Lars-Åke Henningsson och Kerstin Alsund är gifta.
Lars-Åke Henningssons begravning sker i Uppståndelsens kapell fredagen den 8 juni klockan 11.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2012-05-31
Konsert i Helgeandskyrkan
Helgeandskyrkan
lördagen den 2 juni kl 17
"Violin Variations"
Ian Peaston, violin
lördagen den 2 juni kl 17
"Violin Variations"
Ian Peaston, violin
Allhelgonagården
Ögonvittnesskildringar måndagen 4 juni kl 19.00- ca 21 på IKTs teologiska café på Allhelgonagården i Lund.
På temat Hur undvika att se mig själv som ett offer? kommer Susanne Grimheden att ge en ögonvittnesskildring från Israel/Palestina med röster från bl a en judisk israel och en kristen palestinier.
Och på samma IKT-café får vi en annan ögonvittnesskildring: Egyptierna från Tahrirtorget till vallokalerna av Sameh Egyptson som ger ögonvittnesskildringar av den politiska utvecklingen i Egypten på den senaste tiden. Sameh var delaktig i de revolutionär kretsarna i Kairo innan han kom till Sverige som politisk flykting 1990. Han åkte många gånger till Egypten sedan revolutionen bröt ut och följer utvecklingen noga via Twitter och Facebook. Han kommer hem till Skåne 1/6 från Kairo.
På temat Hur undvika att se mig själv som ett offer? kommer Susanne Grimheden att ge en ögonvittnesskildring från Israel/Palestina med röster från bl a en judisk israel och en kristen palestinier.
Och på samma IKT-café får vi en annan ögonvittnesskildring: Egyptierna från Tahrirtorget till vallokalerna av Sameh Egyptson som ger ögonvittnesskildringar av den politiska utvecklingen i Egypten på den senaste tiden. Sameh var delaktig i de revolutionär kretsarna i Kairo innan han kom till Sverige som politisk flykting 1990. Han åkte många gånger till Egypten sedan revolutionen bröt ut och följer utvecklingen noga via Twitter och Facebook. Han kommer hem till Skåne 1/6 från Kairo.
En syndare som omvänt sig
Lars Hansson, FP, kräver ökade anslag till skolan. ”Det blir större
glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över 99
rättfärdiga som inte behöver omvända sig.”
Lukas 15, 6.
Lukas 15, 6.
Beslut och förhållanden att vredgas över
ETT: Vård och omsorgsnämnden privatiserar den
personliga assistansen. 43 vårdtagare tvingas välja om. Valfrihet är att
välja som allianspolitikerna vill. Fem kommunala enhetschefer
protesterar mot utmaningsrätten: ”Det är en kränkning mot brukarna.
Arbetsplatser som riskerar bli uppköpta är inga attraktiva
arbetsplatser.” SDS Lund 27/4 Jan Samuelsson, 14 maj Anders Sandström
TVÅ: Yngre personer med demens och andra sjukdomar delar lokal med ett äldreboende på Papegojelyckan. Kränkande journalföring, slarvig dokumentation, brister i hantering av fel och klagomål. Socialstyrelsen kräver att Vård- och omsorgsstyrelsen vidtar åtgärder. SDS Lund 28/5 Sandra Stendahl
TRE: Utbyggnaden av södra stambanan försenas från 2014 till 2016. Regeringens tillstånd att fortsätta med projektet dröjer. Samrådsmötena skjuts upp. 700 miljoner saknas. Projektledaren hoppar av.
SDS 31/5 Martin Runol
TVÅ: Yngre personer med demens och andra sjukdomar delar lokal med ett äldreboende på Papegojelyckan. Kränkande journalföring, slarvig dokumentation, brister i hantering av fel och klagomål. Socialstyrelsen kräver att Vård- och omsorgsstyrelsen vidtar åtgärder. SDS Lund 28/5 Sandra Stendahl
TRE: Utbyggnaden av södra stambanan försenas från 2014 till 2016. Regeringens tillstånd att fortsätta med projektet dröjer. Samrådsmötena skjuts upp. 700 miljoner saknas. Projektledaren hoppar av.
SDS 31/5 Martin Runol
Almedalen igen, nu med lundaprofil av Lucifer
Nu laddar Lund upp inför Almedalsveckan där man kommer att framträda i det s.k. Öresundshuset. 
Lund
vill nu kunna matcha Malmö och Helsingborg och skickar en manstark
delegation av kommunalråd till Visby. Helmfrid blir vår Reepalu. Årets
budget för de förenade städerna har höjts till 1.8 miljoner vilket bör
räcka till några salta pinnar med dryck. Pressmeddelandet (se länk från
Lunds hemsida) har rubriken ”Ministerspäckat program”, vilket alltså
förväntas locka. ”Medverkar vid seminariet gör bland andra
migrationsminister Tobias Billström, biskop Antje Jackelén och Pia
Kinhult, regionstyrelsens ordförande i Region Skåne samt ordförande i
Öresundskomiteen.” Vi måste nog erkänna att migrationsminister
Billström nog inte har den stora attraktionskraften och kanske inte ens
Pia Kinhult och biskopen. Nån gång framåt slutet av veckan ska visst
också kulturminister Adelsohn titta in under en lunchtimme. Men det är
förstås ett riv och ett slit efter notabiliteterna och inte så lätt att
få ihop det.
Själva pressmeddelandet ger oss anledning föreslå att till kansliet av politiker, kommunikatörer och PR-personligheter knyts en adjungerad tjänst (deltid) som stavningskonsult. Det är bra att ha i samband med pressmeddelanden.
Bland programpunkterna är det annars skonsamt återhållet vad gäller framträdanden från Lunds ditresta politiker. Det enda vi kunnat upptäcka är att Mats Helmfrid, kommunalråd (m), ska medverka i en diskussion om miljonprogrammen. Programmet presenteras så här ” Utan större hänsyn till de sociala värdena i en upprustning av miljonprogrammet kommer konsekvensen med nödvändighet bli en påtaglig underinvestering i det bredare samhällsperspektivet.” Jaha, på det viset. Vad ska Helmfrid säga om det? Det får nog vara för min del.
Ja i övrigt är det ju fint på Gotland så där vid midsommartid och det är inte helt fel med några glas vitt i på uteserveringarna i den ljumma Visbynatten. Men är det rimligt att skattebetalarna ska stå för notan? Jag får nog kolla in rese- och representations- räkningarna framåt höstkanten. Det ska bli spännande att se om de klimatkompenserar sina flygresor.
Lund
vill nu kunna matcha Malmö och Helsingborg och skickar en manstark
delegation av kommunalråd till Visby. Helmfrid blir vår Reepalu. Årets
budget för de förenade städerna har höjts till 1.8 miljoner vilket bör
räcka till några salta pinnar med dryck. Pressmeddelandet (se länk från
Lunds hemsida) har rubriken ”Ministerspäckat program”, vilket alltså
förväntas locka. ”Medverkar vid seminariet gör bland andra
migrationsminister Tobias Billström, biskop Antje Jackelén och Pia
Kinhult, regionstyrelsens ordförande i Region Skåne samt ordförande i
Öresundskomiteen.” Vi måste nog erkänna att migrationsminister
Billström nog inte har den stora attraktionskraften och kanske inte ens
Pia Kinhult och biskopen. Nån gång framåt slutet av veckan ska visst
också kulturminister Adelsohn titta in under en lunchtimme. Men det är
förstås ett riv och ett slit efter notabiliteterna och inte så lätt att
få ihop det.Själva pressmeddelandet ger oss anledning föreslå att till kansliet av politiker, kommunikatörer och PR-personligheter knyts en adjungerad tjänst (deltid) som stavningskonsult. Det är bra att ha i samband med pressmeddelanden.
Bland programpunkterna är det annars skonsamt återhållet vad gäller framträdanden från Lunds ditresta politiker. Det enda vi kunnat upptäcka är att Mats Helmfrid, kommunalråd (m), ska medverka i en diskussion om miljonprogrammen. Programmet presenteras så här ” Utan större hänsyn till de sociala värdena i en upprustning av miljonprogrammet kommer konsekvensen med nödvändighet bli en påtaglig underinvestering i det bredare samhällsperspektivet.” Jaha, på det viset. Vad ska Helmfrid säga om det? Det får nog vara för min del.
Ja i övrigt är det ju fint på Gotland så där vid midsommartid och det är inte helt fel med några glas vitt i på uteserveringarna i den ljumma Visbynatten. Men är det rimligt att skattebetalarna ska stå för notan? Jag får nog kolla in rese- och representations- räkningarna framåt höstkanten. Det ska bli spännande att se om de klimatkompenserar sina flygresor.
Hon tog över predikan och hamnade på S:t Lars
av Gunnar Stensson
En dag rågades måttet. Nu måste det ske! Prästen stod där i
predikstolen och pladdrade. Som alla söndagar. Hon hade tänkt på det
länge, tänkt och våndats. Vem var hon att göra sådana anspråk? Vilka
skulle konsekvenserna bli? Hur som helst, nu måste det ske. Äntligen
reste hon sig i kyrkbänken och tog med hög och klar röst över predikan.
Året var 1916. Första världskriget rasade. Sverige befann sig i ekonomisk kris. De sociala spänningarna växte, liksom arbetslösheten. Svensk spannmål exporterades till Tyskland. De rika exportörerna profiterade. Nöden var stor. Hungerkravaller förekom.
Strax efter prediko-upproret i kyrkan såg prästen till att hon blev gripen och skickad till S:t Lars. Där satt hon fängslad till sin död 1934. Kostnaden för hennes uppehälle betalades av socknen.
Hon begravdes på S:t Lars kyrkogård och var snart glömd, på S:t Lars och i sin hemsocken.
Men inte helt. Hon efterlämnar en dikt, som blivit bevarad och som man kan läsa på en anslagstavla i S:t Lars vårdcentral där den finns återgiven tillsammans med ytterligare några dokument om institutionens historia.
Det fanns någon, vän, kristen, kamrat eller vårdare, som delade hennes tankar, respekterade henne och såg till att dikten bevarades.
”Varen ordets görare. Bygg!
Giv goda råd åt dem som stad och land regera
Tryck pengar! Använd dem förståndigt!
Vi vill ha fabriker, inte fängelser!
Tänk rätt! Gör rätt, det goda Gud bjuder,
Gör det och lycklig var.”
Diktens kärna är konkret och innebär en skarp kritik, riktad mot tidens överhet: ”Tryck pengar! Använd dem förståndigt! Vi vill ha fabriker, inte fängelser!”
Dikten är också aktuell, i Grekland, i Spanien... Där höjer andra anonyma sina röster – och fängslas.
PS. På 1970-talet skrev Lars-Åke Henningsson en uppsats om maktstrukturen i kyrkan.
Året var 1916. Första världskriget rasade. Sverige befann sig i ekonomisk kris. De sociala spänningarna växte, liksom arbetslösheten. Svensk spannmål exporterades till Tyskland. De rika exportörerna profiterade. Nöden var stor. Hungerkravaller förekom.
Strax efter prediko-upproret i kyrkan såg prästen till att hon blev gripen och skickad till S:t Lars. Där satt hon fängslad till sin död 1934. Kostnaden för hennes uppehälle betalades av socknen.
Hon begravdes på S:t Lars kyrkogård och var snart glömd, på S:t Lars och i sin hemsocken.
Men inte helt. Hon efterlämnar en dikt, som blivit bevarad och som man kan läsa på en anslagstavla i S:t Lars vårdcentral där den finns återgiven tillsammans med ytterligare några dokument om institutionens historia.
Det fanns någon, vän, kristen, kamrat eller vårdare, som delade hennes tankar, respekterade henne och såg till att dikten bevarades.
”Varen ordets görare. Bygg!
Giv goda råd åt dem som stad och land regera
Tryck pengar! Använd dem förståndigt!
Vi vill ha fabriker, inte fängelser!
Tänk rätt! Gör rätt, det goda Gud bjuder,
Gör det och lycklig var.”
Diktens kärna är konkret och innebär en skarp kritik, riktad mot tidens överhet: ”Tryck pengar! Använd dem förståndigt! Vi vill ha fabriker, inte fängelser!”
Dikten är också aktuell, i Grekland, i Spanien... Där höjer andra anonyma sina röster – och fängslas.
PS. På 1970-talet skrev Lars-Åke Henningsson en uppsats om maktstrukturen i kyrkan.
En tänkt sommarvandring av Gunnar Stensson
Klockan är åtta. Det är söndag. Vi står utanför läkarbostaden i S:t
Lars. Medan vi väntar beundrar vi näsduksträdet mellan Vårdcentralen
och överläkarbostaden, Det blommar lika vackert som det i Botan – men
det hinner kanske blomma över till på söndag.
Rymden ljuder av fågelsång, och trafiken på Lundavägen har tystnat. Vi vandrar genom ett fragment av den bokskog som en gång täckte Skåne, över Höjebro, västerut längs ån och den långa dammen som nästan ingen känner till och spanar mellan jätteträden in i den sumpiga, doftande, surrande, kvittrande, kluckande skånska subtropiska djungeln för att upptäcka de ormar och jätteödlor som måste finnas där bland paddor, grodor och sjöfåglar.
Bortom S:t Lars drar vi ut på den höga brinken söder om Höje å med vid utsikt över Riksbyggens snart färdiga täta London-kvarter och den ödsliga, skräpiga byggplatsen med kranar, grushögar, jordhögar, caterpillars, truckar, arbetarbodar, och bortom den Klostergårdens tegelmassor avbrutna av höga träd.
När vi passerat den frodiga grönskan under järnvägsbron med dess graffitimålningar och monument över den 2009 avlidne Jonas kommer vi ut på de skånska prärien, himmel och böljande vetefält som snart går i ax ända bort till horisonten. Vispgräddsvita hagtornsbuskar och snart blommande fläder kantar fälten. Trolleberget syns inte. Trolle trollade bort det.
Nedför trappan och över Värpinge-bron till Källby-dammarna, där en aristokratisk häger spatserar på en balk och stirrar ner i vattnet vars yta klyvs av karparnas höga svarta ryggar medan paddorna honkar och grodorna surrar i det höga gräset och en stjärnhimmel av grodögon flyter i vattnet: tusentals nyfödda små grodor. Pilsnabba svalor susar genom insektssvärmarna ovanför. Andmammorna följs av bruna lurviga ankungar, ett stolt svanpar glider fram med två nykläckta ungar efter sig, doppingen stoltserar i sina sommarfärger, dyker och är försvunnen en hel minut, de tjocka frodiga tistelplantorna är snart meterhöga liksom nässlorna, gräset och hundkexen.
Vi beskådar det brusande eller porlande dagvattnet som strömmar ut genom en kulvert som man kunde gå till stan genom, om den var torrlagd. Och där låg den gamla kvarnen, och kvarnrännan, tom på vatten nu efter en torr vår. Vi tränger oss fram mellan betande hästar, in under de hundraåriga träden och upp från Klockhuset mot överläkarbostaden. Efter två timmar och drygt fem kilometer är vandringen slut.
Den som vill jämföra texten med verkligheten ska veta att vi samlas utanför S:t Lars vårdcentral söndagen den 3 juni klockan 8 på morgonen. En frivillig avgift på 20 kronor samlas in till Klostergårdens byalag innan vi startar vandringen.
Rymden ljuder av fågelsång, och trafiken på Lundavägen har tystnat. Vi vandrar genom ett fragment av den bokskog som en gång täckte Skåne, över Höjebro, västerut längs ån och den långa dammen som nästan ingen känner till och spanar mellan jätteträden in i den sumpiga, doftande, surrande, kvittrande, kluckande skånska subtropiska djungeln för att upptäcka de ormar och jätteödlor som måste finnas där bland paddor, grodor och sjöfåglar.
Bortom S:t Lars drar vi ut på den höga brinken söder om Höje å med vid utsikt över Riksbyggens snart färdiga täta London-kvarter och den ödsliga, skräpiga byggplatsen med kranar, grushögar, jordhögar, caterpillars, truckar, arbetarbodar, och bortom den Klostergårdens tegelmassor avbrutna av höga träd.
När vi passerat den frodiga grönskan under järnvägsbron med dess graffitimålningar och monument över den 2009 avlidne Jonas kommer vi ut på de skånska prärien, himmel och böljande vetefält som snart går i ax ända bort till horisonten. Vispgräddsvita hagtornsbuskar och snart blommande fläder kantar fälten. Trolleberget syns inte. Trolle trollade bort det.
Nedför trappan och över Värpinge-bron till Källby-dammarna, där en aristokratisk häger spatserar på en balk och stirrar ner i vattnet vars yta klyvs av karparnas höga svarta ryggar medan paddorna honkar och grodorna surrar i det höga gräset och en stjärnhimmel av grodögon flyter i vattnet: tusentals nyfödda små grodor. Pilsnabba svalor susar genom insektssvärmarna ovanför. Andmammorna följs av bruna lurviga ankungar, ett stolt svanpar glider fram med två nykläckta ungar efter sig, doppingen stoltserar i sina sommarfärger, dyker och är försvunnen en hel minut, de tjocka frodiga tistelplantorna är snart meterhöga liksom nässlorna, gräset och hundkexen.
Vi beskådar det brusande eller porlande dagvattnet som strömmar ut genom en kulvert som man kunde gå till stan genom, om den var torrlagd. Och där låg den gamla kvarnen, och kvarnrännan, tom på vatten nu efter en torr vår. Vi tränger oss fram mellan betande hästar, in under de hundraåriga träden och upp från Klockhuset mot överläkarbostaden. Efter två timmar och drygt fem kilometer är vandringen slut.
Den som vill jämföra texten med verkligheten ska veta att vi samlas utanför S:t Lars vårdcentral söndagen den 3 juni klockan 8 på morgonen. En frivillig avgift på 20 kronor samlas in till Klostergårdens byalag innan vi startar vandringen.
Svensk skola har havererat
Göran Persson behövde pengar. Han kom på idén
att skaffa fram dem genom att flytta ansvaret för skolan från staten
till kommunerna. Alla med någon kunskap om skola protesterade. Det såg
ut som om han skulle misslyckas.
Hans huvudargument var decentralisering, dvs att flytta makten över skolan närmare brukarna. Många köpte argumentet – det var i takt med tiden då, på 1990-talet. Men ingen riksdagsmajoritet var i sikte. V vägrade – tills Ylva Johansson, V:s taleskvinna i skolfrågor, övertalades att byta ståndpunkt. Hur det skedde är oklart. Därmed var riksdagsmajoritet uppnådd. Beslutet fattades.
Likvärdigheten, grundbulten i det svenska skolsystemet, avskaffades i praktiken. Barn i Kävlinge hänvisades till Tolvåkersskolan. Barn i Lund hade tillgång till Tunaskolan. Kommunalpolitiker med skattesänkning som enda ambition skar ned. Hundratals Tolvåkersskolor uppstod. Fältet blev fritt för skolval, friskolor, segregation, kommersiali- sering. Elevernas kunskapsnivå sjönk. Tusentals ungdomars framtidsutsikter försämrades.
Dittills brukade eleverna gå i skolan närmast hemmet. Där var kontakten mellan föräldrar och lärare tät. Där hade de sina kamrater. Det kallades Närhetsprincipen. När skolorna var likvärdiga fungerade den bra. Vid mitten av 1990-talet var svensk skola faktiskt bäst i världen.
Hans huvudargument var decentralisering, dvs att flytta makten över skolan närmare brukarna. Många köpte argumentet – det var i takt med tiden då, på 1990-talet. Men ingen riksdagsmajoritet var i sikte. V vägrade – tills Ylva Johansson, V:s taleskvinna i skolfrågor, övertalades att byta ståndpunkt. Hur det skedde är oklart. Därmed var riksdagsmajoritet uppnådd. Beslutet fattades.
Likvärdigheten, grundbulten i det svenska skolsystemet, avskaffades i praktiken. Barn i Kävlinge hänvisades till Tolvåkersskolan. Barn i Lund hade tillgång till Tunaskolan. Kommunalpolitiker med skattesänkning som enda ambition skar ned. Hundratals Tolvåkersskolor uppstod. Fältet blev fritt för skolval, friskolor, segregation, kommersiali- sering. Elevernas kunskapsnivå sjönk. Tusentals ungdomars framtidsutsikter försämrades.
Dittills brukade eleverna gå i skolan närmast hemmet. Där var kontakten mellan föräldrar och lärare tät. Där hade de sina kamrater. Det kallades Närhetsprincipen. När skolorna var likvärdiga fungerade den bra. Vid mitten av 1990-talet var svensk skola faktiskt bäst i världen.
De nya kvalitetsskillnaderna aktualiserade ”det fria skolvalet”. Samtidigt kom friskolorna. I propagandan hette det att de främjade mångfald. I praktiken ledde de till segregation. Riskkapitalisterna såg chansen till profiter. Snåla kommuner såg chansen att minska kostnaderna. På barnens bekostnad.
På gymnasienivå fick vi ”fritt sök” i Skåne. Det innebär rätt att välja gymnasium i hela regionen. I praktiken har det gynnat Lund på bekostnad av likvärdiga gymnasier i städer som Trelleborg, Ystad, Landskrona och Eslöv. De utarmas. Gymnasisterna reser. Lund planerar en femte gymnasieskola.
Finansieringen
Det gällde bara att finna ett lätthanterligt skolfinansieringssystem. Det kom. Det kallades skolpeng. Skolpeng och konkurrens skulle leda till höjd kvalitet genom att pengapåsarna, eleverna alltså, sökte sig till de bästa skolorna. I praktiken blev effekten att skolpengen berövade skolor och elever med särskilda behov nödvändiga resurser. De överfördes till skolor där de inte behövdes. Profit uppstod – och skeppades till skatteparadisen.
Hur skulle folk veta vilken skola som var bäst? Genom betygen. En skola som satte höga betyg fick många pengapåsar. Betygsinflationen rullade igång. Riskkapitalister och skolledningar tvingade lärare att sätta höga betyg. Obehöriga, lågavlönade och därför beroende lärare anställdes av friskolorna. Skyhöga vinster genererades. Störst profit gjorde koncerner som Kunskapsskolan och John Bauer, båda verksamma i Lund. Inte ens Miljöpartiet vågar ifrågasätta floskeln att vinst leder till kvalitet.
Katastrofen
I juni 2011 konstaterade SNS den svenska skolans katastrof i rapporten Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd? Nya rapporter bekräftade och fördjupade bilden. Och där sitter vi nu.
Under Jan Björklund har den svenska skolan som en Titanic efter kollisionen med isberget sjunkit till en bottennivå. De politiska partierna inser att man åtminstone måste prata om reformer.
På en punkt kan de kanske komma överens: det är nödvändigt att återföra det pedagogiska och ekonomiska ansvaret för skolan från kommunerna till staten. Bara så kan skolans likvärdighet på sikt kanske återställas.
Självfallet måste skolpengen bort. Fördelningen av resurser ska utgå från barnens behov. Inte från riskkapitalisternas girighet.
Självfallet måste kvaliteten i lärarutbildningen återställas.
Självfallet måste närhetsprincipen tillämpas. När skolans likvärdighet återställts kan den tillämpas med förnuft, som före kommunaliseringen. Skolan ska finnas där barnen bor.
Att närhetsprincipen tillämpas med förnuft innebär att möjligheten till skolval faktiskt kommer att finnas kvar, men inte som nu, då det tillämpas helt ansvarslöst, utan med utgångspunkt från pedagogiska och sociala förutsättningar.
Gunnar Stensson
Bidragskarusellen av Sven-Hugo Mattsson
Han har hög lön, det skall han ha eftersom
han har lång utbildning och har stort ansvar på jobb. Han har, än så
länge, inga bidrag, inga räntebidrag eftersom han inte har lån, inga
bilbidrag eftersom han har nära till jobb. Han städar själv sin
lägenhet och han kommer inte år ROT-bidraget eftersom han bor i en trea
i LKF, Lunds kommunala bolag. Hyran i den nyproducerade centrumnära
lägenheten är 11.000 kr.
Så köper han en mindre villa i Röstånga vid sluttningen upp mot Söderåsen. Han har alltid haft en längtan att flytta ut till naturen, han är en riktig friluftsmänniska. Han har nu, på gångavstånd tillgång till Odensjön, Nackarpsdalen, Kopparahatten, enebacken vid Anderstorp och många andra av Skånes skönaste naturställen.
Bidragskarusellen
Med sin höga lön hade han klarat de ökade kostnaderna bra, men nu börjar en bidragskarusell.
Huset kostar två millioner, han rustar upp det så att han får samma goda standard som i LKF. Över tiden lägger han ner 700.000 kr på upprustningen. För att komma till jobbet i Lund, kollektivtrafiken från, till Röstånga är inte den bästa, köper han en bil för 300.000 kr.
Han lånar till allt, tre millioner, räntan på fyra % ger honom en räntekostand på 120.000 kr.
Han får dra av för allt och får ett räntebidrag på 36.000 kr, 3000 kr i månaden. Eftersom han får dra av för alla milen till jobbet, 10 mil per dag, får han ytterligare en tusenlapp, per månad, i bilbidrag. För att kompensera sig för den tid det tar att köra till jobb, 1.5 timmar om dagen, köper han hushållsnära tjänster, städning, trädgårdsarbete, räfsning av löv och snöskottning när så behövs. Så får han ytterligare en tusenlapp i månaden i RUT- bidrag.
Han sitter nu med 5.000 kr, varje månad, i bidrag och kan också, över tiden, kamma hem 200.000 kr i ROT-bidrag.
Varför?
Meningen med bidrag måste ju rimligtvis gå bara till dem som lever ur hand i mun, de som annars inte kan leva ett värdigt liv. I exemplet ovan går 5.000 kr i månaden ut i bidrag till en person som hade klarat sina ökande levnadskostnader på egen hand. Genom de bidrag han får för boendet, räntebidrag och ROT-bidrag har han faktiskt inte högre hyreskostnad än den i LKF, trots att han har samma goda standard, har en stor tomt och bor i en lugn miljö så som han alltid önskat.
Normalt borde ett bidrag sökas, sökas med förklaring varför bidraget behövs. Du får intehyresbidrag utan ansökan och där du redogör för inkomst och hyra. Du får inte försörjningsstöd utan att du vänds ut och in, du får inte ha förmögen eller ha bil. Dessa måste bort innan du får stöd.
I det ovan beskrivna fallet bestämmer du själv hur mycket bidrag du vill ha. Begränsning finns i ROT- och RUT systemet, men är väldigt högt.
Ger jobb
Man kan fråga sig: vad får vi skattebetalare, som inte har några bidrag, för vinst på dessa bidrag? För att han släpper ut massor av koldioxid och sliter asfalt när han färdas 2.500 mil på väg till och från jobb. Knappast! För att det ger jobb i ROT- och RUT? Tja, i LKF – boendet skapas jobb för vaktmästeri och för de som städar trapporna. Även LKF rustar upp sitt bestånd och ger jobb inom byggsektorn. Skillnaden är att de i hyresrätt får betala själv medan den före detta grannen får bidrag för allt han företar sig.
Skall man då inte kunna få bidrag för de jag ovan beskriver. Jo, men det måste ju för tusan vara selektivt. Du måste ju, precis som när du får hyresbidrag och försörjningsstöd visa ditt behov av bidraget. Om du själv bestämmer dig, som i det här fallet, att flytta från den ort du bor och verkar i, så skall du inte, rätt självklart, få del av bilbidraget. Jag kan tänka mig att den som köper sitt första boende kan få ett räntebidrag, dessutom måste det utgå från vilken inkomst du har. RUT-bidrag är för mig något ruttet och det har ju visat sig att det är ett klassbidrag, många har inte råd att köpa hushållsnära tjänster, inte ens med bidraget som ges. ROT-bidtaget är väl ok om jag kan visa att min lägenhet inte håller godtagbar standard. Men att få ROT för lyxrenoveringar är inte klokt och att du dessutom får räntebidrag om du lånar för renoveringen, är märkligt.
Observera att den som får räntebidrag för boendet, många ggr kan kamma hem goda vinster.
Politiskt
Tyvärr finns en närmast total enighet i riksdagen om detta. Vid ändrad majoritet kommer dessa bidrag att bestå, i stort sätt. Vänsterpartiet är väl emot RUT-bidraget, bra. Miljöpartiet har tagit upp en diskussion om bilbidraget, det är också bra men jag tror inte man riktigt vågar framhävda. Socialdemokraterna vill begränsa (halvera?) hur mycket du kan få i RUT och ROT.
Det absurda räntebidraget finns det dock ingen som helst diskussion om. Det är jättesummor som går ut i bidrag från statskassan. Hade vi begränsat räntebidragen så som jag beskriver ovan hade vi fått in mer till statskassan än vad höjda inkomstskatter kan ge.
Så köper han en mindre villa i Röstånga vid sluttningen upp mot Söderåsen. Han har alltid haft en längtan att flytta ut till naturen, han är en riktig friluftsmänniska. Han har nu, på gångavstånd tillgång till Odensjön, Nackarpsdalen, Kopparahatten, enebacken vid Anderstorp och många andra av Skånes skönaste naturställen.
Bidragskarusellen
Med sin höga lön hade han klarat de ökade kostnaderna bra, men nu börjar en bidragskarusell.
Huset kostar två millioner, han rustar upp det så att han får samma goda standard som i LKF. Över tiden lägger han ner 700.000 kr på upprustningen. För att komma till jobbet i Lund, kollektivtrafiken från, till Röstånga är inte den bästa, köper han en bil för 300.000 kr.
Han lånar till allt, tre millioner, räntan på fyra % ger honom en räntekostand på 120.000 kr.
Han får dra av för allt och får ett räntebidrag på 36.000 kr, 3000 kr i månaden. Eftersom han får dra av för alla milen till jobbet, 10 mil per dag, får han ytterligare en tusenlapp, per månad, i bilbidrag. För att kompensera sig för den tid det tar att köra till jobb, 1.5 timmar om dagen, köper han hushållsnära tjänster, städning, trädgårdsarbete, räfsning av löv och snöskottning när så behövs. Så får han ytterligare en tusenlapp i månaden i RUT- bidrag.
Han sitter nu med 5.000 kr, varje månad, i bidrag och kan också, över tiden, kamma hem 200.000 kr i ROT-bidrag.
Varför?
Meningen med bidrag måste ju rimligtvis gå bara till dem som lever ur hand i mun, de som annars inte kan leva ett värdigt liv. I exemplet ovan går 5.000 kr i månaden ut i bidrag till en person som hade klarat sina ökande levnadskostnader på egen hand. Genom de bidrag han får för boendet, räntebidrag och ROT-bidrag har han faktiskt inte högre hyreskostnad än den i LKF, trots att han har samma goda standard, har en stor tomt och bor i en lugn miljö så som han alltid önskat.
Normalt borde ett bidrag sökas, sökas med förklaring varför bidraget behövs. Du får intehyresbidrag utan ansökan och där du redogör för inkomst och hyra. Du får inte försörjningsstöd utan att du vänds ut och in, du får inte ha förmögen eller ha bil. Dessa måste bort innan du får stöd.
I det ovan beskrivna fallet bestämmer du själv hur mycket bidrag du vill ha. Begränsning finns i ROT- och RUT systemet, men är väldigt högt.
Ger jobb
Man kan fråga sig: vad får vi skattebetalare, som inte har några bidrag, för vinst på dessa bidrag? För att han släpper ut massor av koldioxid och sliter asfalt när han färdas 2.500 mil på väg till och från jobb. Knappast! För att det ger jobb i ROT- och RUT? Tja, i LKF – boendet skapas jobb för vaktmästeri och för de som städar trapporna. Även LKF rustar upp sitt bestånd och ger jobb inom byggsektorn. Skillnaden är att de i hyresrätt får betala själv medan den före detta grannen får bidrag för allt han företar sig.
Skall man då inte kunna få bidrag för de jag ovan beskriver. Jo, men det måste ju för tusan vara selektivt. Du måste ju, precis som när du får hyresbidrag och försörjningsstöd visa ditt behov av bidraget. Om du själv bestämmer dig, som i det här fallet, att flytta från den ort du bor och verkar i, så skall du inte, rätt självklart, få del av bilbidraget. Jag kan tänka mig att den som köper sitt första boende kan få ett räntebidrag, dessutom måste det utgå från vilken inkomst du har. RUT-bidrag är för mig något ruttet och det har ju visat sig att det är ett klassbidrag, många har inte råd att köpa hushållsnära tjänster, inte ens med bidraget som ges. ROT-bidtaget är väl ok om jag kan visa att min lägenhet inte håller godtagbar standard. Men att få ROT för lyxrenoveringar är inte klokt och att du dessutom får räntebidrag om du lånar för renoveringen, är märkligt.
Observera att den som får räntebidrag för boendet, många ggr kan kamma hem goda vinster.
Politiskt
Tyvärr finns en närmast total enighet i riksdagen om detta. Vid ändrad majoritet kommer dessa bidrag att bestå, i stort sätt. Vänsterpartiet är väl emot RUT-bidraget, bra. Miljöpartiet har tagit upp en diskussion om bilbidraget, det är också bra men jag tror inte man riktigt vågar framhävda. Socialdemokraterna vill begränsa (halvera?) hur mycket du kan få i RUT och ROT.
Det absurda räntebidraget finns det dock ingen som helst diskussion om. Det är jättesummor som går ut i bidrag från statskassan. Hade vi begränsat räntebidragen så som jag beskriver ovan hade vi fått in mer till statskassan än vad höjda inkomstskatter kan ge.
ÖT-maffian? av jiell
Rubriken smög sig men får ändå kvarstå,
till gemen förbryllelse. Normalitets- enhets eller fördumningskulturen
nu så tjock att man kan gå på den. Schlager, krimmisar, sport och
frågetävlingar samt invånarna i TV11-huset mogna för dårasylen. Så det
man kallar nyheter och halvtankefabriken Agenda där systemlojaliteten
och självrättfärdigandet behändigt mjukmanipuleras fram. Ibland en
liten glimt av kritiskhet eller eftertanke vart exvis ambassadmobbing
kan leda - så tar styrkans evangelium åter över och den väg beträds ånyo
som väldigt få inom västlig elit och folkflertal ens ids överväga
efterhanda, och allra minst ev. slutliga konsekvenserna av. Enhetstänk
råder - standardboten heter kollaps.
Geopolitiska sammanklappningar, var det. USSR:s fall riskerar bli västs eget. USA har ju aldrig gått på en ordentlig bakstöt i sina numera autopilot expansionistiska ambitioner, där max antal av skiftande vasallstatus såklart ska med, i de oavbrutet å mixnivå pågående operationerna. Och finns nåt forskat i ämnet imperiers självsyn och yttre/inre utvecklingshistoria samt generella förutsättningar jämte interaktion med impgelikar lär västliga intellektuella sektorns aktuella ställning och välfunktion stjälpa spridning och genomslag. I vår nyromerska Colloseum-era härskar nöjena och alltmer destruktiva korttänktheten. Västs bristande trohet inför egna omistliga idealen blir dess fall, tro mej. Muslimska världen sägs ohjälpligt utvecklingshämmad kring avsaknaden av en Upplysningstid. Om vi själva då alltmer förnekar eller rentav aktivt undertrycker dess idégods, vad blir konsekvenserna?
Dessutom slutade ju Upplysningstiden i franska revolutionen samt därefter Napoleonska kejsardömet och så nån slags tidiga 1800-talets världskrigsförövning. Därpå österrike(anglo)ledda Restaurationen samt efter ett liberalt och radikalt mellanspel vid sekelmitten en lika reaktionär som produktivkraftsdynamisk långstabil tid, då nationella europeiska integrationsprocesser kring en ödesdiger monarkistisk återkomst reorganiserade världen i en fullbordad kolonial erövring - samt spetsade inbördes rivaliteterna och vapnen. Kulmen blev 1914 - och kulmen därute facit av nån slags normalt lågnivå månghundraårig global masskonflikt där attityder inkl. inte minst självbedrägeri, var tyngsta beväpningen i en ras- och civilisationskonceptmässigt fotad underordning. Ja, hur ser egentligen rimlig begreppsbildning på makronivån ut från fattigvärldens horisont? Världskrig oavbrutet från 1492 med en smärre lindring efter Hiroshima - varefter kolonisystemet modifieras, status quo återställd.
Så Upplysningsarvet som framför allt avsatte liberalismen och pånyttfödde europeiska humanismen, med uppsjön faktiska och intellektualplan följdrörelser är ju faktiskt en svårartat intermittent tillämpningshistoria, i rentav egna del av världen. Mesta tiden råder mörker eller ett svårmulet tillstånd och hur se på Pax Americana där höga idealen och instrumenten används i motsatt syfte, att undergräva andras rättigheter och globala pluralismen samt inte minst gemensamma överlevnaden. Ja, vad kalla en så djävulsk epok?
Får se vart nuvarande kvalificerade otänk leder oss! Till sist så några ord om MÖ-krisen, egentliga ämnet. Rysslands vägval i Libyenkonflikten förblir svårt att begripa. Fanns ju en transkontinental motsida som inbegrep även en nyckelmedlem inom NATO, Tyskland och flera av utomvästliga aktörerna stora och tunga som Sydafrika och Brasilien. Ryssland har nu förlorat en buffertstat och rimlig allierad mot centrala aggressiva västmakter, jämte NATO-operatörer. Den respekt Ryssland åtnjuter som en världsmakt är kantstött och dess västbalanserande funktion och ledarroll undergrävd. Ryssland framstår smått oskött som under Nikolaj II, fegt och på defensiven. Syrien har dock inget val, för att överleva är Assadregimen villig och kanske tvunget sätta Ryssland på det hala. Konsekvenserna kan bli förödande och märkligt att GB, Frankrike och USA driver på konflikten så lättvindigt, då samman med starka sunnistatsaktörer. Man låter västmedia sprida behändiga versioner om att regimen ligger bak bilbomberna - eller än otroligare al Quaida. I så fall är det element som fjärrstyrs, eller ges möjlighet agera av väst. Syrien är ett mål i sig för offensiva västmaktsgänget, sunniregimerna och Israel men kopplingen till Iran och Libanon samt olösta Palestinakonflikten inkl. olösta Golanhöjdsfrågan gör insatserna pokerhöga. Detta är hybrispolitik och som ev. alternativ förebygga ett israeliskt Irananfall direkt dåraktigt. Att sen hysa regionala inkl. avsmittning annorstädes ambitionen att Ryssland marint och till inflytande att säga må förvisas till Svarta havet - tja, tror aktuella västhöksstater att kalla krigets slut kan köras i repris i syfte inhösta ännu större strategiska och maktbalansvinster? Noteras bör sen att traditionellt oberoende stater som Schweiz och Indien deltar i ambassadstängningsaktionen samt att Frankrike under Hollande fortsätter Sarkozys linje, pht. Vad nu är frukten av påtryckningar och önskemål jämte vad oöverlagda egenvalda reaktioner. Det är många som springer med bensin till bålet, uppenbart. Men ladorna samt arsenalerna äro fulla som inför 1:a världskriget och stämningen likaså förträfflig samt tron på rättfärdigheten i egna agerandet smått strålande. Medierna är därtill tjänstvilliga tofflor och kritiska klimatet här i väst allmänt obefintligt - de intellektuella har tagit långsemester och lär nog backa egna saken. Akademikerna å sin sida gläds väl åt kommande sidoinkomster för tyck i rutan, så när som på Agrell och några till. Homo Bellis, m.a.o.
Geopolitiska sammanklappningar, var det. USSR:s fall riskerar bli västs eget. USA har ju aldrig gått på en ordentlig bakstöt i sina numera autopilot expansionistiska ambitioner, där max antal av skiftande vasallstatus såklart ska med, i de oavbrutet å mixnivå pågående operationerna. Och finns nåt forskat i ämnet imperiers självsyn och yttre/inre utvecklingshistoria samt generella förutsättningar jämte interaktion med impgelikar lär västliga intellektuella sektorns aktuella ställning och välfunktion stjälpa spridning och genomslag. I vår nyromerska Colloseum-era härskar nöjena och alltmer destruktiva korttänktheten. Västs bristande trohet inför egna omistliga idealen blir dess fall, tro mej. Muslimska världen sägs ohjälpligt utvecklingshämmad kring avsaknaden av en Upplysningstid. Om vi själva då alltmer förnekar eller rentav aktivt undertrycker dess idégods, vad blir konsekvenserna?
Dessutom slutade ju Upplysningstiden i franska revolutionen samt därefter Napoleonska kejsardömet och så nån slags tidiga 1800-talets världskrigsförövning. Därpå österrike(anglo)ledda Restaurationen samt efter ett liberalt och radikalt mellanspel vid sekelmitten en lika reaktionär som produktivkraftsdynamisk långstabil tid, då nationella europeiska integrationsprocesser kring en ödesdiger monarkistisk återkomst reorganiserade världen i en fullbordad kolonial erövring - samt spetsade inbördes rivaliteterna och vapnen. Kulmen blev 1914 - och kulmen därute facit av nån slags normalt lågnivå månghundraårig global masskonflikt där attityder inkl. inte minst självbedrägeri, var tyngsta beväpningen i en ras- och civilisationskonceptmässigt fotad underordning. Ja, hur ser egentligen rimlig begreppsbildning på makronivån ut från fattigvärldens horisont? Världskrig oavbrutet från 1492 med en smärre lindring efter Hiroshima - varefter kolonisystemet modifieras, status quo återställd.
Så Upplysningsarvet som framför allt avsatte liberalismen och pånyttfödde europeiska humanismen, med uppsjön faktiska och intellektualplan följdrörelser är ju faktiskt en svårartat intermittent tillämpningshistoria, i rentav egna del av världen. Mesta tiden råder mörker eller ett svårmulet tillstånd och hur se på Pax Americana där höga idealen och instrumenten används i motsatt syfte, att undergräva andras rättigheter och globala pluralismen samt inte minst gemensamma överlevnaden. Ja, vad kalla en så djävulsk epok?
Får se vart nuvarande kvalificerade otänk leder oss! Till sist så några ord om MÖ-krisen, egentliga ämnet. Rysslands vägval i Libyenkonflikten förblir svårt att begripa. Fanns ju en transkontinental motsida som inbegrep även en nyckelmedlem inom NATO, Tyskland och flera av utomvästliga aktörerna stora och tunga som Sydafrika och Brasilien. Ryssland har nu förlorat en buffertstat och rimlig allierad mot centrala aggressiva västmakter, jämte NATO-operatörer. Den respekt Ryssland åtnjuter som en världsmakt är kantstött och dess västbalanserande funktion och ledarroll undergrävd. Ryssland framstår smått oskött som under Nikolaj II, fegt och på defensiven. Syrien har dock inget val, för att överleva är Assadregimen villig och kanske tvunget sätta Ryssland på det hala. Konsekvenserna kan bli förödande och märkligt att GB, Frankrike och USA driver på konflikten så lättvindigt, då samman med starka sunnistatsaktörer. Man låter västmedia sprida behändiga versioner om att regimen ligger bak bilbomberna - eller än otroligare al Quaida. I så fall är det element som fjärrstyrs, eller ges möjlighet agera av väst. Syrien är ett mål i sig för offensiva västmaktsgänget, sunniregimerna och Israel men kopplingen till Iran och Libanon samt olösta Palestinakonflikten inkl. olösta Golanhöjdsfrågan gör insatserna pokerhöga. Detta är hybrispolitik och som ev. alternativ förebygga ett israeliskt Irananfall direkt dåraktigt. Att sen hysa regionala inkl. avsmittning annorstädes ambitionen att Ryssland marint och till inflytande att säga må förvisas till Svarta havet - tja, tror aktuella västhöksstater att kalla krigets slut kan köras i repris i syfte inhösta ännu större strategiska och maktbalansvinster? Noteras bör sen att traditionellt oberoende stater som Schweiz och Indien deltar i ambassadstängningsaktionen samt att Frankrike under Hollande fortsätter Sarkozys linje, pht. Vad nu är frukten av påtryckningar och önskemål jämte vad oöverlagda egenvalda reaktioner. Det är många som springer med bensin till bålet, uppenbart. Men ladorna samt arsenalerna äro fulla som inför 1:a världskriget och stämningen likaså förträfflig samt tron på rättfärdigheten i egna agerandet smått strålande. Medierna är därtill tjänstvilliga tofflor och kritiska klimatet här i väst allmänt obefintligt - de intellektuella har tagit långsemester och lär nog backa egna saken. Akademikerna å sin sida gläds väl åt kommande sidoinkomster för tyck i rutan, så när som på Agrell och några till. Homo Bellis, m.a.o.
Kulturtips
Liv ur Balans
Ett kollage för gitarr, dans och audiovisuella effekter där en kvinna behandlar sin undergång och minnen hon själv kanske aldrig har upplevt... På M.A.F Scen 1 1 juni kl 19:00. Läs mer »
Ett kollage för gitarr, dans och audiovisuella effekter där en kvinna behandlar sin undergång och minnen hon själv kanske aldrig har upplevt... På M.A.F Scen 1 1 juni kl 19:00. Läs mer »
ELEVFÖRESTÄLLNING: Lost in Limbo
På Dansstationen, Palladium 1 och 2 juni.
Lör 02 jun kl. 16:00. Läs mer »
På Dansstationen, Palladium 1 och 2 juni.
Lör 02 jun kl. 16:00. Läs mer »
Biograf Spegeln - FRANKENSTEIN
Reprisvisningar på Spegeln 3 och 10 juni
Sön 03 jun kl. 17:00. Läs mer »
Reprisvisningar på Spegeln 3 och 10 juni
Sön 03 jun kl. 17:00. Läs mer »
Kryddvandring i Rosengård
Hur smakar sumak? Till vad används zaatar? Hur många smaker finns i kafta? Följ med Kryddor från Rosengård på en kryddprovning i Malmös Rosengård. Besök grönskande koloniträdgårdar och träffa boende som odlar. Gör en resa runt om i världen - mitt i Malmö. Sön 03 jun kl. 14:00. Läs mer »
Hur smakar sumak? Till vad används zaatar? Hur många smaker finns i kafta? Följ med Kryddor från Rosengård på en kryddprovning i Malmös Rosengård. Besök grönskande koloniträdgårdar och träffa boende som odlar. Gör en resa runt om i världen - mitt i Malmö. Sön 03 jun kl. 14:00. Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Mån 04 jun kl. 16:00, Tor 07 jun kl. 16:00
Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Mån 04 jun kl. 16:00, Tor 07 jun kl. 16:00
Läs mer »
Skåda fladdermöss i Hammars park!
15 maj - 18 september i Hammars Park/Pildammsparken
Tis 05 jun kl. 21:30. Läs mer »
15 maj - 18 september i Hammars Park/Pildammsparken
Tis 05 jun kl. 21:30. Läs mer »
Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 06 jun kl. 15:00. Läs mer »
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Ons 06 jun kl. 15:00. Läs mer »
Sommarkonsert
Malmö akademiska kör och orkester uruppför texter ur Strindbergs "Ett drömspel" i kombination med skandinavisk a cappella och orkestermusik, 6 juni i Caroli Kyrka
Ons 06 jun kl. 15:00. Läs mer »
Malmö akademiska kör och orkester uruppför texter ur Strindbergs "Ett drömspel" i kombination med skandinavisk a cappella och orkestermusik, 6 juni i Caroli Kyrka
Ons 06 jun kl. 15:00. Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-05-24
Lars-Åke Henningsson har lämnat oss av Gunnar Stensson
För VB:s läsare är Lars-Åke känd som en klok och
skicklig skribent. Under 2011 skrev han bland annat artiklar om den
arabiska våren som han engagerade sig starkt för.
”Heja Tunisien” handlade om utsikterna för en demokratisk utveckling i landet. Lars-Åke bedömde dem som goda. I Tunisien förekommer inga nationella motsättningar eller starka islamistiska grupperingar, skrev han. (VB 3, 2011)
Han gratulerade Tunisien till att ha undgått oljans förbannelse som leder till intrång från ekonomiska intressen utifrån och ett kortvarigt, ojämlikt fördelat överflöd som plötsligt försvinner när oljan tar slut.
Artikeln ”Revolutionsåret 2011” (VB 40, 2011) var en sorts sammanfattning av den arabiska våren och en jämförelse med revolutionerna i Frankrike 1789, i Ryssland 1917 och i Iran 1979. Lars-Åke konstaterade att en revolution visserligen handlar om att en outhärdlig bromskloss för samhällets utveckling avlägsnas och att många missförhållanden avslöjas men att lösningen på problemen och den fortsatta utvecklingen är helt beroende av vilka krafter som kommer till makten efteråt. Revolutionen skapar möjligheter men löser inte problemen.
Frågor om frihetskamp, rättvisa och jämlikhet har engagerat Lars-Åke ända sedan han under 1970-talet var aktiv i den kristna studentrörelsen i Lund.
”Heja Tunisien” handlade om utsikterna för en demokratisk utveckling i landet. Lars-Åke bedömde dem som goda. I Tunisien förekommer inga nationella motsättningar eller starka islamistiska grupperingar, skrev han. (VB 3, 2011)
Han gratulerade Tunisien till att ha undgått oljans förbannelse som leder till intrång från ekonomiska intressen utifrån och ett kortvarigt, ojämlikt fördelat överflöd som plötsligt försvinner när oljan tar slut.
Artikeln ”Revolutionsåret 2011” (VB 40, 2011) var en sorts sammanfattning av den arabiska våren och en jämförelse med revolutionerna i Frankrike 1789, i Ryssland 1917 och i Iran 1979. Lars-Åke konstaterade att en revolution visserligen handlar om att en outhärdlig bromskloss för samhällets utveckling avlägsnas och att många missförhållanden avslöjas men att lösningen på problemen och den fortsatta utvecklingen är helt beroende av vilka krafter som kommer till makten efteråt. Revolutionen skapar möjligheter men löser inte problemen.
Frågor om frihetskamp, rättvisa och jämlikhet har engagerat Lars-Åke ända sedan han under 1970-talet var aktiv i den kristna studentrörelsen i Lund.
Jag minns särskilt hur han sommaren före valet 2010 kom cyklande till Dalby med håret flygande i vinden för att delta i den flygbladsutdelning som DV genomförde där. Det är en mycket tydlig minnesbild, en glad bild. Lars-Åke var en entusiast som spred glädje bland dem som omgav honom.
Sedan Lars-Åke flyttat till Klostergården träffade jag honom ofta när han promenerade med sin sambo Kerstin Alsund längs Höje å eller i Sankt Lars-parken.
Sista gången jag mötte dem tillsammans var på polisstationen, där de skulle hämta ut pass. Det var i början av april. Jag hoppades då att han var på väg att återhämta sig från sin sjukdom. Vi pratade lite om 1 maj och valborgsfirandet. Jag var där för att skaffa polistillstånd.
Det senaste året har varit tungt. En vacker försommardag 2011 begravdes Anna-Klara Arvidsson. Under vintermånaderna 2012 gick Kajsa Theander och Gunnar Sandin bort. Nu har också Lars-Åke Henningsson lämnat oss. En generation är på väg bort. För många och för mig har det inneburit att vänner som vi i ömsesidig tillit påverkats av och samarbetat med under lång tid i en strävan mot gemensamma mål inte längre är med oss annat än som inspiration och minnen.
Begravningen, som blir kyrklig, äger rum i Uppståndelsens kapell fredagen den 8 juni klockan 11. Anmälan om deltagande i en minnesstund efter begravningen görs till begravningsbyrån Fonus.
Näsduksträden blommar! av Ulf N
En av vårens/försommarens höjdpunkter: näsduksträden blommar! Ett
exemplar av detta rara träd finns i Botan (ca 50 norr om
administrationsbyggnaden vid Östra Vallgatan) och ett i Sankt
Larsparken (norr om byggnad B 12) – kanske också på andra håll i staden
men det är mej obekant. Artens botaniska namn är Davidia involucrata.
Ibland kallas näsduksträdet också för duvträd, vilket måhända låter
trevligare än näsduksträd. Men näsduksträd är utan tvekan den mest
relevanta. Gack åstad, beskåda, beundra och låt dej bedåras och
hänföras! Men det är bråttom – blomningstiden är väldigt kort!
Liten Kalender av Gunnar Stensson
Mars: Frostbitna plommon- och krikonträd blommar vitt under blåsig grå himmel.
April: Marken beströs av plommonblom. Körsbärsträd tar vid. Koltrasten flöjtar
Maj: Hägg och syrén och kastanj slår ut samtidigt som lönn och bok får gröna, sidenblanka, fuktiga blad. Göken hoar och en svala gör ingen sommar.
Slutet av maj: Nu blommar rönn och skiraste hagtorn. Hängbjörksgirlander vajar. Nu finns kart av plommon och körsbär. Nu tävlar maskros och raps med solen.
Men ännu ingen fläder eller midsommarkrans. Ännu ingen röd vallmo.
En vecka kvar till juni.
April: Marken beströs av plommonblom. Körsbärsträd tar vid. Koltrasten flöjtar
Maj: Hägg och syrén och kastanj slår ut samtidigt som lönn och bok får gröna, sidenblanka, fuktiga blad. Göken hoar och en svala gör ingen sommar.
Slutet av maj: Nu blommar rönn och skiraste hagtorn. Hängbjörksgirlander vajar. Nu finns kart av plommon och körsbär. Nu tävlar maskros och raps med solen.
Men ännu ingen fläder eller midsommarkrans. Ännu ingen röd vallmo.
En vecka kvar till juni.
Skarp kritik mot Israel i Amnestys årsrapport
av Gunnar Stensson
Rapporten som släpptes onsdagen 23/5 anklagade
Israel för att använda överdrivet, ofta dödligt våld mot
demonstrationer på Västbanken.
De israeliska myndigheterna förlänger den humanitära krisen i Gaza genom at fortsätta blockaden. Palestiniernas rörlighet på Västbanken begränsas.
Säkerhetsmuren är byggd på palestinsk mark och utnyttjas ofta till att röva palestinskt land till bosättarna, vilket är ett brott mot internationell lag.
Israel river palestinska hem och samhällsinstitutioner både på Västbanken och i själva Israel. Byar i Negevöknen som är ”unrecognized” förstörs.
Israel underlåter ofta att lagföra israeler som förgriper sig på palestinier. Förra året mördades tre palestinier av bosättare.
4.200 palestinier hölls fängslade i israeliska fängelser vid utgången av 2011. Bland dem fanns 307 administrativa fångar som hölls fängslade utan åtal eller rättegång. Andra hade dömts i militära rättegångar. Fångar utsätts för tortyr och misshandel.
Läs hela rapporten »
Ship to Gaza manifestation i Malmö av Tjatte Hedlund
Filip och Fredrik sprang på Tjatte i Malmö
De kom. De såg. Jag agiterade!
Sommarvarning
Nedan följer en liten notis från nyhetsbrevet Miljöaktuellt.
Deras huvudnyheter denna vecka var att risken för en allvarlig
kärnkraftsolycka är 200 gånger större än man trodde tidigare samt en
miljömässig bedömning av sexleksaker.
VB är ju trots allt ett lokalt organ så red fastnade för denna lilla notis.
VB är ju trots allt ett lokalt organ så red fastnade för denna lilla notis.
Vattenkvaliteten på de svenska
badplatserna håller generellt en god nivå. Men sju av de nio platser som
får sämst omdöme ligger i Skåne.
Detta framgår i en ny rapport från Europeiska miljöbyrån som undersökt kvaliteten på EU:s badvatten och kontrollerat förekomsten av två typer av mikroorganismer, intestinala enterokocker och e-kolibakterier. Sammanlagt 447 svenska badplatser i form av kustbad, insjöbad och älvar ingår i rapporten.
- Allmänt sett är det en bra badvattenkvalitet i landet. Klart är att det är kommunerna som bär ansvaret för kvaliteten och ska komma med åtgärdsförslag när kvaliteten är dålig, säger Margareta Lundin Unger, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, i ett pressmeddelande.
Nio badplatser har dock fått det sämsta omdömet, och beskrivs ha ”dålig kvalitet”. Sju av dessa ligger i Skåne och är:
• Barsebäcks Saltsjöbad
• Torekovs strand
• Sibbarp Barnviken i Malmö,
• Kyrkbacken på Sankt Ibb
• Margreteberg i Höganäs
• Friseboda
• Vejbystrand Södra
Detta framgår i en ny rapport från Europeiska miljöbyrån som undersökt kvaliteten på EU:s badvatten och kontrollerat förekomsten av två typer av mikroorganismer, intestinala enterokocker och e-kolibakterier. Sammanlagt 447 svenska badplatser i form av kustbad, insjöbad och älvar ingår i rapporten.
- Allmänt sett är det en bra badvattenkvalitet i landet. Klart är att det är kommunerna som bär ansvaret för kvaliteten och ska komma med åtgärdsförslag när kvaliteten är dålig, säger Margareta Lundin Unger, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, i ett pressmeddelande.
Nio badplatser har dock fått det sämsta omdömet, och beskrivs ha ”dålig kvalitet”. Sju av dessa ligger i Skåne och är:
• Barsebäcks Saltsjöbad
• Torekovs strand
• Sibbarp Barnviken i Malmö,
• Kyrkbacken på Sankt Ibb
• Margreteberg i Höganäs
• Friseboda
• Vejbystrand Södra
Den kommande geopolitiska tsunamin
av Gunnar Stensson
I Europa handlar flertalet val om mitten. Så
också i Sverige. Ledarskribenten i Sydsvenskan hoppas att miljöpartiet
ska ta ”några hållbara gröna steg in mot mitten” på kongressen i Umeå.
Francois Hollande och Frankrikes socialistparti har emellertid genom sin valseger flyttat ”mitten” europeisk politik vänsterut.
Grekland förkastade mitten i valet. Det konservativa Ny Demokrati och det socialdemokratiska Pasok förfogar normalt över två tredjedelar av de grekiska rösterna. Nu har de bara en tredjedel kvar. Pasok har därtill förpassats till tredjeplatsen av vänsteralliansen Syriza. Dess ledare Alexis Tsirpas har förklarat att valresultatet innebär att Greklands överenskommelser med EU om återbetalningar och åtstramningar har noll och intet värde.
Försöken att bilda en ny regering har misslyckats och Grekland går mot nyval. Mycket talar för att Syriza blir största parti i det valet. I så fall kommer Greklands lån förfalla.
Kommer Grekland tvingas lämna EU? Vid helgens G8-möte (20/5) försäkrade Angela Merkel och Francois Hollande att de vill att Grekland blir kvar i unionen.
Det grekiska folket förefaller också vilja stanna kvar.
Under mötet anslöt sig Angela Merkel till en ny inriktning för den ekonomiska politiken: Tillväxt och jobb. Det innebär en anpassning till Hollandes linje, som också stöds av Obama.
Snart äger Frankrikes parlamentsval rumEn stark framgång väntas för socialistpartiet och vänsterfronten. Det kommer att stärka den nya politiska inriktningen att satsa på tillväxt och jobb och minska nedskärningarna. Mitten flyttas ännu längre vänsterut.
Samtidigt visar delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen att förtroendet för Angela Merkel och CDU minskar. Kanske har åtstramningspolitiken nått vägs ände.
Socialdemokratiska partier i andra länder (som Sverige) har uppmuntrade av framgångarna i Frankrike och Tyskland flyttat sig vänsterut och krävt fokus på tillväxt i stället för nedskärningar.
I Sverige gäller det att reparera de orättvisor i trygghetssystemen som orsakats av jobbskatteavdragen och A:kassans försämringar, och som lett till att Sverige hamnat nederst i den europeiska trygghetsligan.
Nästa stora politiska avgörande blir Irlands referendum den 31 maj. Som enda land i Eurozonen villkorade Irland sin anslutning till nedskärningsöverenskommelsen genom att kräva en folkomröstning. Hittills har det ansetts möjligt för regeringen att vinna den omröstningen, men de senaste dagarnas politiska utveckling gör utgången mer oviss. Vad händer om irländarna säger nej?
Nyckeln till den fortsatta utvecklingen tycks vara vad som sker i Tysklands politiska liv. Kommer Angela Merkel att falla undan för trycket och acceptera ett tillskott till köpkraften i de övriga EU-länderna?
Om Tyskland rör sig åt det hållet kan euron och EU kanske överleva och fortsätta att vara en stor aktör på den geopolitiska scenen. Men detta innebär inte att status quo kommer att bli bestående utan snarare att de nödvändiga geopolitiska omgrupperingarna påskyndas. En tysk omprövning kan underlätta för Europa att överleva den kommande tsunamin för de brittiska fonderna och dollarns ställning som reservvaluta.
Världen förändras. Tyskland kan snart komma att ansluta sig till de stater som börjar förstå hur man måste navigera i kaos. ”Han kunde inte vika, blott falla kunde han” hette det om Karl XII. Hans finansminister Götz var en hårdhänt föregångare till Anders Borg. Oböjliga stater blir sina egna värsta fiender.
Francois Hollande och Frankrikes socialistparti har emellertid genom sin valseger flyttat ”mitten” europeisk politik vänsterut.
Grekland förkastade mitten i valet. Det konservativa Ny Demokrati och det socialdemokratiska Pasok förfogar normalt över två tredjedelar av de grekiska rösterna. Nu har de bara en tredjedel kvar. Pasok har därtill förpassats till tredjeplatsen av vänsteralliansen Syriza. Dess ledare Alexis Tsirpas har förklarat att valresultatet innebär att Greklands överenskommelser med EU om återbetalningar och åtstramningar har noll och intet värde.
Försöken att bilda en ny regering har misslyckats och Grekland går mot nyval. Mycket talar för att Syriza blir största parti i det valet. I så fall kommer Greklands lån förfalla.
Kommer Grekland tvingas lämna EU? Vid helgens G8-möte (20/5) försäkrade Angela Merkel och Francois Hollande att de vill att Grekland blir kvar i unionen.
Det grekiska folket förefaller också vilja stanna kvar.
Under mötet anslöt sig Angela Merkel till en ny inriktning för den ekonomiska politiken: Tillväxt och jobb. Det innebär en anpassning till Hollandes linje, som också stöds av Obama.
Snart äger Frankrikes parlamentsval rumEn stark framgång väntas för socialistpartiet och vänsterfronten. Det kommer att stärka den nya politiska inriktningen att satsa på tillväxt och jobb och minska nedskärningarna. Mitten flyttas ännu längre vänsterut.
Samtidigt visar delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen att förtroendet för Angela Merkel och CDU minskar. Kanske har åtstramningspolitiken nått vägs ände.
Socialdemokratiska partier i andra länder (som Sverige) har uppmuntrade av framgångarna i Frankrike och Tyskland flyttat sig vänsterut och krävt fokus på tillväxt i stället för nedskärningar.
I Sverige gäller det att reparera de orättvisor i trygghetssystemen som orsakats av jobbskatteavdragen och A:kassans försämringar, och som lett till att Sverige hamnat nederst i den europeiska trygghetsligan.
Nästa stora politiska avgörande blir Irlands referendum den 31 maj. Som enda land i Eurozonen villkorade Irland sin anslutning till nedskärningsöverenskommelsen genom att kräva en folkomröstning. Hittills har det ansetts möjligt för regeringen att vinna den omröstningen, men de senaste dagarnas politiska utveckling gör utgången mer oviss. Vad händer om irländarna säger nej?
Nyckeln till den fortsatta utvecklingen tycks vara vad som sker i Tysklands politiska liv. Kommer Angela Merkel att falla undan för trycket och acceptera ett tillskott till köpkraften i de övriga EU-länderna?
Om Tyskland rör sig åt det hållet kan euron och EU kanske överleva och fortsätta att vara en stor aktör på den geopolitiska scenen. Men detta innebär inte att status quo kommer att bli bestående utan snarare att de nödvändiga geopolitiska omgrupperingarna påskyndas. En tysk omprövning kan underlätta för Europa att överleva den kommande tsunamin för de brittiska fonderna och dollarns ställning som reservvaluta.
Världen förändras. Tyskland kan snart komma att ansluta sig till de stater som börjar förstå hur man måste navigera i kaos. ”Han kunde inte vika, blott falla kunde han” hette det om Karl XII. Hans finansminister Götz var en hårdhänt föregångare till Anders Borg. Oböjliga stater blir sina egna värsta fiender.
Artikelns ryggrad är Immanuel Wallersteins kommentar den 15 maj, men han kan inte göras ansvarig för helheten.
Det nya samhället 9 av Erik Kågström
En vetenskaplig skandal – del 2
Kurvorna till höger har samma mönster som de till vänster men i den
nedre högra ligger nu värdena i genomsnitt på nollinjen. Där finns inte
längre några tecken på överskottsenergi. Enligt Eugene Mallowe var
enda förklaringen till detta att man manipulerat mätvärdena och sänkt
hela temperaturkurvan till nollinjen för att kunna presentera ett
negativt resultat av kontrollförsöket. Det var kurvorna till höger som
fanns med i rapporten till energidepartementet och i den artikel som
publicerades från MIT Plasma and Fusion Center. Mallowe ville att man
inom MIT skulle göra en intern utredning av hur kontrollförsöket hade
bedömts men trots att han fick stöd av oberoende forskare fick han inte
gehör för detta från ledande forskare vid PFC. Djupt besviken på sin
Alma mater lämnade Mallowe sin tjänst vid MIT och kom sedan att verka
som vetenskaplig journalist.
Tio år efter Fleischmanns och Pons försök med kall fusion redogjorde Mallowe för sina iakttagelser i en artikel i tidskriften “Infinite Energy” med rubriken ”MIT and Cold Fusion: A Special Report”. Sedan 2003 är denna artikel tilllgänglig på nätet.
MIT-pamparna kan förmodligen sova lugnt så länge det inte finns någon vetenskaplig förklaring till det energiöverskott som erhållits vid försök av typen kall fusion och så länge det på marknaden inte finns någon reaktor som bevisligen levererar överskottsenergi som är möjlig att utnyttja praktiskt och ekonomiskt. Men den dag Mario Rossi eller någon av hans konkurrenter levererar vad de mer eller mindre lovat, en fungerande reaktor baserad på kall fusion, LENR, LANR eller någon annan benämning på samma process, då blir läget ett annat. Då kan de ledande forskarna vid MIT Plasma and Fusion Center anklagas för att avsiktligt ha försenat forskning och utveckling av en ny energikälla och för att avsiktligt ha lämnat vilseledande uppgifter i en rapport till en federal myndighet, något som brukar bestraffas med fängelse.
På uppdrag av det amerikanska
energidepartementet utfördes i juli 1989 vid MIT Plasma and Fusion
Center ett experiment för att undersöka om det resultat med
överskottsenergi (p.g.a. kall fusion) som professorerna Fleischmann och
Pons erhållit vid sina försök, kunde reproduceras. Resultatet bedömdes
som negativt men när flygingenjören Eugene Mallowe, PR-ansvarig vid
MIT, 1991 fått ta del av protokollen från detta försök ifrågasatte han
denna slutsats.
De aktuella experimenten innebär att man mäter temperaturen i en elektrolyt där vätskan antingen är vanligt vatten H2O eller tungt vatten D2O (fig.) Katoderna är av palladium som jämte titanium och nickel hör till de metaller som har benägenhet att absorbera väte i sin yta. Kurvorna till vänster är daterade 13 juli då försöken avslutades. Nollinjerna motsvarar den temperatur som orsakats av tillförd energi (el). Värden över nollinjen tyder på överskottsenergi som endast kan förklaras av en kärnreaktion. I den övre kurvan med vanligt vatten ligger temperaturen i snitt i höjd med nollinjen. I den nedre kurvan med tungt vatten ligger kurvan för det mesta över nollinjen tydande på att överskottsenergi erhållits.
Kurvorna till höger är daterade den 13 juli men är från samma försök som de till vänster. Dock har kurvorna redigerats så tillvida att ett genomsnitt av uppmätta värden under varje timme representeras av en punkt.
De aktuella experimenten innebär att man mäter temperaturen i en elektrolyt där vätskan antingen är vanligt vatten H2O eller tungt vatten D2O (fig.) Katoderna är av palladium som jämte titanium och nickel hör till de metaller som har benägenhet att absorbera väte i sin yta. Kurvorna till vänster är daterade 13 juli då försöken avslutades. Nollinjerna motsvarar den temperatur som orsakats av tillförd energi (el). Värden över nollinjen tyder på överskottsenergi som endast kan förklaras av en kärnreaktion. I den övre kurvan med vanligt vatten ligger temperaturen i snitt i höjd med nollinjen. I den nedre kurvan med tungt vatten ligger kurvan för det mesta över nollinjen tydande på att överskottsenergi erhållits.
Kurvorna till höger är daterade den 13 juli men är från samma försök som de till vänster. Dock har kurvorna redigerats så tillvida att ett genomsnitt av uppmätta värden under varje timme representeras av en punkt.
Tio år efter Fleischmanns och Pons försök med kall fusion redogjorde Mallowe för sina iakttagelser i en artikel i tidskriften “Infinite Energy” med rubriken ”MIT and Cold Fusion: A Special Report”. Sedan 2003 är denna artikel tilllgänglig på nätet.
MIT-pamparna kan förmodligen sova lugnt så länge det inte finns någon vetenskaplig förklaring till det energiöverskott som erhållits vid försök av typen kall fusion och så länge det på marknaden inte finns någon reaktor som bevisligen levererar överskottsenergi som är möjlig att utnyttja praktiskt och ekonomiskt. Men den dag Mario Rossi eller någon av hans konkurrenter levererar vad de mer eller mindre lovat, en fungerande reaktor baserad på kall fusion, LENR, LANR eller någon annan benämning på samma process, då blir läget ett annat. Då kan de ledande forskarna vid MIT Plasma and Fusion Center anklagas för att avsiktligt ha försenat forskning och utveckling av en ny energikälla och för att avsiktligt ha lämnat vilseledande uppgifter i en rapport till en federal myndighet, något som brukar bestraffas med fängelse.
Skånska åtgärder för miljömålen – beskedligt välmenande
av Ulf Nymark
Under rubriken ”Skånska åtgärder för
miljömålen” har Länsstyrelsen i Skåne skickat ut förslag till åtgärder
för att nå de etappmål som är uppställda för vart och ett av de 16
miljökvalitetsmålen. Bakgrunden till Länsstyrelsens förslag är att bara ett enda
av de 16 målen bedöms vara möjliga att nå med de åtgärder som idag
finns beslutade. Detta enda mål är ”skyddande ozonskikt”. Målen
”begränsad klimatpåverkan”, ”giftfri miljö”, ”ingen övergödning”,
”levande sjöar och vattendrag”, ”grundvatten av god kvalitet”, ”hav i
balans samt levande kust och skärgård”, ”levande skogar” och ”ett rikt
växt- och djurliv” bedöms inte möjliga att nå med beslutade och
planerade medel. Nya åtgärder måste alltså sättas in. Länsstyrelsen
har föreslagit sammanlagt 74 olika åtgärder som man buntat ihop i fem
olika åtgärdsområden, dvs områden där åtgärder bedöms både som mest
nödvändiga och mest verksamma. De fem insatsområdena är följande:
• Hållbara transporter
• Hänsyn till havet
• Hushållning med mark- och vattenresurser
• Skydd av natur- och kulturvärden
• Hållbar konsumtion
Allmänt välmenande
Inom dessa områden vill alltså Länsstyrelsen att kommuner och verksamheter i länet ska besluta om åtgärder. Länsstyrelsen förslag till åtgärder är ganska beskedliga och allmänt välmenande. Det handlar mest om information och beteendepåverkan. Intressant är dock att man nu lyfter fram konsumtionen som ett särskilt åtgärdsområde. Det handlar då om att kommuner och verksamheter ska rikta in sig på ekologiska livsmedel och mat med låg klimatpåverkan, t ex nämns uttryckligen en köttfri dag i veckan. Likaså vill man se insatser mot plastpåsar och plastkassar. Varför är det då intressant med att konsumtionen tas upp? Jo, naturligtvis för att Konsumtionen är en av den kapitalistiska kyrkans allra heligaste liturgier.
Hushållning med åkermarken
Inom trafikområdet kommer Länsstyrelsen i stort sett med den sedvanliga uppsättningen och önskningarna om ökad kollektivtrafik, mera biobränsle, bättre infrastruktur för gång- och cykeltrafik. Lite försiktigt tar man upp parkeringsstrategier och trafikregleringar, men inga konkreta åtgärder föreslås. Mest anmärkningsvärt i Länsstyrelsens åtgärdslista är att man vill att kommunerna striktare ska hushålla med åkermark.
• Hållbara transporter
• Hänsyn till havet
• Hushållning med mark- och vattenresurser
• Skydd av natur- och kulturvärden
• Hållbar konsumtion
Allmänt välmenande
Inom dessa områden vill alltså Länsstyrelsen att kommuner och verksamheter i länet ska besluta om åtgärder. Länsstyrelsen förslag till åtgärder är ganska beskedliga och allmänt välmenande. Det handlar mest om information och beteendepåverkan. Intressant är dock att man nu lyfter fram konsumtionen som ett särskilt åtgärdsområde. Det handlar då om att kommuner och verksamheter ska rikta in sig på ekologiska livsmedel och mat med låg klimatpåverkan, t ex nämns uttryckligen en köttfri dag i veckan. Likaså vill man se insatser mot plastpåsar och plastkassar. Varför är det då intressant med att konsumtionen tas upp? Jo, naturligtvis för att Konsumtionen är en av den kapitalistiska kyrkans allra heligaste liturgier.
Hushållning med åkermarken
Inom trafikområdet kommer Länsstyrelsen i stort sett med den sedvanliga uppsättningen och önskningarna om ökad kollektivtrafik, mera biobränsle, bättre infrastruktur för gång- och cykeltrafik. Lite försiktigt tar man upp parkeringsstrategier och trafikregleringar, men inga konkreta åtgärder föreslås. Mest anmärkningsvärt i Länsstyrelsens åtgärdslista är att man vill att kommunerna striktare ska hushålla med åkermark.
Så här skriver Länsstyrelsen om detta:
”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera på åkermark. Kommunerna ska använda Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tillhörande planen som medel för att synliggöra markanvändningskonflikter som uppstår i översiktsplanen. I MKB ska minst två alternativa bebyggelselokaliseringar konsekvensbeskrivas förutom nollalternativet.” Särskilda skäl var det alltså!
Hushållning med åkermark är en synnerligen känslig punkt i Lunds miljöpolitik. Trots vackert tal och tjusiga målformuleringar om restriktivt ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse exploateras jordbruksmarken tämligen ohämmat, se på Brunnshögsområdet, se på utbyggnaden av Södra Sandby, se på byggplanerna för de nya Norrängaormådet etc.
Surt och självbelåtet
Lunds kommun har yttrat sig över Länsstyrelsens förslag. Och svaret blev förstås surt och självbelåtet, inte minst vad gäller jordbruksmarken. I övrigt hänvisade man till att Lunds kommun minsann redan höll på med att genomföra de flesta av de åtgärder som Länsstyrelsen föreslår. Detta är till en viss och begränsad del sant. Problemet är att vare sig Lunds insatser eller Länsstyrelsens förslag till åtgärder räcker till.
DV: miljö- och klimatstyrande vägavgifter och vägtullar
För Demokratisk Vänsters del gjorde jag i Byggnadsnämden följande protokollsanteckning (jag får ju inte yrka eller rösta i nämnden) när nämnden behandlade kommunens svar på Länsstyrelsens förslag: ”Beträffande åtgärder under ’Hållbara transporter’ är det enligt Demokratisk Vänsters mening inte tillräckligt att öka kollektivtrafikens andel av resandet. Det gäller också att minska den totala efterfrågan av personbils- och lastbilstransporter, vilket i och för sig påpekas i åtgärdsprogammet. Förslag på verksamma åtgärder i denna riktning saknas dock i programmet. Vi menar att frågan om miljö- och klimatstyrande vägavgifter på länets motorvägar och huvudsakliga motortrafikleder liksom vägtullar i länets större städer på allvar måste föras upp på den politiska dagordningen på samtliga politiska nivåer.” Märkligt nog var det inget annat parti som vill instämma i dessa synpunkter.
”Kommunerna ska i sin beskrivning till översiktsplanen beskriva vilka särskilda skäl kommunen har till att exploatera på åkermark. Kommunerna ska använda Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tillhörande planen som medel för att synliggöra markanvändningskonflikter som uppstår i översiktsplanen. I MKB ska minst två alternativa bebyggelselokaliseringar konsekvensbeskrivas förutom nollalternativet.” Särskilda skäl var det alltså!
Hushållning med åkermark är en synnerligen känslig punkt i Lunds miljöpolitik. Trots vackert tal och tjusiga målformuleringar om restriktivt ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse exploateras jordbruksmarken tämligen ohämmat, se på Brunnshögsområdet, se på utbyggnaden av Södra Sandby, se på byggplanerna för de nya Norrängaormådet etc.
Surt och självbelåtet
Lunds kommun har yttrat sig över Länsstyrelsens förslag. Och svaret blev förstås surt och självbelåtet, inte minst vad gäller jordbruksmarken. I övrigt hänvisade man till att Lunds kommun minsann redan höll på med att genomföra de flesta av de åtgärder som Länsstyrelsen föreslår. Detta är till en viss och begränsad del sant. Problemet är att vare sig Lunds insatser eller Länsstyrelsens förslag till åtgärder räcker till.
DV: miljö- och klimatstyrande vägavgifter och vägtullar
För Demokratisk Vänsters del gjorde jag i Byggnadsnämden följande protokollsanteckning (jag får ju inte yrka eller rösta i nämnden) när nämnden behandlade kommunens svar på Länsstyrelsens förslag: ”Beträffande åtgärder under ’Hållbara transporter’ är det enligt Demokratisk Vänsters mening inte tillräckligt att öka kollektivtrafikens andel av resandet. Det gäller också att minska den totala efterfrågan av personbils- och lastbilstransporter, vilket i och för sig påpekas i åtgärdsprogammet. Förslag på verksamma åtgärder i denna riktning saknas dock i programmet. Vi menar att frågan om miljö- och klimatstyrande vägavgifter på länets motorvägar och huvudsakliga motortrafikleder liksom vägtullar i länets större städer på allvar måste föras upp på den politiska dagordningen på samtliga politiska nivåer.” Märkligt nog var det inget annat parti som vill instämma i dessa synpunkter.
Mysterierna vid Sortedams Sö av Gunnar Stensson
Fredagen efter Kristi Himmelsfärdsdag
beslöt vi oss, Karin och jag, för att i Per Olov Enquists fotspår
besöka Skånes gamla huvudstad Köpenhamn. Att resa innebär alltid att
stiga ur tiden och att hamna i ett annat rum, även om resan bara
handlar om 50 minuter i ett Öresunds-tåg.
Per Olov Enquist hade oroat oss genom åren sedan 1970-talet. Han skrev ”Legionärerna”, boken om baltutlämningen 1968, när vi var aktiva för Vietnam, och ”Katedralen i München” 1972 om massakern på israeler – och palestinier. Han umgicks i det socialdemokratiska toppskiktet när vi anklagade socialdemokraterna för IB-affären. (Han sitter nu i ett nyinrättat socialdemokratiskt kulturutskott). Han skrev i liberala Expressen när han borde ha skrivit i Karl Vennbergs och Jan Myrdals Aftonbladet.
Nu hade vår politiska misstro för länge sen smält bort. Nyligen hade vi läst hans stora självbiografi ”Ett annat liv” – med stort intresse. Vi tänkte vandra i hans danska fotspår.
Vi steg av tåget på Hovedbanegården och började vandringen mot Sortedams Sö.
Den gamla krogen
Så kom vi till S:t Hans Gade som mynnar ut vid Sortedams Dossering, strandpromenaden längs Sortedams Sö. Där hittade vi en gammal krog i hörnet mellan S:t Hans Gade och Ryesgade.
Vi beställde ett par smörrebröd, ett med räkor och ett med fisk. Det visade sig vara det bästa vi skulle få äta den dagen. Priset också rimligt: 40 danska kronor styck. Dagstidningar låg på en bänk: Politiken och Berlingske Tidende.
I ett av husen hus vid S:t Hans Gade bodde Knut Hamsun när han skrev sin genombrottsroman ”Sult”. Det var 1880-tal, Nörreport var en en arbetarstadsdel med trångbodda hyreskaserner som massproducerats under industrialismens genombrottsår. Knut Hamsun satt på sjätte våningen i en hyreskasern och skrev ”Sult” och han var jämt hungrig. Ingen kunde förutse att han skulle bli norsk nationalförfattare. Ingen kunde förutse att han sextio år senare skulle ansluta sig till nationalsocialismen och besöka Hitler i Berlin. Norge rymmer fler mysterier än Anders Behring Breivik.
Nu är Nörreport Nordens invandrartätaste stadsdel, centrum för protesterna mot Pia Kjaersgård, som nu lyckligtvis fått de politiska gifttänderna utdragna.
Ungefär hundra meter från krogen hade Per Olov Enquist sin bostad under 1980-talets första hälft. Adressen var Sortedams Dossering 25. Huset hade en liten trädgård, där han satt och drack elefantöl ur en tekopp för att undgå grannarnas uppmärksamhet. När ångesten grep honom på kvällarna köpte han svartsprit av en pakistansk försäljare på S:t Hans Gade.
Här befann han sig mitt i den miljö vari två av hans viktigaste danska verk utspelar sig. ”Livläkarens besök” handlar om den danska drottningens älskare, reformatorn och upplysningsmannen Johann Friedrich Struensee, som störtades från sin maktställning och blev offentligt avrättad, steglat och kastrerad på Faelleden. Historien gestaltas i den aktuella danska film som någon kommersiell idiot valt att kalla ”A Royal Affair”.
I pjäsen ”Från regnormarnas land” har Per Olov Enquist gjort två danska olycksbarn som han identifierade sig med till huvudpersoner: den legendariska skådespelerskan Johanne Louise Heiberg och författaren H. C. Andersen. Johanne Louise var dotter till den judiska kvinnan Pätges och född i ett horhus i närheten av S:t Hans gade. Som barn satt hon på gatan utanför horhuset och tvättade daggmaskar, på danska regnormar. Någonstans alldeles intill.
Per Olov Enquist upplevde inte Sortedams Sö som någon idyll. Han beskriver en novemberstorm i sjöns längdriktning då han såg måsarna pressas baklänges när de flög mot vinden.
Han vaknar mycket tidigt på morgnarna och sitter och gör ingenting och ser ut över sjön, som egentligen kanske är en damm.
Han skriver: ”Under morgontimmarna hängde ofta en egendomlig dimma över vattnet, mörkret hade lyft men det fanns ännu kvar ett svävande grått täcke, ett slags mörkrets återsken; det svävade kanske tio meter över vattenytan som var blank och stilla, som kvicksilver. Och så fåglarna som sov, inborrade i sig själva och sina drömmar. Det var som om han befann sig på en yttersta strand, och framför honom ingenting. Han kunde gripas av en alldeles förlamande skräck...”
Det är sannolikt att Per Olov Enquist någon gång ätit på krogen där vi satt med våra smörrebröd. Det är möjligt att också Knut Hamsun besökt den. Det var en gammal krog med slitna golvbräder och en bar av svartnad mässing.
Åter i maj 2012
När vi ätit fortsatte vi långsamt längs Sortedam Sös nordvästra strand. Kastanjerna blommade och vi var omgivna av glada, friska, säkert välbärgade, danska människor: löpare i alla åldrar, barnfamiljer, cyklister och, jo då, ett gäng högljudda ölgubbar på och omkring en parkbänk.
Vattnet glittrade i Sortedams Sö, på en ö satt några storskarvar i ett kalt träd, på andra sidan vattenspegeln såg vi Kommunehospitalets tegelröda byggnad, nu en del av Köpenhamns universitet, och lite längre bort till höger det hus där Johanne Heiberg, enligt EnQuist, satt och skrev sina memoarer efter det att skådespelarkarriären tagit slut. En idyll, en vacker dag i maj, 2012.
Vi gick runt Sortedams nordsida och genom Holmens Kirkegårds drömlika vårprakt till Statens Museum for Kunst för att se den tyska konstnären Käthe Kollwitz grafiska serie om Vävarupproret, en misslyckad revolt på 1890-talet mot arbetarklassens outhärdliga livsvillkor. På den första bilden ser man en ung mor i förtvivlan lutad över sin döende baby, omgiven av andra utmagrade gestalter som snart kan förväntas gå samma öde till mötes. Kollwitz verk är en del av en utställning om tysk konst 1900-1930. (I Berlin finns ett Kollwitz-museum på den stilla Phasanen-strasse, som mynnar ut i Kurfürstendamm. Gå gärna dit vid besök i Berlin.)
Utställningen visar också verk av Emil Nolde, den tyske målaren som anslöt sig till nazisterna men ironiskt nog fick se sina verk hamna på utställningen för urartad konst, entartete Kunst, och förbjöds att fortsätta måla. Här finns i alla fall några av hans målningar, vita bondgårdar, oändlig horisont och oändlig himmel.
Något trötta i benen tog vi oss var sin öl, elefantöl, men inte i tekopp, och återvände via ytterligare några danska och europeiska fenomen hem till Lund.
Per Olov Enquist hade oroat oss genom åren sedan 1970-talet. Han skrev ”Legionärerna”, boken om baltutlämningen 1968, när vi var aktiva för Vietnam, och ”Katedralen i München” 1972 om massakern på israeler – och palestinier. Han umgicks i det socialdemokratiska toppskiktet när vi anklagade socialdemokraterna för IB-affären. (Han sitter nu i ett nyinrättat socialdemokratiskt kulturutskott). Han skrev i liberala Expressen när han borde ha skrivit i Karl Vennbergs och Jan Myrdals Aftonbladet.
Nu hade vår politiska misstro för länge sen smält bort. Nyligen hade vi läst hans stora självbiografi ”Ett annat liv” – med stort intresse. Vi tänkte vandra i hans danska fotspår.
Vi steg av tåget på Hovedbanegården och började vandringen mot Sortedams Sö.
Den gamla krogen
Så kom vi till S:t Hans Gade som mynnar ut vid Sortedams Dossering, strandpromenaden längs Sortedams Sö. Där hittade vi en gammal krog i hörnet mellan S:t Hans Gade och Ryesgade.
Vi beställde ett par smörrebröd, ett med räkor och ett med fisk. Det visade sig vara det bästa vi skulle få äta den dagen. Priset också rimligt: 40 danska kronor styck. Dagstidningar låg på en bänk: Politiken och Berlingske Tidende.
I ett av husen hus vid S:t Hans Gade bodde Knut Hamsun när han skrev sin genombrottsroman ”Sult”. Det var 1880-tal, Nörreport var en en arbetarstadsdel med trångbodda hyreskaserner som massproducerats under industrialismens genombrottsår. Knut Hamsun satt på sjätte våningen i en hyreskasern och skrev ”Sult” och han var jämt hungrig. Ingen kunde förutse att han skulle bli norsk nationalförfattare. Ingen kunde förutse att han sextio år senare skulle ansluta sig till nationalsocialismen och besöka Hitler i Berlin. Norge rymmer fler mysterier än Anders Behring Breivik.
Nu är Nörreport Nordens invandrartätaste stadsdel, centrum för protesterna mot Pia Kjaersgård, som nu lyckligtvis fått de politiska gifttänderna utdragna.
Ungefär hundra meter från krogen hade Per Olov Enquist sin bostad under 1980-talets första hälft. Adressen var Sortedams Dossering 25. Huset hade en liten trädgård, där han satt och drack elefantöl ur en tekopp för att undgå grannarnas uppmärksamhet. När ångesten grep honom på kvällarna köpte han svartsprit av en pakistansk försäljare på S:t Hans Gade.
Här befann han sig mitt i den miljö vari två av hans viktigaste danska verk utspelar sig. ”Livläkarens besök” handlar om den danska drottningens älskare, reformatorn och upplysningsmannen Johann Friedrich Struensee, som störtades från sin maktställning och blev offentligt avrättad, steglat och kastrerad på Faelleden. Historien gestaltas i den aktuella danska film som någon kommersiell idiot valt att kalla ”A Royal Affair”.
I pjäsen ”Från regnormarnas land” har Per Olov Enquist gjort två danska olycksbarn som han identifierade sig med till huvudpersoner: den legendariska skådespelerskan Johanne Louise Heiberg och författaren H. C. Andersen. Johanne Louise var dotter till den judiska kvinnan Pätges och född i ett horhus i närheten av S:t Hans gade. Som barn satt hon på gatan utanför horhuset och tvättade daggmaskar, på danska regnormar. Någonstans alldeles intill.
Per Olov Enquist upplevde inte Sortedams Sö som någon idyll. Han beskriver en novemberstorm i sjöns längdriktning då han såg måsarna pressas baklänges när de flög mot vinden.
Han vaknar mycket tidigt på morgnarna och sitter och gör ingenting och ser ut över sjön, som egentligen kanske är en damm.
Han skriver: ”Under morgontimmarna hängde ofta en egendomlig dimma över vattnet, mörkret hade lyft men det fanns ännu kvar ett svävande grått täcke, ett slags mörkrets återsken; det svävade kanske tio meter över vattenytan som var blank och stilla, som kvicksilver. Och så fåglarna som sov, inborrade i sig själva och sina drömmar. Det var som om han befann sig på en yttersta strand, och framför honom ingenting. Han kunde gripas av en alldeles förlamande skräck...”
Det är sannolikt att Per Olov Enquist någon gång ätit på krogen där vi satt med våra smörrebröd. Det är möjligt att också Knut Hamsun besökt den. Det var en gammal krog med slitna golvbräder och en bar av svartnad mässing.
Åter i maj 2012
När vi ätit fortsatte vi långsamt längs Sortedam Sös nordvästra strand. Kastanjerna blommade och vi var omgivna av glada, friska, säkert välbärgade, danska människor: löpare i alla åldrar, barnfamiljer, cyklister och, jo då, ett gäng högljudda ölgubbar på och omkring en parkbänk.
Vattnet glittrade i Sortedams Sö, på en ö satt några storskarvar i ett kalt träd, på andra sidan vattenspegeln såg vi Kommunehospitalets tegelröda byggnad, nu en del av Köpenhamns universitet, och lite längre bort till höger det hus där Johanne Heiberg, enligt EnQuist, satt och skrev sina memoarer efter det att skådespelarkarriären tagit slut. En idyll, en vacker dag i maj, 2012.
Vi gick runt Sortedams nordsida och genom Holmens Kirkegårds drömlika vårprakt till Statens Museum for Kunst för att se den tyska konstnären Käthe Kollwitz grafiska serie om Vävarupproret, en misslyckad revolt på 1890-talet mot arbetarklassens outhärdliga livsvillkor. På den första bilden ser man en ung mor i förtvivlan lutad över sin döende baby, omgiven av andra utmagrade gestalter som snart kan förväntas gå samma öde till mötes. Kollwitz verk är en del av en utställning om tysk konst 1900-1930. (I Berlin finns ett Kollwitz-museum på den stilla Phasanen-strasse, som mynnar ut i Kurfürstendamm. Gå gärna dit vid besök i Berlin.)
Utställningen visar också verk av Emil Nolde, den tyske målaren som anslöt sig till nazisterna men ironiskt nog fick se sina verk hamna på utställningen för urartad konst, entartete Kunst, och förbjöds att fortsätta måla. Här finns i alla fall några av hans målningar, vita bondgårdar, oändlig horisont och oändlig himmel.
Något trötta i benen tog vi oss var sin öl, elefantöl, men inte i tekopp, och återvände via ytterligare några danska och europeiska fenomen hem till Lund.
Titanic surprise av JL
VBs egen gossen Ruda here again! Har ni
saknat mej? Finns ju fler rödgröna juniorer men ende obefodrade. Övriga
exvis prof. ecologique m. RD-maka. Ja, ved. numera å lagom
kompetensnivå som vice i lokala TN. Innan återkomst aktuell lovas dock
ha desavouerat plenisalen samt tagit stiliga vävnaden som gisslan.
Humöret bättre - en int. storkonflikt synes stå för dörren. Då blir
Putin endera marionett - eller adios. Väst krafsar heliga Ryssland på
magen, med skarpa klor då ej läge förneka special relations till Syria.
Samt överge Iran, mm mm. Ingen älskar en ayatollah - men ju fiendens
fiende. Tempusbedömaren tippade Putin sitter några decennier till, samt
överlämnar till sin dolphin vem nu än. Han kan va' väck på en
kafferast säger jag - men nog smartare än så. Spela på patriotiska
kortet för att tysta/undergräva medelklassprotesterna som vill ha en
konst. smygtsar samt motivera uppoffringar att säkra int. roll - jämte
elementära ryska underlivet. När amImp o NATO lämnar Afghanistan kan
fronten säkras via covert leveranser till TT-islamisterna. En hårt
trängd syrisk-iransk-Hizb-buffert kontrar lämpligen med kontanta krav
på Turkiet kring säkrad gräns och flyktingläger vid minst Ankara. Då
kommer musketörkoböjsarna garanterat sättande - med Danmark en vilt
skällande gangsterpudel Sövndal vid John Waynehingstens hovar. Om ej
får väl Ryssland spela PKK-kortet samt stödja kurdisk separatism via
flygförbudskrav och övriga västliga undergrävande stdköret. Ryssland
har inget val - antingen hävdar man sig eller går under. GB o la France
glatt aggressiva som inför VK1 (se ovan, it. granitkritklippor denna
gång men id. sorglöshet/övermod) och Skynews terränghemlisar med SAS när
påven välsignar nya korståg.
Sen har Luthersson i Axess, smygvänsterns favoritorgan mitt bl. alla marmordillos, förlåt -ditos knyckt min formulering om landets av-intellektualisering, mm. Aprilnumret där även SDSvensson o en lundensisk samtida idéprofessor änteligen tillkännager kultursidornas akuta kris. Vilket är liberalismens, hela vänsterns och alla västliga antikrafters stora kris, därmed humanismens i vår tid. Rakel är ett UFO o prodbolaget bak Obs Kkv ska snart börsintroduceras. Så har Kay Glans satt ännu en fet spik i DN/K mfl's likkista - läs ledaren i nr 2 av Respons, är kontant. Den tänkande klassen i väst har abdikerat - vilken urhärlig och garanterad raket under, mja alla tänkbara sorts kollapser. Kollaps även titeln å Jonstads bok - en fd mpordf. hade ved. till intervju i KK:s praktengelska läderfåtölj. Obs även och speciellt Axesskanalen, gratis om Comhem. Tja, nu bara att avvakta flygande missilerna - SVT så oändligt aningslösa kring vad väntar. Om jag önskar elände - inte alls, men ju föga val. Pax Americana maxeländets målkåta garant. Dem släppte dessa globala conquistadorer lösa, läs främst västra Europas politiska efterkrigseliter bär ett tungt ansvar. Om man nu ser Twin Towers (TT) som Hermanns profetia, med totalt nedgjorda legionen (Varius?) där i Teutoburgerskogen låt oss hoppas inte tar vid pass 400 år innan Washington stormas av latinam. härskaror.
Sen har Luthersson i Axess, smygvänsterns favoritorgan mitt bl. alla marmordillos, förlåt -ditos knyckt min formulering om landets av-intellektualisering, mm. Aprilnumret där även SDSvensson o en lundensisk samtida idéprofessor änteligen tillkännager kultursidornas akuta kris. Vilket är liberalismens, hela vänsterns och alla västliga antikrafters stora kris, därmed humanismens i vår tid. Rakel är ett UFO o prodbolaget bak Obs Kkv ska snart börsintroduceras. Så har Kay Glans satt ännu en fet spik i DN/K mfl's likkista - läs ledaren i nr 2 av Respons, är kontant. Den tänkande klassen i väst har abdikerat - vilken urhärlig och garanterad raket under, mja alla tänkbara sorts kollapser. Kollaps även titeln å Jonstads bok - en fd mpordf. hade ved. till intervju i KK:s praktengelska läderfåtölj. Obs även och speciellt Axesskanalen, gratis om Comhem. Tja, nu bara att avvakta flygande missilerna - SVT så oändligt aningslösa kring vad väntar. Om jag önskar elände - inte alls, men ju föga val. Pax Americana maxeländets målkåta garant. Dem släppte dessa globala conquistadorer lösa, läs främst västra Europas politiska efterkrigseliter bär ett tungt ansvar. Om man nu ser Twin Towers (TT) som Hermanns profetia, med totalt nedgjorda legionen (Varius?) där i Teutoburgerskogen låt oss hoppas inte tar vid pass 400 år innan Washington stormas av latinam. härskaror.
Kulturtips
bibu.se 2012 - Twist
Scenkonstbiennal för barn och unga, 25 maj kl. 19 och 26 maj kl.13 på Lunds Stadsteater, Lund
Fre 25 maj kl. 19:00. Läs mer »
Scenkonstbiennal för barn och unga, 25 maj kl. 19 och 26 maj kl.13 på Lunds Stadsteater, Lund
Fre 25 maj kl. 19:00. Läs mer »
PIRUETT FÖR KANNIBALER (SE)
I Piruett för Kannibaler – fritt efter Sture Dahlström, har PotatoPotato via anarkisten och arbetarförfattaren Dahlströms unika mix av surrealism, erotik och vilda humor skapat en absurd värld. På Inkonst 25, 27, 28, 29, 30 & 31 maj.
Fre 25 maj kl. 20:00. Läs mer »
I Piruett för Kannibaler – fritt efter Sture Dahlström, har PotatoPotato via anarkisten och arbetarförfattaren Dahlströms unika mix av surrealism, erotik och vilda humor skapat en absurd värld. På Inkonst 25, 27, 28, 29, 30 & 31 maj.
Fre 25 maj kl. 20:00. Läs mer »
GENERAL KNAS - LIVE
Nu ger sig General Knas ut på en extra vårturné och besöker Inkonst i Malmö. Kom och upplev reggae på svenska!
På INKONST den 26/5 kl.23.30
Läs mer »
Nu ger sig General Knas ut på en extra vårturné och besöker Inkonst i Malmö. Kom och upplev reggae på svenska!
På INKONST den 26/5 kl.23.30
Läs mer »
Under the Boat
Följ med in i en magisk undervattensvärld med egensinniga musikgruppen Cure-a-phobia och den experimentella dansduon Versus Operandi, 19 maj på Stapelbädden och 26-27 maj på Karavan
Lör 26 maj kl. 19:00. Läs mer »
Följ med in i en magisk undervattensvärld med egensinniga musikgruppen Cure-a-phobia och den experimentella dansduon Versus Operandi, 19 maj på Stapelbädden och 26-27 maj på Karavan
Lör 26 maj kl. 19:00. Läs mer »
Vilda Malmö - Trädguidning i Kungsparken
Guidad tur bland träden i Kungsparken med Vilda Malmö
3, 27 maj och 2 september.
Sön 27 maj kl. 11:00. Läs mer »
Guidad tur bland träden i Kungsparken med Vilda Malmö
3, 27 maj och 2 september.
Sön 27 maj kl. 11:00. Läs mer »
Lönen
Statsteaterns kassa är tom. Utan ekonomiskt stöd från Skattebetalarna måste personalen själv dra in sin egen lön. 29 maj på restaurang Grand
Tis 29 maj kl. 19:00. Läs mer »
Statsteaterns kassa är tom. Utan ekonomiskt stöd från Skattebetalarna måste personalen själv dra in sin egen lön. 29 maj på restaurang Grand
Tis 29 maj kl. 19:00. Läs mer »
Malmö By Foot - Historisk vandring
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Tis 29 maj kl. 17:15, Ons 30 maj kl. 17:15
Läs mer »
Turen tar dig genom Malmös spännande historia från medeltiden till modern tid.
Tis 29 maj kl. 17:15, Ons 30 maj kl. 17:15
Läs mer »
Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 29 maj kl. 16:00, Tor 31 maj kl. 16:00
Läs mer »
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 29 maj kl. 16:00, Tor 31 maj kl. 16:00
Läs mer »
Biograf Spegeln - MOVE TO MOVE
Move to Move av världsberömda danskompaniet Nederlands Dans Theatre livesänds på Bio Spegeln den 31 maj kl 19:30!
Läs mer »
Move to Move av världsberömda danskompaniet Nederlands Dans Theatre livesänds på Bio Spegeln den 31 maj kl 19:30!
Läs mer »
Hela kulturcentralens program »
2012-05-10
Ingen VB nästa vecka
Redaktören tänker sig ut i det gröna nästa vecka. Det blir alltså en veckas VB-paus, på återseende den 25:e maj.
Helgeands församlingsgård
17 maj Kristi Himmmelsfärdsdag inget program
Café Torsdag 24 maj kl 13.00
Domprosten som var intresserad av allt - utom teologi
Domprosten Christian Wohlin (1761-1829) var samtida i Lund med Schartau och Tegnér. Hans sentida släkting Inger Rudberg berättar om honom och om bonde- och prästsläkten från Östergötland.
Domprosten som var intresserad av allt - utom teologi
Domprosten Christian Wohlin (1761-1829) var samtida i Lund med Schartau och Tegnér. Hans sentida släkting Inger Rudberg berättar om honom och om bonde- och prästsläkten från Östergötland.
Torsdagskväll 24 maj i Helgeand 19.00
Boksamtal.
Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Femte och sista gången läser vi sid 199-272 och sammanfattar boken.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Boksamtal.
Mörkerseende av Philip Yancey
Var är Gud när det gör ont? Om han är god, varför visar han sig inte tydligare när han behövs? Hur gör vi för att behålla tron när allt vacklar? Femte och sista gången läser vi sid 199-272 och sammanfattar boken.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »
Ship to Gaza behöver likvida medel!
Nu gäller det att kavla upp ärmarna. Den omänskliga och olagliga blockaden mot Gazas befolkning går snart in på sitt sjätte år.
Innan maj är till ända ska vi i Ship to Gaza ha samlat in 300 000:- för att säkra renoveringen av Estelle.
Innan maj är till ända ska vi i Ship to Gaza ha samlat in 300 000:- för att säkra renoveringen av Estelle.
Varje sjömil kostar 1000 SEK och alla som inhandlar en sjömil får ett stiligt certifikat. De som inte har råd att köpa en sjömil kan köpa en kabellängd, dvs en tiondels sjömil, för 100 SEK. Och de som inte har råd att köpa en kabellängd kan lägga de kronor de kan avvara.
En krona = en famn, dvs 1,8 meter.
Varje krona tar oss nästan två meter närmare Gaza.
Sätt in pengar på Ship to Gazas pg 46 359-6 eller använd donationsfunktionen på Paypal och följ rapporteringen på vår hemsida.
Tidvattnet vänder av Gunnar Stensson
Frankrike valde socialisten Hollande. Det grekiska folket sa nej! till
EU:s nedskärningar och går antagligen till omval, men då i ett annat
läge än det, i vilket söndagens val genomfördes: nämligen den nya
europeiska situation som uppstått genom den socialistiska segern i
Frankrike. Nytt läge, nya möjligheter.
Äntligen ersätts den kollapsade politik som inriktats på bankprofiter, nedskärningar, vidgade klyftor och sparande, av en ny solidarisk expansiv politik med investeringar och samhällsbyggande.
Efter en lång ebbtid sköljer flodvågen in över Europas torra stränder. Också Sverige berörs, stödet för regeringspartierna sjunker och partier med inriktning på investeringar i järnvägar, skolor, alternativa energikällor och trygghet i vård och omsorg bärs fram av en stigande våg, en växande opinion, som länge väntat på sitt tillfälle.
Äntligen ersätts den kollapsade politik som inriktats på bankprofiter, nedskärningar, vidgade klyftor och sparande, av en ny solidarisk expansiv politik med investeringar och samhällsbyggande.
Efter en lång ebbtid sköljer flodvågen in över Europas torra stränder. Också Sverige berörs, stödet för regeringspartierna sjunker och partier med inriktning på investeringar i järnvägar, skolor, alternativa energikällor och trygghet i vård och omsorg bärs fram av en stigande våg, en växande opinion, som länge väntat på sitt tillfälle.
Lyft cykeltrafiken till Brunnshög! av Ulf Nymark
Nu börjar detaljplanerna för nya Brunnshögsområdet att poppa upp på
dagordningen för kommunens nämnder och styrelser. Samtidigt som detta
nummer av Veckobladet produceras behandlar Byggnadsnämnden en
detaljplan för den del av Brunnshög som ligger inom området som
begränsas av E22, Odarslövsvägen och Solbjersvägen. Här ska det bli
kontor och verksamheter. Området ligger i ett läge som är väldigt
biltillvänt och så skall det förbli om planmakarna får som de vill.
Konkurrensnackdelar
Cykeltrafiken till området får enligt planen uppenbara konkurrensnackdelar i förhållande till motortrafiken: biltrafikens anslutningsvägar är raka, gena, snabba och lättframkomliga, medan cykeltrafikens anslutningsvägar är raka (!) motsatsen och dessutom allmänt otrivsamma. Området är högt beläget, vilket försvårar för cyklister till området. Nackdelarna för cykeltrafiken har tydligt dokumenterats i en utredning av färdmedelsfördelningen till Brunnshög. Utredningen är gjord av Trivector och den är föranledd av att kommunen vill ha förslag på åtgärder som kan begränsa biltrafiken till och från Brunnshög till en tredjedel.
Cykellift
Vid Byggnadsnämndens behandling av detaljplanen kommer jag som representant för Demokratisk Vänster att plädera för att planen ska återremitteras med uppdrag till Stadsbyggnadskontoret att ge förslag på genare och trivsammare cykelvägar till planområdet. Jag kommer också att föreslå att planerarna tar fram förslag på kompensatoriska åtgärder för höjdskillnaderna, t ex i form av cykelliftar vid cykeltrafikens huvudsakliga anslutningsvägar till planområdet och därmed också till hela Brunnshögsområdet. För inte ska väl Lund som gör anspråk på att vara en cykelstad bygga trafikinfrastruktur som gynnar biltrafiken till detta nya stora bostads- och verksamhetsområde? Och nog är väl en eller flera cykelliftar i kommunen (t ex av den typ som finns i Trondheim) en extra fjädring i framgaffeln för Lunds kommun?
PS. Tyvärr får jag som ersättare i nämnden inte rösta eller yrka. Men jag har förberett en protokollsanteckning om cykellift. I bästa fall hakar något annat parti på och antar förslaget som sitt eget yrkande. DS
Konkurrensnackdelar
Cykeltrafiken till området får enligt planen uppenbara konkurrensnackdelar i förhållande till motortrafiken: biltrafikens anslutningsvägar är raka, gena, snabba och lättframkomliga, medan cykeltrafikens anslutningsvägar är raka (!) motsatsen och dessutom allmänt otrivsamma. Området är högt beläget, vilket försvårar för cyklister till området. Nackdelarna för cykeltrafiken har tydligt dokumenterats i en utredning av färdmedelsfördelningen till Brunnshög. Utredningen är gjord av Trivector och den är föranledd av att kommunen vill ha förslag på åtgärder som kan begränsa biltrafiken till och från Brunnshög till en tredjedel.
Cykellift
Vid Byggnadsnämndens behandling av detaljplanen kommer jag som representant för Demokratisk Vänster att plädera för att planen ska återremitteras med uppdrag till Stadsbyggnadskontoret att ge förslag på genare och trivsammare cykelvägar till planområdet. Jag kommer också att föreslå att planerarna tar fram förslag på kompensatoriska åtgärder för höjdskillnaderna, t ex i form av cykelliftar vid cykeltrafikens huvudsakliga anslutningsvägar till planområdet och därmed också till hela Brunnshögsområdet. För inte ska väl Lund som gör anspråk på att vara en cykelstad bygga trafikinfrastruktur som gynnar biltrafiken till detta nya stora bostads- och verksamhetsområde? Och nog är väl en eller flera cykelliftar i kommunen (t ex av den typ som finns i Trondheim) en extra fjädring i framgaffeln för Lunds kommun?
PS. Tyvärr får jag som ersättare i nämnden inte rösta eller yrka. Men jag har förberett en protokollsanteckning om cykellift. I bästa fall hakar något annat parti på och antar förslaget som sitt eget yrkande. DS
Varför Ship to Gaza? av Gunnar Stensson
Frågan är vanlig. Oftast ställs den för att misstänkliggöra och
förringa. En krönikör i Aftonbladet häromveckan kompletterade med frågan
”Varför inte ett Ship to Syria i stället? Den syriska regimens
utrotningskrig mot oppositionen är ju mycket värre än den israeliska
blockaden mot Gaza och det är farligare att protestera mot de syriska
förtryckarna än mot Israel.
Krönikören drog själv slutsatsen att de självgoda aktivisterna bakom Ship to Gaza medvetet valt det bekväma och relativt ofarliga alternativet att misstänkliggöra Israel.
Låt oss trots allt ta krönikören på allvar. Den syriska regimen fördöms av hela världssamhället. Alla är medvetna om vad som pågår. Bilderna av bombade städer, mördade civila, flyktingströmmar och brinnande byar visas dagligen på TV-skärmarna i hela världen. Visst, Ryssland och Kina agerar tillbakahållande. Angränsande länder är fientliga. Varför agerar då ingen?
Den tillbakahållande faktorn mot ett ingripande från makter som FN, USA, EU, Turkiet och Israel är den uppenbara risken för en mycket värre situation: ett fullskaligt inbördeskrig eller till och med ett regionalt storkrig. Det finns dessutom ingen part i konflikten att solidarisera sig med.
Ett Ship to Syria med livsmedel eller än orimligare, vapen, vore en fullständigt verklighetsfrämmande manifestation som skulle stoppas långt innan skeppet nådde den syriska kusten.
Varför ett Ship to Gaza? Låt oss utgå från förutsättningen att Israel är en demokrati och en accepterad medlem av världssamfundet. Det innebär att Israel är förpliktat att respektera såväl internationell rätt som FN-beslut.
Trots det fortsätter ockupationen av Västbanken och blockaden mot Gaza. Ship to Gaza utgör alltså en fredlig manifestation för FN och den internationella rätten mot en regim som kränker bådadera.
I Israel finns maktpolitiker som irriteras av att Ship to Gaza försvagar landets trovärdighet inför dess understödjare, som t ex USA. Eftersom landet är en demokrati med tryck- och yttrandefrihet finns där också en fredsrörelse, en opinion som välkomnar solidaritetsaktionen. Det gör också många judiska demokrater i den israeliska diasporan.
Civilbefolkningen i Gaza lider brist på det mesta på grund av blockaden. Även om värdet av förnödenheterna på Ship to Gaza kan förefalla försumbart i förhållande till behoven har de utöver den symboliska betydelsen också ett praktiskt värde.
Aktionen står alltså på folkrättens och den israeliska oppositionens sida. Mottagarna i Gaza har nytta av förnödenheterna och kan hoppas att aktionen kommer att bidra till att blockaden, inklusive reseförbudet, hävs.
Uppnås någon del av målsättningarna har solidaritetsaktionen varit meningsfull.
Det handlar visserligen bara om en liten del av den större konflikten Palestina-Israel, men för en fredlig lösning av den stora konflikten, som ju egentligen gäller hela Mellanöstern, måste varje delproblem lösas.
Krönikören drog själv slutsatsen att de självgoda aktivisterna bakom Ship to Gaza medvetet valt det bekväma och relativt ofarliga alternativet att misstänkliggöra Israel.
Låt oss trots allt ta krönikören på allvar. Den syriska regimen fördöms av hela världssamhället. Alla är medvetna om vad som pågår. Bilderna av bombade städer, mördade civila, flyktingströmmar och brinnande byar visas dagligen på TV-skärmarna i hela världen. Visst, Ryssland och Kina agerar tillbakahållande. Angränsande länder är fientliga. Varför agerar då ingen?
Den tillbakahållande faktorn mot ett ingripande från makter som FN, USA, EU, Turkiet och Israel är den uppenbara risken för en mycket värre situation: ett fullskaligt inbördeskrig eller till och med ett regionalt storkrig. Det finns dessutom ingen part i konflikten att solidarisera sig med.
Ett Ship to Syria med livsmedel eller än orimligare, vapen, vore en fullständigt verklighetsfrämmande manifestation som skulle stoppas långt innan skeppet nådde den syriska kusten.
Varför ett Ship to Gaza? Låt oss utgå från förutsättningen att Israel är en demokrati och en accepterad medlem av världssamfundet. Det innebär att Israel är förpliktat att respektera såväl internationell rätt som FN-beslut.
Trots det fortsätter ockupationen av Västbanken och blockaden mot Gaza. Ship to Gaza utgör alltså en fredlig manifestation för FN och den internationella rätten mot en regim som kränker bådadera.
I Israel finns maktpolitiker som irriteras av att Ship to Gaza försvagar landets trovärdighet inför dess understödjare, som t ex USA. Eftersom landet är en demokrati med tryck- och yttrandefrihet finns där också en fredsrörelse, en opinion som välkomnar solidaritetsaktionen. Det gör också många judiska demokrater i den israeliska diasporan.
Civilbefolkningen i Gaza lider brist på det mesta på grund av blockaden. Även om värdet av förnödenheterna på Ship to Gaza kan förefalla försumbart i förhållande till behoven har de utöver den symboliska betydelsen också ett praktiskt värde.
Aktionen står alltså på folkrättens och den israeliska oppositionens sida. Mottagarna i Gaza har nytta av förnödenheterna och kan hoppas att aktionen kommer att bidra till att blockaden, inklusive reseförbudet, hävs.
Uppnås någon del av målsättningarna har solidaritetsaktionen varit meningsfull.
Det handlar visserligen bara om en liten del av den större konflikten Palestina-Israel, men för en fredlig lösning av den stora konflikten, som ju egentligen gäller hela Mellanöstern, måste varje delproblem lösas.
…bara ett penndrag av Bengt Hall
Den 6 oktober 1972 talade Olof Palme på SAP:s 25 kongress om den nya
författningen som kom att gälla från 1975 och sa då avslutningsvis: ”I
denna fullständigt nya författning ingår ett grundlagsfästande av
parlamentarismen, vilket är ett stort steg mot införande av republik –
sedan är det bara ett penndrag. Låt oss sätta in krafterna på detta
under de närmaste åren. Sedan får vi fortsätta att diskutera
republiken.”
Fyrtioett år senare väntar vi fortfarande på penndraget. Republikanska föreningen tog därför ett initiativ och har med en utredning lagt förslag till en svensk republikansk författning. Den presenterades i februari i år. Var och en kan hämta hem den från föreningens hemsida. Titeln är just ….bara ett penndrag. Förslaget kommer lägligt när statsskicket alltmer ifrågasätts, republikanska föreningens medlemstal ökar och stödet för monarkin minskar i folkopinionen.
Det är inte särskilt stora förändringar av grundlagen som krävs för att ersätta monarkin med en demokratiskt vald statschef. De två varianter av republikansk författning som presenteras – folkvald respektive riksdagsvald president - innebär ändringar i 21 av regeringsformens 175 paragrafer.
Ett tjugotal sidor utgörs av en historisk exposé över kungamakt, demokratin och relationerna mellan monarken och riksdag/regering. Från arvkungadöme till konstitutionell plym är rubriken. Sedan ges några exempel på monarkiska och republikanska statsskick i olika länder. Republikanska författningar kan vara antingen presidentiella, där den exekutiva makten ligger hos presidenten (ex USA,Brasilien), parlamentariska, där presidenten i huvudsak har ceremoniella uppgifter (ex Tyskland, Polen) eller semipresidentiella, där den exekutiva makten delas mellan president o ch regering (ex Portugal, Ryssland, Frankrike). Av FN:s 193 medlemsstater är 43 monarkier och 150 republiker. I några få stater har monarken betydande exekutiva befogenheter, ex Brunei och Saudiarabien. Den enda europeiska stat, förutom Vatikanstaten, där monarken spelar en aktiv politisk roll är Lichtenstein. Under 1900-talet har140 monarkier övergått till någon form av republik. I ett fåtal länder har monarkin restaurerats: Spanien, Kambodja.
Förutom en detaljerad beskrivning av den svenska monarkin idag och hovets organisation finns en kritisk analys av argumenten för monarkin. Utredningen finner inga övertygande positiva argument för monarkin som statsskick. ”Om vi sätter tilltro till demokrati och rationalitet talar allt för att monarkins förutsättningar att överleva i längden är begränsade.” Olika argument för monarki (historiska, kompetensen,nationsföreträdaren, ekonomi, demokrati, folkstödet, dörröppnaren) bemöts sakligt och grundligt.
Utredningens förslag innehåller två alternativ. Ett där presidenten utses av riksdagen och ett där presidenten utses av medborgarna i fria, allmänna och hemliga val. I det första fallet utgår man från folksuveränitetsprincipen dvs det finns ingen legitim politisk makt över eller konkurrerande med riksdagen. För direktval av president talar framför allt den starkare demokratiska legitimiteten för ämbetet. I båda alternativen föreslås majoritetsval dvs om ingen vid ett val uppnår 50 % av rösterna genomförs nytt val mellan de två kandidater som fått flest röster. Ämbetsperioden föreslås bli sex år. Presidenten föreslås överta talmannens uppgifter vid regeringsbildning. Till skillnad från kungahuset blir presidenten föremål för samma konstitutionella granskning som övriga politiska organ och dessutom åtalbar i domstol. Utredningen föreslår att övergången till republik föregås av en folkomröstning i frågan.
Till sist: glöm inte att gå med i Republikanska föreningen! Gå in på dess hemsida för vidare information.
Fyrtioett år senare väntar vi fortfarande på penndraget. Republikanska föreningen tog därför ett initiativ och har med en utredning lagt förslag till en svensk republikansk författning. Den presenterades i februari i år. Var och en kan hämta hem den från föreningens hemsida. Titeln är just ….bara ett penndrag. Förslaget kommer lägligt när statsskicket alltmer ifrågasätts, republikanska föreningens medlemstal ökar och stödet för monarkin minskar i folkopinionen.
Det är inte särskilt stora förändringar av grundlagen som krävs för att ersätta monarkin med en demokratiskt vald statschef. De två varianter av republikansk författning som presenteras – folkvald respektive riksdagsvald president - innebär ändringar i 21 av regeringsformens 175 paragrafer.
Ett tjugotal sidor utgörs av en historisk exposé över kungamakt, demokratin och relationerna mellan monarken och riksdag/regering. Från arvkungadöme till konstitutionell plym är rubriken. Sedan ges några exempel på monarkiska och republikanska statsskick i olika länder. Republikanska författningar kan vara antingen presidentiella, där den exekutiva makten ligger hos presidenten (ex USA,Brasilien), parlamentariska, där presidenten i huvudsak har ceremoniella uppgifter (ex Tyskland, Polen) eller semipresidentiella, där den exekutiva makten delas mellan president o ch regering (ex Portugal, Ryssland, Frankrike). Av FN:s 193 medlemsstater är 43 monarkier och 150 republiker. I några få stater har monarken betydande exekutiva befogenheter, ex Brunei och Saudiarabien. Den enda europeiska stat, förutom Vatikanstaten, där monarken spelar en aktiv politisk roll är Lichtenstein. Under 1900-talet har140 monarkier övergått till någon form av republik. I ett fåtal länder har monarkin restaurerats: Spanien, Kambodja.
Förutom en detaljerad beskrivning av den svenska monarkin idag och hovets organisation finns en kritisk analys av argumenten för monarkin. Utredningen finner inga övertygande positiva argument för monarkin som statsskick. ”Om vi sätter tilltro till demokrati och rationalitet talar allt för att monarkins förutsättningar att överleva i längden är begränsade.” Olika argument för monarki (historiska, kompetensen,nationsföreträdaren, ekonomi, demokrati, folkstödet, dörröppnaren) bemöts sakligt och grundligt.
Utredningens förslag innehåller två alternativ. Ett där presidenten utses av riksdagen och ett där presidenten utses av medborgarna i fria, allmänna och hemliga val. I det första fallet utgår man från folksuveränitetsprincipen dvs det finns ingen legitim politisk makt över eller konkurrerande med riksdagen. För direktval av president talar framför allt den starkare demokratiska legitimiteten för ämbetet. I båda alternativen föreslås majoritetsval dvs om ingen vid ett val uppnår 50 % av rösterna genomförs nytt val mellan de två kandidater som fått flest röster. Ämbetsperioden föreslås bli sex år. Presidenten föreslås överta talmannens uppgifter vid regeringsbildning. Till skillnad från kungahuset blir presidenten föremål för samma konstitutionella granskning som övriga politiska organ och dessutom åtalbar i domstol. Utredningen föreslår att övergången till republik föregås av en folkomröstning i frågan.
Till sist: glöm inte att gå med i Republikanska föreningen! Gå in på dess hemsida för vidare information.
Det nya samhället av Erik Kågström
8. En vetenskaplig skandal
Två professorer I elektrokemi,
engelsmannen Martin Fleischmann och amerikanen Stanley Pons, gav en
presskonferens i universitetet i Utah den 23 mars 1989. Efter många års
experimenterande hade de lyckats åstadkomma något som skulle kunna bli
en helt ny energikälla. De hade sammanfört tungt väte med metallen
palladium i en elektrolyt och efter måttlig uppvärmning fått en
reaktion med ett överskott av energi i form av värme. Ett överskott som
inte kunde förklaras av en kemisk process utan måste ha orsakats av en
kärnreaktion. Sammansättningen av restprodukter vid experimentet
stödde också ett sådant antagande. Det verkade sålunda som om de båda
forskarna åstadkommit det som kallas kall fusion, något som egentligen
ur teoretisk synpunkt inte är möjligt enligt de fysikaliska lagar som
uttrycks i Standardteori för elementarpartiklar.
I solen bildas energi genom partikelfusion men det krävs temperaturer på miljontals grader. Sedan 60 år har man i laboratorier på jorden försökt imitera solprocessen.Trots att det satsats hundratals miljarder dollar på experimenten har ännu inte ett enda watt överskottsenergi erhållits.
Fleischmanns och Pons (F&P) rapport blev snabbt en världsnyhet. Bara 12 timmar efter presskonferensen gick tankfartyget Exxon Valdez på grund utanför Alaskas västkust och orsakade en av historiens största miljökatastrofer. En påminnelse om vårt beroende av den smutsiga oljan. Katastrofen i Chernobyl 1986 var också i färskt minne. En ny, ren och näst intill outsinlig energikälla väckte stora förväntningar. Tidskrifter med stor spridning som Time Magazine och NewsWeek hade ”cover stories” om kall fusion. I många laboratorier runtom i världen försökte man reproducera de offentliggjorda experimenten. För somliga gick det bra, andra misslyckades.
Det internationella etablissemanget inom atomfysik var till en början avvaktande. ”Intressant” var den vanligaste kommentaren. Men efterhand blev tongångarna alltmer skeptiska. Inte minst gällde det ett av de ledande institutionerna på området – Massachusetts Institute of Technology, MIT. Forskarna vid ”MIT Plasma and Fusion Center” (PFC) hade sedan årtionden fått stora anslag för sin forskning på ”het fusion”. De ifrågasatte nu F&Ps slutsatser bland annat för att det saknades vetenskaplig förklaring och att det uppenbarligen var svårt att reproducera resultaten. En del gick så långt att de antydde att det hela var ett enda bedrägeri. Dåvarande direktören för PFC, professor Ronald R. Parker använde i en intervju med Boston Herald uttryck som ”scientific schlock” och ”maybe fraud”.
I solen bildas energi genom partikelfusion men det krävs temperaturer på miljontals grader. Sedan 60 år har man i laboratorier på jorden försökt imitera solprocessen.Trots att det satsats hundratals miljarder dollar på experimenten har ännu inte ett enda watt överskottsenergi erhållits.
Fleischmanns och Pons (F&P) rapport blev snabbt en världsnyhet. Bara 12 timmar efter presskonferensen gick tankfartyget Exxon Valdez på grund utanför Alaskas västkust och orsakade en av historiens största miljökatastrofer. En påminnelse om vårt beroende av den smutsiga oljan. Katastrofen i Chernobyl 1986 var också i färskt minne. En ny, ren och näst intill outsinlig energikälla väckte stora förväntningar. Tidskrifter med stor spridning som Time Magazine och NewsWeek hade ”cover stories” om kall fusion. I många laboratorier runtom i världen försökte man reproducera de offentliggjorda experimenten. För somliga gick det bra, andra misslyckades.
Det internationella etablissemanget inom atomfysik var till en början avvaktande. ”Intressant” var den vanligaste kommentaren. Men efterhand blev tongångarna alltmer skeptiska. Inte minst gällde det ett av de ledande institutionerna på området – Massachusetts Institute of Technology, MIT. Forskarna vid ”MIT Plasma and Fusion Center” (PFC) hade sedan årtionden fått stora anslag för sin forskning på ”het fusion”. De ifrågasatte nu F&Ps slutsatser bland annat för att det saknades vetenskaplig förklaring och att det uppenbarligen var svårt att reproducera resultaten. En del gick så långt att de antydde att det hela var ett enda bedrägeri. Dåvarande direktören för PFC, professor Ronald R. Parker använde i en intervju med Boston Herald uttryck som ”scientific schlock” och ”maybe fraud”.
Då frågan fått så stor uppmärksamhet fann den amerikanska
regeringen för gott att agera. Energidepartementet uppdrog åt MIT
Plasma and Fusion Center att göra ett kontrollförsök i enlighet med
F&Ps beskrivning. Ett sådant experiment utfördes också den 10 juli
1989 och gav ett negativt resultat, d.v.s. någon överskottsenergi
erhölls inte. Resultatet av detta experiment vägde tungt i den rapport
som energidepartementet presenterade hösten 1989 där man avfärdade kall
fusion som en möjlig energikälla. Ett annat dråpslag mot F&P kom
när redaktionerna för de ansedda vetenskapliga tidskrifterna Nature och
Science ställde sig på skeptikernas sida. Etablissemmangets dom kom
att färga medierapporteringen. Fleischmannn och Pons kom att framstå
som två misslyckade figurer, kanske också skojare. Begreppet kall
fusion blev tabu i vetenskapliga kretsar. I en artikel i DN nyligen
buntade en svensk fysikprofessor ihop kall fusion med evighetsmaskiner
och slagrutor som exempel på ”dålig vetenskap”. Det amerikanska
patentverket förbjöds att godkänna patentansökningar inom området kall
fusion. Även om sökanden kallar processen ”low energy nuclear reaction”
– LENR, som nu allmänt används av forskare på området.
Alla forskare vid MIT var inte lika negativa till F&P. Till undantagen hörde de unga professorerna Peter L. Hagelstein och Keith H. Johnson. De trodde att det fanns en stor energipotential i metoden och fortsatte med sådana försök trots uteblivna anslag.
Vid tidpunkten för den beramade presskonferensen var en ung man vid namn Eugene F. Mallowe anställd vid MIT som ”Chief science writer” vid institutets nyhetsavdelning och därmed ansvarig för public relations. Mallowe var utexaminerad vid MIT i aeronautik. Till hans uppgifter i det aktuella sammanhanget hörde att informera media och allmänhet om de synpunkter forskarna vid MIT hade på kall fusion. Trots att han inte hade specialkunskaper i atomfysik hade han från början varit kritisk mot hur ledande forskare vid MIT hade agerat när det gällde F&P. Han misstänkte att forskarna vid PFC var rädda för att en satsning på kall fusion skulle gå ut över deras egna anslag för het fusion och därför var angelägna om att skapa en negativ bild av kall fusion.
Den 19 januari 1991 får Mallowe tillgång till protokollen från det kontrollförsök som utfördes vid PFC den 10 juli 1989. Han fann då till sin förvåning att det som beskrivits som ett negativt experiment i själva verket gett energiöverskott i enlighet med F&P. Genom att manipulera mätvärdena hade man eliminerat ett hot mot den egna institutionens ekonomi. Hur detta gick till beskrivs i ett kommande nummer.
Alla forskare vid MIT var inte lika negativa till F&P. Till undantagen hörde de unga professorerna Peter L. Hagelstein och Keith H. Johnson. De trodde att det fanns en stor energipotential i metoden och fortsatte med sådana försök trots uteblivna anslag.
Vid tidpunkten för den beramade presskonferensen var en ung man vid namn Eugene F. Mallowe anställd vid MIT som ”Chief science writer” vid institutets nyhetsavdelning och därmed ansvarig för public relations. Mallowe var utexaminerad vid MIT i aeronautik. Till hans uppgifter i det aktuella sammanhanget hörde att informera media och allmänhet om de synpunkter forskarna vid MIT hade på kall fusion. Trots att han inte hade specialkunskaper i atomfysik hade han från början varit kritisk mot hur ledande forskare vid MIT hade agerat när det gällde F&P. Han misstänkte att forskarna vid PFC var rädda för att en satsning på kall fusion skulle gå ut över deras egna anslag för het fusion och därför var angelägna om att skapa en negativ bild av kall fusion.
Den 19 januari 1991 får Mallowe tillgång till protokollen från det kontrollförsök som utfördes vid PFC den 10 juli 1989. Han fann då till sin förvåning att det som beskrivits som ett negativt experiment i själva verket gett energiöverskott i enlighet med F&P. Genom att manipulera mätvärdena hade man eliminerat ett hot mot den egna institutionens ekonomi. Hur detta gick till beskrivs i ett kommande nummer.
Resa i Mittens rike – Mao Zedongkult och råkapitalism
av Ulf Nymark
En 14-dagars resa i södra Kina – Hunan- och
Guangxiprovinserna - har företagits av undertecknad i sällskap av
hustru och 15 andra resedeltagare. Som kronan på reseverket
tillbringade vi första majhelgen i Shanghai. Researrangör var
Svensk-kinesiska föreningen (den sammanslutning som på den tiden det
begav sig hette Svensk-kinesiska vänskapsföreningen).
Hunan provinsen, Mao Zedongs hemprovins, är i stort sett okänd mark för de västliga turisterna. Under nästan en vecka i provinsen verkade vårt sällskap vara de enda västerlänningarna. Men massor av inhemska turister. Eftersom första majhelgen var nära förestående hade mängder av kineser passat på att ta lite extra ledigt. Köerna till Mao Zedongs barndomshem i Shaoshan var därför kilometerlång. Men stämningen var god och våra västerländska uppenbarelser väckte allmän förtjusning och vi belönades bland annat med sång av olika grupper av ditresande kineser. Dongfang hong - Östern är röd – hyllningssången till Mao och till Kinas kommunistparti är fortfarande gångbar.
Hunan provinsen, Mao Zedongs hemprovins, är i stort sett okänd mark för de västliga turisterna. Under nästan en vecka i provinsen verkade vårt sällskap vara de enda västerlänningarna. Men massor av inhemska turister. Eftersom första majhelgen var nära förestående hade mängder av kineser passat på att ta lite extra ledigt. Köerna till Mao Zedongs barndomshem i Shaoshan var därför kilometerlång. Men stämningen var god och våra västerländska uppenbarelser väckte allmän förtjusning och vi belönades bland annat med sång av olika grupper av ditresande kineser. Dongfang hong - Östern är röd – hyllningssången till Mao och till Kinas kommunistparti är fortfarande gångbar.
Maostaty i Shaoshan, ordförandens hemby
Ordförande Mao har nu blivit totalt avpolitiserad, vilket naturligtvis på sitt sätt kan vara gott och väl. Han framställs idag vad som kan närmast liknas vid en blandning mellan Jesus, Gustav Vasa och jultomten. Han har, i varje fall i Hunan, också delvis samma funktion som Jesus mamma har i många katolska länder. Mao skyddar bilister och bussresenärer genom små Maostatyetter i fordonen. Och i de flesta städer med självaktning har man givetvis en Maostaty i kolossformat. Den store rorsmannen framstår i dag som en närmast mytisk gestalt med metafysiska förmågor: han ger tur i lotteriet och ger stöd för privata förmögenhetsuppbyggen, han är leverantör av allt det goda man kan tänka sig i livet. Fast givetvis inte åt alla.
Natur och kultur
Vår resa var emellertid inte primärt inriktad på att studera den kinesiska politiken. Inriktningen var snarare natur och kultur. Vi åkte buss och båt genom naturparker, svindlande berg, djupa dalar och stora floder. Vi blickade från höga höjder ner på månghundraåriga terassodlingar. Vi såg teaterföreställning med halvtusendet aktörer där bergen eller floden utgjorde såväl scenen som huvudsaklig scenografi.
Fågelfritt …
Vad som var smått kusligt i naturparker, på floder och i odlingslandskapet var den nästan totala frånvaron av fåglar. Någon enstaka svala och måsfågel, några ensamma sångfåglar och en handfull vita hägrar (förmodligen silkeshägrar) var i stort sett det hela. Förklaringen till denna fågelfrihet gick inte att få riktig klarhet i, men en god gissning är att det är en kombination av Maotidens utrotningskampanjer – fåglar betraktades som skadedjur som dödades en masse och samlades ihop i stora vagnslaster
– och att man nyttjar vilda fåglar som människoföda. (Vilka
djurarter kineser i övrigt nyttjar som människoföda ska jag här inte
beröra, inte heller hur dessa djur behandlas innan de kommer upp på
matbordet).
… och cykelfritt
För bara något decennium sedan var Kina cyklismens förlovade land. Praktiskt taget alla – utom de högsta i den härskande klassen – använde sig av cykel för såväl persontransporter som varutransporter. I de större städerna (praktiskt taget alla städer är ”större” enligt skandinavisk måttstock) är cykeln på det hela taget obefintlig. Jo, någon enstaka cykel finns förstås fortfarande, men för persontransporter är den mycket sällsynt. För gods- och varutransporter används den fortfarande av de allra fattigaste – inofficiella renhållningsarbetare, returemballageinsamlare etc. Bilen har högsta prioritet och biltrafiksystemen byggs ut i minst tre olika nivåer, under jord, på jord och ovanjord. Bilismens behov styr helt och hållet samhällsbygget. De större gatorna är ofta åttafiliga eller tiofiliga. Fortsätter Kinas ekonomiska tillväxt i samma takt som hittills så att även den fattigare delen av befolkningen får ekonomiska möjligheter att köpa bil kommer trafiksystemen i många städer att drabba av infarkt, inte bara transportmässig sådan. I Shanghai fann vi dock ett par små förmildrande omständigheter i transportsystemet: elbussar och snabbtåg - 432 km/tim - från stadens centrum till den internationella flygplatsen Pudong.
Första maj i Shanghai – en köpfest
Finalen på vår resa skulle bli första majfirandet i Shanghai, Kinas största stad. Men så mycket av detta firande såg vi egentligen inte till. I varje fall inte i form av några politiska manifestationer. Jovisst, första maj är helgdag i Kina. Och de som har möjlighet tar förlängd ledighet. Så visst firades arbetets dag. Men inte med parader och demonstrationer som vi hade väntat oss. Kineserna nyttjar ledigheten till att resa och hälsa på släkt och vänner och besöka sevärdheter. Framför allt firade många kineser dagen med att betitta varor och för dem som har råd också att köpa varor, s k sjåpping. Trängseln på de stora affärsgatorna i Shanghai var olidlig. Där, vid de stora modemärkenas varuhus – Gucci, Armani, Prada, Swatch, Rolex etc – rådde ”affärer som vanligt”. (Man kan för övrigt köpa en ”Lolex” på gatan för ca 100 kronor).
Kapitalismens högsäte i Shanghai
Rå kapitalism med kommunistiskt ansikte
Kina är som bekant ett brutalt polariserat klassamhälle. Närmast oändliga rikedomar vid ena polen och bottenlös fattigdom vid den andra. En stor medelklass som fortfarande är i tillväxt och ett stort trasproletariat. Ett land där allt kan – och för det mesta också måste – köpas för pengar, inklusive utbildning, bostad och socialförsäkringar. Det är en rå kapitalism med ett brutalt kommunistiskt ansikte – en ohyggligt människofientlig kombination.
Sockertoppsberg vid Li-floden, Yangshou, Guangxiprovinsen
… och cykelfritt
För bara något decennium sedan var Kina cyklismens förlovade land. Praktiskt taget alla – utom de högsta i den härskande klassen – använde sig av cykel för såväl persontransporter som varutransporter. I de större städerna (praktiskt taget alla städer är ”större” enligt skandinavisk måttstock) är cykeln på det hela taget obefintlig. Jo, någon enstaka cykel finns förstås fortfarande, men för persontransporter är den mycket sällsynt. För gods- och varutransporter används den fortfarande av de allra fattigaste – inofficiella renhållningsarbetare, returemballageinsamlare etc. Bilen har högsta prioritet och biltrafiksystemen byggs ut i minst tre olika nivåer, under jord, på jord och ovanjord. Bilismens behov styr helt och hållet samhällsbygget. De större gatorna är ofta åttafiliga eller tiofiliga. Fortsätter Kinas ekonomiska tillväxt i samma takt som hittills så att även den fattigare delen av befolkningen får ekonomiska möjligheter att köpa bil kommer trafiksystemen i många städer att drabba av infarkt, inte bara transportmässig sådan. I Shanghai fann vi dock ett par små förmildrande omständigheter i transportsystemet: elbussar och snabbtåg - 432 km/tim - från stadens centrum till den internationella flygplatsen Pudong.
Första maj i Shanghai – en köpfest
Finalen på vår resa skulle bli första majfirandet i Shanghai, Kinas största stad. Men så mycket av detta firande såg vi egentligen inte till. I varje fall inte i form av några politiska manifestationer. Jovisst, första maj är helgdag i Kina. Och de som har möjlighet tar förlängd ledighet. Så visst firades arbetets dag. Men inte med parader och demonstrationer som vi hade väntat oss. Kineserna nyttjar ledigheten till att resa och hälsa på släkt och vänner och besöka sevärdheter. Framför allt firade många kineser dagen med att betitta varor och för dem som har råd också att köpa varor, s k sjåpping. Trängseln på de stora affärsgatorna i Shanghai var olidlig. Där, vid de stora modemärkenas varuhus – Gucci, Armani, Prada, Swatch, Rolex etc – rådde ”affärer som vanligt”. (Man kan för övrigt köpa en ”Lolex” på gatan för ca 100 kronor).
Kapitalismens högsäte i Shanghai
Kina är som bekant ett brutalt polariserat klassamhälle. Närmast oändliga rikedomar vid ena polen och bottenlös fattigdom vid den andra. En stor medelklass som fortfarande är i tillväxt och ett stort trasproletariat. Ett land där allt kan – och för det mesta också måste – köpas för pengar, inklusive utbildning, bostad och socialförsäkringar. Det är en rå kapitalism med ett brutalt kommunistiskt ansikte – en ohyggligt människofientlig kombination.
Sockertoppsberg vid Li-floden, Yangshou, Guangxiprovinsen
Tid för sionismen att gå i pension efter 115 år
”Envar som stjäl land är en tjuv, envar som förvägrar
en minoritet dess rättigheter är rasist. Envar som tror på ett
rättfärdigt Israel är en patriot; envar som är sekulär är sekulär;
envar som är religiös är religiös, envar som är judisk är judisk och
envar som inte är judisk är inte judisk. Vad har detta med sionism att
göra? Alla är medborgare i staten.”
Den israeliske författaren och
journalisten Gideon Levy har under många år i tidningen Haaretz
försvarat palestiniernas och Israel-arabernas rättigheter och varit en
viktig röst för försoning och en någorlunda rättvis fred mellan Israel
och ett oberoende, självständigt Palestina. Han citeras ofta i svensk
och annan västerländsk press.
Den 27 april publicerade Haaretz nedanstående artikel där Levy hävdar att sionismen har uppfyllt sitt historiska uppdrag och sedan länge borde ha hänvisats till historieböckerna. Artikeln är en del av debatten om sionismens kris. De principer den bygger på är i högsta grad giltiga för varje annan demokratisk stat.
Den som vill vidga sitt vetande om sionismen kan hänvisas till Göran Rosenbergs bok ”Det förlorade landet” där rörelsens ideologi och historia redovisas detaljerat och skarpsynt. ”Det förlorade landet” kan också läsas som introduktion eller efterskrift till Rosenbergs nu aktuella bok om faderns öde.
Gunnar Stensson
Den 27 april publicerade Haaretz nedanstående artikel där Levy hävdar att sionismen har uppfyllt sitt historiska uppdrag och sedan länge borde ha hänvisats till historieböckerna. Artikeln är en del av debatten om sionismens kris. De principer den bygger på är i högsta grad giltiga för varje annan demokratisk stat.
Den som vill vidga sitt vetande om sionismen kan hänvisas till Göran Rosenbergs bok ”Det förlorade landet” där rörelsens ideologi och historia redovisas detaljerat och skarpsynt. ”Det förlorade landet” kan också läsas som introduktion eller efterskrift till Rosenbergs nu aktuella bok om faderns öde.
Gunnar Stensson
Den nationella befrielserörelsens tid har kommit
och gått. Nu har vi en stat. Varken gott medborgarskap eller illdåd
har längre något med sionismen att göra.
Sionismen är redan 115 år gammal: den borde ha pensionerats för länge sedan. Om vi på Independence Day oroar oss över hurdan framtiden kommer att bli för en stat som närmar sig pensionsåldern så borde vi försöka ersätta sionismen med något nyare, mer energiskt och relevant. Som alla andra borde sionismen ha pensionerats när rörelsen blev 62 eller 67.
En stat går inte i pension, men en nationell befrielserörelse måste inse när dess tid är förbi och då pensionera sig som varje annan åldrande medborgare. Den måste förpassa sig till historien. Detta är ännu sannare om rörelsen redan har uppfyllt sitt uppdrag och uppnått sina mål. Nu gör alla anspråk på den, missbrukar den, stoltserar i dess fjädrar och ikläder sig fåfängt dess namn
Så går det när man inte har förstånd att dra sig tillbaka när man står på toppen – i synnerhet om tiden på toppen för länge sedan är förbi.
Vem är sionist? Alla svar är felaktiga även om de är fler (och löjligare) än svaren på den andra existentiella frågan: vem är jude?
Sanningen är den att det inte finns något svar. Inte för att inte sionismen var en rättvis sak – det var den även om den fläckades av onödiga orättvisor – och inte för att den inte lyckades. Den var 1900-talets största framgångssaga. Men det seklet har gått och dess största framgångssaga har etablerat sig. Det nationella hemmet uppstod och är nu en regional stormakt. Alla som ville – ungefär en tredjedel av det judiska folket – har anslutit sig och dörren står öppen för de övriga.
Alla återstående störande problem och utmaningar är angelägenheter för den stat och det samhälle som har uppstått, precis som för alla andra stater och samhällen. Sambandet med den statsgrundande rörelsen är inte längre relevant. Nej, sionismen är inte längre relevant och den hör nu hemma endast i historieböckerna.
Men det judiska folket lever vidare och därför har Israel försökt uppfinna en ny sionism åt sig, en som är mycket mer totalitär än sin föregångare. Vid sidan av säkerhetsreligionen har sionismen blivit statens andra erkända religion som hänsynslöst tvingar sig på alla dess medborgare. Vi har enbart plats för ”sionister”.
Envar som tjänstgör i de israeliska försvarsstyrkorna är ”sionist”, envar som bosätter sig långt från Tel Aviv är också ”sionist”, envar som frivilligt hjälper sin nästa, de fattiga, de svaga, de blinda, de sjuka och de lama – en ”sionist”; envar som donerar något till någon – en ”sionist”; envar som sjunger nationalsången och hissar nationens flagga, och envar som står i givakt när det är nödvändigt (och när det är onödigt), envar som bosätter sig och som bryter upp, envar som rättfärdigar varje orättvisa som staten gör sig skyldig till, envar som invandrar eller utvandrar är en ”sionist”. Envar som förtrycker andra människor och envar som ser bort är ”sionist” och son till en ”sionist”. Vi är alla sionister; nåja, nästan alla.
Sionismen är redan 115 år gammal: den borde ha pensionerats för länge sedan. Om vi på Independence Day oroar oss över hurdan framtiden kommer att bli för en stat som närmar sig pensionsåldern så borde vi försöka ersätta sionismen med något nyare, mer energiskt och relevant. Som alla andra borde sionismen ha pensionerats när rörelsen blev 62 eller 67.
En stat går inte i pension, men en nationell befrielserörelse måste inse när dess tid är förbi och då pensionera sig som varje annan åldrande medborgare. Den måste förpassa sig till historien. Detta är ännu sannare om rörelsen redan har uppfyllt sitt uppdrag och uppnått sina mål. Nu gör alla anspråk på den, missbrukar den, stoltserar i dess fjädrar och ikläder sig fåfängt dess namn
Så går det när man inte har förstånd att dra sig tillbaka när man står på toppen – i synnerhet om tiden på toppen för länge sedan är förbi.
Vem är sionist? Alla svar är felaktiga även om de är fler (och löjligare) än svaren på den andra existentiella frågan: vem är jude?
Sanningen är den att det inte finns något svar. Inte för att inte sionismen var en rättvis sak – det var den även om den fläckades av onödiga orättvisor – och inte för att den inte lyckades. Den var 1900-talets största framgångssaga. Men det seklet har gått och dess största framgångssaga har etablerat sig. Det nationella hemmet uppstod och är nu en regional stormakt. Alla som ville – ungefär en tredjedel av det judiska folket – har anslutit sig och dörren står öppen för de övriga.
Alla återstående störande problem och utmaningar är angelägenheter för den stat och det samhälle som har uppstått, precis som för alla andra stater och samhällen. Sambandet med den statsgrundande rörelsen är inte längre relevant. Nej, sionismen är inte längre relevant och den hör nu hemma endast i historieböckerna.
Men det judiska folket lever vidare och därför har Israel försökt uppfinna en ny sionism åt sig, en som är mycket mer totalitär än sin föregångare. Vid sidan av säkerhetsreligionen har sionismen blivit statens andra erkända religion som hänsynslöst tvingar sig på alla dess medborgare. Vi har enbart plats för ”sionister”.
Envar som tjänstgör i de israeliska försvarsstyrkorna är ”sionist”, envar som bosätter sig långt från Tel Aviv är också ”sionist”, envar som frivilligt hjälper sin nästa, de fattiga, de svaga, de blinda, de sjuka och de lama – en ”sionist”; envar som donerar något till någon – en ”sionist”; envar som sjunger nationalsången och hissar nationens flagga, och envar som står i givakt när det är nödvändigt (och när det är onödigt), envar som bosätter sig och som bryter upp, envar som rättfärdigar varje orättvisa som staten gör sig skyldig till, envar som invandrar eller utvandrar är en ”sionist”. Envar som förtrycker andra människor och envar som ser bort är ”sionist” och son till en ”sionist”. Vi är alla sionister; nåja, nästan alla.
Allt positivt har sin negativa
motsats och till det negativa hör de laglösa, de förrädiska, de hatade
och de som hatar Israel. Envar som inte gör något av det som nämnts
ovan är en post- eller anti-sionist. I Israel 2012 är således en
anhängare av rättvisa och mänskliga rättigheter enligt definitionen
icke sionist. Den som talar om moral, lag eller internationell lag är
klandervärt ”icke sionist”.
Vi har inrättat grader av sionism för världsjudendomen. Envar som ger donationer till bosättningar – sionist, envar som ger donationer till människorättsorganisationer – icke sionist. Envar som tillhör det nationalistiska, giriga, högervridna judiska etablissemanget – sionist. Envar som eftersträvar ett rättvisare, mer upplyst alternativ – post. Envar som blint stöder alla Israels missgärningar – sionist; envar som vågar kritisera dem – antisemit, även om han är jude. En före detta israel som bor i Vegas och sätter nationens framtid på spel genom att spränga, bomba, krossa och förstöra – sionist. Envar som oroar sig för rättvisan – post-sionist.
Världen har också uppfunnit några egna sionismer. I arabvärldens ögon är varje israel en sionist, i större delen av västvärldens ögon är envar som stöder den israeliska ockupationen en sionist. I båda dessa fall uppfattas sionismen som något negativt och skamligt. Den nya sionismen har bara lyckats skaffat sig dåligt internationellt anseende.
Sionismens väg har gått förlorad för oss. Det var ofrånkomligt därför att den hade utfört sitt uppdrag. När staten Israel väl uppstått och blivit ett nationellt hem, samtidigt som den rörelse som skapade den uppnådde pensionsåldern, när den väl hade blivit etablerad, stark och mäktig – och brutal och maktfullkomlig, borde dess flagga ha blivit hopvikt, lagrad i historiens förråd som ett minne och sionismens namn skulle i fortsättningen inte längre fåfängt utnyttjas. Sionismens gamla ordning är förbi och kampen om den nya statens egenskaper och gestaltning borde börja på samma sätt som i varje annan frisk stat.
Envar som bidrar till staten är en värdig medborgare och en anständig patriot. Envar som bidrar till dess institutioner är en filantrop – detta har ingenting med sionism att göra. Envar som fullgör sin militärtjänst, liksom envar som betalar sin skatt uppfyller sina lagliga förpliktelser. Detta har ingenting med sionismen eller dess värderingar att göra.
Envar som understödjer statens missgärningar är en förrädare och envar som förblir tyst smutsar sig. Envar som bosätter sig i landets avlägsnare delar är kanske en pionjär, envar som bidrar till dess ekonomi, vetenskap, kreativitet och konst är också en god medborgare och detta har ingenting med sionism att göra.
Envar som stjäl land är en tjuv, envar som förvägrar en minoritet dess rättigheter är en rasist. Envar som tror på ett rättfärdigt Israel är en patriot; envar som är sekulär är sekulär och envar som är religiös är religiös; envar som är judisk är judisk och envar som inte är judisk är inte judisk. Vad har allt detta med sionismen att göra? Alla är medborgare i staten.
Sionism är ett begrepp som har lämnat vår tid och ingen har rätt att utdela betyg i sionism. Envar som lever här är israel och envar som inte lever här är inte israel. Punkt.
Inte heller förhållandet till den judiska världen ska betraktas genom sionismens prisma. Vi kan bjuda in varje jude, liksom var och en som är född här eller hans efterlevande. Envar kan bidra utifrån liksom andra emigranter bidrar till sina hemländer.
Kampen för att stärka staten Israel och göra den till en mer rättvis och säker plats har heller ingenting med sionism att göra. Sådana strävanden äger rum nästan överallt. Låt oss inte vara skrytsamma.
Är jag sionist? Hur ska jag svara? Om sionism är att bosätta sig i de ockuperade territorierna är jag en antisionist. Om sionism är att fortsätta ockupationen är jag en icke-sionist. Om sionism är det judiska folkets rätt till en stat, på samma sätt som det palestinska folkets rätt till en stat, inklusive åtminstone en begränsad gottgörelse av den orättvisa de tillfogades 1948, då är jag också sionist. Om sionism innebär att sträva efter en demokratisk stat är jag i det fallet också en sionist, son till en sionist.
Ett begrepp som är så förvirrande och missledande som sionismen är idag hör inte hemma i den stat som uppstod för det judiska folket, ärorikt (eller inte), och borde därför för länge sedan ha upphört att existera.
Gideon Levy
Vi har inrättat grader av sionism för världsjudendomen. Envar som ger donationer till bosättningar – sionist, envar som ger donationer till människorättsorganisationer – icke sionist. Envar som tillhör det nationalistiska, giriga, högervridna judiska etablissemanget – sionist. Envar som eftersträvar ett rättvisare, mer upplyst alternativ – post. Envar som blint stöder alla Israels missgärningar – sionist; envar som vågar kritisera dem – antisemit, även om han är jude. En före detta israel som bor i Vegas och sätter nationens framtid på spel genom att spränga, bomba, krossa och förstöra – sionist. Envar som oroar sig för rättvisan – post-sionist.
Världen har också uppfunnit några egna sionismer. I arabvärldens ögon är varje israel en sionist, i större delen av västvärldens ögon är envar som stöder den israeliska ockupationen en sionist. I båda dessa fall uppfattas sionismen som något negativt och skamligt. Den nya sionismen har bara lyckats skaffat sig dåligt internationellt anseende.
Sionismens väg har gått förlorad för oss. Det var ofrånkomligt därför att den hade utfört sitt uppdrag. När staten Israel väl uppstått och blivit ett nationellt hem, samtidigt som den rörelse som skapade den uppnådde pensionsåldern, när den väl hade blivit etablerad, stark och mäktig – och brutal och maktfullkomlig, borde dess flagga ha blivit hopvikt, lagrad i historiens förråd som ett minne och sionismens namn skulle i fortsättningen inte längre fåfängt utnyttjas. Sionismens gamla ordning är förbi och kampen om den nya statens egenskaper och gestaltning borde börja på samma sätt som i varje annan frisk stat.
Envar som bidrar till staten är en värdig medborgare och en anständig patriot. Envar som bidrar till dess institutioner är en filantrop – detta har ingenting med sionism att göra. Envar som fullgör sin militärtjänst, liksom envar som betalar sin skatt uppfyller sina lagliga förpliktelser. Detta har ingenting med sionismen eller dess värderingar att göra.
Envar som understödjer statens missgärningar är en förrädare och envar som förblir tyst smutsar sig. Envar som bosätter sig i landets avlägsnare delar är kanske en pionjär, envar som bidrar till dess ekonomi, vetenskap, kreativitet och konst är också en god medborgare och detta har ingenting med sionism att göra.
Envar som stjäl land är en tjuv, envar som förvägrar en minoritet dess rättigheter är en rasist. Envar som tror på ett rättfärdigt Israel är en patriot; envar som är sekulär är sekulär och envar som är religiös är religiös; envar som är judisk är judisk och envar som inte är judisk är inte judisk. Vad har allt detta med sionismen att göra? Alla är medborgare i staten.
Sionism är ett begrepp som har lämnat vår tid och ingen har rätt att utdela betyg i sionism. Envar som lever här är israel och envar som inte lever här är inte israel. Punkt.
Inte heller förhållandet till den judiska världen ska betraktas genom sionismens prisma. Vi kan bjuda in varje jude, liksom var och en som är född här eller hans efterlevande. Envar kan bidra utifrån liksom andra emigranter bidrar till sina hemländer.
Kampen för att stärka staten Israel och göra den till en mer rättvis och säker plats har heller ingenting med sionism att göra. Sådana strävanden äger rum nästan överallt. Låt oss inte vara skrytsamma.
Är jag sionist? Hur ska jag svara? Om sionism är att bosätta sig i de ockuperade territorierna är jag en antisionist. Om sionism är att fortsätta ockupationen är jag en icke-sionist. Om sionism är det judiska folkets rätt till en stat, på samma sätt som det palestinska folkets rätt till en stat, inklusive åtminstone en begränsad gottgörelse av den orättvisa de tillfogades 1948, då är jag också sionist. Om sionism innebär att sträva efter en demokratisk stat är jag i det fallet också en sionist, son till en sionist.
Ett begrepp som är så förvirrande och missledande som sionismen är idag hör inte hemma i den stat som uppstod för det judiska folket, ärorikt (eller inte), och borde därför för länge sedan ha upphört att existera.
Gideon Levy
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)