Israel har bytt politik mot sin närmaste omgivning förr.
Israel startade som en stat med demokratiska ideal, men etablerades med våld i en omgivning av stormaktsstödda diktaturer. De yttre omständigheterna tog efter hand ut sin rätt, och Israel blev mer och mer likt sin omgivning. Mordet på premiärminister Rabin var ett direkt angrepp på den israeliska demokratin och blev startskottet för en period av hatpolitik. Demokratin överlevde som styrelsesätt, men fundamentalistisk-etnisk nationalism tog över som dominerande politiskt ideal, och demokratin reducerades till ett politiskt irrelevant välståndsprivilegium. Den fundamentalistiska nationalismen i Israel och Palestina inriktade sej på på territoriell expansion, i Israel som praktisk politik, i Gaza mer som högstämd retorik. Territoriellt sett kan man se det som en offensiv israelisk period, när man successivt införlivade ockuperade områden med det egna landet, men politiskt ideologiskt sett var det en tid av nederlag och reträtter, när man prioriterade land före fred och demokratiska ideal.
När omgivningen äntligen förändras är det dags för Israel att byta politik, en gång till! Och nu är det diktatorer som störtas, inte demokratiskt valda premiärministrar som skjuts!
Omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern skapar naturligtvis oro bland israeliska diktaturkramare, som vant sej vid att arabiska befolkningar kan behandlas utan respekt för deras mänskliga rättigheter. Så länge Mubarak och Assad och de andra behandlade folk som de gjorde, så kunde Sharon och Netanyahu göra likadant.
När nu diktatorerna störtas och den politiska stagnationen som varit den politiska fundamentalismens grogrund försvinner, är det hög tid för Israel att göra en politisk omställning som israeliska demokrater måste ha längtat länge efter. Det är klart att såväl Israels erfarenhet av demokrati som demokratianhängarnas kamp för demokratiska värden är högst relevanta i dagens Mellanöstern.
Visst har Israel, åtminstone ett tag till, fortfarande möjlighet att behandla palestinier som Assad behandlar syrier eller Bahreins härskare behandlar sina innevånare, men Israel har också möjlighet att ta fasta på sina demokratiska erfarenheter och börja spela en konstruktiv roll i Mellanösterns utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar