Kanske borde det hellre kallas normalisering. Och fortfarande står allt och väger.
Under åtta fruktansvärda dygn har bomberna regnat över Gaza,
över dess män, kvinnor och barn, över bostäder, industrier, presscentra
och ambulanser.
Under åtta fruktansvärda dygn har Israels flotta
urskillningslöst skjutit in granater över staden enligt hävdvunnen
imperialistisk kanonbåtsstrategi. (Britterna brände Köpenhamn vid en
likande aktion för snart 200 år sedan). Nu har massakern upphört.
Israels regering har hotat med total utplåning av Gaza.
Inrikesminister Eli Yishal uppmanade armén att ”skicka Gaza tillbaka
till medeltiden” genom att förstöra infrastrukturen i en omfattande
markoffensiv. Det påminner om parollen ”Bomba Vietnam tillbaka till
stenåldern”.
Men nu är det över. Världsopinionen stoppade Israel. Den
arabiska våren stoppade Israel. Ban Ki-Moon stoppade Israel. Ship to
Gaza stoppade Israel. Till och med Barack Obama och Hillary Clinton
stoppade Israel.
För en gångs skull ska jag citera Carl Bildt. ”I
överenskommelsen talas om att blockaden ska lättas, och att handel och
humanitär hjälp får nya möjligheter och det är självfallet en
utomordentligt viktig del av överenskommelsen... En del av
överenskommelsen tycks vara att acceptera Hamas som de facto regering.”
(Se också nedanstående artikel om läget efter Obamas valseger)
Nu är det dags att åter fästa uppmärksamheten på president
Abbas demokratiska kamp för att höja Palestinas status i FN. Det
dramatiska blir omfattningen av det internationella stödet. Vi måste
kräva att också Sverige uttalar sitt stöd, vilket faktiskt flera
FP-riksdagsmän argumenterade för härom dagen. Omröstningen i
generalförsamlingen äger rum tidigast nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar