Föreläsningspromenad med Gunnar Stensson i fyra etapper.
Samling vid S:t Lars Vårdcentral
lördagen den 1 juni kl 14.
Obs dagen!
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2013-05-30
Det nya livet har börjat
Sju nykläckta ankungar simmade och stimmade bland vass och näckrosor i den lilla Flackarpsdammen norr om Höje å, torsdagsmorgonen den 27 maj. Ett kladdigt äggskal låg i gräset.
EU (och Borg) lättar på sparkraven: Felräkning ledde till drastiska åtstramningar
För tre år sedan ”konstaterade” Harvardekonomerna Kenneth Rogoff och Carmen Reinhart att ett lands tillväxt sjunker brant när den offentliga skuldsättningen överstiger 90 procent av BNP.
Den tesen låg till grund för Angela Merkels och EU:s drastiska åtstramningar efter den ekonomiska krisen.
Men en student, Thomas Herndon, konstaterade att tesen inte stämde. De båda Harvardekonomerna hade räknat fel. Något stup fanns inte.
Skadorna kan ha blivit stora under de tre år då de ekonomiska fundamentalisterna byggde sin ekonomiska politik på en felaktig tes som avslöjades först efter tre år.
I en kommentar säger professor Michael Ash, Herndons handledare, att det är naturligt att ett land med låg BNP-tillväxt ökar sin statsskuld, på grund av minskade skatteintäkter och ökade sociala utgifter. Det är den låga BNP-tillväxten som skapar skulden.
Reinhart och Rogoff trodde att skulden var orsaken till den låga tillväxten. De förväxlade orsak och verkan.
Så nu byter EU, Merkel och Borg spår. Men skadorna består för de miljontals människor som drabbats.
Källa Svenska Dagbladet 29 maj
Den tesen låg till grund för Angela Merkels och EU:s drastiska åtstramningar efter den ekonomiska krisen.
Men en student, Thomas Herndon, konstaterade att tesen inte stämde. De båda Harvardekonomerna hade räknat fel. Något stup fanns inte.
Skadorna kan ha blivit stora under de tre år då de ekonomiska fundamentalisterna byggde sin ekonomiska politik på en felaktig tes som avslöjades först efter tre år.
I en kommentar säger professor Michael Ash, Herndons handledare, att det är naturligt att ett land med låg BNP-tillväxt ökar sin statsskuld, på grund av minskade skatteintäkter och ökade sociala utgifter. Det är den låga BNP-tillväxten som skapar skulden.
Reinhart och Rogoff trodde att skulden var orsaken till den låga tillväxten. De förväxlade orsak och verkan.
Så nu byter EU, Merkel och Borg spår. Men skadorna består för de miljontals människor som drabbats.
Källa Svenska Dagbladet 29 maj
Miljöparti-kongressen: Skillnaden mellan ja och nej av Gunnar Stensson
Förra veckan valde Miljöpartiet sida inför 2014 års val.
Ja till Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V).
Nej till Fredrik Reinfeldt (som senast han var synlig framförde en halvrasistisk kommentar till upploppen i Husby) och Jan Björklund.
MP vill ha en ny jobbpolitik, en ny utbildningspolitik och ett bestämt nej till vinster i skolan och välfärden.
MP:s val av sida är bra för Sverige – och för MP.
Gustav Fridolin avfärdade moderaternas politik. ”Det enda svar de har är: Vi kanske ska prova ett jobbskatteavdrag till” sa han i sitt sluttal.
Undras om de skånska miljöpartisterna Maria Ferm och Ulf Holm röstade som lobbyisterna Kajsa Hjelte-Terse, ”Vårdtagarna”, och Anette Andersson, ”Solklart” uppmanade dem att göra i en debattartikel, som Sydsvenskan generöst skänkt utrymme till dagen före kongressen.
Inte omöjligt i den svenska skolpolitik som dirigeras av okontrollerad lobbyism.
Hur som helst hjälpte det inte.
Karin Svensson Smith och hennes kamrater vann debatten om vinster i skola och välfärd, trots att partiledningen bara en dag tidigare ställt sig bakom en urvattnad kompromiss, utformad för att ge riskkapitalisterna chansen att pumpa pengar ur det svenska skolsystemet några år till.
Sydsvenskans Henrik Bredberg slickar såren och försöker förringa innebörden.
Karin Svensson Smiths seger ”bestod bara i att två ord - ”som huvudregel” - rök när ombuden gjorde klart att vinster i välfärden ska återinvesteras, skrev Henrik Bredberg.
De övriga förändringarna beskriver han med orden: ”Ombudens mothugg påminde mest om fantomsmärtor från en skäggig epok”.
I Henrik Bredbergs analys av MP framstår Lazlo Gönczi, avbildad på ett vackert foto, som ett avskräckande troll ur en anarkistisk forntid, Ett troll som påstås vara helt utan inflytande i dagens pragmatiska MP-politik. Jag är inte så säker.
Frågan är, om inte hans tillväxt- och kärnkraftskritiska ståndpunkter och pläderingar för medborgarlön och pacifism inom en nära framtid kommer att framstå som inte bara realistiska utan oumbärliga.
Men de är inte rationella inom ramen för det nu förhärskande kvartals-kapitalistiska systemet, som Nina Björk påpekade i sin föreläsning förra onsdagen.
Men i en värld med ändliga resurser på väg mot klimatöverhettning är det inte Lasclo Gönszi utan förespråkarna för kapitalismen som framstår som alltmer irrationella. Dessa kapitalismens deterministiska, allt dystrare apologeter tycks leva enligt devisen ”efter oss syndafloden”.
Problemet för de som vill förändra är att det är nödvändigt att framstå som en rationell aktör inom ett kortsiktigt kapitalistiskt system samtidigt som man arbetar för en möjlig annan värld.
Ja till Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt (V).
Nej till Fredrik Reinfeldt (som senast han var synlig framförde en halvrasistisk kommentar till upploppen i Husby) och Jan Björklund.
MP vill ha en ny jobbpolitik, en ny utbildningspolitik och ett bestämt nej till vinster i skolan och välfärden.
MP:s val av sida är bra för Sverige – och för MP.
Gustav Fridolin avfärdade moderaternas politik. ”Det enda svar de har är: Vi kanske ska prova ett jobbskatteavdrag till” sa han i sitt sluttal.
Undras om de skånska miljöpartisterna Maria Ferm och Ulf Holm röstade som lobbyisterna Kajsa Hjelte-Terse, ”Vårdtagarna”, och Anette Andersson, ”Solklart” uppmanade dem att göra i en debattartikel, som Sydsvenskan generöst skänkt utrymme till dagen före kongressen.
Inte omöjligt i den svenska skolpolitik som dirigeras av okontrollerad lobbyism.
Hur som helst hjälpte det inte.
Karin Svensson Smith och hennes kamrater vann debatten om vinster i skola och välfärd, trots att partiledningen bara en dag tidigare ställt sig bakom en urvattnad kompromiss, utformad för att ge riskkapitalisterna chansen att pumpa pengar ur det svenska skolsystemet några år till.
Sydsvenskans Henrik Bredberg slickar såren och försöker förringa innebörden.
Karin Svensson Smiths seger ”bestod bara i att två ord - ”som huvudregel” - rök när ombuden gjorde klart att vinster i välfärden ska återinvesteras, skrev Henrik Bredberg.
De övriga förändringarna beskriver han med orden: ”Ombudens mothugg påminde mest om fantomsmärtor från en skäggig epok”.
I Henrik Bredbergs analys av MP framstår Lazlo Gönczi, avbildad på ett vackert foto, som ett avskräckande troll ur en anarkistisk forntid, Ett troll som påstås vara helt utan inflytande i dagens pragmatiska MP-politik. Jag är inte så säker.
Frågan är, om inte hans tillväxt- och kärnkraftskritiska ståndpunkter och pläderingar för medborgarlön och pacifism inom en nära framtid kommer att framstå som inte bara realistiska utan oumbärliga.
Men de är inte rationella inom ramen för det nu förhärskande kvartals-kapitalistiska systemet, som Nina Björk påpekade i sin föreläsning förra onsdagen.
Men i en värld med ändliga resurser på väg mot klimatöverhettning är det inte Lasclo Gönszi utan förespråkarna för kapitalismen som framstår som alltmer irrationella. Dessa kapitalismens deterministiska, allt dystrare apologeter tycks leva enligt devisen ”efter oss syndafloden”.
Problemet för de som vill förändra är att det är nödvändigt att framstå som en rationell aktör inom ett kortsiktigt kapitalistiskt system samtidigt som man arbetar för en möjlig annan värld.
EU:s retorik misslyckas med att stoppa israelisk markstöld
Bryssel 2013-05-27
Av: Andrew Rettman
Översättning: Kerstin Johansson
Originaltext
Av: Andrew Rettman
Översättning: Kerstin Johansson
Originaltext
Israel fortsätter att lägga beslag på palestinsk mark på Västbanken trots initiativ från EU och USA för att få stopp på denna process som varat i decennier.
Enligt en ny rapport från Aida, en koalition av 80 biståndsorganisationer, har Israel förstört 535 palestinskägda byggnader och andra konstruktioner från maj 2012 till april 2013 och fördrivit 784 personer, därav mer än hälften barn.
Israel har också förstört 30 EU-finansierade byggnader och andra konstruktioner, som vattencisterner.
94 % av alla palestinska ansökningar om bygglov har förkastats. Men samtidigt har mer än 6 600 nya bostäder för judiska bosättare beviljats.
Under det gångna året har israeliska soldater fortsatt att bortse från bosättarnas attacker mot palestinier, vilka har resulterat i att 150 personer skadats, däribland 33 barn.
Enligt en fristående rapport i Haaretz måndagen den 27 maj, visar siffrorna över nya bostäder för bosättare endast en del av sanningen. Det senaste året utvidgade Israel även tidigare fastställda gränser för gamla bosättningar i en omfattning av 1 977 acres motsvarande ett område två gånger så stort som Central Park i New York (totalt ca 6,8 km2, öa).
Ingenting har förändrats avseende ”fakta på marken”. Markstölderna började under det arabisk-israeliska kriget 1948 och har vid det här laget gett upphov till ca 5 miljoner palestinska flyktingar, varav de flesta är bosatta i Gaza, Libanon. Jordanien och Syrien.
Aida valde tidsramen maj till april för att utrikesministrarna i EU i maj 2012 uppmanade Israel att sluta ”tvångsförflytta” palestinier och ”följa folkrättens stadganden”. Biståndsorganisationerna hävdar att EU fortsätter att agera ”ad hoc och utan samordning” trots sina uttalanden. Vidare hävdar organisationerna att "Den mänskliga kostnaden för denna förstörelse är enorm, barnens skolgång avbryts, familjemedlemmar skingras, det blir ekonomiska avbräck, liksom fysiskt och psykiskt lidande för de berörda familjerna.”
Utrikesministrarna planerar ett informellt möte om fredsprocessen i Mellanöstern på måndag (27 maj öa) i Bryssel. De förväntas avstå från att kritisera Israel för att inte störa USAs nya initiativ för att få igång fredssamtalen. Den amerikanska utrikesministern presenterade i samband med en konferens med israeliska och palestinska ledare i Amman på söndagen en plan att investera 4 miljarder dollar i Palestina de närmsta åren. Han gav inga upplysningar om var pengarna ska tas. Han uppmanade även den israeliska presidenten Shimon Peres och den palestinska ledaren Mahmoud Abbas att återuppta förhandlingarna.
Peres vände sig till Abbas: "Låt oss sitta ner tillsammans, du kommer att bli förvånad över hur långt man kan komma i öppna, direkta och planerade möten.” Men han vägrade att nämna bosättningarna som av palestinierna ses som det största hindret för en tvåstatslösning.
Problemets omfattning framhävs av reaktionerna på en dom nyligen mot de franska företagen Veolia och Alstom som byggt en järnväg i det ockuperade östra Jerusalem. En appellationsdomstol i Versailles i Frankrike hävdade i mars att företagen inte brutit mot folkrätten. Yoel Mester, talesman för den israeliska EU-ambassaden hävdar att domslutet visar att det inte pågår någon ”ockupation” av Palestina i juridisk mening. "Den israeliska närvaron i området beskrivs ofta felaktigt som en 'ockupation'. Men enligt folkrätten kan en ockupation bara upprätthållas i områden som tagits från en erkänd suverän (stat). Men den senaste suveränen över Västbanken och Gaza var den osmanska imperiet, som upphörde att existera efter första världskriget.” ”Det har aldrig funnits någon suverän palestinsk stat, varken på Västbanken eller någon annanstans.”
Emellertid förkastar EU den israeliska tolkningen. Michael Mann, talesman för European External Action Service säger till EUobserver att ”EU även fortsättningsvis betraktar Västbanken … som ockuperat område.” Enligt Michael Mann ”betraktar inte EU ockupationen som sådan som olaglig. Däremot anser man ett antal särskilda åtgärder som den israeliska regeringen vidtagit vara olagliga. Ett par exempel är byggandet av bosättningar … och separationsbarriären i de fall den byggts på ockuperad mark.”
Enligt en ny rapport från Aida, en koalition av 80 biståndsorganisationer, har Israel förstört 535 palestinskägda byggnader och andra konstruktioner från maj 2012 till april 2013 och fördrivit 784 personer, därav mer än hälften barn.
Israel har också förstört 30 EU-finansierade byggnader och andra konstruktioner, som vattencisterner.
94 % av alla palestinska ansökningar om bygglov har förkastats. Men samtidigt har mer än 6 600 nya bostäder för judiska bosättare beviljats.
Under det gångna året har israeliska soldater fortsatt att bortse från bosättarnas attacker mot palestinier, vilka har resulterat i att 150 personer skadats, däribland 33 barn.
Enligt en fristående rapport i Haaretz måndagen den 27 maj, visar siffrorna över nya bostäder för bosättare endast en del av sanningen. Det senaste året utvidgade Israel även tidigare fastställda gränser för gamla bosättningar i en omfattning av 1 977 acres motsvarande ett område två gånger så stort som Central Park i New York (totalt ca 6,8 km2, öa).
Ingenting har förändrats avseende ”fakta på marken”. Markstölderna började under det arabisk-israeliska kriget 1948 och har vid det här laget gett upphov till ca 5 miljoner palestinska flyktingar, varav de flesta är bosatta i Gaza, Libanon. Jordanien och Syrien.
Aida valde tidsramen maj till april för att utrikesministrarna i EU i maj 2012 uppmanade Israel att sluta ”tvångsförflytta” palestinier och ”följa folkrättens stadganden”. Biståndsorganisationerna hävdar att EU fortsätter att agera ”ad hoc och utan samordning” trots sina uttalanden. Vidare hävdar organisationerna att "Den mänskliga kostnaden för denna förstörelse är enorm, barnens skolgång avbryts, familjemedlemmar skingras, det blir ekonomiska avbräck, liksom fysiskt och psykiskt lidande för de berörda familjerna.”
Utrikesministrarna planerar ett informellt möte om fredsprocessen i Mellanöstern på måndag (27 maj öa) i Bryssel. De förväntas avstå från att kritisera Israel för att inte störa USAs nya initiativ för att få igång fredssamtalen. Den amerikanska utrikesministern presenterade i samband med en konferens med israeliska och palestinska ledare i Amman på söndagen en plan att investera 4 miljarder dollar i Palestina de närmsta åren. Han gav inga upplysningar om var pengarna ska tas. Han uppmanade även den israeliska presidenten Shimon Peres och den palestinska ledaren Mahmoud Abbas att återuppta förhandlingarna.
Peres vände sig till Abbas: "Låt oss sitta ner tillsammans, du kommer att bli förvånad över hur långt man kan komma i öppna, direkta och planerade möten.” Men han vägrade att nämna bosättningarna som av palestinierna ses som det största hindret för en tvåstatslösning.
Problemets omfattning framhävs av reaktionerna på en dom nyligen mot de franska företagen Veolia och Alstom som byggt en järnväg i det ockuperade östra Jerusalem. En appellationsdomstol i Versailles i Frankrike hävdade i mars att företagen inte brutit mot folkrätten. Yoel Mester, talesman för den israeliska EU-ambassaden hävdar att domslutet visar att det inte pågår någon ”ockupation” av Palestina i juridisk mening. "Den israeliska närvaron i området beskrivs ofta felaktigt som en 'ockupation'. Men enligt folkrätten kan en ockupation bara upprätthållas i områden som tagits från en erkänd suverän (stat). Men den senaste suveränen över Västbanken och Gaza var den osmanska imperiet, som upphörde att existera efter första världskriget.” ”Det har aldrig funnits någon suverän palestinsk stat, varken på Västbanken eller någon annanstans.”
Emellertid förkastar EU den israeliska tolkningen. Michael Mann, talesman för European External Action Service säger till EUobserver att ”EU även fortsättningsvis betraktar Västbanken … som ockuperat område.” Enligt Michael Mann ”betraktar inte EU ockupationen som sådan som olaglig. Däremot anser man ett antal särskilda åtgärder som den israeliska regeringen vidtagit vara olagliga. Ett par exempel är byggandet av bosättningar … och separationsbarriären i de fall den byggts på ockuperad mark.”
Friskolebranschen styr Friskolekommittén, inte elevernas behov. av Gunnar Stensson
”De borgerliga partierna har nu den skola de vill ha. Dagens blandning av extremt marknadsstyrd skola, som Moderaterna införde på 90-talet, kombinerad med Björklunds nykonservativa prov- och kontrollstyrda skola är nu på plats och de vill inte att något ska rubba den.”
Friskolebranschens behov – inte elevernas eller samhällets - har varit styrande i det förslag som friskolekommittén presenterade.
De sex partierna – nå, MP har hoppat av från värnandet av vinsten - nämner inte skolsegregationen och vill inte göra något åt den.
De anser att dagens system med det fria valet, skolpengen, marknadsstyrningen och de vinstdrivna riskkapitalskolorna i grunden är bra.
Det var en seger för alliansregeringen när de lyckades förleda Socialdemokraterna att dela ansvaret för de även i fortsättningen ökande klyftorna mellan skolorna, överetableringen bland gymnasieskolorna, nedläggningarna av skolor, skolkonkurserna och riskkapitalbolagens vinster och skattetrixande.
De reformförslag som presenterats av friskolekommittén blir i huvudsak verkningslösa.
Friskolekommittén vill ha en prövning av ägarnas långsiktighet. Ägarna kommer förstås att uppge att de är långsiktiga ägare med stor uthållighet. Men hur blir det när elevantalet minskar och skolan går back ekonomiskt?
Skolinspektionen ska få mandat att lägga ner skolor, kritisera bristande lärarresurser och införa sanktioner vid allvarliga brister, men förslagen gäller få friskolor och leder bara till marginella förbättringar.
Samrådet med kommunerna och den öppna databasen får ännu mindre effekt.
Dessutom är förslagen inte färdiga utan ska fortsätta att utredas.
Bra är förslagen om meddelarskydd, öppenhet, insyn och offentlighet. Men även här sitter en utredning och arbetar.
Medborgarna är kritiska. Majoriteten av väljarna är motståndare till vinstdelning.
Frågan om de fristående skolorna blir viktig även i valet 2014.
Till slut några kommentarer om valfrihet. Sanningen är den, att de fristående skolorna inskränker valfriheten genom att binda eleven till en speciell skola med en speciell läroplan.
Det blir svårt att flytta till en annan stad med andra skolor, något som har visat sig i samband med nedläggningarna av de fristående skolorna. Valfriheten gäller för skolföretagen, inte för eleverna.
Jag och min familj hade valfrihet i 60- och 70-talets skolsystem. Det var möjligt för oss att flytta från Göteborg till Skara, från Skara till Piteå och från Piteå till Lund. Vi kunde alltid lita på att våra barn fick likvärdig undervisning i skolor med samma kurser och tidsplan.
Samma tänkande som ligger bakom de internationella skolornas enhetliga utbildningssystem som gör det möjligt att välja mellan Lund, Hongkong och San Francisco.
Referatet ovan är hämtat från en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 29 maj. Bakom analysen står ”Nätverket för en likvärdig skola”.
De sex partierna – nå, MP har hoppat av från värnandet av vinsten - nämner inte skolsegregationen och vill inte göra något åt den.
De anser att dagens system med det fria valet, skolpengen, marknadsstyrningen och de vinstdrivna riskkapitalskolorna i grunden är bra.
Det var en seger för alliansregeringen när de lyckades förleda Socialdemokraterna att dela ansvaret för de även i fortsättningen ökande klyftorna mellan skolorna, överetableringen bland gymnasieskolorna, nedläggningarna av skolor, skolkonkurserna och riskkapitalbolagens vinster och skattetrixande.
De reformförslag som presenterats av friskolekommittén blir i huvudsak verkningslösa.
Friskolekommittén vill ha en prövning av ägarnas långsiktighet. Ägarna kommer förstås att uppge att de är långsiktiga ägare med stor uthållighet. Men hur blir det när elevantalet minskar och skolan går back ekonomiskt?
Skolinspektionen ska få mandat att lägga ner skolor, kritisera bristande lärarresurser och införa sanktioner vid allvarliga brister, men förslagen gäller få friskolor och leder bara till marginella förbättringar.
Samrådet med kommunerna och den öppna databasen får ännu mindre effekt.
Dessutom är förslagen inte färdiga utan ska fortsätta att utredas.
Bra är förslagen om meddelarskydd, öppenhet, insyn och offentlighet. Men även här sitter en utredning och arbetar.
Medborgarna är kritiska. Majoriteten av väljarna är motståndare till vinstdelning.
Frågan om de fristående skolorna blir viktig även i valet 2014.
Till slut några kommentarer om valfrihet. Sanningen är den, att de fristående skolorna inskränker valfriheten genom att binda eleven till en speciell skola med en speciell läroplan.
Det blir svårt att flytta till en annan stad med andra skolor, något som har visat sig i samband med nedläggningarna av de fristående skolorna. Valfriheten gäller för skolföretagen, inte för eleverna.
Jag och min familj hade valfrihet i 60- och 70-talets skolsystem. Det var möjligt för oss att flytta från Göteborg till Skara, från Skara till Piteå och från Piteå till Lund. Vi kunde alltid lita på att våra barn fick likvärdig undervisning i skolor med samma kurser och tidsplan.
Samma tänkande som ligger bakom de internationella skolornas enhetliga utbildningssystem som gör det möjligt att välja mellan Lund, Hongkong och San Francisco.
Referatet ovan är hämtat från en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 29 maj. Bakom analysen står ”Nätverket för en likvärdig skola”.
Svarsreplik till Owe Svensson: Om transportkapacitet, spårväg och superbussar av Ulf Nymark
Kapaciteten är det övergripande argumentet för spårvagn – det har Owe Svensson (förra veckans VB) alldeles rätt i. Owe hävdar att Buss Rapid Transit-system (BRT), dvs dubbelledade 24-metersbussar på från övrig trafik separerade busskörbanor, s k superbussar, i treminuterstrafik klarar av att transportera nästan lika många passagerare som spårvagn.
Buss Rapid Transit Bogotá
I den WSP-rapport som Owe åberopar (”Buss, BRT och spårväg – en jämförelse”) finner man annars uppgiften att spårvagnstrafik har en kapacitet som ligger 12 procent högre än superbussystem och 61 procent högre än trafik med vanlig ledbuss, givet samma turtäthet.
Trivectors utredning
I en rapport från Trivector Traffic AB, ”Litteraturgenomsammanställning över kollektivtrafiksystem – Rapport 2008:26”(en utredning som i mångt och mycket WSP stödjer sig på, dock inte beträffande kapacitetsuppgifter) anges maximal kapacitet vid turintervallet 5 minuter passagerare per timme och riktning enligt följande:
Standardbuss
|
720
|
Ledbuss
|
1100
|
Dubbelledbuss (24 m)
|
1320
|
Spårvagn 30 m (Lund)
|
2140
|
I båda de nämnda rapporterna saknas uppgifter om kapaciteten för respektive trafikslag vid 3 minuterstrafik. Trivectorrapporten anger kapaciteten för spårvagn vid 2-minuterstrafik till drygt 5000 passagerare per timme och riktning, och superbussarna till ca 3000. Trivector framhåller också att om turintervallet understiger 5 minuter börjar stockningsproblem och hopklumpningsproblem att uppstå.
Spårväg har större kapacitetFör att sammanfatta om kapaciteten: inte ens den WSP-rapport som beställts från bussbranschen hävdar att superbussystem har kapacitet i nivå med spårvagn. WSP uppger att spårvagnen ligger 12 procent högre. Trivectors redovisar för spårvagn som vid 5 minuters trafik ligger drygt 60 procent över superbussarna. Även vid 2- minuterstrafik (som knappast lär bli aktuell i Lund vare sig för spårvagn eller buss) är kapaciteten för spårvagn överlägsen. Utgående från Trivectors beräkningar kan man som ett ungefärligt mått beräkna att spårvägstrafiken i Lund med planerade 5-7 minuters intervall mellan turerna (inte tre minuter som Owe hävdar) klarar av ungefär samma antal passagerare per riktning och timme som ett superbussystem med 3 minuters turintervall.
En kolonn av 24-meters bussarMan kan notera en avsevärd skillnad mellan WSPs och Trivectors kapacitetsuppgifter. Vari denna skillnad bottnar undandrar sig min bedömning. (Christer Ljungberg, VD på Trivector Traffic AB, ger i sin blogg kan ge en viss vägledning till varför det är så).
Spårvagn har en betydligt större kapacitet vid lika turtäthet. För att superbussar ska komma upp i samma kapacitet som en spårvagn i 5-minuters trafik fordras superbussintervaller på 3-minuter. Dvs i praktiken – på grund av trafikstockningar - en kolonn av superbussar.
Buss Rapid Transit Singapore
Spåren och gatunätet
Slutligen några ord om Brunnshögspårvägens påverkan på Lunds medeltida gatunät. Owe har uppfattat att jag raljerar när jag framhåller att spårvägen till Brunnshög inte påverkar gatunätet. Men jag raljerar verkligen inte: jag värnar om det medeltida gatunätet. .Spårvägen till Brunnshög kommer på intet sätt att förändra gatusträckningarna i Lunds stadskärna. Om det i framtiden kommer att bli en spårväg genom stadskärnan kommer detta givetvis att påverka själva gatubeläggningen genom att det läggs spår i gatan, men gatusträckningen behöver därför inte ändras.
Spårvagn lockar manliga bilister
För att återkoppla till denna texts inledning: visst handlar det om kapacitet, men det handlar också om att bygga ett kollektivtrafiksystem som konkurrerar med biltrafiken, och som lockar även manliga bilister att låta bilen stå eller i bästa fall gå till återvinning.
Kvar står också för Owe och andra som förespråkar Buss Rapid Transitsystem att förklara varför dessa superbussar skulle passa så mycket bättre än spårvagnar i Lunds gatunät.
Två planärenden av Gunnar Stensson
1. Tillbaka till 50-talet med Christer Wallin (M)?
Kommunen ska bygga ut Linero med 960 nya bostäder på 29 hektar av Sveriges bästa åkerjord. Det gäller att förvalta denna dyrbara framtidsinvestering väl!
Ju högre och tätare man bygger, desto större areal sparas för natur och fritid. Det är också ytor som kan återvinnas för jordbruk vid behov.
Björn Abelsson, S, vill liksom den övriga oppositionen, bygga högre för att ge förutsättningar för fler invånare och en rimlig service.
Men Christer Wallin, M, menar att det skulle leda till dåliga boendemiljöer och en upprepning av miljonprogrammets misstag.
Han tycks ingenting ha begripit av de senaste 50 årens utveckling.
Klostergården har Lunds bästa boendemiljö med de tio gårdar som byggdes för 50 år sedan, mer än 5000 invånare, närhet och gemenskap, grönskande park, skola, kyrka och centrum inom bilfritt gångavstånd. Stabil befolkning med mer än 5000 invånare.
Det är fler än de som kommer att bo i de 960 bostäder som planeras på Norränga-området.
Varje kvarter består av två höghus, åtta våningar, och två låghus, i allmänhet två våningar. Varje kvarter utformat som en vacker kringbyggd gård med träd och blommande buskar, som främjar social samvaro och integration med lekplats och grillning, särskilt på sommaren.
Visst kunde somligt ha varit bättre. Om man ställt husen på högkant skulle helheten blivit luftigare och ännu mer mark frilagts. Husens förbiglidande skuggor skulle ha minskat. Utsikten hade blivit magnifikare.
Men åtta våningar var det mesta man kunde tänka sig 1963. och det har fungerat utmärkt. På Norrängaområdet tycks man inte kunna tänka sig att bygga högre än sex våningar. Småskuret!
Men Christer Wallin och alliansen är helt besatta av den segregerande villamentaliteten. De vill reproducera 1950-talets, för att inte säga 30-talets, klassamhälle med dess arealslösande villa-tristess och bilism.
Framtidens stad – och Lund har en framtid med Max IV och ESS – bygger på rörlighet och flexibilitet.
Det kräver att man gör sig av med 50-talsmodellens betungande bördor: enorma bolån, avbetalningar på bilar och pengaslukande hus, fyllda med överdimensionerade hushållsapparater.
Den traditionella synen på ägande håller på att bli föråldrad. I stället kommer ett nytt hyr-samhälle.
Dagens unga medelåldringar har för länge sedan slutat köpa bilar, de leasar i stället vid behov. Därav bilindustrins kris. Somliga avstår helt från körkort och förlitar sig på den alltmer effektiva kollektivtrafiken.
Allt fler vill hyra sina bostäder och de som äger sina villor vill byta till bostadsrätter.
Det behövs ett system som gör det lätt att bryta upp och flytta bort och som också är flexibelt på det sättet att man med kort varsel kan flytta in i en hyrd lägenhet – t ex i Lund.
Christer Wallins dolda agenda uttrycks i hans formulering: ”Man måste ha goda boendemiljöer för alla typer av inkomster.” Så talar en Moderat som vill värna om det han föreställer sig vara de rikas önskemål om gated societies, men som morgondagens medelklass helt enkelt vill slippa bo i.
2. Spårvagnar till Arenan och Staffanstorp
Naturligtvis ska spårvagnarna söderut rulla fram på det gamla godsspåret och sedan fortsätta österut på banvallen mot Staffanstorp.
Vi behöver hållplatser vid Högevallsbadet, Arenan, Klostergården, Tetrapak-St Lars, Knästorp och på ett par ställen i Staffanstorp.
Viktigast blir den nya spårvagnslinjen för Staffanstorpsborna som snabbt kan nå Lunds centrum och vid behov åka vidare ända upp till Brunnshög (för det är väl ingen idé att de fortsätter till Södra Sandby?).
Den intensiva trafiken på väg 108 och Malmövägen borde kunna dämpas betydligt.
Det är Centerpartiet som föreslår spårvägsdragningen, men vi i södra Lund har aldrig tänkt oss någon annan möjlighet.
Varför skulle spåret in i centrums medeltida trassel när det redan finns mellan stadspark och Arena?
Nej, spåret behövs för enkla snabba transporter till evenemang i Högevall och Arenan liksom för massorna av tjänstemän, arbetare och inte minst gymnasister från Staffanstorp.
Vad snygga spårvagnarna, jag föreställer mig dem blåa, kommer att vara, när de passerar bron över Ringvägen med stadsparkens hav av grönska i bakgrunden en klar sommarmorgon!
Vad rogivande det kommer att vara att sitta i dem när de rullar mellan Knästorp och Uppåkra över de vida åkrarna bortom motorvägen!
Sen finns det andra värden att bevara, framför allt cykelleden till Staffanstorp.
Ju högre och tätare man bygger, desto större areal sparas för natur och fritid. Det är också ytor som kan återvinnas för jordbruk vid behov.
Björn Abelsson, S, vill liksom den övriga oppositionen, bygga högre för att ge förutsättningar för fler invånare och en rimlig service.
Men Christer Wallin, M, menar att det skulle leda till dåliga boendemiljöer och en upprepning av miljonprogrammets misstag.
Han tycks ingenting ha begripit av de senaste 50 årens utveckling.
Klostergården har Lunds bästa boendemiljö med de tio gårdar som byggdes för 50 år sedan, mer än 5000 invånare, närhet och gemenskap, grönskande park, skola, kyrka och centrum inom bilfritt gångavstånd. Stabil befolkning med mer än 5000 invånare.
Det är fler än de som kommer att bo i de 960 bostäder som planeras på Norränga-området.
Varje kvarter består av två höghus, åtta våningar, och två låghus, i allmänhet två våningar. Varje kvarter utformat som en vacker kringbyggd gård med träd och blommande buskar, som främjar social samvaro och integration med lekplats och grillning, särskilt på sommaren.
Visst kunde somligt ha varit bättre. Om man ställt husen på högkant skulle helheten blivit luftigare och ännu mer mark frilagts. Husens förbiglidande skuggor skulle ha minskat. Utsikten hade blivit magnifikare.
Men åtta våningar var det mesta man kunde tänka sig 1963. och det har fungerat utmärkt. På Norrängaområdet tycks man inte kunna tänka sig att bygga högre än sex våningar. Småskuret!
Men Christer Wallin och alliansen är helt besatta av den segregerande villamentaliteten. De vill reproducera 1950-talets, för att inte säga 30-talets, klassamhälle med dess arealslösande villa-tristess och bilism.
Framtidens stad – och Lund har en framtid med Max IV och ESS – bygger på rörlighet och flexibilitet.
Det kräver att man gör sig av med 50-talsmodellens betungande bördor: enorma bolån, avbetalningar på bilar och pengaslukande hus, fyllda med överdimensionerade hushållsapparater.
Den traditionella synen på ägande håller på att bli föråldrad. I stället kommer ett nytt hyr-samhälle.
Dagens unga medelåldringar har för länge sedan slutat köpa bilar, de leasar i stället vid behov. Därav bilindustrins kris. Somliga avstår helt från körkort och förlitar sig på den alltmer effektiva kollektivtrafiken.
Allt fler vill hyra sina bostäder och de som äger sina villor vill byta till bostadsrätter.
Det behövs ett system som gör det lätt att bryta upp och flytta bort och som också är flexibelt på det sättet att man med kort varsel kan flytta in i en hyrd lägenhet – t ex i Lund.
Christer Wallins dolda agenda uttrycks i hans formulering: ”Man måste ha goda boendemiljöer för alla typer av inkomster.” Så talar en Moderat som vill värna om det han föreställer sig vara de rikas önskemål om gated societies, men som morgondagens medelklass helt enkelt vill slippa bo i.
2. Spårvagnar till Arenan och Staffanstorp
Naturligtvis ska spårvagnarna söderut rulla fram på det gamla godsspåret och sedan fortsätta österut på banvallen mot Staffanstorp.
Vi behöver hållplatser vid Högevallsbadet, Arenan, Klostergården, Tetrapak-St Lars, Knästorp och på ett par ställen i Staffanstorp.
Viktigast blir den nya spårvagnslinjen för Staffanstorpsborna som snabbt kan nå Lunds centrum och vid behov åka vidare ända upp till Brunnshög (för det är väl ingen idé att de fortsätter till Södra Sandby?).
Den intensiva trafiken på väg 108 och Malmövägen borde kunna dämpas betydligt.
Det är Centerpartiet som föreslår spårvägsdragningen, men vi i södra Lund har aldrig tänkt oss någon annan möjlighet.
Varför skulle spåret in i centrums medeltida trassel när det redan finns mellan stadspark och Arena?
Nej, spåret behövs för enkla snabba transporter till evenemang i Högevall och Arenan liksom för massorna av tjänstemän, arbetare och inte minst gymnasister från Staffanstorp.
Vad snygga spårvagnarna, jag föreställer mig dem blåa, kommer att vara, när de passerar bron över Ringvägen med stadsparkens hav av grönska i bakgrunden en klar sommarmorgon!
Vad rogivande det kommer att vara att sitta i dem när de rullar mellan Knästorp och Uppåkra över de vida åkrarna bortom motorvägen!
Sen finns det andra värden att bevara, framför allt cykelleden till Staffanstorp.
Förstamajtal av Sten Lindholm
Årets bästa förstamajtal: Så har många menat om det tal som Sten Lindholm höll för Vänsterpartiet i Lund. Ett antal läsare har frågat om VB kunde publicera talet. Det har tagit sin tid men här är det.
Tyvärr så är det lika aktuellt idag som när det hölls den första maj. Det lär det nog förbli fram till nästa val om inte Miljöpartiet som genom ett under skulle drabbas av någon sorts överlevnadsinstinkt.
Red
Tyvärr så är det lika aktuellt idag som när det hölls den första maj. Det lär det nog förbli fram till nästa val om inte Miljöpartiet som genom ett under skulle drabbas av någon sorts överlevnadsinstinkt.
Red
Kära lundabor
När jag accepterade Vänsterpartiets inbjudan som oberoende talare var beslutet lätt. Vänsterpartiet är det parti, som ordentligt satt ner foten kring nedmonteringen av den skånska sjukvården. Man har nämligen tillsatt en Kriskommission som nyligen presenterat sin rapport. Professionen har aktivt deltagit i arbetet. Jag delar Kriskommissionens slutsatser.
Den 23 november 2009 var en mörk dag i Lunds Universitetssjukhus historia. Då fattade majoriteten i regionfullmäktige det ödesdigra beslutet att fusionera sjukhusen i Lund och i Malmö till Skånes Universitetssjukhus (SUS). Det var en ren kupp från den styrande femklöverns sida. Frågan hade smugits in i budgeten och inte bevärdigats med en egen punkt på föredragningslistan. Alla ledamöterna hade inte ens fått några handlingar i god tid före sammanträdet. Ett demokratiskt övergrepp utan motstycke i skånsk sjukvårdshistoria. Beslutet bar den förre regiondirektören Sören Olofssons och den förre regionordföranden moderaten Jerker Swansteins signum. Dessa båda herrar är sedan länge avpolletterade. Resultatet av detta demokratiska övergrepp blev nedmontering av basal akutsjukvård på båda sjukhusen, trots att detta inte varit syftet. Processen drevs nämligen vidare av tjänstemännen utan politisk styrning eller ansvar.
Tre år senare ser vi effekterna. Nuvarande regionordförande, Pia Kinhult, har sedan 2010 med benäget bistånd från sina moderatkollegor och vasallpartier inom femklövern styrt hela Skånes sjukvård och den groteska skapelsen SUS i sank. Kostnaderna för ogenomtänkta beslut driver påunderskottet i regionens ekonomi. Profession, opposition, fackliga organisationer och anställda har körts och körs dagligen över med vindens hastighet. Beslut utan underlag om klinik- och operationsförflyttningar samt personalnedskärningar är idag vardagsmat för den hårt pressade personalen. Kaos råder nästan överallt. Patientsäkerheten kan inte längre garanteras. Ett halvdussin tragiska dödsfall på SUS i Lund är Lex Maria-anmälda och fler är på väg. Arbetsmiljöverket hotar med vite på mångmiljonbelopp och socialstyrelsen har ett tillsynsärende om hela den skånska vården, vilket är unikt. Min tid är knapp, därför kommer jag inte att beröra alla ogenomtänkta beslut som fattats. Men ett vill jag nämna. I Lund fanns en suverän ögonklinik. Den flyttades till Malmö och nu vill man göra nästa flytt genom att förstöra även denna ögonklinik genom att skapa ett särskilt ögonsjukhus i Landskrona. Stolligheterna fortsätter i en oförminskad fart. Mitt tips är att man förbereder privatisering av ögonsjukhuset.
Lund som universitetsstad har en av landets främsta forskningsmiljöer. Vi har ett Universitet. Vi har forskningsbyn Ideon. Vi har det nya Ideon Medicon Village. Vi har en ansamling av Life Science-företag. Vi har en mängd inkubatorföretag, vilka vissa med tiden kommer att bli blomstrande företag. Vi har snart de stora forskningsanläggningarna Max IV och ESS på plats. Vi har i pricip allt. Men vi har INGET fungerande Universitets- och traumasjukhus längre.
Idén med SUS var från början feltänkt liksom idén med sammanslagningen av Karolinska och Huddinge i Stockholm. Samma arkitekt bakom dessa skapelser – Sören Olofsson – är numera historia. Nya Karolinska knakar redan i fogarna. Kostnaderna skenar och röster hörs redan för att man skall återgå till ruta 1 genom att separera sjukhusen.
Nu till vår egen situation. Malmös folkmängd ökar starkt. Man räknar med en befolkning på runt en halv miljon om bara några decennier. Det är därför nödvändigt att Malmö får ett eget fullutrustat Akutsjukhus med alla nödvändiga kliniker och resurser.
Kvartalskapitalism råder inom företagsvärlden. Inom sjukvården råder helt andra premisser. En kraftigt åldrande befolkning kommer att ge sjukvården stora utmaningar. Jag kräver att riksdagen tillsätter en kriskommission för den svenska vården sammansatt av landets bästa hjärnor från sjukvårdsprofessionen. Jag gillar Vänsterpartiets initiativ om en Kriskommission i Skåne. Nu är det dags för rikspolitikerna att vakna. Jag är oerhört trött på att höra sjukvårdsministern Göran Hägglunds med en dåres envishet bemöta kritiken med sitt papegojlika svar. Det är landstingens ansvar! Men om landstingen inte tar ansvaret?
Jag har beskrivit den unika forskningsmiljön i Lund. Det är därför fullständigt nödvändigt att Universitetssjukhuset i Lund återupprättas. Den högspecialiserade medicinska forskningen kräver detta. Den framtida läkarutbildningen och forskarutbildningen kräver detta. Traumatiserade patienter kräver detta. Därför måste sjukhuset i Lund även utses till regionens traumasjukhus. Vi har nämligen inget sådant i Skåne idag.
Tänk Er in i följande dramatiska situation. En större flygolycka inträffar någonstans i Skåne. Dödstalet är högt men bland de överlevande finns en stor mängd vårt skadade med olika livshotande skador, vilka blixtsnabbt måste tas om hand av ett fullutrustat traumasjukhus. Om man skyfflar dessa svårt skadade patienter fram och tillbaka mellan Malmö och Lund beroende på vilka skador som måste åtgärdas, lär sannolikt dödstalet öka snabbt.
Någon av de drabbade skulle kunna vara nära Dig, Din familj eller vänner. Vart skall man föra olycksoffren? Akutsjukvården i såväl Malmö som i Lund håller på att gå under. Var finns sängplatser att tillgå? Idag tvingas man ju placera mängder av patienter i korridorer och på andra platser.
Jag riktar mig nu direkt till den styrande femklövern och dess sjukvårdsansvariga. Gör halt. Stoppa alla beslut om operations- och klinikförflyttningar. Stoppa alla privatiseringstankar om sjukhusen. Stoppa redan nu privatiseringen av hudkliniken i Lund, så att inte läkarutbildningen och forskningen kring hudsjukdomar drabbas.
Samtliga sjukhus, dess patienter och anställda måste behandlas med respekt. Se också till att ta över ansvaret för Lydiagården för cancerpatienternas och deras anhörigas skull. Sjukvården behöver arbetsro. Personalen behöver arbetsro. De anhörigas oro för var deras gamla mor eller far kommer att skickas måste elimineras. Det är människan i den brutala budgetekonomins namn som fått och får betala det höga priset.
Det bästa vore därför, om Ni direkt kastar in handduken. Det skulle bli Ert bästa och troligen enda vettiga beslut. Jag har fått nog, vi har fått nog.
Mitt hjärta är rött och mitt hjärta blöder för patienterna och sjukvårdspersonalen.
Jag önskar Er alla på torget en skön 1 maj.Det är Ni värda.Tack för mig.
Lomma nästa? av jiell
En omdiskuterad skribent
Varför publicerat VB artiklar av signaturen Jiell? Det är en fråga som flera läsare ställt till mig efter signaturens förra artikel där det talades om urinerande på identifierbara personers gravar. Var inte detta över (eller kanske under) gränsen för VB var frågan som ställdes. En annan reaktion på signaturens artiklar är ilska över att man upplever dom som obegripliga.
Mitt svar på båda frågorna baseras på diskussioner som jag haft genom åren med framförallt min huvudmentor som VB-redaktör, Gunnar Sandin. Hans svar på frågan om obegriplighet var alltid att inte underskatta läsekretsen, tro aldrig att du själv är den som begriper mest. Anstötlighet och personangrepp lärde jag mig successivt att höja ribban för av samma person.
Dessutom försäkrade alltid Gunnar med sin enorma språkliga överblick att artiklarna var helt unika språkligt sätt, något som självklart måste bejakas. I denna som i alla andra språkliga frågor valde jag i min egen oförmåga att tro honom.
Därför är signaturen Jiell välkommen att skriva i VB så länge gränsen till det juridiskt straffbara inte passeras.
Göran Persson
Här fick ni annars gratis ett självgående, etniskt nyproletariat som blott behöver en karta med fetaste medelklassförorterna samt ministerbostäderna inprickade och vad gäller landsändans riskkapitalister bidrog (tackar!) Metro för nåt år sen med ett uppslag namn, adress och villabilder. Uti en av Landskronas sundsnära stadsdelar återfinns så en av sittande riksregims mest förhatliga fd ministrar. Efterträdaren, en klassresenär av kvalificerade sorten har rötterna i Ängelholm, enligt egen vårdslös utsago och "dumlantisarnas" eller nyttiga idioternas skara komplett med en svinfarmare från Halland, dock med Skåneidiom.
Enmansarmén Greider odlar i prydnadskattsvänsterns huvudorgan Arena sitt klasshat - inte illa medan avsuttna och ekologiskt tågburna svartröda gendarmeriet mest piskar SD-are med en småvuxen Kungsgate retroknegare och utstraffad FS, som fältbefäl. Medborgarhuset i Eslöv dock kulturskyddat så vänligen läs Metro, för giltigare klassbyten. Självepålettad undmajor och veteran 68a söker härmed uppdrag, pt därom!
Nja, medio 76 snarare rekryterad av en idag hårdhudad ev landstingsdir och bedömd som kvalificerad överlöpare, från Jkpg. Nån med släkt där som kan konfirmera? Och om kvar i tjänst glädja med en VBpren. En annan att presentuppvakta är studierektor på en närliggande högskola där man lär sig batongdisciplinera demonstranter samt avrätta medelst tjänstebil eller annat. Dottern har hörts i P1 i nåt rörelsesympatiskt sammanhang. En forn red hade synpunkter på bilbruk från Malmö där kvalitetstid med ifråga tös anfördes som skäl avstå tåg. Väl nyttjad tid i så fall!
Köpläs sist Axess och Respons. Kay Glans en abdikerade socialismens samt liberala och intellektuella progsocioskiktets och inte minst svenska kritiska offentlighetens, sanne fill-in hjälte. En arbetslinjeprofessor från stan recenserar vidare kapitalismens och globala västväldets svarta bok i senaste Axess. Sven Hedin borde åtalats efter VK2 - samt Per T. snarast. Vad betr. totalitära, vålds-egala regimer och projekts apologeter och humanistiska/civilisatoriska underminerare i allmänhet å egna kanten, mäler jag pass. Kan ju själv hamna å listan utifrån ovan, beroende av läsart ..
Allra sist finns ett k'redväxe till VB, rosa snuttefilten med dubbeldocentur som spökhandledare. I senaste GM Världen anas apropos en vänsterfeminismens nätta återkomst sen gökungen kråkmatsflaggats - om nu avsiktligt planterad eller blott suicidalt tolererad. Den sortens svarta ekumenik betackar vi oss för likmkt evangeliska kyrkornas flirt med kurian under JP ll, jämte inkvisitoriske efterträdaren. Den nye bär ju hopp ivf - påminns dock om vissa VB-veteraners flirt med Obama, vid nytillträdet. Rom i originalutgåva fick ju beklagligtvis ett antal kapabla kejsare efter Nero och Caligula - låt oss hoppas på omvänd ordning nu. Brinn så Wahington, storbrinn ...
PS - Boktips mm
Filosofilcirkeln hade Johan Stenfeldt som sistagäst vt. Nydisputerad på dystopiämne och intressant för äkta 68or, tydligen. Finns som bok på småförlag. Dr Jönsson lite småkrängd - illojala FC-besökare att se som strulpatienter eller AT-läkare med egna uppfattningar. Ingen man ur antiauktoritära tidsandor men även jag skrämdes av telebokens "Om kriget kommer ..." apropå upprepad nollrespons. Besökarna ett formidabelt köttberg 40-talister precis som vid Lewans stentavleföreläsning, på SNF. Ren nostalgi? Förresten var FC bättre på Arno Werners tid men inget man behöver se folk som non grata ett antal år, för. Gör bättre istället! Eftersits ånyo exvis - frivillig. Kulturenhaket?
En Light Railbana över S. Sandby, Dalby och Staffanstorp runt om eller genom södra Lund till Lomma och Bjärred vore ett mer realistiskt jämte gott "bildödande" alternativ till den senaste i raden av dårskapförslag och grova sabotage mot Lunds stadsbild och trivsel. Förlängning kan tänkas längs kusten till Landskrona jämte sydvart åt Malmö. Samt rentav ner till Näset - en välsignelse blott att undgå det numera grovt vandaliserade Malmö C.
En insändarskribent jag tyvärr inte noterade namnet på var häromdan lyrisk kring hur nimm färden blir per cykel om trottoaren eller andra plattunderlag nyttjas. Nå, hoppas du blir utknuffad framför en buss. Klostergatan är ett 3-stjärnigt ställe skicka egomaxade cyklister i döden. Inga marginaler och en smal trottoar - lycka till med jakten! Välj med förkärlek cyklister som samtidigt skriver eller läser SMS så är denna en gång fina stad kvitt i vart fall ett styck kvalificerat asocialt element.
I en annan insändare analyserade tre miljöpartister Lunds urbana förfall och gav ett antal klart sympatiska förslag. Vad man därvid undrar är hur det progressiva socioskiktets föregångare buret av liberaler och konservativa kunnat medverka till samtida stadslivets utarmning och ibland urartning, jämte allmänna samhällsupplösningen. Den intellektuellt kvalificerade och idealt värdebaserade borgerlighet som en gång byggde förnämliga västliga samhällsordningen är idag en marginell rörelse – men desto mer saknade i kampen mot en socialt och kulturellt mm djupt destruktiv, nutida kapitalism.
De tre mp-arna undgår dock alldeles att nämna många cyklisters egomaxade framfart och vad betr. Bantorget är nog en cykelrondell eller signalreglering befogad i den dubbeldiagonalt vältrafikerade parkdelen - eller kommunal polis och böter. Botan är en annan idag cykelförpestad grönplats. Anarkin är ibland smått grotesk. Vid tillfälle sågs en ung man ta Klostergatan på höger trottoar ända från Domkyrkan. I ena handen höll han mobilen och med den andra SMS-ade han med huvudet nerböjt, svepandes förbi ett otal butiksdörrar. Lämplig åtgärd, se ovan.
Varför publicerat VB artiklar av signaturen Jiell? Det är en fråga som flera läsare ställt till mig efter signaturens förra artikel där det talades om urinerande på identifierbara personers gravar. Var inte detta över (eller kanske under) gränsen för VB var frågan som ställdes. En annan reaktion på signaturens artiklar är ilska över att man upplever dom som obegripliga.
Mitt svar på båda frågorna baseras på diskussioner som jag haft genom åren med framförallt min huvudmentor som VB-redaktör, Gunnar Sandin. Hans svar på frågan om obegriplighet var alltid att inte underskatta läsekretsen, tro aldrig att du själv är den som begriper mest. Anstötlighet och personangrepp lärde jag mig successivt att höja ribban för av samma person.
Dessutom försäkrade alltid Gunnar med sin enorma språkliga överblick att artiklarna var helt unika språkligt sätt, något som självklart måste bejakas. I denna som i alla andra språkliga frågor valde jag i min egen oförmåga att tro honom.
Därför är signaturen Jiell välkommen att skriva i VB så länge gränsen till det juridiskt straffbara inte passeras.
Göran Persson
* * *
Om funnes nån bilbrännarnas genstab hade läge sv Skåne aktiverats nu när provinskavalleriets reserv tagit E4:an till kungl. huvudstaden. Inkl. en plan B kring reträtt från Näset iha bängspärr vid kanalen, med båt. Reformerta vänstern är tyvärr död, k-arna mest vifteglada fanvänner jämte retoriknasare och partiägarna i egen syn mönstergillt domsticerade via borgarparlamenten.Här fick ni annars gratis ett självgående, etniskt nyproletariat som blott behöver en karta med fetaste medelklassförorterna samt ministerbostäderna inprickade och vad gäller landsändans riskkapitalister bidrog (tackar!) Metro för nåt år sen med ett uppslag namn, adress och villabilder. Uti en av Landskronas sundsnära stadsdelar återfinns så en av sittande riksregims mest förhatliga fd ministrar. Efterträdaren, en klassresenär av kvalificerade sorten har rötterna i Ängelholm, enligt egen vårdslös utsago och "dumlantisarnas" eller nyttiga idioternas skara komplett med en svinfarmare från Halland, dock med Skåneidiom.
Enmansarmén Greider odlar i prydnadskattsvänsterns huvudorgan Arena sitt klasshat - inte illa medan avsuttna och ekologiskt tågburna svartröda gendarmeriet mest piskar SD-are med en småvuxen Kungsgate retroknegare och utstraffad FS, som fältbefäl. Medborgarhuset i Eslöv dock kulturskyddat så vänligen läs Metro, för giltigare klassbyten. Självepålettad undmajor och veteran 68a söker härmed uppdrag, pt därom!
Nja, medio 76 snarare rekryterad av en idag hårdhudad ev landstingsdir och bedömd som kvalificerad överlöpare, från Jkpg. Nån med släkt där som kan konfirmera? Och om kvar i tjänst glädja med en VBpren. En annan att presentuppvakta är studierektor på en närliggande högskola där man lär sig batongdisciplinera demonstranter samt avrätta medelst tjänstebil eller annat. Dottern har hörts i P1 i nåt rörelsesympatiskt sammanhang. En forn red hade synpunkter på bilbruk från Malmö där kvalitetstid med ifråga tös anfördes som skäl avstå tåg. Väl nyttjad tid i så fall!
Köpläs sist Axess och Respons. Kay Glans en abdikerade socialismens samt liberala och intellektuella progsocioskiktets och inte minst svenska kritiska offentlighetens, sanne fill-in hjälte. En arbetslinjeprofessor från stan recenserar vidare kapitalismens och globala västväldets svarta bok i senaste Axess. Sven Hedin borde åtalats efter VK2 - samt Per T. snarast. Vad betr. totalitära, vålds-egala regimer och projekts apologeter och humanistiska/civilisatoriska underminerare i allmänhet å egna kanten, mäler jag pass. Kan ju själv hamna å listan utifrån ovan, beroende av läsart ..
Allra sist finns ett k'redväxe till VB, rosa snuttefilten med dubbeldocentur som spökhandledare. I senaste GM Världen anas apropos en vänsterfeminismens nätta återkomst sen gökungen kråkmatsflaggats - om nu avsiktligt planterad eller blott suicidalt tolererad. Den sortens svarta ekumenik betackar vi oss för likmkt evangeliska kyrkornas flirt med kurian under JP ll, jämte inkvisitoriske efterträdaren. Den nye bär ju hopp ivf - påminns dock om vissa VB-veteraners flirt med Obama, vid nytillträdet. Rom i originalutgåva fick ju beklagligtvis ett antal kapabla kejsare efter Nero och Caligula - låt oss hoppas på omvänd ordning nu. Brinn så Wahington, storbrinn ...
PS - Boktips mm
Filosofilcirkeln hade Johan Stenfeldt som sistagäst vt. Nydisputerad på dystopiämne och intressant för äkta 68or, tydligen. Finns som bok på småförlag. Dr Jönsson lite småkrängd - illojala FC-besökare att se som strulpatienter eller AT-läkare med egna uppfattningar. Ingen man ur antiauktoritära tidsandor men även jag skrämdes av telebokens "Om kriget kommer ..." apropå upprepad nollrespons. Besökarna ett formidabelt köttberg 40-talister precis som vid Lewans stentavleföreläsning, på SNF. Ren nostalgi? Förresten var FC bättre på Arno Werners tid men inget man behöver se folk som non grata ett antal år, för. Gör bättre istället! Eftersits ånyo exvis - frivillig. Kulturenhaket?
En Light Railbana över S. Sandby, Dalby och Staffanstorp runt om eller genom södra Lund till Lomma och Bjärred vore ett mer realistiskt jämte gott "bildödande" alternativ till den senaste i raden av dårskapförslag och grova sabotage mot Lunds stadsbild och trivsel. Förlängning kan tänkas längs kusten till Landskrona jämte sydvart åt Malmö. Samt rentav ner till Näset - en välsignelse blott att undgå det numera grovt vandaliserade Malmö C.
En insändarskribent jag tyvärr inte noterade namnet på var häromdan lyrisk kring hur nimm färden blir per cykel om trottoaren eller andra plattunderlag nyttjas. Nå, hoppas du blir utknuffad framför en buss. Klostergatan är ett 3-stjärnigt ställe skicka egomaxade cyklister i döden. Inga marginaler och en smal trottoar - lycka till med jakten! Välj med förkärlek cyklister som samtidigt skriver eller läser SMS så är denna en gång fina stad kvitt i vart fall ett styck kvalificerat asocialt element.
I en annan insändare analyserade tre miljöpartister Lunds urbana förfall och gav ett antal klart sympatiska förslag. Vad man därvid undrar är hur det progressiva socioskiktets föregångare buret av liberaler och konservativa kunnat medverka till samtida stadslivets utarmning och ibland urartning, jämte allmänna samhällsupplösningen. Den intellektuellt kvalificerade och idealt värdebaserade borgerlighet som en gång byggde förnämliga västliga samhällsordningen är idag en marginell rörelse – men desto mer saknade i kampen mot en socialt och kulturellt mm djupt destruktiv, nutida kapitalism.
De tre mp-arna undgår dock alldeles att nämna många cyklisters egomaxade framfart och vad betr. Bantorget är nog en cykelrondell eller signalreglering befogad i den dubbeldiagonalt vältrafikerade parkdelen - eller kommunal polis och böter. Botan är en annan idag cykelförpestad grönplats. Anarkin är ibland smått grotesk. Vid tillfälle sågs en ung man ta Klostergatan på höger trottoar ända från Domkyrkan. I ena handen höll han mobilen och med den andra SMS-ade han med huvudet nerböjt, svepandes förbi ett otal butiksdörrar. Lämplig åtgärd, se ovan.
2013-05-23
Musik i kyrkan
Vårkonsert
Helgeandskyrkan
25 maj kl 17
Tornakören
Lördagsmusik
Klosterkyrkan
25 maj kl 18
Larsåke Sjöstedt, orgel
Helgeandskyrkan
25 maj kl 17
Tornakören
Lördagsmusik
Klosterkyrkan
25 maj kl 18
Larsåke Sjöstedt, orgel
Promenad till Flackarps mölla
Vi samlas vid St Lars vårdcentral söndagen den 26 maj klockan 11.30.
Sedan vandrar vi den gamla vägen upp till möllan förbi St Lars kyrkogård, där de livstidsdömda dårhushjonen, som återfått friheten genom att dö, grävdes ner i gravar med numrerade järnstavar.
Klockan 12 börjar visningen. Och det är något att se! Ett storslaget exempel på konsthantverk. Jag har redan beskrivit det i ett tidigare nummer av VB, men jag vill poängtera en sak: de tusentals träkuggarna på möllans jättelika drivhjul är snickrade, en kugge i sänder med stämjärn och kniv, i det hårdaste träslag som finns, avenbok, ett träslag som dominerar Klostergården.
Och en sak till. Själva maskineriet som finns i möllans lökliknande kupol kan svängas för att hela tiden befinna sig i rätt vinkel i förhållande till blåsten. Och inte nog med det, när mekaniken verkligen fungerade skedde denna vridning automatiskt, tack vare ett sinnrikt arrangemang.
Välkomna till ett sommarbesök i Flackarps Moulin Noir!
Sedan vandrar vi den gamla vägen upp till möllan förbi St Lars kyrkogård, där de livstidsdömda dårhushjonen, som återfått friheten genom att dö, grävdes ner i gravar med numrerade järnstavar.
Klockan 12 börjar visningen. Och det är något att se! Ett storslaget exempel på konsthantverk. Jag har redan beskrivit det i ett tidigare nummer av VB, men jag vill poängtera en sak: de tusentals träkuggarna på möllans jättelika drivhjul är snickrade, en kugge i sänder med stämjärn och kniv, i det hårdaste träslag som finns, avenbok, ett träslag som dominerar Klostergården.
Och en sak till. Själva maskineriet som finns i möllans lökliknande kupol kan svängas för att hela tiden befinna sig i rätt vinkel i förhållande till blåsten. Och inte nog med det, när mekaniken verkligen fungerade skedde denna vridning automatiskt, tack vare ett sinnrikt arrangemang.
Välkomna till ett sommarbesök i Flackarps Moulin Noir!
Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 30 maj kl 13
Le Chambon - Rättfärdig bland folken
En amerikansk soldat under andra världskriget berörs starkt av det han ser av mänskligt lidande och mänsklig ondska. Han väljer att ägna sig åt forskning i etik. Hans grundläggande frågeställning blir: Finns godhet? Han stöter på dokument om en fransk by, Le Chambon, som lyckades gömma och slussa igenom 2. 500 judar undan nazisterna till tryggheten i det neutrala Schweiz. Han bestämmer sig för att kartlägga vad som hände.
”Rättfärdig bland folken” - en israelisk utmärkelse annars bara tillerkänd individer.
Jan Lindström, Thulehem i Lund, har arbetat som präst och psykoterapeut.
En amerikansk soldat under andra världskriget berörs starkt av det han ser av mänskligt lidande och mänsklig ondska. Han väljer att ägna sig åt forskning i etik. Hans grundläggande frågeställning blir: Finns godhet? Han stöter på dokument om en fransk by, Le Chambon, som lyckades gömma och slussa igenom 2. 500 judar undan nazisterna till tryggheten i det neutrala Schweiz. Han bestämmer sig för att kartlägga vad som hände.
”Rättfärdig bland folken” - en israelisk utmärkelse annars bara tillerkänd individer.
Jan Lindström, Thulehem i Lund, har arbetat som präst och psykoterapeut.
Sjöviksseminariet 14-16 juni
Det saknas rättvisa i Palestina och Israel. Mest drabbade av orättvisorna är kvinnorna.
Det råder brist på vatten för palestinierna. Israel tar nära 90 % av grundvattnet på Västbanken.
De israeliska bosättningarna fortsätter att expandera på palestinsk mark. Ett uttalat politiskt mål från nuvarande majoritet är en miljon israeler på Västbanken.
Läs mer »
Det råder brist på vatten för palestinierna. Israel tar nära 90 % av grundvattnet på Västbanken.
De israeliska bosättningarna fortsätter att expandera på palestinsk mark. Ett uttalat politiskt mål från nuvarande majoritet är en miljon israeler på Västbanken.
Läs mer »
Ett svårt år för flyktingar
I dag släpps Amnesty Internationals årliga rapport om läget i världen för mänskliga rättigheter.
Rapporten omfattar 159 länder och visar att tortyr förekom i 112 av dem under 2012.
Yttrandefriheten inskränktes i 101 länder och dödsdomar verkställdes i 21.
Global likgiltighet gör livet svårare för de 15,2 miljoner flyktingar som finns i världen. Många migranter tvingas arbeta under slavliknande förhållanden.
Dessutom beräknas 12 miljoner människor vara statslösa.
Rapporten omfattar 159 länder och visar att tortyr förekom i 112 av dem under 2012.
Yttrandefriheten inskränktes i 101 länder och dödsdomar verkställdes i 21.
Global likgiltighet gör livet svårare för de 15,2 miljoner flyktingar som finns i världen. Många migranter tvingas arbeta under slavliknande förhållanden.
Dessutom beräknas 12 miljoner människor vara statslösa.
Agera nu för de fattiga EU-medborgarna i Lund
På senare tid har vi som sitter i socialnämnden fått oroväckande
rapporter om situationen för fattiga medborgare från andra EU-länder
som uppehåller sig i Lund.
Även om det är otydligt hur ansvaret mellan myndigheter ska se ut för dem som genom EU:s fria rörlighet kommer hit från andra EU-länder och har behov av stöd, så är det för oss självklart att Lunds kommuns socialtjänst i samarbete med såväl andra kommuner som ideella krafter måste skaffa sig en så bra bild som möjligt av den situation som dessa fattiga EU- medborgare lever under och i samarbete med andra arbeta för att förbättra den.
På socialnämndens senaste möte behandlades en skrivelse från våra partier som föreslog ett antal åtgärder för att stödja de fattiga EU-medborgarna. Bl a ville vi dra nytta av erfarenheterna från den råd- och stödverksamhet som bedrivs i Stockholm av ideella organisationer och kommun i samarbete riktad till människor från andra EU-länder som lever i fattigdom eller hemlöshet .
Den borgerliga majoriteten i Lunds socialnämnd förklarade emellertid att man inte var beredd att nu lägga resurser på ett sådant arbete. Den enda åtgärd man var beredd att besluta om var att viss undersökning av gruppens antal och behov ska ske i samband med den hemlöshetsräkning som görs i oktober.
De fattiga EU-medborgarna finns mitt ibland oss. Svenska kyrkans diakoni gör ett viktigt arbete för dem, men framför samtidigt till oss att man känner oro för deras situation. Vi vet att många lundabor med rätta frågar sig vad kommunen kan göra för att stödja och hjälpa dem. Att i det läget nöja sig med att svara att vi ska titta på detta i oktober, finner vi faktiskt upprörande.
För den rödgröna gruppen i socialnämnden
Martin Stensson, Demokratisk Vänster
Björn Åhlin, Miljöpartiet de gröna
Peter Fransson, Socialdemokraterna
Olof Norborg, Vänsterpartiet
Även om det är otydligt hur ansvaret mellan myndigheter ska se ut för dem som genom EU:s fria rörlighet kommer hit från andra EU-länder och har behov av stöd, så är det för oss självklart att Lunds kommuns socialtjänst i samarbete med såväl andra kommuner som ideella krafter måste skaffa sig en så bra bild som möjligt av den situation som dessa fattiga EU- medborgare lever under och i samarbete med andra arbeta för att förbättra den.
På socialnämndens senaste möte behandlades en skrivelse från våra partier som föreslog ett antal åtgärder för att stödja de fattiga EU-medborgarna. Bl a ville vi dra nytta av erfarenheterna från den råd- och stödverksamhet som bedrivs i Stockholm av ideella organisationer och kommun i samarbete riktad till människor från andra EU-länder som lever i fattigdom eller hemlöshet .
Den borgerliga majoriteten i Lunds socialnämnd förklarade emellertid att man inte var beredd att nu lägga resurser på ett sådant arbete. Den enda åtgärd man var beredd att besluta om var att viss undersökning av gruppens antal och behov ska ske i samband med den hemlöshetsräkning som görs i oktober.
De fattiga EU-medborgarna finns mitt ibland oss. Svenska kyrkans diakoni gör ett viktigt arbete för dem, men framför samtidigt till oss att man känner oro för deras situation. Vi vet att många lundabor med rätta frågar sig vad kommunen kan göra för att stödja och hjälpa dem. Att i det läget nöja sig med att svara att vi ska titta på detta i oktober, finner vi faktiskt upprörande.
För den rödgröna gruppen i socialnämnden
Martin Stensson, Demokratisk Vänster
Björn Åhlin, Miljöpartiet de gröna
Peter Fransson, Socialdemokraterna
Olof Norborg, Vänsterpartiet
”We are one” när Palestinas fana vajar bredvid Israels i ESC 2014! av Gunnar Stensson
Palestina är området mellan Medelhavet i väster,
Jordanfloden och Döda havet i öster, Libanon i norr, samt Aqabaviken i
söder och Sinai i sydväst.
1947 beslöt FN att dela detta Palestina i en arabisk och en judisk stat och internationalisera Jerusalem.
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Den israeliska armén fördrev 700 000 palestinier från deras hem. Någon palestinsk stat i enlighet med FN-beslutet utropades aldrig.
65 år senare, den 14 maj 2013, demonstrerade palestinierna i Malmö mot Israels deltagande i eurovisionsschlager- festivalen.
1947 beslöt FN att dela detta Palestina i en arabisk och en judisk stat och internationalisera Jerusalem.
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel. Den israeliska armén fördrev 700 000 palestinier från deras hem. Någon palestinsk stat i enlighet med FN-beslutet utropades aldrig.
65 år senare, den 14 maj 2013, demonstrerade palestinierna i Malmö mot Israels deltagande i eurovisionsschlager- festivalen.
En timme varje lördag sedan mer än 10 år genomförs en demonstration på Stortorget i Lund för en självständig Palestinsk stat.
Foto: Marie Hegnelius
Nästa år genomförs festivalen i Danmark. Då är det dags att demonstrera igen – om inte världssamfundet erkänner staten Palestina i FN och så att Palestina kan delta i tävlingen på samma villkor som Israel.
Majoriteten av världens länder och majoriteten av det
”We are one” först när världen erkänt Palestina och landet deltar på samma villkor som grannlandet Israel.
I friskolefrågan av Sten H.
Nej, det blir inget kraftfullt ingrepp mot den fortgående skandalen med
friskolorna. Från kommittén meddelas att sex partier, dvs de
Borgerliga+ Mp + S är eniga om att låta allt fortgå ungefär som
tidigare. Lite mer offentlighet, rätt till meddelaranonymitet och
”samråd” med kommunerna när friskolor ska inrättas – det var så långt
man kom.
Att S har gått med på detta är i första hand ett svek mot den starka minoritet inom Socialdemokratin som krävde nej till vinstdrivna skolor. Kommer den att sitta stilla i båten? Ja, förmodligen. Vem vågar riskera den valvinst som avtecknar sig nästa höst? Är man cynisk kan man tro att det är Socialdemokraternas bidrag till ett gott val för Vänsterpartiet, som ju blir ensam om kravet på Nej till vinster i välfärden. Men med vår tillbakaträngda plats, med vår brist på mediautrymme blir det svårt att göra sig gällande. Vi kommer att behöva kämpa som aldrig förr.
På sikt är det här naturligtvis ytterligare ett sorgligt exempel på att Socialdemokratin är på väg att ge upp grundläggande positioner. Lyckas manövern är vi inte värda bättre än att få en S+Fp+Mp-regering.
Att S har gått med på detta är i första hand ett svek mot den starka minoritet inom Socialdemokratin som krävde nej till vinstdrivna skolor. Kommer den att sitta stilla i båten? Ja, förmodligen. Vem vågar riskera den valvinst som avtecknar sig nästa höst? Är man cynisk kan man tro att det är Socialdemokraternas bidrag till ett gott val för Vänsterpartiet, som ju blir ensam om kravet på Nej till vinster i välfärden. Men med vår tillbakaträngda plats, med vår brist på mediautrymme blir det svårt att göra sig gällande. Vi kommer att behöva kämpa som aldrig förr.
På sikt är det här naturligtvis ytterligare ett sorgligt exempel på att Socialdemokratin är på väg att ge upp grundläggande positioner. Lyckas manövern är vi inte värda bättre än att få en S+Fp+Mp-regering.
Bra med vidgade inkomstklyftor? av Gunnar Stensson
Inkomstklyftorna ökar snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. I
dag har Sverige halkat ner till en 14:e plats och är det land där både
inkomstklyftorna och den relativa fattigdomen ökat mest.
Folkpartiets ekonomiske talesman Carl B Hamilton är inte oroad, utan tycker det är bra med ökade inkomstskillnader.
”Vi vill att människor som utbildar sig ska ha större avkastning. Vi vill ta bort värnskatten. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ha mer kvalificerade arbeten”, säger Carl B Hamilton.
Han förbiser, att skattebetalarna solidariskt betalar miljonbelopp för att erbjuda studenter kostnadsfri utbildning på universitet och högskolor och att de som åtnjutit detta privilegium har ett ansvar att återgälda medborgarnas generositet.
Folkpartiets strävan att vidga inkomstklyftan har varit framgångsrik de senaste sju åren. Jobbskatteavdrag visade sig vara en utmärkt strategi för att nå målet, liksom ROT och RUT och naturligtvis satsningen på bemanningsföretag. Inte oväntat ansluter sig Sydsvenskan i sin ledare 23/5 ”Klyftorna blir mindre om jobben blir fler” aningslöst till Hamiltons ståndpunkt utan att ett ögonblick reflektera över händelserna Husby och kransen av förstäder runt Stockholm.
Men den långsiktigaste effekten har Folkpartiet uppnått inom skolområdet genom det sisyfosarbete Jan Björklund lagt ner på att undanröja likvärdigheten med hjälp av skolpeng, friskolor, fritt val och riskkapitalbolag. Därmed har han skapat en snabbt växande underklass av arbetslösa, en reservarmé, som håller nere lönerna, samtidigt som han inrättat små reservat för de privilegierade ”elitgrupper”, som i framtiden ska belönas med hög lön och sänkt skatt i konsumismens tillväxtsamhälle.
All samhällsforskning visar att jämlika samhällen är bättre för alla, inte bara för de fattiga utan också för de rika.
För oss återstår bara frågan: Vad är det för fel på en relativt välutbildad befolkning, som den i Lund, när den, trots insikten om inkomstklyftornas destruktivitet och konsumtionssamhällets ohållbarhet i en värld med begränsade resurser, röstar på Folkpartiet?
Händelserna i Stockholm visar vart Folkpartiets segregationspolitik leder. Det liknar Klågerup för 200 år sedan.
Folkpartiets ekonomiske talesman Carl B Hamilton är inte oroad, utan tycker det är bra med ökade inkomstskillnader.
”Vi vill att människor som utbildar sig ska ha större avkastning. Vi vill ta bort värnskatten. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig och ha mer kvalificerade arbeten”, säger Carl B Hamilton.
Han förbiser, att skattebetalarna solidariskt betalar miljonbelopp för att erbjuda studenter kostnadsfri utbildning på universitet och högskolor och att de som åtnjutit detta privilegium har ett ansvar att återgälda medborgarnas generositet.
Folkpartiets strävan att vidga inkomstklyftan har varit framgångsrik de senaste sju åren. Jobbskatteavdrag visade sig vara en utmärkt strategi för att nå målet, liksom ROT och RUT och naturligtvis satsningen på bemanningsföretag. Inte oväntat ansluter sig Sydsvenskan i sin ledare 23/5 ”Klyftorna blir mindre om jobben blir fler” aningslöst till Hamiltons ståndpunkt utan att ett ögonblick reflektera över händelserna Husby och kransen av förstäder runt Stockholm.
Men den långsiktigaste effekten har Folkpartiet uppnått inom skolområdet genom det sisyfosarbete Jan Björklund lagt ner på att undanröja likvärdigheten med hjälp av skolpeng, friskolor, fritt val och riskkapitalbolag. Därmed har han skapat en snabbt växande underklass av arbetslösa, en reservarmé, som håller nere lönerna, samtidigt som han inrättat små reservat för de privilegierade ”elitgrupper”, som i framtiden ska belönas med hög lön och sänkt skatt i konsumismens tillväxtsamhälle.
All samhällsforskning visar att jämlika samhällen är bättre för alla, inte bara för de fattiga utan också för de rika.
För oss återstår bara frågan: Vad är det för fel på en relativt välutbildad befolkning, som den i Lund, när den, trots insikten om inkomstklyftornas destruktivitet och konsumtionssamhällets ohållbarhet i en värld med begränsade resurser, röstar på Folkpartiet?
Händelserna i Stockholm visar vart Folkpartiets segregationspolitik leder. Det liknar Klågerup för 200 år sedan.
Genmäle till Ulf Nymark: Spårväg och avancerade bussystem av Owe Svensson
Låt mig först säga att jag inte vill måla ut spårvagnar som monster.
Jag har varit i Nice och Sevilla och sett moderna spårvagnar smyga fram
i gamla stadsmiljöer med ackumulatordrift utan fula ledningar för
elförsörjningen. I Sevilla såg jag också att man körde spårvagnen på
enkelspår där det var nödvändigt. Men jag tycker inte heller att man
skall beskriva moderna snabba bussystem, sk BRT (Bus rapide system) som
monster, som Ulf Nymark gör när han talar om superbusskolonner utan
att samtidigt tala om att samma turtäthet är tänkt för spårvagnen.
Anledningen till att det blir så tokigt är att han använder felaktiga data. Eftersom jag sett dessa data förekomma tidigare antar jag att de är levererade av kommunens tjänstemän. Jag återkommer till detta. Jag hämtar information dels från en trafikexpert i min bekantskapskrets och dels från en utredning som heter ”Buss, BRT och spårväg – en jämförelse” från 2011 av konsultfirman WSP. Rapporten är gjord på uppdrag av bussindustrin och är på så sätt en partinlaga, men grundläggande siffror måste väl ändå vara rätt. Det kunde ju ha varit på sin plats att kommunen hade beställt en oberoende jämförelse av trafikslagen, men har man bestämt sig från början är ju utredningar onödiga. Men man får då också räkna med att tvingas hantera en bångstyrig opinion som inte accepterar sådant tillvägagångssätt.
Kapacitet är det övergripande argumentet. När Brunnshög är fullt utbyggt kan det komma att behövas 3000 resande per timma i rusningstimman enligt kommunens egna siffror. En tvåledsbuss sk superbuss rymmer 200 personer och med en lastfaktor på 83% som brukar användas, klarar man att transportera ca 170 passagerare. Med tre-minuterstrafik (som också gäller för spårvagnen i topptrafiken) klarar man då 3300 passagerare per timma, vilket uppfyller kraven. Räknar man baklänges på Ulfs siffror för bussalternativet,
finner
man att det gäller en buss med 110 passagerare vilket motsvarar en
vanlig dragspelsbuss. Det är alltså en felaktig jämförelse och frågan
är om den är medvetet bedräglig eftersom siffran förekommer i olika
sammanhang.
En spårvagn tar fler passagerare, men inte jättemånga fler och i vilket fall klarar även BRT-alternativet kravet. Sedan kan man ju diskutera olika aspekter på BRT och spårvagn, men det handlar inte om kapacitet. WSP-rapporten beskriver skillnader i investerings- och driftskostnader, restider och emission av CO2. Det hade väl varit trevligt att ha ett sådant underlag, tillämpat på trafiksituationen i Lund, att kunna fatta sitt beslut på.
En annan sak som är viktigt, är hur man skall lösa nästa etapp med att förlänga trafiklösningen genom centrum via Klostergatan. Jag har bara sett en enkel skiss och man kan inte bara raljera som Ulf och säga att en spårväg till Brunnshög inte påverkar Lunds medeltida gatunät. Jag har t ex svårt att tänka mig dubbelriktad spårväg på Klostergatan, samtidigt som övriga stadsbussar skall gå där. Om inte det går, hur skall man göra då? Det måste man ju veta innan man väljer trafiklösning för Lund C-Brunnshög. Man kan ju inte stå där med en utbyggd spårväg till Brunnshög och sedan säga; Hoppsan det gick inte att fortsätta med spårvägen genom stan.
Om Ni vill vinna mitt stöd för spårväg Lund C - Brunnshög, så vill jag bli övertygad om hur transportlösningens fortsättning genom centrum kommer att se ut.
Anledningen till att det blir så tokigt är att han använder felaktiga data. Eftersom jag sett dessa data förekomma tidigare antar jag att de är levererade av kommunens tjänstemän. Jag återkommer till detta. Jag hämtar information dels från en trafikexpert i min bekantskapskrets och dels från en utredning som heter ”Buss, BRT och spårväg – en jämförelse” från 2011 av konsultfirman WSP. Rapporten är gjord på uppdrag av bussindustrin och är på så sätt en partinlaga, men grundläggande siffror måste väl ändå vara rätt. Det kunde ju ha varit på sin plats att kommunen hade beställt en oberoende jämförelse av trafikslagen, men har man bestämt sig från början är ju utredningar onödiga. Men man får då också räkna med att tvingas hantera en bångstyrig opinion som inte accepterar sådant tillvägagångssätt.
Kapacitet är det övergripande argumentet. När Brunnshög är fullt utbyggt kan det komma att behövas 3000 resande per timma i rusningstimman enligt kommunens egna siffror. En tvåledsbuss sk superbuss rymmer 200 personer och med en lastfaktor på 83% som brukar användas, klarar man att transportera ca 170 passagerare. Med tre-minuterstrafik (som också gäller för spårvagnen i topptrafiken) klarar man då 3300 passagerare per timma, vilket uppfyller kraven. Räknar man baklänges på Ulfs siffror för bussalternativet,
En spårvagn tar fler passagerare, men inte jättemånga fler och i vilket fall klarar även BRT-alternativet kravet. Sedan kan man ju diskutera olika aspekter på BRT och spårvagn, men det handlar inte om kapacitet. WSP-rapporten beskriver skillnader i investerings- och driftskostnader, restider och emission av CO2. Det hade väl varit trevligt att ha ett sådant underlag, tillämpat på trafiksituationen i Lund, att kunna fatta sitt beslut på.
En annan sak som är viktigt, är hur man skall lösa nästa etapp med att förlänga trafiklösningen genom centrum via Klostergatan. Jag har bara sett en enkel skiss och man kan inte bara raljera som Ulf och säga att en spårväg till Brunnshög inte påverkar Lunds medeltida gatunät. Jag har t ex svårt att tänka mig dubbelriktad spårväg på Klostergatan, samtidigt som övriga stadsbussar skall gå där. Om inte det går, hur skall man göra då? Det måste man ju veta innan man väljer trafiklösning för Lund C-Brunnshög. Man kan ju inte stå där med en utbyggd spårväg till Brunnshög och sedan säga; Hoppsan det gick inte att fortsätta med spårvägen genom stan.
Om Ni vill vinna mitt stöd för spårväg Lund C - Brunnshög, så vill jag bli övertygad om hur transportlösningens fortsättning genom centrum kommer att se ut.
Hur begripa de unga och deras reaktioner?
av Bertil Egerö
I Göteborg roade sig några flickor enfaldigt med att i ett socialt
medium anonymt smutskasta en grupp skolelever. Det ledde till upplopp,
en massa människor skadades. Vilken måltavlan för upploppet var blev
aldrig klart, ingen visste ju vem/vilka som skrivit de där orden.
I Husby blir det storbråk. Bilar antänds, stenar kastas. Varför?
Åke Sandin som driver den härliga föreningen TUFF – Tyresö ulands- och fredsförening heter den visst – grubblar över frågan, hittar inget bra svar. Slår upp nationalskalden Ferlin, som ”inte umgicks i etablerade kretsar och visste därför en del om de strömningar som finns i folkdjupet.”
Där hittar han en passande dikt, som visserligen handlar om den franska kontrarevolutionen för några hundra år sedan, men ändå. Den heter ”Uppriktigt”, och lyder så här:
Jag var en av dem
som - en natt i maj
1814 -
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barriére de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
I Husby blir det storbråk. Bilar antänds, stenar kastas. Varför?
Åke Sandin som driver den härliga föreningen TUFF – Tyresö ulands- och fredsförening heter den visst – grubblar över frågan, hittar inget bra svar. Slår upp nationalskalden Ferlin, som ”inte umgicks i etablerade kretsar och visste därför en del om de strömningar som finns i folkdjupet.”
Där hittar han en passande dikt, som visserligen handlar om den franska kontrarevolutionen för några hundra år sedan, men ändå. Den heter ”Uppriktigt”, och lyder så här:
Jag var en av dem
som - en natt i maj
1814 -
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benknotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barriére de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
Källby mölla, Åred Persson, massakern vid Klågerup och den 200-åriga freden av Gunnar Stensson
På vägen mellan Flackarp och Källlby, väster om den gamla bron över
Höje å. ser man i en tät lövskogsdunge ett stort blommande äppleträd.
Det markerar platsen där Källby mölla en gång låg.
1811 var Sören Håkansson mjölnare på Källby mölla, som hörde till Trolle-Wachtmeisters Trolleberg. Han hade en 30-årig dräng från Lunds landsförsamling som hette Åred Persson.
Det var en orolig tid i Sverige. Kung Gustav den fjärde Adolf hade blivit avsatt 1809 efter Sveriges nederlag i finska kriget.
Tusentals skånska bönder hade tvingats in i den svenska krigsmakten. De deltog aldrig i något slag, men hälften av dem dog i sjukdomar och av svält.
Hösten 1810 utsågs Karl Johan Bernadotte till tronföljare efter den avsatte kungen. Han förklarade krig mot Napoleon och behövde fler soldater. 1811 började de nya utskrivningarna av drängar och småbönder till armén, i Skåne och resten av landet.
Men skåningarna hade fått nog och gjorde uppror. Det var en spontan revolt. De ockuperade slott som Svaneholm och Torup.
I Klågerup samlades 800 bönder och bonddrängar den 15 juni 1811. En av dem var Åred Persson. Regeringen skickade ut Husarregementet från Malmö för att slå ned dem. De kom ridande med sablar och kanoner. Ett 30-tal bönder dödades. De övriga infångades och fördes till Malmöhus. Bland dem Åred Persson.
Några upprorsmakare dömdes till avrättning och stegling, andra till långvariga fängelsestraff. Åred Persson dömdes till spöstraff. Tjugu par spön. Det innebär 60 piskrapp på bara skinnet - så länge det finns kvar.
Åred överlevde tortyren och blev så småningom frigiven. Han flyttade ut från Lunds landsförsamling och hur det gick för honom sedan vet vi inte.
Men våren 1811 arbetade han som möllaredräng i Källby mölla. Kanske blommade äppleträden då också.
Som Karl Johan Bernadotte bestämt, deltog den svenska armén på den segrande sidan i slaget vid Leipzig i oktober 1813. Men bara som reserv. Napoleon besegrades. Det hände i min mormors mormors dagar.
Det var senaste gången Sverige förde krig. Frånsett Afghanistan (recension av Wilhelm Agrells bok ”Ett krig här och nu” i Svenska Dagbladet 22/5). Vi kan fira 200-årsjubileum i höst.
Slaget vid Klågerup var senaste gången svenskarna gjorde uppror. Frånsett Husby.
Källa (bland andra) Mats Olssons artikel ”Gods och gårdar” i Lunds historia 2, tidigmodern tid.
1811 var Sören Håkansson mjölnare på Källby mölla, som hörde till Trolle-Wachtmeisters Trolleberg. Han hade en 30-årig dräng från Lunds landsförsamling som hette Åred Persson.
Det var en orolig tid i Sverige. Kung Gustav den fjärde Adolf hade blivit avsatt 1809 efter Sveriges nederlag i finska kriget.
Tusentals skånska bönder hade tvingats in i den svenska krigsmakten. De deltog aldrig i något slag, men hälften av dem dog i sjukdomar och av svält.
Hösten 1810 utsågs Karl Johan Bernadotte till tronföljare efter den avsatte kungen. Han förklarade krig mot Napoleon och behövde fler soldater. 1811 började de nya utskrivningarna av drängar och småbönder till armén, i Skåne och resten av landet.
Men skåningarna hade fått nog och gjorde uppror. Det var en spontan revolt. De ockuperade slott som Svaneholm och Torup.
I Klågerup samlades 800 bönder och bonddrängar den 15 juni 1811. En av dem var Åred Persson. Regeringen skickade ut Husarregementet från Malmö för att slå ned dem. De kom ridande med sablar och kanoner. Ett 30-tal bönder dödades. De övriga infångades och fördes till Malmöhus. Bland dem Åred Persson.
Några upprorsmakare dömdes till avrättning och stegling, andra till långvariga fängelsestraff. Åred Persson dömdes till spöstraff. Tjugu par spön. Det innebär 60 piskrapp på bara skinnet - så länge det finns kvar.
Åred överlevde tortyren och blev så småningom frigiven. Han flyttade ut från Lunds landsförsamling och hur det gick för honom sedan vet vi inte.
Men våren 1811 arbetade han som möllaredräng i Källby mölla. Kanske blommade äppleträden då också.
Som Karl Johan Bernadotte bestämt, deltog den svenska armén på den segrande sidan i slaget vid Leipzig i oktober 1813. Men bara som reserv. Napoleon besegrades. Det hände i min mormors mormors dagar.
Det var senaste gången Sverige förde krig. Frånsett Afghanistan (recension av Wilhelm Agrells bok ”Ett krig här och nu” i Svenska Dagbladet 22/5). Vi kan fira 200-årsjubileum i höst.
Slaget vid Klågerup var senaste gången svenskarna gjorde uppror. Frånsett Husby.
Källa (bland andra) Mats Olssons artikel ”Gods och gårdar” i Lunds historia 2, tidigmodern tid.
Marknadsliberalism av Gunnar Stensson
När vi i förra numret av VB citerade ett avsnitt om den faktiskt
existerande kommunismen ur David Graebers bok ”Skuld”, lovade vi att
komplettera med ett om marknadsliberalismen. Här kommer det.
Vad man kan vänta sig när stora pengar är inblandade
”Marknaderna finns inte på riktigt. De är matematiska modeller, skapade genom att man föreställer sig en enhetlig värld där alla har exakt samma drivkrafter och samma kunskaper och ägnar sig åt samma egennyttiga, beräknande utbyte.
Problemen uppstår när det blir möjligt för några att förklara att alla som inte följer marknadens diktat oundvikligen kommer att straffas - eller att det faktum att vi lever i ett marknadssystem innebär att allting (utom statlig inblandning) är grundat på rättviseprinciper...
Som en följd får man en väldigt tillrätta- lagd bild av verklighetens affärstransak- tioner. Butikernas och shoppingcentrens välordnade värld är själva sinnebilden för en medelklassmiljö men högst upp och längst ner i systemet, i finansmännens och i de kriminellas värld spelar ofta sex, droger, musik, extravaganta middagsbjudningar och våld in.
Ta t. ex. fallet med Neil Bush (bror till George W) som under skilsmässoförhand- lingarna med sin fru erkände flera fall av otrohet med kvinnor som, hävdade han, mystiskt hade dykt upp vid hans hotelldörr efter viktiga affärsmöten i Thailand och Hongkong
– Du måste erkänna att det är ganska anmärkningsvärt, påpekade en av hans advokater, att man går fram till en hotellrumsdörr, öppnar den, finner en kvinna där och har sex med henne.
– Det var väldigt märkligt, svarade Bush, men erkände samtidigt att detta hade hänt honom vid ett flertal tillfällen.
– Var de prostituerade?
– Det vet jag inte.
I själva verket tycks sådana saker vara vad man kan vänta sig när verkligt stora pengar är inblandade.
(Som läsare undrar man onekligen vilka påtryckningar och belöningar som kan ha förekommit innan Maud Olofsson slutligen godkände Vattenfalls Nuon-affär. GS)
Därför blir det rörande utopiskt när ekonomerna håller fast vid bilden att det ekonomiska livet börjar med byteshandel utan något utrymme för våldtäkter, förnedring eller tortyr, och att det fortsätter på samma sätt.”
Så långt David Graeber.
Verkligheten tränger sig på genom rapporteringen från textil- och läder- industrin i Bangladesh. HM funderar på att flytta till något annat område där kostnaderna är lägre. Så kan de sänka priserna i varuhusen.
Vad man kan vänta sig när stora pengar är inblandade
”Marknaderna finns inte på riktigt. De är matematiska modeller, skapade genom att man föreställer sig en enhetlig värld där alla har exakt samma drivkrafter och samma kunskaper och ägnar sig åt samma egennyttiga, beräknande utbyte.
Problemen uppstår när det blir möjligt för några att förklara att alla som inte följer marknadens diktat oundvikligen kommer att straffas - eller att det faktum att vi lever i ett marknadssystem innebär att allting (utom statlig inblandning) är grundat på rättviseprinciper...
Som en följd får man en väldigt tillrätta- lagd bild av verklighetens affärstransak- tioner. Butikernas och shoppingcentrens välordnade värld är själva sinnebilden för en medelklassmiljö men högst upp och längst ner i systemet, i finansmännens och i de kriminellas värld spelar ofta sex, droger, musik, extravaganta middagsbjudningar och våld in.
Ta t. ex. fallet med Neil Bush (bror till George W) som under skilsmässoförhand- lingarna med sin fru erkände flera fall av otrohet med kvinnor som, hävdade han, mystiskt hade dykt upp vid hans hotelldörr efter viktiga affärsmöten i Thailand och Hongkong
– Du måste erkänna att det är ganska anmärkningsvärt, påpekade en av hans advokater, att man går fram till en hotellrumsdörr, öppnar den, finner en kvinna där och har sex med henne.
– Det var väldigt märkligt, svarade Bush, men erkände samtidigt att detta hade hänt honom vid ett flertal tillfällen.
– Var de prostituerade?
– Det vet jag inte.
I själva verket tycks sådana saker vara vad man kan vänta sig när verkligt stora pengar är inblandade.
(Som läsare undrar man onekligen vilka påtryckningar och belöningar som kan ha förekommit innan Maud Olofsson slutligen godkände Vattenfalls Nuon-affär. GS)
Därför blir det rörande utopiskt när ekonomerna håller fast vid bilden att det ekonomiska livet börjar med byteshandel utan något utrymme för våldtäkter, förnedring eller tortyr, och att det fortsätter på samma sätt.”
Så långt David Graeber.
Verkligheten tränger sig på genom rapporteringen från textil- och läder- industrin i Bangladesh. HM funderar på att flytta till något annat område där kostnaderna är lägre. Så kan de sänka priserna i varuhusen.
Giriga lobbyister flockas kring Miljöpartiet
av Gunnar Stensson
Ett vårdhem är något helt annat än en byggarbetsplats. En vårdbehövande
gammal kvinna är något helt annat än en cementblandare. Hennes behov
måste tillgodoses oavsett kostnad. Vården av en gammal människa får
aldrig kostnadsminimeras för att pressa fram vinst.
Det inser inte Kajsa Hjelte-Terse i branschorganisationen Vårdtagarna och Anette Andersson i vårdföretaget Solklart, som i debattartikeln ”Det är orimligt att kvinnors och mäns företagande ska bedömas med olika måttstockar” (SDS 23/5 försöker göra vinst i välfärden till en feministisk fråga).
De menar alltså att kvinnor, vars kön de tydligen uppfattar som ”vårdande”, är särskilt lämpade att driva vårdföretag och att män är bättre på att leda företag inom byggsektorn.
Det finns ingenting som hindrar kvinnor att driva företag inom byggbranschen. Eller män att driva vårdföretag. Vinstdrivande vårdföretag. Vilket många män gör med hänsynslös girighet.
Vinst är acceptabelt inom byggbranschen, men får aldrig bli det inom vårdsektorn, oavsett om det vinstdrivande bolaget leds av kvinnor eller män.
I sin pseudofeministiska artikel vädjar de båda branschföreträdarna direkt till MP-ledamöterna Maria Ferm och Ulf Holm att vara pådrivande ”för jämställdhet, valfrihet och för att fler kvinnor ska bli företagare på samma villkor som män”.
Så uttrycker sig lobbyister som kämpar för vinstmaximering. Jag kan aldrig tro att de lurar Maria Ferm och Ulf Holm.
Det inser inte Kajsa Hjelte-Terse i branschorganisationen Vårdtagarna och Anette Andersson i vårdföretaget Solklart, som i debattartikeln ”Det är orimligt att kvinnors och mäns företagande ska bedömas med olika måttstockar” (SDS 23/5 försöker göra vinst i välfärden till en feministisk fråga).
De menar alltså att kvinnor, vars kön de tydligen uppfattar som ”vårdande”, är särskilt lämpade att driva vårdföretag och att män är bättre på att leda företag inom byggsektorn.
Det finns ingenting som hindrar kvinnor att driva företag inom byggbranschen. Eller män att driva vårdföretag. Vinstdrivande vårdföretag. Vilket många män gör med hänsynslös girighet.
Vinst är acceptabelt inom byggbranschen, men får aldrig bli det inom vårdsektorn, oavsett om det vinstdrivande bolaget leds av kvinnor eller män.
I sin pseudofeministiska artikel vädjar de båda branschföreträdarna direkt till MP-ledamöterna Maria Ferm och Ulf Holm att vara pådrivande ”för jämställdhet, valfrihet och för att fler kvinnor ska bli företagare på samma villkor som män”.
Så uttrycker sig lobbyister som kämpar för vinstmaximering. Jag kan aldrig tro att de lurar Maria Ferm och Ulf Holm.
Demokratisk vänsters föreläsningsserie: Nina Björk
av Karin Blom
Nina Björk deltog i ett samtal om sin bok
Lyckliga i alla sina dagar på Stadsbiblioteket, arrangerat av
Demokratisk Vänster onsdag 22 maj.
Gunnar Stensson som var värd för kvällen, inledde med att citatet ” Det goda som vi vill, gör vi inte men det onda som vi inte vill, gör vi”. Detta med hänsyftning på vad Nina Björk tar upp sin bok.
Som boken för min del är oläst, kan jag enbart referera till vad Nina B själv tog upp igår.
Produktivitet och konsumism
Nina B började med att ta några
I vår tid är detta en rationalitet för att vår ekonomi ska fungera. Resultatet av människors arbete är att generera vinst. Det som tillverkas av och för människan själv existerar inte i ekonomin till skillnad från det som tillverkas i industrin.
Men ökad produktivitet måste motsvaras av ökad konsumism. Detta är lika aktuellt idag som på 50-talet. Minskade köp innebär stagnation i ekonomin. Den nöjda människan är ett hot mot vårt samhälle där varan och inte de verkliga behoven står i centrum. Exempel på detta enligt Nina B är att det är lättare att få sitt skapade behov av en ny mobil tillgodosett än behovet för överlevnad för en annan människa. Ett annat exempel är att framställning av Viagra prioriteras framför malariamedicin.
Rationaliteter
Men den kapitalistiska logiken är irrationell och inte rationell. Ett exempel på detta hade Nina Björk. En färgkonsulent i New York tog fram ett förslag på färgsättning för en potatisskalare. Denna skulle målas i en färg som skulle likna potatisskal, dvs lite beige-brun. Då skulle denna lätt kunna hamna bland potatisskalen som efter skalningen slängs bort. Därmed ökade behovet av ny potatisskalare och försäljningen skulle öka. Men kritiken mot detta förslag var inte slöseri utan rädslan att den lite tråkiga färgen skulle innebära att den var svårsåld. Förslaget blev då att sätta den på en färgstark kartong som innebar att den skulle bli lättare att sälja. Åter ett exempel på att öka försäljningen för att skapa jobb och hjulen skulle snurra i industrin. Men knappast rationellt eftersom det skulle innebära ett ökat slöseri och ökat utsläpp.
Det innebär att två helt olika rationaliteter står mot
varandra. Nina B ställde frågan om i vilken värld vill vi leva i. De
verkliga behoven för människan är mat, vatten, omsorg, kärlek
vilket innebär behov av andra människor och inte av varan. Och det
är detta som reklammakarna utnyttjar. Många gånger handlar reklamen
inte om varor utom om vad människan behöver och vill ha, kärlek, lycka.
Ett exempel var slogan: ”Vi har en dröm om att bry sig om … osv så
fortsätt drömma”. 
Detta var reklam från heminredningsfirman Village. Dvs tillfredställ dig med deras varor så kommer
lyckan hem till dig. Men de vill inte ha mina drömmar utan mina
pengar, de säljer inte gemenskap utan de säljer varor. Ett annat
exempel ”Love is in the air”, detta gällde en ny produkt från GB glass.
Mänskliga relationer ska bära varorna dvs tillfredställa längtan med
konsumtionen.
Konkurrens är en annan grundsten i kapitalismen. Tävlan innebär att människan spänner sig för att lyckas att få fram det bästa resultatet. Men detta föder rädsla att misslyckas, det innebär ett hot mot den enskilda människan. Nina B menar att människan känner att den måste springa. Behovet av mediciner och terapi ökar.
Individualism eller politik
Makten att bestämma är också kreativ och kan kanalisera våra behov, ”What’s in it for me”? Detta uppmuntras av samhället. I senaste valomgången var den viktigaste frågan ”Vad tjänar jag på det?” istället för ”I vilket samhälle vill jag leva i?”.
Hur ska vi påverkas till ett politiskt tänkande och inte enbart det individuella? Hur ska vi veta när vi är på fel spår? Det kan vara så att det som är gott för det individuella blir ont i gemenskapen, eller tvärtom. För en enskild människa kan pressen och stressen att lyckas i hemmet och på jobbet bli för mycket och hen vill inte längre vara lydig och producera. Hen jobbar mindre och prioriterar tid framför pengar. Nina B ställde då frågan vad händer om många gör det? Hushållsekonomin minskar och ekonomin sviktar vilket är dåligt för samhället och bli dåligt för människorna i samhället. Å andra sidan hur många kan och vill välja det?
Det väcker förstås tankar om vad kan den enskilda människan göra, hur ska man kunna ändra detta systemfel genom att annat tänkande och handlande?
Studera och handla
Publiken ställde de mest skilda frågor, men en av dessa till Nina B var om hon kunde se att detta kan göras i nuvarande politiska partier som ju till stor del har accepterat detta systemfel.
Till sist Gunnar Stenssons uppmaning att använda Nina Björks bok för studier i cirkel tillsammans. Tyvärr hade Nina B endast 3 böcker med för signering och köp och dessa gick snabbt åt utan mera reklam!
Detta var reklam från heminredningsfirman Village. Dvs tillfredställ dig med deras varor så Konkurrens är en annan grundsten i kapitalismen. Tävlan innebär att människan spänner sig för att lyckas att få fram det bästa resultatet. Men detta föder rädsla att misslyckas, det innebär ett hot mot den enskilda människan. Nina B menar att människan känner att den måste springa. Behovet av mediciner och terapi ökar.
Individualism eller politik
Makten att bestämma är också kreativ och kan kanalisera våra behov, ”What’s in it for me”? Detta uppmuntras av samhället. I senaste valomgången var den viktigaste frågan ”Vad tjänar jag på det?” istället för ”I vilket samhälle vill jag leva i?”.
Hur ska vi påverkas till ett politiskt tänkande och inte enbart det individuella? Hur ska vi veta när vi är på fel spår? Det kan vara så att det som är gott för det individuella blir ont i gemenskapen, eller tvärtom. För en enskild människa kan pressen och stressen att lyckas i hemmet och på jobbet bli för mycket och hen vill inte längre vara lydig och producera. Hen jobbar mindre och prioriterar tid framför pengar. Nina B ställde då frågan vad händer om många gör det? Hushållsekonomin minskar och ekonomin sviktar vilket är dåligt för samhället och bli dåligt för människorna i samhället. Å andra sidan hur många kan och vill välja det?
Det väcker förstås tankar om vad kan den enskilda människan göra, hur ska man kunna ändra detta systemfel genom att annat tänkande och handlande?
Studera och handla
Publiken ställde de mest skilda frågor, men en av dessa till Nina B var om hon kunde se att detta kan göras i nuvarande politiska partier som ju till stor del har accepterat detta systemfel.
Till sist Gunnar Stenssons uppmaning att använda Nina Björks bok för studier i cirkel tillsammans. Tyvärr hade Nina B endast 3 böcker med för signering och köp och dessa gick snabbt åt utan mera reklam!
Ockupationslobbyns debattprinciper av Ulf N
Veckobladet kan nu, som enda svenska
tidning, publicera de grundläggande debattprinciper som styr den
svenska grenen av israellobbyn. De fungerar som en vägledning när det
gäller att bemöta av kritik och protester mot staten Israels illegala
ockupation av palestinsk mark. Veckor av idogt grävande journalistisk
har möjliggjort att VB idag kan publicera dessa vägledande regler. Vi
återger nedan de 12 principer som styr lobbyisternas försvar av
ockupationen.
***
Så här försvarar vi ockupationen!Följande riktlinjer bör tillämpas när du i debattartiklar bemöter kritik av staten Israels expansionspolitik (i tillämpliga delar gäller de även vid muntliga debatter)
- Nämn aldrig ordet ”ockupation”!
- Använd helst aldrig klartext när du försvarar ockupationen – de flesta människor ogillar trots allt att en stat med våld tilltvingar sig sina grannars territorier och förtrycker dess invånare. Låt i stället det berättigade i ockupationen strömma som en undertext i din argumentation!
- Nämn så ofta som möjligt att Israel behöver säkra gränser (detta i motsats till palestinierna, förstås) – det låter så ömkligt trygghetstörstande och bra. Och det funkar! De flesta människor tänker ju inte på det faktum att inga gränser är säkra. Dessutom har ju staten Israel aldrig preciserat vilka gränser man skulle betrakta som säkra – så bred på ordentligt här!
- Undvik helst att beröra fördrivningen av palestinierna år 1948 – det som palestinierna har mage att kalla ”Katastrofen” (al-Nakba). Om du ändå måste – skriv då ”den så kallade” fördrivningen.
- Bemöt aldrig kritiken i sak – skriv om annat: Israels statskick till exempel.
- När du beskriver Israel som en demokrati – antyd att demokrati också råder i de ockuperade områdena – men – återigen! - undvik omsorgsfullt att nämna ockupationen i klartext.
- Försök att rikta uppmärksamheten bort från Israel – skriv om andra länder – Afghanistan, Haiti, Moldavien, vilket land som helst – bara inte staten Israel.
- Använd alltid benämningen ”bosättare” (inte kolonialister, kolonisatörer eller dylikt) på dem som beslagtagit jord från palestinierna. Du kan därvid, om du bedöms nödvändigt, skilja på ”illegala” och ”legala” bosättningar, utan att nämna att det är ockupationsmakten Israel som godtyckligt använder sådana beteckningar. Att alla kolonier på ockuperad mark är olagliga enligt internationell rätt ska du självklart bortse från!
- Förbigå din motståndares eventuella hänvisningar till FN och FN-resolutioner med största möjliga tystnad!
- Om du blir allvarligt trängd i debatten kan du bli
nödsakad att göra vissa medgivanden att staten Israel inte kan gå
helt fri från kritik – mumla då lite om att det finns ”berättigad kritik”, till skillnad då från ”oberättigad” kritik. Finessen med detta knep är att det hela tiden är DU själv som
tillsammans med oss andra lobbyister som avgör vad som är berättigat! Se till att du inte hamnar i en situation där du måste precisera vilka företeelser eller handlingar som du anser det är berättigat att kritisera – då är du genast ute på mycket hal is! - Om du måste säga något om den s k fredsprocessen (som Israel alltid så omsorgsfullt blockerat), framhäv att en lösning på konflikten är mycket komplicerad. Försök att få det att låta som om det är palestinierna som ockuperat ett stort område av Israel och vägrar att släppa detta. Nämn aldrig, antyd inte ens, att palestinierna gjort den stora eftergiften att acceptera ett Israel inom 1967 års gränser.
- Kalla i trängda lägen kritiken mot ockupationen för ”israelhat”. Det lägger sedan grunden för nästa steg i polemiken - vår joker i alla debatter om ockupationen och underkuvandet av palestinierna: ANTISEMITISM! Glöm aldrig denna synnerligen verksamma formel: Kritik mot Israels ockupation = Israelhat = antisemitism. Genom att använda denna trestegsraket har vi förstås inte nödvändigtvis vunnit debatten, men förhoppningsvis blockerat för all fortsatt seriös diskussion i ämnet. Vi önskar dej all framgång i debatterna!
***
TillrättaläggandeNej, några sådana debattregler har vi förstås inte hittat. Och det finns antagligen inte heller några sådana. Fast det skulle man faktiskt kunna tro att det gör, när man granskar hur de ivrigaste ockupantkramarna argumenterar i massmedia!
En lördagförmiddag i Lund
Marie Hegnelius flanerade på stan i lördags och dokumenterade en del av vad som hände.
I lördags hakade Röda Kapellet på Lunds ESC-satsning, "We party too", och spelade tralllvänliga schlagermelodier, men vistexterna hade ändrats och getts ett tydligt politiskt och ibland mycket roligt innehåll.
”Åldringsvård”
(melodi ”Du ska få min gamla cykel när jag dör”)
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
På Stortorget fanns - som vanligt - Palestinagruppen i Lund.
Sedan år 2001 har Colette Benyamine och Kerstin Johansson - samt övriga aktiva medlemmar i gruppen - oförtröttligt ställt upp och genomfört en timslång demonstration på lördagsförmiddagarna. Alltid beredda att med stor kunskap svara på frågor och informera om aktuellt läge.
Så också i lördags.
Och... på Stadshallens scentak stod Kulturskolans barnkör och sjöng FN-kantaten, med text hämtad från FNs konvention om Barnets rättigheter.
2013-05-16
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
18 maj kl 17
Alexandra Cimbritz , piano
Irene Frisch, piano
Kristina Runyeon-Odeberg, blockflöjter
18 maj kl 17
Alexandra Cimbritz , piano
Irene Frisch, piano
Kristina Runyeon-Odeberg, blockflöjter
Sommarpromenad
Söndagen den 19 maj
Samling vid Källby-badets entré klockan 14
Det är tre promenader i en. Den första etappen går längs dammarna där fisken leker, näktergalarna sjunger, göken gal, äppleträd, hägg och hagtorn blommar. Vi avslöjar Flackarps hemliga badplats. Ta gärna ett dopp vid bryggan! Vi passerar ett fält med blommande raps.
Sedan kan den som är trött gå hem.
Klostergårdens byalag
Läs mer »
Samling vid Källby-badets entré klockan 14
Det är tre promenader i en. Den första etappen går längs dammarna där fisken leker, näktergalarna sjunger, göken gal, äppleträd, hägg och hagtorn blommar. Vi avslöjar Flackarps hemliga badplats. Ta gärna ett dopp vid bryggan! Vi passerar ett fält med blommande raps.
Sedan kan den som är trött gå hem.
Klostergårdens byalag
Läs mer »
Demokratisk vänsters föreläsningsserie
“Lyckliga i alla sina dagar”
Nina Björk talar om sin bok.
Onsdag 22 maj kl 18.00
Lunds Stadsbibliotek atriumgården
Affisch »
Nina Björk talar om sin bok.
Onsdag 22 maj kl 18.00
Lunds Stadsbibliotek atriumgården
Affisch »
Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 23 maj kl 13
Kristen tro och etik
Lars-Olle Armgard, präst och docent i etik, talar på temat: Kristen tro och etik - ett möte mellan Gustaf Wingren i Lund och K.G Lögstrup i Århus.
Lars-Olle Armgard, präst och docent i etik, talar på temat: Kristen tro och etik - ett möte mellan Gustaf Wingren i Lund och K.G Lögstrup i Århus.
Afghanistan behöver barnmorskor, inte soldater
Regeringen fortsätter att förhala tillbakadragandet av de svenska
trupperna från Afghanistan. Carl Bildt öppnar nu upp för att ha kvar
svenska soldater i landet efter 2014. Vänsterpartiet motsätter sig
detta och menar att det Afghanistan behöver är barnmorskor och lärare,
inte soldater.
- De flesta länder som har soldater i Afghanistan avvecklar nu sina insatser, eller har redan gjort det. Men den borgerliga regeringen vill förlänga. Det börjar bli relevant att fråga sig om Sverige ska bli det sista landet med soldater i Afghanistan, säger Hans Linde. utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
- Sveriges militära insats i Afghanistan är ett misslyckande. Detta faktum kan Carl Bildt inte förändra genom att öppna upp för att ha svenska soldater kvar i landet efter 2014, säger Hans Linde.
- De flesta länder som har soldater i Afghanistan avvecklar nu sina insatser, eller har redan gjort det. Men den borgerliga regeringen vill förlänga. Det börjar bli relevant att fråga sig om Sverige ska bli det sista landet med soldater i Afghanistan, säger Hans Linde. utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
- Sveriges militära insats i Afghanistan är ett misslyckande. Detta faktum kan Carl Bildt inte förändra genom att öppna upp för att ha svenska soldater kvar i landet efter 2014, säger Hans Linde.
4000 kronor till kampanjen ”Mediciner för KUBA - Stoppa USA:s blockad” av Gunnar Stensson
Demokratisk Vänsters förstamajföreläsning ”Vart går Kuba” fyllde
föreläsningslokalen i ABF-huset på Kiliansgatan. De båda föreläsarna,
Ola Nilsson, ordförande i Svensk-kubanska föreningen i Malmö, och Bertil
Egerö från Lund avtackades med starka applåder.
I stället för att ge föreläsarna honorar beslöts att skicka 4000 kronor till kampanjen ”Mediciner för KUBA”, 2000 kronor i vardera föreläsarens namn.
Mötesdeltagarna och de som inte hade möjlighet att närvara kan bidra till Kubas värdiga och täckande sjukvård till sin befolkning, trots landets relativa fattigdom och USA:s blockad, genom att stödja kampanjen ”Mediciner för Kuba – Stoppa USA:s blockad” PG 235715 – 0.
I stället för att ge föreläsarna honorar beslöts att skicka 4000 kronor till kampanjen ”Mediciner för KUBA”, 2000 kronor i vardera föreläsarens namn.
Mötesdeltagarna och de som inte hade möjlighet att närvara kan bidra till Kubas värdiga och täckande sjukvård till sin befolkning, trots landets relativa fattigdom och USA:s blockad, genom att stödja kampanjen ”Mediciner för Kuba – Stoppa USA:s blockad” PG 235715 – 0.
Nina Björk av Sven-Hugo Mattsson
På onsdag 22 maj kommer Nina Björk att tala om sin bok ”lyckliga i alla
sina dagar”, se annons. Här kommer en anmälan av hennes bok.
Nina Björk
har
skrivit en spännande bok, mycket handlar om konsumismen, om våra
drömmar att ständigt efterfråga mer och nya prylar, trots att de gamla
duger och är fult funktionsdugliga drömmer vi om det senaste.
Vi luras att ständigt konsumera, vi anses till och med vara osolidariska om vi inte shoppar, shoppa för jobbens skull. Det är ett problem att vi sparar och håller på slantarna.
”Och det märkliga inträffar: vi måste skapa arbeten. Skapa sysselsättning”, skriver Nina Björk. Som om det i denna värld inte finns nog med uppgifter som behöver göras. I vården, att bygga bostäder, att bygga för förnybar energi, för att producera mat i en värld som svälter.
Det kapitalistiska systemet kräver ungefär 2,5 % tillväxt om året, minst. Går vi under denna siffra har vi lågkonjunktur, påstås det. Det utgår alltså inte från att tillfredställa våra behov, utan att kapitalismen ständiga krav på ökande vinster. Nina Björk påpekar att 2,5 % tillväxt per år kommer att innebära att världens ekonomi kommer att vara nio gånger så stor inom 90 år. Vi kommer att behöva nio gånger så mycket råvaror och vatten, vi kommer att behöva öka vår energiförbrukning rejält. Detta i en värld där vi vet att klimatet inte ens klarar de utsläpp vi har nu.
Med andra ord, tillväxtens ekonomiska system står i motsättning till jordens överlevnad. Så frågan blir, tål vi mer tillväxt?
Nina Björk
har
skrivit en spännande bok, mycket handlar om konsumismen, om våra
drömmar att ständigt efterfråga mer och nya prylar, trots att de gamla
duger och är fult funktionsdugliga drömmer vi om det senaste.Vi luras att ständigt konsumera, vi anses till och med vara osolidariska om vi inte shoppar, shoppa för jobbens skull. Det är ett problem att vi sparar och håller på slantarna.
”Och det märkliga inträffar: vi måste skapa arbeten. Skapa sysselsättning”, skriver Nina Björk. Som om det i denna värld inte finns nog med uppgifter som behöver göras. I vården, att bygga bostäder, att bygga för förnybar energi, för att producera mat i en värld som svälter.
Det kapitalistiska systemet kräver ungefär 2,5 % tillväxt om året, minst. Går vi under denna siffra har vi lågkonjunktur, påstås det. Det utgår alltså inte från att tillfredställa våra behov, utan att kapitalismen ständiga krav på ökande vinster. Nina Björk påpekar att 2,5 % tillväxt per år kommer att innebära att världens ekonomi kommer att vara nio gånger så stor inom 90 år. Vi kommer att behöva nio gånger så mycket råvaror och vatten, vi kommer att behöva öka vår energiförbrukning rejält. Detta i en värld där vi vet att klimatet inte ens klarar de utsläpp vi har nu.
Med andra ord, tillväxtens ekonomiska system står i motsättning till jordens överlevnad. Så frågan blir, tål vi mer tillväxt?
Ett av många skäl att höja skatten av Gunnar Stensson
Banavgifterna ökar väsentligt de närmaste året. Skånes kostnad ökar med
cirka 20 procent enligt Trafikverket. Pengarna måste tas antingen från
skattebetalarna eller från resenärerna.
Underhållet är eftersatt i hela landet. Spårnätet håller på att falla sönder.
Detta är en följd av privatiseringen av järnvägarna och de konsekvenser den leder till: fragmentisering och många privata aktörers jakt på kortsiktig vinst.
Staten borde återta makten över SJ, Statens Järnvägar.
Under alla omständigheter är en stor statlig satsning på underhåll och utbyggnad en nödvändig investering som också bidrar till att öka sysselsättningen.
Pengarna bör tas från skattebetalarna, inte från resenärerna, av självklara miljöskäl.
Skattefinansierade investeringar i ett effektivt spårnät i Skåne och hela Sverige är bättre för alla än jobbskatteavdrag för att öka konsumtionen av elektroniska prylar i Media Markt.
Underhållet är eftersatt i hela landet. Spårnätet håller på att falla sönder.
Detta är en följd av privatiseringen av järnvägarna och de konsekvenser den leder till: fragmentisering och många privata aktörers jakt på kortsiktig vinst.
Staten borde återta makten över SJ, Statens Järnvägar.
Under alla omständigheter är en stor statlig satsning på underhåll och utbyggnad en nödvändig investering som också bidrar till att öka sysselsättningen.
Pengarna bör tas från skattebetalarna, inte från resenärerna, av självklara miljöskäl.
Skattefinansierade investeringar i ett effektivt spårnät i Skåne och hela Sverige är bättre för alla än jobbskatteavdrag för att öka konsumtionen av elektroniska prylar i Media Markt.
Schlagern schlår på Mårtenstorget av Fru Musica
Lunds kultursatsning i veckan ”We party too” får väl tolkas som en
hyllning till vår grannstad. I Malmö finns teatrar, konsthallar,
konserthus, musik och en kulturnämnd med en vänsterpartist till
ordförande. Här i Lund leds Kulturnämnden av den avsuttne polismästaren
Holger Radner(fp). Någon egen kultur har vi inte råd med under rådande
borgerlig regim, men när nu TV, Malmö kommun och regionen ställer upp i
stor stil kan vi väl haka på. Röda Kapellet hakar på Lunds påhak,
naturligtvis utanför programmet, och detta nu på lördag
Så himla glamoröst blir det kanske inte men vårens sista torgspelning kl 11-12 kommer att vara präglad av förnyelse och fest. En särskild schlagersångerska medverkar och orkesterns vassaste versmakare och rimsmeder är engagerade. Man kan tala om en förnyelse av den politiska visan, låt vara i gamla fotspår, Så kommer man t.ex. i sången ”Åldringsvård” (melodi ”Du ska få min gamla cykel när jag dör”) få höra versen:
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Därutöver blir det en liten hyllning till det svenska flygvapnet (”Gå upp och pröva dina vingar”) och dess insatser för Natos bombningar i Libyen under ledning av de svenska försvarspolitikerna. ”Ett litet rött paket ” är väl en politiskt ganska stillsam text om man inte ser den som en förhoppning om att den sjuåriga nedmonteringen av Lunds kommunala service ska brytas av vänsterinitiativ. ”Varm Korv Boogie” är förstås orkesterns kommentar till hästköttskandalen. Med ”Regntunga skyar” framför vi en riktig schlager som slog redan för drygt 50 år sen. Ja, se där ett axplock ur repertoaren.
Man kan lugnt räkna med ett behagligt försommarväder på lördag och skulle det eventuellt falla ett milt regn är det inte hela världen. Väl mött på Mårtenstorget!
Så himla glamoröst blir det kanske inte men vårens sista torgspelning kl 11-12 kommer att vara präglad av förnyelse och fest. En särskild schlagersångerska medverkar och orkesterns vassaste versmakare och rimsmeder är engagerade. Man kan tala om en förnyelse av den politiska visan, låt vara i gamla fotspår, Så kommer man t.ex. i sången ”Åldringsvård” (melodi ”Du ska få min gamla cykel när jag dör”) få höra versen:
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Därutöver blir det en liten hyllning till det svenska flygvapnet (”Gå upp och pröva dina vingar”) och dess insatser för Natos bombningar i Libyen under ledning av de svenska försvarspolitikerna. ”Ett litet rött paket ” är väl en politiskt ganska stillsam text om man inte ser den som en förhoppning om att den sjuåriga nedmonteringen av Lunds kommunala service ska brytas av vänsterinitiativ. ”Varm Korv Boogie” är förstås orkesterns kommentar till hästköttskandalen. Med ”Regntunga skyar” framför vi en riktig schlager som slog redan för drygt 50 år sen. Ja, se där ett axplock ur repertoaren.
Man kan lugnt räkna med ett behagligt försommarväder på lördag och skulle det eventuellt falla ett milt regn är det inte hela världen. Väl mött på Mårtenstorget!
Kommunism av Gunnar Stensson
Alla sociala system, till och med ekonomiska system som kapitalismen,
har alltid byggts på en grund av verkligt existerande kommunism.
Genom att utgå från principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” kan vi se bortom frågan om individuellt eller privat ägande (som ändå ofta är föga mer än en formell legalitet) och upptäcka de mycket mer direkta och praktiska frågorna om vem som har tillgång till vilka typer av saker och under vilka förutsättningar.
Nästan alla följer denna princip om de samarbetar om något gemensamt projekt. Det enkla skälet är effektivitet (ironiskt nog med tanke på den gängse uppfattningen att kommunismen ”helt enkelt inte fungerar i praktiken”): om man verkligen är intresserad av att få någonting gjort så är det bästa sättet självklart att fördela uppgifterna efter förmåga och ge människor vad de behöver för att utföra dem.
Detta är förmodligen också anledningen till att människor i det direkta kölvattnet av stora katastrofer – översvämningar, strömavbrott eller ekonomiska kollapser – har en tendens att agera på samma sätt och gå tillbaka till en enkel form av kommunism.”
(David Graeber, Skuld, s.99-100)
I nästa nummer av VB kommer vi att citera en motsvarande beskrivning av den liberala Marknaden.
Genom att utgå från principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” kan vi se bortom frågan om individuellt eller privat ägande (som ändå ofta är föga mer än en formell legalitet) och upptäcka de mycket mer direkta och praktiska frågorna om vem som har tillgång till vilka typer av saker och under vilka förutsättningar.
Nästan alla följer denna princip om de samarbetar om något gemensamt projekt. Det enkla skälet är effektivitet (ironiskt nog med tanke på den gängse uppfattningen att kommunismen ”helt enkelt inte fungerar i praktiken”): om man verkligen är intresserad av att få någonting gjort så är det bästa sättet självklart att fördela uppgifterna efter förmåga och ge människor vad de behöver för att utföra dem.
Detta är förmodligen också anledningen till att människor i det direkta kölvattnet av stora katastrofer – översvämningar, strömavbrott eller ekonomiska kollapser – har en tendens att agera på samma sätt och gå tillbaka till en enkel form av kommunism.”
(David Graeber, Skuld, s.99-100)
I nästa nummer av VB kommer vi att citera en motsvarande beskrivning av den liberala Marknaden.
MP måste säga nej till vinster! av Gunnar Stensson
Det är rubriken på en Brännpunktsartikel i SvD
den 6/5, undertecknad av nio ledande miljöpartister, bland andra Karin
Svensson Smith, riksdagsledamoten Annika Lillemets, Maria Bergom
Larsson och Yanina Difonis i Barn- och Skol-nämnd Lunds stad.
De konstaterar att 8 av 10 svenskar säger nej till vinst, att skolaktiebolagen konkurrerar om största möjliga vinst, att byråkratin går ut över kvalitet och likvärdighet, att Chile är det enda land utom Sverige som låter vinstdrivande aktiebolag driva skolor med hjälp av skattepengar, att vinsterna bara kan hämtas genom nedskärningar i kvaliteten, att lärartätheten är lägre i vinstdrivande skolor än i kommunala, att vinstintressen är förbjudna i de fristående skolorna iNederländerna , Norge och Danmark och att skolorna i dessa länder - och framför allt i Finland - är bättre än de svenska skolorna.
De tar avstånd från Maria Wetterstrands försvar av vinstintressena i Sydsvenskan den 6/4.
Slutklämmen i inlägget lyder: ”Som miljöpartister känner vi oss tvungna att säga att friskolereformen inte infriat de de förhoppningar som fanns. Vi måste våga förändra partiets politik. Vi är fortfarande för pedagogisk mångfald och skolor anpassade till lokala förhållanden. Vi vill ha skolor som är idéburna och ickekommersiella. Och vi vill att kommunala skolor ska utvecklas mot mer öppenhet och lokala initiativ. Däremot konstaterar vi att vinstdriften av skolan har bidragit till försämrade skolresultat och ökade kostnader. Vi vill därför att alla vinster från skolan ska återinvesteras. Uttag ut skolan ska inte tillåtas.”
Detta utgör ett stort steg framåt. Måtte de ha framgång i debatten i det egna partiet!
Men det är lätt att se vad som saknas: Åtgärder mot skolpengen, segregationen och den ohämmade ”valfriheten”.
Nu väntar vi på Socialdemokraterna.
Eva Franchell, ledarskribent i Aftonbladet, skriver den 3 maj: Det fria valet är orättvist. Samtidigt konstaterarhon
att i alla internationella jämförelser utmärker sig Sverige som ett
land där likvärdighet och kunskapsresultat försämrats under 2000-talet.
”Vi kommer inte ifrån det”, skriver hon. ”Det fria skolvalet är orättvist. Igår fick Jan Björklund ta emot sin framtidsutredning om skolan med det betecknande namnet: Det tar tid.
Det får inte ta tid. Skolan behöver resurser nu. Skolbolagen kan pumpa in sina vinstpengar i verksamheten. Kommunerna kan ge mer pengar till skolorna med sämst resultat.
Men skolan kan aldrig bli enhetlig som förr. Orättvisorna måste bort och det får inte ta tid.”
Visst, men de fristående skolorna finns ju kvar, och skolbolagen fortsätter att göra vinst.
Kommer de att pumpa in sina vinstpengar i verksamheten?
Kommer kommunerna att satsapengar på de skolor som de utarmat genom skolpengsystemet?
Tror Eva Franchell själv på det hon skriver?
Vi väntar på socialdemokraterna, men partiledardebatten i tv 5 maj gav knappast några förhoppningar. Titanic håller kursen.
De konstaterar att 8 av 10 svenskar säger nej till vinst, att skolaktiebolagen konkurrerar om största möjliga vinst, att byråkratin går ut över kvalitet och likvärdighet, att Chile är det enda land utom Sverige som låter vinstdrivande aktiebolag driva skolor med hjälp av skattepengar, att vinsterna bara kan hämtas genom nedskärningar i kvaliteten, att lärartätheten är lägre i vinstdrivande skolor än i kommunala, att vinstintressen är förbjudna i de fristående skolorna i
De tar avstånd från Maria Wetterstrands försvar av vinstintressena i Sydsvenskan den 6/4.
Slutklämmen i inlägget lyder: ”Som miljöpartister känner vi oss tvungna att säga att friskolereformen inte infriat de de förhoppningar som fanns. Vi måste våga förändra partiets politik. Vi är fortfarande för pedagogisk mångfald och skolor anpassade till lokala förhållanden. Vi vill ha skolor som är idéburna och ickekommersiella. Och vi vill att kommunala skolor ska utvecklas mot mer öppenhet och lokala initiativ. Däremot konstaterar vi att vinstdriften av skolan har bidragit till försämrade skolresultat och ökade kostnader. Vi vill därför att alla vinster från skolan ska återinvesteras. Uttag ut skolan ska inte tillåtas.”
Detta utgör ett stort steg framåt. Måtte de ha framgång i debatten i det egna partiet!
Men det är lätt att se vad som saknas: Åtgärder mot skolpengen, segregationen och den ohämmade ”valfriheten”.
Nu väntar vi på Socialdemokraterna.
Eva Franchell, ledarskribent i Aftonbladet, skriver den 3 maj: Det fria valet är orättvist. Samtidigt konstaterar
”Vi kommer inte ifrån det”, skriver hon. ”Det fria skolvalet är orättvist. Igår fick Jan Björklund ta emot sin framtidsutredning om skolan med det betecknande namnet: Det tar tid.
Det får inte ta tid. Skolan behöver resurser nu. Skolbolagen kan pumpa in sina vinstpengar i verksamheten. Kommunerna kan ge mer pengar till skolorna med sämst resultat.
Men skolan kan aldrig bli enhetlig som förr. Orättvisorna måste bort och det får inte ta tid.”
Visst, men de fristående skolorna finns ju kvar, och skolbolagen fortsätter att göra vinst.
Kommer de att pumpa in sina vinstpengar i verksamheten?
Kommer kommunerna att satsa
Tror Eva Franchell själv på det hon skriver?
Vi väntar på socialdemokraterna, men partiledardebatten i tv 5 maj gav knappast några förhoppningar. Titanic håller kursen.
Så ödelägger man ett skolsystem av Gunnar Stensson
Man kommunaliserar skolan.
Man avskaffar Skolöverstyrelsens kontroll av kvalitet och likvärdighet.
Man låter kommunernas skilda förutsättningar spränga skolans likvärdighet.
Man inför skolpeng för att ge rovgiriga riskkapitalbolag en vittring av vinst.
Man ser eleverna som kunder i stället för som framtidens bärare.
Man inför rätt att fritt etablera fristående skolor för att släppa in exploatörerna.
Man beslutar om det fria skolvalet för att öppna marknaden.
Man välkomnar riskkapitalisterna när de kommer flåsande.
Man ignorerar deras nedskärningar i antal lärare, speciallärare, bibliotek med mera.
Man gör det möjligt att placera deras vinster i skatteparadis.
Man gör betygsinflation till skolbolagens effektivaste marknadsföring.
Man tvingar även kommunala skolor till betygsinflation för att möta konkurrensen.
Man gör höga betyg till urvalsprincip för elevernas vidare utbildning.
Man låter lärarna korrumperas av rektorer, föräldrar och elever.
Man ser till att Skolbolagen kan stoppa all insyn i sin skolverksamhet.
Man låter hederliga lärare mobbas och tvingas sluta.
Man uppmuntrar medelklassen att flytta sina barn från kamraterna i utsatta områden.
Man välkomnar att segregationen ökar snabbt.
Man ser gärna att kunskaperna blir sämre, bara betygen blir högre.
Man accepterar att majoriteten av lärarna vill bort lämna skolan.
Man organiserar lärarutbildningen så att bara studenter som inte ser någon annan möjlighet hamnar där.
Den destruktiva processen har passerat en tipping point. Den är nu ohejdbar.
Skolminister Jan Björklund försöker bromsa genom att införa nya betyg, centrala prov för yngre elever och annan byråkratisk kontroll.
Byråkratin krossar de kvarvarande lärarna. Efter kritik minskar skolminister Jan Björklund byråkratin. Allt återgår till det det tidigare läget.
Men katastrofens grundorsaker kvarstår oförändrade: kommunaliseringen, det fria valet, skolpengen, de fristående skolorna, driftkapitalbolagen och exploateringen av skolans resurser.
Jan Björklunds oljetanker vänder inte
Den stävar spikrakt mot isberget medan regeringen lugnar oroliga passagerare med löften om bättre lärarutbildning och satsningar på dåliga skolor som utarmats av riskkapitalisterna.
Kursen är den rätta, trots allt, fastslår Sydsvenskan.
M, C, FP och KD står orörliga på kommandobryggan och stirrar dödsföraktande på isberget som tornar upp sig framför dem. Närmare Gud till dig.
Men MP drar öronen åt sig och börjar titta efter livbåtarna.
Man avskaffar Skolöverstyrelsens kontroll av kvalitet och likvärdighet.
Man låter kommunernas skilda förutsättningar spränga skolans likvärdighet.
Man inför skolpeng för att ge rovgiriga riskkapitalbolag en vittring av vinst.
Man ser eleverna som kunder i stället för som framtidens bärare.
Man inför rätt att fritt etablera fristående skolor för att släppa in exploatörerna.
Man beslutar om det fria skolvalet för att öppna marknaden.
Man välkomnar riskkapitalisterna när de kommer flåsande.
Man ignorerar deras nedskärningar i antal lärare, speciallärare, bibliotek med mera.
Man gör det möjligt att placera deras vinster i skatteparadis.
Man gör betygsinflation till skolbolagens effektivaste marknadsföring.
Man tvingar även kommunala skolor till betygsinflation för att möta konkurrensen.
Man gör höga betyg till urvalsprincip för elevernas vidare utbildning.
Man låter lärarna korrumperas av rektorer, föräldrar och elever.
Man ser till att Skolbolagen kan stoppa all insyn i sin skolverksamhet.
Man låter hederliga lärare mobbas och tvingas sluta.
Man uppmuntrar medelklassen att flytta sina barn från kamraterna i utsatta områden.
Man välkomnar att segregationen ökar snabbt.
Man ser gärna att kunskaperna blir sämre, bara betygen blir högre.
Man accepterar att majoriteten av lärarna vill bort lämna skolan.
Man organiserar lärarutbildningen så att bara studenter som inte ser någon annan möjlighet hamnar där.
Den destruktiva processen har passerat en tipping point. Den är nu ohejdbar.
Skolminister Jan Björklund försöker bromsa genom att införa nya betyg, centrala prov för yngre elever och annan byråkratisk kontroll.
Byråkratin krossar de kvarvarande lärarna. Efter kritik minskar skolminister Jan Björklund byråkratin. Allt återgår till det det tidigare läget.
Men katastrofens grundorsaker kvarstår oförändrade: kommunaliseringen, det fria valet, skolpengen, de fristående skolorna, driftkapitalbolagen och exploateringen av skolans resurser.
Jan Björklunds oljetanker vänder inte
Den stävar spikrakt mot isberget medan regeringen lugnar oroliga passagerare med löften om bättre lärarutbildning och satsningar på dåliga skolor som utarmats av riskkapitalisterna.
Kursen är den rätta, trots allt, fastslår Sydsvenskan.
M, C, FP och KD står orörliga på kommandobryggan och stirrar dödsföraktande på isberget som tornar upp sig framför dem. Närmare Gud till dig.
Men MP drar öronen åt sig och börjar titta efter livbåtarna.
Fem skäl till varför det är rätt att bojkotta Israel från Eurovision Song Contest av Olof Holmgren
1. Kulturell bojkott fungerar
Det första som människor tänker på när de hör ordet ”bojkott” är oftast en ekonomisk bojkott. Intresset ljuger ju aldrig. Det stämmer att den ekonomiska bojkotten är viktig, det visar inte minst aktionerna mot företag som G4S och Veolia som mist kontrakt i miljardklassen på grund av sin inblandning i den israeliska ockupationen. Men en kulturell bojkott verkar på ett annat sätt. Den riktar sig mot hjärtat snarare än mot plånboken. Det vittnar det sydafrikanska exemplet om. Idrottsmän, akademiker och artister kunde inte resa jorden runt för att representera sitt land på tävlingar, konferenser och festivaler. Det gör ont i ett lands folksjäl att bli utsatta för en bojkott. Det är det som är själva poängen.
2. Kulturen ska tvätta bort apartheidstämpeln
Den israeliska regeringen har haft det tufft i världsopinionen de senaste åren. Efter anfallet på Gaza år 2009 och attacken mot den fredliga Ship to Gaza-flottan 2010 där man dödade nio aktivister nådde denna utveckling sin absoluta botten. Sedan dess har stora resurser satsats på att försöka tvätta bort det dåliga ryktet. Arye Mekel, hög tjänsteman i kulturfrågor på det israeliska utrikesdepartementet, sade år 2009 till New York Times att “we will send well-known novelists and writers overseas, theater companies, exhibits. This way you show Israel’s prettier face, so we are not thought of purely in the context of war.” Det kallas whitewashing, ett försöka att tvätta bort en negativ stämpel genom att försöka skapa positiva bilder. I Israels fall handlar det om turism, högteknologi och kultur, som Arye Mekel så tydligt belyser. Det är en bisarr logik, som om vackra stränder eller välkoreograferade dansföreställningar kan dölja ockupation och övergrepp.
3. Bojkott och dialog står inte i motsättning till varandra
Idag den 15 maj uppmärksammas den så kallade Nabka-dagen. Nakba är arabiska och betyder ”katastrof” och betecknar den etniska rensning av 700 000-800 000 palestinier som genomfördes i samband med staten Israels bildande. Det är 65 år sedan och ännu har flyktingarna inte tillåtits att återvända – trots att denna rätt har blivit fastslagen i FN:s säkerhetsråds resolution nr 194. Många är inte medvetna om detta faktum. Om du inte visste det innan vet du det nu, och du gör det genom en dialog som denna debattartikel har öppnat upp. Det är en dialog som finns tack vare de bojkottkrav som rests i samband med Eurovision Song Contest. Det är en annan dialog än vad de mäktiga vill ha. Den typ av dialog och ”fredsprocess” som sedan Osloavtalet 1993 har inneburit en fördubbling av antalet illegala bosättare.
Det första som människor tänker på när de hör ordet ”bojkott” är oftast en ekonomisk bojkott. Intresset ljuger ju aldrig. Det stämmer att den ekonomiska bojkotten är viktig, det visar inte minst aktionerna mot företag som G4S och Veolia som mist kontrakt i miljardklassen på grund av sin inblandning i den israeliska ockupationen. Men en kulturell bojkott verkar på ett annat sätt. Den riktar sig mot hjärtat snarare än mot plånboken. Det vittnar det sydafrikanska exemplet om. Idrottsmän, akademiker och artister kunde inte resa jorden runt för att representera sitt land på tävlingar, konferenser och festivaler. Det gör ont i ett lands folksjäl att bli utsatta för en bojkott. Det är det som är själva poängen.
2. Kulturen ska tvätta bort apartheidstämpeln
Den israeliska regeringen har haft det tufft i världsopinionen de senaste åren. Efter anfallet på Gaza år 2009 och attacken mot den fredliga Ship to Gaza-flottan 2010 där man dödade nio aktivister nådde denna utveckling sin absoluta botten. Sedan dess har stora resurser satsats på att försöka tvätta bort det dåliga ryktet. Arye Mekel, hög tjänsteman i kulturfrågor på det israeliska utrikesdepartementet, sade år 2009 till New York Times att “we will send well-known novelists and writers overseas, theater companies, exhibits. This way you show Israel’s prettier face, so we are not thought of purely in the context of war.” Det kallas whitewashing, ett försöka att tvätta bort en negativ stämpel genom att försöka skapa positiva bilder. I Israels fall handlar det om turism, högteknologi och kultur, som Arye Mekel så tydligt belyser. Det är en bisarr logik, som om vackra stränder eller välkoreograferade dansföreställningar kan dölja ockupation och övergrepp.
3. Bojkott och dialog står inte i motsättning till varandra
Idag den 15 maj uppmärksammas den så kallade Nabka-dagen. Nakba är arabiska och betyder ”katastrof” och betecknar den etniska rensning av 700 000-800 000 palestinier som genomfördes i samband med staten Israels bildande. Det är 65 år sedan och ännu har flyktingarna inte tillåtits att återvända – trots att denna rätt har blivit fastslagen i FN:s säkerhetsråds resolution nr 194. Många är inte medvetna om detta faktum. Om du inte visste det innan vet du det nu, och du gör det genom en dialog som denna debattartikel har öppnat upp. Det är en dialog som finns tack vare de bojkottkrav som rests i samband med Eurovision Song Contest. Det är en annan dialog än vad de mäktiga vill ha. Den typ av dialog och ”fredsprocess” som sedan Osloavtalet 1993 har inneburit en fördubbling av antalet illegala bosättare.
4. Bojkotten tvingar Israel att ansvara för sin handlingar
Bojkotten bygger på väldokumenterade fakta kring effekterna av den israeliska politiken. En EU-rapport från 2012 talar om ”tvångs- förflyttning av ursrpungsbefolkningen” på Västbanken – etnisk rensning med andra ord. Human Rights Watch skriver att "palestinians face systematic discrimination merely because of their race, ethnicity, and national origin, depriving them of electricity, water, schools, and access to roads, while nearby Jewish settlers enjoy all of these state-provided benefits”.
Amnesty International konstaterar att Israels diskriminerande kontroll över vattenresurser förvägrar palestinier rätten till vattentillgång. Den dåvarande svenska biståndsministern Carin Jämtin, idag socialdemokratisk partisekreterare, uttryckte det i en något vardagligare prosa då hon efter ett besök på Västbaken år 2005 beskrev den olagliga apartheidmure som ”helt obegriplig” och fortsatte med att säga att ”det går inte att uttrycka med ord hur vansinnigt sjuk den är”.
Detta är bara ett litet urval av de förbrytelser som ”Mellanösterns enda demokrati; (som Henry Bronett så elegant uttryckte det) gjort sig skyldig till. Att man får stå till svars för dessa handlingar kan väl knappast anses som mer än rätt? Att andra länder har gjort sig skyldiga till kränkningar mot de mänskliga rättigheterna kan väl knappast ursäkta Israels handlande? Detta sätt att argumentera missar också den taktiska dimensionen. Vi arbetar inte för bojkott av Israel för att det är det enda alternativet. Vi arbetar för en bojkott för att den har en chans att lyckas. Och vi gör det för att…
5. Det palestinska folket har sänt oss en uppmaning
I likhet med den globala bojkottrörelse mot Sydafrika kommer initiativet inifrån. De var de samlade palestinska folkrörelserna, både i och utanför de ockuperade områdena – över 200 fackföreningar, politiska partier, kvinnoförbund osv – som år 2005 samlades i ett upprop till omvärlden. ”Stöd oss i vår rättmätiga kamp” sade man. ”Hjälp oss på det sätt som ni kan”. Sedan dess har uppmaningen om bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) vuxit i styrka och allt fler har anslutit sig. Även israeliska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter. Det minsta vi kan göra är att hörsamma denna uppmaning.
Så visst blir det lite obekvämt. Men egentligen, är inte Eurovision Song Contest en liten sak i jämförelse med palestiniernas deceniumlånga kamp för frihet och rättvisa? Jag kommer att vara den första som välkomnar Israel tillbaka till Malmö den dag som Palestina är fritt.
Olof Holmgren, aktiv i Palestinanätverket i Malmö
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)