Småminnen av jiell

Man ser dem ibland på stan, under FC-mötena eller i krogsvängen partibekanta från förr, synbart sysslolösa och med gissningsvis svårigheter skapa mening i sina numera pensionärsliv. De kunde väl skriva till VB, istället om sin aktiva vänstertid som exvis när fredsmarscherades till Paris, med dottern. Berätta om strapatserna och aktiviteterna undervägs, samkänslan och möten med folk från Europas alla hörn, de praktiska arrangemangen, musiken och maten mm. Från ha burit upp studentrevolten och en vänstervåg vi inte sett maken till sen 1848, kanske - hur man nu ska se på var sin tids upprorsanda och kamp, har Lunds röda 40-talister (alla bokstäver) blivit heltysta, nästan undantagslöst så gud ske lov för kamrat Stensson, i det läget! Som i så många andra - även om ej alla.

Gudrun Schyman talade just om fredsmarschen till Paris, på 80-talet under maratonmötet på Hamnplan i Simrishamn, förra sommaren där även Stina Oscarsson och andra opinionsbildare medverkade samt två ledande, lokala v-partister. Tänk om nån gått runt den gången bland alla dessa vänster- och andra veteraner, i publiken med ett upprop söka rädda egna livsberättelserna, undan glömskan.

Tills vidare kan man själv berätta om en RD-are, med drottningfasoner! Hur ankom med äkta mannen väl en gång r-are till ett valupptaktsmöte, måste varit 2002. De kom in sent och ställde sig innanför dörren till VVV-krogen på hörnet som var de ett monarkpar, i väntan på bifall. Tog initiativet till en varm applåd, låg liksom en stark förväntan om sådant, i luften. En annan gång var riksdagsledamoten själv, några år tidigare, på valkretsbesök. Kompol avbröts, igen denna ordlösa förväntan och Stångby-teknologen då lokal ordf. sprang svassande kring huvudstadsgästen, helt olikt honom tyckte jag och äskade rummets tömning, så valkommitén kunde sammanträda. Kan det varit 1998?

Ja, och dessvärre inga politikerminnen från andra 'Lundabänksledamoten' heller - trots tidiga pensionen. Gunnar S. blev i vilket fall häcklad en gång när vi stoppade valkuvert, på Bredgatan. Gunnar hade på sig en grå enkel överdragsrock och RD tyckte han såg ut som en vaktmästare, nåt skadeglatt kungjordes med ett rått skratt. Nå, väl inte så lätt läxas upp återkommande i VB, för ta flyget till Sthlm, och livet i rikets och vänsterns gemensamma tjänst. Rolf minns man med saknad, faktiskt både som person och till politikföringen.

Efterföljaren var politiskt korrektare med transportmedlet men gav i stället landet en vanvettig trafikpolitik, på både räls och vägar. Vad gäller de senare har bilen/motorismen aldrig varit mer gynnad - och vi gåendes, cyklandes och till häst eller handikappfordon etc gör väldigt klokt ej befinna oss på förr vanliga landsvägar. Men kampen mot västra ringbenet i Stockholm hedrar onekligen mp, finns inget fel alls i att utkämpa högoddsiga strider. Och supertågen är ett satans skit, för de onaturligt hastfärdiga gör flyget klart mindre skada. Var sen pol. kompensationen spårvägar till Skåne är bara konstatera att Malmö och i andra hand Hbg borde varit villkorade statliga pengamottagare. Lund kunde däremot fått i uppdrag skapa ett rälslinjenät till Sandby, Dalby och Staffanstorp samt å andra sidan Bjärred, Lomma och Lkr, då längs kusten. Med ff ner till Näset. Vad slogs v och mp för, under GP och hur gick förhandlingarna? Nån som vet?

Vem tog sist förresten Volvon via gågatan, häromåret sen lämnat dottern på studentbalen å Grand? För nu nostalgiskt låta som privatmoraliske sign Grr.