Valfriheten och Richard H Thalers ekonomipris av Gunnar Stensson

Du kan välja att bo var du vill, äta vilken mat du vill, klä dig hur du vill, köpa vilken bil du vill, flyga vart du vill, roa dig hur du vill, efterfråga vilken vård och äldreomsorg du vill. Valet är fritt.  Om du har pengar. Du lever i det konsumismens samhälle som håller på att ödelägga vår planet.
   Ju rikare du är, desto större valfrihet. De rika blir rikare, fler och fler blir fattiga. Sverige är ett av världens rikaste länder, ändå är de flestas valfrihet begränsad, här som i resten av världen. I New York bor fler miljardärer än någon annanstans, ungefär ett tjog. En av dem är Donald Trump. Men en tredjedel av människorna i New Yorks är fattiga.
   I Sverige ska alla sparare välja mellan hundra pensionsfonder. Du kan spendera 100 arbetstimmar per år på att försöka ta reda på vilken som ger störst utdelning. Somliga tycker det är produktivt. Sedan har du fritt val. Fondernas ägare är ute efter dina sparpengar. Du kanske valde Allra. Allras ägare ökade sin valfrihet på din bekostnad. Tills bolagets valfrihet gick över anständighetens gräns. Som styrelseledamot i Allra kan du antingen häktas eller bli landshövding.

Valet mellan att välja och inte välja är inte något fritt val.
I Sverige tvingas du välja telefonbolag, skola, elbolag och äldreomsorg. Leverantörerna är ute efter dina pengar – och din valfrihet - för att öka sin egen valfrihet.
   Det här har årets ekonomipristagare Richard H Thaler forskat i. Han konstaterar att människan inte är ekonomiskt rationell och föreslår ett ”ickevalsläge som är bra för ickeväljare”.
   Liberalismens rationella gudom ”economic man” (han som spenderar hundra timmar på att välja lönsammast pensionsfond) existerar inte i verkligheten, även om somliga narcissistiska psykopater (som Anders Borg) inbillar sig att de förkroppsligar honom. Någon economic woman existerar inte ens som hjärnfoster, fast Margaret Thatcher kanske kunde personifiera henne.
   Den vanliga människan är större än economic man, intellektuellt och emotionellt. Hon ägnar inte sitt liv åt att kalkylera vilka ekonomiska val som ger störst vinst åt hennes begränsade lilla ego.
   Richard H Thaler är värd sitt ekonomipris för att han har avslöjat något av vanvettet i den fanatiska mammonsdyrkan som hans föregångare Milton Friedman prackade på världen och som kulminerade i bankkraschen 2008. Men tyvärr kan hans forskningar också hjälpa reklammakarna att stimulera den irrationella människans onödiga konsumtion.