: Vindkraft nu, vätgas i framtiden! av Gunnar Stensson

 

Nu är alla vindkraftsverk färdigställda i Vindpark Tvinnesheda, söder om Åseda i Uppvidinge kommun. Jag besökte Tvinnesheda i somras och berättade i VB om de 47 verken som med en totalhöjd på 116 meter och en rotordiameter på 150 meter höjer sig över de milsvida skogarna i Uppvidinge kommun i Kronobergs län – utan att synas från vägarna.
   Det är södra Sveriges största vindpark. Den producerar hushållsel till 120 000 villor, en produktion motsvarade 23 procent av hela Kronobergs läns elförbrukning.

Smålänningarna nöjer sig inte med det. Nu investerar de i en vätgasfabrik i Älghult, den ort i Uppvidinge som jag räknar som mitt hem
   I Älghult finns sedan 30 år ett enda vindkraftverk i den lilla byn Hageskruv. I anslutning till vindkraftverket byggs nu en fabrik för elektrolys som spjälkar vattnet i vätgas och syre.
   Vätgasen transporteras 5 km till Älghult där den komprimeras och finns tillgänglig för leverans till kund.
   Totalt produceras 100 kg vätgas per dygn. Då kan man tanka 6 personbilar och 2 lastbilar med vätgas. Naturvårdsverket stöder projektet finansiellt via Klimatklivet, ett program för stöd till klimatinvesteringar.
   Det är ett försöksprojekt. Hydrogen kallar somliga energislaget. Kanske framtidens bilar kommer att drivas med vätgas och inte med kärnkraftsproducerad el!
   Jag rapporterar om vätgasfabriken nästa sommar om VB finns då. Vätgasen finns säkert!

Rapporter från Lunds nordvästra sovstad: Bättre årsslut av Ellen

 

Ett brev från SYSAV damp ner i brevlådan. Fyllt med information som vanligt men även med den glada nyheten att vi kan fira nyår 2 gånger. Både på sista dagen 2022 och på första dagen 2023.

LKF - kassako för kommunen eller bostäder till lundaborna? av Ulf Nymark

Med början 2020 och till och med i år har kommunen gjort extra vinstuttag på 30 miljoner per år från LKF, Lunds kom-munala bostadsbolag. Detta blev möjligt på grund av en uppgörelse mellan kvintetten och MP i ett läge där kom-munens ekonomiska framtid såg väldigt knaper ut. För MP:s del sågs detta som just en tillfällig lösning i den aktuella situationen. Sedan visade det sig att staten bokstavligt talat öste pengar över kommunen, som därför gått med gigantiska överskott under de gångna tre åren.

Vallöften
I den av Sydsvenskan arrangerade valdebatten på Mejeriet den 7 september var en av frågorna till politikerpanelen just om det extra vinstuttaget – skulle det tas bort eller inte?
   MP, V och S svar på den frågan var entydiga. Det extra vinstuttaget ska bort! Axel Hallberg, MP, klargjorde att det inte var en bra politik och att det för hans partis del handlat om en kompromiss, och att de förutsättningar som den byggde på inte längre var för handen. Anders Almgren, S, var inte nådig i sin kritik av det extra vinstuttaget. Han kallade det en ”extra straffskatt” på LKF:s hyresgäster och hävdade också att det självklart påverkade hyresnivåerna, eftersom LKF tvingades låna upp pengar för investeringar, i stället för att använda eget kapital. Socialdemokraterna hade för övrigt gått ut med ett brev till LKF:s hyresgäster där de tydligt sa nej till det extra vinstuttaget och varnade för högre hyresnivåer. De borgerliga, inklusive SD, ville ha det kvar. M pratade till och med att flerdubbla uttaget.

Sanningens minut
I dagarna har sanningens minut för partierna infunnit sig. Detta i form av förslag på budget för de kommande tre åren. Den 12 och 13 december ska fullmäktige ta beslut om budget.
   Hur ser då de olika budgetförslagen ut när det gäller extra vinstuttag från LKF? MP och V står fast vid sitt vallöfte: det extra vinstuttaget finns inte med i deras budgetförslag. L, C och FNL har det kvar i sin gemensamma budget. De vill i stället minska vinstuttaget från parkeringsbolaget med drygt 3 miljoner ”för att kompensera för lägre kostnader under pandemin”, som de skriver. Vad de nu kan mena med det: det är extremt sällsynt att en verksamhet kompenseras för lägre kostnader. Till saken hör att parkeringsbolaget i fjol gick med förlust på 7 miljoner; hur det ser ut med p-bolagets vinst/förlust för i år är oklart. SD har ännu inte orkat få ihop ett budgetförslag, men de var ju tydliga i valdebatten om att de ville ha det kvar.

(S)traffskatt på LKF:s hyresgäster
Men den styrande M+S+KD-koalitionen då? De föreslår att vinstuttaget ska minskas med fem miljoner för vart och ett av de tre kommande åren. Där har socialdemokraterna alltså på ett flagrant sätt sprungit ifrån sitt vallöfte och sina tidigare ställningstaganden. Nu är det en straffskatt på 25 miljoner som gäller för LKF:s hyresgäster. Måhända S nu går ut till LKF:s hyresgäster och förklarar varför de ska betala en extra straffskatt och varför det är rimligt att de som hyresgäster hos det kommunala bostadsbolaget ska betala högre hyror för att kommunen nyttjar bolaget som kassako? Det kan finnas skäl att erinra om att LKF:s uppgift enligt bolags-ordningen är ”att medverka till att tillgodose bostadsbehovet i kommunen”, men det tycks de borgerliga och socialdemokraterna helt ha glömt bort.

En budget för jämlik välfärd och klimatomställning

 
Helena Falk, foto Marianne Sonnby Borgström 

Under två dagar i mitten av december beslutar Lunds kommunfullmäktige om budget för 2023. Det är i grevens tid, budget för kommande år måste egentligen fattas innan november månads utgång men om det finns särskilda skäl – och valet får anses vara ett sådant – kan budgeten beslutas i december. Där är vi alltså nu och förutom det nya styrets (S, M och Kd) budgetförslag finns förslag från Miljöpartiet, ”Mitteninitiativet” och från oss i Vänsterpartiet.
   Vänsterpartiet Lund lägger ett budgetförslag för jämlikhet och grön omställning i en osäker tid. Med ett krig som rasar i vår närhet och ett spänt internationellt läge, inflation och ökade kostnader, en marknadsekonomi som svajar rejält och skapar osäkerhet och stress hos vanliga människor. Då är det viktigare än någonsin att det offentliga står stadigt och erbjuder människor den trygghet de behöver och förtjänar.

Skola och utbildning i världsklass
Lunds tidigare högerstyre genomförde gigantiska nedskärningar i Lunds skolor och förskolor. När budgeten för 2021 beslutades lyckades vi efter många års kamp sätta stopp för nedskärningarna i grundskolan och förskolan. Men för att återuppbygga det som har raserats av årtionden av nedskärningar krävs rejäla satsningar. De flesta barngrupper i Lunds förskolor är mycket större än vad Skolverket rekommenderar och förra året rapporterade Lärarförbundet att 92 procent av Sveriges kommuner har fler lärare per elev i grundskolan än Lunds kommun har.
   I dessa osäkra tider är skolans kompensatoriska uppdrag viktigare än någonsin. Alla barn och unga ska erbjudas en trygg skola och omsorg så att var och en kan växa och utvecklas på sina villkor. Den närmaste skolan ska vara den bästa – oavsett var man bor. Våra lärare ska få de resurser de behöver för sitt uppdrag och elevhälsan ska byggas ut. Vi vill stärka skolbiblioteken i deras viktiga roll för barns utveckling.

Höj tempot i klimatomställningen
För att möta dagens problem och skingra orosmoln vill vi satsa på förstärkt energirådgivning som ska nå såväl privatpersoner som bostadsrättsföreningar och företag. Vi vill att kommunen storsatsar på solceller och arbetar med hållbar upphandling så att miljö- och rättvisekrav blir en naturlig del när kommunen upphandlar varor.
   Vi i Vänsterpartiet är beredda att lägga om kommunens investeringsbudget för klimatet. Vi tar bort investeringar i ny motorväg och lägger i stället in stora satsningar på förnybar energi, på energieffektivisering av våra fastigheter samt på fler och säkrare cykelvägar.
   En stor andel av utsläppen i Lunds kommun kommer från transporter. Här vill vi se satsningar på kollektivtrafik som ett led i att minska utsläppen. Vi vill att Lunds kommun köper in en ungdomsbiljett som gör att alla ungdomar åker gratis i hela Skåne under hela året. Det är ett sätt att tidigt grunda en vana att åka kollektivt och samtidigt elimineras ojämlikhet som beror på föräldrarnas ekonomi. Vi vill också att periodbiljett införs som en personalförmån samt att pensionärsbiljetten utökas så att den gäller från 70 år och hela dagen.

En värdig och trygg äldreomsorg
I omsorgen om våra äldre ska Lunds kommun ta tillvara lärdomarna från pandemin. Coronakom-missionens slutsatser ska implementeras så att vi står rustade för framtida pandemier och andra kriser. Vår personal ska ha inflytande över sitt arbete och sitt schema och som brukare ska du inte behöva möta ständigt nya ansikten. De äldre och personer med funktionsnedsättningar som behöver hjälpmedel för att klara vardagen ska inte belastas med avgifter. Det är djupt orättvist och drabbar många människor som redan har små marginaler i ekonomin.

Kommunen – en attraktiv arbetsgivare
Att vara en trygg och attraktiv arbetsgivare är helt avgörande för kommunens framtida kompetensförsörjning. Genom att inför jämställda löner kan vi locka kvalificerad personal till vård- och omsorgsyrkena, liksom till kök och lokalvård. Utan engagerad personal inom dessa områden stannar välfärden. För allas trygghet vill vi att Lunds kommun tecknar ett lokalt kollektivavtal om att slopa karensavdraget. Det skulle vara en stor jämlikhetsreform och en viktig samhällsinsats för att motverka smittspridning.
Helena Falk, Vänsterpartiet

Våra minnen är gemensamma av Gunnar Stensson

 Att läsa är att minnas och att skriva är att minnas.  Vi minns tillsammans. På hyllan för nya böcker i Klostergårdens bibliotek stod En flickas memoarerav nobelprisvinnaren Annie Ernaux. Snabblån. Lånetid 7 dagar.

2020 talets Annie minns den 18-åriga Annie som 1958 arbetar på en sommarkoloni för barn och utsätts en ofullbordad våldtäkt som leder till att hennes mens-truation upphör. Hon vistas som ansvarslös au pair i London där hon också ägnar sig åt kleptomani. Hon studerar filosofi i Paris. Tusentals värnpliktiga åker till Algeriet, De Gaulle etablerar en ny fransk författning, Sartre, Simone de Beauvoir och Camus är ledande civilisationskritiker. 1968 närmar sig. Författaren Annie använder konsekvent tredje person för att understryka sin distans och objektivitet i förhållande till självbiografins Annie.

Vid samma tid är Karin ensam ansvarig för 11 åldringar i Vederslövs ålderdomshem nyåret 1957-58. Jag är hos henne. Vi lyssnar på en radiokrönika om kriget i Algeriet och hör Ulla Sjöblom sjunga franska visor i Lars Forssells version: ”Jag står här på ett torg” och ”Marknadsvisa”. Vi gifter oss. Martin föds. Under 60-talets första år spelar Karin teater i Göteborg och Skara, sedan flyttar vi till Framnäs folkhögskola i Norrbotten, där vi stannar till 1969 och bland annat ha gör en kabaré om Vietnamkriget. Sedan flyttar vi till Lund.
   Annie Ernaux analyserar sina minnen. Hon främmandegör både Annie och 60-talets kultur. Vem var hon? Hurdan var tiden?
   Medan jag läser försöker jag främmandegöra mina minnesbilder på samma sätt. Vilka var vi för sextio år sedan, Karin och jag? Vad hände i världen? Varför?

En vecka senare lånar Anna mig Modersmjölken av den lettiska författaren Nora Ikstena.
   Boken handlar om en mormor, en mamma och hennes dotter under den sovjetiska ockupationen av Lettland 1944 till 1990.
   Mormor föder mamma 1944 samtidigt som sovjetiska trupper fördriver nazityskarna ur Lettland. Hennes make blir ihjälslagen. Mormor gifter om sig. Det nya äktenskapet blir lyckligt.   Mamma föder sin dotter den 15 oktober 1969. Då är hon 25.
   Samma år som Lettland återvinner sin självständighet dör mamma. Hennes liv har präglats av ockupationen. Mormor och dotter sörjer henne.
   Boken består av mammans och dotterns minnesbilder. Minnena berättas i jagform utan nämnande av vem som berättar. Det får läsaren förstå av perspektivet. Så skapar Nora Ikstena på samma gång avstånd och närhet i berättelsen.
   Boken skrevs 2015 och bygger på Nora Ikstenas eget liv. Nyckelåren är 1945, 1969 och 1991. Hon utforskar minnena på avstånd, som Annie Ernaux. Varken Annie eller Nora är egocentriska. Allt berättas ur kvinno-perspektiv.

Jag försöker läsa Moders-mjölken på samma sätt som jag läste En flickas memoarer och jämföra bokens minnen med mina egna från samma tid. Jag minns fredsdagen 1945 och baltutlämningen ett par år senare. Då var jag i mina tidiga tonår och bodde inackorderad i Växjö. En nazistisk gymnasist hos samma inackorderingstant sa att han önskade ”att hans ben nu vitnat på Ukrainas slätter”.
   Hösten 1969, då bokens mamma föddes, flyttade Karin och jag till Lund. Karin satte upp pjäser på Lilla Teatern och läste Drama, teater, film på universitetet. Vietnamkriget upptog våra tankar. Brezjnev hade tagit över makten i Sovjet efter Chrusjtjov och Sovjetunionen hade blivit mer stelt och förtryckande. Senilt.
   Jag mindes hur jag 1966 besökt Leningrad tillsammans med elever och en finsk svensktalande lärare som strax efter sin studentexamen gjort värnplikt och upplevt hur den finska armén krossades i Sovjetunionens slutoffensiv, samtidigt som Lettland ockuperades.
   Både mamman och dottern i Modersmjölken berättar om Leningrad där de studerade under sin utbildning.
   Gorbatjovs försök att demokratisera Sovjetunionen ledde till dess fall. Estland och Lettland återfick sitt oberoende. Det innebar samtidigt att den dåvarande etiopiska sovjetstödda regimen störtades och Eritrea befriades. Jag var i Asmara ett par veckor vid samma tid som bokens mamma avled.

Båda berättelserna understryker att våra minnen är gemensamma. Minnet av 2022 kommer att domineras av vreden och skräcken över Putins invasion i Ukraina och besvikelsen över det misslyckade miljömötet i Sharm El-Sheik. Också de som vägrar att minnas kommer att drabbas av verkligheten och dess konsekvenser.

Efter 75 år har det palestinska folket ännu inte fått uppleva frihet och rättvisa

För 75 år sedan, den 29 november 1947, antog FN:s Generalförsamling en resolution som skulle få ödesdigra konsekvenser. Man beslutade att det brittiska mandatet Palestina skulle delas i en judisk stat, en arabisk stat och att Jerusalem skulle stå under internationell kontroll, ett corpus separatum. Detta beslöts över huvudet på landets befolkning, som förvägrades inflytande över sin egen framtid.
   Det var inte självklart att resolutionen skulle få erforderlig majoritet, men dagarna före omröstningen utsattes ett antal länder för kraftiga diplomatiska och ekonomiska påtryckningar och hot från USA. Den filippinske presidenten Carlos Rojas fick telegram från två domare i USA:s Högsta Domstol och 26 senatorer där man varnade honom för att ett filippinskt nej till delningsresolutionen skulle få allvarliga följder. Den filippinske ambassadören kallades också till Vita Huset för ett ”rättframt” möte.
    De övriga länderna utsattes för liknande behandling och ändrade sin röst till förmån för en delning. Så avgjordes Palestinas öde av USA och länderna i väst, inte av dess befolkning. Intressant nog röstade även Stalins Sovjet för en delning. 

Markägandet i Palestina vid olika tidpunkter.
Grönt: palestinskt ägande. Gult: judiskt/israeliskt ägande.

Delningsförslaget innebar att 55% av Palestina skulle utgöra den judiska staten. Efter en kraftig invandring åren närmast innan utgjorde judarna ca en tredjedel av befolkningen. Även i den tilltänkta judiska staten var nära hälften av befolkningen icke-judisk. Två tredjedelar av befolkningen (kristna och muslimer) skulle alltså få mindre än hälften av landet. Dessutom var varje stat uppdelad i tre delar med olika former av gränsövergångar, vilket innebar att staterna inte skulle vara möjliga att försvara.
   Den arabiska sidan ansåg att hela delningsplanen var ett utslag av västerländsk imperialism och förkastade den. Varför skulle deras land ges bort till invandrare från Europa? Även sionisterna var missnöjda med planen (speciellt att Jerusalem inte skulle införlivas i den judiska staten) men godtog den som ett första steg. Alla visste att det skulle bli krig när de brittiska styrkorna drog sig tillbaka 14 maj. Som Yitzhak Sadeh, andlig fader av sionisternas väpnade gren, Haganah, och grundare av dess elitstyrka, Palmach, sade inför omröstningen: Om den blir positiv kommer araberna att starta ett krig mot oss. Om den blir negativ kommer vi att starta ett krig mot araberna.
   Vi vet vad som hände. Innan kriget bröt ut fördrevs 100 000-tals palestinier från sina hem i det som skulle bli den judiska staten. Israelisk propaganda har hävdat att de lämnade sina hem frivilligt på uppmaning av arabiska ledare. Detta är dock lögn, det handlade om en planerad, systematisk fördrivning vilket visats av israeliska historiker (se t.ex. Ilan Pappe: Den etniska rensningen av Palestina). Al Naqba (katastrofen) kallar palestinierna denna fördrivning. De israeliska styrkorna kunde besegra de dåligt ledda och samordnade arabiska styrkorna. Vid vapenstilleståndet hade man utvidgat sitt territorium jämfört med delningsplanen (fr.a. Galiléen och västra Jerusalem). FN skickade en medlare, greve Folke Bernadotte, som dock blev mördad av en judisk terrorist. Israel vägrade att ställa honom inför rätta.
   Under de 75 år som gått har vi sett många krig och tragedier i regionen. De palestinska flyktingarna förvägras rätten att återvända till sina hem, trots att detta garanteras i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och krävs i ett antal resolutioner. De har inte fått ersättning för förlorad egendom, konfiskerade hem och landområden. På Västbanken (med en yta som halva Skåne) bor nu ca 600 000 israeliska bosättare vilket är ett brott mot fjärde Genève-konventionen.
   Nya bosättningar, ”utposter” och vägar enbart till för israeler trasar sönder landet och omöjliggör bildandet av en palestinsk stat som man kommit överens om i Oslo-avtalet. Palestinierna som lever under ockupation är ständigt trakasserade av soldater och bosättare. Israel har annekterat västra och östra Jerusalem samt Golanhöjderna i strid med FN:s stadgar. Man har konfiskerat stora arealer av palestinskägd mark, både inne i Israel och på ockuperade områden. 

Människorättsorganisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och israeliska B’Tselem har beskrivit Israels politik mot palestinierna som en form av apartheid. Liknande uttalanden kommer från Francesca Albanese, FN:s speciella rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska territorierna. Hon konstaterar också att ”meningsfulla diskussioner om en politisk lösning för Palestina kan bara börja när den illegala ockupationen har avslutats för gott”.

   Västvärlden har i alla år stöttat Israel, till stor del på grund av dåligt samvete för den antisemitism som i århundraden härjat i Europa och som kulminerade under nazisternas folkmord. Nu låter man i sann kolonial anda det palestinska folket betala priset för detta. När ska vi erkänna att palestinierna har samma rättigheter som andra människor? När ska de få åka fritt till och från sitt hemland? När ska de få slippa ockupation och förtryck? När ska Israel stå till svars för sina brott mot folkrätten? Ett tungt ansvar vilar på USA och Europa.
Palestinagrupperna i Skåne
Rolf Björnson, Gert Andersson, Kerstin Dahlberg

Artikeln har även varit införd i tidskriften Syre