Hopp om en tänkande majoritet i USA-valet av Ulf Nymark

 

 

Då återstår mindre än två veckor till presidentvalet i USA. Visst är det ett spännande val och visst är det glädjande att endast 18 procent av Sveriges befolkning skulle rösta på Trump om en får tro en opinionsundersökning. (Fast i Danmark skulle endast 6 procent av befolkningen rösta på Trump). I USA är ju läget annorlunda även om Biden – också enligt opinionsmätningar - leder före Trump. Tråkigt att Trump inte har en kraftfullare motståndare, men vem vet, det kanske i det här läget är en fördel med en utslätad demokratisk presidentkandidat.

Värnare av demokrati?
Vad som förvånar mej, fast det nog inte borde göra det, är att så många röster från alla håll och kanter i Sverige nu sjunger USA:s lov som värnare av demokrati, fred och frihet, åtminstone fram till år 2016.  
   Som jag ser det uppfyller USA inte det mest grundläggande kravet på en demokrati: att folkmajoriteten utser landets styre och att varje röst ska väga lika tungt. Trump valdes ju med en minoritet av folkets röster, detsamma gäller George W Bush år 2000. Elektorssystemet gör alltså att en minoritet kan komma att välja presidenten och det gör också att alla röster inte väger lika tungt.
   I USA saknar också många myndiga medborgare rösträtt, på grund av att de suttit i fängelse eller resterar med bötesbetalning.

Yttranderätt heter pengar
Till detta kommer att yttrandefriheten är synnerligen begränsad. Jo, visst. Vem som helst kan – i varje fall i princip – gå ut på gatan och säja vad hen vill utan repressalier. Men för att nå ut till en bredare allmänhet heter yttranderätten pengar. Och det är inte bara kandidatur till presidentposten som fordrar en förmögenhet. Detsamma gäller den som kandiderar till andra höga poster inom på federal och delstatsnivå. Sist men givetvis inte minst: den strukturella rasismen som

genomsyrar hela samhället på alla nivåer är förstås helt oförenlig med en fullgången demokrati. Hur ska då USA betecknas med avseende på landets politiska styrelseskick? Kanske som ett land med ett betydande demokratiskt underskott?

Fria världens ledare?
Och det där med att talet om ”den fria världens ledare” och stå för fred borde ju för de flesta framstå som något av nyspråk.
   Här bara några, ett urval, av exempel på hur denna ”den fria världens ledare” agerat genom invasioner eller aktivt stöd till kupper i modern tid:
   Störtandet av regeringen Mosadeq i Iran 1953 till förmån för shahens återkomst;
   Invasionen i Santo Domingo som störtade Juan Bosch regering 1965;
Aktivt stöd till militärkuppen i Chile som störtade Allenderegeringen 1973;
   Invasionen i Grenada då en demokratisk regering störtades 1983

Fredsinsatser?
Några exempel på USA:s ”fredsinsatser”:
   Vietnamkriget 1960–70-talen
   Invasionen i Afghanistan 2001
   Irakkriget 2003
   Aktivt stöd till Israels ockupation på västbanken
   Aktivt stöd till skurkstaten Saudi-Arabien som för krig i Jemen
   Militärallians med Turkiet där regimen blir alltmer aggressiv och antidemokratisk

Tänkande majoritet?
De flesta av VB:s läsare känner naturligtvis till dessa anfallskrig och övergrepp. Men det kan inte skada att ibland tänka efter och begrunda, inte minst nu när USA-beundran, på gränsen till dyrkan, sannolikt kommer att flöda över om Biden vinner majoriteten av rösterna i valet och presidentskapet.
   Apropå majoritet: Adlai Stevenson hette den demokratiska kandidaten i presidentvalet 1952 och 1956. Han blev aldrig vald. Det säjs att när han under en av sina valkampanjer hörde en anhängare ropa att ”alla tänkande amerikaner stödjer dig”, så svarade Stevenson raskt:
   ”Tack, men jag behöver en majoritet för att vinna”. Det är bara att hoppas att det i det stundande valet finns en stor och tydlig tänkande majoritet bland väljarna i USA.