Upptrappad konflikt i Vänsterpartiet av Göran Persson

 

Det ser ut som om den långa konflikten mellan Amineh Kakabaveh och Vänsterpartiet trappas upp igen. Konflikten är gammal men det har rått vapenstillestånd i några månader efter samtal mellan Amineh och partisekreterare Aron Etzler. Bakgrunden till den konkreta konflikten är grovt uttryckt att Amineh tycker att partiet relativiserar hedersförtrycket för att inte riskera att betraktas som invandrar- eller islamfientligt. Den som vill fördjupa sig i frågan hittar massor av material på nätet.
   Konfliktorsaken är ur ett annat perspektiv gammal som gatan. Det har aldrig varit lätt att få ordning och enighet mellan det utom- och inomparlamentariska arbetet. Det finns mycket bakgrund i partihistorien för den som vill fördjupa sig på detta område.
   Ingen av konfliktorsakerna ovan är lättlösta men visst går det att hitta bättre hanteringssätt än denna klassiska utfrysning av den som avviker från partilinjen. Att avstå från Aminehs kompetens är oförsvarligt, både med tanke på hennes politiska praktik och hennes unika bakgrund.
   Hoppas att distriktet i Stockholm tar sitt förnuft till fånga och inte antar valberedningens förslag. Att v i Lund dessutom riskerar att förlora en av sina dugligaste kommunalpolitiker på köpet gör inte det hela bättre.

VB har sökt Mats via mail för en kommentar som följer här:
Hej Göran,
Det finns kanske inte så mycket mer att säga just nu. Jag trodde att frågan var utagerad. Tills för några år sedan hävdade delar av partiledningen att det inte finns något som heter hedersrelaterat våld och förtryck. Sjöstedt har sedan dess gjort några ganska bra uttalanden som helt går på Aminehs linje. Sedan dess har kulturrelativisterna legat ganska lågt i debatten. Men det de inte kan vinna med argument tror de nu visst att de kan vinna i någon sorts utrensningsaktion. Det verkar som att många av dem som stått upp mot hedersförtryck blivit degraderade eller strukna från valberedningens förslag till listor i Stockholm, alltså även från kommunfullmäktige- och landstingslistorna.
   Hela cirkusen i Stockholm sker mitt framför näsan på partiledningen och uppenbarligen med dess goda minne, valberedningen säger själv att de rådgjort med partiledningen om riksdagslistan. Detta handlar sist och slutligen om vad Vänsterpartiet ska vara för sorts parti: Ett brett och sekulärt parti för rättvisa och socialism eller en klubb för identitetspolitiskt navelskåderi.
Hälsning Mats
 

---

Texter från Facebook

Amineh Kakabavehs inlägg:
Jag är ute i Skärholmens skolor och håller workshops för ungdomar sedan imorse. Och har nyss blivit uppringd av valberedningen för riksdagslistan för Vänsterpartiet i Storstockholm, som meddelade att valberedningen kommer att föreslå att jag helt sparkas ut från valsedeln.
Valberedningen är utsedd av distriktet i Storstockholm, men i en rapport skriver de att deras förslag föregås av intervjuer med partiledaren, partisekreteraren och gruppledaren. Detta är en valberedning vars arbete kantats av skandaler. En ledamot spred långa rättshaveristiska brev där jag och många fina partiveteraner smutskastades, samtidigt som han hyllade islamistiska predikanter. Han har sedan lämnat sitt uppdrag.
   Att valberedningen efter sina samtal med partiledningen inte vill ha kvar mig på valbar plats är tyvärr ett kvitto på hur lite man värdesätter kampen mot hedersförtryck och alla kvinnor rättigheter. Att de inte ens vil ha mig kvar på listan visar att de vet om att väljarna skulle värdera mitt arbete på ett annat sätt och markera detta genom personkryss. Min och många andras kamp för att uppmärksamma förortens moralpoliser och invandrade kvinnors - och mäns kamp  har gett resultat. Idag är denna kamp inskriven i regeringens avsiktsförklaring. Utvecklingen har sprungit förbi dem som tidigare under mandatperioden attackerade mig för att jag lyfte de här frågorna.
   I partiets riktlinjer för valberedningsarbetet står det att valberedningen ska presentera ”ett förslag som får brett stöd av medlemmarna”. Istället har man nu valt att bortse från att jag nominerats av minst tolv partiföreningar och ett stort antal personliga nomineringar. Jag har alltid känt ett starkt stöd från Vänsterpartiets gräsrötter. Nomineringarna visar hur medlemmarna för Vänsterpartiet i Storstockholm värderat mitt arbete på ett helt annat sätt än valberedningen. I helgen bestämmer ombuden på valkonferensen hur listan ska se ut. Då avgör ombuden om man ska ta hänsyn till medlemmarnas nomineringar eller inte.
   Om ni kommenterar detta inlägg så är det viktigt att ni håller en god samtalston.

Mats Olssons kommentarer:
Kommentar 1:
Det ser tyvärr ut att gå som kunde befaras. Med partiledningens goda minne vill V-Stockholm sparka Amineh från riksdagslistan på lördag. Om det blir så förlorar vänstern sin starkaste röst mot religiös fundamentalism och hedersförtryck. Om det blir så ska jag allvarligt överväga mitt 46-åriga partiengagemang.

Kommentar 2:
Som sagt, mycket hänger på vad V-Stockholm gör på lördag. Det är nog så att finns det inte plats för Amineh i Vänsterpartiet, då finns det inte plats för mig heller.
 

---

Boktips för den som vill veta mer om Amineh

Amineh – inte större än en kalasjnikov : från peshmerga till riksdagsledamot av
Amineh Kakabaveh, Johan Ohlson

Amineh, inte större än en Kalasjnikov är Amineh Kakabavehs häpnadsväckande livsberättelse. För journalisten och författaren Johan Ohlson har hon berättat om sitt liv från barndomens fattigdom i Iran till de senaste årens feministiska, progressiva kamp med Vänsterpartiet.
   Vid 13 års ålder lämnade Amineh sin analfabetiska familj i den kurdiska delen av Iran för att ansluta sig till peshmerga Komala och kampen för kurdernas rättigheter, demokrati och allas lika värde.
   I fem år var hon en del av peshmergagerillan innan hon återigen gav sig av flyende undan dödshot. Efter ungefär ett år på flykt i Turkiet hon kom till Sverige som kvotflykting 1992. Här utbildade hon sig till socionom, tog en master i socialt arbete och filosofi och är idag tredjenamn på Vänsterpartiets riksdagslista.
   Amineh kämpar hårt för tonårsflickors rätt att slippa våld, patriarkala strukturer och hedersförtryck, en kamp som hon har fått utföra i opposition mot ett oförstående svenskt samhälle men också i opposition med ledningen i sitt eget parti.
   Amineh, inte större än en kalasjnikov är en gripande och näst intill ofattbar historia om överlevnad, strid och kamp men också om möten, förståelse och kärlek.