I en debattartikel i Aftonbladet
under rubriken ”Vi måste terrorstämpla Irans revolutionsgarde” i
tisdags kräver Margot Wallström, tidigare socialdemokratisk
utrikesminister, att Sveriges regering vid nästa möte med EU:s
utrikesministrar ska lyfta kravet att EU terrorstämpla det iranska
Revolutionsgardet och den iranska ledningen. Bakgrunden är förstås den
iranska regimens brutala förtryck – mord, fängslanden, tortyr – av dem
som demonstrerar mot regimen på gator och torg i Iran. ”Under lång tid
har västvärlden hoppats och trott att det skulle gå att reformera Iran.
De senaste månadernas utveckling visar att det inte längre är
möjligt”, skriver Wallström, och kräver att den svenska regeringen nu
måste ha modet att säga ifrån.
Det är nog inte för djärvt att gissa att en stor del av Sveriges
befolkning är beredda att instämma i Wallströms krav. För min del är
det självklart att stå bakom ett sådant krav.
Protester mot ockupationen möts med terror
Men det finns också en annan stat i regionen som bedriver
terrorverksamhet och som borde terrorstämpla av EU. Jag syftar förstås
på Israel – dess ledning och den israeliska krigsmakten. De israeliska
väpnade styrkorna har i decennium efter decennium bedrivit en
omfattande terrorverksamhet mot den palestinska befolkningen på
Västbanken och i Gaza. Palestinier protesterar med den olagliga
ockupationen av Västbanken och mot blockaden av Gaza. Protesterna möts
av massiva insatser av ockupationsstyrkorna: mord, fängslanden, tortyr.
Hur många palestinier som skjutits ihjäl eller skottskadats vid
protester, hur många barn som misshandlats och som sitter som fångar i
israeliska fängelser är svårt att få ett grepp om.
Daglig terror mot palestinier
Mördandet på Västbanken och den kollektiva bestraffningen
av Gazas befolkning, som i praktiken pågår dagligen och stundligen, ger
oftast bara små rubriker och notiser i massmedia. Ett välkommet
undantag visar sig i Sydsvenskan den 7 december, där tidningen i en
artikel skildrar ockupationsmakten skjuter ihjäl en 22-årig ung
palestinsk man, Omar Manna, som i ett försök att genom stenkastning
förhindra att hans bror i en gryningsräd i ett flyktingläger förs bort
av israelisk militär. Omars öde delas med ett oräkneligt antal
palestinier. Israels mord på den palestinsk-amerikanska journalisten
Shireen Abu Akleh på Västbanken väckte också en viss massmedial
uppmärksamhet. Men den massmediala bevakningen av Israels terrordåd i
Palestina ger oftast inga större rubriker eller upprörda röster i
massmedia.
”Stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter – i Iran och i Israel/Palestina”
Det finns uppenbara skäl att terrorstämpla den israeliska
krigsmakten och den israeliska ledningen, och att införa sanktioner mot
företrädare för den israeliska regeringen.
Wallström avslutar sin artikel med följande uppmaning till
regeringen: ” Utrikesminister Tobias Billström och den svenska
regeringen måste nu ha modet att säga ifrån.
Sverige har en lång tradition av att stå upp för demokrati
och mänskliga rättigheter. En tradition som förpliktigar.” Denna
uppmaning från Wallström gäller alltså Sveriges förhållande till Iran.
Men den kan och bör också tillämpas i förhållandet till Israel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar