Historien som mardröm
Snart mördas Olof Palme. Nej, inte nu, det är två år sen han mördades. Nu är det 1988. Den satans Hans Holmér jagar kurder. Är han CIA-agent? Satte pistolen i handen på Christer Pettersson. Skjut! Ge mig den! Sudda ut spåren. Skylla på kurdiska terrorister.
Rumsfeldt och Saddam Hussein omfamnar varandra. De luktar illa. I åtta år har de fört krig mot Iran. Gigantiska lager av utrangerade amerikanska stridsvagnar har Hussein skickat mot Iran. Miljoner iranier har dött. USA:s hämnd för ockupationen av ambassaden. Khomeinis fundamentalistiska diktatur grundmurades av kriget. Palme medlade, upplevde inget vapenstillestånd.
Jag vaknar genomsvettig. Sätter mig upp. Natt. Mörker. 1988?
Nej, det är inte 1988. Det är 2011. Men vad hände 1988?
Kaffe. Ipren. Kallt golv. 8 minusgrader ute.
1988. Sovjetunionen för krig i Afghanistan. ”För flickors utbildning, för demokrati, för socialism.” USA finansierar jihad i Afghanistan. För frihet, mot kommunistiskt förtryck.
1988. Reagan. Stjärnornas krig. Taktiska kärnvapen i Europa, från Östersjön till Svarta havet. 10 000 sovjetiska stridsvagnar mot Europas städer
Ett tjog satellitstater från Estland till Rumänien..
1988. USA på dekis. Gigantiska underskott. Försvagad konkurrenskraft. Ett blodsugande militärindustriellt komplex. Ett imperium uttänjt runt globen. Långt över bristningsgränsen. En ansvarslöst trallande president. Home on the range.
1988. Hur var Mellanöstern 1988?
Två stora krig: Sovjet mot Afghanistan, USA mot Iran. Olja var vad krigen handlade om. Och hegemoni.
Väst satsade på trygga diktatorer och reaktionära kungar. En maffia av marionetter. Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Jemen. Mubarak, Ben Ali, kung Saud och så vidare och så vidare.
I Bahrain byggdes en bas för femte flottan Till slut uppnåddes profitabelt samförstånd också med Kadaffi, trots Lockerbie. Realpolitik.
Olja! Olja!
Israel. Kraftcentrum i regionen. US Army`s utpost i arabterritoriet. Hemliga kärnvapen. AIPAC styr och ställer i USA. Intifada. Massakrer i Sabra och Chatila. Yassir Arafat och PLO tvingas till Tunisien. Libanons bönder bygger nästan utan resurser upp Hizbollah för att stå emot Israels härjningar med klusterbomber och fosforgranater.
Amerikansk paranoia efter USA:s nederlag i shahens och savaks Iran 1979. Paranoia efter den olycksdigra interventionen i Libanon. Varför spränger dom ihjäl marinsoldater?
2011. Situationen oförändrad efter 23 år!
USA fick chansen att utveckla något nytt, men ingenting hände!. Sovjetimperiet störtade samman. Luften pyste ut ur det kalla kriget. Ingen känner längre till det ordet kommunist. Vi har ett problem. Vad ska vi hata?
Lösningen är nära: terrorister och islamister. De är dessutom mycket svagare.
En nyliberal globalisering med USA i spetsen segrar. Ekonomiska lättnader. Minskade rustningskostnader. Historiens slut. Nu gäller marknad. Rationalitet. Demokrati.
Men allt vilar på en mur av oljediktaturer i Nordafrika och Mellanöstern, på palestiniers och arabers bekostnad. Det är realpolitik.
Rumsfeldt och Saddam Hussein omfamnar varandra. De luktar illa. I åtta år har de fört krig mot Iran. Gigantiska lager av utrangerade amerikanska stridsvagnar har Hussein skickat mot Iran. Miljoner iranier har dött. USA:s hämnd för ockupationen av ambassaden. Khomeinis fundamentalistiska diktatur grundmurades av kriget. Palme medlade, upplevde inget vapenstillestånd.
Jag vaknar genomsvettig. Sätter mig upp. Natt. Mörker. 1988?
Nej, det är inte 1988. Det är 2011. Men vad hände 1988?
Kaffe. Ipren. Kallt golv. 8 minusgrader ute.
1988. Sovjetunionen för krig i Afghanistan. ”För flickors utbildning, för demokrati, för socialism.” USA finansierar jihad i Afghanistan. För frihet, mot kommunistiskt förtryck.
1988. Reagan. Stjärnornas krig. Taktiska kärnvapen i Europa, från Östersjön till Svarta havet. 10 000 sovjetiska stridsvagnar mot Europas städer
Ett tjog satellitstater från Estland till Rumänien..
1988. USA på dekis. Gigantiska underskott. Försvagad konkurrenskraft. Ett blodsugande militärindustriellt komplex. Ett imperium uttänjt runt globen. Långt över bristningsgränsen. En ansvarslöst trallande president. Home on the range.
1988. Hur var Mellanöstern 1988?
Två stora krig: Sovjet mot Afghanistan, USA mot Iran. Olja var vad krigen handlade om. Och hegemoni.
Väst satsade på trygga diktatorer och reaktionära kungar. En maffia av marionetter. Tunisien, Egypten, Saudiarabien, Jordanien, Förenade Arabemiraten, Jemen. Mubarak, Ben Ali, kung Saud och så vidare och så vidare.
I Bahrain byggdes en bas för femte flottan Till slut uppnåddes profitabelt samförstånd också med Kadaffi, trots Lockerbie. Realpolitik.
Olja! Olja!
Israel. Kraftcentrum i regionen. US Army`s utpost i arabterritoriet. Hemliga kärnvapen. AIPAC styr och ställer i USA. Intifada. Massakrer i Sabra och Chatila. Yassir Arafat och PLO tvingas till Tunisien. Libanons bönder bygger nästan utan resurser upp Hizbollah för att stå emot Israels härjningar med klusterbomber och fosforgranater.
Amerikansk paranoia efter USA:s nederlag i shahens och savaks Iran 1979. Paranoia efter den olycksdigra interventionen i Libanon. Varför spränger dom ihjäl marinsoldater?
2011. Situationen oförändrad efter 23 år!
USA fick chansen att utveckla något nytt, men ingenting hände!. Sovjetimperiet störtade samman. Luften pyste ut ur det kalla kriget. Ingen känner längre till det ordet kommunist. Vi har ett problem. Vad ska vi hata?
Lösningen är nära: terrorister och islamister. De är dessutom mycket svagare.
En nyliberal globalisering med USA i spetsen segrar. Ekonomiska lättnader. Minskade rustningskostnader. Historiens slut. Nu gäller marknad. Rationalitet. Demokrati.
Men allt vilar på en mur av oljediktaturer i Nordafrika och Mellanöstern, på palestiniers och arabers bekostnad. Det är realpolitik.
George Bush dyker upp, framburen av det giriga amerikanska våldskomplexet. Nine eleven. Fritt fram! Fritt fram för nya laglösa krig. War on Terror. Massfängslanden. Tortyr.
Afghanistan. USA vinner, men kriget fortsätter. Irak. ”Mission ackomplished” Donald Rumsfeld hänger sin gamle polare Saddam som han en gång försåg med den nervgas som behövdes för massakern i Halabja. Sorry, old boy!
Kriget fortsätter. Tiotusentals amerikanska privatsoldater härjar. Miljarderna strömmar. Sedelpressarna går på högvarv.
Det enda krig USA har lyckats vinna de senaste 50 åren är det mot Granada. Det var en riktig triumf!
Kina finansierar USA:s krig. Kina värnade stabiliteten på Himmelska Fridens torg redan för 22 år sen. Amerikanerna lever på krita. Men de lever gott. De blir allt tjockare. Egna villor. Stadsjeepar. Bankerna äger.
Lehman Brothers. Miljontals amerikaner går från gård och grund. Hela världen betalar amerikansk konsumism. Estland, Lettland, Litauen, Island, Grekland, Italien (där 73-årige Berlusconi knullar Mubaraks minderåriga brorsdotter) Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien.
Araberna reser sig
Tunisien, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen, Jordanien, Syrien, Marocko. De kräver frihet, demokrati, social rättvisa, utveckling, makt över oljan.
Bleka störtar påstått demokratiska ledare om varandra och ropar: STABILITET! STABILITET!
Ashton, Bildt, Berlusconi, Obama, Sarkozy, Merkel. De tigger och ber. Lika tomma på tankar, idéer, initiativ, makt och moral som vi senast såg dem på det stora miljömötet i Köpenhamn 2009.
Lita på oss! Vi är demokrater! Vi ska ge er demokrati! Nu får ni utveckling! Marshallhjälp - inte War on terror! Inga hemliga fängelser! Ingen tortyr! Det var bara på låtsas! Palestina blir fritt inom 1967 års gränser! Blockaden av Gaza upphör. Israels mur störtas i gruset! Stabilitet! Stabilitet! Vi stoppar Kadaffi långt innan han massakrerat lika många som Israel gjorde i Gaza 2009!
Det är så dags
Oljepriserna rusar i höjden. Livsmedelspriserna stiger. Inflation. Miljökatastrofer i Kina, Indien, Pakistan, Ryssland, Australien, Amerika. Massarbetslöshet i USA, Storbritannien, Irland, Spanien, Portugal, Italien, Grekland. Sjunkande produktion. Vidgade klyftor mellan mycket rika roffare, storfinansens Mubaraks och Ben Alis, och växande massor av fattiga. Vågor av flyktingar sköljer in från Afrika över EU:s murar och från Latinamerika över USA:s gräns mot Mexiko. En ny värld är möjlig, nej, en ny värld är nödvändig!
Demokratiernas ledare ligger lamslagna av akut utmattning som på tv-bilderna från Köpenhamn eller rusar runt och gallskriker: Stabilitet! Stabilitet!
Dagen gryr
Kaffet är slut. Sydsvenskan dunsar ner som en stor fet pappersgris. Stabilitet. Stabilitet. Ge oss melodifestivaler. Låt oss leka med it-prylar! Låt oss debattera syrener och litteraturhus i Lund. Vi hör ingenting. Vi ser ingenting. Vi säger ingenting. Vi vet ingenting.
Ljus tänds i fönstren. Mörkret blir blått, sen grått. Enstaka flingor. Datorn krånglar. Men nu fladdrar Al Jazeera fram. Haaretz. Guardian…
Ut i isvinden. Ut på den cementhårda marken. Ut under den låga grå himlen.
Afghanistan. USA vinner, men kriget fortsätter. Irak. ”Mission ackomplished” Donald Rumsfeld hänger sin gamle polare Saddam som han en gång försåg med den nervgas som behövdes för massakern i Halabja. Sorry, old boy!
Kriget fortsätter. Tiotusentals amerikanska privatsoldater härjar. Miljarderna strömmar. Sedelpressarna går på högvarv.
Det enda krig USA har lyckats vinna de senaste 50 åren är det mot Granada. Det var en riktig triumf!
Kina finansierar USA:s krig. Kina värnade stabiliteten på Himmelska Fridens torg redan för 22 år sen. Amerikanerna lever på krita. Men de lever gott. De blir allt tjockare. Egna villor. Stadsjeepar. Bankerna äger.
Lehman Brothers. Miljontals amerikaner går från gård och grund. Hela världen betalar amerikansk konsumism. Estland, Lettland, Litauen, Island, Grekland, Italien (där 73-årige Berlusconi knullar Mubaraks minderåriga brorsdotter) Spanien, Portugal, Irland och Storbritannien.
Araberna reser sig
Tunisien, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen, Jordanien, Syrien, Marocko. De kräver frihet, demokrati, social rättvisa, utveckling, makt över oljan.
Bleka störtar påstått demokratiska ledare om varandra och ropar: STABILITET! STABILITET!
Ashton, Bildt, Berlusconi, Obama, Sarkozy, Merkel. De tigger och ber. Lika tomma på tankar, idéer, initiativ, makt och moral som vi senast såg dem på det stora miljömötet i Köpenhamn 2009.
Lita på oss! Vi är demokrater! Vi ska ge er demokrati! Nu får ni utveckling! Marshallhjälp - inte War on terror! Inga hemliga fängelser! Ingen tortyr! Det var bara på låtsas! Palestina blir fritt inom 1967 års gränser! Blockaden av Gaza upphör. Israels mur störtas i gruset! Stabilitet! Stabilitet! Vi stoppar Kadaffi långt innan han massakrerat lika många som Israel gjorde i Gaza 2009!
Det är så dags
Oljepriserna rusar i höjden. Livsmedelspriserna stiger. Inflation. Miljökatastrofer i Kina, Indien, Pakistan, Ryssland, Australien, Amerika. Massarbetslöshet i USA, Storbritannien, Irland, Spanien, Portugal, Italien, Grekland. Sjunkande produktion. Vidgade klyftor mellan mycket rika roffare, storfinansens Mubaraks och Ben Alis, och växande massor av fattiga. Vågor av flyktingar sköljer in från Afrika över EU:s murar och från Latinamerika över USA:s gräns mot Mexiko. En ny värld är möjlig, nej, en ny värld är nödvändig!
Demokratiernas ledare ligger lamslagna av akut utmattning som på tv-bilderna från Köpenhamn eller rusar runt och gallskriker: Stabilitet! Stabilitet!
Dagen gryr
Kaffet är slut. Sydsvenskan dunsar ner som en stor fet pappersgris. Stabilitet. Stabilitet. Ge oss melodifestivaler. Låt oss leka med it-prylar! Låt oss debattera syrener och litteraturhus i Lund. Vi hör ingenting. Vi ser ingenting. Vi säger ingenting. Vi vet ingenting.
Ljus tänds i fönstren. Mörkret blir blått, sen grått. Enstaka flingor. Datorn krånglar. Men nu fladdrar Al Jazeera fram. Haaretz. Guardian…
Ut i isvinden. Ut på den cementhårda marken. Ut under den låga grå himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar