Sommaren hetta gav oss en signal om
vad vi kan vänta av klimatet i framtiden. Men politikerna verkar mest
vilsna om åtgärder: elcyklar, energiskatter, eller subventionerade
bilar? Inget helhetsgrepp. Helst av allt verkar det nu som åtgärderna
ska läggas långt ifrån oss, våra 11 ton CO2 utsläpp per år (10 gånger för högt) ska vi blunda för, andra ska göra jobbet…
Men det finns faktiskt förslag på en lösning för att hejda CO2 utsläppen. Redan för 20 år sedan förespråkade den brittiske gröna ekonomen David Fleming en successiv nedtrappning av koldioxidutsläppen. För att radikalt hejda den farliga koldioxid-gasen (CO2), orsakad av kol, olja och gas, föreslår Fleming RANSONERING (finns detaljrikt utformad i hans skrift ”Energy and the common purpose”). Det är en idé som bygger på ett helhetstänkande och inte bara ett trixande med olika energiskatter.
Tidigare i historien när mänskligheten stått inför allvarliga hot till exempel under de två världskrigen på 1900-talet har vi accepterat ransonering för att överleva. Hotet idag är kanske ännu större än under världskrigen.
Flemings ide’ om en CO2 ransonering är utformad så att vi alla, enskilda, stat, kommuner, företag får tilldelat en viss mängd CO2 som sätts in på ett konto varje år. Den kvoten har man att hushålla med. När vi som enskilda till exempel tankar bilen, betalar vår elräkning eller köper en flygresa används CO2-kortet, utformat ungefär som ett bankkort reglerat via datasystem. Vi har att välja: Vill vi bo i en energislukande bostad, resa mycket med bil eller med flyg etc? Vi kan nämligen inte göra allt, det klarar inte miljön, våra fotavtryck på jorden är för stora. På samma sätt måste kommuner och företag hushålla med sina CO2-kvoter. Förbrukar någon inte hela sin tilldelade ranson CO2 går det bra att sälja utsläppsrätter på den CO2-marknad som upprättas.
Systemet ska gynna dem som sparar energi och bygga på en gradvis nedtrappning av CO2 tills utsläppen har nått noll. Detta står i motsats till ett system som bygger på beskattning av energi vilket drabbar orättvist eftersom de med goda inkomster kan fortsätta att slösa med energi.
Visst ska det också satsas på förnyelsebar energi, ny teknik, gratis kollektivtrafik etc, men nu krävs snabba och radikala lösningar för att pressa ner CO2-utsläppen som hotar vår existens på jorden.
De många och stora miljökonferenser som ordnats under senare år har uppenbart inte kunnat bidra till att hejda jordens uppvärmning, CO2 kurvan går stadigt uppåt och jorden blir allt hetare. Nu krävs en annan och radikal lösning, en CO2 ransonering.
Men det finns faktiskt förslag på en lösning för att hejda CO2 utsläppen. Redan för 20 år sedan förespråkade den brittiske gröna ekonomen David Fleming en successiv nedtrappning av koldioxidutsläppen. För att radikalt hejda den farliga koldioxid-gasen (CO2), orsakad av kol, olja och gas, föreslår Fleming RANSONERING (finns detaljrikt utformad i hans skrift ”Energy and the common purpose”). Det är en idé som bygger på ett helhetstänkande och inte bara ett trixande med olika energiskatter.
Tidigare i historien när mänskligheten stått inför allvarliga hot till exempel under de två världskrigen på 1900-talet har vi accepterat ransonering för att överleva. Hotet idag är kanske ännu större än under världskrigen.
Flemings ide’ om en CO2 ransonering är utformad så att vi alla, enskilda, stat, kommuner, företag får tilldelat en viss mängd CO2 som sätts in på ett konto varje år. Den kvoten har man att hushålla med. När vi som enskilda till exempel tankar bilen, betalar vår elräkning eller köper en flygresa används CO2-kortet, utformat ungefär som ett bankkort reglerat via datasystem. Vi har att välja: Vill vi bo i en energislukande bostad, resa mycket med bil eller med flyg etc? Vi kan nämligen inte göra allt, det klarar inte miljön, våra fotavtryck på jorden är för stora. På samma sätt måste kommuner och företag hushålla med sina CO2-kvoter. Förbrukar någon inte hela sin tilldelade ranson CO2 går det bra att sälja utsläppsrätter på den CO2-marknad som upprättas.
Systemet ska gynna dem som sparar energi och bygga på en gradvis nedtrappning av CO2 tills utsläppen har nått noll. Detta står i motsats till ett system som bygger på beskattning av energi vilket drabbar orättvist eftersom de med goda inkomster kan fortsätta att slösa med energi.
Visst ska det också satsas på förnyelsebar energi, ny teknik, gratis kollektivtrafik etc, men nu krävs snabba och radikala lösningar för att pressa ner CO2-utsläppen som hotar vår existens på jorden.
De många och stora miljökonferenser som ordnats under senare år har uppenbart inte kunnat bidra till att hejda jordens uppvärmning, CO2 kurvan går stadigt uppåt och jorden blir allt hetare. Nu krävs en annan och radikal lösning, en CO2 ransonering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar