Utbildningens kvaliteten störtdök när ”Flumskola” blev ”Friskola” av Gunnar Stensson

 990 stod svensk skola på topp - även internationellt. Den kännetecknades av kunskap, integration och jämlikhet.
   Klåfingriga borgerliga politiker kallade den ”flumskolan”. Den var demokratisk och jämlik ju. Hur skulle de kunna sabba den? Jodå, de fann på råd!
   Göran Persson, S, ingrep. Han kommunaliserade svensk skola. Riksdagen beslöt att alla kommuner, också de minsta och fattigaste, skulle bekosta den skola de hade råd med. Det gick ju alltid att ”effektivisera”. Om folk blev missnöjda kunde de flytta.
   Sedan slog Carl Bildt, M, till. Nu gällde det att återinföra 1930- och 40-talens skolsystem som skilde mellan rika och fattiga elever. Den usla ”flumskolan” skulle ersättas av den nyliberala ”Friskolan”.
   Metoden var att privatisera skolorna, införa skolpeng, låta vinstdrivande skolbolag satsa på vinstgivande skolor och kommunerna ta hand om skolorna med störst behov. Genom att kalla det ”friskola” skulle man lura väljarna att acceptera. Konkurrensen mellan skolorna skulle göra det möjligt att tysta lärarnas kritik
   Det fungerade. Den världsledande ”flumskolan” försvann. I stället kom ”friskolan”. Skolbolagen plockade in miljoner. Lärarna tystades. Girigbukarna gnuggade händer. Kvaliteten på svensk skola störtdök.

Det blev lite pinsamt för de ansvariga politikerna, särskilt i Folkpartiet som varit drivande. De brukade beteckna sig som skolparti. Nu måste man visa att man brydde sig om undervisningens kvalitet. Hur?

       

Jan Björklund kom på en lysande idé: Inför betyg i årskurs 6!
   Det skulle öka pressen på både lärare och elever och minska lektionstiden i årskurs 6. Dessutom skulle det bli bättre koll på kursinnehållet när regeringen bestämde betygskraven.
   Man kunde motivera åtgärden med att betygen i årskurs 6 skulle ge skolorna möjlighet att upptäcka och åtgärda elever som släpade efter kunskapsmässigt.
   Björklund fick igenom förslaget. Inte behövde han införa några stödåtgärder för eleverna heller. I stället minskade andelen elever som fick stöd. Segregation och besparing i samma smäll.

S-MP -regeringen skämdes. Svensk skola hade blivit som diktatorn Pinochets. Pina och skit. Vi måste reformera svensk skola! suckade MP. Regeringen grubblade. Det måste gå att få igenom någon sorts reform. Kanske om reformen inte förändrar skolan och inte kostar något.

2019 kom de på en idé: Vi inför en ”läsa-skriva-räkna”-reform för lågstadiet! Det lyckades. Alla partier ställde upp.
   Vårterminen 2022 kom resultatet. Då skrev den första årskullen som prövat ”läsa-skriva-räkna”-reformen nationella prov i svenska och matte. Hur har det gått?
   Resultaten i läsning för tredjeklassarna har försämrats jämfört med resultaten
läsåret 2018-19!
    Resultaten i matematik har också försämrats! Fler elever är underkända. Eleverna fick aldrig det utlovade särskilda stödet.

Varför blev skolutvecklingen så katastrofal de senaste 30 åren?
Bortsett från de destruktiva strukturella förändringarna är det en genomgående trend som karaktäriserar svensk skolpolitik: Politikernas maktbegär. Behovet att kontrollera. I och för sig naturligt eftersom skolan blivit så dålig. Politikerna stressar elever, lärare, föräldrar, skolledare.
   Tillbaka till den svenska flumskolan med dess höga kvalitet! Bort med den svenska ”friskola” som har förvandlats till en korrumperad tvångsskola.
   Rådet till Lunds skolpolitiker: Satsa resurser på särskilt stöd i lågstadiet!
Källa: Emma Leijnse, SDS 3 och 4/11.