Gräsmattorna på gårdarna i Klostergården gulnade
i hettan. Snart syntes inte ett levande strå. Men efter många
brännheta dagar hände något. Gröna öar började framträda i den gula
öknen. De bredde ut sig. Somliga öar växte ihop. Det var
maskrosbuketter, groblad med höga bruna ax, nässlor, blommande lila
kardborrar och så småningom gula fibblor, purpurfärgade
miniatyrvallmor, gula käringtänder och vita stånd av röllikor. Ogräs.
Den gula ytan av dött gräs underströk ogräsets livskraft. Gräsmattan började likna en lagårdsbacke, bara de ångande komockorna saknades.
Ogräs är mångfald och roligare än klippta gräsmattor. Groblad läker småsår. Röllikor kan kokas och brygden användas mot diarré och utslag och för att framkalla abort.
Så kom regnet. Allt grått tvättades bort. Efter ett par dagar var gräset åter grönt. Men ogrästuvorna stack fortfarande ut. På somliga ställen lyste röllikorna vita som snö.
De grunda, varma dammarna vid Höje å var fyllda av stinkande grön gröt. Döda fiskar flöt upp. När regnet kom forsade vattnet från alla Lunds dagvattenbrunnar ned i dammarna och vattenståndet i ån höjdes en meter. Vägen genom hästhagen hamnade under vatten.
Två månaders damm och föroreningar från trafik, hus, trädgårdar, gator och vägar sköljdes ner. Ett par dagar var åvattnet alldeles grumligt men allt spolades snabbt ut i en svart plym utanför Lomma hamn. I dammarnas stannade föroreningar längre och fler fiskar dog. Skadligast är de partiklar som utgörs av däckslitage. Men även vattnet i dammarna byttes så småningom ut och fiskbeståndet återhämtar sig snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar