2018-02-01

På lång sikt: Fågelsång, Sandbian och Antropocen.
av Gunnar Stensson

In the long run we are all dead, svarade ekonomen John Maynard Keynes när någon kritiserade hans metod för att lösa 1930-talets ekonomiska kris.  
   Politikens är inriktade på den dagsaktuella krisen. Det perspektivet är mycket kort. I Sverige är partierna inriktade på att vinna valet om åtta månader. Det tänker de göra med fler poliser och längre fängelsestraff.
   Vår tids människor stör och förändrar det känsliga jordsystemet. Det är också en kris, en kris som blir alltmer oundviklig, ständigt förvärras och kräver en snar lösning. De katastrofala följderna finns i framtiden. Orsakerna finns i historien, framför allt i nutidshistorien. Hur styr vi jorden på lång sikt?

Allmänningens tragedi är ett begrepp som beskriver hur människorna överutnyttjade allmänningen, den gemensamt ägda jorden. Allmänningarna privatiserades under skiftesreformen.
   Nu är det jorden som överutnyttjas. Vinstdrivna bolag utan personligt ansvar slåss om de sista resterna av kol, olja och mineraler och höjer temperaturen i atmosfären så att haven stiger, glaciärerna smälter och öknarna breder ut sig. Människorna i de utsatta områdena blir klimat-flyktingar. De är nu 60 miljoner, och de blir fler.
   Allmänningens tragedi har blivit jordens tragedi. Ansvaret är allas – och ingens. Följderna av våra handlingar lever långt efter det att vi återförenats med jorden, den jord vi kommit ifrån och delar med alla andra djur, växter och livsformer.

För 458 miljoner år sedan under epoken Sandbian, som är den äldsta iden geologiska perioden ordovicium, låg Fågelsång 150 meter under vattnet. Lera sjönk sakta genom vattnet och bildade lager av bördig jord och skiffersten, som kunde användas som byggmaterial 457 miljoner och några hundra tusen år senare. Epoken Sandbian är uppkallad efter Södra Sandby och utmärks av en Golden Spike.
   Istiden kom och gick. Människor bosatte sig. Några århundraden efter Kristi födelse rodde några av dem uppför Höje å och bosatte sig i Uppåkra. För tusen år sedan byggdes kyrkor. Lunds grå domkyrka byggdes av skiffersten som bildades under vatten.
   På 1700-talet ledde folkökningen till en kris i Lundaslättens jordbruk. Träden avverkades och jorden utarmades.
 

 

År 1900 dansade ungdomen på Fågelsångs dansbanor. Biljetten kostade tio öre för bondbarnen och fem öre för pigor och drängar.
   1965 byggdes Klostergården på Petri Klosters gamla åkermark. De som anlade parken hämtade jord från Nöbbelöv som innehåller kanonkulor och granatsplitter från slaget vid Lund.
   På 2000-talet byggdes Max 4 och ESS. De kommer att bli lika bestående inslag i Lunds utkanter som pyramiderna i Kairos.
   Vi lever i människans tidsålder. Våra handlingar förändrar jorden och ger upphov till en ny geologisk epok: Antropocen. På sikt följs den av ännu en epok då människan inte längre dominerar.
   I fortsättningen kommer VB då och då uppmärksamma det långsiktiga perspektivet.

Att läsa: Sverker Sörlin, Antropocen. En essä om människans tidsålder. Weyler     

Inga kommentarer: