Ojämlikhet, populism, plutokrati – och klimatkris av Gunnar Stensson

 Ojämlikheten i världen minskar nu när Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Vietnam och andra asiatiska länder – helt oväntat - befinner sig i snabb ekonomisk tillväxt. Det är länder som tillsammans har mer än hälften av jordens befolkning. Kina är världens framtida ekonomiska centrum. Kina har också stora och växande klimatproblem, liksom de andra länderna i Asien. De stöder Parisavtalet

   Det får man veta i Branko Milanovic´, Global ojämlikhet. Nya perspektiv i globaliseringens tidevarv, Daidalos 2017.

Men ojämlikheten är stor och ökande, inom länder och mellan länder, bland annat till följd av klimatkrisen som drabbar länderna kring ekvatorn hårdast. Globala åtgärder mot upphettningen är nödvändiga. De kan bara genomföras i en jämlikare värld.
   Branco Milanovic ger flera perspektiv på ojämlikhet, hur den uppstått, hur den utvecklas just nu och möjliga metoder att minska den. Vi kan utgå från Sverige, ett litet land på jorden och i boken.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Den som är född i Sverige får en livsinkomst som i genomsnitt är 71 gånger större än den som råkar vara född i Kongo. ”Medborgarskapspremie” kallas det. Svensken är rik. Han vill inte att utlänningar ska dela hans ärvda förmögenhet.
   Globaliseringen är viktig för det lilla exportlandet Sverige, men ökar ojämlikheten. Kapitalets andel av förmögenheten ökar snabbt på bekostnad av medelklass, lägre medelklass och den fattigaste majoriteten. Den rikaste procenten och den rikaste tiondelen svenskar blir allt rikare. 
   Samtidigt försvårar globaliseringen beskattning och därigenom minskar resurserna för vård och utbildning. Skatteparadis finns inte bara i Luxemburg och på Cypern utan också i London och New York.  Ett transparent system för kunskap och kontroll av det internationella kapitalet är en nödvändig förutsättning för att bekämpa ojämlikheten.
   Sveriges flerpartisystem begränsar kapitalets makt över lagstiftningen. Tvåpartisystemet i USA och Storbritannien leder till plutokrati, pengarnas makt över politik och opinionsbildning.

Medelklass och lägre medelklass (välsituerad arbetarklass) blir alltmer missnöjd när den ser företag och sysselsättning försvinna till låglöneländer, samtidigt som skola och vård försämras, liksom annan välfärd.
   Missnöjet riktar sig mot globaliseringen, men också mot invandringen. Sverige är ett homogent land och har svårigheter att anpassa sig till främmande kulturer. Missnöjet skapar ”nativism”, ett begrepp som innebär att man mest gillar sina likar. Nativism leder till främlingsfientlighet och motstånd mot immigration, i Sverige som i Polen och Ungern. Populistiska partier, här Sverigedemokraterna, växer fram och får allt större inflytande.
   Motståndet mot invandring växer. Överallt byggs murar och sätts upp taggtrådsstängsel. Medelhavet avpatrulleras så att migrationen från Afrika tvingas ut i den än dödligare Atlanten.
   I USA red Trump på den populistiska vågen och började bygga en hundratals mil lång mur mot Latinamerika. En öppnare migrationspolitik är ett villkor för jämlikhet.
 

 

Vad kan man göra? Branco Milanovic ger jämlik utbildning och skola en viktig roll.   Utbildningsområdet är hotat, mest i USA, som för hundra år sedan var ett föregångsland. Och - som vi vet bättre än Branco Milanovic – också svensk skola privatiseras och försämras.
   Det måste skapas demokratisk kontroll av det internationella kapitalet, förmögenhetsomfördelning och någon form av öppna gränser. Milanovic pekar på Pikettys förslag till en ny ekonomisk politik, men är mindre optimistisk.
Branco Milanovic är professor i New York och knuten till Luxembourg Income Study.