Kalle Larsson, invandringspolitiken och Sydamerikas seger över USA i Santiago de Chile av Gunnar Stensson

Den artikel med stöd för den legala regimen i Boliva av Kalle Larsson i förra numre som det refereras till nedan är inte skriven speciellt för VB. Den skrevs som ett allmänt stöduttalande som red ansåg så bra at vi tog med den även i VB. Kalle är naturligtvis välkommen att skriva i VB, men det är lite tidigt att utnämna honom till "VB-medarbetare".
red

Kalle Larsson är välkommen som medarbetare i Veckobladet (denna gång med en liten text om Bolivia) trots att han inspirerade och stödde den tokskallarnas sammansvärjning som hade som främsta strategiska mål att peta Karin Svensson-Smith från riksdagslistan 2002 . Mål nummer två var att få in Anders Neergaard i partistyrelsen och mål nummer tre att tysta Veckobladet.
Kampanjen ledde i sinom tid till att Karin Svensson-Smith lämnade vänsterpartiet. Som miljöpartist blev hon en av riksdagens främsta företrädare för miljöfrågorna.
Anders Neergaard hamnade i partistyrelsen och vänsterpartiet halverades. Så långt var kampanjen utifrån sina förutsättningar framgångsrik.
Men Veckobladet finns kvar, om än inte som partiorgan. Och dess spalter står som sagt öppna för Kalle Larsson, som numera ibland säger och skriver kloka saker.

Fri invandring är inte en fråga som vänsterpartiet driver
Detta till skillnad från Anders Neergaard som i sitt tal på David Halls torg i samband med European Social Forum gick till våldsamt angrepp mot de tjänstemän och kvinnor som tillämpar den lagstiftning som kamraterna i v tillsammans med socialdemokraterna röstade igenom under den förra mandatperioden. Han jämförde dem med de nazister som urskuldade sig med att de bara lydde order.
Kalle Larsson deltog inte i aktionen mot Migrationsverket. Han säger: ”Jag tycker inte att de största skurkarna är de som arbetar på Migrationsverket. De största skurkarna sitter i regeringen och hos socialdemokraterna.”
Han erkänner att vänsterpartiet delar ansvaret för lagstiftningen och att fri invandring inte är en fråga som partiet driver, även om det är idealet på sikt.

Solidaritet med Bolivia
Viktigare är att Kalle Larsson manar till solidaritet med Bolivia. Han fördömer den antidemokratiska och rasistiska kampanj som pågår och de guvernörer i Bolivias östra provinser som försöker bryta sig ut ur nationen. Han påpekar att rasisterna stöds av USA och att situationen liknar den i Chile innan Allende störtades.
Det är bra, men den lilla artikeln är märkvärdigt abstrakt och i nästan fullständig avsaknad av konkret information. De som är insatta kan kanske aktiveras, men flertalet lämnas kvar i okunnighet. Vi ska därför fylla på med lite fakta.

Den förste indianen
Bolivias president Evo Morales, ledare för det socialistiska partiet MAS, vald den 18 december 2005, är den första presidenten i Bolivia som kommer från landets indianska majoritet.
Han kämpar för att nationalisera landets naturtillgångar och utrota den omfattande korruptionen. Han vände sig till Castro för att få hjälp att lära fattiga bolivianer att läsa (22 procent är analfabeter), utveckla sjukvården med särskild inriktning på eftersatta grupper och få hjälp med högre utbildning för tusentals bolivianska studerande i Kuba.
Självfallet har han fått den rika vita överklassen emot sig. Landets östra delar står på randen till ett inbördeskrig. Antidemokratiska och rasistiska krafter med stöd från USA hotar Bolivias folk, vars majoritet är indiansk, som Kalle Larsson skriver.

Enad front mot USA
Men för tio dagar sedan, måndagen den 15 september, hände något epokgörande. De nio ledarna i länderna i den Sydamerikanska unionen, UNASUR, undertecknade en deklaration som gav Evo Morales sitt fulla stöd och fördömde utbrytarförsöket i Bolivia.
Inga medlemsländer i UNASUR kommer att acceptera att högeroppositionen försöker göra en statskupp i Bolivia.
USA:s inblandning i konflikten fördöms.
UNASURs sammanträde ägde rum i La Moneda-palatset i Santiago de Chile. Det var där Salvador Allende den 11 september 1973 mördades i kamp mot general Pinochet, som med stöd från USA krossade demokratin i Chile och dödade och torterade tiotusentals chilenare.
UNASUR tog tillfället i akt att fördöma Pinochets militärkupp eftersom man befann sig i den byggnad där den genomfördes

Vad är då UNASUR?
UNASUR betyder Unionen av sydamerikanska stater. Den bildades efter mönster från EU genom en sammanslagning av Mercosur och Andinska unionen den 23 maj i år. I den övernationella unionen ingår Venezuela, Chile, Bolivia, Colombia, Peru, Brasilien, Ecuador, Argentina och Uruguay.
Unionens parlament ligger i Cochabamba, Bolivia, högkvarteret i Quito, Ecuador, och banken i Venezuela.
Unionen har avskaffat tullar på vissa viktiga varor och eftersträvar en gemensam marknad. Strävan är att uppnå ekonomisk integration i Sydamerika. Arbetskraften ska ha fri rörlighet mellan länderna.
Sist men inte minst viktigt, Sydamerikanska unionen ska ha ett gemensamt försvar.
Som läsare av vänsterpartiets internbulletin Menander kanske minns ägnade jag nästan ett helt år åt att förespråka nödvändigheten av en sydamerikansk union (Che Guevara förordade på sin tid samma sak) för att balansera USA-inflytandet. Jörn Svensson som var min motpart blev inte övertygad.
Nu finns emellertid UNASUR, till stor del tack vare Venezuelas president Hugo Chavez . Och nyss uttalade den alltså i sitt enhälliga stöd för Colombia och president Evo Morales, trots de konflikter som finns mellan länderna som ingår.

Bakslag för USA
Den amerikanska inblandningen i Bolivia har alltså slagits tillbaka av UNASUR. Det lär betyda mer än ett uttalande i Veckobladet av en tf parisekreterare.
Samtidigt går Hugo Chavez vidare i frigörelsen från USA-beroendet genom att fyrdubbla exporten till Kina, kräva betalning i annan valuta än dollar (euro) och bjuda in ryska krigsfartyg.
Alltsammans är tydliga tecken på att USA:s dagar som supermakt är över och att vi är på väg in i en multipolär värld. Det är något helt annat än ett Wall Street Tea Party.
Kina kontrollerar med sina dollarreserver den amerikanska valutan. Det amerikanska underskottet växer lavinartat under den pågående finanskrisen.