Måtta på bevarandet! av Gunnar Sandin

Revingebanans lokstall i Lund är inte mer. Murarna var i så uselt skick att de hotade att falla samman vid renoveringen.
   Den kommunägda byggnadens öde är en följetong. Sen de sista loken såldes 1940 har den använts för diverse industri- och lagerändamål. Till sist gick den inte att utnyttja till något vettigt utan stod bara och förföll. Regn läckte in genom det söndriga taket och kunde även ta sej in genom söndriga fönster.
   Så småningom började dock huset anses som värt att bevara. Diverse planer presenterades, och punkterades. Vad kan man egentligen göra med ett bristfälligt tegelskal som dessutom står på oljekontaminerad mark? Men mot all förmodan dök det upp en intressent som ville bygga bostäder på tomten och låta stallet ha något slags gemensamhetsfunktion. Det var i samband med den påbörjade upprustningen som man blev tvungen att riva.
   Men man tänker bygga upp igen, och här kommer min invändning.
   Jag gillar gamla industriminnen i allmänhet och järnvägsbyggnader i synnerhet. Jag var med och skrev en bok om Revingebanan (och Bjärredsbanan) och känner extra för dess lämningar. Jag tycker det var synd att huset fick förfalla. Med sin lätt svängda portfasad (svängen var betingad av den vändskiva som förr låg framför) var det ett fint minne av en intressant företeelse i Lunds historia, den kommunägda bana som en gång kallades Sveriges mest olönsamma.
   Men nu är förfallet definitivt, och då tycker jag det är fel att bygga upp en pastisch. Det saknas inte hus från BLHJ som banan förkortades. Ett par hundra meter väster om kolstallarna ligger stationshuset Lunds södra och snett bakom detta den gamla banbyrån. Stationshusen i Hardeberga, Revingeby och Revingehed är också kvar liksom tre banvaktsstugor och en godsbod, om vi nu håller oss till den östra delen. På den västra har stationshusen i Bjärred och Fjelie samt banvaktsstugorna i Leråkra och Kanik bevarats.
   Så det är en överloppsgärning att återuppbygga lokstallet. Hellre ser jag på tomten någonting i nyfunkis som harmonierar med de nya husen på andra sidan av den f.d. bangården.