Revolutionen 1 av Gunnar Stensson

 

Den ryska revolutionen
Det har gått hundra år sedan den ryska revolutionen som ägde rum i februari och oktober 1917. Tidsangivelserna markerar bara ett par moment i den långa process som startade 1905 och nådde en sorts fullbordan under Stalin.
   Förebilden var den franska revolutionen vars symboliska födelseögonblick anses vara Bastiljens stormning 1789, men som förebådades av upplysningstidens samhällskritik och fortsatte via Robespierres terror fram till Napoleon-eran.
   I båda fallen ägde revolutionsutbrotten rum i överbefolkade maktcentra, Petrograd och Paris, där människomassor i enorm misär levde nära adelsmän och godsägare, som åtnjöt extrem lyx, och där svält, förtryck och politisk inkompetens ledde till desperation men också till vaga förhoppningar om en bättre värld.

Februarirevolutionen i Petrograd var en kvinnornas revolution som startade i ändlösa brödköer på isiga gator. Där står de, påpälsade i mörka vinterkläder, somliga med barn, övervakade av soldater i affärens port. I köerna föddes idén om en demonstration på internationella kvinnodagen 8 mars, vilket i den gamla ryska kalendern motsvarade den 23 februari.
 

 

Då fylldes Nevskij Prospekt, Petrograds stora paradgata, av 50 000 kvinnor som bar stora banderoller med kyrilliska bokstäver som krävde bröd och fred. 50 000! Kvinnor! Spårvagnar har fastnat i folkhavet. Jag ser ansiktena på dem som är närmast kameran.
   Ja, ser. Jag har nämligen tillgång till Helen Rappaports Caught in the revolution. Petrograd 1917 utgiven av det brittiska förlaget Hutchinsson. Den bygger på samtida ögonvittnesskildringar, skrivna och fotograferade av de många journalister och sändebud från Frankrike, Storbritannien, USA och andra allierade som befann sig i Petrograd vid revolutionsutbrottet. Första världskriget var i sin slutfas och Ryssland var en viktig allierad. En vapenvila mellan Ryssland och Tyskland kunde avgöra första krigets utgång.

   Kvinnomarschen var inledningen till en kaotisk revolutionär vecka. Tiotusentals arbetare i ammunitionsfabrikerna på Viborgssidan strejkade. Armén sattes in mot arbetarna. Kosacker red framför Vinterpalatset. Pansarbilar körde på gatorna. Kulsprutor sköt på folkmassorna från hustaken (jämför massmordet i Las Vegas).
   Men soldaterna gjorde myteri och anslöt sig till revolutionen. Folket stormade polishus och fängelser. Fångarna befriades. Många var politiska fångar men där fanns också vanliga kriminella. De var flera tusen. Fängelserna sattes i brand. Somliga brändes inne i sina celler eftersom man inte hade nycklar.
   Jag ser det sotiga Litovskij-fängelset. Jag ser liken efter gatustriderna uppradade på kanalernas is, somliga barfota. Det är kallt och någon har behövt skorna eller stövlarna
   Begravningen av revolutionens döda ägde rum en blåsig marsdag. Sex separata kolonner marscherade mot Marsfältets begravningsplats. 150 000 sörjande deltog. Stämningen var intensiv.
   Jag ser kullvräkta statyer och förstörda tsarmonument på ett foto taget 27 februari. Tsaren avgick. Duman sammankallades. En provisorisk regering tillsattes. Sovjeter, arbetarråd, bildades.
 

 

Lenin anlände till Finlandsstationen och hälsades av musikkårer som spelade Marseljäsen och Internationalen. Han företrädde bolsjevikerna, en av många socialistiska, socialdemokratiska, socialrevolutionära och anarkistiska grupperingar. 
   I juli marscherade general Kornilov med en armékår mot Leningrad för att återställa den gamla ordningen. Lenin flyr till Finland och förklär sig. Jag ser bilden ”Crowd mowe down by machine guns at Petrograd”, hämtad från första sidan av Daily Mirror 19 september. Men Kornilov misslyckades. Soldaterna gjorde myteri. Lenin återvände. Han sammanfattade revolutionens mål i tre ord: Fred! Bröd! Jord!
   Sedan kom oktoberrevolutionen. Lenins välorganiserade bolsjeviker grep makten. Några gatustrider förekom, ännu ett foto visar en folkmassa som flyr i alla riktningar, beskjuten av kulsprutor på Nevskij Prospekt. Vinterpalatset stormades.
   Men många som bodde i centrala Petrograd märkte ingenting. Närde vaknat noterade de att ännu en episod i den kaotiska revolutionen hade inträffat. Att det var ett verkligt maktövertagande trodde få. Men Lenin och bolsjevikerna blev kvar vid makten.
   Den 26 oktober proklamerade Lenin bildandet av en ny regering. Han kallade den Folkkommissariernas råd, med sig själv som president och Trotskij som utrikesminister.
   Det innebar inte att kampen var avgjord. Den fortsatta utvecklingen var vidöppen. Jag ser bilden av den slagrörde Lenin på en rullstol strax före hans död 1924. Någonstans fanns Stalin, som Lenin misstrodde.

Revolutionen 2 handlar om den franska revolutionen och kommer nästa vecka.