Hundratals palestinska barn, en del
så unga som 10-11 år, används som barnarbetare inom den israeliska
bosättningsindustrin. Det konstaterar människorättsorganisationen Human
Rights Watch (HRW) i en rapport, ”Ripe for abuse”. De flesta barn
arbetar inom jordbruket där ockupationsprodukter som tomater, dadlar
och avocado saluförs inom EU som gjorda i Israel - och svenska
konsumenter blir därmed delaktiga i såväl barnarbete som ockupation och
kolonisation.
Sedan ockupationens inledning 1967 har Israel lagt beslag på allt större delar av Palestina för bosättningar och militära installationer. Idag bor uppemot 600.000 israeliska judar illegalt på palestinsk mark och israelisk militär styr över allt utom 18% av området. I Jordandalen, där barnarbetet är mest utbrett, kontrolleras 87% av området av bosättare och militär, och ytterligare 7% är avsatt till ”nationalparker”. Den palestinska befolkningens möjligheter att försörja sig krymper hela tiden, och närmare en tredjedel av familjerna i Jordandalen klassas som fattiga – den högsta siffran på Västbanken.
Palestinierna behöver ofta militärtillstånd – som de ibland inte får - för att bruka sin jord, tvingas köpa sitt eget vatten dyrt från det israeliska nationella vattenbolaget Mekorot och får i över 94% av fallen avslag på sina ansökningar om olika byggprojekt. Dessutom hindrar Israel systematiskt export av palestinska varor genom krav på olika tillstånd, påtvingade omlastningar och att vissa posteringar bara kan passeras till fots eller med buss. Enligt Världsbanken kostar den israeliska politiken Palestina minst 704 miljoner dollar (6 miljarder kronor) per år i bortfall av inkomster från jordbruket.
Detta är bakgrunden till barnarbetet. Samtliga barn som HRW intervjuat uppger att de arbetar på de israeliska plantagerna för att kunna försörja sina familjer. Barnen, hälften av dem 16 år eller yngre, arbetar från 05.30 på morgonen fram till eftermiddagen för en lön ner mot hälften av israelisk minimilön. En del går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 10.000 palestinier är sysselsatta inom bosättningsindustrin. Av dem är 1.900 barn.
De flesta av barnen arbetar inom jordbruket, med skörd och paketering av frukt och grönt. De utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer. De flesta har ingen tillgång till sjukförsäkring och vägras ersättning för dagar de inte kan arbeta på grund av sjukdom.
Enligt Konventionen om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter, som både Israel och Palestina undertecknat, skall barn skyddas från ”ekonomiskt och socialt utnyttjande” och deras deltagande i ”arbete som är skadligt för deras moral eller hälsa, utsätter dem för livsfara eller kan hindra deras normala utveckling” bör göras straffbart enligt lag (Artikel 10).
Den Internationella Arbetsorganisationen (ILO), vars Konvention om Minimiålder för tillträde till Arbete (Konvention 138) Israel undertecknat, anger att minsta ålder för arbete skall vara 15 år, och i riskfyllda arbeten 18 år. Lättare arbeten tolereras ned till 13 års ålder, så länge det inte påverkar skolarbetet. Vidare förbjuder ILO (Konvention 182) ”arbete som genom sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral” (Artikel 3). Israel har också självt en lagstiftning med ungefär samma innehåll.
Sedan ockupationens inledning 1967 har Israel lagt beslag på allt större delar av Palestina för bosättningar och militära installationer. Idag bor uppemot 600.000 israeliska judar illegalt på palestinsk mark och israelisk militär styr över allt utom 18% av området. I Jordandalen, där barnarbetet är mest utbrett, kontrolleras 87% av området av bosättare och militär, och ytterligare 7% är avsatt till ”nationalparker”. Den palestinska befolkningens möjligheter att försörja sig krymper hela tiden, och närmare en tredjedel av familjerna i Jordandalen klassas som fattiga – den högsta siffran på Västbanken.
Palestinierna behöver ofta militärtillstånd – som de ibland inte får - för att bruka sin jord, tvingas köpa sitt eget vatten dyrt från det israeliska nationella vattenbolaget Mekorot och får i över 94% av fallen avslag på sina ansökningar om olika byggprojekt. Dessutom hindrar Israel systematiskt export av palestinska varor genom krav på olika tillstånd, påtvingade omlastningar och att vissa posteringar bara kan passeras till fots eller med buss. Enligt Världsbanken kostar den israeliska politiken Palestina minst 704 miljoner dollar (6 miljarder kronor) per år i bortfall av inkomster från jordbruket.
Detta är bakgrunden till barnarbetet. Samtliga barn som HRW intervjuat uppger att de arbetar på de israeliska plantagerna för att kunna försörja sina familjer. Barnen, hälften av dem 16 år eller yngre, arbetar från 05.30 på morgonen fram till eftermiddagen för en lön ner mot hälften av israelisk minimilön. En del går fortfarande i skolan, men många har hoppat av. I en undersökt skola försvann från en termin till en annan 25 av 75-80 elever ur undervisningen. Under högsäsong arbetar fler, med arbetsdagar upp till 12 timmar eller 60 timmar per vecka. Totalt beräknar israeliska källor att omkring 10.000 palestinier är sysselsatta inom bosättningsindustrin. Av dem är 1.900 barn.
De flesta av barnen arbetar inom jordbruket, med skörd och paketering av frukt och grönt. De utsätts för kemikalier, vissa förbjudna inom EU, som orsakar illamående, yrsel och hudutslag – och som på längre sikt är kopplade till cancer, neurologiska skador och ofruktsamhet. De skadar sig på vassa verktyg och tunga maskiner, klättrar på stegar och arbetar i extrema temperaturer. De flesta har ingen tillgång till sjukförsäkring och vägras ersättning för dagar de inte kan arbeta på grund av sjukdom.
Enligt Konventionen om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter, som både Israel och Palestina undertecknat, skall barn skyddas från ”ekonomiskt och socialt utnyttjande” och deras deltagande i ”arbete som är skadligt för deras moral eller hälsa, utsätter dem för livsfara eller kan hindra deras normala utveckling” bör göras straffbart enligt lag (Artikel 10).
Den Internationella Arbetsorganisationen (ILO), vars Konvention om Minimiålder för tillträde till Arbete (Konvention 138) Israel undertecknat, anger att minsta ålder för arbete skall vara 15 år, och i riskfyllda arbeten 18 år. Lättare arbeten tolereras ned till 13 års ålder, så länge det inte påverkar skolarbetet. Vidare förbjuder ILO (Konvention 182) ”arbete som genom sin natur eller de omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral” (Artikel 3). Israel har också självt en lagstiftning med ungefär samma innehåll.
EU har officiellt förklarat sig beslutet att utradera barnarbetet i världen, och stöder ett förbud mot barnarbete. I fallet Israel har detta dock hittills inte kommit till något som helst uttryck. Ingen som HRW intervjuat har någonsin sett till någon inspektör från EU – trots att EU är den största marknaden för israeliska varor – och frihandelsavtalet mellan EU och Israel medger, genom ett så kallat ”tekniskt arrangemang”, att varor från bosättningsindustrin mycket väl kan blandas med legalt producerade varor och saluföras som tillverkade i Israel. USA för sin del har i nuläget 353 svartlistade jordbruksprodukter som bedömts tillverkas oetiskt – men ingen från Israel.
Även den Palestinska Myndigheten bär ett tungt ansvar för sakernas tillstånd. Palestina har en modern lagstiftning mot barnarbete som uppenbarligen inte följs. Palestinier fungerar som mellanhänder och rekryterare av barnarbetare till bosättningarna, och tjänar pengar på hanteringen. Ett problem är att den palestinska lagstiftningen, på grund av Israels ockupation och militärlagar, bara kan tillämpas på en liten del av Palestinas territorium. Men betydligt fler än nu borde kunna lagföras och straffas för sin inblandning i barnarbetet.
Slutligen har vi som konsumenter också ett ansvar. COOP har gång på gång avvisat fattade medlemsbeslut att inte befatta sig med ockupationsprodukter, och övriga dagligvarukedjor hukar och försöker låtsas som ingenting. Det måste bli ett slut på detta. Israeliska produkter, många av dem alltså tillverkade under oetiska former, måste helt bojkottas tills Israel slutar upp med ockupationen av arabiskt land, ger samtliga medborgare lika rättigheter, löser flyktingfrågan och slutar upp med saker som land- och vattenstölder, barnarbete och annan liknande smutsig hantering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar