Det började bra. Blå himmel med farande moln. Röda Kapellet spelade
Venceremos så glaset i skyltfönstren darrade. Essie Andersson och Bengt
Hall fick hela Klostergårdens centrum att sjunga med i deras version
av ”Du ska få min gamla mormor när jag dör”.
Det började bli dags för Klostergårdsloppet. Anmälningarna
strömmade in. På några minuter steg antalet till 29 stycken. Cykeln som
skulle lottas ut bland deltagarna stod i centrum, blänkande ny.
Då gled ett senapsfärgat moln in från väster och skymde solen.
Klockan var kvart i ett. Några tunga droppar plaskade mot torgets röda
stenar. Många skyndade in i biblioteket för att se på filmerna om
Klostergården och Källby Möllas koloniförening. Regnet tilltog.
Personalen i brandbilarna satte sig i förarhytten. Markeringarna som
skulle visa löparna vägen spolades bort.
Ska vi ställa in? Nej, svarade löparna och samlades bakom
startlinjen. En funktionär erbjöd sig att cykla framför dem och visa
vägen.
Klara, färdiga...
En mångförgrenad blixt klöv himlen över Klostergården och det
dånade som om alla höghusen rasade. Från de söndertrasade molnen öste
regnet ner.
Gå!
Löparna försvann efter några steg i regntöcknet. De fick uppleva
att Flackarpsvägen förvandlades till en dyig fors. En stor pil vid Höje
å störtade sedan jorden kring dess röster sköljts bort. En blixt slog
ner som en exploderande bomb i Sankt Lars. En flicka greps av panik men
tröstades. Inte bara stora droppar föll nu, utan kalla, vita hagel som
studsade mot marken.
Ängen mellan Flackarpsvägen och Sankt Lars översvämmades. De sex
hästarna ställde sig uppe vid de nybyggda flerfamiljshusen. Haglen
smattrade mot taken.
Uppe i Klostergårdens centrum fylldes torget och skolgården med
vatten. En fors flödade ner för mötesplatsens trappa och in i
omklädningsrummet. En blixt såg ut att träffa Gårdfarihandlaren i
centrum.
De första löparna kom springande. Genomblöta och trötta.
Regnet avtog. De senapsfärgade molnen gled bort. Solens ljus
speglades i alla blänkande vattenytor. Kyrkans gospelkör sjöng för ett
nu glesnat auditorium. Bilarna plöjde sig fram genom vattenmassorna på
Nordanväg och Västanväg. Det var dags att städa upp efter festen. Jag
plaskade genom decimeterdjupt vatten över skolgården med en kärra
lastad med stolar och bord. Romen som brukar sitta vid Coop hjälpte
mig. Utanför församlingshemmet ringlade en lång kö av väljare i
kyrkovalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar