Första maj 2018 i Lund av Göran Persson

Att bevaka första maj i Lund är en krävande uppgift även om man håller sig till den politiska delen. Att även skildra den mer studentikosa sidan av dagen är alltför krävande för undertecknad.
   Den politiska delen börjar med att Socialdemokraterna samlas för sin demonstration vid 11-tiden. Lite väl tidigt för mig denna dag så jag slöt upp runt tolv när s var framme vid talen på Stortorget och Kommunistiska Partiet drog i gång på Mårtenstorget. En övergripande tanke denna dag var att Lund är sig själv nock, huvudtalare på alla ställen jag besökte var lundabor. Inga utombys kändisar behövdes i år, vi klarar oss nog ändå.
 

 

Att 2018 är ett valår blev tydligt direkt, såväl i paroller som i talen. Flera av dagens talare fick påminna både sig själva och åhörarna att de höll ett förstamajtal och inte ett valtal. De politiska motståndarna på den borgerliga kanten som brukar vara lyckligen bortglömda denna dag var mer närvarande än vanligt i talen.
 

 

Lunds egen justitieminister höll årets huvudtal, ett tal som fick kraftigt bifall av publiken både när han berömde det fantastiska Lund och beskrev allt som regeringen hade gjort och skulle ta hand om när förtroendet förnyats i september. Jag önskade att han skulle maila sitt tal till VB och det skulle han göra sa han. I väntan på detta så citerar jag hans egen sammanfattning på sociala medier:
   250 000 fler jobb, lägsta ungdomsarbetslösheten på 15 år, rekordhögt byggande och 100 000 fler anställda i välfärden.
   Det är resultatet hittills under vår mandatperiod. Årets val handlar om Sverige ska fortsätta på den vägen, eller om de borgerliga återigen ska få chansen att misslyckas med jobb och statsfinanser.
   Nu kan vi satsa på välfärden, och på att rätta till orättvisor. Idag har vi presenterat ytterligare ett vallöfte: höjda pensioner för dem med lägst inkomster.
   Tillsammans kan vi öka tryggheten - för alla. Tack till Lund och Halmstad för fantastiska första maj-firanden!
Vi ses i valrörelsen!
 

 

De socialdemokratiska fanorna gjorde mig som vanligt avundsjuk. På fanskaparfronten har skrämmande mycket kunskap gått förlorad de senaste 100 åren.
 

 

Några piratpartister hade en fråga till justitieminister Morgan, den besvarades inte av förstamajtalare Morgan.
 

 

Samtidigt med Socialdemokraterna höll Kommunistiska Partiet sitt möte på Mårtenstorget. Där talade bl a Sakarias Klingstedt engagerat om behovet av gemensamma och socialistiska lösningar på dagens problem i st f dagens kapitalistiska lösningar som förvärrar situationen.

Sedan tog politiken lunchpaus innan det var dags för nästa manifestation på Knut den stores torg kl 13.30.
 

 

De som samlades där tillhörde det jag lite slarvigt tänker på som "den anarkistiska delen" av vänsterpolitiken. Det enda organisationsnamn jag urskillde där var ARNA som var nytt för mig. Inte många för att inte säga någon hade egen erfarenhet av 1968, men är det 50-års jubileum så är det.
 

 

Förutom 1968-påminnelsen så hade man två andra huvudparoller: Rör inte strejkrätten och Bort med PKK:s terrorstämpel. Deras paroller hade kunnat vara med i vilken som helst av de andra manifestationerna denna dag.
   Om man genomförde någon demonstration i Lund eller om man bara samlades där inför resan till Malmö vet jag inte eftersom jag hastade vidare till Stortorget där Vänsterpartiet samlades kl 14.
 

 

Där möttes jag av två vänsterkändisar, förutom Marx så var det Hanna Gunnarsson som förutom att senare hålla huvudtalet som nybliven riksdagskandidat såg till att det fanns gott om röda fanor till hugade demonstranter.
 

 

En grupp demonstranter påminde om den kraftiga repression som sker just nu i Nicaragua, en fråga som också uppmärksammades av Rösa Kapellet i låtvalet under samlingen.
 

 

Under samlingen hölls ett antal tal varav Mats Olssons finns på annan plats i veckan nummer.
 

 

Under en vänsterparti samling finns det plats för mycket. Hur man genomför en revolution i praktiken var en av de saker man kunde få veta mer om. F! var på plats och visade att man är en aktiv del av lundapolitiken.
 

 

Så var det dags för tåget att sätta sig i rörelse bakom huvudbanderollen "Vi tar kampen för jämlikhet och rättvisa". Sist i tåget gick en påminnelse om behovet av en radikal förändring för att förverkliga målen.
 

 

Demonstrationen har nått ca halvvägs när den nådde Clemenstorget och jag bytte från betraktare till deltagare.
 

 

Tillbaka på Stortorget kunde vi lyssna på ett antal tal. Däribland ett mycket engagerande av en av v:s fackligt aktiva medlemmar som jag slarvigt nog har glömt namnet på, dumt men jag tror att vi kommer att lära oss namnet så småningom med tanke på glöden i talet.
   Sedan avslutade Hanna G dagen med sitt tal. Som vanligt klart och koncist med den blandning av historia och framtid som dagen kräver. Hela talet hittar du i veckans nummer och på Hannas egen blogg.
   Jag vill avsluta denna dagsbeskrivning med att citera ur Hannas tal: Jag är vänsterpartist för att ordet "tillsammans" är det finaste ordet som finns.