Värna det byggda kulturarvet av Ann Schlyter

Under denna mandatperiod har flera gamla eller arkitektoniskt värdefulla hus rivits eller förvanskats. Senast revs, i det som kallas Kulturkvadranten, ett tidstypiskt fattigmanshus från 1830-talet. Arkitektförslag på rivning av små hus på södra sidan av Mårtenstorget har presenterats. Vid station föreslås flyttning av Tullhuset, istället för att anpassa den nya stationsbyggnaden. Dessa hus är/var rödmarkerade som kulturellt, historiskt och/eller miljömässigt värdefulla byggnader i Bevaringsprogrammet. Vänsterpartiet anser att vi måste värna det byggda kulturarvet och ta vara på de kvaliteter som gör Lund till Lund. Det medeltida gatunätet, småskalighet och variation i bebyggelsen är det som gör staden attraktiv för invånare och besökare.
   Bevaringsprogrammet för stadskärnan, som presenterades 1981 och 1983 är en god grund för ställningstaganden, men synen på stad och bebyggelse förändras så programmet är i behov av uppdatering, särkilt med avseende på nyare arkitektoniskt värdefulla byggnader. Det modernistiska kulturarvet såsom Arkivet har förvanskats och Stenkrossen hotas fortfarande av rivning på sikt.
 

 

Vänsterpartiet föreslår därför i en motion till fullmäktige en förstärkning av kommunens möjlighet att bedriva ett aktivt arbete för stadens historiska och samtida bebyggelsemiljö. I den framtida planeringen av Lund måste större hänsyn tas till det bygga kulturarvet. Planuppdrag som innebär rivning av rödmarkerat hus bör inte får ges utan att beslut i fullmäktige. Uppdraget för den politiskt tillsatta bevaringskommittén bör breddas och stärkas. De kommunala bolagen bör i sina direktiv få i uppgift att i sin verksamhet värna om det byggda kulturarvet.
   Den bebyggelseantikvariska kompetensen i kommunen bör förstärkas till minst en sammanlag heltidstjänst. Det måste finnas resurser så att kommunen ska kunna bedriva den kontroll som tyvärr krävs för att värdefulla hus inte medvetet tillåts förfalla för att sedan rivas. Genom att hjälpligt underhålla gatufasaden på det lilla huset på Magle Lilla Kyrkogata kunde ägarna sitta i Schweiz och vänta på att förfallet i övrigt skulle gå så långt att rivningslov inte kunde nekas. Kommunen skulle kunnat kräva underhåll eller tillgripit tvångsförvaltning om förfallet upptäcks i tid.
   Lyckligtvis är de flesta fastighetsägare måna om sitt hus och en bebyggelseantikvarisk enhet på stadsbyggnadskontoret skulle kunna stödja dem genom uppsökande och pedagogisk verksamhet. Som en ytterligare uppmuntran kunde en fond inrättas, från vilken fastighetsägare skulle kunna få bidrag till, alternativt pris för, god renovering. Ett sådant pris skulle kunna bidra till en livligare offentlig debatt om kulturarvet. Man skulle kunna utveckla en medborgardialog för inventering och värdering av byggd miljö.