Någon, kanske Hasse Alfredsson, uttalade den triviala frasen. Tage Danielsson hörde genast att den kunde förvandlas till ett ordspråk. Nyckelordet är tvivel.
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Tvivel är nödvändigt för kritiskt tänkande och tolerant debatt.. Utan tvivel inga intellektuella framsteg. Utan tvivel är jag inte riktigt klok.
Att uttrycka tvivel uppfattas ofta som störande. En tvivlare är sällan populär.
Vi tvingas hela tiden förhålla oss till en snabbt flytande flod av nya företeelser och påståenden. Enklast är att göra tydliga ställningstaganden och sedan benhårt hålla fast vid dem. Många finner det beteendet övertygande. Korrektivet är förstås att andra gör motsatta bedömningar med samma övertygelse. Men en sådan debatt är död.
En reflekterande människa är alltid beredd att modifiera eller förkasta sina uppfattningar.
Vi misstror de alltför säkra, de ständigt ståndaktiga. Med rätta.
Att ge uttryck för tvivel är svårare i somliga sammanhang än i andra. Anta att du till exempel är partiledare. Du är tvungen att fatta beslut genast. Naturligtvis ska det helst vara kloka beslut. Men ibland blir det fel. Ibland katastrofalt. Törs du uttrycka tvekan? Törs du ändra dig?
Här kommer vi äntligen fram till Håkan Juholt. Plötsligt var han tvungen att ta ställning till frågan om insatsen i Libyen. Han gick med på att skicka plan dit. De skulle inte delta i striderna. Han ville att de skulle tas hem när den avtalade tiden gått ut. Men kriget fortsatte. Då ville han skicka fartyg som ingen bett om. Nu måste han ta ställning till en ny förfrågan från Nato.
Hittills har han bytt uppfattning flera gånger. Det är föredömligt.. Vi ska vara tacksamma. Det är en sällsynt politisk kvalitet.
Carl Bildt saknar den kvaliteten. Han högg i sten när det gällde Georgienkriget och den våldsbenägne georgiske presidenten Michel Saakasjvili som startade kriget. Hans envisa fasthållande vid missuppfattningen att minkar var ryska ubåtar gjorde honom till statsminister. Tror någon att han ändrat sig. Icke! Varför skulle han?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar