För bara två månader sen spådde Anders
Borg 14 % tillväxt åren 2012-2016, vid periodens slut trodde han att
arbetslösheten skulle gå ner till 5.5 %. Borg blev kritiserad för denna
prognos, alla andra hade betydligt lägre tillväxttal och trodde att
arbetslösheten skulle bli ungefär 8 %.
Visst, att en finansminister har en viss politisk optimism är väl inte så konstigt, han hade också förhoppning om ytterligare skattesänkningar, vilket är Alliansens livsluft. Men det var trots allt märkligt optimistiska siffror. Förklaringen är också att Borg har en konservativ syn på ekonomin.
I årtionden har nergångar i ekonomin, följts av rätt snabba uppgångar. Borg ser helt enkelt inte den verklighet som finns nu när tillväxt i stort drivs av konsumismen byggd på massor av reklamblad. Tillväxten drivs inte längre av grundläggande behov och vi kan inte hur länge som helst leva på att klippa varandra, gå på restaurang och låta andra städa våra hem. Varenda dag försvinner jobb därför att rationaliseringarna är starka. Varenda dag pensioneras människor och ersätts inte. De varsel som nu läggs och som säkert kommer att slå ut i avskedanden var inte heller särskilt överaskande. När vår ekonomi står stilla som nu slår rationaliseringarna direkt ut i varsel.
Borg backar
Nu backar Borg och ”skyller” på att han redan i budgeten varnade för nedåtrisker. Javisst, det såg vi alla redan då, de Europeiska krisländerna, USA:s skakiga ekonomi och att Kina med fleras inbromsning är några sådana. Men varför, med tanke på detta, lägger man då en prognos som är fullt i klass med den tid när tillväxten var som högst. Han menar också att Sveriges ”ekonomi är som en bräcklig liten farkost på ett mörkt hav”, javisst det tyckte nog de flest redan för några månader sen. Faktum är att Sveriges ekonomi inte har några som helst skyddsnät, eller flytvästar då. Avregleringar, globalisering och skattesänkarpolitik har gjort detta. Jag menar, Borg tillhör en Allians som drar ner i välfärden, hur ska vi då få tillväxt och få ner arbetslösheten, Borg tillhör en Allians som inte satsar i verksamheter och investeringar, utan hellre sänker skatter. Samma fråga då, hur får vi då tillväxt och sänkt arbetslöshet. Det är just ovanstående som en regering kan göra, i övrigt är vi helt utsatta för marknaden.
Tillväxt är inte möjligt
Det finns en annan konservatism i Borg prognoser. Han ser inte i sina ekonomimanualer att tillväxt inte längre är möjligt. Vi står inför en situation där råvaror håller på att ta slut. Nejdå olja, kol och andra energiråvaror kommer inte ta slut på många år än, men vi har eller kommer att nå toppen på dessa och andra råvaror. Den bubbla i vår ekonomi har förutsatt att just har dessa råvaror flödar. När de inte flödar längre finns det ingen möjlighet att vi kan leva på samma stora fot.
Borg ser inte heller att kostnaderna för de katastrofer uppvärmningen av vår planet kostar, kommer att hämma tillväxten.
Bostadsbubblan
Vi står också inför en bostadsbubbla, jag bedömer att den spricker inom de fem år som ligger i Borgs prognoser. Sverige, som stat, är lågt belånad, bakom de skulder vi har står tillgångar som väl motiverar statsskulden. Men Sverige som helhet är nog lika högt belånad som krisländerna i Europa. Skulderna har gått över till hushållen. För många hushåll är skulderna lika höga som tillgångarna. Dessa hushåll kommer att få stora problem när räntan går upp igen, det kommer den att göra förr eller senare.
Lägg till det en regering som inte har någon som helst svar på den ökande arbetslösheten. Vi kan mycket väl stå inför en framtid när konsumismen går ner därför att människor blir rädda och börjar spara istället. Risken är ju också att människor tröttnar på att läsa reklamblad och att konsumera.
Anders Borg påstår att nergången nu inte blir värre än 2008, detta har han inte aning om, det kan bli mycket värre. Jag konstaterar att Borg ofta haft fel tidigare. Jag tror att vi står inför recession, rent av depression, och kraftigt ökad arbetslöshet.
Visst, att en finansminister har en viss politisk optimism är väl inte så konstigt, han hade också förhoppning om ytterligare skattesänkningar, vilket är Alliansens livsluft. Men det var trots allt märkligt optimistiska siffror. Förklaringen är också att Borg har en konservativ syn på ekonomin.
I årtionden har nergångar i ekonomin, följts av rätt snabba uppgångar. Borg ser helt enkelt inte den verklighet som finns nu när tillväxt i stort drivs av konsumismen byggd på massor av reklamblad. Tillväxten drivs inte längre av grundläggande behov och vi kan inte hur länge som helst leva på att klippa varandra, gå på restaurang och låta andra städa våra hem. Varenda dag försvinner jobb därför att rationaliseringarna är starka. Varenda dag pensioneras människor och ersätts inte. De varsel som nu läggs och som säkert kommer att slå ut i avskedanden var inte heller särskilt överaskande. När vår ekonomi står stilla som nu slår rationaliseringarna direkt ut i varsel.
Borg backar
Nu backar Borg och ”skyller” på att han redan i budgeten varnade för nedåtrisker. Javisst, det såg vi alla redan då, de Europeiska krisländerna, USA:s skakiga ekonomi och att Kina med fleras inbromsning är några sådana. Men varför, med tanke på detta, lägger man då en prognos som är fullt i klass med den tid när tillväxten var som högst. Han menar också att Sveriges ”ekonomi är som en bräcklig liten farkost på ett mörkt hav”, javisst det tyckte nog de flest redan för några månader sen. Faktum är att Sveriges ekonomi inte har några som helst skyddsnät, eller flytvästar då. Avregleringar, globalisering och skattesänkarpolitik har gjort detta. Jag menar, Borg tillhör en Allians som drar ner i välfärden, hur ska vi då få tillväxt och få ner arbetslösheten, Borg tillhör en Allians som inte satsar i verksamheter och investeringar, utan hellre sänker skatter. Samma fråga då, hur får vi då tillväxt och sänkt arbetslöshet. Det är just ovanstående som en regering kan göra, i övrigt är vi helt utsatta för marknaden.
Tillväxt är inte möjligt
Det finns en annan konservatism i Borg prognoser. Han ser inte i sina ekonomimanualer att tillväxt inte längre är möjligt. Vi står inför en situation där råvaror håller på att ta slut. Nejdå olja, kol och andra energiråvaror kommer inte ta slut på många år än, men vi har eller kommer att nå toppen på dessa och andra råvaror. Den bubbla i vår ekonomi har förutsatt att just har dessa råvaror flödar. När de inte flödar längre finns det ingen möjlighet att vi kan leva på samma stora fot.
Borg ser inte heller att kostnaderna för de katastrofer uppvärmningen av vår planet kostar, kommer att hämma tillväxten.
Bostadsbubblan
Vi står också inför en bostadsbubbla, jag bedömer att den spricker inom de fem år som ligger i Borgs prognoser. Sverige, som stat, är lågt belånad, bakom de skulder vi har står tillgångar som väl motiverar statsskulden. Men Sverige som helhet är nog lika högt belånad som krisländerna i Europa. Skulderna har gått över till hushållen. För många hushåll är skulderna lika höga som tillgångarna. Dessa hushåll kommer att få stora problem när räntan går upp igen, det kommer den att göra förr eller senare.
Lägg till det en regering som inte har någon som helst svar på den ökande arbetslösheten. Vi kan mycket väl stå inför en framtid när konsumismen går ner därför att människor blir rädda och börjar spara istället. Risken är ju också att människor tröttnar på att läsa reklamblad och att konsumera.
Anders Borg påstår att nergången nu inte blir värre än 2008, detta har han inte aning om, det kan bli mycket värre. Jag konstaterar att Borg ofta haft fel tidigare. Jag tror att vi står inför recession, rent av depression, och kraftigt ökad arbetslöshet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar