judiska filosofen och politikern Hannah Arendt, som tolkas på ett oförglömligt sätt av skådespelaren Barbara Sulowa!”Om Hannah Arendt inte hade existerat hade det varit nödvändigt att uppfinna henne. Hennes liv är en parabel, en liknelse, en berättelse inte bara om vår tidsålder utan om några århundraden av europeiskt tänkande och erfarenheter.”
Det skriver den engelske filosofen Ernest Geller 1987.
Hannah Arendt föddes 1906 i Königsberg. 1924 började hon studera filosofi för Martin Heidegger. När hon fick reda på Heideggers samarbete med nazisterna blev hon förfärad.
Eftersom hon var judinna blev hon häktad när Hitler kom till makten 1933 men släpptes sedan och flydde via Prag till Paris. Hon ingick i en sionistisk-socialistisk rörelse som hjälpte flyktingbarn att komma till kibbutzer i Israel.
Hon gifte sig med en landsflyktig tysk kommunist 1936. Tillsammans med honom upplevde hon hur Paris bröt samman under de anstormande tyska arméerna. Hon forslades till koncentrationslägret Gurs i södra Frankrike. Det rådande kaoset gjorde det möjligt för henne att fly. Via Lissabon lyckades hon med sin make ta sig till USA.
Där blev hon så småningom professor vid New School of Social Research, det universitet som ursprungligen grundades för att ge av nazisterna förföljda forskare möjlighet att arbeta och undervisa.
Mycket förenklat kan man säga att samhällelig och politisk aktivitet är det högsta mänskliga värdet i Hannah Arendts filosofi. Värderingarna måste omsättas i handling.
I New York samarbetade hon med grupper som verkade för ett federalt Israel/Palestina där palestinier och judar har samma demokratiska rättigheter.
När Begin, ledare för Herutpartiet och senare ministerpresident i staten Israel, besökte New York, författade hon ett uttalande som hon fick ett antal judiska kulturpersoner, bland dem Albert Einstein, att underteckna. I uttalandet heter det: ”Ett av vår tids mest upprörande politiska fenomen är skapandet av Frihetspartiet (Tunat Haherut) i den nytillkomna staten Israel, ett politiskt parti som i sin politiska organisation, sina metoder, sin politiska filosofi och sin samhälleliga målsättning är besläktat med nazist- och fascistpartierna. Det har bildats av medlemmar och anhängare till Irgun Zwai Leumi, en terroristisk, högerorienterad, chauvinistisk organisation.”
I ljuset av Israels utveckling de senaste 50 åren ter sig uttalandet profetiskt. Det publicerades i New York Times 4 december 1948.
1961
rapporterade Hannah Arendt från Eichmann-rättegångenHon väckte indignation när hon beskrev Eichmann som en rationell, plikttrogen byråkrat, en representant för den banala ondskan. Judarna upprördes än mer av hennes påstående att de judiska ledarnas samarbete med nazismen bidragit till Förintelsen. Hennes bok ”Den banala ondskan” är fortfarande provokativ genom sitt underförstådda krav på ansvar och i förlängningen civil ohörsamhet. Om du inte tar ansvar är du en moralisk nolla, en ingen, en Eichmann. En ny upplaga av ”Den banala ondskan” finns nu, utgiven av förlaget Daidalos.
Filmen handlar om Eichmannrättegången och ”den banala ondskan”. Hannah Arendt fick betala ett högt pris för sin konsekventa hållning. Barbara Salowa är magnifik i rollen!
PS. De biografiska notiserna ovan är hämtade
ur Joachim Israels förord till ”Människans villkor. Vita Activa” av
Hannah Arendt, utgiven på Röda Bokförlaget, tryckt i Eslöv av min vän
Helmut Glöck 1988. För översättningen står Joachim Retzlaff, då medlem i
vpk Lund. Röda bokförlaget blev senare förlaget Daidalos, som under
åren utgivit många av Gunnar Sandins översättningar.Man kan påstå att vpk Lund på många sätt var förbundet med Hannah Arendt, som gick bort 1975.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar