Friday for Future alla fredagar

  

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.

 

Fyra notiser om social rättvisa

Den rikaste tiondelen kvinnor lever tio år längre än den fattigaste. Klass i Sverige. Arkiv förlag 2021

Europadomstolen: Tiggeriförbud strider mot de mänskliga rättigheterna.
Kommunerna Vellinge, Staffanstorp, Skurup och Örkelljunga har infört tiggeriförbud. De måste snarast ställas till svars för sin omänsklighet. Den överstatliga Europadomstolen fyller en viktig funktion i kampen för mänskliga rättigheter.

”Stram flyktingpolitik”
Shora Esmailian citerar i sin mycket, ja obligatoriskt, läsvärda artikel Barnen står ensamma ännu (SDS 27/1) ett yttrande av Per Albin Hansson i riksdagen den 22 februari 1939: ”Det är nödvändigt för vårt land att bibehålla en viss restriktivitet i sin utlänningspolitik.”
   Då handlade det om judiska flyktingfamiljer som utvisats från Nazityskland.
   Nu lägger regeringen fram ett förslag till ny migrationspolitik som migrationsminister Morgan Johansson karaktäriserar som ”den stramaste flyktingpolitiken på trettio år”.
   Han förklarar: ”Sverige ska genom sin lagstiftning inte vara ett slags magnet för asylsökande.”  Liberalerna vill strama åt flyktingpolitiken ytterligare.
   Det handlar bland annat om 40 000 ensamkommande flyktingbarn som sökt asyl mellan 2015 och 2019. ”Nu som då lämnas de åt sitt öde”, konstaterar Shora Esmailian.
   Samtidigt utkämpar Stockholm och Malmö en prestigefylld dragkamp om placeringen av ett förintelsemuseum.

Skogsdunge vid Höje å tillfällig bosättning för romer.
Nu när bosättningen blivit avslöjad (SDS 27/1) planerar polisen att besöka den. Att vara tvungen att sova i tält eller tillfälliga brädskjul när temperaturen ligger kring 0 och regnblandad snö faller är omänskligt. Socialtjänsten måste finna ett rimligt boende för de hemlösa.           

Fritt sök drabbar elevens fria val av Gunnar Stensson

Under flera år har kritiken vuxit mot Fritt Sök-systemet som gör det möjligt för eleverna att söka till samtliga gymnasieskolor i Skåneregionen. Det har lett till ett anarkistiskt kaos som drabbat elever – och kommuner – i hela Skåne. I Lund och dess grannkommuner Staffanstorp, Lomma och Eslöv har systemet gjort det omöjligt för behöriga elever att komma in på program som de är berättigade till i den närliggande gymnasieskola som de valt.
   S och FNL i Lund har nu lagt fram ett förslag att säga upp Fritt Sök Skåne och ersätta det med lokala utbildningsregioner kring de stora gymnasieorterna. På det sättet kan problematiken lösas.
   I Lund vet vi att det fungerar. Fram till 2006 hade Lunds utbildningsnämnd och nämnderna i samarbetskommunerna regelbundna möten för att göra en gemensam planering av gymnasieutbildningen som gynnade elever från samtliga kommuner. Det fungerade väl och gav god översikt över utbildningssituationen i samarbetsområdet.
   Det förslag som S och FNL i Lund nu lägger fram kan om det förverkligas förbättra gymnasieutbildningen i hela Skåne.

Rapport från riksdagen: Enklare bygga cykelvägar utanför städerna! av Hanna Gunnarsson

Veckans rapport från riksdagen blir lite kortare, det har inte varit en så händelserik vecka.

Men i veckan fattade riksdagen ett viktigt beslut om att göra det lättare att bygga cykelvägar. Nuvarande lagstiftning säger att cykelvägar måste byggas i anslutning till bilvägar, men detta kommer nu förändras! Det betyder att cykelvägar utanför städerna kan byggas mer fritt och därmed helt enkelt bli bättre. Riksdagsbeslutet innebär att regeringen uppmanas återkomma med ett förslag på lagändring, så det är svårt att veta nu när detta kommer bli möjligt. Läs mer om cykelfrågor på (v)-riksdagsledamot Jens Holms blogg.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund           

Fyrspåren, Klostergårdsstationen och hissen av Gunnar Stensson

 För oss som bor i Klostergården har bygget av fyrspåren och den nya järnvägsbron över Höje å blivit en ogenomtränglig barriär som skiljer oss från dammarna och ån väster om järnvägen. Det händer förstås att vi besöker området ändå, men för att komma dit måste vi gå omvägen runt Södra vägen. På samma sätt har de som bor på Väster och i Värpinge blivit avskurna från Hästhagen och Sankt Larsparken. Så har det varit i fem månader nu. Nya rörelsemönster har uppstått men ännu ingen osämja.

Foto: Gunge 

Dagligen går jag längs barriären och lyssnar till grävskopor, kranar och lastbilar bortom den tunna avlövade trädraden. Vid bron är verksamheten intensiv och har så varit ända sedan augusti då den sista stigen västerut söder om ån stängdes av.
   Nu är de flesta av de grå betongpelare som utgör själva brofundamentet färdiga och de väldiga schaktmassorna på plats. Snart har arbetet kanske kommit så långt att passagerna under bron kan öppnas igen.  Det kommer att kännas som en befrielse.
   Jag har välkomnat järnvägssatsningen och hoppas framför allt att den kommer att effektivisera kollektivtrafiken och minska bilismen som ett led i försöken att uppnå Parisavtalets mål. Men jag hade inte förstått vilket väldigt ingrepp i naturen även en så enkel åtgärd som att dra två nya parallella spår mellan Malmö och Lund innebar.

Plötsligt har Socialdemokraternas nya förslag om en hiss för rörelsehindrade på Klostergårdsstationen väckt debatt. Jag som under flera år promenerat med en rullstolsburen medmänniska brydde mig först inte. För oss var en sluttande ramp upp till perrongerna inte bara tillräcklig utan klart bättre än en hiss. Vi har varit tvungna att använda hissarna i centralstationens undergång ett par gånger och tyckt att det var ganska besvärligt.
   Men sedan dess har jag träffat flera rörelsehindrade klostergårdsbor som har framhållit hur nödvändig en hiss är för dem och påpekat att det inte är alla som har tillgång till en kamrat som kör dem i rullstol.
   De säger att jag själv kan hamna i samma sits när som helst och att stationen för resten ska fungera i hundratals år. Och det stämmer ju. Framför allt är det viktigt att rörelsehindrade och gamla personer inte diskrimineras. Vi får se hur beslutet i fullmäktige blir. Argumenten mot en hiss är ju framför allt fördyring och försening.

PS Nästa vecka återkommer vi med synpunkter på Källby reningsverk och det framtida Sjölundaverket.   

Kommunens nya parkeringsstrategi av Steingrimur Jonsson

 

När mänskligheten idag står inför det största klimathotet någonsin med global uppvärmning så presenterar Lunds kommun en parkeringsstrategi som är kraftigt förlegad och har passerat sitt bäst-före datum för många år sedan.
   Att exempelvis uttala sig om ”Det gröna Lund” som ”ska vara en föregångare och förebild inom hållbar stadsutveckling och arbeta aktivt för en hushållning av jordens resurser genom mer effektivt nyttjande och minskade utsläpp av växthusgaser” samtidigt som oförändrad bilism utgör kärnan i strategin är en förolämpning mot alla de tusentals unga och äldre som kräver omedelbar omställning av dagens ohållbara livsstil.
   Hur tänker de som föreslår ett oförändrat antal parkeringsplatser på markplan i Lunds centrum och tillika en ökning av parkeringsplatser i parkeringshus max 10 minuter promenad från centrum? Var har de varit de senaste åren? Har de gått miste om det klimatnödläge som råder? Har de aldrig hört Greta Thunberg? Eller styrs Lunds kommun av klimatförnekare?

Visst ska vi ha bilar i framtiden. Så klart. Men de ska inte användas i onödan. Och de ska framför allt finnas till för de som verkligen behöver bilar. Så kanske vi behöver bara en av tio bilar som finns i dag? Kanske bara en av femtio? Vi som kan gå ska gå. Vi som kan cykla ska cykla. Åka kollektivt, etcetera. Endast köra bil om inga andra alternativ finns.
   Bilismen måste minska. Och eldrivna bilar är ingen lösning på problemen. Visserligen släpper elbilar inte ut växthusgaser, men batterier, tillverkning, bruk och sedan eventuell återvinning medför stora påfrestningar på miljön. Dessutom har elbilar däck som slits och förorenar, bromsbelägg som slits och förorenar. Och olja och övriga smörjmedel som hamnar i naturen. Eller varifrån kommer de miljöfarliga tungmetallerna och gifterna som kadmium, bly, nickel, krom och zink som finns i smutsvattnet när man fultvättar bilen? Det kan inte VA-SYD svara på, bara konstatera att dessa kemikalier finns i smutsvattnet.
   En modern parkeringsstrategi efterlyses. Den som Lunds kommun har presenterat är inte det. Den kan vi slänga direkt i papperskorgen.

Hothouse Earth eller global demokrati? av Gunnar Stensson

Det är bara hundra år sedan Sverige blev en demokrati där folket genom valda ombud i riksdagen styr landet. Flerpartisystemet innebär att också minoriteters intressen tillgodoses.

   Men ekonomins globalisering de tre senaste decennierna har lett till att riksdagen förlorat makten över den ekonomiska politiken. Nationalstaterna tvingas in i ett race to the bottom om vilket land som har lägst skatter. Mer eller mindre kriminella skatteparadis har skapats. Finanskapitalet kräver att omfördelande skatter avskaffas.
   I Sverige tvingades även Vänsterpartiet medverka. En kväll 2004 ringde Göran Persson till Lars Ohly och frågade: Vilken skatt ska vi avskaffa, förmögenhetsskatten eller arvsskatten? Arvsskatten, svarade Ohly.
   Senare avskaffade en borgerlig regering också förmögenhetsskatten. Och fastighetsskatten. Ojämlikheten växte i alla länder, och snabbast i Sverige.
   Många tappade intresset för politik. Varför engagera sig när den verkliga makten ligger någon annanstans? Varför rösta på V när partiet inte kan föra omfördelande politik?
   Andra valde att rösta på SD som lovade en återgång till det gamla välfärdssamhället genom en nationalistisk, främlingsfientlig politik av Trump-typ.
   Utvecklingen analyseras i en nyutkommen bok av Folke Tersman & Torbjörn Tännsjö, Folk&vilja. Ett försvar för demokratin i vår tid. De konstaterar att när kapitalet blivit globalt måste också demokratin bli global. Det krävs en överordnad global demokratisk instans för att kontrollera finanskapitalet. Thomas Piketty har dragit samma slutsats.

En global demokratisk instans är nödvändig inte bara för att ta tillbaka makten från de globala ekonomiska aktörerna utan också för att rädda jorden från kärnvapenkrig och från en klimatkatastrof.
   De närmaste tio åren måste utsläppen halveras. De närmaste 30 åren måste de upphöra. Annars knuffas vi över tröskel. Då ökar temperaturen kontinuerligt tills ett outhärdligt ”hothouse earth” uppstår, enligt forskare som Johan Rockström. Författarna är övertygade om att vetenskapen och Greta har rätt.
   Det är en ohyggligt svår, oändligt komplicerad insikt att ta in. Jorden är spröd. Vi måste handla. Det är bråttom. Situationen är svår att skriva om, konstaterar författarna. Den är svår att läsa om.
   Nationalstaterna tävlar i en sorts global anarki. Var och en kan fortsätta sina utsläpp i förvissning om att de totalt sett är obetydliga. Tillsammans leder de till katastrof. Det är denna logik som brukar kallas allmänningens tragedi. Tvingande global lagstiftning är nödvändig.
   Författarna skriver: ”Vi tänker oss ett politiskt system likt det svenska men uppskalat till global nivå. Världens folk utser i allmänna val ett världsparlament genom vilket samma folk kan stifta lagar. Globala partier konkurrerar om väljarnas gunst med olika förslag till lösningar på de globala problemen. Detta parlament utser världsregeringen.”
   Demokratiska nationalstater och regioner (som EU) skulle fungera ungefär som kommuner och landsting. Praktiskt gäller det att få till stånd en parlamentarisk församling inom FN:s ram.
   ”Kollektivt formar vi i demokratisk ordning och genom existerande politiska institutioner vårt gemensamma globala öde.”
   Utopiskt?
   Mänskligheten har aldrig befunnit oss i en sådan situation som nu.
   Det ska också sägas att boken är full av resonemang om helt vanliga demokratiska problem. Skärpta resonemang. Mycket att tänka på. Varför inte starta en studiecirkel? Eller flera?

Blockaden utarmar Gaza av Gunnar Olofsson

 

Den israeliska blockaden av Gaza, understödd av Egypten, har varit förödande för befolkningen i området. Det konstaterar FN:s Konferens om Handel och Utveckling (UNCTAD) i en rapport till FN:s Generalförsamling - “Economic costs of the Israeli occupation for the Palestinian people: the Gaza Strip under closure and restrictions”.

Totalt beräknas ockupationen och avspärrningen ha kostat palestinierna runt 16,7 miljarder dollar - motsvarande 139 miljarder svenska kronor. Beloppet år sex gånger så högt som Gazas Bruttonationalprodukt (GNP) - summan av varor och tjänster - under 2018, eller motsvarande 107 % av Palestinas totala GNP för 2018. Utan 13 år av avspärrning, och tre stora israeliska militäroffensiver, skulle andelen fattiga i Gaza ha varit 15% mot dagens 56%, och “poverty gap”, alltså återstående inkomst för att hålla människor över fattigdomsgränsen, 4,2% i stället för 20%.

Fram till 2007 hade Gaza fem öppna gränsövergångar till Israel, mot idag endast två - Kerem Shalom för gods och Erez för fotgängare. Ibland stängs övergångarna helt, och över två miljoner människor är då instängda på en yta av 365 kvadratkilometer (en fjärdedel av Öland). Utmed gränsen har israelerna deklarerat mellan 100 och 500 meter av Gaza som “riskzon”, dit jordbrukare endast kan ta sig till fots och riskerar att bli beskjutna. Den i Oslo-avtalet överenskomna fiskegränsen på 20 sjömil har oftast begränsats till 3-6 sjömil - fiskebåtar beskjuts regelbundet, besättningar arresteras och båtar och fiskeredskap beslagtas.
Enligt den israeliska människorättsorganisationen Gisha har Israels försvarsministerium räknat på hur mycket varor som måste tillåtas föras in i Gaza för att hålla befolkningen vid liv. Alltså hur långt man kan gå utan att få problem med den internationella opinionen. Många varor tillåts inte alls. 56 varor klassade som “dual use” - alltså möjliga att använda såväl civilt som militärt - kräver särskilt tillstånd i hela Palestina. Här innefattas saker som civila maskiner, vissa reservdelar, medicinsk utrustning, gödningsämnen, teleutrustning, vissa metaller och kemikalier, stålrör, optiska instrument och utrustning för navigation. För Gaza tillkommer ytterligare 61 varor - inklusive konstruktionsmaterial som betong, råvaror som trä, insektsmedel, vattenpumpar och mycket annat.

Under åren 1994 till 2018 ökade befolkningen i Gaza med 137%, samtidigt som inkomsten per capita (GDP) sjönk med 37%. Arbetslösheten har ökat från 22% till dagens 52% - en av de högsta i världen. Gazas andel av den palestinska ekonomin har sjunkit från 37% till 18% och investeringarna har nästan upphört. Förstörelsen av infrastruktur under tre krig har resulterat i att området saknar elektricitet 18 timmar om dygnet, och nästan allt vatten är otjänligt att dricka. Under militäroffensiverna 2008, 2012 och 2014 förstördes värden för över 5 miljarder dollar, mer än 170.000 byggnader och 1.000 industrier raserades helt eller delvis och över 100.000 människor förlorade sina hem. Mycket har fortfarande, till följd av blockaden, inte kunnat återuppbyggas.

Baserat på tidigare statistik beräknar UNCTAD att utvecklingen i Gaza - utan avspärrningar och krig - kunde ha varit mycket gynnsam: en tillväxt på minst 3,7%, upp till 6,6%, årligen, en per capita-inkomst på 2.997 dollar eller 105,5% högre än dagens och en kraftig minskning av fattigdomen genom en så kallad “pro poor-politik” - som framför allt gynnar de fattigaste i samhället. Den årliga kostnaden för att eliminera fattigdomen i Gaza kunde ha varit 209 miljoner dollar istället för som nu runt 838 miljoner dollar.
 

 

Kraven från UNCTAD är tydliga och självklara
 • Ett omedelbart avbrytande av blockaden enligt FN:s Säkerhetsråds resolution 1860 (2009), innefattande fri handel mellan Gaza och övriga palestinska områden, grannländer och globalt, fri rörlighet och stopp för raketattacker och annat våld över gränserna
 • Prioriterat återställande av förstörd infrastruktur och etablerande av fungerande flygplats och hamnar
 • Åtgärdande av elektricitetskrisen genom uppgradering av Gazas kraftverk till full kapacitet, säkerställande av bränsle till kraftverket och konstruktion av en avsaltningsanläggning för att garantera tillgång till rent vatten
 • Möjlighet för staten Palestina att exploatera tillgångarna av olja och naturgas utanför Gazas kust, vilket skulle säkra en grund för stark ekonomisk utveckling

När får vi se en svensk regering ställa sig bakom dessa krav och på allvar göra något för att bryta ockupationen och blockaden av Gaza? Eller hur länge har man tänkt att den nuvarande situationen skall bestå?

VB 2021 - Årgång 47

  

Ännu ett år börjar. Såg på SVT:s nostalgiprogram, året var 1971, och insåg hur annorlunda mycket var då. Det var i den verkligheten som tanken att försöka starta en lokal tidning i Lund föddes. En tanke som idag verkar helt obegriplig i en tid när alla papperstidningar förbereder sin hädanfärd.
   Tanken att starta en daglig tidning försvann redan på 80-talet men behovet av en vänsterröst var skriande och VB satsade och blev en fyrsidig veckotidning. Redan då dominerade de borgerliga rösterna nästan totalt i medierna. Arbetarrörelsen lämnade sina tidningar i rask takt.
   Sen kom internet och möjligheterna att göra sig hörd och få ut sina åsikter skulle bli helt annorlunda trodde man. Det föddes en "blogg-rörelse" och VB hängde på så klart. Ganska snart började det dock bli tydligt att internet mer tjänade kapitalet än demokrati och mångfald.
   Bloggaren blev en reklamfinansierad "influencer" och webb-tidningar blev big bussiness. I Kina är nätet under total statlig kontroll och censuren är effektivare än någonsin. I USA kunde de stora Tech-bolagen fatta beslutet att stänga av presidentens konton, den person som ofta kallas världens mäktigaste.
   I Sverige startas nu en webb-tidning, Bulletin, med ett tvåsiffrigt antal miljoner i startkapital. Var man hör hemma politiskt är lätt att förstå då man rekryterat de mest mörkblå ledarskribenterna från den borgerliga pressen: T ex Ivar Arp från SvDi, Alice Teodorescu från GP, Caroline Dahlman från Kristianstadbladet. Skribenter så mörkblå att dom i dåligt ljus kan tyckas bruna.
   Naturligtvis är meningen med satsningen att jämna marken för en konservativ regering vilket bara är möjligt om man kan jämna marken för SD. Att hindra detta är ett primärt mål för alla med hjärtat till vänster. I avvaktan på en stor och rejäl satsning från vänster så får VB fortsätta att kämpa mot våra väderkvarnar.
Göran Persson, red

PS VB har i många sammanhang polemiserat mot Sydsvenskan i allmänhet och dess förre chefredaktör Per T Ohlsson i synnerhet. I samma krönika som han likställer V och SD som två extremistpartier med odemokratisk bakgrund så skriver han något mycket bra som är värt att citera:
   Infrastrukturen för en svensk alternativhöger, renons på den traditionella borgerlighetens bildningsideal och sociala anständighet, är på plats: Trumpfantasten och SD-ideologen Mattias Karlssons ”tankesmedja” Oikos, tvivelaktiga propagandacentraler som Den nya välfärden, diverse stiftelser med välfyllda kassor, illitterata skränfockar på Twitter och Facebook och nu även nättidningen Bulletin, där den nya högerns usual suspects flockas. De väntar bara på att förlösas så som deras amerikanska förebilder förlöstes av Donald Trump.
   Måtte de få vänta förgäves.

Friday for Future alla fredagar

 

 

Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.           

Kärnvapenfrågan visar på ett svenskt demokratiunderskott av Elisabeth Mühlhäuser & Emilia Mühlhäuser

 

Fredag den 22 januari blir en milstolpe i arbetet mot kärnvapen. Det är dagen då FN:s globala konvention om kärnvapenförbud träder i kraft.
   Sverige var en gång pådrivande i arbetet för att konventionen skulle komma till stånd. Det hade varit ovärderligt om Sverige också hade skrivit på och ratificerat för att göra konventionen giltig. Nu har processen drivits fram av 50 andra stater, men Sverige är ännu inte med.
   Det var nära att vår tidigare utrikesminister Margot Wal-lström tog steget att skriva på för Sveriges räkning 2017, men efter en varning från USA:s dåvarande försvarsminister med hot om försämringar i försvarssamarbetet Sverige-USA, avstod regeringen. Detta trots att 86 % av svenskarna enligt en SIFO- undersökning ville att Sverige skulle skriva på.
   Det är alltså inte den svenska folkviljan, utan regeringens agerande som tyvärr gör att den 22 januari blir en skamfläck på Sveriges rykte som förespråkare av nedrustning.
   Demokratin har dock fått en hjälpande hand av ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons), som fick Nobels fredspris 2017 för sin avgörande roll i arbetet för FN:s konvention om kärnvapenförbud.
   Genom ett upprop startat av ICAN kan städer ansluta sig till ”ICAN Cities Appeal”, och uppmanar därigenom sin regering att skriva på konventionen. Världsstäder som Paris, Berlin, Sydney och Washington DC har anslutit sig till ICAN Cities appeal. Bara i USA har 36 städer anslutit sig, och även staterna Kalifornien, Oregon och New Jersey.
   I Sverige var Göteborgs stad först ut med att rösta igenom en anslutning till ICAN Cities appeal den 20 augusti förra året. För närvarande har politiker och andra medborgare i minst sexton svenska städer lyft frågan på kommunal nivå, och svenskarna hoppas på fler anslutningar som kan få vår regering att ta sitt demokratiska ansvar.
Elisabeth Mühlhäuser & Emilia Mühlhäuser, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens lokalförening Lund-Malmö och Svenska Freds Grupp för en Kärnvapenfri Värld 

Januaritankar i kråkans tid

Pandemin och medierna
Den är en mörk tid. Pandemins framfart är förödande ju längre den drar ut på tiden.  Höga dödstal, högt antal insjuknade och krisartat inom sjukvården. Jag tänker inte sälla mej till sällskapet ”Missnöjda amatörepidemiologer” och torgföra vad jag anser myndigheterna borde ha gjort i stället. Men jag grunnar på mediernas roll i nyhetsrapporteringen kring frågor som rör pandemin. Kan det vara så att medialogiken ibland något ensidig bild av situationen?

Inte historiskt unika dödstal
Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade nyligen preliminära dödssiffror för år 2020. 97 164 invånare i Sverige dog förra året. 6 202 fler dödsfall än genomsnitt för åren 2015 och 2019. En förfärande hög siffra. Men denna höga siffra är dock inte historiskt unik, vilket somliga media gärna påstod. År 1993 registrerades 97 008 dödsfall. Det var en svår influensaepidemi som härjade. Det var något fler döda än 2020, men år 1993 Sverige betydligt färre invånare än idag. Att ge perspektiv på dagens situation utifrån SCB:s siffror låg massmedia tämligen lågt med. Visst är det vanskligt att dra fram olika siffror när varje dödsfall är en tragedi. Samtidigt är det nödvändigt att pandemins dystra framfart allsidigt belyses i massmedia och i den allmänna debatten för att inte ge näring till de krafter som gör politik av Sveriges coronastrategi i syfte att bana väg för en extrem högerpolitik.
 

Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”. Detta enligt NE.
 

Israel – ”rasistisk diskriminering”
Israel är nu världsledande beträffande antal covidvaccinerade per invånare. En bra bit över en miljon av landets ca 8.5 miljoner invånare är vaccinerade. På den av Israel ockuperade palestinska Västbanken och i det instängda Gaza är läget annorlunda. Palestinierna väntar fortfarande på vaccin. Som det ser ut nu får de vänta ytterligare några månader när de på egen hand försöker få tillgång till vaccin. Ändå förekommer en omfattande israelisk vaccinering på Västbanken – av judiska israeler som illegalt bosatt sig på ockuperat område. (Källa: Haaretz)
   Israel har enligt internationell rätt ansvaret för den ockuperade befolkningens hälsa. Men som vanligt struntar Israel i internationell rätt. Palestina myndighetens utrikesminister säjer att Israel ”ignorerar sina skyldigheter som ockupationsmakt och gör sig skyldigt till rasistisk diskriminering av det palestinska folket genom att beröva det rätten till hälsovård.”

M lockas av SD-retorik
Ulf Kristersson, moderaternas partiledare, tycks gå från klarhet till klarhet. Han blir allt tydligare med att han önskar samarbete med Sverigedemokraterna. Kristersson betraktar dem nu som ”seriösa och konstruktiva”, och anser att deras retorik har förändrats ”en del” de senaste åren. Måhända är det Trumpkramaren Mattias Karlssons beryktade uttalande ”det finns bara två val, seger eller död” som Kristersson syftar på och som han tycker är lockande.

Trump, Biden och Harris
Om den nu avgångne presidenten i Amerikas förenta stater tänker jag inte säja så mycket. Mer än att det förstås känns av många skäl känns lugnande att han är väck från sin post. Därmed är han fråntagen tillgången till avtryckarknappen för atomvapenarsenalen. Inte nog med att han hade tillgång till USA:s egen gigantiska atomvapenarsenal, han hade också indirekt tillgång till Israels atomvapen.
 

 

Joe Biden och Kamala Harris är givetvis att önska lycka till i sina försök att hejda rasism och högerterrorism, men mitt jubel är ändå dämpat. USA har en lång historia av rasism och högerextremism. Mörkerkrafterna låter sig inte raderas ut under en eller två presidentperioder. Tänk bara på hur lite Barack Obama lyckades åstadkomma under sin tid som president. Dock: hurra för den nya vicepresidenten och för Bidens återställare på miljöområdet!

Ljusglimtar
Mitt i denna mörka tid finns det ljusglimtar. Vaccinet, solens återkomst, spirande vintergäck och uppstickande liljeblad.
Ulf Nymark

Rapport från riksdagen: Händelserik start på det nya året! av Hanna Gunnarsson

Riksdagen har verkligen rivstartat det nya året! Vi arbetar fortfarande med Corona-restriktioner: Det är 55 ledamöter som röstar, den största delen av utskottsmötena hålls digitalt och de flesta arbetar hemma. Hemarbete är inte ovanligt för riksdagsledamöter, vanligtvis gör vi det måndagar och fredagar, men det är klart att det nu börjar tära på krafterna att inte kunna träffa väljare och parti-kamrater, göra studiebesök eller resor. Men vi håller ut!  

I början av året kallades riksdagen in tidigare än planerat för att fatta beslut om den nya pandemilagen. Debatten var, som ni säkert vet, ganska stor. Riksdagen fattade i våras beslut om en tillfällig lag, som regeringen sedan inte använde, och då debatterade vi mycket det som rör grundlagarna. Denna gång handlade vår interna debatt mer runt vilka åtgärder som vi är beredda att gå med på och framförallt vilken återrapportering riksdagen ska kräva av regeringen. Vänsterpartiet står bakom pandemilagen, även om vi hoppas att de långtgående åtgärderna aldrig ska behöva användas, men vi skrev ändå en motion där vi tog upp hur framförallt arbetarklass och personer som inte har till exempel egen trädgård skulle drabbas av de långtgående nedstängningar som nu lagen tillåter. Vänsterpartiets motion kan läsas här.

Den första riksdagsveckan hölls partiledardebatt. Det var Nooshi Dadgostars första partiledardebatt i riksdagen och hon la helt och hållet fokus på välfärden och äldreomsorgen. Det är uppenbart för alla att äldreomsorgen i Sverige har stora brister. Som vänsterpartister visste vi såklart detta redan innan pandemin, men nu har det blivit uppenbart för alla vad dåliga arbetsvillkor och låga löner ger för effekter vid en kris. Det är uppenbart att stora satsningar måste till på just äldreomsorgen, och detta är ju precis vad som finns i alla Vänsterpartiets budgetar i alla kommuner! Se partiledardebatten på riksdagens hemsida.
   Innan partiledardebatten höll talmannen ett fint tal för att uppmärksamma 50-års-jubileet av enkammarriksdagen, som alltså infördes 1971!

Själv deltog jag i början av januari på Folk- och Försvars årliga rikskonferens. Denna gång var det inte i Sälen, det var såklart inte möjligt på grund av pandemin, utan den hölls digitalt i Stockholm. Jag var med i en panel om det framtida militära försvaret och lyfte att politiker måste lyssna på professionen och myndigheterna, att det är de civila hoten som är de största (inte de militära) samt att lönerna och arbetsvillkoren inom försvarsmakten måste förbättras. Panelen går att se här, cirka 25 minuter in.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot           

Vinter i Hästhagen vid Höje å av Gunnar Stensson

 

 

Hästhagen söder om Klostergården och väster om Sankt Lars är ett av Höje ås översvämningsområden, alldeles intill den urbana bebyggelsen. Regniga höst-, vinter- och vårmånader täcks den gång på gång av vatten. Ett sommarslagregn kan blixtsnabbt fylla den med vatten.
   Enstaka hägrar, vita svanpar, visslande bläsänder och runda ankor simmar bland säv och näckrosblad eller vilar i gräset medan duggregnet faller.
   Uppkomsten av en utomhuskultur är en av coronans effekter. I alla väder löper unga och äldre, vandrar män och kvinnor, promenerar par och enskilda, travar lekskolegrupper och lågstadieklasser, skrider gamla, ensamma eller parvis, luftar hundägare sina hundar och går snackande studentgäng i backarna vid Höje å och längs stigarna i och kring Hästhagen.
   Även när himlen är grå och duggregnet flyger i den kalla blåsten rör de sig utomhus med jackornas huvor uppfällda - och inte bara det - de samlas vid grillplatserna längs ån, eldar och grillar korv medan de pratar om vattenståndet i ån, sannolikheten för ett regn som kan leda till en ny översvämning och hoppet om ett par frostiga vinterdagar som kan få vattnet att frysa.
   Förra veckan fick de sin önskan uppfylld. Det regnade och det regnade och det regnade. Vattnet steg och steg. Snart var hela Hästhagen täckt. Man kunde inte gå genom den, man måste gå runt.
   Och så, på lördagen och söndagen, fick vi ett par minusgrader. Några snöflingor gjorde världen vit och det grunda vattnet i Hästhagen frös till svart is. Förväntansfulla människor samlades. De oförsiktigaste prövade isen, någon gick ner sig och blötte ner fötterna, men snart tjocknade isen.
   På lördagen och söndagen strömmade människor i alla åldrar till Hästhagen, isen sjöng under skridskorna, somliga hamnade ideligen på ändan, andra hasade försiktigt fram, någon halkade omkull, ett par nöjde sig med att sitta ovanför och titta på. Solen sken på lördagen och korta stunder på söndagen.
   Sedan var det slut. Under denna vecka har tövädret och regnet kommit tillbaka. Nu ser vi med förväntan fram emot en ännu mer vidsträckt översvämning och hoppas sedan på ännu en köldknäpp.
   Det regnar fortfarande när jag skriver detta. Vattnet täcker isen. När VB kommer ut kan översvämningen vara större än någon gång tidigare i år. Och sedan kan det ju komma en köldknäpp till. Vi ses vid ån.
 

 

PS Så här såg Hästhagen ut på torsdagsmorgonen. Efter onsdagen bredde översvämningen ut sig över hela området och lade vägar och broar under vattnet. Även i morse var många ute och tittade och fotograferade. Det angår ju inte bara Klostergården utan översvämnings-området ingår i en plan för att skydda Lund och fördröja vattenflödet ned mot Lomma.           

Människan – vilseledd men i grunden god av Gunnar Stensson

Vår tids kapitalism förutsätter att staten skyddar det privata ägandet. Ägandet koncentreras eftersom vinsten på kapital är större än BNP-tillväxten. Majoriteten av medborgarna är löntagare som måste arbeta för sin försörjning och drivs att öka sin konsumtion för att upprätthålla efterfrågan. Alla tävlar mot alla vilket leder till ständig tillväxt, långt utöver jordens resurser. Människan beskrivs som en individualistisk, egoistisk, girig, ansvarslös och våldsam varelse.

   Kapitalismens människosyn uppfattas som realistisk. Men kanske är den falsk. Kanske är människan i grunden god. Vad skulle det innebära för vår samhällsuppfattning?

”I grunden god” är titeln på Rutger Bregmans optimistiska historia om människans natur (Natur och Kultur 2020).
   Antropologer har visat att den unga arten människa under större delen av sin historia har levt som samlare och jägare i små grupper präglade av ömsesidig tillit och samarbete. När jordbruket – och städerna – tog över uppstod jordägande, det fasta boendet, domesticerandet av djur, hierarkierna, patriarkatet, folkökningen, krigen, pandemierna och med industrialiseringen utrotningen av arter, utarmningen av jordarna, den snabba förbrukningen av jordens förråd av fossiler och den klimatupphettning som hotar mänsklighetens överlevnad.

Det hade inte behövt gå så och utvecklingen kan vändas. Bregman visar att de studier och experiment som genomförts för att bevisa den kapitalistiska människosynen är fejkade, att endast ett fåtal av världskrigens soldater riktade sina vapen mot motståndarna och att den amerikanska fängelsekulturen motverkar sitt syfte liksom just in time-administrationens övervakningssamhälle.
   Rutger Bregmans framställning ger gång på gång aha-upplevelser och är hela tiden roande. Hans förslag till åtgärder mot hat, rasism och fördomar är realistiska och hans analys av hur en verklig demokrati kan utformas för att möta vår tids överväldigande klimathot tankeväckande och konstruktiv.
   Framställningen är full av historikers, samhällsvetares och filosofers tankar och formuleringar om människan. Den grundar sig ytterst på en insikt som uppenbarades för den franske upplysningsfilosofen och författaren Rousseau, när han var på väg till ett fängelse för att besöka sin vän Diderot, nämligen att ”människan till naturen är god och att det är den här typen av inrättningar (fängelser) som gör människor onda”.
   Rousseau utvecklade sin insikt i en essä som vann första pris i akademin i Dijon:
   ”Den förste som inhägnade ett markområde, bestämde sig för att säga detta tillhör mig och fann människor tillräckligt enfaldiga för att tro honom, var den egentliga grundaren av det civiliserade samhället. Akta er för att lyssna på denne bedragare; ni är förlorade om ni glömmer att jordens frukter tillhör alla och att jorden inte tillhör någon.”
   Den sanningen måste vara utgångspunkten när vi står inför uppgiften att rädda vår sköra jord från fossilupphettningen och de som driver på den.

PS. Fredrik Gertten intervjuade Rutger Bregman i Sydsvenskan den 10/1 under rubriken ”Cynismen är den största gåvan till folk med makt”.

Vinstjakten utarmar skolan av Gunnar Stensson

 

Hela 2020 debatterades den svenska skolan, i första hand nationellt men också lokalt i Skåne och Lund. Debatten har handlat om det fria valet, den ökande segregationen, den låga kvaliteten jämfört med övriga OECD-länder, friskolornas kösystem med utgångspunkt från den statliga utredningen En mer likvärdig skola, Lunds skolors allt lägre placering bland svenska skolor och det faktum att fritt sök i Skåne drabbar behöriga elever i Lund.
   Opinionen är kritisk, men det har beslutsfattarna hittills struntat i och antingen försvarat det rådande systemet eller förhållit sig passiva.
   Tills nu. Äntligen tycks debatten börja få effekt, även om till exempel Annie Lööf, C, och Nyamko Sabuni, L, verkar benhårt beslutna att låta det privata kapitalet fortsätta att ta makten över skolan.

Den svenska skolkatastrofen inleddes i och med riksdagsbeslutet om friskolereformen 1992, som grundades på en kort och slarvig utredning, Friskoleutredningen, proposition 1991/92:95.
   Friskolebeslutet överlät samhällets skyldighet att förse unga med utbildning till privata bolag. Bolagens syfte är enligt aktiebolagslagen att bereda ägarna vinst. Ledningens uppgift är att agera lojalt med bolaget. En friskolerektors främsta plikt är att se till ägarens vinstintressen. Han kan ogilla detta, men är tvungen att underkasta sig kapitalismens krav – eller avgå.
   Lagrådet fastslog vid sin granskning 2020 att friskole-bolagen inte är underkastade offentlighetsprincipen eftersom uppgifter till exempel om glädjebetyg kan skada deras vinstmöjligheter.
   Aktierna i skolbolagen kan säljas till vem som helst. Internationella Engelska skolan ägs av riskkapitalbolaget Peutinger AB, som ägs av Ramatuelle Holdings IIAB, som ägs av Stiftelsen The Hans and Barbara Bergström Foundation i Florida, Stiftelsen Paradigm Capital Value och Stiftelsen Paradigm Value Fund SICAV i Luxemburg. (SDS 18/1).
   Det är många riskkapitalister som delar skolpengspro-fiten och som är glada att slippa offentlighetsprincipen.
   Den 10 januari 2021 skrev Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse en stor, väl underbyggd rapport om den svenska skolans förfall under de 28 år som gått sedan friskolebeslutet 1992. Läs den, inför kommande debatter och förhoppningsvis nya beslut!

 

 

John Bauer-skolornas skandalartade konkurs 2013 har aktualiserats genom konkursboets krav på ytterligare skolpengar från de kommuner där skolorna fanns, däribland Malmö. Konkursboet kräver Malmö på 3,4 miljoner. Ägarna hade tagit ut 100 miljoner redan innan de sålde de misskötta skolorna till ett riskkapitalbolag för ytterligare 350 miljoner. Riskkapitalbolaget hade vid sin konkurs fem år senare skulder på 1 miljard. Och nu vill konkursboet alltså ha ytterligare 3,4 miljoner från Malmö. Se Emma Leijnses SDS-artikel Malmö krävs på miljoner till skola som inte finnsden 14/1.
   Konkurrensskolan är en vampyr vars girighet skadat 100 000-tals svenska skolungdomar.

20 liberaler krävde i ett debattinlägg i Expressen att kommunala skolor skulle få mer skolpengar av kommunerna än friskolorna. Eftersom ordförande i Lunds Barn- och skolnämnd Mia Honeth, L, var en av undertecknarna frågade Sydsvenskans Alexander Kubrijanko vad ställningstagandet innebar för skolorna i Lund.
   Mia Honeth svarade att kommunen har ansvar för utbildningen även när friskolor går i konkurs och därför behöver större resurser. Skolpengen bör alltså vara någon procent större för de kommunala skolorna än för friskolorna.
   En minimal reform! Och ännu inte genomförd. Men den innebär att den nyliberala inlandsis som förlamat svensk skola i mer än två decennier börjar röra sig. Den processen kan accelerera och få oväntade konsekvenser.

Även palestinier måste vaccineras! av Gunnar Olofsson

Vaccinering mot Covid-19 är nu i full gång runt om i världen, och med närmare 175.000 givna doser per dag - hittills mycket över 1 miljon vaccinerade - är Israel bäst i klassen räknat per capita. Programmet prioriterar de över 60 års ålder, sjukvårdsarbetare och personer med olika riskfaktorer. Men gäller inte palestinier på det av Israel ockuperade Västbanken eller de instängda av Israel i Gaza.
   Som ockupationsmakt har Israel ansvar för den ockuperade befolkning-ens välfärd – att tillhandahålla livsmedel, bostäder och hälsovård motsvarande en rimlig standard. Vaccinerar då inte Israel på Västbanken? Jovisst, men bara de egna judiska medborgare som uppehåller sig där illegalt i så kallade bosättningar byggda på stulen palestinsk mark. De 2,7 miljoner palestinierna i området får inget vaccin – men skulle eventuellt, enligt den israeliska regeringen, kunna få ta del av ett möjligt ”överskott” av vaccin, om sådant skulle uppstå.
   Israels vaccin-apartheid är farlig för palestinierna, och kanske även för Israel självt. Ett fullskaligt utbrott av Covid-19 i det tättbefolkade Gaza, där myndigheterna nu kämpar med näbbar och klor för att hålla smittspridningen nere, vore en katastrof för hela området. Palestinierna försöker nu få vaccin från annat håll – men det kommer att dröja. Speciellt som man har ont om pengar att betala med.
   I USA har kongressledamoten Marie Newman (Illinois) förklarat att den israeliska administrationen ”har en moralisk och humanitär plikt att se till att både israeler och palestinier har tillgång till vaccin”. Tio människorättsorganisationer har uppmanat Israel att även inkludera palestinierna i vaccinprogrammet. Amnesty International kräver att Israel måste ”sluta upp med sin diskriminerande politik och avskaffa allt som kan hindra palestinier att nå eller erhålla hälsovård”.
   Ett motsvarande ställningstagande från EU och den svenska regeringen är nödvändigt – tillsammans med ett åtagande att avsätta medel för snabbt inköp av vaccin för den palestinska befolkningens räkning. Även palestinier måste vaccineras!

JIPF kräver att Domen mot Issa Amro hävs av Dror Feiler & Staffan Granér

 

 

I dagarna dömdes den palestinska aktivisten Issa Amro, mot sitt nekande, av en israelisk militärdomstol för ett flertal brott av typen arrangerande av protestaktioner utan tillstånd, förolämpning av ockupationssoldat etc. Samtliga åtalspunkter rör händelser som skall ha inträffat mellan 2010 och 2016 och som tidigare lett till arresteringar utan att åtal väckts. Bevis utgörs uteslutande av vittnesmål från bosättare och ockupationssoldater. Straffet som ännu ej fastställts riskerar enligt Amros advokat Gaby Lasky att bli uppemot ett års fängelse.

Issa Amro är en välrenommerad människorättsförsvarare verksam på den ockuperade Västbanken. Han är medgrundare till organisationen Youth Against Settlements som använder ickevåld för att försvara staden Hebrons civilbefolkning mot övergrepp från illegala bosättare och den israeliska ockupationsmakten. Issa Amro har också vid ett flertal tillfällen protesterat mot övergrepp från den palestinska myndigheten.

För denna aktivism utsågs han 2010 till  "human rights defender of the year in Palestine" av FN organet UNHCR. Som flitig guide och informatör har han under många år varit en av de viktigaste källorna till omvärldens kunskap om den utsatta och skyddslösa situation som präglar vardagen för Hebrons palestinska civilbefolkning.

Detta humanitära arbete har inte setts med blida ögon av vare sig den palestinska myndigheten eller av ockupationsmakten. Redan 2013 såg sig FN:s människorättsråd nödgat att offentligt uttala sin oro för Amros säkerhet och välbefinnande efter återkommande fall av trakasserier, dödshot och misshandel från bosättare och ockupationssoldater samt en mängd godtyckliga gripanden. Sedan 2010 har han hållits arresterad mer än 20 gånger av israeliska myndigheter utan att åtal väckts.

År 2017 arresterades han av den palestinska myndigheten och åtalades för så kallade ”elektroniska” brott” efter att ha protesterat i sociala medier mot gripandet av ett antal palestinska journalister. Denna behandling möttes av tydliga protester från bland andra Sveriges utrikesminister och svenska parlamentariker riktade mot den palestinska myndigheten.

Det var medan Issa Amro var frisläppt mot borgen i den palestinska rättsprocessen som han greps och åtalades av en israelisk militärdomstol.

Dessa militärdomstolar tillämpar sedan 1967 en särskild lagstiftning på ockuperad mark, under ett permanent undantagstillstånd. De kan inte ses som neutrala eller opartiska, och har som huvuduppgift att upprätthålla kontrollen över den ockuperade civilbefolkningen. Beviskraven och rättssäkerheten är betydligt lägre och påföljderna betydligt strängare än i civila israeliska domstolar De knappt 600 000 israeliska bosättarna som lever i området ställs aldrig till svars i detta parallella rättssystem, trots frekventa våldsangrepp mot palestinier och deras egendom.

Jipf instämmer i Amnesty Internationals bedömning att domen mot Amro är politiskt motiverad och kopplad till hans arbete för att utan våld försvara den palestinska civilbefolkningen mot rättsövergrepp och att göra omvärlden uppmärksam på dessa.

Jipf ansluter sig till kraven på att domen skall upphävas och att Issa Amro omedelbart skall frisläppas. Vi uppmanar också den svenska regeringen och svenska parlamentariker att via egna kanaler och via den Europeiska unionen rikta dessa krav till den israeliska ockupationsmakten på samma vis som man tidigare gjort till den palestinska myndigheten.

Judar för israelisk palestinsk fred (Jipf) genom
Dror Feiler & Staffan Granér, talespersoner