2009-11-05

Historien omkring oss av Lucifer

Jag har bott i Lund i femtio år och i Skåne ännu längre och trodde väl att jag kände stadens och landsändans historia. Det gjorde jag inte, har det visat sig. Å andra sidan håller jag på att lära mig den. Jag går nämligen en kurs i Skånes historia, en riktig kurs med kurslitteratur, hemtentor och annat tids- och arbetskrävande. Jag är inte fullärd ännu, men kan åtminstone på en punkt dela med mig av min lärdom.

En dansk huvudstad
Det handlar om hur det var med Lund på den danska tiden, närmare bestämt under medeltiden. Lund blev till så där kring år 1000 och blev på hundra år säte för domkyrka och biskop. Ja, från 1103 fanns i Lund ärkebiskopen för hela Norden, dvs. nuvarande Sverige, Norge, Danmark och därtill Island, Färöarna, Grönland och Rügen. Nåja, så småningom delades det upp på Trondheim och Uppsala, men visst är det häftigt att tänka sig. Och så byggdes ett stort antal kyrkor och kloster. Med den andliga makten kom också den världsliga: den danske kungen uppehöll sig långa perioder i Lund. Man kan lugnt säga att Lund i något hundratal år, säg under 1200-talet, var den största och viktigaste staden i Danmark. Nu kan man i och för ifrågasätta begreppet Danmark – det var en bildning som hade börjat borta på Jylland men vars tyngdpunkt försköts västerut över Själland (där Köpenhamn länge bara var en liten fiskeby) och över Öresund. Alltså: Lund kan sägas ha varit Danmarks huvudstad, metropolis Daniae! Här tillverkades t.ex. huvuddelen av de danska mynten! Inte konstigt att man ser de danska turistbussarna utanför domkyrkan året om.
Nåja, det hela tog slut. Mynttillverkningen flyttade till Malmö liksom den mesta köpenskapen. Men det verkliga dråpslaget skedde 1537. Då inträdde nämligen den danska reformationen. Kyrkor och kloster revs – av 26 kyrkor återstod efter några år bara 3. Sista spiken i Lunds storhet kom när danskarna brände staden under det skånska kriget 1678 för att inte svenskarna skulle använda staden.

Ingen stor förlust
Slutligen: när Danmark förlorade Skåne, Blekinge, Halland så miste de alltså en tredjedel av landet och en intellektuellt och ekonomiskt viktig del, t.ex. den danska järnhanteringen som hade sitt centrum i Örkelljungatrakten. Man tycker det skulle ses som ett dråpslag i den danska historien, men så är det inte. Däremot ses förlusten av lilla Slesvig i kriget med Tyskland 1864 som en stor tragedi. Varför är det sådan skillnad? Jo på 1600-talet var det där med nationalitet inte så väldefinierat och avgörande, stater bestod av ansamlingar av landområden, som kungarna kunde vinna och mista. Men på 1800-talet regerade nationalismen och med den mycket känslor och elände.
Ja, säg inte annat än att man kan lära av historien. Den som vill lära mera kan läsa Sten Skansjös ”Skånes historia” och Harald Gustafssons ”Skåne i Danmark”, båda två välskrivna och med nya rön och synsätt.

Inga kommentarer: