Rapport från V-kongressen av Hanna Gunnarsson

 

Vänsterpartiets 42:a kongress ägde rum helgen 9-11 februari i Karlstad, exakt sju månader innan valet. Jag åkte upp som åhörare, för att på plats kunna följa debatterna om valplattformen och träffa vänner och bekanta inom partiet. Karlstad är en vacker stad att ha kongress i, med Klarälven som rinner genom staden, Lars Lerins eget museum och många statyer och monument över stadens historia och kändisar. Lite sightseeing hann jag med och tog en titt in i den ljusa och fina domkyrkan, där det stod röda nejlikor på altaret. En blinkning till Vänsterpartiets kongress kanske?
   Årets kongress var en valkongress, som beslutar om valplattform samt väljer partistyrelse och andra val. Allmänna motioner, stadgemotioner och organisatoriska motioner behandlades, men inte motioner på partiprogrammet. Förändringar i partiprogrammet kommer i fortsättningen istället att diskuteras på varannan kongress, nästa kongress blir en programkongress.

Jonas Sjöstedts inledningsanförande fokuserade på det som partistyrelsen föreslår ska vara vänsterpartiets fokus i valrörelsen: Jämlikhet. Det var en allvarlig men samtidigt hoppfull inledning där den största applåden kom när Jonas slog fast att ett riktigt vänsterparti aldrig går till attack mot strejkrätten. Jonas uppmanade också partiföreningarna att köpa in fler kaffekoppar till partilokalerna - vänsterpartiet har idag 17000 medlemmar, det högsta antalet under ett valår i modern tid, en ökning med 4400 medlemmar sedan förra kongressen 2016. Vänsterpartiets ekonomi är också starkt, bland annat har partiskatten från riksdagsledamöterna under mandatperioden gett hela 10 miljoner kronor, som kommer användas för att bedriva valrörelsen.
   Valplattformen, som stod i fokus på kongressen, är ju ett dokument som tar upp en stor mängd olika frågor. Redan innan debatten om valplattformen började stod 100 ombud på talarlistan, av totalt 225 personer. Vänsterpartiet är ett debattglatt parti där medlemmarna inte drar sig för att ta till orda! Debatterna kom därför att vara väldigt allmänpolitiska och ta upp det mesta. Redan under partistyrelsens motionsbehandling fick valplattformen en ny inledning, men rubriken “Ett sverige för alla inte bara för de rikaste” stod fast.

Ett mycket stort antal motioner hade skickats in på många olika ämnen och debatten handlade om allt möjligt: Pensioner, statsskicket, diversteringar av investeringar i fossil bränsle, EU, antirasismens roll i vänsterpartiets politik, 6 timmars arbetsdag, sjukskrivningar. Miljö- och klimatfrågor får ta större och större plats i den vänsterpartistiska debatten. Från partistyrelsen blev svaret allt som oftast att allt inte kan få plats i en valplattform, vilket i och för sig är riktigt. Men några motioner blev ändå bifallna av kongressen (några exempel): Tydligare skrivningar om antirasism (motion nummer E42), att divestera AP-fondernas investeringar i fossila bränslen (E80), förbud mot brytning av alunskiffer och kommunalt veto mot mineralbrytning (E157), om järnvägsunderhåll i statlig regi (E178), att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen (E252), motioner om vapenexport och kärnvapenfri zon i Norden (E377:1, E344, E347) samt en motion om jämlikhetsdata (A14).

Flera riktigt bra hälsningsanföranden hölls, bland annat av Fatemeh Khavari, talesperson för organisationen Ung i Sverige som uppmärksammar ensamkommandes situation i Sverige samt Katrin Jakobsdottir, Islands statsminister och partiledare för det vänstergröna partiet. Katrin pratade om att bygga ett starkt samhälle och tackade för det fina samarbetet mellan vänsterpartierna i Norden. Under kongressen hölls och fina och känslosamma avtackningar av Ulla Andersson och Rosanna Dinamarca, som båda lämnade partistyrelsen.
 

 

Kongressen kunde följas in sin helhet via Vänsterpartiets hemsida, där även alla kongressdokument finns att läsa. Där går också att se klipp i efterhand.

Hanna Gunnarsson (v)