En gymnasiedröm i november av Gunnar Stensson

Jag sitter vid köksbordet och ser ut över fotbollsplanerna bort mot Åkerlund och Rausings röda kontorsbyggnad och fjärrvärmeverkets speglande glasytor. Hundratals vita måsar och svarta kråkfåglar, råkor, kajor och kråkor, hoppar omkring och hackar i gräset.
   Sydsvenskans lundadel ligger framför mig. Det är den 21 november. Anders Ebbessons, MP, glada nuna tittar spefullt mot mig från tidningssidan.
   Lunds sjätte gymnasieskola kan komma att byggas där den höga kontorsbyggnaden nu ligger. 2000 elever! Från Malmö, Burlöv och Hjärup kommer de åkande till den nya stationen. Och från Lunds C och Eslöv.
   En hund skäller. Måsarna och kråkfåglarna flyger upp som ett novembermoln. Fotbollsplanerna behövs förstås för skolans idrottsundervisning. Så de får kanske vara kvar också efter 2024 när stationen är färdig. Och de planerade gymnastikhallarna vid Arenan kommer ju att ligga precis rätt.
   Då kan tonåringarna i Klostergården – och den framtida Källbystaden - ta studenten i ett gymnasium ett stenkast hemifrån!
   Det är kanske dags att bygga ut Klostergårdskolan till 1-9-skola?
   Kanske inte. Det blir mycket bättre att bygga en högstadieskola i direkt anslutning till det nya gymnasiet.
   Vad ska det nya gymnasiet heta för resten? Eric Hermelin - gymnasiet kanske. Eller Sankt Peters Klostergymnasium.
   När den nya Källbystaden byggs kommer bostäderna i flerfamiljshusen närmast gymnasieskolan på andra sidan järnvägen bli eftertraktade av unga barnfamiljer.
   Det blir en skola med tjogtals program och hundratals högutbildade lärare. Verklig valfrihet! Något helt annat än de torftiga privatgymnasierna med sina ensidiga inriktningar och likriktade kollegier.
   Jag tar en klunk ur min kallnande kaffekopp. Jävla lunda-chauvinist! Du som jobbade 25 år i Malmö-skolorna fattar ju att det är fel att göra Lund till Skånes gymnasiestad.
   Men ändå... Jag tömmer koppen.