Nu är det verkligen
höghusurbanisering, flotta flygplatser, motorvägar, lyxhotell och IT-
som gäller. Vi är i Bangalore med ännu mer bilar (Maruthi Suzuzuki,
Hyundai och Tata), lastbilar, bussar, motorcyklar, och kor (!) men inga
cyklar. Och överallt brokiga skaror i alla åldrar och färger inbäddade
i ljuvlig grönska. Det ”enda” som saknas är dofterna i denna
6-miljonersstad. Trögt som korngröt ringlar sig massorna. Det är för
det mesta fortare att gå. Söndagarna var förr lugnast, nu prövar man
senaste familjebilen med GPS och elektroniska gagdgets.
Mottagandet på National Law School i Bengaluru är som vanligt översvallande varmt. Vi får en svit värdig en landshövding.
Konferensen handlar om offentlig politik och civilsamhället, kärnan i indisk och all demokrati, men också dess stötesten. Avståndet mellan byråkratin som ska genomföra och Konstitutionen med dess rättigheter och vanligt folk är enorm. Liksom i Sverige måste byråkratin ständigt ta nya kontakt med civilsamhället och dess aktivister om det överhuvudtaget ska skipas rättvisa. (I Sverige i Norrland har man nu infört avlönade ”spetspatienter” som ska tala om för personalen vad en personlig omvårdnad är!)
Typiskt nog handlade uppsatserna mer om kasterna än om byråkratin, vem vill bekosta en kritisk granskning av sig själv?
Kastväsendet som ”avskaffades” i konstitutionen lever i högsta grad kvar. Regeln är att man måste gifta sig inom sin kast. Även högt utbildade utlandsindier åker hem för att gifta sig med en kvinna som föräldrarna valt. Kärnan är alltså familj och släkt. Stabila sociala roller med föreskrifter för hur man till exempel ska uppföra sig på bröllopsnatten. Familjerna håller ihop.
Man trodde att kasterna skulle försvinna med industrialisering och modernisering. Men de bara finns kvar och spelar nya roller i samhällslivet.
Det har inte hindrat urbanisering och modernisering, lika lite som familjesammanhållningen i väst.
Det som har hänt är att hierarkierna mellan klass och kast håller på brytas ned. Högkastiga kan nu vara fattiga, före detta oberörbara, daliter, rika.
Lagstiftning och politik spelar roll. En lag mot diskriminering av lågkastiga från 1989 har påskyndat frigörelsen. Visst förekommer det våld och förtryck men det motarbetas av folklig mobilisering med stöd i denna lagstiftning.
Demokrati är också ordet på allas läppar. I de just nu pågående delstatsvalen har Kongresspartiet vunnit över hinduhögern. Hoppet om demokrati spirar igen. Det inger hopp även för oss i väst. Ingenting är omöjligt.
Tre dagar är nu fyllda av möten och upplevelser. Det är ett privilegium att få vara här.
Mottagandet på National Law School i Bengaluru är som vanligt översvallande varmt. Vi får en svit värdig en landshövding.
Konferensen handlar om offentlig politik och civilsamhället, kärnan i indisk och all demokrati, men också dess stötesten. Avståndet mellan byråkratin som ska genomföra och Konstitutionen med dess rättigheter och vanligt folk är enorm. Liksom i Sverige måste byråkratin ständigt ta nya kontakt med civilsamhället och dess aktivister om det överhuvudtaget ska skipas rättvisa. (I Sverige i Norrland har man nu infört avlönade ”spetspatienter” som ska tala om för personalen vad en personlig omvårdnad är!)
Typiskt nog handlade uppsatserna mer om kasterna än om byråkratin, vem vill bekosta en kritisk granskning av sig själv?
Kastväsendet som ”avskaffades” i konstitutionen lever i högsta grad kvar. Regeln är att man måste gifta sig inom sin kast. Även högt utbildade utlandsindier åker hem för att gifta sig med en kvinna som föräldrarna valt. Kärnan är alltså familj och släkt. Stabila sociala roller med föreskrifter för hur man till exempel ska uppföra sig på bröllopsnatten. Familjerna håller ihop.
Man trodde att kasterna skulle försvinna med industrialisering och modernisering. Men de bara finns kvar och spelar nya roller i samhällslivet.
Det har inte hindrat urbanisering och modernisering, lika lite som familjesammanhållningen i väst.
Det som har hänt är att hierarkierna mellan klass och kast håller på brytas ned. Högkastiga kan nu vara fattiga, före detta oberörbara, daliter, rika.
Lagstiftning och politik spelar roll. En lag mot diskriminering av lågkastiga från 1989 har påskyndat frigörelsen. Visst förekommer det våld och förtryck men det motarbetas av folklig mobilisering med stöd i denna lagstiftning.
Demokrati är också ordet på allas läppar. I de just nu pågående delstatsvalen har Kongresspartiet vunnit över hinduhögern. Hoppet om demokrati spirar igen. Det inger hopp även för oss i väst. Ingenting är omöjligt.
Tre dagar är nu fyllda av möten och upplevelser. Det är ett privilegium att få vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar