Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
2019-02-28
Välkommen till öppet hus - varje lördag!
Vänskapens hus, Bredgatan 19 i Lund
Vi börjar med servering kl 18.30.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
med reservation för ändringar
Lördag 2/3 Lisbeth Grönlund: Hjältar i slaveriets USA - om bibliofilen Charles Blockson, den underjordiska järnvägen och konduktören Harriet Tubman.
Anföranden med diskussion varar från 19.00 till c:a 20.15.
Vi har en ramp (köksvägen) så huset är tillgängligt till första våningen. Välj då ingången genom porten till gården Bredgatan 21. Hörselslinga finns.
Öppet husprogram våren 2019
med reservation för ändringar
Lördag 2/3 Lisbeth Grönlund: Hjältar i slaveriets USA - om bibliofilen Charles Blockson, den underjordiska järnvägen och konduktören Harriet Tubman.
Källbyområdet – Höje å och Dammarna
Vad kommer att hända? Charlotte Hägg Reader från Stadsbyggnads-kontoret kommer och berättar för oss.
Föreläsning på Klostergårdens bibliotek 4 mars kl. 19.
Arr. av KLOK och Klostergårdens bibliotek
Föreläsning på Klostergårdens bibliotek 4 mars kl. 19.
Arr. av KLOK och Klostergårdens bibliotek
Polskor och Protester
Röda Kapellet spelar folkets musik med gästande spelmän.
Ludvig Nordgren dirigerar och Bengt Olle Bengtsson presenterar.
Martas café vid Lunds stadsbibliotek
Lördag den 16 mars 2019 kl. 17:00
Kassan och café öppet från klockan 16:30
Entré: 50 :- (endast kontant betalning)
Affisch »
Väderleksrapport av G.S.
Morgon. Avenbokarnas långa grönskimrande muskler sträcker på sig i solskenet, kronornas kvistar lyser och de spetsiga knopparna vill spricka. Saven stiger och träddungen tätnar så att skatornas skuttande i gläntan blir svårare att urskilja. En fyllig ringduva hackar i det blöta bruna lövtäcket i vägkanten.
Afton. Blå skymning utanför fönstret i norr. Trädens konturer är lite upplösta. Plötsligt börjar det glöda mellan stammarna. Brinner det? Var? I Åhlén och Åkerlunds kontorsbyggnad? Eldskenet tilltar och lyser intensivare, lågor tycks fladdra. Nej, det är solreflexer i en vinkel som gör att de syns just här, någon minut, just nu. Geometri. Det röda ljuset djupnar, blir scharlakansrött och försvinner.
Film- och boktips av Bertil Egerö
Smått omtumlad vandrar jag hem genom
eftermiddagsljuset i centrala Lund, där ingen verkar ha bråttom just
idag. Har sett Woman at War, en isländsk film som är något helt eljest:
en kvinna som går ut i full kamp mot aluminiumfabrik mm på isländsk
jord. Rekommenderas starkt!
Trailer »
Trailer »
Dessutom läser jag den fina boken
Sanningskonst, där Sven Lindqvist intervjuas av Stefan Jonsson: ett
samtal på hög nivå om hans tänkande, hans val av resor, hans litterära
inriktning, hans böcker. Rekommenderas.
8 mars 2019
VB brukar informera om vad som är på gång
denna dag. Det är inte helt enkelt att få en överblick över allt så
årets info inskränker sig till två demonstrationer som var lätthittade
på nätet. Dessutom kan den intresserade höra om starka kvinnor i Lunds
domkyrka. En film om Moa Martinsson visas på Pandora i Malmö mm mm.
Lund
En demonstration med två olika inbjudande event på Facebook.
Lund
En demonstration med två olika inbjudande event på Facebook.
Den 8 mars demonstrerar vi gemensamt för alla kvinnors rättigheter.
På Stortorget kl. 17.00 kommer F!, V, S och MP hålla gemensamt möte och demonstration. Från F! talar Gunno Gunnmo, riksdagskandidat, fd. polis och ordförande för Polisförbundet, och Sengül Köse Lindqvist, ledamot för F! i Socialnämnden och ersättare i Kommunfullmäktige, om mänsklig säkerhet och kvinnors rättigheter! Efter det går vi i gemensamt demonstrationståg genom Lund.
Facebook »
På Stortorget kl. 17.00 kommer F!, V, S och MP hålla gemensamt möte och demonstration. Från F! talar Gunno Gunnmo, riksdagskandidat, fd. polis och ordförande för Polisförbundet, och Sengül Köse Lindqvist, ledamot för F! i Socialnämnden och ersättare i Kommunfullmäktige, om mänsklig säkerhet och kvinnors rättigheter! Efter det går vi i gemensamt demonstrationståg genom Lund.
Facebook »
På den internationella kvinnodagen
träffas vi för en demonstration på Stortorget i Lund. En del av kampen
för ett jämställt samhälle.
I år gör vi det under följande tre paroller:
Lika lön för lika arbete!
Sex timmars arbetsdag!
Stoppa det sexualiserade våldet!
Vänsterpartiet och Ung Vänster återkommer med talare längre fram.
Väl mött och bjud gärna in fler till eventet så att vi visar att vi är många som vill se ett jämställt samhälle.
Facebook »
MalmöI år gör vi det under följande tre paroller:
Lika lön för lika arbete!
Sex timmars arbetsdag!
Stoppa det sexualiserade våldet!
Vänsterpartiet och Ung Vänster återkommer med talare längre fram.
Väl mött och bjud gärna in fler till eventet så att vi visar att vi är många som vill se ett jämställt samhälle.
Facebook »
Den feministiska kampen behövs mer än
någonsin. I Europa och världen vinner rasistiska högerpartier mark.
Aborträtten hotas, EU militariseras och kvinnors kroppar säljs på
marknad genom surrogatmödraskap och prostitution. I Sverige går
vapenexporten på högvarv samtidigt som gränserna hålls stängda för de
som flyr från krig. Kvinnor tvingas fortfarande ta största ansvaret för
hem och barn, har lägre löner och sämre arbetsvillkor. Åtta män äger
mer än halva världens befolkning, de rika blir rikare och de fattiga
blir fattigare.
Bortom orättvisorna finns en verklighet som kan bli vår!
Den 8 mars hyllar vi kvinnors kamp över hela världen med en stor demonstration och härligt efterhäng på Inkonst i Malmö.
Vi samlas klockan 17:00 på Gustav Adolfs Torg och demonstrerar tillsammans till Möllevångstorget.
Dörrarna till Inkonst öppnas kl 19.00
Bortom orättvisorna finns en verklighet som kan bli vår!
Den 8 mars hyllar vi kvinnors kamp över hela världen med en stor demonstration och härligt efterhäng på Inkonst i Malmö.
Vi samlas klockan 17:00 på Gustav Adolfs Torg och demonstrerar tillsammans till Möllevångstorget.
Dörrarna till Inkonst öppnas kl 19.00
Naturreservatet Höje å av Gunnar Stensson
Gör Höjeådalen till ett kommunalt naturreservat! föreslår Miljöpartiets Karin Svensson Smith och Axel Hallberg i en motion.
På det sättet skulle man kunna stoppa Lunds och Staffanstorps miljökatastrofala planer på att förvandla området kring ån till ett sammanhängande bostadsområde runt Klostergårdens nya station.
Det finns redan ett sammanhängande, växande bostadsområde med snart 10 000 invånare nära stationen, nämligen Klostergården, med affärscentrum och skola, från höghusen vid Arenan till det alltmer urbaniserade Sankt Lars.
Väster om järnvägen finns däremot bara det obebodda ödsliga inhägnade Södra företagsområdet och reningsverket som kommer att vara kvar minst tio år till.
Staffanstorps åkermark söder om ån bör bevaras och Staffanstorps bostadspolitik kan inrikta sig på området runt stationen i Hjärup och inte på Klostergårdsstationen.
Kom till föreläsningen i Klostergårdens bibliotek måndagen den 4 mars klockan 19 om kommunens planer för Höje å och dammarna! Delta sedan i samrådet om den fördjupade översiktsplanen för området som kommer att äga rum, när sommaren närmar sig!
På det sättet skulle man kunna stoppa Lunds och Staffanstorps miljökatastrofala planer på att förvandla området kring ån till ett sammanhängande bostadsområde runt Klostergårdens nya station.
Det finns redan ett sammanhängande, växande bostadsområde med snart 10 000 invånare nära stationen, nämligen Klostergården, med affärscentrum och skola, från höghusen vid Arenan till det alltmer urbaniserade Sankt Lars.
Väster om järnvägen finns däremot bara det obebodda ödsliga inhägnade Södra företagsområdet och reningsverket som kommer att vara kvar minst tio år till.
Staffanstorps åkermark söder om ån bör bevaras och Staffanstorps bostadspolitik kan inrikta sig på området runt stationen i Hjärup och inte på Klostergårdsstationen.
Kom till föreläsningen i Klostergårdens bibliotek måndagen den 4 mars klockan 19 om kommunens planer för Höje å och dammarna! Delta sedan i samrådet om den fördjupade översiktsplanen för området som kommer att äga rum, när sommaren närmar sig!
Den svenska trafiken klarar inte utsläppsmålen.
Klimatkatastrofen går inte att hejda så länge nuvarande tillväxt- och konsumtionspolitik fortsätter. Det begriper alla – ändå fortsätter alla som vanligt. Trafiken klarar inte de nödvändiga utsläppsmålen.
Häromdagen har vi kunnat läsa om E22-ans utbyggnad genom Lund och E6-ans nya körfält förbi Lomma. Besluten går ut på att göra det bekvämare för den ökande lastbilstrafiken.
Samtidigt vill man borra sönder och förgifta Österlen för att utvinna grundämnet vanadin, som man försöker inbilla folk skulle lösa klimatkrisen genom en övergång till elbilar.
Överallt på planeten fortsätter man på samma sätt. Det lokala i Lund och Sverige är globalt.
Det är just sådana planer som gör katastrofen oundviklig om de genomförs, samtidigt som vi som enskilda ambitiöst sorterar plast från papper. Planerna är slag i ansiktet på våra miljöansträngningar.
Sydsvenskan nämner inte de missade utsläppsmålen i dagens tidning, trots att det är den viktigaste nyheten.
Cancersjuka barn nekas vård av Israel
av Gunnar Olofsson
Ungefär 8.500 personer i Gaza, varav
640 barn, får inte den vård de skulle behöva för sina cancersjukdomar.
Det konstateras i en studie utförd av det palestinska
människorättscentret (PCHR) i Gaza. Orsaken är brist på elektricitet,
mediciner och utrustning och svårigheter att lämna området för vård.
De vanligaste cancersjukdomarna hos barnen är leukemi , lymfom och hjärntumörer – sjukdomar som kräver flera olika mediciner som ges tillsammans - samt utrustning för diagnostik och strålbehandling. I nuläget är det brist på 42 viktiga cancermediciner, eller 65% av det som behövs, vilket gör att barnen inte kan få de doser av rätt medicin under rätt tid de behöver för att bli botade.
Samtidigt med att de israeliska myndigheterna stoppar import till Gaza av livsviktiga mediciner nekar man också sjuka utresetillstånd till det palestinska Västbanken eller något annat land för att få vård där. Ungefär hälften av alla ansökningar avslås – ofta utan särskild anledning – eller förhalas tills det blivit för sent att resa. Under 2018 hindrades på detta sätt 10.057 patienter från att få nödvändig vård.
Förra året demonstrerade cancersjuka kvinnor i Gaza mot att berövas livsviktig behandling. Och under den internationella Barncancerdagen nyligen (15 februari) uppmärksammades åter situationen för Gazas cancersjuka. Men inte i Sverige. Medan cancersjuka barn dör i onödan i Gaza ser många i vårt land istället fram mot en fin Eurovisions-fest i Israel tillsammans med de som bär ansvaret.
De vanligaste cancersjukdomarna hos barnen är leukemi , lymfom och hjärntumörer – sjukdomar som kräver flera olika mediciner som ges tillsammans - samt utrustning för diagnostik och strålbehandling. I nuläget är det brist på 42 viktiga cancermediciner, eller 65% av det som behövs, vilket gör att barnen inte kan få de doser av rätt medicin under rätt tid de behöver för att bli botade.
Samtidigt med att de israeliska myndigheterna stoppar import till Gaza av livsviktiga mediciner nekar man också sjuka utresetillstånd till det palestinska Västbanken eller något annat land för att få vård där. Ungefär hälften av alla ansökningar avslås – ofta utan särskild anledning – eller förhalas tills det blivit för sent att resa. Under 2018 hindrades på detta sätt 10.057 patienter från att få nödvändig vård.
Förra året demonstrerade cancersjuka kvinnor i Gaza mot att berövas livsviktig behandling. Och under den internationella Barncancerdagen nyligen (15 februari) uppmärksammades åter situationen för Gazas cancersjuka. Men inte i Sverige. Medan cancersjuka barn dör i onödan i Gaza ser många i vårt land istället fram mot en fin Eurovisions-fest i Israel tillsammans med de som bär ansvaret.
The Guardian. Migration och antisemitism.
av Gunnar Stensson
Åren kring millennieskiftet brukade jag gå till
Sydsvenskans gamla hörna vid Lundagård, köpa mig en kopp kaffe och
bläddra igenom Times och Washington Post och Le Monde för att kolla
nyheter, recensioner och analyser som intresserade mig. Sedan flyttade
Sydsvenskan och den möjligheten försvann.
Men samtidigt blev världspressen – och den svenska pressen – gratis tillgänglig på nätet. Där kunde man följa marknadsekonomins historiska sammanbrott 2007-08 dag för dag, läsa om Occupy-rörelsen och ta del av ekonomiska analyser i New York Times.
Jag läste också nästan dagligen den regeringskritiska israeliska tidningen Haaretz och använde material därifrån om de upprepade folkrättsvidriga krigen i Gaza och den illegala bosättningspolitiken.
Sedan blev journalistiken på nätet dyr och svårtillgänglig, långt bortom VB:s resurser.
När Haaretz inte längre var tillgänglig i min dator gick jag till stadsbibliotekets tidningsrum, men där fanns bara tidningens hebreiska version som ingen läste. Stadsbiblioteket flyttade dock snart över prenumerationen till Haaretz engelskspråkiga veckoupplaga. Men nyheterna där kommer förstås senare än i dagspressen.
Men samtidigt blev världspressen – och den svenska pressen – gratis tillgänglig på nätet. Där kunde man följa marknadsekonomins historiska sammanbrott 2007-08 dag för dag, läsa om Occupy-rörelsen och ta del av ekonomiska analyser i New York Times.
Jag läste också nästan dagligen den regeringskritiska israeliska tidningen Haaretz och använde material därifrån om de upprepade folkrättsvidriga krigen i Gaza och den illegala bosättningspolitiken.
Sedan blev journalistiken på nätet dyr och svårtillgänglig, långt bortom VB:s resurser.
När Haaretz inte längre var tillgänglig i min dator gick jag till stadsbibliotekets tidningsrum, men där fanns bara tidningens hebreiska version som ingen läste. Stadsbiblioteket flyttade dock snart över prenumerationen till Haaretz engelskspråkiga veckoupplaga. Men nyheterna där kommer förstås senare än i dagspressen.
The Guardian finns på nätet! I sin helhet. Den är undantaget i världspressen. Den citeras allt oftare i Sverige, och sannolikt också i resten av världen. Det är enklare att använda The Guardian än att trassla sig förbi de andra tidningarnas ekonomiska spärrar.
The Guardians särställning aktualiserades idag, den 27 februari, då två artiklar som hämtat inspiration och material därifrån, publicerades på Sydsvenskans kultursidor, en av Peter Larsson och en av Kenneth Hermele.
Petter Larssons artikel Där går gränsen kritiserar EU-förslaget att man ska dumpa migranter på så kallade landstigningsplattformar i afrikanska länder. Plattformarna riskerar att förvandlas till fängelser i rättsosäkra stater för folk som inga brott begått.
Han citerar The Guardian (26/2) enligt vilken den Afrikanska Unionen råder sina medlemmar att ta avstånd från EU-förslaget för att det strider mot internationell rätt och riskerar att kränka migranternas rättigheter.
Något att uppmärksamma inför EU-valet!
Kenneth Hermele citerar i artikeln Antisemitism – en kris för fler än Corbyn The Guardian (15/2) där experter framhåller, att bakgrunden till den ökande antisemitismen är att vi befinner oss i en ”perfekt antisemitisk storm”: växande högerextremism, spridning av konspirations-teorier om ”världssionismens” makt som tillsammans med en allt hätskare ton i offentligheten bygger upp förutsättningar för antisemitism som väl ingen trodde vi skulle behöva återse i Europa efter nazismens nederlag.
Hermele kritiserar den definition av antisemitism som 2015 antogs av IHRA, International Holocaust Rememberance Alliance. Visserligen heter det där att ”kritik av Israel av samma slag som riktas mot andra länder ska inte anses som antisemitism”, men sedan följer ett antal exempel på antisemitism som varken det brittiska Labour eller de judiska fredsgrupperna kan acceptera eftersom de riskerar att förvandla frågan om antisemitism till en fråga om för eller emot Israel.
Hermele är själv medlem i en av dessa grupper JIPF, Judar för en israelisk palestinsk fred. Att kritisera Israel för brott mot folkrätten är inte antisemitism, framhåller grupperna. Svårare borde det inte vara, skriver Hermele. Det är bara att instämma.
JIPF är inte antisemitisk. Antisemitisk kan man däremot kalla Netanyahus regering för att den trakasserar de judar som försvarar folkrätten.
Det är uppenbart att The Guardian vinner inflytande på att inte begära betalt för sitt innehåll. Den kanske rentav tjänar på det.
2019-02-21
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Vårpromenad i Sankt Lars och Klostergården för att se allt som byggs
Samling söndagen den 24 januari klockan 14.00 vid Källbybadet.
Vi går genom Källbykvarteren vid ån och till den nya stora byggplatsen där centralköket låg. 80 nya lägenheter ska byggas och vägen och bron ska breddas. Sedan fortsätter vi genom den vackra parken till den plats där en ny sporthall planeras för skolorna.
I vägkanterna ser vi vintergäck, snödroppar, hassel och nässlor att koka soppa på.
Vi fortsätter i Klostergården längs Östanväg och ser parkeringsytorna där stor ny bebyggelse planeras. Till slut går vi upp till Central Park som snart blir färdigt.
Framtidens Klostergården växer snabbt!
Vi går genom Källbykvarteren vid ån och till den nya stora byggplatsen där centralköket låg. 80 nya lägenheter ska byggas och vägen och bron ska breddas. Sedan fortsätter vi genom den vackra parken till den plats där en ny sporthall planeras för skolorna.
I vägkanterna ser vi vintergäck, snödroppar, hassel och nässlor att koka soppa på.
Vi fortsätter i Klostergården längs Östanväg och ser parkeringsytorna där stor ny bebyggelse planeras. Till slut går vi upp till Central Park som snart blir färdigt.
Framtidens Klostergården växer snabbt!
----------
Klostergårdens Byalag har årsmöte måndagen den 25 februari klockan 19 i ABF-lokalen, Sunnanväg 14.
Årsberättelse, ekonomisk berättelse och verksamhetsplan ska behandlas och ny styrelse väljas.
Vi förbereder oss också inför Klostergårdsbibliotekets föreläsning måndagen den 4 mars klockan 19 om dammarna och Höje å.
Årsberättelse, ekonomisk berättelse och verksamhetsplan ska behandlas och ny styrelse väljas.
Vi förbereder oss också inför Klostergårdsbibliotekets föreläsning måndagen den 4 mars klockan 19 om dammarna och Höje å.
Gunnar Stensson
Doc Lounge Lund 28/2 19:00
Minding the Gap
Bing Liu/ 2018 / USA / English (no subtitles)
Bing Liu/ 2018 / USA / English (no subtitles)
First-time filmmaker Bing Liu’s
Oscar nominated documentary Minding the Gap is a coming-of-age saga of
three skateboarding friends in their Rust Belt hometown hit hard by
decades of recession. In his quest to understand why he and his friends
all ran away from home when they were younger, Bing follows
23-year-old Zack as he becomes a father and 17-year-old Keire as he
gets his first job. As the film unfolds, Bing is thrust into the middle
of Zack’s tumultuous relationship with his girlfriend and Keire’s
inner struggles with racial identity and his deceased father. While
navigating a complex relationship between his camera and his friends,
Bing explores the gap between fathers and sons, between discipline and
domestic abuse, and ultimately that precarious chasm between childhood
and becoming an adult.
Trailer »
Trailer »
Polskor och Protester
Röda Kapellet spelar folkets musik med gästande spelmän.
Ludvig Nordgren dirigerar och Bengt Olle Bengtsson presenterar.
Martas café vid Lunds stadsbibliotek
Lördag den 16 mars 2019 kl. 17:00
Kassan och café öppet från klockan 16:30
Entré: 50 :- (endast kontant betalning)
Affisch »
The Swedish Human Rights Film Festival
Helgen 20-24 mars blir det
filmvisning och samtal kring temat mänskliga rättigheter och bland
titlarna märks Stockholm Filmfestival-vinnaren Firecrackers, den visuellt starka Anthropocene: The Human Epoch och Oscarsnominerade Capernaum.
Läs filmprogrammet och boka platser i god tid.
Samtliga filmer:
Firecrackers: ons 20/3 kl 18:30
Gaza Surf Club: tors 21/3 kl 18:30
Anthropocene: The Human Epoch: fre 22/3 kl 19:15
Capernaum: lör 23/3 kl 13:00
Under the Wire: lör 23/3 kl 16:00
Central Airport THF: sön 24/3 kl 13:00
Rafiki: sön 24/3 kl 16:00
Breathless: sön 24/3 kl 18:30
Läs filmprogrammet och boka platser i god tid.
Samtliga filmer:
Firecrackers: ons 20/3 kl 18:30
Gaza Surf Club: tors 21/3 kl 18:30
Anthropocene: The Human Epoch: fre 22/3 kl 19:15
Capernaum: lör 23/3 kl 13:00
Under the Wire: lör 23/3 kl 16:00
Central Airport THF: sön 24/3 kl 13:00
Rafiki: sön 24/3 kl 16:00
Breathless: sön 24/3 kl 18:30
Bombmännen av Gunnar Stensson
För tre veckor sedan förklarade Donald Trump att USA lämnar 
det ömsesidiga INF-avtalet om nedrustning av medeldistansrobotar.
Följande dag gjorde Vladimir Putin detsamma. I onsdags sa Putin: ”Om USA placerar kärnvapenbestyckade robotar i Europa tvingas Ryssland svara med robotar vars mål är platser i USA där beslut fattas.”
Under den gångna veckan reste den amerikanske utrikesministern Mike Pence till Europa för att beordra EU att gå ur kärnenergiavtalet med Iran. Fru Merkel var tveksam.
Sverige vill ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.
Donald Trump avråder.
Per T Ohlsson blir förskräckt. Hans söndagskrönika den 17 februari har rubriken: ”Förbudskonventionen är oförenlig med Natos avskräckningsdoktrin”.
det ömsesidiga INF-avtalet om nedrustning av medeldistansrobotar. Följande dag gjorde Vladimir Putin detsamma. I onsdags sa Putin: ”Om USA placerar kärnvapenbestyckade robotar i Europa tvingas Ryssland svara med robotar vars mål är platser i USA där beslut fattas.”
Under den gångna veckan reste den amerikanske utrikesministern Mike Pence till Europa för att beordra EU att gå ur kärnenergiavtalet med Iran. Fru Merkel var tveksam.
Sverige vill ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.
Donald Trump avråder.
Per T Ohlsson blir förskräckt. Hans söndagskrönika den 17 februari har rubriken: ”Förbudskonventionen är oförenlig med Natos avskräckningsdoktrin”.
En folkefiende grönmålar
Erna Solberg, Fremskrittspartiet, försöker dölja att Norge utökar sin
oljeutvinning. Det statliga bolaget Equinor (Statoil) producerade 2017
mer olja och naturgas än någonsin tidigare. Vinsten blev också större.
I år har den norska regeringen dessutom delat ut 83 licenser för att leta efter nya olje- och gaskällor.
Profiten ska förse norrmännen med elbilar. Elbilarna ska göra Oslo till en fossilfri stad.
Det finns ett nytt ord för sådana bedrägerier: Greenwash.
Greenwash är de värsta miljömarodörernas metod att dölja att de fyller atmosfären med mer CO2 än någonsin.
Källa: Eva Franchell, Norge, Norge, det är ett ruttet land Aftonbladet 15/2.
I år har den norska regeringen dessutom delat ut 83 licenser för att leta efter nya olje- och gaskällor.
Profiten ska förse norrmännen med elbilar. Elbilarna ska göra Oslo till en fossilfri stad.
Det finns ett nytt ord för sådana bedrägerier: Greenwash.
Greenwash är de värsta miljömarodörernas metod att dölja att de fyller atmosfären med mer CO2 än någonsin.
Källa: Eva Franchell, Norge, Norge, det är ett ruttet land Aftonbladet 15/2.
Miljörebellerna av Gunnar Stensson
Carl Schlyter, Thomas Hahn och Annika Lillemets har lämnat MP och bildat det nya partiet Vändpunkt.
De kräver att miljöskatterna och skatterna på utsläpp ska höjas
samtidigt som förmögenhetsskatt och arvsskatt återinförs för att
överbrygga den ekonomiska avgrund som skiljer fattiga och rika.
Det är inga revolutionära krav, snarare det minsta ett parti med beteckningen Vändpunkt (V?) kan kräva i klimatkatastrofens epok.
De hoppas att den växande miljöopinionen ska nå en tipping point som kan skölja in dem i EU-parlamentet och Sveriges Riksdag.
Och kanske opinionen verkligen närmar sig en tipping point. Den sluga Annie Lööf har gett upp sin kamp mot flygskatten.
Blir det i så fall Vändpunkt som fångar upp den nya radikala klimatopinionen?
Eller kan Miljöpartiet mot alla odds klara det?
Eller ska Reformisterna med skarpa miljö- och jämlikhetskrav lyckas rädda Socialdemokraterna ur januariförbannelsen som stöter bort både de miljöradikala och LO?
Marknadsliberalerna, enfrågepartiet vars krav på betyg från årskurs 4 i skolan förkastas av förtvivlade pedagoger, framstår som klimatets huvudfiende. Ni hörde väl Nyamki Sabuni i Ekdal och Ekdal häromdagen
Vänsterpartiets opinionssiffror stiger. Men ska V fånga upp klimatopinionen måste partiet koncentrera sig på kampen mot klimatförnekare och fascister i stället för att bråka om den 25-åriga EU-utträdesortodoxi som efterträtt tidigare partidogmer.
Det är inga revolutionära krav, snarare det minsta ett parti med beteckningen Vändpunkt (V?) kan kräva i klimatkatastrofens epok.
De hoppas att den växande miljöopinionen ska nå en tipping point som kan skölja in dem i EU-parlamentet och Sveriges Riksdag.
Och kanske opinionen verkligen närmar sig en tipping point. Den sluga Annie Lööf har gett upp sin kamp mot flygskatten.
Blir det i så fall Vändpunkt som fångar upp den nya radikala klimatopinionen?
Eller kan Miljöpartiet mot alla odds klara det?
Eller ska Reformisterna med skarpa miljö- och jämlikhetskrav lyckas rädda Socialdemokraterna ur januariförbannelsen som stöter bort både de miljöradikala och LO?
Marknadsliberalerna, enfrågepartiet vars krav på betyg från årskurs 4 i skolan förkastas av förtvivlade pedagoger, framstår som klimatets huvudfiende. Ni hörde väl Nyamki Sabuni i Ekdal och Ekdal häromdagen
Vänsterpartiets opinionssiffror stiger. Men ska V fånga upp klimatopinionen måste partiet koncentrera sig på kampen mot klimatförnekare och fascister i stället för att bråka om den 25-åriga EU-utträdesortodoxi som efterträtt tidigare partidogmer.
Nu är bakåt det nya framåt
Klimatet står i djup konflikt med kapitalistisk avreglering,
konstaterar Sverker Sörlin och ställer frågan: ”Om vi såg en
mänsklighet som visste att den måste minska sina CO2-utsläpp nästan till
noll och såg samma mänsklighet låta full frihet råda för både
produktion och konsumtion av CO2-utsläppande bränslen – vad skulle vi
tänka om denna civilisation?” (Antropocen, s 193)
Mats Skogkär har upptäckt att allt fler vill avskaffa den nyliberala avregleringspolitik som leder till ständigt ökad produktion och konsumtion – och han gillar det inte. SDS 21/2.
Göran Greider och Reformisterna kräver offentliga investeringar, regleringar av bostadsbyggandet, bort med vinster i välfärden och beskattning av höginkomsttagare.
Det är bra, men inte tillräckligt. Vi måste minska både vår produktion och vår konsumtion.
Mats Skogkär har upptäckt att allt fler vill avskaffa den nyliberala avregleringspolitik som leder till ständigt ökad produktion och konsumtion – och han gillar det inte. SDS 21/2.
Göran Greider och Reformisterna kräver offentliga investeringar, regleringar av bostadsbyggandet, bort med vinster i välfärden och beskattning av höginkomsttagare.
Det är bra, men inte tillräckligt. Vi måste minska både vår produktion och vår konsumtion.
På Medusas flotte: Paris 21 september 1938
av Gunnar Stensson
En grupp frivilliga ur
Internationella brigaden har hemförlovats från den sönderfallande
spanska republiken och inkvarterats i Cercles des Nations´ bibliotek i
Paris. En av dem är jag-berättaren i Peter Weiss Motståndets Estetik, utgiven 1997.
Han stiger upp tidigt den 21 september 1938 och promenerar genom sensommar-Paris till Louvren för att se Géricaults målning Medusas flotte.
Han, flyktingen, ser kriget komma, men fransmännen tycks omedvetna. De förnekar faran. Septembermorgonen är så vacker.
Han tänker på Spanien i fascismens våld, Österrike som har på våren har anslutit sig till Hitlertyskland och Tjeckoslovakien där hans föräldrar befinner sig och om vars öde Chamberlain förhandlar med Hitler. Inom ett år kommer andra världskriget att bryta ut.
Han tänker också på konstnären Géricault som levde när reaktionen hade tagit över den franska staten efter åren av frihet, jämlikhet och broderskap. För Géricault var Medusas flotte en symbol för den franska revolutionens sammanbrott. Flaggskeppet Medusa var på väg till den nya franska kolonin Senegal när hon förliste 1816. Géricault studerade i detalj expeditionens förlopp och hur man efter Medusas grundstötning överbelastade flotten med sjömän och soldater medan officerare och kolonialtjänstemän satte sig i livbåtarna. Han ägnade målningen av Medusas flotte resten av sitt liv och avled i kallbrand, 32 år gammal, efter att ha färdigställt den.
Avsnittet om Medusas flotte står att läsa på de första sidorna i Motståndets estetik, del 2. Boken anses svårläst, men det är den egentligen inte. Den kräver uppmärksamhet. Varje mening innehåller ny information.
Däremot
förutsätter boken historiska och kulturhistoriska kunskaper som man
kanske inte har, men lätt kan tillägna sig, till exempel genom att läsa
Klas-Göran Karlssons Det moderna trettioåriga kriget, som nyligen gavs ut.
I berättarens medvetande finns flera plan samtidigt: ett är hans egen situation och det hotande världskriget, ett annat Géricaults målning och ett tredje intrycken från Paris. Om man håller isär dem, är berättelserna enkla och raka. Vi går alla med flera berättelser i huvudet.
På många håll i dåvarande vpk arrangerade man studiecirklar om Motståndets estetik. I en av den medverkade C H Hermansson.
Partiet hade ett förlag, Arbetarkultur, som gav ut Motståndets estetik. Peter Weiss skrev på tyska och texten översattes av Ulrika Wallenström. Boken trycktes i Lund. Förlaget gav också ut verk av Marx, Lenin, Luxemburg, Dimitrov, Gramsci och andra. Att vara partimedlem innebar inte bara politiska diskussioner och basarbete. Det var ett sätt att bilda sig.
PS. Cirka 500 svenskar ingick i Internationella brigaden. 120 av dem stupade.
Han stiger upp tidigt den 21 september 1938 och promenerar genom sensommar-Paris till Louvren för att se Géricaults målning Medusas flotte.
Han, flyktingen, ser kriget komma, men fransmännen tycks omedvetna. De förnekar faran. Septembermorgonen är så vacker.
Han tänker på Spanien i fascismens våld, Österrike som har på våren har anslutit sig till Hitlertyskland och Tjeckoslovakien där hans föräldrar befinner sig och om vars öde Chamberlain förhandlar med Hitler. Inom ett år kommer andra världskriget att bryta ut.
Han tänker också på konstnären Géricault som levde när reaktionen hade tagit över den franska staten efter åren av frihet, jämlikhet och broderskap. För Géricault var Medusas flotte en symbol för den franska revolutionens sammanbrott. Flaggskeppet Medusa var på väg till den nya franska kolonin Senegal när hon förliste 1816. Géricault studerade i detalj expeditionens förlopp och hur man efter Medusas grundstötning överbelastade flotten med sjömän och soldater medan officerare och kolonialtjänstemän satte sig i livbåtarna. Han ägnade målningen av Medusas flotte resten av sitt liv och avled i kallbrand, 32 år gammal, efter att ha färdigställt den.
Avsnittet om Medusas flotte står att läsa på de första sidorna i Motståndets estetik, del 2. Boken anses svårläst, men det är den egentligen inte. Den kräver uppmärksamhet. Varje mening innehåller ny information.
Däremot
förutsätter boken historiska och kulturhistoriska kunskaper som man
kanske inte har, men lätt kan tillägna sig, till exempel genom att läsa
Klas-Göran Karlssons Det moderna trettioåriga kriget, som nyligen gavs ut.I berättarens medvetande finns flera plan samtidigt: ett är hans egen situation och det hotande världskriget, ett annat Géricaults målning och ett tredje intrycken från Paris. Om man håller isär dem, är berättelserna enkla och raka. Vi går alla med flera berättelser i huvudet.
På många håll i dåvarande vpk arrangerade man studiecirklar om Motståndets estetik. I en av den medverkade C H Hermansson.
Partiet hade ett förlag, Arbetarkultur, som gav ut Motståndets estetik. Peter Weiss skrev på tyska och texten översattes av Ulrika Wallenström. Boken trycktes i Lund. Förlaget gav också ut verk av Marx, Lenin, Luxemburg, Dimitrov, Gramsci och andra. Att vara partimedlem innebar inte bara politiska diskussioner och basarbete. Det var ett sätt att bilda sig.
PS. Cirka 500 svenskar ingick i Internationella brigaden. 120 av dem stupade.
Rapport från Vänsterpartiets EU-konferens
av Hanna Gunnarsson
Vänsterpartiet samlades för
EU-konferens helgen 16-17 februari i ett vårigt Norrköping, för att
anta valplattform och kandidatlista inför EU-valet 26/5. Det var en
mindre konferens än vad de vanliga kongresserna brukar vara, bara 75
ombud från partiets olika distrikt. Men den relativt lilla
konferenssalen fylldes ändå med många åhörare, ett stort antal
närvarande riksdagsledamöter, partistyrelseledamöter, valberedare och
såklart Vänsterpartets enda EU-parlamentariker Malin Björk. Bakom
talarstolen och presidiet syntes valbudskapet “Ett Europa för alla -
inte bara för de rika” (vilket är samma val-slogan som Vänsterpartiet
hade under de allmänna valen i september).
Konferensen inleddes av partiledare Jonas Sjöstedt som lyfte fram behovet av att arbeta för förändringar i Europa och EU när det gäller rasismen, högerextremismen och klimatförändringarna. Han hyllade också Vänsterpartiets första EU-parlamentariker Bengt Hurtig som, precis som Malin Björk, arbetade med att förändra de osunda privilegierna för EU-parlamentarikerna och för mer insyn i hur pengarna används. Jonas tal finns att se och höra på Vänsterpartiets hemsida. Det visades även en fin film med EU-parlamentariker från flera av de olika vänsterpartierna i EU, som har samlats bakom ett gemensamt budskap “Folkets tur nu” (“Maintenant le peuple” eller “Now the people”).
Debatten innan konferensen hade till stor del handlat om hur mycket valplattformen ska handla om kravet på utträde ur EU. En hårdare linje om utträde företräddes framförallt av Göteborgsdistriktet och Skånedistriktet. Debattinläggen kan läsas i efterhand på både Vänsterpartiets hemsida och på tidningen Flammans opinionssida. Det är såklart en intressant ideologisk debatt, men framförallt en debatt om strategi och taktik.
Vänsterpartiets programgrupp och partistyrelse valde att inte lyfta fram EU-utträdet i valplattformen, med hänvisning till att det inte finns en opinion för frågan, inte ens bland våra egna väljare, och att det inte är läge att driva en sådan fråga nu. Behovet av att vara tydliga i frågan om utträde efterfrågades från båda sidor av debatten.
Valplattformen lyfte istället upp kampen mot högerextremismen och klimatfrågan som det viktigaste i Vänsterpartiets EU-arbete den kommande mandatperioden. Diskussionen handlade alltså om hur mycket frågan om utträde ska drivas, inte om utträdet i sig. EU-utträdet står med i partiprogrammet (texten i partiprogrammet är “Vänsterpartiet verkar därför för att Sverige ska lämna EU”) och ifrågasattes inte i sak.
Trots den något hetsiga debatten före konferensen var diskussionerna på själva konferensen till största del mycket sakliga, lugna och kamratliga.
Valplattformen antogs med ett fåtal ändringar. Motionerna om att lyfta EU-utträdet i EU-valrörelsen blev avslagna med röstsiffrorna 41-30 (men kom ihåg att kravet står kvar i partiprogrammet). Konferensen beslutade att skriva in att flyktingavtalet med Turkiet ska rivas upp (motion 104) samt att handel med utsläppsrätter ska avskaffas (Jens Holms reservation).
Kandidatlistan inför EU-valet hade också diskuterats mycket innan konferensen.
Malin Björk är en mycket omtyckt EU-parlamentariker inom och utanför partiet, och ohotad på plats nummer 1 på listan.
På plats två stod kampen mellan Ana Sussner Rubin från Skåne (som var valberedningens förslag) och Deniz Butros från Östergötland (föreslagen på plats på plats 6), där Ana Sussner Rubin avgick med segern med en rösts marginal. Deniz Butros fick sedan plats nummer 3. Den fastställda listan har kvinnor på alla platserna till och med nummer 6.
Vänsterpartiet kommer nu gå ut i EU-valrörelse och hoppas såklart att vår starka politik för ett Europa för alla ger oss fler mandat än bara ett enda i EU-parlamentet. Valet är den 26/5 och vi hjälps alla åt att höja det ofta låga EU-valdeltagandet - uppmana alla era vänner och bekanta att gå och rösta!
Konferensen inleddes av partiledare Jonas Sjöstedt som lyfte fram behovet av att arbeta för förändringar i Europa och EU när det gäller rasismen, högerextremismen och klimatförändringarna. Han hyllade också Vänsterpartiets första EU-parlamentariker Bengt Hurtig som, precis som Malin Björk, arbetade med att förändra de osunda privilegierna för EU-parlamentarikerna och för mer insyn i hur pengarna används. Jonas tal finns att se och höra på Vänsterpartiets hemsida. Det visades även en fin film med EU-parlamentariker från flera av de olika vänsterpartierna i EU, som har samlats bakom ett gemensamt budskap “Folkets tur nu” (“Maintenant le peuple” eller “Now the people”).
Debatten innan konferensen hade till stor del handlat om hur mycket valplattformen ska handla om kravet på utträde ur EU. En hårdare linje om utträde företräddes framförallt av Göteborgsdistriktet och Skånedistriktet. Debattinläggen kan läsas i efterhand på både Vänsterpartiets hemsida och på tidningen Flammans opinionssida. Det är såklart en intressant ideologisk debatt, men framförallt en debatt om strategi och taktik.
Vänsterpartiets programgrupp och partistyrelse valde att inte lyfta fram EU-utträdet i valplattformen, med hänvisning till att det inte finns en opinion för frågan, inte ens bland våra egna väljare, och att det inte är läge att driva en sådan fråga nu. Behovet av att vara tydliga i frågan om utträde efterfrågades från båda sidor av debatten.
Valplattformen lyfte istället upp kampen mot högerextremismen och klimatfrågan som det viktigaste i Vänsterpartiets EU-arbete den kommande mandatperioden. Diskussionen handlade alltså om hur mycket frågan om utträde ska drivas, inte om utträdet i sig. EU-utträdet står med i partiprogrammet (texten i partiprogrammet är “Vänsterpartiet verkar därför för att Sverige ska lämna EU”) och ifrågasattes inte i sak.
Trots den något hetsiga debatten före konferensen var diskussionerna på själva konferensen till största del mycket sakliga, lugna och kamratliga.
Valplattformen antogs med ett fåtal ändringar. Motionerna om att lyfta EU-utträdet i EU-valrörelsen blev avslagna med röstsiffrorna 41-30 (men kom ihåg att kravet står kvar i partiprogrammet). Konferensen beslutade att skriva in att flyktingavtalet med Turkiet ska rivas upp (motion 104) samt att handel med utsläppsrätter ska avskaffas (Jens Holms reservation).
Kandidatlistan inför EU-valet hade också diskuterats mycket innan konferensen.
Malin Björk är en mycket omtyckt EU-parlamentariker inom och utanför partiet, och ohotad på plats nummer 1 på listan. På plats två stod kampen mellan Ana Sussner Rubin från Skåne (som var valberedningens förslag) och Deniz Butros från Östergötland (föreslagen på plats på plats 6), där Ana Sussner Rubin avgick med segern med en rösts marginal. Deniz Butros fick sedan plats nummer 3. Den fastställda listan har kvinnor på alla platserna till och med nummer 6.
Vänsterpartiet kommer nu gå ut i EU-valrörelse och hoppas såklart att vår starka politik för ett Europa för alla ger oss fler mandat än bara ett enda i EU-parlamentet. Valet är den 26/5 och vi hjälps alla åt att höja det ofta låga EU-valdeltagandet - uppmana alla era vänner och bekanta att gå och rösta!
Hanna Gunnarsson (v) riksdagsledamot
Framgafflat – om cykel och trafik:
Ökade dödstal i trafiken, hastighetsöverträdelser är regel, avsaknaden av mod med mera av Ulf Nymark
Kraftig ökning av antalet döda i trafiken
En av de sista dagarna i januari månad gick generaldirektörerna i Transportsstyrelsen och Trafikverket ut i en debattartikel i DN där de bland annat redovisade preliminära siffror över antalet omkomna i trafiken under förra året. Inte mindre än 325 personer omkom i vägtrafiken. Det är en ökning med 72 personer jämfört med 2017, vilket innebär en ökning med hela 28 procent. Nollvisionen är med andra ord på väg att förflytta sig helt utom räckhåll.
Majoriteten av motorfordonsförare kör för fort
Generaldirektörsduon redovisar också i siffror vad alla redan vet eller har på känn: majoriteten av motorfordonsförarna kör för fort. 55 procent av personbilsförarna, 60 procent av motorcyklisterna och inte mindre än 70 procent av lastbilschaufförerna kör fortare än den tillåtna hastigheten. Siffrorna är förstås förfärande, men jag hade kanske ändå väntat mej ännu högre andel som bryter mot hastighetsbestämmelserna. Men det är bara att konstatera att hastighetsöverträdelser är regel; det tillhör det normala sättet att köra för de flesta motorfordonsförare.
Hastigheten helt avgörande olycksorsak
Det finns tre orsaker bakom det absoluta flertalet olyckor: för hög hastighet, för hög hastighet och för hög hastighet. (Jovisst, är det många rattfyllerister inblandade. Men det är ändå hastigheten som är avgörande). Om alla motorfordonsförare sänkte hastigheten med 1 km per timme sparas 15 människoliv. Om alla höll hastigheten skulle 100 liv per års sparas. Men det handlar ju inte bara om att hålla hastigheten. Det handlar också i hög grad om att efterleva Trafikförordningens 2 kap. 1 §, där det heter ”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna”. Det vill säja hastigheten måste anpassas till vägen och gatans beskaffenhet, sikt, väglag och övrig trafik.
Sveriges åkeriföretag skyller på bristande vägunderhåll
I en replik på generaldirektörernas artikel skyller Richard Gegö, VD för Sveriges åkeriföretag trafikolyckorna på bristande vägunderhåll och viftar bort yrkesförarnas fortkörning. Han ”glömmer” då bort just vad Trafikförordningen säjer, att hastigheten måste anpassas till omständigheterna och vägens utformning. En kanske hade kanske kunnat förvänta sig att VD:n skulle göra utfästelser om att ta krafttag för att få yrkesförarna laglydiga, men det tycks vara för mycket begärt.
Dödsolyckan utanför Södra Sandby
En av de sista dagarna i januari månad gick generaldirektörerna i Transportsstyrelsen och Trafikverket ut i en debattartikel i DN där de bland annat redovisade preliminära siffror över antalet omkomna i trafiken under förra året. Inte mindre än 325 personer omkom i vägtrafiken. Det är en ökning med 72 personer jämfört med 2017, vilket innebär en ökning med hela 28 procent. Nollvisionen är med andra ord på väg att förflytta sig helt utom räckhåll.
Majoriteten av motorfordonsförare kör för fort
Generaldirektörsduon redovisar också i siffror vad alla redan vet eller har på känn: majoriteten av motorfordonsförarna kör för fort. 55 procent av personbilsförarna, 60 procent av motorcyklisterna och inte mindre än 70 procent av lastbilschaufförerna kör fortare än den tillåtna hastigheten. Siffrorna är förstås förfärande, men jag hade kanske ändå väntat mej ännu högre andel som bryter mot hastighetsbestämmelserna. Men det är bara att konstatera att hastighetsöverträdelser är regel; det tillhör det normala sättet att köra för de flesta motorfordonsförare.
Hastigheten helt avgörande olycksorsak
Det finns tre orsaker bakom det absoluta flertalet olyckor: för hög hastighet, för hög hastighet och för hög hastighet. (Jovisst, är det många rattfyllerister inblandade. Men det är ändå hastigheten som är avgörande). Om alla motorfordonsförare sänkte hastigheten med 1 km per timme sparas 15 människoliv. Om alla höll hastigheten skulle 100 liv per års sparas. Men det handlar ju inte bara om att hålla hastigheten. Det handlar också i hög grad om att efterleva Trafikförordningens 2 kap. 1 §, där det heter ”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna”. Det vill säja hastigheten måste anpassas till vägen och gatans beskaffenhet, sikt, väglag och övrig trafik.
Sveriges åkeriföretag skyller på bristande vägunderhåll
I en replik på generaldirektörernas artikel skyller Richard Gegö, VD för Sveriges åkeriföretag trafikolyckorna på bristande vägunderhåll och viftar bort yrkesförarnas fortkörning. Han ”glömmer” då bort just vad Trafikförordningen säjer, att hastigheten måste anpassas till omständigheterna och vägens utformning. En kanske hade kanske kunnat förvänta sig att VD:n skulle göra utfästelser om att ta krafttag för att få yrkesförarna laglydiga, men det tycks vara för mycket begärt.
Dödsolyckan utanför Södra Sandby
När dödsolyckor kommer nära inpå, som den i Södra
Sandby, blir hela det omgivande samhället en del av sorgen och alla
inser att det är ett människoliv – i detta fall ett ungt människoliv -
som släcks och att det inte enbart handlar om en siffra i statistiken. I
januari 2020 kommer denna olycka att ingå i en återigen alltför hög
dödlighet i trafiken – alltför hög oavsett om den totala siffran blir
lägre eller högre än år 2018.
Märkligt uttalande av polisen
Jag tänker inte kommentera själva omständigheterna kring olyckan utanför Södra Sandby, om inte annat för att jag vet alltför lite om den. Men jag reagerar kraftig på ett uttalande från polisen, som efter att ha konstaterat att bilens hastighet var ca 90 km/tim säjer: ”Det är ingen vansinnesomkörning och ingen jättehög hastighet” (Sydsvenskan 20 feb). Ingen jättehög hastighet?! På sträckan råder hastighetsbegränsning till 70 km/tim. Om att överskrida rådande hastighetsbestämmelser med nästan 30 procent inte är ”jättehög hastighet” – vad anser då polisen vara ”jättehög hastighet”?
”Vem är modig nog att göra något åt hastighetsproblemet på vägarna?”
Den frågan ställer Christer Hydén, professor emeritus i Trafik vid LTH, tillsammans med två andra forskare, i en artikel i Sydsvenskan den 17 februari. En av forskarnas slutsatser är att frivilliga åtgärder har mindre möjlighet att öka säkerheten än tvingande åtgärder. Inte heller sänkta hastighetsgränser har någon större effekt, eftersom gränserna inte hålls. Skärpt polis- och kameraövervakning har effekt, men kan inte bli heltäckande. Det bästa sättet att bestämma fordonets maxhastighet är med hjälp av en tvingande hastighetsbegränsare inmonterad i fordonen. Tekniken finns, det är bara att sätta igång och fatta beslut, menar forskarna.
För min del tror jag nog att modet att fatta ett sådant beslut kan finnas inom en del partier, men att det tyvärr lär det dröja ytterligare många år innan det finns en politisk majoritet för obligatorisk hastighetsbegränsare i motorfordonen. Det kanske låter pessimistiskt i överkant, men mot bakgrund av att det nu är 33 år sedan LTH i Lund påbörjade världens första försök med hastighetsbegränsare som gjorde det omöjligt att köra för fort som talar för snabba åtgärder.
Bil- och bilistlobbyn är den i särklass starkaste lobbygruppen i vårt land.
Märkligt uttalande av polisen
Jag tänker inte kommentera själva omständigheterna kring olyckan utanför Södra Sandby, om inte annat för att jag vet alltför lite om den. Men jag reagerar kraftig på ett uttalande från polisen, som efter att ha konstaterat att bilens hastighet var ca 90 km/tim säjer: ”Det är ingen vansinnesomkörning och ingen jättehög hastighet” (Sydsvenskan 20 feb). Ingen jättehög hastighet?! På sträckan råder hastighetsbegränsning till 70 km/tim. Om att överskrida rådande hastighetsbestämmelser med nästan 30 procent inte är ”jättehög hastighet” – vad anser då polisen vara ”jättehög hastighet”?
”Vem är modig nog att göra något åt hastighetsproblemet på vägarna?”
Den frågan ställer Christer Hydén, professor emeritus i Trafik vid LTH, tillsammans med två andra forskare, i en artikel i Sydsvenskan den 17 februari. En av forskarnas slutsatser är att frivilliga åtgärder har mindre möjlighet att öka säkerheten än tvingande åtgärder. Inte heller sänkta hastighetsgränser har någon större effekt, eftersom gränserna inte hålls. Skärpt polis- och kameraövervakning har effekt, men kan inte bli heltäckande. Det bästa sättet att bestämma fordonets maxhastighet är med hjälp av en tvingande hastighetsbegränsare inmonterad i fordonen. Tekniken finns, det är bara att sätta igång och fatta beslut, menar forskarna.
För min del tror jag nog att modet att fatta ett sådant beslut kan finnas inom en del partier, men att det tyvärr lär det dröja ytterligare många år innan det finns en politisk majoritet för obligatorisk hastighetsbegränsare i motorfordonen. Det kanske låter pessimistiskt i överkant, men mot bakgrund av att det nu är 33 år sedan LTH i Lund påbörjade världens första försök med hastighetsbegränsare som gjorde det omöjligt att köra för fort som talar för snabba åtgärder.
Bil- och bilistlobbyn är den i särklass starkaste lobbygruppen i vårt land.
Rätt och viktigt att bojkotta Eurovision i Israel
av Gunnar Olofsson
I maj står Israel värd för
Eurovisionsschlagern, Eurovision Song Contest, sedan sångerskan Netta
Barzilai segrat i förra årets tävling. Men att hålla finalen i Israel
är inte okontroversiellt. Israel är inte vilket land som helst utan en
ockupationsmakt som förtrycker det palestinska folket, berövar
palestinierna deras land, ödelägger deras kultur och bryter mot otaliga
FN-resolutioner och mot internationell rätt. Att hålla en
schlagerfestival i Israel borde vara lika otänkbart som en motsvarande
internationell tävling hade varit i apartheidtidens Sydafrika.
Två dagar efter Netta Barzilais triumf dödar israelisk militär 62 palestinier som demonstrerar i Gaza mot avspärrning och utsvältning, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Massakern sker samtidigt med en konsert med sångerskan i Tel Aviv på temat ”vi har anledning att vara lyckliga”. Under året som gått har dödandet fortsatt och fram till januari har 290 palestinier, inklusive 55 barn, dödats av skarp eldgivning från israelisk militär, medan över 26 000 (!) skadats – i många fall med livslånga handikapp som följd. Varje dag, varje vecka, tillkommer nya offer. På direkt fråga har Netta Barzilai inte någon kritik mot politiken, ”ingenting att vara ledsen för” – och hon har av den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu utnämnts till ”den bästa ambassadören för Israel”.
I ett upprop i brittiska The Guardian har 50 artister undertecknat ett upprop med uppmaningen att bojkotta Eurovisionsschlagern om den inte flyttas från Israel. ”Tävlingen har alltid hyllat värden som vänskap, inkludering, tolerans och mångfald” skriver artisterna i sitt upprop – värden som Israel med sin militärmakt, och ständiga övergrepp mot och diskriminering av palestinierna, inte kan leva upp till. En kulturell bojkott är också vad palestinierna önskar av oss. I ett uttalande från juni 2018 förklarar ett antal palestinska kulturorganisationer att ”den israeliska regimen av militär ockupation, kolonialism och apartheid flagrant använder Eurovision som sin officiella strategi” för att rentvätta politiken och ”avleda uppmärksamheten från dess krigsbrott mot palestinierna”. Den självklara konsekvensen av detta är en bojkott, inom kultur och på andra områden, tills förtrycket upphör.
Två dagar efter Netta Barzilais triumf dödar israelisk militär 62 palestinier som demonstrerar i Gaza mot avspärrning och utsvältning, och för rätten att lämna sin flyktingtillvaro. Massakern sker samtidigt med en konsert med sångerskan i Tel Aviv på temat ”vi har anledning att vara lyckliga”. Under året som gått har dödandet fortsatt och fram till januari har 290 palestinier, inklusive 55 barn, dödats av skarp eldgivning från israelisk militär, medan över 26 000 (!) skadats – i många fall med livslånga handikapp som följd. Varje dag, varje vecka, tillkommer nya offer. På direkt fråga har Netta Barzilai inte någon kritik mot politiken, ”ingenting att vara ledsen för” – och hon har av den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu utnämnts till ”den bästa ambassadören för Israel”.
I ett upprop i brittiska The Guardian har 50 artister undertecknat ett upprop med uppmaningen att bojkotta Eurovisionsschlagern om den inte flyttas från Israel. ”Tävlingen har alltid hyllat värden som vänskap, inkludering, tolerans och mångfald” skriver artisterna i sitt upprop – värden som Israel med sin militärmakt, och ständiga övergrepp mot och diskriminering av palestinierna, inte kan leva upp till. En kulturell bojkott är också vad palestinierna önskar av oss. I ett uttalande från juni 2018 förklarar ett antal palestinska kulturorganisationer att ”den israeliska regimen av militär ockupation, kolonialism och apartheid flagrant använder Eurovision som sin officiella strategi” för att rentvätta politiken och ”avleda uppmärksamheten från dess krigsbrott mot palestinierna”. Den självklara konsekvensen av detta är en bojkott, inom kultur och på andra områden, tills förtrycket upphör.
Enligt den israeliske historikern Ilan Pappé skulle en kulturell bojkott av Israel fylla samma funktion som den som genomfördes mot apartheid i Sydafrika. De vita afrikanderna såg sig, menar Pappé, som bärare av civilisation till den ”mörka kontinenten” Afrika på samma sätt som en del israeliska judar ser sig som förkämpar för demokrati och tolerans i ett arabiskt mörker – med tidigare premiärministerns, Ehud Barak, ord ett ”hem i djungeln”. Konst och musik fullgör, enligt Pappé, ”samma roll i den nationella israeliska myten som sport gjorde i sydafrikansk apartheid” – och att rubba den bilden kan leda till en framgång lika stor som i fallet Sydafrika.
Inte minst, kan man tillägga, gäller det Israels bild av sig självt som en frizon av tolerans för och välkomnande av människor med olika sexuell läggning, en oas för de olika delarna av hbtq-rörelsen – ett försök till skönmålning som inte minst Netta Barzilai är en del av. Som svar på detta har fram till februari över 80 hbtq-organisationer från ett 20-tal länder undertecknat ett upprop med uppmaningen att bojkotta såväl Eurovision som årets Pride-parad i Tel Aviv. Eurovision har, skriver man i uppropet, i många år fångat ”intresse, passion och stöd” från hbtq-rörelsen för att nu ses av Israel som en möjlighet till ”pinkwashing, det cyniska användandet av gay-rättigheter för att vända intresset från och normalisera Israels ockupation, bosättar-kolonialism och apartheid”.
Militär ockupation, folkfördrivning, fängslanden och mord på oppositionella får aldrig bli en accepterad del av Eurovisionsschlagern. Det är rätt och viktigt att nu bilda en så stark opinion att årets schlagerfestival flyttas från Israel. I Sverige gäller det att förmå Sveriges Television (SVT), som står för den svenska delen av festivalen, att besinna sitt ansvar och ställa in deltagandet om finalen inte flyttas från Israel till annat land. Vi kan alla hjälpa till i detta arbete. Påverka. Skriva till SVT. Underteckna de upprop som cirkulerar. Gärna Eurovisionsschlager – men inte i Israel!
2019-02-14
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Stadshallen LAB
Stilla Älskad, en fotoutställning om Lund av Lasse Sandström
Plats: Stadshallen Stortorget 9, Lund
11/2 – 29/3 (måndag-fredag) 12:00 - 17:00
Plats: Stadshallen Stortorget 9, Lund
11/2 – 29/3 (måndag-fredag) 12:00 - 17:00
Lasse Sandström är en lundabaserad
fotograf som under många år har dokumenterat staden, något som
sedermera resulterade i fotoboken ”Stilla Älskad, en fotobok om Lund”.
Nu är vi stolta att presentera en utställning som spinner vidare på
boken och presenterar en hel del nytagna bilder i den största enskilda
utställningen av Lasse Sandströms fotografier någonsin. Gator och torg,
innegårdar och portar, ingen detalj har varit för liten för att
undkomma Lasses öga och med en känsla för att fånga det vackra i det
mundana, bjuder Lasse på en storslagen kärleksförklaring till den gamla
staden med det stora hjärtat.
Liberalt?
Liberalerna vill belöna den före
detta demokratin Israel genom att i Trump's ledband flytta den svenska
ambassaden till Jerusalem. Detta efter fortsatta krigsförbrytelser och
ny Apartheidlagstiftning som formellt reducerar de koloniala
undersåtarna till andra klassens invånare. Det var ju liberalt av dem.
Miljönoteringar
När det dukade bordet försvinner går björnen på jakt, skriver
Anna-Lena Laurén i Sydsvenskan 12/2, och berättar om isbjörnarna som
går på gatorna i Novaja Zemljas huvudstad Belusjaja Guba. Över hälften
av Ryssland är täckt av permafrost. När den smälter läcker växthusgaser
och marken täcks av bottenlös dy, som på vintrarna förvandlas till ett
ispansar som täcker renarnas betesmark. Hon avslutar med följande
slutsats:
”I mitt bevakningsområde är det mycket tydligt att människan alltid är den förlorande parten i naturkatastrofer som orsakas av henne själv.”
Sedan 1990 har svenskars flygande utomlands ökat med 160 procent, konstaterar Sydsvenskan 11/2. 80 procent av flygresenärerna är privatpersoner.
”I mitt bevakningsområde är det mycket tydligt att människan alltid är den förlorande parten i naturkatastrofer som orsakas av henne själv.”
Sedan 1990 har svenskars flygande utomlands ökat med 160 procent, konstaterar Sydsvenskan 11/2. 80 procent av flygresenärerna är privatpersoner.
Blir "Partiet vändpunkt" en vändpunkt
Eftersom nästan allt i veckans nummer handlar om miljö så kan man inte gå förbi den senaste partibildningen.
| Datum | Händelse |
| 2019-02-14 | Lansering |
| 2019-02-15 | Namninsamling platser se nedan. |
| 2019-02-28 | Deadline för att anmäla kandidater EU-val |
| 2019-02-28 | 1500 namnunderskrifter till Valmyndigheten |
Till skillnad från Reformisterna för nån vecka sen så går man här hela vägen och bildar ett nytt parti. Partiledare är Carl Schlyter som var miljöpartist till för några veckor sedan. Med tanke på hans tidigare partis problem i opinionsbildningen så får vi väl hoppas på framgång här. Om inte annat så för klimatets skull.
Riksdagspolitik jämfört med kommunpolitik
av Hanna Gunnarsson
Dagens utskottsmöte i försvarsutskottet tog fem
minuter. Prick på klockslaget klubbar ordförande igång mötet. Om man
kommer försent kan mötet redan vara över.
Utskotten i riksdagen är oftast mest formalia och föredragningar, sällan någon djupare diskussion. Idag gick vi igenom fyra ärenden och partierna fick meddela reservationer och avvikande meningar. Debatten tar vi sedan i riksdagens kammare.
Formalian är fortfarande inte glasklar för mig, men jag tror att jag förstår hur ärendena går genom beslutsmaskineriet nu, typ. En skrivelse eller proposition läggs fram, partierna skriver motioner på denna och redovisar sina åsikter, utskottskansliet skriver ett betänkande (”tjänsteskrivelse” i den kommunala världen) med sammanfattning, ärendet bereds på två utskottsmöten och justeras (beslutas) på det tredje. Någon vecka senare är det kammardebatt och samma dag eller dagen efter är det beslut i kammaren.
I den kommunala världen (iallafall i Lund) kan det ta månader att besluta om ett ärende. Där är det gott om tid att läsa, fundera och diskutera. I riksdagen kan beslutsprocessen istället ta två veckor. Det gäller att inte blinka på ett utskottsmöte för då kanske man missar något!
(publicerat på Facebook)
Ett brev betyder så mycket av Göran Persson
Idag betyder ett brev nästan alltid
att du skall betala något, i alla fall är det så för mig. Men ibland
betyder det något annat. I väldigt sällsynta fall betyder det stor och
total förvirring.
Det gjorde det nu i veckan då jag brevledes blev tillfrågad om min inställning till gäss och gåsförvaltning, jag visste inte ens att ordet gåsförvaltning fanns innan brevets ankomst.
I brevet finns ett stort antal frågor och påstående jag skall ta ställning till.
Några Exempel:
Fråga 12, Några påstående om människor och vilt levande djur som jag skall ange om jag instämmer i.
- Vilt levande djur är som min familj och jag vill beskydda dem.
- Jag känner en stark känslomässig samhörighet med djur.
Fråga 19, I vilken utsträckning framkallar gäss följande känslor hos dig? Rädsla; Sorg; Välbehag; Oro; Intresse; Irritation; Glädje; Ilska; Lättnad; Avsmak; Entusiasm; Förtvivlan? Speciellt frågan om varför jag eller någon annan skulle känna sorg vid tanken på gäss kräver eftertanke.
Det finns många frågor som sagt men det får räcka här. Tack Högskolan i Kristianstad över påminnelsen om att jag fortfarande kan överraskas och känna en total förvirring.
Faktaruta:
Ja, det är en mycket seriös undersökning som går ut till 3000 lantbrukare, varav jag är en i kraft av ett sommarhus med 10 tunnland tillhörande enebackar. Med så mycket mark blir man ägare av en jordbruksfastighet som tydligen i vissa fall är liktydigt med lantbrukare. I mitt fall stämmer det dåligt. Tyvärr är frågorna för svåra för mig så Högskolan får räkna med högst 2999 svar.
Det gjorde det nu i veckan då jag brevledes blev tillfrågad om min inställning till gäss och gåsförvaltning, jag visste inte ens att ordet gåsförvaltning fanns innan brevets ankomst.
I brevet finns ett stort antal frågor och påstående jag skall ta ställning till.
Några Exempel:
Fråga 12, Några påstående om människor och vilt levande djur som jag skall ange om jag instämmer i.
- Vilt levande djur är som min familj och jag vill beskydda dem.
- Jag känner en stark känslomässig samhörighet med djur.
Fråga 19, I vilken utsträckning framkallar gäss följande känslor hos dig? Rädsla; Sorg; Välbehag; Oro; Intresse; Irritation; Glädje; Ilska; Lättnad; Avsmak; Entusiasm; Förtvivlan? Speciellt frågan om varför jag eller någon annan skulle känna sorg vid tanken på gäss kräver eftertanke.
Det finns många frågor som sagt men det får räcka här. Tack Högskolan i Kristianstad över påminnelsen om att jag fortfarande kan överraskas och känna en total förvirring.
Faktaruta:
Ja, det är en mycket seriös undersökning som går ut till 3000 lantbrukare, varav jag är en i kraft av ett sommarhus med 10 tunnland tillhörande enebackar. Med så mycket mark blir man ägare av en jordbruksfastighet som tydligen i vissa fall är liktydigt med lantbrukare. I mitt fall stämmer det dåligt. Tyvärr är frågorna för svåra för mig så Högskolan får räkna med högst 2999 svar.
På Medusas flotte av Gunnar Stensson
Ett kapitel i Sverker Sörlins Antropocen. En essä om människans tidsålder, har ovanstående rubrik.
Vad är det för flotte? Vilka är det som befinner sig där?
Theodore Géricaults målning Medusas flotte återger en verklig händelse, då något hundratal människor efter det franska fartyget Medusas förlisning utanför Afrikas västkust hamnade på en flotte och blev drivande utan mat eller vatten. De flesta dog. De som slutligen räddades hade tvingats till kannibalism för att överleva.
Hos Sverker Sörlin symboliserar Medusas flotte planeten jorden och den nödställda mänskligheten.
The Guardian publicerade inför klimatmötet i Katowice den 2 december 2018 artikeln A portrait of a planet on the verge of climate catastrophe. Läs den, den finns ännu på nätet.
Jag har de senaste åren tagit del av mycket forskning, statistik och annan litteratur om klimatkatastrofen och antropocen, människans epok.
Flertalet forskare menar att mänskligheten och planeten jorden i och med antropocen har övergått till en ny epok i vår gemensamma historia, en oförutsägbar epok då balansen i jordens system av naturkrafter rubbats av den teknokapitalistiska utveckling vi människor skapat.
Som de flesta har jag svårt att ta till mig den stora tanken att vi lever i ett världsomvälvande skifte som tvingar oss att ompröva allt i vårt samhälle och vår historia. Först nu tror jag att jag vågar. Jag ska i en grov skiss beskriva den nya epoken.
Atmosfären blir varmare och varmare för att vi har fyllt den med koldioxid från bränt kol och olja i våra fabriker och bostäder under 200 år. Vi har inte slutat. I själva verket bränner vi mer nu än vi någonsin tidigare gjort. Kurvan över koldioxidutsläppen går i taket. Röken stannar i atmosfären i hundratals år.
Under hela den industriella tiden har vi ökat vår konsumtion. Det har varit möjligt därför att vi har utvunnit jordens lagrade energi genom att bränna kol. Och olja. Och nu billig skifferolja från USA och Kanada. Vår standard har hela tiden blivit högre. Produktion och konsumtion har vuxit samtidigt, särskilt under de 70 åren efter andra världskriget, den stora accelerationens år.
Vi har föreställt oss en evig tillväxt, en evig konsumtionsökning, trots att planeten är liten och blir alltmer utarmad och förgiftad. Ju bättre vi får det desto sämre blir det för alla.
Jordens yta är nu täckt nu av ett nytt geologiskt skikt, teknosfären, som består av vårt avfall. Särskilt tjockt är skiktet i - eller under - de stora städerna. Det nya geologiska skiktet har fått ge namn till en ny geologisk epok, antropocen, människans tidsålder. Avfallets tidsålder.
Vi var tre miljarder när jag föddes. Nu är vi sju. Om ett par årtionden blir vi tio. Vi kan bli femton.
För 70 år sedan bodde de flesta på landet. Som de flesta svenskar kunde jag slå med lie, binda havrekärvar, spika sticktak, hässja hö och hacka potatis. Nu är de små åkrarna igenvuxna. En tredjedel av Sveriges åkermark är borta. På de stora kör elektroniskt fjärrstyrda skördemaskiner.
Atmosfären som omger jorden har tyngd och substans, liksom haven. Det känns när det blåser. Det finns havsfåglar som simmar i atmosfären och flyger i vattnet.
Haven tar upp atmosfärens koldioxid. Då blir de sura. Fiskarna blir missbildade. I den stigande värmen dör korallerna. Det varma vattnet sväller och svämmar in över land. Havsnivån kan snart stiga tio meter.
Polarisarna smälter. Somliga är tre kilometer tjocka. De kalvar isberg. I brist på inlandsis går isbjörnarna i Novaja Zemlja in i städerna.
Vad är det för flotte? Vilka är det som befinner sig där?
Theodore Géricaults målning Medusas flotte återger en verklig händelse, då något hundratal människor efter det franska fartyget Medusas förlisning utanför Afrikas västkust hamnade på en flotte och blev drivande utan mat eller vatten. De flesta dog. De som slutligen räddades hade tvingats till kannibalism för att överleva.
Hos Sverker Sörlin symboliserar Medusas flotte planeten jorden och den nödställda mänskligheten.
The Guardian publicerade inför klimatmötet i Katowice den 2 december 2018 artikeln A portrait of a planet on the verge of climate catastrophe. Läs den, den finns ännu på nätet.
Jag har de senaste åren tagit del av mycket forskning, statistik och annan litteratur om klimatkatastrofen och antropocen, människans epok.
Flertalet forskare menar att mänskligheten och planeten jorden i och med antropocen har övergått till en ny epok i vår gemensamma historia, en oförutsägbar epok då balansen i jordens system av naturkrafter rubbats av den teknokapitalistiska utveckling vi människor skapat.
Som de flesta har jag svårt att ta till mig den stora tanken att vi lever i ett världsomvälvande skifte som tvingar oss att ompröva allt i vårt samhälle och vår historia. Först nu tror jag att jag vågar. Jag ska i en grov skiss beskriva den nya epoken.
Atmosfären blir varmare och varmare för att vi har fyllt den med koldioxid från bränt kol och olja i våra fabriker och bostäder under 200 år. Vi har inte slutat. I själva verket bränner vi mer nu än vi någonsin tidigare gjort. Kurvan över koldioxidutsläppen går i taket. Röken stannar i atmosfären i hundratals år.
Under hela den industriella tiden har vi ökat vår konsumtion. Det har varit möjligt därför att vi har utvunnit jordens lagrade energi genom att bränna kol. Och olja. Och nu billig skifferolja från USA och Kanada. Vår standard har hela tiden blivit högre. Produktion och konsumtion har vuxit samtidigt, särskilt under de 70 åren efter andra världskriget, den stora accelerationens år.
Vi har föreställt oss en evig tillväxt, en evig konsumtionsökning, trots att planeten är liten och blir alltmer utarmad och förgiftad. Ju bättre vi får det desto sämre blir det för alla.
Jordens yta är nu täckt nu av ett nytt geologiskt skikt, teknosfären, som består av vårt avfall. Särskilt tjockt är skiktet i - eller under - de stora städerna. Det nya geologiska skiktet har fått ge namn till en ny geologisk epok, antropocen, människans tidsålder. Avfallets tidsålder.
Vi var tre miljarder när jag föddes. Nu är vi sju. Om ett par årtionden blir vi tio. Vi kan bli femton.
För 70 år sedan bodde de flesta på landet. Som de flesta svenskar kunde jag slå med lie, binda havrekärvar, spika sticktak, hässja hö och hacka potatis. Nu är de små åkrarna igenvuxna. En tredjedel av Sveriges åkermark är borta. På de stora kör elektroniskt fjärrstyrda skördemaskiner.
Atmosfären som omger jorden har tyngd och substans, liksom haven. Det känns när det blåser. Det finns havsfåglar som simmar i atmosfären och flyger i vattnet.
Haven tar upp atmosfärens koldioxid. Då blir de sura. Fiskarna blir missbildade. I den stigande värmen dör korallerna. Det varma vattnet sväller och svämmar in över land. Havsnivån kan snart stiga tio meter.
Polarisarna smälter. Somliga är tre kilometer tjocka. De kalvar isberg. I brist på inlandsis går isbjörnarna i Novaja Zemlja in i städerna.
Halva Rysslands yta befinner sig i ständig tjäle,
ständig frost, permafrost. Nu smälter den. När den tinar, pyser
växthusgaser ut och värmer atmosfären. Det är en tipping point.
Utsläppen ökar och vi kan inte stoppa dem. Halva Ryssland blir ett
gyttjekärr.
Vi hugger ner skogarna som kan fånga upp koldioxid. Vi utrotar djurarterna. Idag läste jag att det moderna jordbruket håller på att utrota alla insekter med bekämpningsmedel.
När haven blir varmare blir de också stormigare. Allt häftigare tyfoner och orkaner snurrar över vattnen. Jag var i Nordamerika när en tyfon översvämmade New Orleans.
När atmosfären blir varmare breder öknarna ut sig. I Australiens inland är det 50 grader varmt. Jag var på Afrikas Horn när det var torka och hungersnöd i Etiopien, Somalia, Eritrea och Sudan.
Skogarna brinner. I Kalifornien och Mellansverige. De kommer att brinna ännu mer när det blir varmare. De skogar som inte brinner upp av sig själva hugger vi ner. Den nya regeringen i Brasilien ska utplåna regnskogen. Då skenar den stora accelerationen.
Människorna flyr när stränderna översvämmas, öknarna
breder ut sig och skogarna brinner. De är många, hundratusentals,
miljoner. De privilegierade bygger murar för att stänga ute de fattiga.
De fattiga drunknar i haven för att båtarna inte tillåts landa.
Moderata skånska toppolitiker jagar migrantbarn. På Medusas flotte råder
allas krig mot alla.
De rika är få, de fattiga många. Vi har byggt ett samhällssystem där de rikas äganderätt skyddas, alla konkurrerar, de flesta blir utslagna och de rika blir rikare och rikare. De blir rikare också när de ärvt sin rikedom och lever på räntan i passivt överflöd, skyddade av vakter. Några dussin av dem äger mer än resten av mänskligheten.
De rika äger produktionsmedlen, fabrikerna och maskinerna. De producerar hela tiden mer skräp för de fattiga att konsumera. De fyller atmosfären med gift från skifferolja, kol och diesel.
De mutar giriga anhängare med sina pengar: vetenskapsmän, ingenjörer, soldater, propagandister, regeringar, poliser.
När jorden börjar glöda tänker de rikaste lämna människorna och fly i sina rymdraketer.
Så kan det gå. Men vi, människorna, kan i stället anpassa oss till livet på en annorlunda jord, visserligen fattigare och farligare, men ändå beboelig, anpassa oss till ett svårare liv, ett liv med arbete, ransoneringar, rättvisa och solidariskt ansvar.
Vi kan störta planetens alla Trump-regeringar, utveckla Kina, Indien och Afrika, återuppbygga den biologiska mångfalden och omsorgsfullt vårda vår trotsiga planet, som är den enda planeten med liv och medvetande.
Vi måste börja genast. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer inte att gå fort. Det kan ta sekler. Eller millennier. Men det kan gå.
Vi hugger ner skogarna som kan fånga upp koldioxid. Vi utrotar djurarterna. Idag läste jag att det moderna jordbruket håller på att utrota alla insekter med bekämpningsmedel.
När haven blir varmare blir de också stormigare. Allt häftigare tyfoner och orkaner snurrar över vattnen. Jag var i Nordamerika när en tyfon översvämmade New Orleans.
När atmosfären blir varmare breder öknarna ut sig. I Australiens inland är det 50 grader varmt. Jag var på Afrikas Horn när det var torka och hungersnöd i Etiopien, Somalia, Eritrea och Sudan.
Skogarna brinner. I Kalifornien och Mellansverige. De kommer att brinna ännu mer när det blir varmare. De skogar som inte brinner upp av sig själva hugger vi ner. Den nya regeringen i Brasilien ska utplåna regnskogen. Då skenar den stora accelerationen.
De rika är få, de fattiga många. Vi har byggt ett samhällssystem där de rikas äganderätt skyddas, alla konkurrerar, de flesta blir utslagna och de rika blir rikare och rikare. De blir rikare också när de ärvt sin rikedom och lever på räntan i passivt överflöd, skyddade av vakter. Några dussin av dem äger mer än resten av mänskligheten.
De rika äger produktionsmedlen, fabrikerna och maskinerna. De producerar hela tiden mer skräp för de fattiga att konsumera. De fyller atmosfären med gift från skifferolja, kol och diesel.
De mutar giriga anhängare med sina pengar: vetenskapsmän, ingenjörer, soldater, propagandister, regeringar, poliser.
När jorden börjar glöda tänker de rikaste lämna människorna och fly i sina rymdraketer.
Så kan det gå. Men vi, människorna, kan i stället anpassa oss till livet på en annorlunda jord, visserligen fattigare och farligare, men ändå beboelig, anpassa oss till ett svårare liv, ett liv med arbete, ransoneringar, rättvisa och solidariskt ansvar.
Vi kan störta planetens alla Trump-regeringar, utveckla Kina, Indien och Afrika, återuppbygga den biologiska mångfalden och omsorgsfullt vårda vår trotsiga planet, som är den enda planeten med liv och medvetande.
Vi måste börja genast. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer inte att gå fort. Det kan ta sekler. Eller millennier. Men det kan gå.
2019-02-07
Friday for Future alla fredagar
Välkomna på demonstration för klimatet, varje fredag någon gång mellan 10- 13 på Stortorget.
Republikanskt författarsamtal i Malmö
Måndag 11 februari 2019 kl. 18:30–20:00
ABF Malmö, Spånehusvägen 47, Malmö
ABF Malmö, Spånehusvägen 47, Malmö
Välkommen att delta på detta intressanta möte med Republikanska föreningen Skåne!
Före detta statssekreteraren och VD:n för Riksteatern, Thomas Lyrevik, berättar om sin bok ”Den kungliga klep-tokratin”. I den nyligen utkomna boken beskriver han detaljerat och initierat hur kungafamiljen berikat sig och hur de använder den svenska staten som privat kassakista. De har med hjälp av manipu-lation och korruption byggt upp en mångmiljard-förmögenhet.
Före detta statssekreteraren och VD:n för Riksteatern, Thomas Lyrevik, berättar om sin bok ”Den kungliga klep-tokratin”. I den nyligen utkomna boken beskriver han detaljerat och initierat hur kungafamiljen berikat sig och hur de använder den svenska staten som privat kassakista. De har med hjälp av manipu-lation och korruption byggt upp en mångmiljard-förmögenhet.
Tre myter kring elbilar och klimat
1. Om jag byter från bensin- eller dieselbil till elbil bidrar jag alltid till minskade utsläpp.
Fel. Det är alltid smartare att köra slut på en bil än att kassera den i förtid.
2. Klimatutsläppen minskar om hela Sveriges fordonspark snabbt byts ut mot elbilar.
Fel. Två tredjedelar av all elektricitet i världen kommer från fossileldade kraftverk.
3. Om tio femton år säljs elbilar till samma pris som en bensin- eller dieselbil.
Fel. Kobolt till bilbatterier är en ändlig resurs. Priset har fyrdubblats på två år. Vi har tio år på oss att ta fram ny batteriteknik innan efterfrågan överstiger tillgången.
Erik Magnusson, SDS 3/2.
Vilka som sprider missuppfattningarna är glasklart. De har mycket att vinna.
Fel. Det är alltid smartare att köra slut på en bil än att kassera den i förtid.
2. Klimatutsläppen minskar om hela Sveriges fordonspark snabbt byts ut mot elbilar.
Fel. Två tredjedelar av all elektricitet i världen kommer från fossileldade kraftverk.
3. Om tio femton år säljs elbilar till samma pris som en bensin- eller dieselbil.
Fel. Kobolt till bilbatterier är en ändlig resurs. Priset har fyrdubblats på två år. Vi har tio år på oss att ta fram ny batteriteknik innan efterfrågan överstiger tillgången.
Erik Magnusson, SDS 3/2.
Vilka som sprider missuppfattningarna är glasklart. De har mycket att vinna.
Rädda Vänskapens hus! av Gunnar Stensson
De kostnader som husets gemenskaper
besparar samhället i form av bibehållen nykterhet, svenskundervisning
för nyanlända, psykisk hälsa, olika gemenskaper, omtanke och värme är
svåra att uppskatta, men vi kan intyga att värdet är enormt och att
många liv besparats tack vare huset och vänskapen. Så heter det i
uppropet från Vänskapens hus.
Bakgrunden är Lundafastigheter har sagt upp föreningens hyreskontrakt för att verksamheten inte anses lönsam. Inger Tolsved Rosenkvist, L, ordförande i Servicenämnden, påstår att Vänskapens hus inte uppfyllt en överenskommelse att i gengäld mot hyresbefrielse underhålla fastigheten. Talesmannen för Vänskapens hus Olof Sahlström svarar att huset är i bruksskick och att föreningen har renoverat för tre miljoner kronor. Läs Sandra Quarfordts artiklar på Sydsvenskan Lunds förstasida den 6 och 7 februari!
Många, många Lundabor har deltagit i den arbetskrävande vardagsverksamheten i Vänskapens hus. Det gjorde till exempel min mor, Britta, från 1970-talet fram till 90-talet, och efter henne andra kvinnor och män, från millennieskiftet till idag.
Till lördagsmötena i Vänskapens hus har Karin och jag så gott som varje år de senaste 50 åren varit inbjudna för att medverka med sångprogram eller föreläsningar. På mötena behandlas så gott som alla frågor, stora som små, internationella och lokala, politiska och sociala. Senast jag var där var hösten 2018, då jag berättade om utbyggnaden i Klostergården och Sankt Lars i samband med fyrspåren.
Mest betydelsefullt var Vänskapens hus i samband med nedläggningen av Sankt Lars. Den beskrivs ofta som en befrielse - släpp fångarna loss! - men i verkligheten var det många som sparkades ut ur det enda hem och den enda gemenskap de hade. Nu drabbas de som fortfarande lever av ännu en förvisning.
Sara Stridsberg har i Beckomberga – ode till min familj beskrivit de förvisade patienternas enorma förlust. Romanen inleds med en skildring av hur en absolut ensam gammal man en vinternatt störtar sig i döden. Sådana fall förekom också här.
På Sankt Lars bedrevs från 1970-talet till nedläggningen på 90-talet en omfattande kulturverksamhet, bland annat av studieförbunden. Karin hade huvuddelen av sitt arbete där. Själv ledde jag några studiecirklar.
Efter nedläggningen flyttades en del av verksamheten till olika träffpunkter i stan. En låg vid Botulfsplatsen, en annan mitt emot Katedralskolan på Grönegatan. Träffpunkterna fick vara kvar ett par år, men blev sedan trots protester nedlagda.
När träffpunkterna försvann fanns endast Vänskapens hus kvar som ett bestående hem för många, med vänskap, värme och omtanke som aldrig upphörde.
Nu ska den husansvarige Olof Sahlström och hans medarbetare kastas ut för att Lunds kommun tycker att de kostar för mycket. Ut ska alla de föreningar som är verksamma där, IM, Anonyma alkoholister. Kväkarna, Svenska kvinnors vänsterförbund, Lunds schackklubb med flera.
Protestera och tvinga Lunds kommunledning att besinna sig så att den inte ödelägger en av Lunds socialt och kulturellt nödvändigaste verksamheter!
Bakgrunden är Lundafastigheter har sagt upp föreningens hyreskontrakt för att verksamheten inte anses lönsam. Inger Tolsved Rosenkvist, L, ordförande i Servicenämnden, påstår att Vänskapens hus inte uppfyllt en överenskommelse att i gengäld mot hyresbefrielse underhålla fastigheten. Talesmannen för Vänskapens hus Olof Sahlström svarar att huset är i bruksskick och att föreningen har renoverat för tre miljoner kronor. Läs Sandra Quarfordts artiklar på Sydsvenskan Lunds förstasida den 6 och 7 februari!
Många, många Lundabor har deltagit i den arbetskrävande vardagsverksamheten i Vänskapens hus. Det gjorde till exempel min mor, Britta, från 1970-talet fram till 90-talet, och efter henne andra kvinnor och män, från millennieskiftet till idag.
Till lördagsmötena i Vänskapens hus har Karin och jag så gott som varje år de senaste 50 åren varit inbjudna för att medverka med sångprogram eller föreläsningar. På mötena behandlas så gott som alla frågor, stora som små, internationella och lokala, politiska och sociala. Senast jag var där var hösten 2018, då jag berättade om utbyggnaden i Klostergården och Sankt Lars i samband med fyrspåren.
Mest betydelsefullt var Vänskapens hus i samband med nedläggningen av Sankt Lars. Den beskrivs ofta som en befrielse - släpp fångarna loss! - men i verkligheten var det många som sparkades ut ur det enda hem och den enda gemenskap de hade. Nu drabbas de som fortfarande lever av ännu en förvisning.
Sara Stridsberg har i Beckomberga – ode till min familj beskrivit de förvisade patienternas enorma förlust. Romanen inleds med en skildring av hur en absolut ensam gammal man en vinternatt störtar sig i döden. Sådana fall förekom också här.
På Sankt Lars bedrevs från 1970-talet till nedläggningen på 90-talet en omfattande kulturverksamhet, bland annat av studieförbunden. Karin hade huvuddelen av sitt arbete där. Själv ledde jag några studiecirklar.
Efter nedläggningen flyttades en del av verksamheten till olika träffpunkter i stan. En låg vid Botulfsplatsen, en annan mitt emot Katedralskolan på Grönegatan. Träffpunkterna fick vara kvar ett par år, men blev sedan trots protester nedlagda.
När träffpunkterna försvann fanns endast Vänskapens hus kvar som ett bestående hem för många, med vänskap, värme och omtanke som aldrig upphörde.
Nu ska den husansvarige Olof Sahlström och hans medarbetare kastas ut för att Lunds kommun tycker att de kostar för mycket. Ut ska alla de föreningar som är verksamma där, IM, Anonyma alkoholister. Kväkarna, Svenska kvinnors vänsterförbund, Lunds schackklubb med flera.
Protestera och tvinga Lunds kommunledning att besinna sig så att den inte ödelägger en av Lunds socialt och kulturellt nödvändigaste verksamheter!
Allvarligt talat av Lucifer
Venezuela är i blickpunkten. Jag kan inte bidra med några ögonblicksbilder. 
Jag
har bara varit där så lång tid det tar att fylla en 25,000 tons tanker
med olja. Det går på 23 timmar vill jag minnas. Vad man i stället kan
göra är att använda sitt förstånd och politiska omdöme. Det har
dessvärre inte alla vänstersympatisörer gjort.
Fattigdom och välstånd
Venezuela är präglat av det beteende som tycks ligga så väl till för oljeekonomier. Oljan ägdes länge av Creole Oil Co, ett av Standard Oils dotterbolag. De intjänade pengarna gick länge direkt till USA men efter hand också till en växande övre medelklass som kände sig lika hemma i Miami som i Caracas. Men kanske hälften av landets befolkning fick ingen som helst del av landets oljeinkomster utan levde i traditionell latinamerikansk fattigdom. För så där tjugo år sen kom en militärkupp, ledd av enkla arméofficerare med delvis progressiva idéer. Oljebolagen förstatligades och delar av inkomsterna spreds till de fattiga delarna av befolkningen.
Den tidigare gynnade medelklassen opponerade sig och utgör nu kärnan av oppositionen mot Maduro, liksom USA och ledarskapet i Västeuropa. Det är tydligt av inflation, varubrist mm att landet nu befinner sig i en krissituation. Den är till stora delar orsakad av sjunkande oljepriser, den gamle ledaren Chavez och den nuvarande Maduro. Landet är illa skött vilket tycks vara det normala när en tidigare välfungerande kapitalistisk ekonomi går i graven
Lärdomar
Vad kan vänstern lära sig? Jo, framför allt att inte ställa upp och applådera militära upprorsungar. Jag hörde Chavez i Köpenhamn för några år sen – bombasmer utan innehåll! Att bygga socialism kräver inte bara social indignation utan också seriös ekonomisk och politisk planering. Jag håller trots allt på Maduro i nuvarande läge och hade hoppats att Sverige i EU skulle motsätta sig hetsen mot Maduro. Vi lär få vänta på att landet utvecklas till jämlikhet och demokrati? Det ser inte så bra ut med USA och Trump på hugget. Just när man tror att Brasilien äntligen går mot en rimlig utveckling kommer det fruktansvärda bakslag som nu med den reaktionäre Bolsonaro.
“Förnyare”
Nu har den politiska opportunismen slutligen fått ett ansikte med “Förnya Lund” (FNL) i Lunds fullmäktige, som en politisk veteran uttryckte det. Jag vill gärna erkänna att jag gjorde en grav felbedömning när jag tog fasta på “förnya” i partiets program inför valet. Vad som hände var att partiet under ledning av kommunalrådet Börje Hed raskt anslöt sig till den borgerliga gruppen (M,L,C,Kd) som sen under namnet “femgruppen” dominerat fullmäktige. “Förnya”, vilket skämt! Det känns som under de värsta åren av borgerligt styre i Lund. Börje Hed hade förstås gjort sig bra som en högerman av den gamla stammen.
Jag
har bara varit där så lång tid det tar att fylla en 25,000 tons tanker
med olja. Det går på 23 timmar vill jag minnas. Vad man i stället kan
göra är att använda sitt förstånd och politiska omdöme. Det har
dessvärre inte alla vänstersympatisörer gjort.Fattigdom och välstånd
Venezuela är präglat av det beteende som tycks ligga så väl till för oljeekonomier. Oljan ägdes länge av Creole Oil Co, ett av Standard Oils dotterbolag. De intjänade pengarna gick länge direkt till USA men efter hand också till en växande övre medelklass som kände sig lika hemma i Miami som i Caracas. Men kanske hälften av landets befolkning fick ingen som helst del av landets oljeinkomster utan levde i traditionell latinamerikansk fattigdom. För så där tjugo år sen kom en militärkupp, ledd av enkla arméofficerare med delvis progressiva idéer. Oljebolagen förstatligades och delar av inkomsterna spreds till de fattiga delarna av befolkningen.
Den tidigare gynnade medelklassen opponerade sig och utgör nu kärnan av oppositionen mot Maduro, liksom USA och ledarskapet i Västeuropa. Det är tydligt av inflation, varubrist mm att landet nu befinner sig i en krissituation. Den är till stora delar orsakad av sjunkande oljepriser, den gamle ledaren Chavez och den nuvarande Maduro. Landet är illa skött vilket tycks vara det normala när en tidigare välfungerande kapitalistisk ekonomi går i graven
Lärdomar
Vad kan vänstern lära sig? Jo, framför allt att inte ställa upp och applådera militära upprorsungar. Jag hörde Chavez i Köpenhamn för några år sen – bombasmer utan innehåll! Att bygga socialism kräver inte bara social indignation utan också seriös ekonomisk och politisk planering. Jag håller trots allt på Maduro i nuvarande läge och hade hoppats att Sverige i EU skulle motsätta sig hetsen mot Maduro. Vi lär få vänta på att landet utvecklas till jämlikhet och demokrati? Det ser inte så bra ut med USA och Trump på hugget. Just när man tror att Brasilien äntligen går mot en rimlig utveckling kommer det fruktansvärda bakslag som nu med den reaktionäre Bolsonaro.
“Förnyare”
Nu har den politiska opportunismen slutligen fått ett ansikte med “Förnya Lund” (FNL) i Lunds fullmäktige, som en politisk veteran uttryckte det. Jag vill gärna erkänna att jag gjorde en grav felbedömning när jag tog fasta på “förnya” i partiets program inför valet. Vad som hände var att partiet under ledning av kommunalrådet Börje Hed raskt anslöt sig till den borgerliga gruppen (M,L,C,Kd) som sen under namnet “femgruppen” dominerat fullmäktige. “Förnya”, vilket skämt! Det känns som under de värsta åren av borgerligt styre i Lund. Börje Hed hade förstås gjort sig bra som en högerman av den gamla stammen.
Atomvinter? av Gunnar Stensson
President Trump upphävde förra veckan INF-avtalet om ömsesidig
kärnvapennedrustning. Dagen därpå gjorde Putin likadant. Avtalet hade
undertecknats 1987 av Reagan och Gorbatjov. Det innebar att risken för
ett kärnvapenkrig i Europa för en tid undanröjdes.
Daniel Ellsberg, som för ett år sedan publicerade The Doomsday Machine, byggd på dokument från det kalla krigets 1970-tal, intervjuades häromdagen av Rapport om den ökande risken för ett kärnvapenkrig till följd av dagens kaotiska konflikter och kärnvapenspridning.
Daniel Ellsberg ser det brutna nedrustningsavtalet liksom USA:s sanktioner mot Iran som ytterligare tecken på att kärnvapenhotet ökar och påpekar, att ett kärnvapenkrig kan leda till en global katastrof med en tioårig atomvinter utan sol som skulle utplåna det mesta av livet på jorden.
Daniel Ellsberg fick nyligen Palmepriset för offentliggörandet av The Pentagon Papers, de hemliga dokument som avslöjade att USA:s krig i Vietnam var både folkrättsvidrigt och omöjligt att vinna. Det bidrog till att USA drog sig ut ur Vietnam 1975.
Sommaren 1971 började New York Times publicera Pentagonrapporten. Sven Ekberg, Vietnam-aktivist och läkare, översatte den och Tidens förlag gav ut den redan samma höst. Jag köpte boken, 500 tätt-tryckta sidor för 19 kronor och 40 öre.
Heleneholmsskolans studierektor Marcus Lindbom arrangerade en debatt i skolans aula mellan mig och en kollega som inbjudits till Thieu-regimen i Saigon som representant för den högerextrema organisationen Demokratisk Allians. Mitt underlag i debatten var Pentagon-rapporten och med den som grund kunde jag dokumentera de amerikanska krigsförbrytelserna och tillbakavisa alla motpartens argument.
Kvällsposten var där och förklarade debatten oavgjord, vilket var en framgång i det förhärskande svenska opinionsklimatet. Ett år senare jämförde Olof Palme bombningen av Hanoi med illdåd som Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.
Daniel Ellsberg, som för ett år sedan publicerade The Doomsday Machine, byggd på dokument från det kalla krigets 1970-tal, intervjuades häromdagen av Rapport om den ökande risken för ett kärnvapenkrig till följd av dagens kaotiska konflikter och kärnvapenspridning.
Daniel Ellsberg ser det brutna nedrustningsavtalet liksom USA:s sanktioner mot Iran som ytterligare tecken på att kärnvapenhotet ökar och påpekar, att ett kärnvapenkrig kan leda till en global katastrof med en tioårig atomvinter utan sol som skulle utplåna det mesta av livet på jorden.
Daniel Ellsberg fick nyligen Palmepriset för offentliggörandet av The Pentagon Papers, de hemliga dokument som avslöjade att USA:s krig i Vietnam var både folkrättsvidrigt och omöjligt att vinna. Det bidrog till att USA drog sig ut ur Vietnam 1975.
Sommaren 1971 började New York Times publicera Pentagonrapporten. Sven Ekberg, Vietnam-aktivist och läkare, översatte den och Tidens förlag gav ut den redan samma höst. Jag köpte boken, 500 tätt-tryckta sidor för 19 kronor och 40 öre.
Heleneholmsskolans studierektor Marcus Lindbom arrangerade en debatt i skolans aula mellan mig och en kollega som inbjudits till Thieu-regimen i Saigon som representant för den högerextrema organisationen Demokratisk Allians. Mitt underlag i debatten var Pentagon-rapporten och med den som grund kunde jag dokumentera de amerikanska krigsförbrytelserna och tillbakavisa alla motpartens argument.
Kvällsposten var där och förklarade debatten oavgjord, vilket var en framgång i det förhärskande svenska opinionsklimatet. Ett år senare jämförde Olof Palme bombningen av Hanoi med illdåd som Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpville och Treblinka.
Ett öre mer för mjölken av Gunnar Stensson
Socialdemokraterna är de enda som kan genomdriva en borgerlig politik – samtidigt som de får igenom en hel del egen.
Visst, det har förekommit några borgerliga försök att göra det på egen hand när populister blivit statsministrar tack vare tillfälliga opinionsvågor eller löften som brutits: 80-talets ubåtshysteri - som Carl Bildt red på - och kärnkraftsmotståndet, som Thorbjörn Fälldin aldrig genomförde, trots att han vann ett val på det.
Andra borgerliga regeringschefer var än mer tillfälliga. Vem – utom de närmast sörjande - minns idag Per Ahlmark? Ola Ullsten har återuppstått som tänkbar partiledarkandidat.
Jämför den snart hundraåriga paraden av kanske ofta prosaiska, men praktiska och folkligt förtroendeingivande socialdemokratiska statsministrar: Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och nu Stefan Löfven.
Den enda borgerlige politiker som har innehaft statsministerposten längre tid än en mandatperiod är Fredrik Reinfeldt . Hans trick var att stjäla Socialdemokraternas image genom att utnämna Moderaterna till Nya Arbetarpartiet. Det höll i två val.
Ulf Kristersson visar att han ingenting förstått när han föraktfullt beskriver regeringsbildningen som ”kohandel” som Per T Ohlsson påpekade.
Baksidan av Socialdemokraternas maktinnehav är att det har lockat opportunister (ingen nämnd och ingen glömd) och att det inneburit ofta hatfyllda kampanjer mot all politik till vänster om partiets.
Visst, det har förekommit några borgerliga försök att göra det på egen hand när populister blivit statsministrar tack vare tillfälliga opinionsvågor eller löften som brutits: 80-talets ubåtshysteri - som Carl Bildt red på - och kärnkraftsmotståndet, som Thorbjörn Fälldin aldrig genomförde, trots att han vann ett val på det.
Andra borgerliga regeringschefer var än mer tillfälliga. Vem – utom de närmast sörjande - minns idag Per Ahlmark? Ola Ullsten har återuppstått som tänkbar partiledarkandidat.
Jämför den snart hundraåriga paraden av kanske ofta prosaiska, men praktiska och folkligt förtroendeingivande socialdemokratiska statsministrar: Per-Albin Hansson, Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och nu Stefan Löfven.
Den enda borgerlige politiker som har innehaft statsministerposten längre tid än en mandatperiod är Fredrik Reinfeldt . Hans trick var att stjäla Socialdemokraternas image genom att utnämna Moderaterna till Nya Arbetarpartiet. Det höll i två val.
Ulf Kristersson visar att han ingenting förstått när han föraktfullt beskriver regeringsbildningen som ”kohandel” som Per T Ohlsson påpekade.
Baksidan av Socialdemokraternas maktinnehav är att det har lockat opportunister (ingen nämnd och ingen glömd) och att det inneburit ofta hatfyllda kampanjer mot all politik till vänster om partiets.
Hur ska det gå för de nya Reformisterna? Ska S svälja dem eller utesluta dem? Deras politik är mycket lik Vänsterpartiets.
Vänsterpolitik är mer nödvändig än någonsin. De två i särklass viktigaste frågorna är den skenande ojämlikheten och pågående klimatkrisen.
PS. Jan Björklund förstod Socialdemokraternas förmåga att genomföra liberal politik. Nu har han avgått som partiledare.
Inte hopp utan vrede och känsla för rättvisa
av Gunnar Stensson
The End of Ice av Dahr Jamail är en viktig bok om klimatförändringarna som presenterades av Daniel Helsing på kultursidan i Sydsvenskan den 5.2. Boken fokuserar på issmältningen i Arktis och dess konsekvenser i form av havsuppvärmning, stigande havsnivåer och försurning, som dödar korallreven i Stilla havet och förintar förutsättningar för liv i havet.
Dahr Jamail diskuterar också hur människan ska förhålla sig till den pågående globala klimatkrisen. Ofta framhålls värdet av att hysa hopp när vi bearbetar den tunga information som dagligen når oss. Dahr Jamail avfärdar hopp som drivkraft och föredrar att kalla sig ”hopp-fri” (”hope-free”). Det som i historien genomdrivit storskaliga förändringar är inte hopp utan vrede och känsla för rättvisa. Hopp kan utnyttjas av destruktiva krafter och leda till verklighetsförfalskning, önsketänkande och passivitet.
Hebron/al-Khalil: Fortsatt ockupation utan insyn från omvärlden av Ulf Nymark
I de senaste dagarnas nyhetsflöde har
den uppmärksamme kunnat inhämta att Israel inte längre tillåter den
internationella civila övervakningsgruppen TIPH att verka i staden
Hebron/al-Khalil på den av Israel ockuperade Västbanken i Palestina.
Vad är då TIPH och vad är dess uppdrag?
Innan jag tar itu med den frågan kan det vara på sin plats att ge en kort beskrivning av staden Hebron.
Hebron – helig stad för tre religioner
Hebron är Palestinas näst äldsta stad och en av de äldsta städerna i världen. Staden har idag ca 215 000 palestinska invånare och knappt 1000 civila ockupanter (”bosättare”) som i strid mot internationell rätt bosatt sig i gamla staden. Därtill kommer ca 10 000 illegala civila ockupanter i flera bosättningar strax utanför staden.
Hebron är en helig stad för såväl muslimer, judar och kristna, eftersom det från religiöst håll hävdas att den bibliske patriarken Abraham har bott i staden och begravd i vad som idag är Ibrahimmoskén och Patriarkernas grav. Och inte nog med det. Även Abrahams ena fru, Sarah, och deras gemensamma son Isaac och sonsonen Jakob säjs vara begravda där. Alltså samtliga tre bibliska patriarker. (Abraham fördrev sin andra fru, Hagar, ut i öknen tillsammans med deras gemensamma son om en ska tro bibeln).
Hebron, liksom övriga Västbanken, ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. Vid den tidpunkten var staden befolkad enbart av palestinier. Samtliga i dag befintliga s k judiska bosättningar har alltså tillkommit efter 1967.
Judisk terrorism
År 1993 undertecknade PLO och Israel det s k Osloavtalet och den Palestinska nationella myndigheten etablerades. Mitt under pågående fredsprocess (den s k Osloprocessen) slog en judisk terrorist till mot de bedjande i Ibrahimmoskén 29 personer sköts ihjäl mer än 125 personer skadades. Detta ledde till att moskén som tidigare utgjort en enda enhet delades upp i en judisk och en muslimsk del. Formellt delar ockupationsmakten och Palestinska myndigheten på den heliga platsen, men den kontrolleras i praktiken av Israel.
Delat ansvar för säkerheten
År 1997 slöts den s k Hebronöverenskommelsen mellan Israel och Palestinska myndigheten. Ansvaret för säkerheten i Hebron delades i två sektorer, H1 och H2 (se karta!) H1 skulle kontrolleras av Palestinska myndigheten och H2 av Israel. Staden som sådan delades inte, bara ansvaret för säkerheten. Människor och varor skulle fortsatt få röra sig fritt i staden. I avtalet ingick också att låta en internationell, civil övervakningsstyrka verka i staden, TIPH. TIPH består av medlemmar från Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Turkiet., (Ursprungligen var Danmark också representerat).
TIPH:s uppdrag
TIPH:s uppgift är, eller snarare var, att skapa trygghet för de palestinska invånarna, att främja stabilitet genom att minska spänningarna och skapa säkerhet. Varje dag under hela året gör TIPH inspektions- och kontrollturer i staden. TIPH:s träffar och rapporterar regelbundet representanter för ockupationsmakten och för den palestinska myndigheten. Vid dessa tillfällen avrapporteras incidenter och konflikter som noterats av övervakningsgruppen. TIPH har inte som uppgift att ingripa vid incidenter mellan ockupanter och invånare. TIPH rapporterar regelbundet till regeringarna i de länder som ansvarar för TIPH. Dessa rapporter är hemlighetsstämplade.
Hemligstämplad rapport avslöjar Israels förtryck
Nu har den israeliska regeringen förbjudit TIPH att fortsätta att verka. ”Vi tillåter inte en internationell styrka som arbetar emot oss”, säjer Israels premiärminister Netanyahu.
Vad är då bakgrunden till Israels beslut att kasta ut övervakningsstyrkan? Trots att TIPH:s rapporter är hemliga har en sammanfattande rapport från TIPH läckt ut. Rapporten sammanfattar på nära 100 sidor 20 års övervakning. Innehållet återges bland annat i den israeliska tidningen Haaretz.
Rapporten baseras på ca 40 000 incidentrapporter som sammanställts av TIPH. I rapporten slås fast att Israel konsekvent begränsar de palestinska invånarnas rörelsefrihet och förhindrar deras rätt till de heliga platserna och att fritt utöva sin religion.
”Normalt liv” omöjligt
Restriktionerna mot palestinierna består bland annat i ett flertal s k checkpoints som palestiniernas måste passera både i själva staden och för att komma ut och in i staden – om de överhuvudtaget tillåts passera. Därtill kommer bygge av vägar som enbart är till för judar. Även vissa stadsgator har helt eller delvis spärrats av för palestinierna. Rapporten konstaterar att Israel konsekvent bryter mot Genevekonventionen bland annat genom att deportera människor från det ockuperade området. Vidare redovisar rapporten de ständigt förekommande trakasserierna mot palestinierna från de civila ockupanternas (de s k bosättarnas) sida.
Sammanfattningsvis konstaterar rapporten att ”normalt liv” inte går att finna för den palestinska befolkningen i staden, speciellt inte i Gamla staden.
Reaktioner på Israels beslut
De fem länder som bidrar till TIPH-övervakningen konstaterar i ett gemensamt uttalande av ländernas utrikesministrar, att Israels beslut står i strid mot Oslo-avtalet och underminerar en av de få etablerade mekanismer för konfliktlösning som finns mellan israeler och palestinier”. I uttalandet understryks Israels lagliga skyldighet att skydda invånarna i Hebron och övriga Västbanken. Utrikesministrarna tillbakavisar också kraftfullt Israels påståenden om att TIPH agerat mot Israel.
En talesperson för Frankrikes utrikesminister beklagar beslutet och uppmanar Israel att ompröva det. EU har också protesterat mot beslutet och påpekar att det riskerar att leda till ”fortsatt försämring i den redan bräckliga situationen” i staden. Som vanligt när det gäller Israel lär de internationella protesterna vara helt verkningslösa.
Förtrycket och apartheidpolitiken skärps
Eftersom TIPH:s rapporter har varit hemligstämplade har övervakningen betraktats som tämligen tandlös, men inte desto mindre har styrkan haft en återhållande effekt på ockupationsmakten och varit en förbindelselänk mellan ockupationsmakt och befolkning. Kyrkliga ”följeslagare”, dvs frivilliga icke-statliga övervakare av mänskliga rättigheter, har också kunnat verka i skydd av TIPH. Efter att TIPH:s övervakningsgrupp har packat ihop vågar inte heller de kyrkliga följeslagarna verka i Hebron. Den ”judiska och demokratiska staten” Israels förtryck och förnedring av den palestinska befolkningen kan nu ske i brutalare former och apartheidpolitiken skärpas med minskade risker att detta kommer till omvärldens kännedom.
Not 1. Källor: Haaretz och TIPH:s hemsida.
Not 2. Jag använder här för enkelhets skull namnet Hebron, vilket är oegentligt. Stadens arabiska namn är alltså al-Khalil.Innan jag tar itu med den frågan kan det vara på sin plats att ge en kort beskrivning av staden Hebron.
Hebron – helig stad för tre religioner
Hebron är Palestinas näst äldsta stad och en av de äldsta städerna i världen. Staden har idag ca 215 000 palestinska invånare och knappt 1000 civila ockupanter (”bosättare”) som i strid mot internationell rätt bosatt sig i gamla staden. Därtill kommer ca 10 000 illegala civila ockupanter i flera bosättningar strax utanför staden.
Hebron är en helig stad för såväl muslimer, judar och kristna, eftersom det från religiöst håll hävdas att den bibliske patriarken Abraham har bott i staden och begravd i vad som idag är Ibrahimmoskén och Patriarkernas grav. Och inte nog med det. Även Abrahams ena fru, Sarah, och deras gemensamma son Isaac och sonsonen Jakob säjs vara begravda där. Alltså samtliga tre bibliska patriarker. (Abraham fördrev sin andra fru, Hagar, ut i öknen tillsammans med deras gemensamma son om en ska tro bibeln).
Hebron, liksom övriga Västbanken, ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. Vid den tidpunkten var staden befolkad enbart av palestinier. Samtliga i dag befintliga s k judiska bosättningar har alltså tillkommit efter 1967.
Judisk terrorism
År 1993 undertecknade PLO och Israel det s k Osloavtalet och den Palestinska nationella myndigheten etablerades. Mitt under pågående fredsprocess (den s k Osloprocessen) slog en judisk terrorist till mot de bedjande i Ibrahimmoskén 29 personer sköts ihjäl mer än 125 personer skadades. Detta ledde till att moskén som tidigare utgjort en enda enhet delades upp i en judisk och en muslimsk del. Formellt delar ockupationsmakten och Palestinska myndigheten på den heliga platsen, men den kontrolleras i praktiken av Israel.
Delat ansvar för säkerheten
År 1997 slöts den s k Hebronöverenskommelsen mellan Israel och Palestinska myndigheten. Ansvaret för säkerheten i Hebron delades i två sektorer, H1 och H2 (se karta!) H1 skulle kontrolleras av Palestinska myndigheten och H2 av Israel. Staden som sådan delades inte, bara ansvaret för säkerheten. Människor och varor skulle fortsatt få röra sig fritt i staden. I avtalet ingick också att låta en internationell, civil övervakningsstyrka verka i staden, TIPH. TIPH består av medlemmar från Norge, Sverige, Schweiz, Italien och Turkiet., (Ursprungligen var Danmark också representerat).
TIPH:s uppdrag
TIPH:s uppgift är, eller snarare var, att skapa trygghet för de palestinska invånarna, att främja stabilitet genom att minska spänningarna och skapa säkerhet. Varje dag under hela året gör TIPH inspektions- och kontrollturer i staden. TIPH:s träffar och rapporterar regelbundet representanter för ockupationsmakten och för den palestinska myndigheten. Vid dessa tillfällen avrapporteras incidenter och konflikter som noterats av övervakningsgruppen. TIPH har inte som uppgift att ingripa vid incidenter mellan ockupanter och invånare. TIPH rapporterar regelbundet till regeringarna i de länder som ansvarar för TIPH. Dessa rapporter är hemlighetsstämplade.
Hemligstämplad rapport avslöjar Israels förtryck
Nu har den israeliska regeringen förbjudit TIPH att fortsätta att verka. ”Vi tillåter inte en internationell styrka som arbetar emot oss”, säjer Israels premiärminister Netanyahu.
Vad är då bakgrunden till Israels beslut att kasta ut övervakningsstyrkan? Trots att TIPH:s rapporter är hemliga har en sammanfattande rapport från TIPH läckt ut. Rapporten sammanfattar på nära 100 sidor 20 års övervakning. Innehållet återges bland annat i den israeliska tidningen Haaretz.
Rapporten baseras på ca 40 000 incidentrapporter som sammanställts av TIPH. I rapporten slås fast att Israel konsekvent begränsar de palestinska invånarnas rörelsefrihet och förhindrar deras rätt till de heliga platserna och att fritt utöva sin religion.
”Normalt liv” omöjligt
Restriktionerna mot palestinierna består bland annat i ett flertal s k checkpoints som palestiniernas måste passera både i själva staden och för att komma ut och in i staden – om de överhuvudtaget tillåts passera. Därtill kommer bygge av vägar som enbart är till för judar. Även vissa stadsgator har helt eller delvis spärrats av för palestinierna. Rapporten konstaterar att Israel konsekvent bryter mot Genevekonventionen bland annat genom att deportera människor från det ockuperade området. Vidare redovisar rapporten de ständigt förekommande trakasserierna mot palestinierna från de civila ockupanternas (de s k bosättarnas) sida.
Sammanfattningsvis konstaterar rapporten att ”normalt liv” inte går att finna för den palestinska befolkningen i staden, speciellt inte i Gamla staden.
Reaktioner på Israels beslut
De fem länder som bidrar till TIPH-övervakningen konstaterar i ett gemensamt uttalande av ländernas utrikesministrar, att Israels beslut står i strid mot Oslo-avtalet och underminerar en av de få etablerade mekanismer för konfliktlösning som finns mellan israeler och palestinier”. I uttalandet understryks Israels lagliga skyldighet att skydda invånarna i Hebron och övriga Västbanken. Utrikesministrarna tillbakavisar också kraftfullt Israels påståenden om att TIPH agerat mot Israel.
En talesperson för Frankrikes utrikesminister beklagar beslutet och uppmanar Israel att ompröva det. EU har också protesterat mot beslutet och påpekar att det riskerar att leda till ”fortsatt försämring i den redan bräckliga situationen” i staden. Som vanligt när det gäller Israel lär de internationella protesterna vara helt verkningslösa.
Förtrycket och apartheidpolitiken skärps
Eftersom TIPH:s rapporter har varit hemligstämplade har övervakningen betraktats som tämligen tandlös, men inte desto mindre har styrkan haft en återhållande effekt på ockupationsmakten och varit en förbindelselänk mellan ockupationsmakt och befolkning. Kyrkliga ”följeslagare”, dvs frivilliga icke-statliga övervakare av mänskliga rättigheter, har också kunnat verka i skydd av TIPH. Efter att TIPH:s övervakningsgrupp har packat ihop vågar inte heller de kyrkliga följeslagarna verka i Hebron. Den ”judiska och demokratiska staten” Israels förtryck och förnedring av den palestinska befolkningen kan nu ske i brutalare former och apartheidpolitiken skärpas med minskade risker att detta kommer till omvärldens kännedom.
Not 1. Källor: Haaretz och TIPH:s hemsida.
Not 3. Samtliga bilder: Ulf N utom kartan som är från Haaretz hemsida.
Israelisk s k checkpoint vid ingång till Hebrons gamla huvudstråk, Shuhada. Ett fåtal palestinier bor kvar längs gatan och måste alltid passera kontrollen när de ska lämna eller komma tillbaka till sina hem. 2017.
Längs gator i gamla stan har palestinier fått sätta upp skyddsnät för att förhindra att de judiska bosättarna som slagit sej ner i de övre våningarna slänger ner sopor och ännu värre saker på palestinierna längs gatan. Hebron 2017.
De judiska civila ockupanterna skyddas av militärer posterade i vakttorn
utplacerade på taken. Hebron 2017.
Vy över delar av Ibrahimmoskén. Hebron 2017.
Personal ur övervakningsstyrkan TIPH. Hebron 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)