VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Som medlem i Amnesty är du varmt välkommen till föreläsningar om mänskliga rättigheter som hålls den första måndagen i varje månad klockan 20 under terminstid. Föreläsningarna ordnas gratis av och för Amnestys medlemmar och hålls i Lundaavdelningens lokal på Östra Vallgatan 61 (vid Botan).
På vårens program står:
Måndag 7 april, kl 20: "Darfur - vems ansvar?" Olof Bäckman, jur dr i folkrätt vid Lunds Universitet.
Måndag 5 maj, kl 20: "Mänskliga rättigheter i Tibet" Erik Törner, IM och Kinasamordnare inom Amnesty.
Har du frågor om föreläsningarna eller andra arrangemang i Lundatrakten kontakta oss gärna genom lund@mail.amnesty.se eller 046-2112003
Ett föredrag återstår i vårens föreläsningsserie om klimatet. "Klimatet och turisterna". Tisdag 1 april kl 19 i Stadshallen.
Stefan Gössling, turistforskare vid Lunds Universitet, är en av initiativtagarna till ett forskarupprop mot den växande flygindustrin. Han berättar om turismens påverkan på klimatet. Vi får också inspirerande tips från Tomas Björnsson. Han brukar åka på klimatvänlig semester och har tagit fram inbjudande broschyrer om klimatvänliga resmål för lundabor.
Hela programmet
”Jag var första barn på dagis. Hade pappa mycket att göra på jobbet var han där innan det ens öppnat.
- Det kommer snart nån, sa han och släppte av mig utanför porten.”
Välfärdssamhället
Citatet är hämtat ur Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen.
Klockan var sju. Farfar hade varit och väckt både Åsa och hennes pappa. Nu stod hon ensam och frös i mörkret utanför dagiset innan kokerskan kom och släppte in henne och gav henne O´boy och Mariekex. På eftermiddagen hämtade pappa henne.
”När pappa kom till dagis stannade han i tamburen. Jag klädde på mig snabbt. Fröknarna sa några vänliga ord och han svarade blygt. Hans tacksamhet över barnomsorgen och de som arbetade där var gränslös.”
Detta är välfärdssamhället, det som byggdes upp under 70-talet av bland andra Camilla Odhnoff, som vi berättade om i förra numret av vb. Det löser inte alla problem, men det har gjort mycket som tidigare var omöjligt möjligt. Det blev möjligt för Åsas pappa Leif Boris Andersson att ta hand om sin dotter, trots att han var en ensam förälder som heltidsarbetade i ett tungt jobb. För Åsa fanns de kommande åren den möjliga vägen genom dagiset, sedan grundskolan (ny på 70-talet), sedan gymnasiet och till slut universitet och doktorsexamen. Aldrig lätt, men möjlig.
Sveket mot mannen
Men boken handlar framför allt om pappan. Man kan fundera över varför den är så gripande. En del av förklaringen finns i gestaltningen av pappans upplevelse av sveket mot hans förväntningar, samhällets (och utvecklingens) svek mot honom, hans arbete, hans ideal och hans mansroll. Detta är något som drabbat många män under 1900-talets senare hälft och som vi känner igen och kan relatera till. Åsa ger oss den första på en gång närgångna och stora berättelsen om en av dem. Men Leif Boris Andersson ville inte räknas in som representant för ett kollektiv. Honom ägde ingen.
De svikna männen finns inte bara i Sverige. Susan Faludi berättar om dem i sin bok Ställd. Sveket mot den amerikanske mannen. Det handlar om en samhällstragedi där utvecklingen sprungit ifrån en hel generation arbetande män, en hel generation fäder.
Arbetarkulturen
Åsa berättar inte om sin mamma, men hon är närvarande i skildringen av morföräldrar, mostrar, morbröder och andra släktingar i en internationellt förgrenad storfamilj med kommunistiska, intellektuella och kulturella traditioner. Storfamiljen – eller släkten – utgör ett socialt nätverk både för henne själv och för hennes pappa. Den visar på den arbetarkultur som en gång fanns. Jag tror den finns än. Åsa Linderborgs bok är ett exempel.
Jag påmindes om arbetarkulturen häromdagen när jag gick ner i soprummet, Vårvädersvägen 4. Där finns inte bara sopkärl utan också en bokhylla där man kan ställa böcker man inte längre vill behålla och kanske byta till andra som man länge tänkt läsa. Jag har gjort bådadera.
Den här gången hittade jag en sliten praktbok, Presidentskan, av Leopoldo Alas Clarin, i översättning av Peter Landelius, utgiven på Arbetarkulturs förlag 1986. Vem som köpt och ägt den framgick inte. Men i den linderborgska familjens hem fanns den nog. Den kanske inte lästes av alla, för det är en stor krävande roman om en liten spansk stad i slutet av artonhundratalet, skriven av Leopoldo Alas (Clarin var en pseudonym), som 49-årig dog omkring år 1900. Det fanns troligen mer omedelbart pockande läsning 1986, året då Palme blev mördad, men den är ett exempel på de stora ambitionerna på förlaget Arbetarkultur, ambitioner som under 70-talet gav oss de tre delarna av Peter Weiss Motståndets estetik, den bästa och mest detaljerade beskrivningen av arbetarrörelsens historia före och under andra världskriget, den gången underlag för en bred debatt i vpk.
Hur ska jag någonsin kunna förklara
Kenneth Kvist var officiant vid Leif Boris Anderssons begravning 2001. Många av oss känner honom som en klok röst i debatterna om socialism och demokrati. Han besökte en gång vårt hem i samband med 1 maj-firande, tror jag. Han hade med sig tvärflöjten. Spelade han tillsammans med Röda Kapellet? I alla fall spelade han på flöjten när Åsas pappa begravdes.
I slutet av boken skriver Åsa: ”Hur ska jag någonsin kunna förklara för dem (Leifs barnbarn, Åsas barn) hur det känns att somna bredvid en utarbetad kropp som andas såväl svett, öl och ensamhet som en trotsig dröm om solidaritet och rättvisa.”
Leif blev drygt 60 år. Åsa redovisar obduktionsprotokollet som i detalj berättar om hans utslitna sjuka kropp.
Boken finns att köpa i pocket till två tredjedelar av priset för en biobiljett.
Den 27/3 kl 17.30, samling på Mårtenstorget, Lund.
Lunds Afghanistankommitté ordnar ett fackeltåg till stöd för de
utvisningshotade afghanerna. Afghanistansolidaritet Syd stödjer.
Klara talare Lotta Hedström och Anders Davidson.
Tid: Den 15 mars kl. 14.00
Plats: Gustav Adolfs torg i Malmö
Talare:
• Henrik Skrak, Irakkommittén i Malmös ordförande
• Per Gahrton, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige och tidigare EU-parlamentariker för Miljöpartiet de Gröna
• Marianne Berg, riksdagsledamot för Vänsterpartiet
• Shaimaa Hannon Abad, Iraks Kommunistiska Parti-Kadern
• Chetin Jamil, Turkmenska föreningen
• Tony Johansson, Socialdemokraterna, ledarskribent
Huvudparoller:
USA ut ur Irak!
Stöd det irakiska motståndet!
Manifestationen följs upp kl. 16 med föredrag om situationen i Irak av historikern Mathias Cederholm på Kvarnby folkhögskola, Röda Huset, Industrigatan 4, 3e vån. Fritt inträde.
I Lund hålls manifestation på Stortorget samma dag kl. 12.00.
Arr: Irakkommittén i Malmö, Monbijougatan 10 B, 211 53 Malmö
Antalet dödsoffer för den israeliska attacken mot Gaza (se VB 7 mars) har stigit till drygt 130.
Reaktionen från omvärlden mot den israeliska ledningens krigsförbrytelse var mycket hård. För palestinier i hela världen var händelsen, och i synnerhet de 25 barnens död, traumatisk.
För en opolitisk 25-årig palestinsk chaufför i Jerusalem, ledde den till ett sammanbrott. Han hade tidigare varit anställd vid den judiska yeshivaskola, som blev skådeplats för massakern.
Han gick in på sin forna arbetsplats och sköt 8 elever, på samma sätt som den ultraortodoxe juden Baruch Goldstein mördat över 90 palestinier i Hebron 1994. Bland högerextrema judar är Goldstein en nationalhjälte.
Därmed yppades en möjlighet för de israeliska ledarna att avvärja den pr-katastrof som attacken mot Gaza utvecklats till för Israel. Världspressen försågs med skrämmande bilder och tendentiösa texter om skolmassakern.
Det fungerade i stort sett. Massakern skylldes (felaktigt) på Hamas. Det faktum att de åtta offren var barn i femtonårsåldern underströks för att blåsa upp indignationen. Fördömandet i media blev lika känsloladdat som de tidigare fördömandena av det avsiktliga israeliska angreppet mot civila i Gaza.
Den som vill se exempel kan kolla Sydsvenskans huvudledare lördagen den 8 mars. Enligt ledaren hör kritiken mot förra veckans israeliska ”militäroperationer” hör hemma i annat sammanhang. I stället riktas indignationen mot FN:s säkerhetsråd (och Libyen) som inte ville fördöma händelsen som ett politiskt terrordåd.
Men det finns annan information. Radion rapporterade att förövaren varit politiskt ointresserad och inte ansluten till någon palestinsk politisk organisation. Han var en man som levat fredligt i Jerusalem tills den maktlösa vreden över invasionen i Gaza ledde till ett sammanbrott.
Man kunde också få veta att yeshivaskolor är religiösa skolor där studierna ägnas åt talmud och torah, den traditionella judiska lagen. Eleverna är enbart pojkar i gymnasieåldern. Det är främst ultraortodoxa judar som sätter sina söner i yeshivaskolor.
Den skola som drabbades av massakern var ett ideologiskt centrum för bosättarrörelsen. Dess politiska ståndpunkt är att alla palestinier ska fördrivas från hela det bibliska Israel.
Ur palestinskt perspektiv var den oförlåtliga men inte obegripliga tragedin kontraproduktiv. Den räddade den israeliska ledningen från fördömanden. Den stärkte bosättarrörelsen.
Dagen efter massakern gav den israeliske premiärministern Olmert bosättarna tillstånd att bygga 750 nya illegala bosättningar i östra Jerusalem och på Västbanken.
En lundahistoriker går till historien
Lena Adelsohn-Liljeroth såg nöjd ut när Forum för levande historias seminarium invigdes måndagen den 10 mars.
Hon var fortfarande nöjd när Michael Schoenhals, professor i Kinas historia i Lund, läste upp ett gammalt dokument från Kinas underrättelsetjänst för att illustrera hur långt Maos regim var beredd att gå i utrensningen av klassfiender. I skrivelsen avvisades entydigt folkkongressens vilja att begränsa våldsutövningen. Gällde det inte att föregripa angrepp mot revolutionen och moderlandet? Då fordras hårdhet mot varje misstänkt!
Lena Adelsohn-Liljeroth såg fortfarande nöjd ut.
Sedan förklarade Schoenhals vilken uppgift Forum för levande historia har.
”Vår uppgift är att strängt granska brott mot mänskligheten så att vi lär oss att känna igen dem i samtiden – och detta oavsett om de sker i kommunismens eller demokratins namn.”
Lena Adelsohn-Liljeroth började se ut som om någonting var fel.
Sedan avslöjade Schoenhals att dokumentet han läst upp inte alls härstammade från Maos Kina, utan var en ordagrann återgivning av president Bushs senaste tal, där presidenten förklarar varför USA ska använda tortyr i kampen mot terrorismen.
Sedan skriver Stefan Johnson, vars artikel i DN 12/3 08 jag hittills nära följt, men som jag i fortsättningen ordagrant citerar:
”Michael Schoenhals inlägg kommer att gå till historien. Sällan har en svensk humanist tillrättavisat makten lika skarpt. Hans markering säkrar för lång tid oberoendet för Forum för levande historia och forskningen över lag.
När Schoenhals vädrat ut flosklerna kunde seminariet rikta in sig på huvudsaken: hur förklara dessa ohyggligheter, hur undvika att de sker igen? Det var historikernas seger över ideologerna.”
På samma uppslag i DN Kultur 12/3 presenteras “Torture and the twilight of empire. From Alghiers to Baghdad” av Marnia Lazreg, utgiven av Princeton. Ohygglig och nyttig läsning.
De borgerliga partierna har i dag fler medlemmar än socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet tillsammans. När det gäller dagspress finns 59 stycken med borgerliga ledarsidor och 13 med socialdemokratiska, de senare är oftast andratidningar, finns på små orter och har mindre upplagor. Så vad gör arbetarrörelsen och vänstern vad gäller framåtsyftande opinionsbildning?
Dagens Arena
Sverige har sänt soldater till kriget i Afghanistan. Men landet lever som om vi inte var i krig. Vi behöver en svensk mobilisering mot vårt krigsdeltagandet. Hittills har Föreningen Afghanistansolidaritet huvudsakligen verkat i Stockholm. Nu tar vi ett samlat grepp för att synas och höras i Skåne.
Bli medlem Du också!
Vi behöver vara många som är välinformerade och som talar om vilket krig Sverige deltar i. Ingen av oss kan göra allt men många kan göra lite och tillsammans blir vi starka att påverka. Som du vet. Medlemskap kostar 150 kr på pg 331324-4, till FAS. 75 kr för ungdomar och abretslösa.
Sprid uppropet!
http://www.afghanistan.nu/ Här kan du skriva på via web-formulär och ladda ner namnlista för att ha med till släkt, vänner grannar och jobbet.
Fokus riktar vi alltså mot att få hem de svenska soldaterna. Samtidigt förbereder Migrationsverket avvisningar av flera hundra afghanska män. Vi deltar också i arbetet att stoppa detta.
Du behövs – kom med nu!
Anders Davidsson, Föreningen Afghanistansolidaritet
Det började som så mycket gör nu för tiden med ett mail.
”Hej Göran. Tipsa gärna kamraterna i Skåne om den nystartade webtidningen
http://frivanster.se/
Johan Lönnroth”
Det gör VB så gärna, ju fler fria vänsterröster ju bättre!
Personerna bakom frivanster.se ger följande programförklaring: ”Vi är en nybildad oberoende webbtidning med avsikten att spegla svenskt samhällsliv och politik från ett fritt vänsterperspektiv. Vi vill bredda vänsterperspektivet till att omfatta olika synvinklar från vänsterliberaler till socialister. Vår ambition är att ge plats till både kända och okända röster som annars inte hörs i svensk offentlig debatt. Vi erbjuder också plats för olika föreningar eller organisationer att informera om sin verksamhet genom egna bloggar.”
Deras fråga till läsekretsen kunde VB inte formulerat bättre själv. "Vill du skriva här? Något du vill säga. Någon händelse du vill skriva om. Fråga du vill ta upp. Föreningar eller privatpersoner som vill informera om aktiviteter - alla debattörer är välkomna att skriva inlägg. Alla inlägg skrivs av fria skribenter och representerar dem eller den organisation de verkar för. Det krav vi har är att skribenterna ska vara kontaktbara då vi inte godkänner anonyma inlägg.”
Deras sida har lite modernare stuk än VB:s med nyhetsflöden från andra sidor och annonser från Google men innehållet i artiklarna känns ganska hemtamt för VB-läsaren.
Naturligtvis har man även en ”Webfråga” som läsarna skall rösta om. Ganska trevligt men rätt så förutsägbart om organisationen frivanster.se ställer frågan ”Behöver svensk vänster förnyas?” i skrivande stund är svaren: ”Ja, det saknas visioner för framtiden. (91%, 20 Votes). Nej, nej de gamla idéerna gäller fortfarande. (9%, 2 Votes)”
På det hela taget är frivanster.se ett trevligt och angeläget initiativ som vi önskar lycka till!
Vid Tekniska nämndens möte den 23 januari 2008 behandlade vi en skrivelse från kommunala handikapprådet avseende förbud mot reklamskyltar och enkelt avhjälpta hinder.
I tjänsteskrivelse 2007-12-05 från tekniska förvaltningen – gatu- och trafikkontoret blev vi informerade att
”Förvaltningen fick i uppdrag att besvara skrivelsen och gavs samtidigt i uppdrag att arbeta vidare för att minimera problemet och förbättra tillgängligheten, i dag finns ca 20 stycken lagliga tilllstånd för ”gatupratare” i Lunds tätort.”
Med denna information kunde vi bara anta att de allra flesta ”gatupratare” saknade tillstånd och därför var problemet inte för många tillstånd utan att tillstånd inte avkrävs.
Det var med denna bakgrund jag instämde i att ställa mig bakom tjänsteskrivelsen. Vi efterfrågade också en komplett lista på de tillstånd som finns så att vi själva kan bilda oss en uppfattning om vilka åtgärder som kan behövas för att förbättra situation för synskadade.
Döm om min förvånig när jag fick listan och konstaterade att det finns 47 tillstånd i Lunds centrala tätort. Det är fortfarande långt ifrån alla befintliga skyltar mm som har tillstånd men 47 är en helt annan siffra än c:a 20.
Eftersom verkligheten och informationen vi hade till hands vid mötet skiljer 1467sig så markant vill jag att denna fråga åter lyfts till nämnden för att diskutera om inte tillståndsgivningen ska vara mycket mer restriktiv än nuvarande praxis. Det har helt klart gått en inflation i skyltning på vissa gator i Lund vilket gör dem till hinderbanor för blinda.
Nita Lorimer, Vänsterpartiet
Ett stort problem är emellertid att nästan alla vindkraftsetableringar väcker motstånd hos närboende som ser sin utsikt och tevemottagning hotade. Myndigheterna har varit lyhörda för denna opposition och föreskrivit breda skyddszoner kring bostadsbebyggelse. Diverse andra hänsyn tas också. Det innebär att det är begränsade ytor som står till förfogande för vindkraft på de blåsiga skånska slätterna.
En möjlig sådan yta finns enligt Länsstyrelsen norr om Västra Hoby. Men det är kommunen som avgör, och i Lunds Byggnadsnämnd fick, som framgått av dagspressen, borgarna stöd av mp och v när ansökan avslogs.
Det var som vanligt byborna – någon kvarvarande bonde men mest inflyttade, fräscha mellanskiktare som bilpendlar till jobb i stan – som bråkade. Alla gängse argument användes, som att det är extra naturskönt i Västra Hoby, och att de planerade vindmöllorna är högre än de som var aktuella när Länsstyrelsen inventerade. Det tycks inte minst ha varit det argumentet som tog skruv hos lokalpolitikerna.
Men det är ju förträffligt att dagens generation av vindmöllor är mycket mer potenta än föregångarna!
Om nu högre vindmöllor skulle kräva ännu bredare skyddszoner blir det inte mycket kvar av etableringsytor i Skåne. Det gäller ju inte bara Västra Hoby, för beslut blir lätt prejudicerande.
Socialdemokraterna ville tillåta etablering, trots att de annars inte har gjort sej kända som miljö- och klimatradikala. Särskilt deras ledande man i nämnden, Gunnar Jönsson, har upplevts som fyrkantig. Men hur kunde då positionerna vändas om här?
Det kan faktiskt finnas en klassaspekt. Nimbyopinionen i Hoby är välartikulerad och talar ett språk som de mellanskiktare som företräder mp och v lättare tar till sej. Ja, man ska kanske tala om ”skiktaspekt” och omedveten skiktsolidaritet. S har större distans.
Det allvarliga är ju att vindkraften hotas av ett allvarligt bakslag, och att mp och v åtminstone lokalt riskerar sin klimatpolitiska trovärdighet. Vad som nu behövs är att de, gärna tillsammans, tar ett initiativ för att få vindmöllorna byggda.
Och tro inte att det är särskilt naturskönt i Västra Hoby, som för övrigt ligger inom luktzonen för slakteriernas destruktionsanläggning i Krutmöllan. Jag har varit där och sett efter.
I veckan gick Socialistisk Folkeparti upp förbi socialdemokraterna och blev Danmarks näst största parti. Enligt en opinionsundersökning i veckan fick SF 20,9 procent av rösterna mot socialdemokraternas 20,2.I Jerusalem dödades i helgen åtta pojkar av en palestinsk man. Israel sörjer medan Hamas delar ut godis till befolkningen i Gaza! För mig representerar Hamas oförsonlighet och en dödskultur som är medeltida.
När Sovjetunionen fanns, omfattade många frihetsrörelser en vänsterideologi. Idag finns finansiärerna bland oljestaterna och ideologin är uppbyggd kring religiös fanatism, ibland i kombination med rasism. De som idag fortsätter stödja en nationell frigörelse med sådant ideologiskt innehåll kan jag inte se ingå i någon vänster.
Att jämföra:
I veckobladet av den 7 mars tar Gunnars Stensson upp nazitysklands massakrer i byn Lidice och skriver att Israels agerat helt i linje med en tysk principiell linje från 1942.
Den metod Gunnar Stensson använder är inte ny i sig. Jag minns hur vänsterpartiet vid flera tillfällen under åttiotalet gjorde uttalanden med liknande upplägg. Utifrån min syn avspeglar de bara historielöshet och bristande respekt för de som nu drabbas och för de en gång drabbade. Jämförelser kan alltid göras men de måste vara berättigade för att leda framåt, såvida man inte bara vill provocera eller förödmjuka.
Hamas angriper civila
Israel drog sig ur Gaza men detta ledde till att palestinier kunde flytta fram sina positioner och nå längre in i Israel med sina raketer. De attacker som under lång tid utförts har alla riktats mot Israels civilbefolkning.
Israel slår i första hand mot kombattanter
När nu de palestinska raketerna dödat och skadat israeler har israels militär gått in i Gaza med det prioriterade målet att oskadliggöra de som planerar, de som bygger raketer och de som utför angreppen. Eftersom de palestinska soldaterna/kombattanterna befinner sig mitt inne i samhällen och familjer har även många oskyldiga drabbats.
Den 8:e mars är det den Internationella kvinnodagen och en rad aktiviteter kommer att anordnas i Lund och i Malmö.
Schemat för dagen ser ut som följer: 13.00 Demonstration på Stortorget. Tal av bland andra Carolina Lindqvist, förbundsordförande, VSF
15.00 Fördedrag om kvinnliga flyktingar i Afrika, Medeltidssalen, Folkets Hus
15.45 Föredrag om studenter och jämställdhet, Medeltidssalen, Folkets Hus
16.00 Föredrag av Irakiska kvinnoföreningen, Järnåkraskolan
19.00 Bio på Kino "Bang och Världshistorien" 75, minuter, inträde 40 kr
23.00 "Ta natten tillbaka" Separatistisk demonstration, Möllevångstorget i Malmö
Protester mot det utbredda kvinnovåldet i Irak
I dagens Irak riskerar kvinnor att dagligen bli skändade, våldtagna, mördade. De senaste månaderna har enbart i staden Basra i södra Irak minst hundra kvinnor hittats mördade. Vi i det irakiska kvinnoförbundet vill nu skapa opinion mot dessa barbariska och omänskliga handlingar. Hjälp oss hjälpa de irakiska kvinnorna ur dagens tragiska verklighet.
Som ett led i kampen för rättvisa, jämlikhet och för rätten att leva anordnar Irakiska Kvinnoförbundet ett Opinionsmöte för Iraks utsatta kvinnor, lördagen den 8 mars kl 16 på Järnåkraskolan
Seminarier, demonstration och fest på kvinnodagen
Vänsterpartiet och Ung Vänster i Malmö bjuder in till en seminariedag på 8 mars, Ungdomens Hus norra skolgatan 10B. I samband med firandet av Internationella Kvinnodagen anordnas en seminariedag bestående av fyra seminarier och aktiviteter kring aktuella feministiska frågor.
Alla är välkomna!
Seminarier
Sal 1 13.00-14.45. Evelina Sinisalo, Ung Vänster, håller ett pass i Feministiskt självförsvar. Där kan man dels prova på feministiskt självförsvar, dels diskutera principerna som ligger bakom behovet av ett sådant pass. De roller som vi iklär oss i hotfulla situationer samt hur man kan förebygga det. Mäns våld mot kvinnor och vilka mönster det finns där kring.
Sal 1 15.15-17., Linnea Nilsson, CMS (Centrum för Marxistiska Samhällsstudier), skakar åter liv i pigdebatten. Nu när borgarna har tagit makten blir det tydligt att det som Vänsterpartiet har varnat för i samband med hushållsnära tjänster nu förverkligas. Kvinnor förpassas åter till hushållsarbete medan de välbeställda utnyttjar denna förkastliga maktstruktur tack vare statliga subventioner. Vilka är det som anlitar och vilka anlitas? Är det en sådant samhälle vi vill leva i?
Sal 2 13-14.45, Marianne Berg, Vänsterpartiets riksdagskvinna, diskuterar arbetsmarknad och hur borgarnas politik försämrar kvinnors möjligheter däri. Försämringarna av A-kassan är ett sådant exempel. Eftersom kvinnor i regel arbetar i mindre utsträckning samt tjänar sämre än deras manliga kollegor drabbas vi på ett hårdare och mer konkret sätt. I det land som gör anspråk
på att vara bland de mest jämställda i världen är det verkligen dags att ifrågasätta hur man kan förpassa kvinnor till arbetsmarknadens periferi.
Sal 2 15.15-17, Sanna Lundberg, doktorand i sociologi, kommer för att diskutera familjepolitik. Allt färre familjer kan idag sägas vara "kärnfamiljer". Ändå bygger vårt samhällssystem på en gammaldags familjestruktur med mannen i centrum som familjeförsörjare och kvinnan i periferin som omhändertagande. Äktenskapsbalken är föråldrad till sin struktur och sitt väsen. Hur kan man agera för att öka acceptansen för andra former av äktenskap än den mellan man och kvinna?
Demonstrationen samlas kl 18.00 på Gustav Adolfs torg.
Efter demonstrationen är det fest med uppträdande på Bodoni, Bergsgatan 20, uppträder gör bland annat Miss Mimi & the Mysticals
I förra VB gick Gunnar Stensson till angrepp mot bl.a. mig och det han kallar vänstersanningar och vänsterbanaliteter. Jag ska inte förneka att sådana finns och att vi i vänstern bör undvika dem. Men det hemska är att så många av dem är grundade på verkligheten. Sanningen, liksom ondskan, är ju ibland banal.Häromdagen fick jag ett rekommenderat brev med mottagningsbevis och allt. Det var från Arbetsförmedlingen. Undertecknat av självaste generaldirektören. Han hotar att ge mej sparken. Jag hade, tyckte han, gjort mej skyldig till ”olovlig frånvaro, som får betraktas som arbetsvägran”
Problemet är att jag aldrig haft en anställning vid Arbetsförmedlingen. Så hur i allsin dar kommer det sig då att jag kan få sådana brev från Bo Bylund, som jag hittills aldrig haft något otalt med?
Men vänta nu, har jag inte jobbat vid Arbetsförmedlingen (AF) sedan 18 år tillbaka? Jo, just vid AF. Men AF har inte varit min arbetsgivare.
Hur hänger nu detta ihop? Jag ska försöka göra en lång historia så kort som möjligt. Fram till senaste årsskiftet fanns AF inte som myndighet. Det fanns ett antal Länsarbetsnämnder som hade Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, som chefmyndighet. Jag och alla andra vid AF i Skåne hade sålunda Länsarbetsnämnden i Skåne län som arbetsgivare. AF var bara ett gemensamt alias för de olika myndigheternas utåtriktade verksamhet i landet.
