Helgeandskyrkan
1 oktober kl 17
Larsåke Sjöstedt, piano
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2016-09-29
Poliser, poliser och lite fler poliser
Jan Björklund: Sätt in tusen nya poliser i Skåne. Straffskalorna för en lång rad brott är för milda. De blir inte avskräckande.
SDS 27/9
Ett omänskligt förslag
Enligt det senaste regeringsförslaget ska polisen få ökade befogenheter att jaga vuxna och barn som fått avvisningsbeslut. Id-kontroller ska kunna göras utan konkret brottsmisstanke. Så små barn som sexåringar ska tvingas lämna fingeravtryck vid utlänningskontroll...
Kommer alla poliser att delta i denna jakt? Alla Kronofogdens medarbetare? Alla läkare och lärare, socionomer och kuratorer? Alla som vet att det inte är kriminella människor som jagas?
Elisabeth Hjort, SDS 27/9
SDS 27/9
Ett omänskligt förslag
Enligt det senaste regeringsförslaget ska polisen få ökade befogenheter att jaga vuxna och barn som fått avvisningsbeslut. Id-kontroller ska kunna göras utan konkret brottsmisstanke. Så små barn som sexåringar ska tvingas lämna fingeravtryck vid utlänningskontroll...
Kommer alla poliser att delta i denna jakt? Alla Kronofogdens medarbetare? Alla läkare och lärare, socionomer och kuratorer? Alla som vet att det inte är kriminella människor som jagas?
Elisabeth Hjort, SDS 27/9
Women´s Boat to Gaza avseglar på sista etappen mot Gaza
PRESSMEDDELANDE: 2016-09-27 09:25
Idag på morgonen påbörjade den ena av
Women´s Boats to Gaza - Zaytouna-Oliven - den sista etappen från
Messina mot Gaza. Ombord finns kvinnor från tretton länder och fem
kontinenter som är fast beslutna att i solidaritet med sina palestinska
systrar bryta den omänskliga och olagliga blockaden mot Gaza. Bland
kvinnorna ombord finns den svenska delegaten Jeanette Escanilla, som
representerar (v) i landstingsfullmäktige i Uppsala.
Den andra båten - Amal-Hoppet II - genomgår just nu sina sista förberedelser och kommer att avsegla inom kort. Båda båtarna beräknas angöra Gaza i början av oktober.
Följ resan »
Den andra båten - Amal-Hoppet II - genomgår just nu sina sista förberedelser och kommer att avsegla inom kort. Båda båtarna beräknas angöra Gaza i början av oktober.
Följ resan »
Bred enighet för Hillary av Lucifer
Äntligen finns det en enad front i politiken, när vi alla är samlade i vårt avståndstagande, 
i
vår avsky för mannen som med nästan halva nationen bakom sig vill bli
president i USA. Vi står där sida vid sida, Stefan Löfven och Per T
Ohlsson, Margot Wallström och Anna Kinberg Batra, Överbefälhavaren och
Ärkebiskopen, alla på rätt sida om skiljelinjen, alla är vi för den
rättsinnade Hillary eller i varje fall mot Donald.
Goldwater igen
Så tråkigt då att ännu en gång, den N+1:a gången i den här spalten, behöva erinra om presidentvalet i USA 1964. Barry Goldwater, senator från Arizona, blev den republikanske kandidaten trots betydande motstånd från pressen och de mera moderata krafterna inom partiet, inte minst den nästan liberale Nelson Rockefeller. Mot sig hade han den sittande presidenten Lyndon B Johnson som efterträtt Kennedy på posten. Lyndon Johnson var en socialt mycket medveten president, präglad av åren med Roosevelt som förde en progressiv politik socialt och ekonomiskt, närmast en sorts folkhemspolitik i USA-tappning. Det var lätt för Johnson att utmåla Goldwater som en reaktionär och alla vi som var intresserade nog för att följa kampanjen var eniga: det viktiga var att stoppa Goldwater. Alla goda krafter från vänster till höger i Sverige tyckte Goldwater var för hemsk och närmast omöjlig som amerikansk president.
En halv miljon man till Vietnam
Ja, Goldwater förlorade som tur var. Men tre år senare drev president Johnson ett krig med 500.000 amerikanska värnpliktiga på marken i Vietnam och tusentals flygplan på baser runt om Vietnam, ett krig som han sedan lämnade till Richard Nixon att långsamt förlora.
Vad lär vi av det? Jo, visst ska man rösta emot kandidater som Goldwater och Trump, men tro bara inte att det räcker. Hillarys tid som utrikesminister under Obama utmärktes av krigspolitik, hon var i högsta grad en hök som t.ex. var starkt pådrivande i att USA drev ut Libyen i inbördeskrig och elände.
Libyen var ett av Afrikas mest välskötta länder med skolor och hälsovård i god ordning och med en viss spridning av rikedomen från oljan. Ghaddafi var diktator med tidvis bisarra drag, men framför allt var han förespråkare för afrikansk enhet och fri i förhållande till USA. Alltså betalade man ett uppror mot honom och avsatte honom med europeisk (inkl. svensk) militär hjälp. Hillary har många förtjänster, ska vi säga nästan som en svensk folkpartist (före Björklund), men hon är inte precis en fredskandidat. Det hade behövts en i denna tid när rysarna bär sig åt som svin i Syrien.
För lumpen, från vänster
Så ska vi då få värnplikt igen Och det är karakteristiskt att den beskrivs under rubriken ”personalförsörjnings-problemen”. Det är tydligt att man vill reducera det hela till en metod att driva in ett tusental saknade i fållorna när folk nu inte vill sno värvning. Militären vill så klart inte jobba med att föda, klä och nyttiggöra de ett hundra tusen som finns i en normal årsklass. När de borgerliga för sju år sen avskaffade värnplikten var Vänsterpartiet med rätta emot. Om man inte vill att Nato ska stå för Sveriges försvar behövs en bred värnplikt och då räcker inte något tusental som årligen ska lösa personalförsörjnings-äproblemen. Det duger helt enkelt inte med legosoldater. Försvaret måste vara en folklig angelägenhet och alla måste med.
Sydsvenskan hade på torsdagen en feg andraledare om värnplikten, undertecknad Henrik Bredberg. Han brukar vara lite vettigare än de andra i gänget men här fanns inte ett ord om att det var borgarna som lade ner värnplikten, medan då t.ex. Vänsterpartiet slog vakt om den. Men Vänsterpartiet kan uppenbarligen bara beskrivas i Sydsvenskan som en skamfläck för landet.
i
vår avsky för mannen som med nästan halva nationen bakom sig vill bli
president i USA. Vi står där sida vid sida, Stefan Löfven och Per T
Ohlsson, Margot Wallström och Anna Kinberg Batra, Överbefälhavaren och
Ärkebiskopen, alla på rätt sida om skiljelinjen, alla är vi för den
rättsinnade Hillary eller i varje fall mot Donald.Goldwater igen
Så tråkigt då att ännu en gång, den N+1:a gången i den här spalten, behöva erinra om presidentvalet i USA 1964. Barry Goldwater, senator från Arizona, blev den republikanske kandidaten trots betydande motstånd från pressen och de mera moderata krafterna inom partiet, inte minst den nästan liberale Nelson Rockefeller. Mot sig hade han den sittande presidenten Lyndon B Johnson som efterträtt Kennedy på posten. Lyndon Johnson var en socialt mycket medveten president, präglad av åren med Roosevelt som förde en progressiv politik socialt och ekonomiskt, närmast en sorts folkhemspolitik i USA-tappning. Det var lätt för Johnson att utmåla Goldwater som en reaktionär och alla vi som var intresserade nog för att följa kampanjen var eniga: det viktiga var att stoppa Goldwater. Alla goda krafter från vänster till höger i Sverige tyckte Goldwater var för hemsk och närmast omöjlig som amerikansk president.
En halv miljon man till Vietnam
Ja, Goldwater förlorade som tur var. Men tre år senare drev president Johnson ett krig med 500.000 amerikanska värnpliktiga på marken i Vietnam och tusentals flygplan på baser runt om Vietnam, ett krig som han sedan lämnade till Richard Nixon att långsamt förlora.
Vad lär vi av det? Jo, visst ska man rösta emot kandidater som Goldwater och Trump, men tro bara inte att det räcker. Hillarys tid som utrikesminister under Obama utmärktes av krigspolitik, hon var i högsta grad en hök som t.ex. var starkt pådrivande i att USA drev ut Libyen i inbördeskrig och elände.
Libyen var ett av Afrikas mest välskötta länder med skolor och hälsovård i god ordning och med en viss spridning av rikedomen från oljan. Ghaddafi var diktator med tidvis bisarra drag, men framför allt var han förespråkare för afrikansk enhet och fri i förhållande till USA. Alltså betalade man ett uppror mot honom och avsatte honom med europeisk (inkl. svensk) militär hjälp. Hillary har många förtjänster, ska vi säga nästan som en svensk folkpartist (före Björklund), men hon är inte precis en fredskandidat. Det hade behövts en i denna tid när rysarna bär sig åt som svin i Syrien.
För lumpen, från vänster
Så ska vi då få värnplikt igen Och det är karakteristiskt att den beskrivs under rubriken ”personalförsörjnings-problemen”. Det är tydligt att man vill reducera det hela till en metod att driva in ett tusental saknade i fållorna när folk nu inte vill sno värvning. Militären vill så klart inte jobba med att föda, klä och nyttiggöra de ett hundra tusen som finns i en normal årsklass. När de borgerliga för sju år sen avskaffade värnplikten var Vänsterpartiet med rätta emot. Om man inte vill att Nato ska stå för Sveriges försvar behövs en bred värnplikt och då räcker inte något tusental som årligen ska lösa personalförsörjnings-äproblemen. Det duger helt enkelt inte med legosoldater. Försvaret måste vara en folklig angelägenhet och alla måste med.
Sydsvenskan hade på torsdagen en feg andraledare om värnplikten, undertecknad Henrik Bredberg. Han brukar vara lite vettigare än de andra i gänget men här fanns inte ett ord om att det var borgarna som lade ner värnplikten, medan då t.ex. Vänsterpartiet slog vakt om den. Men Vänsterpartiet kan uppenbarligen bara beskrivas i Sydsvenskan som en skamfläck för landet.
”De döda manar oss” av Gunnar Stensson
| Nina Björk Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek W&W 2016 |
Nina Björks bok om Rosa Luxemburg kom ut
härom dagen. Den recenserades genast på de stora tidningarnas
kultursidor. Jag gick till Gleerups och köpte den. Den kostade 249
kronor.
1967 köpte jag Rosa Luxemburgs Den ryska revolutionen, översatt av Ture Nerman, en liten bok utgiven på Federativs förlag 1967. Den kostade 4 kronor i en bokhandel i Piteå.
Jag har den på en bokhylla tillsammans med böcker av Marx, Engels, Lenin, Gramsci, Dimitrov, Huberman, Chomsky, Hobsbawm och andra, de flesta häftade och billiga, i samma prisklass som Den ryska revolutionen, många tryckta på 1960-talet.
Det lilla blekröda häftet har ett porträtt av Rosa Luxemburg på framsidan. Jag finner till min förvåning att det är fullt av understrykningar, som jag gjorde strax före jul för 49 år sedan. Invid en understrykning har jag i kanten skrivit OBS!
Den lyder: ”Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så många – är ingen frihet. Inte på grund av någon ´rättfärdighetsfanatism´ utan därför att allt det lärande, gagneliga och renande i den politiska friheten hör ihop med detta och dess verkan upphör om ´friheten´ blir ett privilegium.”
När Rosa Luxemburg skrev Den ryska revolutionen var hon sjuk och inspärrad i ett fängelse i Berlin. Hon fick inte boken riktigt färdig. Somligt var anteckningar på lösa lappar.
Rosa Luxemburg och hennes kamrat Karl Liebknecht mördades 1919. Deras kroppar kastades i Landwehrkanal, ett biflöde av floden Spree.
Den ryska revolutionen gavs ut 1922.
Ännu ett citat: ”Man bör och måste genast igångsätta socialistiska åtgärder på det mest energiska, oeftergivliga, hänsynslösa sätt, alltså utöva diktatur, men klassens, inte ett partis eller en klicks, klassens diktatur, dvs i bredaste offentlighet, under det mest aktiva, ohämmade deltagande av folkmassorna, i oinskränkt demokrati.”
Jag letar fram berättelsen om mordet på Rosa Luxemburg i Nina Björks bok. Den finns på s 239 och följande sidor.
”På kvällen den 15 januari 1919 hämtades Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht från sin tillfälliga bostad i Wilhelmsdorf... När soldaterna kom steg hon upp, packade en väska och tog med sig en bok av Goethe. (Hon förhördes av en kapten Waldemar Pabst i ett tillfälligt högkvarter i Hotell Eden. Kapten Pabst meddelade henne att hon skulle föras till Moabitfängelset). När hon fördes nerför trappan mot hotellets utgång väntade en soldat vid namn Otto Runge på henne och slog henne i huvudet med sin gevärskolv. Omtöcknad fördes hon ut i en väntande bil. Där sköts hon av en av de medverkande, förmodligen löjtnant Kurt Vogel. Vid Landwehrkanal stannade man bilen och slängde hennes kropp i vattnet.”
1967 köpte jag Rosa Luxemburgs Den ryska revolutionen, översatt av Ture Nerman, en liten bok utgiven på Federativs förlag 1967. Den kostade 4 kronor i en bokhandel i Piteå.
Jag har den på en bokhylla tillsammans med böcker av Marx, Engels, Lenin, Gramsci, Dimitrov, Huberman, Chomsky, Hobsbawm och andra, de flesta häftade och billiga, i samma prisklass som Den ryska revolutionen, många tryckta på 1960-talet.
Det lilla blekröda häftet har ett porträtt av Rosa Luxemburg på framsidan. Jag finner till min förvåning att det är fullt av understrykningar, som jag gjorde strax före jul för 49 år sedan. Invid en understrykning har jag i kanten skrivit OBS!
Den lyder: ”Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så många – är ingen frihet. Inte på grund av någon ´rättfärdighetsfanatism´ utan därför att allt det lärande, gagneliga och renande i den politiska friheten hör ihop med detta och dess verkan upphör om ´friheten´ blir ett privilegium.”
När Rosa Luxemburg skrev Den ryska revolutionen var hon sjuk och inspärrad i ett fängelse i Berlin. Hon fick inte boken riktigt färdig. Somligt var anteckningar på lösa lappar.
Rosa Luxemburg och hennes kamrat Karl Liebknecht mördades 1919. Deras kroppar kastades i Landwehrkanal, ett biflöde av floden Spree.
Den ryska revolutionen gavs ut 1922.
Ännu ett citat: ”Man bör och måste genast igångsätta socialistiska åtgärder på det mest energiska, oeftergivliga, hänsynslösa sätt, alltså utöva diktatur, men klassens, inte ett partis eller en klicks, klassens diktatur, dvs i bredaste offentlighet, under det mest aktiva, ohämmade deltagande av folkmassorna, i oinskränkt demokrati.”
Jag letar fram berättelsen om mordet på Rosa Luxemburg i Nina Björks bok. Den finns på s 239 och följande sidor.
”På kvällen den 15 januari 1919 hämtades Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht från sin tillfälliga bostad i Wilhelmsdorf... När soldaterna kom steg hon upp, packade en väska och tog med sig en bok av Goethe. (Hon förhördes av en kapten Waldemar Pabst i ett tillfälligt högkvarter i Hotell Eden. Kapten Pabst meddelade henne att hon skulle föras till Moabitfängelset). När hon fördes nerför trappan mot hotellets utgång väntade en soldat vid namn Otto Runge på henne och slog henne i huvudet med sin gevärskolv. Omtöcknad fördes hon ut i en väntande bil. Där sköts hon av en av de medverkande, förmodligen löjtnant Kurt Vogel. Vid Landwehrkanal stannade man bilen och slängde hennes kropp i vattnet.”
Veckobladet recenserar: En enkel till Damaskus
av Staffan Lindberg
Konflikterna och krigen i Mellanöstern är vår
tids största tragedi. Ända sedan 1960-talet har konflikterna präglat
relationerna i denna del av världen och den har succesivt dragit in
allt fler delar av världen i en låsning, som inga krafter tycks rå på.
Terrorn, kampen mot terrorn och massflykt från krigets Syrien är den
senaste fasen i denna katastrof.
Vad är de största ideologiska och sociala hindren för samarbete och försoning? Vad kan utgöra en gemensam grund för samtal kring samarbete och försoning i regionen? Hur kan vi utforma det praktiska fredsarbetet?
Här är arbetet med flyktingarna det viktigaste. En effekt av krigen vi inte kan värja oss mot. Sådan flyktingmottagning sådan fred.
Men det är så mycket mer vi kan bidra med. En vision av framtid och framsteg på egna villkor i Mellersta Östern.
Vad är de största ideologiska och sociala hindren för samarbete och försoning? Vad kan utgöra en gemensam grund för samtal kring samarbete och försoning i regionen? Hur kan vi utforma det praktiska fredsarbetet?
Här är arbetet med flyktingarna det viktigaste. En effekt av krigen vi inte kan värja oss mot. Sådan flyktingmottagning sådan fred.
Men det är så mycket mer vi kan bidra med. En vision av framtid och framsteg på egna villkor i Mellersta Östern.
Det var inte Mozart, Beethoven eller Vivaldi de spelade utan nutida musik, vilken skapats för dessa instrument och mer orientaliska instrument, som en enkel träflöjt och oud (ett slags luta), av syriska kompositörer – en del av musiken också skapad av orkesterns egna medlemmar.
Det var en fantastisk musikalisk resa genom olika stämningar, rytmer och toner i för oss sällsynta kombinationer. Medryckande fagert som i ”Mitt underbart vackra hemland” av Jehad Jazbeh, dramatiskt lockande med trummornas dån i Kinan Azmehs ”Bröllop” där kompositören själv excellerar i trollbindande toner på sin klarinett eller den späda klara tonen i ”Konsert för flöjt och orkester” av Shafi Badreddin med Mohamad Firyan som solist. Det är som om en förtrollad näktergal plötsligt ljuder långt över och bortom sitt register. När de spelar ”En enkel till Damaskus” med dovt och kärvt tonfall uppblandat med skärande smärta upplever man den vånda och förtvivlan som exilen är. ”Mitt älskade land i ruiner.” Musik för en regim som inte lyssnar men borde göra det. För alla andra en klagan som inte får tystna.
Vi möts i en gemenskap utan ord, men med alla andra sinnen uppslukade av denna österländskt filharmoniska sammansmältning och egen obändiga autonomi på en och samma gång. Ett gemensamt kulturarv att utgå från och mötas i.
Fyra förslag (MP) och (S) för att nå målen i LundaEko II
av Ulf N
Idag torsdag presenterade Lunds styrande rödgröna koalition fyra
förslag med bäring på den nyligen gjorda utvärderingen av Lunds program
för ekologiskt hållbar utveckling, den så kallade LundaEko II.
Utvärderingen pekade bland annat på att för flera mål gällde osäkerhet om de kunde nås inom utsatt tid. Bland annat gällde detta klimatmålet, där etappmålet är att utsläppen av klimatpåverkande gaser till år 2020 ska ha minskat med 50 procent jämfört med år 1990.
”Engagera flera”
Socialdemokraterna och Miljöpartiet växlar nu upp arbetet med LundaEko II i syfte att säkra måluppfyllelsen. Samtliga fyra förslag har koppling till klimatmålet, men också till LundaEko-målet om att ”Engagera flera”, vilket innefattar samtliga som bor och verkar i Lunds kommun, inte minst vår engagerade personal.
Det första förslaget handlar om att i samverkan med andra berörda nämnder och styrelser under hösten 2016 och våren 2017 genomföra en serie dialogmöten i kommunens olika geografiska delar i syfte att involvera kommuninvånarna.
Förmåndscyklar för kommunens anställda
Det andra förslaget syftar till att ta fram ett koncept för erbjudande om förmånscyklar för kommunens anställda, detta för att minska utsläpp och samtidigt vara en attraktiv arbetsgivare genom att möjliggöra för fler medarbetare att välja cykeln framför bilen.
Det tredje förslaget handlar om att få till stånd ett lokalt, politiskt oberoende klimatpolitiskt expertråd, vars uppgift är att bland annat utvärdera om beslutande och föreslagna styrmedel är tillräckliga för att nå målen och bedöma kommunens samlade politik utifrån klimatsynpunkt.
Det fjärde förslaget rör en utbyggd ”Klimatallians” som kan skapa ett brett nätverk av företag, offentliga verksamheter, universitet och föreningar i syfte att bredda engagemanget för att nå kommunens klimatmål. Redan idag har många företagare höga miljömål, men på detta sätt kan fler involveras för att vi gemensamt ska nå så långt som möjligt.
Utvärderingen pekade bland annat på att för flera mål gällde osäkerhet om de kunde nås inom utsatt tid. Bland annat gällde detta klimatmålet, där etappmålet är att utsläppen av klimatpåverkande gaser till år 2020 ska ha minskat med 50 procent jämfört med år 1990.
”Engagera flera”
Socialdemokraterna och Miljöpartiet växlar nu upp arbetet med LundaEko II i syfte att säkra måluppfyllelsen. Samtliga fyra förslag har koppling till klimatmålet, men också till LundaEko-målet om att ”Engagera flera”, vilket innefattar samtliga som bor och verkar i Lunds kommun, inte minst vår engagerade personal.
Det första förslaget handlar om att i samverkan med andra berörda nämnder och styrelser under hösten 2016 och våren 2017 genomföra en serie dialogmöten i kommunens olika geografiska delar i syfte att involvera kommuninvånarna.
Förmåndscyklar för kommunens anställda
Det andra förslaget syftar till att ta fram ett koncept för erbjudande om förmånscyklar för kommunens anställda, detta för att minska utsläpp och samtidigt vara en attraktiv arbetsgivare genom att möjliggöra för fler medarbetare att välja cykeln framför bilen.
Det tredje förslaget handlar om att få till stånd ett lokalt, politiskt oberoende klimatpolitiskt expertråd, vars uppgift är att bland annat utvärdera om beslutande och föreslagna styrmedel är tillräckliga för att nå målen och bedöma kommunens samlade politik utifrån klimatsynpunkt.
Det fjärde förslaget rör en utbyggd ”Klimatallians” som kan skapa ett brett nätverk av företag, offentliga verksamheter, universitet och föreningar i syfte att bredda engagemanget för att nå kommunens klimatmål. Redan idag har många företagare höga miljömål, men på detta sätt kan fler involveras för att vi gemensamt ska nå så långt som möjligt.
Göran Palms livsverk får inte glömmas av Bertil Egerö
Jag påminns om vackra dagar i Stockholms skärgård med högläsning ur Sverige en vintersaga,
när jag läser Göran Greiders äreminne över Göran Palm i Dagens ETC den
21 september. Jag minns en konsert Röda Kapellet gjorde i Kyrkans Hus,
där författaren själv läste avnitt ur Vintersagan, den del som utgår
från Malmö och Limhamn.
Namnet Vintersaga användes redan av Heinrich Heine, i diktsamlingen Tyskland. En Vintersaga utgiven på 1840-talet. Samma titel satte Wolf Biermann på en diktsvit från slutet av 1960-talet; båda finns samlade i en fin utgåva av Författarförlaget 1982. Göran Palm skrev företalet – på blankvers.
Vintersagan, som nu har utkommit i omarbetat skick, erbjuder en helt fascinerande resa genom Sverige. Den är, med Greiders ord, ”… den icke-officiella, alternativa, rentav hemliga och underjordiska krönikan om Sverige under ett avgörande kvartsekel”.
Greider ser Vintersagan som ”ett epos från den officiella tidens utkanter. 80-talet var en uppmarschtid för nyliberalismen och det märks i Vintersagan.” Den första delen kom ut 1984, och den sista delen 2005, ett tidsspann där mycket av vad vi äldre upplevt som ’Sverige’ ersatts, ibland så långt att vi inte längre känner igen oss.
Greider är helt fascinerad av Göran Palms behandling av det svenska språket. Väljer man blankvers – ett underbart versmått för högläsning – kan en del ord visa sig inte vilja gå in i formen. Då nyskapar Palm: ”i sista delen talas det någonstans om läckande oljetankers, men läckande är verstekniskt en förbannad så kallad daktyl – läck- an – de – så istället för läckande måste han skriva ’inkontinenta’ oljetankers.”
Kanske har jag nu lockat några läsare att ta till sig Greiders hela text om Göran Palm. Den återfinns hos ETC, och avslutas med en dikt av Göran Palm som känns lika viktig idag som när den skrevs. Med Greiders ord:” … hans livsverk står där; den konsekventa kritiska blicken mot allt däruppe. I dikten Till dem som vill överleva sammanfattas det. Dikten har den höga tonen, den är lite av en psalm för en evig upprorstanke. Senast jag deklamerade den högt var strax före folkomröstningen om EMU 2003:”
Under triumfvagnen,
där finns de enda som kan uttala ordet NEJ
så att hela vagnen stjälper.
De säger inte så ofta sitt nej.
De tiger i regel; de tiger och sliter.
Men inga andra kan.
För varje år går vagnen bara snabbare.
Att hoppa av är kanske redan omöjligt?
Lär dig slavarnas språk.
Det är det enda språk
som inte kommer att dö ut.
Namnet Vintersaga användes redan av Heinrich Heine, i diktsamlingen Tyskland. En Vintersaga utgiven på 1840-talet. Samma titel satte Wolf Biermann på en diktsvit från slutet av 1960-talet; båda finns samlade i en fin utgåva av Författarförlaget 1982. Göran Palm skrev företalet – på blankvers.
Vintersagan, som nu har utkommit i omarbetat skick, erbjuder en helt fascinerande resa genom Sverige. Den är, med Greiders ord, ”… den icke-officiella, alternativa, rentav hemliga och underjordiska krönikan om Sverige under ett avgörande kvartsekel”.
Greider ser Vintersagan som ”ett epos från den officiella tidens utkanter. 80-talet var en uppmarschtid för nyliberalismen och det märks i Vintersagan.” Den första delen kom ut 1984, och den sista delen 2005, ett tidsspann där mycket av vad vi äldre upplevt som ’Sverige’ ersatts, ibland så långt att vi inte längre känner igen oss.
Greider är helt fascinerad av Göran Palms behandling av det svenska språket. Väljer man blankvers – ett underbart versmått för högläsning – kan en del ord visa sig inte vilja gå in i formen. Då nyskapar Palm: ”i sista delen talas det någonstans om läckande oljetankers, men läckande är verstekniskt en förbannad så kallad daktyl – läck- an – de – så istället för läckande måste han skriva ’inkontinenta’ oljetankers.”
Kanske har jag nu lockat några läsare att ta till sig Greiders hela text om Göran Palm. Den återfinns hos ETC, och avslutas med en dikt av Göran Palm som känns lika viktig idag som när den skrevs. Med Greiders ord:” … hans livsverk står där; den konsekventa kritiska blicken mot allt däruppe. I dikten Till dem som vill överleva sammanfattas det. Dikten har den höga tonen, den är lite av en psalm för en evig upprorstanke. Senast jag deklamerade den högt var strax före folkomröstningen om EMU 2003:”
Under triumfvagnen,
där finns de enda som kan uttala ordet NEJ
så att hela vagnen stjälper.
De säger inte så ofta sitt nej.
De tiger i regel; de tiger och sliter.
Men inga andra kan.
För varje år går vagnen bara snabbare.
Att hoppa av är kanske redan omöjligt?
Lär dig slavarnas språk.
Det är det enda språk
som inte kommer att dö ut.
Vilken ambitionsnivå har Allianspartierna för studentbostadsbyggande? av Ulf Nymark
Häromdagen lanserade Miljöpartiet och Socialdemokraterna i Lund ett
förslag om ett projekt för ökat studentbostadsbyggande. Projektet
kallar vi 3000+, vilket innebär att vi vill skapa förutsättningar för
att trappa upp byggandet till i genomsnitt minst 300 nya
studentbostäder per år de kommande 10 åren. 3000 nya studentbostäder är
inget tak, det är ett golv. Det är alltså MINST 3000 vi vill
möjliggöra, därav plustecknet efter siffran i projektnamnet.
Allianspartierna med oppositionsrådet Christer Wallin (M) i spetsen reagerar nu surt på detta. Det är ingen reell ambitionshöjning – det är en ambitionskonservering, säjer Wallin. Men vilka ambitioner allianspartierna har säjer han inget om!
Allianspartiernas genomsnitt: 108 studentlägenheter
Tittar en bakåt i tiden och ser hur studentbostadsbyggandet sett ut under åren 2007 till 2014 då allianspartierna satt i majoritet i kommunen, finner en att det byggdes i genomsnitt 108 studentlägenheter per år under denna tid. Den styrande koalitionens målsättning är sålunda att genomsnittligt bygga nära nog 3 gånger så många bostäder per år som under det tidigare alliansstyret.
En välvillig tolkning av allianspartiernas reaktion på det gemensamma MP och S-utspelet är att de nu i efterhand är missnöjda med sina insatser under de år de satt vid makten. Så Christer Wallin och allianspartierna – träd nu fram ur dunklet och tala om vilken ambitionsnivå ni har för studentbostadsbyggandet! Redovisa i tydliga och klara siffror, tack!
Ulf Nymark (MP), Vice ordförande i Byggnadsnämnden
Allianspartierna med oppositionsrådet Christer Wallin (M) i spetsen reagerar nu surt på detta. Det är ingen reell ambitionshöjning – det är en ambitionskonservering, säjer Wallin. Men vilka ambitioner allianspartierna har säjer han inget om!
Allianspartiernas genomsnitt: 108 studentlägenheter
Tittar en bakåt i tiden och ser hur studentbostadsbyggandet sett ut under åren 2007 till 2014 då allianspartierna satt i majoritet i kommunen, finner en att det byggdes i genomsnitt 108 studentlägenheter per år under denna tid. Den styrande koalitionens målsättning är sålunda att genomsnittligt bygga nära nog 3 gånger så många bostäder per år som under det tidigare alliansstyret.
En välvillig tolkning av allianspartiernas reaktion på det gemensamma MP och S-utspelet är att de nu i efterhand är missnöjda med sina insatser under de år de satt vid makten. Så Christer Wallin och allianspartierna – träd nu fram ur dunklet och tala om vilken ambitionsnivå ni har för studentbostadsbyggandet! Redovisa i tydliga och klara siffror, tack!
Ulf Nymark (MP), Vice ordförande i Byggnadsnämnden
GRÖNA STRÅKET FRÅN STADSPARKEN TILL HÖJE Å
av Magnus Hultgren
Det väckte stor FÖRVÅNING och en del
BESTÖRTNING när stadsarkitektkontoret utlyste en arkitekttävling för
att bebygga gröna stråket. Gröna stråket är ett område av mycket stor
betydelse för Klostergårdens innevånare såväl människor som djur:
Harar, kaniner, ekorrar, rävar och diverse fåglar. Det är vilda djurs
led in mot staden och människornas led mot Höjeådalen med dess
naturupplevelser.
På denna bild syns gröna stråket öster om järnvägen och väster om klostergården.
Som om inte byggnadsplanerna vore nog planerar Lunds kommun en kollektivtrafikpassage i Sunnanvägens förlängning mot Väster under järnvägen. En sådan måste dras rakt över gröna stråket OCH ÄR MYCKET STÖRANDE!! Kommunen säger att det bara skall vara för bussar men vem vet när bygget finns. Då kanske det blir aktuellt biltrafik. DET BLIR I SÅ FALL EN KATASTROF. Ett förverkligande av trafikleden mot Väster som en gång var startpunkten för att Klostergårdens byalag föddes. En busstrafikpassage behövs inte. I en stad går ett mycket litet resande från en stadsdel till en annan stadsdel. Resorna från väster går till Centrum och från Klostergården till Centrum inte från Väster till Klostergården i någon större utsträckning eller tvärtom. De som företas sker med cykel eller gående. Resande från Väster till stationen kan angöra stationen från väster UTAN ATT BUSSARNA BEHÖVER PASSERA JÄRNVÄGEN. Vi vill slå vakt om järnvägens barriäreffekt på motorfordon!!!
Korpfotbollsplanerna är en viktig del i Klostergårdens grönstruktur. Naturligtvis är de viktigast ur idrottslig synpunkt inte bara för korpfotbollen utan också för ungdomsfotbollen. Där arrangeras också amerikansk fotboll, lacrosseturnering och andra idrotter. Lunds BK och andra föreningar använder planerna vid träning och turneringar. Om planerna bebyggs måste Lund anlägga nya någon annan stans och det blir dyrt och dessutom BRYTS NÄRHETEN TILL KLOSTERGÅRDENS IDROTTSOMRÅDE vilket negativt påverkar föreningarnas möjligheter. Lunds kommun har ju nyligen investerat 150 miljoner i en ny fotbollsarena för kommunen. Man har byggt nya omklädningsrum vid ishallens södra vägg. Servicebyggnader för fritidsförvaltningen som sköter idrottsområdet ligger också på Nordanvägen vilket underlättar skötsel och underhåll. Planerna används också rekreation,lek och andra aktiviteter av klostergårdsborna. KORPVALLEN ÄR EN OMISTLIG DEL AV KLOSTERGÅRDENS GRÖNOMRÅDE. Argumentet att byggandet av en station skulle höja markvärdet och göra det nödvändigt att bebygga marken för att finansiera stationsutbyggnaden är ett ORIMLIGT ARGUMENT. DET AVSLÖJAR SAMTIDIGT DET GIRIGHETENS FULA ANLETE SOM SVÄVAR ÖVER LUNDS KOMMUNS HANDLANDE I DENNA FRÅGA. Låt demokratiska strukturer bestämma inte marknadsvärden. Stora markarealer för byggande kommer att frigöras då Reningsverket läggs ner och industriområdet vid Åkerlund och Rausing omformas. MAN MÅSTE TÄNKA PÅ ATT KLOSTERGÅRDEN HAR SMÅ GRÖNOMRÅDEN TILL YTAN PER PERSON ÄVEN OM HÖGA HUS HAR GETT UTRYMME. Klostergården har också på senare år förtätats mycket. VI HAR BEHOV AV VÅRA GRÖNOMRÅDEN.
Kolonierna söder om korpfotbollsplanerna som också hotas av bebyggelse är också värdefulla i grönområdet son sträcker sig från Nordanväg till Höje å. Detta stora område är också värdefullt får fåglar och vilt och befolkas av harar, kaniner, ekorrar, och skulle kunna bli en viltled in i Lund från Höjeådalen. Koloniområdet är naturligtvis särskilt av värde för kolonisterna men också för andra besökare i området. Det är viktigt att grindarna är öppna på anslagna tider.
Odlingslotterna (Källby Mölla) bl a därför att där kan stadsodling utvecklas för Lunds södra delar. Naturligtvis ska detta ske i samarbete med nuvarande innehavare av odlingslotter. STADSODLING ÄR EN MYCKET VIKTIG NY RÖRELSE som är på STARK FRAMMARSCH. Odlingsområdet kan kompletteras med kommunalt arbete för ÖKAD FRUKT OCH BÄRODLING. Istället för prydnadsbuskar kan Vinbärsbuskar,Krusbär etc odlas på vissa platser i bostadsområdet. Likaså kan FRUKT odlas. Odlingsresultatet av dessa vedermödor skulle kunna säljas på KLOSTERGÅRDSDAGEN och kanske vara grundplåt i en välgörenhetsinsamling.
Miljön söder om KLOSTERGÅRDEN den del som ligger väster om Regnbågen PRÄGLAS AV STORA STERILA PARKERINGSYTOR KAN SNYGGAS UPP. Ett stadsplanearbete med målet att öka grönytorna på detta område är av stor vikt. Nybyggnation på Klostergården kan med fördel göras genom att de fem parkeringshusen vid Sunnanväg rivs och ersätts av riktigt höga hus med parkeringshus vid sidan ( för fler bilar så att de markkrävande parkeringarna kan tas bort helt och hållet) och på så sätt en ny grön yta mot Regnbågen och Höje å. Ett öppet grönt stråk: Från Klostergården till Höjeådalen är att eftersträva även rakt söder om Klostergården.Detta föreslogs bl a i den rapport om Klostergården som har utarbetats. Den bifogas som fil till detta dokument.
Entren mot KLOSTERGÅRDEN från Västgötavägen. Den berörs inte av "Detaljplanen för del av Klostergården 1:5 m.fl i Lund. Lunds kommun". Detaljplanen hittar ni om ni söker på orden inom citattecken på Google.
S:t Lars parkens skötsel är en skamfläck !! Det behöver göras en plan för hur den parken ska skötas och utvecklas. De värdefulla träden ska skötas och förnyas vid behov. Parken får inte privatiseras med inhägnande som redan skett vid MC huset i stor utsträckning. Särskild omsorg bör ägnas vilda djur så att de bereds levnadsutrymme och får förbindelseleder in i parken från Höjeådalen. De asfalterade ytorna i parkområdet ska minskas istället för att ökas. Trafiken till och från de många dagisen och skolorna bör studeras och lämpliga åtgärder för trafikminskning bör sättas in.
Det förvildade området väster om järnvägen där fyllnadsmassorna från reningsdammarna lades upp bör studeras med avseende på naturvärden och delvis sparas som en tillflyktsort för "vild natur" mitt i stadsområdet, som ju troligtvis blir resultatet av den nybyggnation som kommer att ske i området efter att Källby reningsverk läggs ner.
Magnus Hultgren, kassör i Klostergårdens Byalag
66 år i skolan 27. 1973-85: 3. Grundskolans – och gymnasieskolans - bästa år av Den Gamle
FNL-rörelsens sammanbrott innebar år
av omprövningar, konflikter och svek. Sverige förändrades. För första
gången sedan 1933 förlorade socialdemokraterna regeringsmakten. Jag
hade levt hela mitt liv, 44 år, under socialdemokratiskt styre.
Att ansluta sig till VPK blev för många ett sätt att verka för fortsatt solidaritet med det svårt sargade Vietnam. VPK Lund fick ett inflöde av medlemmar med erfarenhet av utåtriktat solidaritetsarbete – och med åsikter om hur det borde bedrivas.
I Lund fanns ett starkt Anti-imperialistiskt utskott som jag några år lärt känna utifrån men nu anslöt mig till. Det innebar att mitt internationella perspektiv vidgades.
FNL-rörelsens strategi hade utgått från idén att Vietnam var imperialismens svagaste länk och att den internationella kampen därför måste koncentreras dit. Samtidigt var rörelsen i viss mening abstrakt. De enda vietnameser man träffade i Sverige var officiella representanter för befrielserörelsen. Mycket få vietnamesiska flyktingar kom till Sverige under kriget. Bara enstaka svenskar hade möjlighet att resa till Vietnam.
Under 1970-talet fanns i Lund ett starkt inflöde av flyktingar från fascistiska och koloniserade länder, flyktingar från Grekland, Spanien och Portugal, från Chile, Argentina, Uruguay och Bolivia, från Sydafrika, Rhodesia och flera andra afrikanska nationer, från Palestina och Iran. Det var politiska flyktingar, utbildade, radikala, med förbindelser till befrielserörelser och främst kommunistiska partier i hemländerna. De marxistiska begreppen underlättade kommunikationen.
Anti-imperialistiska utskottet upprättade samarbete med dessa rörelser. Det sammanträdde varje vecka i partilokalen på Bredgatan och inbjöd representanter från till exempel Chile när kampen i Chile stod på utskottets dagordning. Det stödde flyktingorganisationernas opinionsverksamhet och hjälpte till med deras demonstrationer. Det samlade in vetande.
Varje möte dokumenterades med minnesanteckningar. Det blev för mig en studieverksamhet, en skola, som fortgick vecka efter vecka i minst två decennier från 1976 fram till slutet av 1990-talet. Minst 700 möten.
Utskottet bytte så småningom namn till Internationella utskottet och fungerade under några år som Skånedistriktets internationella utskott. Lund var distriktets i särklass starkaste partiorganisation.
Jag kom i kontakt med många inom partiet på olika nivåer och jag samarbetade flera år med ett antal kamrater i utskottet, t.ex. Lars Bengtsson, Boel Berner och Henning Kofoed, som alla var lärare eller forskare.
Det bör nämnas att Socialdemokraterna och ABF bedrev liknande verksamheter och att vi ofta hade anledning att samarbeta i utåtriktade aktiviteter. Under ett par år samverkade jag med Gillian Nilsson i kontakterna med chilenska organisationer.
Att ansluta sig till VPK blev för många ett sätt att verka för fortsatt solidaritet med det svårt sargade Vietnam. VPK Lund fick ett inflöde av medlemmar med erfarenhet av utåtriktat solidaritetsarbete – och med åsikter om hur det borde bedrivas.
I Lund fanns ett starkt Anti-imperialistiskt utskott som jag några år lärt känna utifrån men nu anslöt mig till. Det innebar att mitt internationella perspektiv vidgades.
FNL-rörelsens strategi hade utgått från idén att Vietnam var imperialismens svagaste länk och att den internationella kampen därför måste koncentreras dit. Samtidigt var rörelsen i viss mening abstrakt. De enda vietnameser man träffade i Sverige var officiella representanter för befrielserörelsen. Mycket få vietnamesiska flyktingar kom till Sverige under kriget. Bara enstaka svenskar hade möjlighet att resa till Vietnam.
Under 1970-talet fanns i Lund ett starkt inflöde av flyktingar från fascistiska och koloniserade länder, flyktingar från Grekland, Spanien och Portugal, från Chile, Argentina, Uruguay och Bolivia, från Sydafrika, Rhodesia och flera andra afrikanska nationer, från Palestina och Iran. Det var politiska flyktingar, utbildade, radikala, med förbindelser till befrielserörelser och främst kommunistiska partier i hemländerna. De marxistiska begreppen underlättade kommunikationen.
Anti-imperialistiska utskottet upprättade samarbete med dessa rörelser. Det sammanträdde varje vecka i partilokalen på Bredgatan och inbjöd representanter från till exempel Chile när kampen i Chile stod på utskottets dagordning. Det stödde flyktingorganisationernas opinionsverksamhet och hjälpte till med deras demonstrationer. Det samlade in vetande.
Varje möte dokumenterades med minnesanteckningar. Det blev för mig en studieverksamhet, en skola, som fortgick vecka efter vecka i minst två decennier från 1976 fram till slutet av 1990-talet. Minst 700 möten.
Utskottet bytte så småningom namn till Internationella utskottet och fungerade under några år som Skånedistriktets internationella utskott. Lund var distriktets i särklass starkaste partiorganisation.
Jag kom i kontakt med många inom partiet på olika nivåer och jag samarbetade flera år med ett antal kamrater i utskottet, t.ex. Lars Bengtsson, Boel Berner och Henning Kofoed, som alla var lärare eller forskare.
Det bör nämnas att Socialdemokraterna och ABF bedrev liknande verksamheter och att vi ofta hade anledning att samarbeta i utåtriktade aktiviteter. Under ett par år samverkade jag med Gillian Nilsson i kontakterna med chilenska organisationer.
Heleneholmsskolan samverkade med lärarhögskolan som låg i samma byggnad och sedan jag blivit ordinarie hade jag varje termin flera lärarkandidater som åhörare och medarbetare på mina lektioner. De första åren var det fråga om treveckorsperioder med ofta två eller tre kandidater samtidigt, men snart fick jag också helterminskandidater. I det fallet handlade det ju om ett nära samarbete under en hel termin och många blev mina vänner.
Det gav perspektiv på skolarbetet. Man fick tillfälle att iaktta eleverna på ett annat sätt än när man var ensam undervisare. Man fick möjlighet att diskutera metoder och elever. Jag upplevde aldrig att närvaron och samarbetet med lärarkandidaterna ökade arbetsbördan, tvärtom. Karin Svensson var en av mina korttidskandidater. Under den perioden hade vi sällskap till Malmö i 131:an från Lund. Hon visade mig företaget, Svensk Fjäder, vid Malmövägen, där hon hade arbetat.
Betygsättningen utgjorde däremot ett hårt och konfliktfyllt arbete. Den bedrevs kollektivt under långa kvällsmöten som kunde vara tre till fyra timmar, flera kvällar, vid terminssluten. Den femgradiga skalan tillämpades. Centrala prov fastslog klassens betygsnivå. Den satte gränserna för betygsättningen. Om klassen till exempel låg på nivån 3,5 (en hög nivå; många klasser låg under 3) måste mina egna betyg i samhällskunskap ligga inom ramen 3,3 till 3,7. Om jag överskred eller underskred ramen måste jag bifoga en särskild motivering till betygsprotokollet. Alla lärares samtliga betyg diskuterades vilket självklart ofta ledde till konflikter.
Däremot förekom nästan aldrig att elever eller föräldrar ifrågasatte betygen som nu ofta sker. Betygen var huggna i sten och ändrades aldrig.
Karin arbetade med kulturverksamhet på St Lars, som fortfarande var en stor institution med flera hundra patienter. Hon hade också teatercirklar. Vi hade barn i Polhemsskolan, Svaneskolan och Klostergårdens Montessoriförskola. Min syster Anna bodde med sin sambo i Köpenhamn. Mina föräldrar hade efter fars pensionering flyttat till Klostergården. Min mor engagerade sig i Vänskapens hus. Far ingick i en psalmbokskommitté med Britt G Hallqvist (som hade ont i ryggen och ibland lade sig på golvet).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)