Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Precis som förra året så blir årets
firande helt digitalt. Sverige vidhåller att demonstrationer inte får
något undantag från förbudet att samlas fler än 8 personer. Om detta kan
man ha åsikter men så är det beslutat av regeringen.
Både information och tal mm får alltså sökas på nätet, företrädesvis på Facebook.
Länk till vänsterpartiets event »
Årets första maj firas i en hel vecka!
Hur många av veckans aktiviteter deltar du i? I år börjar vi
redan på söndagen den 25 april därefter kommer veckan att fyllas med
en mängd aktiviteter anordnade av Vänsterpartiet Malmös olika utskott
och grupper.
Årets paroll är ”Vi är människor, inte siffror – Solidaritet i välgång och kris!”.
Lyssna på digitala samtal, om marknadshyror, kvinnors
arbetsvillkor inom vård och omsorg, om arbetslivet och antirasism.
Länk till v-Malmö event »
All info om andra 1 maj-aktiviteter finns på https://www.vansterpartiet.se/1maj2021/
En digital rundtur i Nobelparken 5 maj 2021 09:00
Ett av många program under veckan
Hållbarhetsveckan är ett årligt
event i Lund där universitetet, Lunds kommun och andra intresserade
fyller en vecka med aktiviteter kring hållbarhet! Det är en vecka med
diskussion och aktion, allvarliga frågeställningar och hoppfulla
framtidsvisioner.
Årets hållbarhetsvecka består av digitala evenemang, utställningar utomhus, workshops och guidade turer. Välkommen!
Samhällsomvälvningar går långsamt. Kapitalismen
utvecklades under århundraden i städerna innan den tog över efter
feodalismen. Då betydde det ökad frihet.
Men ett kapitalistiskt samhälle där den rikaste hundradelen äger
hälften av förmögenheten och har makten över produktionsmedlen kränker
på många sätt friheten. Under 2000-talet har ojämlikheten i Sverige
ökat så att de rikas makt nu är lika stor som i början av 1800-talet.
Tillgång till vad som behövs för att leva, deltagande i beslut
som påverkar ens liv och ett jämlikt och rättvist samhälle är
rättigheter som tillhör alla människor. När de rättigheterna
tillgodoses råder social demokrati.
Kampen mot kapitalism förs på alla samhällsplan av allt fler
människor i olika samhällsställning i en mångfald former, överallt.
Sakta undergräver socialismen kapitalismen. Klimatkampen påskyndar
utvecklingen eftersom den kräver snabb ekonomisk omställning, en
starkare stat och solidariskt internationellt samarbete. Vi står kanske
inför en vändpunkt.
Ungefär så tänker många av vår tids ledande samhällsvetare. Och sådana tankar ligger till grund för Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21.a århundradet, redigerad
av Daniel Suhonen, Göran Therborn och Jesper Weithz, Arkiv förlag,
Lund 2021, utgiven av den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys.
Boken ligger till grund för en ”bokcirkel i mastodontformat” som
Vänsterpartiet tillsammans med ABF genomför i digital form.
Jag är övertygad om att det skulle vara mycket
värdefullt att genomföra normala studiecirklar eller seminarier med
grupper av vänner som är fysiskt närvarande och kan dela sina kunskaper
och åsikter. Grupperna kunde bestå av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister men också av politiskt helt
fristående människor. Och förstås av politiska motståndare.
Den omfattande boken (750 sidor) ger
detaljerad kunskap om historia, samhällsförhållanden, ekonomisk och
politisk utveckling under 2000-talet ur ett klassperspektiv. Ett
tjugotal ledande samhällsvetare och forskare medverkar i omfattande
kapitel med rubriker som ”Klass i siffror”, ”Klassamhället och
politiken”, ”Klass och hälsa”, ”Skola för lönsamhet” och ”Kapitalmakten
i det 21 århundradet.”
Det är avancerade texter, varför studiecirkeln är en lämplig
form, men man kan naturligtvis läsa dem ensam. ”Klass i Sverige” kan
också användas som en uppslagsbok där man finner siffror, fakta och
diagram för att belysa olika sammanhang.
Bokens teoretiska bakgrund kan man tillgodogöra sig genom att
läsa ”Antikapitalism. Strategier och möjligheter i det tjugoförsta
århundradet” av Erik Olin Wright, utgiven av förlaget Daidalos.
Wright är en ledande nymarxist och kapitlet ”I väntan på
klasspolitik” av Hampus Andersson bygger på Wrights klassanalys.
”Antikapitalism” omfattar bara 220 sidor och saknar naturligtvis det
massiva, specifikt svenska materialet i ”Klass i Sverige”.
”Antikapitalism” kan läsas som ett manifest för vår tid. Jag
presenterade boken i VB för några månader sedan.
Torsdagskvällen i denna vecka använder
kommunfull-mäktige bland annat till att ta ställning till Lunds kommuns
årsredovisning för år 2020. I den ingår en separat miljöredovisning, som utgår från
målen och delmålen i Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling,
den s k LundaEko. År 2020 är för övrigt målåret för LundaEko.
Åtgärder retroaktivt ej möjligt
LundaEko har sammanlagt 38 delmål, som är fördelade på 8
olika ”prioriterade områden”. Av redovisningen framgår att enbart 16
delmål, alltså mindre än hälften av delmålen, klarats av under
programperioden. 16 delmål har uppnåtts, medan 9 delmål är ”delvis”
uppnådda, ”men det skulle krävas ytterligare åtgärder för att nå målet”
Detta sista är lite märkligt – nya åtgärder kan ju inte sättas in
retroaktivt, målåret är ju just 2020 och egentligen har alltså målet
inte nåtts. Undantaget är målet för utsläpp av växthusgaser, där
målåret är 2030. (Mer om detta mål nedan!) Alltså har 21 delmål inte
klarats av.
På vissa områden har (nästan) inget klarats av
När det gäller de mål som redovisas som avklarade ska en lägga märke
till att flera av dem är av typen ”öka” eller ”minska” utan att något
mått eller preciserat värde angivits. Sådana mål säjer ju ingenting om i
vilken utsträckning miljön påverkats positivt. Värstingar i klassen
när det gäller icke uppnådda delmål är de prioriterade områden ”Hållbar
konsumtion” och ”Friskt vatten och frisk luft”. Det förstnämnda
prioriterade området har 7 delmål, varav endast ett har klarats av; det
sistnämnda området har 4 delmål – inget av dem har klarats av!
Trafiken och jordbruket minskar inte utsläppen
För utsläppen av växthusgaser i kommunen är bedömningen att målet 80
procent minskning, fram till 2030 ska kunna nås, om ytterligare
åtgärder vidtas. Hittills har den årliga minskningen varit 7 procent
enligt redovisningen. Klimatpolitiska rådet bedömer dock att
minskningen är endast 4-5 procent per år i genomsnitt sedan 2014.
Kommunens miljöredovisning konstaterar att "det är den lätta delen av
arbetet som gjorts. Utsläppsminskningar för att nå målen till 2030 och
2050 måste framöver till stor del göras i trafiken och i viss mån i
jordbruket”. Trafiken och jordbrukets andel av den hittills gjorda
minskningen är nämligen försumbar. I allt väsentligt är det tack vare
Kraftringens utfasning av fossila bränslen i fjärrvärmen som ligger
bakom minskningen av utsläppen.
Kraftåtgärder fordras
Det fordras kraftåtgärder för att nå målet år 2030. Lunds
klimatpolitiska råd har kommit fram till att den årliga minskningstakten
måste öka. Frågan är om en majoritet av Lunds partier är beredda att
vidta de kännbara åtgärder som fordras inom trafik och jordbruk. Det är
ju den heliga Bilen som berörs och när det gäller jordbruk saknar
kommunen i stort sett rådighet över den privatägda jordbruksmarken. En
sak är klar: det nuvarande styret, om det tillåts fortsätta ytterligare
en eller flera mandatperioden, kommer inte att vilja sätta in de
åtgärder som behövs. ”Efter oss syndafloden”, är kvintettens outtalade
motto inom klimatområdet. Och när det gäller nivån på utsläpp av
växthusgaser är risken uppenbar att det bokstavligen blir en syndaflod.
Några dagsaktuella notiser
”A wolf at the schoolhouse door” av utbildningshistorikern Jack
Schneider och Jennifer Berkshire analyserar USA- högerns politik för att
överta skolan. Där den har lyckats ledde det till att elevernas
kunskaper blev sämre, skolpengarna gick till vinster och
skolkoncernerna blev större. Utvecklingen liknar den i Sverige, även om
det blev värst här. ”Den svenska skolan har förlorat sig själ”, som
Andreas Schleicher, OECD:s utbildningschef uttryckte det. Högerns kamp
för segregation mellan bra och dåliga skolor fortsätter. Nedan några
aktuella exempel.
Den 13 januari skrev SD-politikern Johan
Ohlin, kommunfullmäktiges ordförande i Hörby, till Polhemsskolans
rektor Torbjörn Hanö efter att ha avlyssnat läraren Fredrik Claussons
historieföreläsning som var kritisk mot Donald Trumps försök till
statskupp, att han i fortsättningen ska kontrollera att undervisningen
är korrekt. SD-politikern förklarade att han ska dokumentera vidare undervisning och återkomma vid behov.
SD eftersträvar posten som skolminister i den regering de hoppas bilda tillsammans med M, L och KD.
Peder Kadhammar berättar i Aftonbladet den 28/4 vad som
sedan hände. SD-tidningen Samnytt framställer Johan Ohlin som offer. Vänsterdebattörer rasade mot honom. Nästa dag publicerade Samnytt namn och bild på dottern: Regeringen piskade upp hatet mot (dotterns namn) och familj. Nu får tonåringen hotfulla brev hem.
Johan Ohlin får stöd av likasinnade: Äntligen en riktig Führer i Hörby!
Klostergårdsskolan har drabbats av
Internationella Engelska skolans rekrytering av fjärdeklassare.
Eleverna segregeras. De med bäst förutsättningar lockas till Engelska
skolan och de som på olika sätt har sämre förutsättningar blir kvar. Samtidigt minskar skolpengen med antalet elever. Lärarna blir färre.
Två klasser måste slås tillsammans till en, som då blev större.
Klostergårdsskolans goda rykte försvagades och Engelska skolan håvade
in skolpengarna. Segregation och kvalitetsförlust. De svaga drabbas.
Fritt sök kommer upp i dagens kommunfullmäktige. Vänsterpartiet
lämnade för ett par år sedan in en motion som krävde att Fritt sök
skulle omprövas. Fritt sök har lett till segregation, i hela Skåne. De
största skolkommunerna Lund, Helsingborg, Malmö och Kristiansstad har
gynnats. Små gymnasieskolor som den i Eslöv har drabbats.
Programutbudet har utarmats. Även Lund har drabbats. Lundaelever med
godkända betyg har segregerats från sina kamrater och tvingats resa
till Malmö och Helsingborg. Givetvis drabbas också kommuner utan
gymnasier som Hörby. Gymnasisterna därifrån tvingas till längre resor.
Samtidigt har kvaliteten på Lunds gymnasieskolor sjunkit sedan 2008.
Vänsterpartiet föreslår aktivt samarbete med grannkommunerna för att
säkra ett fullständigt programutbud inom området. Så fungerade
samarbetet mellan Lunds samverkanskommuner före 2008.
Fritt sök är ett nyliberalt projekt som skapat kaos i skolsystemet – och gynnat de mest privilegierade.
Kanske kommer någon under fullmäktigemötet också nämna det utländska
konsortium som vill förlägga en ny privat internationell skola i Lund.
I dagarna meddelade Handelshögskolan i Stockholm att
den inrättat professuren Barbara Bergströms professorship in educational
leadership and excellence, som bekostas av Hans och Barbara Bergström,
Engelska skolans grundare. 2012 sålde de Internationella engelska
skolan till ett riskkapitalbolag. Så blev de rika och bosatte sig i
USA.
I USA:s presidentval stödde Hans och Barbara Bergström Trumps
republikaner med ett 40-tal donationer, ofta till just de högerradikala
republikaner som beskrivs i boken ”A wolf at the schoolhouse door”.
Det är pengar till den del av det republikanska partiet som är
antivetenskaplig, klimatförnekande och högerkristen.
Jenny Maria Nilsson, som uppmärksammade inrättandet av den nya professuren i debattartikeln Högerkrok mot skolan (Aftonbladet 28/4), avslutar sin artikel så här:
”Grattis till Barbara Bergström som blev rik på skolpengen
och till sin 75-årsdag kunde inrätta en professur i sitt namn. Grattis
också till Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan, som råkar
sitta i Internationella engelska skolans styrelse. Men inte grattis
till oss – svenska folket – för en nations skolväsen är inte bra om det
tjänar särintressen hellre än folket.”
Och inte grattis till Klostergårdsskolan, säger vi. Men vi ska ta tillbaka den svenska skolan!
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Batavus Zonar E-Go
Låg, öppen ram, Inköpsdatum 2020-12-04
Har körts endast 36 mil, Nypris: 24 995:-
Specifikation
MOTOR Yamaha PW SE-Serie, vevpartiplacerad
BATTERI Yamaha Li-ION 400Wh
EFFEKTLÄGEN: 4
HJULSTORLEK 28 tum
VÄXELSYSTEM Shimano DEORE 10 växlar
BROMSAR Hydraulisk skivbroms fram och bak
RÄCKVIDD BATTERI upp till 10 mil eco, ca 5-7 mil standard
VIKT INKL. BATTERI ca 22.5 kg
Säljes för 19 000:-
Kontakta Ulf N, tel 070-28 49 893
Precis som förra året så blir årets
firande helt digitalt. Sverige vidhåller att demonstrationer inte får
något undantag från förbudet att samlas fler än 8 personer. Om detta kan
man ha åsikter men så är det beslutat av regeringen.
Både information och tal mm får alltså sökas på nätet, företrädesvis på Facebook.
En digital rundtur i Nobelparken 5 maj 2021 09:00
Ett av många program under veckan
Hållbarhetsveckan är ett årligt
event i Lund där universitetet, Lunds kommun och andra intresserade
fyller en vecka med aktiviteter kring hållbarhet! Det är en vecka med
diskussion och aktion, allvarliga frågeställningar och hoppfulla
framtidsvisioner.
Årets hållbarhetsvecka består av digitala evenemang, utställningar utomhus, workshops och guidade turer. Välkommen!
Igår hade försvarsutskottet en kort
men sen debatt om slutförvaret av kärnavfall. Debatten hamnade allra
sist på gårdagens ”arbetsplenum” (som en dag med debatter kallas) och
var slut strax innan klockan 23.
Försvarsutskottet har frågan om slutförvar på sitt bord,
eftersom vi ansvarar för politikområdet strålsäkerhet. Frågan om
slutförvaret är ju så otroligt spännande så det är skoj att mitt
utskott får hantera det. Vi ska alltså placera radioaktivt avfall i
behållare i berggrunden i 100 000 år, man får nästan svindel av att
tänka på hur detta ska kunna göras på ett säkert sätt. När det väl är
stängt ska vi se till att ingen människa öppnar upp det under de
närmaste 100 000 åren.
Debatten handlade egentligen inte om slutförvaret utan om
att borgarna vill att regeringen ska snabba på beslutet, men lyssna
gärna ändå! I slutet av debatten kan man lyssna på en något irriterad
miljöminister, lite som en bonus.
Det är som en påminnelse om USAs förödande krig mot Vietnam.
Helikoptern över ambassadtaket, fylld till bristningsgränsen med
flyende och med folk hängandes vid hjulen.
Efter 9/11 hade Vita huset bara en bild på hinnan: att
hämnas. Att bli attackerad på sin egen banhalva var säkert extremt
förödmjukande. En klok regering hade inlett med en analys och ett
sökande efter lämpliga åtgärder, inkl. att avgöra om kapningen av
flygplanen var dirigerad utifrån eller ett initiativ av en grupp
stimulerad av al Quaida. Så skedde inte.
Liksom inför Vietnamkriget, liksom vid invasionen av Iraq
2003, var förberedelserna enbart militära. Kunskapen om det attackerade
landet, dess kultur och samhällsorganisation var bristfällig. En
stormakt kanske har det inbyggt i sig att enbart militära muskler
räcker. Iraq blev förstört, med miljoner flyktingar. Militären
upplöstes, delar av den kom att närma sig ISIS.
För Afghanistan fanns ingen plan. ”Röka ut al Quaida” var
det enda som tycks ha föresvävat Bush Jr. Hökarna runt Bush drev på
till fullskaligt krig utan att ha ett långsiktigt mål definierat.
Förstörelsen, de mänskliga förlusterna är enorma. Den statsledning USA
skapade har förblivit svag. Talibanerna omgrupperade sig till ett
gerillakrig. Idag sägs de kontrollera omkring hälften av landet. Deras
vägkontroller gör att få vågar ge sig ut på vägarna, mindre orter
ockuperas tillfälligt eller i längre perioder. Själva Kabul blir allt
hårdare ansatt, med riktade angrepp på tjänstemän och journalister. Ett
ytterstadsområde är nu i deras kontroll.
Trump inledde tillbakadragandet
USA har under Trump fört samtal med talibanerna och försökt
få en bärande överenskommelse; mot att regeringen släpper flera tusen
talibaner ur fängelserna ska talibanerna hålla andra grupper, tex IS,
borta ur landet och med vapenstillestånd inleda förhandlingar med
regeringen. Nu när Biden utlovat att ta hem alla soldater till
september i år har USA inga förhandlingskort kvar. Talibanerna
avancerar.
Den stora fråga vi alla ställer är, har talibanerna
förändrats sedan de förlorade kriget mot USA? Vill de bli mer rumsrena,
vinna respekt internationellt, eller kommer de att driva samma extrema
tolkning av islam som gällde när de var vid makten? Att ingå i
samarbete med regeringen tycks inte vara aktuellt. Kan grannarna –
Pakistan, Indien, Tadzjikistan etc. – påverka den politiska
utvecklingen?
Kanske svaret finns hos de makter som talibanerna får det nödvändiga materiella stödet från.
Under tiden fortsätter Migrationsverket och gränspolisen
med en dåres envishet att till Afghanistan deportera asylsökande, några
dussin i taget, av de många tusen som nu lever i ’Skuggsverige’,
integrerade men av staten inte accepterade. Morgan Johansson har
hittills helt slagit dövörat till alla vädjanden om en ’amnesti’, och
det förslag till ny migrationslag som lagts till Lagrådet ignorerar dem
helt.
Inom kort kommer en civilsamhällets vitbok om regeringens
och Migrationsverkets hantering av vågen av asylsökande barn och
ungdomar 2015 - 2016 att läggas fram. Säkert ingen munter läsning, men
ännu ett tungt argument i kampen mot regeringens asylpolitik.
Titeln på Sven Lindkvists klassiska bok om kolonialism, imperialism
och rasism är en översättning av den i den brittiska armén vanliga
ordern: Exterminate all the brutes!
Vid sekelskiftet 1900 var rasismen som en vetenskaplig
utveckling av darwinismen legitim. De svarta i Afrika, indianerna i
Amerika och ursprungsbefolkningen i Australien var dömda att gå under i
kampen för tillvaron. Den vita rasens uppgift var att härska. Många
menade att det var barmhärtigt att påskynda utrotningen. Att göra det
var ”the white mans burden” som Kipling uttryckte det.
Eric Hermelin upplevde åren omkring 1900 imperialismen i
USA, Indien och Australien. Han hamnade på Sankt Lars, men därifrån
bekämpade han den till sin död 1944.
I USA lever arvet efter kolonialism, imperialism och
slaveri kvar. Därifrån exporteras det. Vi påminns dagligen om det –
senast genom polismordet på James Floyd. Samtidigt sitter tiotusentals
latinamerikanska barn isolerade i koncentrationslägerlik förvaring vid
USA:s gräns mot Mexiko.
Trumps mur är ett flagrant exempel på tilltagande
rasism, inte bara i USA. Sverigedemokraterna nöjer sig inte med att
stoppa invandringen, de vill också köra ut de som redan kommit hit. De
hoppas få kontroll över skolan för att kunna driva sin
främlingsfientliga propaganda i utbildningen. Redan nu trakasseras
lärare, inte bara i Polhem.
Regeringen vill göra det straffbart att förneka
Förintelsen. Rabbinen Moshe-David HaCohen och imamen Salahuddin Barakat
i Malmö stöder förslaget, men med många reservationer. ”Risken är att
politikerna klappar varandra i ryggen och säger nu har vi
kriminaliserat och dessutom skapat ett museum om Förintelsen. Nu är det
klart”, påpekar Moshe-David.
Historiker har länge diskuterat Förintelsens ursprung.
Sven Lindkvist skriver: ”Ingen ser västerut. Det gjorde
däremot Hitler. Vad Hitler ville skapa när han sökte ”livsrum” i öster
var en kontinental motsvarighet till det brittiska imperiet. Det var
hos britter och andra europeiska folk han fann de föredömen, av vilka
judeutrotningen är ”en förvänd kopia”.
Han skriver också: ”Auschwitz var den moderna,
industriella tillämpningen av en förintelse på vilken det europeiska
världsherraväldet vilade.”
Karl Ove Knausgård kommer till samma slutsats i Min
Kamp, del sex. Rasism och utplåning av ”mindervärdiga” för att bereda
plats åt herrefolken är ett inslag i västerländskt tänkande och kultur,
I Lund tillämpades tankarna på Vipeholm.
Den pågående klimatkatastrofen tvingar miljoner på flykt.
Gång på gång drunknar flyktingar i Atlanten och Medelhavet.
Koncentrationsläger har etablerats i Nordafrika, liksom i Grekland.
Rasism och främlingsfientlighet växer åter i Europa och USA.
Utrota varenda jävel från 1992 har ny-utgivits på förlaget Norstedts/litteratur i samma volym som Nu dog du, (som handlar om bombkrigets historia som ledde till Hiroshima och Nagasaki) från 1999.
Förordet har skrivits av den insiktsfulla lyrikern och
filosofen Athena Farrokhzad. Där citerar hon Sven Lindkvist: ”Det är
inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet
och dra slutsatserna.”
Sven Lindkvists bok ger oss ett länge förträngt
perspektiv på kolonisation och imperialism, på samma sätt som Andreas
Malm i ”Fossil Capital” förnyar vår förståelse av den industriella
revolutionen och klimatkatastrofen.
Gunnar Stensson
I lördags, 17 april, uppmärksammades De palestinska fångarnas dag. Men varje dag borde vara en dag då vi kämpar för att få Israel att upphöra med sin inhumana hantering av palestinska fångar, inte minst barnen. Så här fungerar den:
Israel ägnar sig systematiskt åt att åtala och döma barn i militärdomstolar. Palestinska barn så unga som 12 år:
1 arresteras av tungt beväpnade israeliska soldater vid nattliga räder i hemmen eller grips på gatan eller i vägspärrar
2 förses med ögonbindel och handfängsel och binds ibland fast
3 förhörs utan att advokat eller närstående är närvarande och utan att förhöret spelas in
4 sätts i isoleringscell, i genomsnitt i tio dagar
5 tvingas underteckna ”erkännanden” - ofta på hebreiska, ett språk som
de inte förstår. Dokumenten används sen som bevis mot barnen i
rättegångar.
Varje år grips mellan 500 och 700 palestinska barn av
israelisk militär. Den vanligaste anklagelsen gäller stenkastning. Många
sätts i fängelse tillsammans med vuxna dömda inne i Israel vilket
strider mot Fjärde Genèvekonventionen. Fängslade medborgare från
ockuperat territorium ska alltid interneras inom det territoriet, inte
på ockupantens sida.
Skillnaden i hantering av israeliska och palestinska barn är markant
vad gäller rättigheter, häktestid, väntan på advokatstöd, längsta
ålder för fängelsestraff med mera. Olika rättssystem tillämpas.
Israeliska barn döms i civila domstolar, de palestinska i
militärdomstolar. 6,5 % av de israeliska döms till fängelse, 90% av de
palestinska.
Israel har skrivit under Barnkonventionen och tillämpar den för barn
i Israel, men för palestinska barn på Västbanken och i Gaza tillämpas i
stället samma militärlagar som för vuxna.
Israels hantering av barnfångar, har uppmärksammats i en rad
rapporter genom åren. Den är alltså långtifrån okänd. Och redan 2010
slog FN:s barnrättskommitté fast att barn inte ska dömas i militära
domstolar. Ändå blundar världssamfundet och låter detta fortgå. Utan
att upphäva förmånliga handelsavtal, utan att någon ens viskar ordet
sanktioner, som snabbt basuneras ut och införs när andra stater än
Israel begår grava övertramp.
Alla som med vackra ord säger sig stå upp för FN:s
barnrättskonvention har det fulla ansvaret att agera. Det gäller
politiker men även organisationer och var och en av oss medmänniskor.
För mer fakta: www.addameer.org, www.dci-pal.org.
På den tiden när VB startade, 1975, fördes
vänsterpartiets (eller VPK som vi då hette) diskussioner i en ganska
omfattande internbulletin som bara medlemmar i partiet hade tillgång
till.
En av alla de målsättningar som partiet hade när VB startades var att
den politiska debatten inom partiet skulle bli öppen för fler. Ett
antal debatter har förts i VB genom åren men kampen för öppenhet har
gått vidare och idag kan man hitta sådana på Facebook. Öppnare kan det
knappast bli men det är inte lätt att nå genom bruset.
Senaste veckan har jag tagit del av en diskussion i
infrastrukturfrågan mellan v-Lunds ordförande och valkretsens
riksdagskvinna. Något som varit en sensation 1975, förutom att man inte
tänkte utanför boxen då, det var rentav mycket förkastligt i det parti
som VPK var då.
Så är det inte längre. Se där ytterligare ett exempel på att allt inte var bättre förr.
Göran Persson
Steingrimur Jonsson
Höghastighetstågen?
Vi kanske ska tänka utanför boxen?
Varför ska transporterna öka? Vad hände med "närproducerat" och "närodlat" som vi kämpat för?
Och varför ska nödvändiga transporter flyttas från lastbilar till järnväg? Varför inte använda sjön?
Det mesta som idag produceras skeppas från Kina till
väst. Sjövägen. Vi får inte höra om det så ofta; det är tack och lov
ytters sällan som transporterna kör fast i Suez-kanalen. Men då får vi
höra. En båt med 20 000 kontainrar som inte kommer vidare. Vilken
katastrof.
Men varför kan inte kontainarna skeppas vidare på sjön när de nått Europa?
En annan sak: Ska pendlandet bara fortsätta? Vad hände med "borta bra men hemma bäst"?
Och om man ska åka till Stockholm varför måste det ske på
mindre än tre timmar? Visst är vår tid på jorden begränsad. Men
knappast så pass. Varför inte Zoom?
När man skulle förkorta flyget mellan Europa och Amerika
med det fransk-brittiska Concord-projektet så visade det sig efter ett
fåtal år att de var ohållbart. Ekonomiskt. Tyvärr krävdes en
katastrofal flygolycka för att skrota Concorde. Nu får vi leva med att
resan över Atlanten tar lika lång tid som en tågresa från Malmö till
Stockholm tar. Inget att göra åt. Eller ska vi väcka Concord till liv
igen?
Kommer höghastighetstågen att gå runt ekonomiskt? Eller
blir de bara för de rika? Och de som reser för skattgebetalarnas
pengar, förstås.
Ja, det är många frågor. Och inga svar.
Men: Visst måste vi tänka utanför boxen. Såklart!
Hanna Gunnarsson
Hur många vill leva långsammare? Tror vi att vi kan få
folkligt stöd i ett långsammare liv med färre möjligheter att resa,
träffa vänner och uppleva nya platser? Vill människor verkligen flytta
över sitt sociala liv och arbetsliv till det digitala ännu mer?
Steingrimur Jonsson
Det är en mycket kompliserad fråga huruvida hastigheten ska
styra våra liv. Det känns som allt går fortare och fortare (inklusive
tiden – som dock inte stämmer). Men ibland bromsas det ner. Nu tycks
exempelvis "fast food" inte vara eftersträvansvärt längre. Kanske dags
att vi lugnar ner oss och tänker på kvalité istället för mängd? – Ja,
det är mycket att tänka på utanför boxen. Och ingen kan idag säga var
vi landar.
Hanna Gunnarsson
Så då får de som får jobb i storstäder fortfarande flytta
dit och försöka slå sig in på en absurd bostadsmarknad - istället för
att möjliggöra mer och bättre järnväg så det går att bo kvar på mindre
orter och jobba i större.
Låt de som vill och behöver resa snabbt, inrikes och
utrikes, göra det och de som vill leva långsamt och stilla göra det.
Visst har de rätt att utnyttja klassiker
som Tegnér, Rydberg och Heidenstam för nazistisk propaganda,
konstaterade domstolen. V i beskriver inte Esaias Tegnér som
nationalist, utan som demokratisk miljökämpe. Tegnér kan visserligen
upplevas som stendöd, i synnerhet den Tegnér som nazisterna citerar,
men en gång var han ung och levande. 1803 gick han i spetsen för en
illegal, delvis våldsam demonstration mot trädfällning och
klassorättvisa i Lundagård. Demonstrationen kan jämföras med XR:s
aktion mot utbyggnaden av E23.
Miljöaktivisten och demokratikämpen Esaias Tegnér.
En aprilkväll 1803 gick Esaias Tegnér in genom en av portarna i den mur som omgav Lundagård.
”När jag gick över Lundagård, märkte jag där en ovanligt stor
samling av studenter, alla beväpnade med stammar eller grenar av de
nyligen kapade träden.” Studenterna omringade Esaias Tegnér. ”Primus
ska vara med! Primus ska vara med!” ropade de.
Beslutet att trots omfattande protester fälla träden hade
fattats av rector magnificus doktor Engelhart och universitetets
konsistorium. Trädfällningen i Lundagård var det allmänna samtalsämnet i
Lund, som vid den tiden hade 3000 invånare.
Esaias var
20 år och hade nyligen utsetts till primus, nummer ett, i årets
kandidatexamen. Det var en framgång som kunde betyda mycket för hans
fortsatta karriär. Att demonstrera var utmanande. Skulle han riskera
sin framtid genom att delta?
Aktionen gällde inte bara miljön utan var också en protest mot
ojämlikheten. Rektor Engelhart ”var icke älskad av studenterna som
stöttes av hans aristokratiska fasoner och påstådda partiskhet för
adelns söner.”
Studenternas entusiasm avgjorde saken. Esaias kände sig utvald.
”Jag blev övertalad och utrustades som de andra med en gren”, skriver
han.
”Därefter gick tåget till rektors hus där först ett skallande:
Pereat rector!, Vivat Lundagård! (Ned med rektor! Leve Lundagård!)
uppstämdes, varpå alla stammar och grenar nedkastades framför själva
ingången, varigenom dörren snart tillbommades, Därefter gingo vi vidare
ropande vivat för flera professorer. För Hylander ropades inte vivat,
utan mässades.
”På återvägen fick rektor ännu ett pereat och icke utan möda och
endast genom den föreställningen att fruntimren bodde åt gatan,
lyckades det mig och magister Wallenberg – sedermera biskop i Linköping
– att rädda rektors fönster.
Dagen därpå kallades jag till enskilt förhör inför rektor.
- Ni är, sade han, redan ämbetsman vid akademin, är utnämnd till
primus vid förestående promotion och kunde vänta er mycken framgång vid
läroverket. Allt det där är nu förbi, akademiska konstitutionerna
stadgar tydligt att ni måste relegari cum infamia (relegeras med skam).
Det gör mig ont om er förspillda lycka, fortsatte han.”
Efter hotet kom rektorns försök till utpressning.
”Dock kunde allt kanske ännu hjälpas och nedtystas, om jag endast ville
säga honom deras namn, som hade deltagit i upploppet”.
Detta uppbragte mig, och jag svarade hans
magnificens, att huru det ock ginge mig själv, jag dock aldrig skulle
uppträda som åklagare mot mina kamrater.
”Vi voro 2 à 300 personer, sade jag, och det var blott få ibland dem jag kände, men även dessa förråder jag aldrig.”
Men Esaias var djupt oroad och fruktade att rektor
”skulle göra allvar av sin hotelse och sålunda förstöra hela min
framtid”. Han gick till sina gynnare bland professorerna och sökte
deras stöd. Lidbeck, Munthe, Norberg, Lundblad med flera ställde upp.
Det fungerade. ”Saken förföll av sig själv, och det
återstod för academiens rector magnificus ingenting annat än att svälja
den skymf som blivit honom tillfogad.”
Lundagård finns kvar och kanske något
av de äldsta träden har bevittnat upproret. 1853 avtäcktes Carl-Gustav
Carlstedts Tegnér-staty på Tegnérsplatsen invid Lundagård. Det var
Sveriges första offentliga staty över en ofrälse person.
Jämlikhetsaktionen mot adelns privilegier 1803 fullbordades alltså
efter 50 år. Det skulle dröja ytterligare 27 år innan Hedda Andersson
som den första kvinnliga studenten antogs vid universitetet.
Källa. Självbiografiska anteckningar, 1839,
publicerade i Esaias Tegnér, samlade skrifter, nationalupplaga, första
bandet, 1923.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
En vecka i månadsskiftet augusti-september stängs all trafik av på järnvägen mellan Lund och Malmö. Två
nya tunnlar under järnvägen öppnas mellan Klostergården och Källby.
Höje å naturreservat blir en helhet efter att länge ha varit kluvet av
järnvägsbygget.
Klostergårdsgruppen och Klostergårdens byalag planerar att
anordna en mils-lång löpning genom Höje ås naturreservat i samband med
höstens Klostergårdsdag.
Loppet föreslås börja vid Klostergårdens bibliotek, fortsätta på
Åkerlunds och Rausings väg, följa Höjeåvägen längs dammarna bort till
Värpinge, återvända österut mellan dammarna och Höje å, fortsätta över
bron upp till Flackarp på åns södra sida, längs åkrarna till
järnvägsbron, över Flackarps byväg, till St Lars, längs ån till
Malmövägen och därifrån tillbaka till Klostergårdens centrum.
På onsdag ska vi provgå sträckan. Kanske den i framtiden kan markeras som en ny Hälsans mil av Lunds kommun.
Alla är förstås välkomna att följa med, framför
allt kanske lundabor och lokalpolitiker med engagemang för
Källbystaden, naturreservatet, reningsverket, dammarna, den hotande
utbyggnaden av Flackarp och St Lars-parkens utveckling.
Onsdagen den 21 april klockan 17 samlas vi utanför Klostergårdens bibliotek
Det är en vardagskväll och många har just kommit hem från jobbet,
så vi lär inte bli många, men om vi blir det, håller vi avstånd med
hänsyn till covidsmittan. Man kan också nöja sig med att följa med en
delsträcka.
Vi som travar hela sträckan kommer hem lagom till Rapport, trötta
och kanske svettiga, men med många nya intryck och tankar.
Lunds hedersprickar räddade förra sommaren
Oppositionspolitikerna i Kultur och Fritid räddade
lundabarnens sommarlov 2020 genom att trotsa den styrande kvintettens
sparnit och besluta om två miljoner extra till sommarlovsaktiviteter
för unga.
Dessutom räddade de Kulturens verksamheter genom ett utökat stöd på 1,5 miljoner.
Kommunrevisionen prickade dem och utnämnde dem därmed till Lunds hedersprickar.
Tony Haddou
Den stora debatten i riksdagen den här
veckan är regeringens vårbudget! Vårbudgeten ger riktlinjerna för den
ekonomiska politiken och lämnas till riksdagen klockan 8 på morgonen.
En stor del av innehållet är såklart redan känt då, men inte allt. Vi
läser våra olika delar så snabbt vi kan, klockan 10 hade vi vår egen
presskonferens och klockan 13 var det debatt i riksdagens kammare. Se
gärna vår presskonferens och Vänsterpartiets anförande i
budgetdebatten, som hölls av Tony Haddou, vår skattepolitiska
talesperson.
I debatten lyfte vi såklart behovet av att starta om
samhället efter pandemin genom att satsa på välfärden, förbättra
arbetsvillkoren och investera i ny järnväg. Tony berättade om
klassamhället, som har synts extra mycket under pandemin när folk har
blivit arbetslösa och vräkts från sina lägenheter. Arbetarklassen har
dessutom haft större risk att bli utsatta för corona-viruset när många
yrken i välfärden inte kan utföras hemifrån.
• Läs mer och se presskonferensen här.
• Se anförandet i budgetdebatten här, cirka 1.55 in i debatten.
Idag har vi också haft en debattartikel om behovet av att bygga ut järnvägen med nya stambanor för snabbare tåg. Läs den här.
Hanna Gunnarsson (v) , riksdagsledamot, Lund
I förra numret skrev vi om Kinas
växande dominans på världsmarknaden och hur Kina utnyttjar sin globala
maktställning över länder och företag. Ett aktuellt exempel är den
bojkott som H&M drabbades av efter uttalandet, att företaget inte
använder bomull från det kinesiska distriktet Xinjiang, eftersom dess
islamiska befolkning utsätts för omskolning och svårt förtryck. I
efterhand försökte H&M blidka Kina.
I en notis om vänstersegern i valet på Grönland påpekade
vi att Kina är en av de stormakter som vill etablera sig på Grönland
för att utnyttja dess naturresurser. Påståendet kan kompletteras med
ett citat ur den aktuella och mycket användbara boken ”Den dolda
handen”.
”Peking har aktivt odlat politiskt inflytande på
Grönland, som är viktigt ur råvarusynpunkt och genom sitt läge i den
arktiska regionen. Strategin har inbegripit investeringar, ett försök
att köpa upp en övergiven flottbas och politisk bearbetning av den
grönländska eliten.”
Jan Guillou tar upp samma ämne i söndagens AB (11/4) under rubriken H&M väljer att fjäska lagom för diktaturen i Kina – för affärerna.
Men Guillou vidgar perspektivet. ”Till flundrataktiken
anslöt sig lojalt utrikesminister Ann Linde, utrikeshandelsminister
Anna Hallberg, Svenskt näringsliv, Svensk Handel, Moderatledaren Ulf
Kristersson, med flera. Ingen vågade säga flasklock. Alla låg och
tryckte och hoppades att diktaturens vrede skulle blåsa över.
Man måste då fråga sig varför andra kapitalister inte ägnar sig
åt samma fjäsk utan blåser på för fullt. Ericsson/Wallenberg motsatte
sig helt öppet det svenska beslutat att inte släppa in Huawei i kampen
om det svenska 5G-nätet.”
Svaret är att vinst och kapitaltillväxt genom fri handel är det
viktigaste för både svenska och kinesiska kapitalister. Wallenberg blev
200 miljarder rikare förra året, H&M:s Stefan Persson tjänade 120
miljarder. De står över den demokratiska politiken.
Nazityskland infiltrerade på 1940-talet svenskt näringsliv och
svenska universitet på samma sätt som kapitalistdiktaturen i Kina. I
Lunds universitet hade nazisterna stort inflytande, som Sverker
Oredsson visar, bland annat i Lunds historia.
Samma dag som Guillou kunde läsas i
Aftonbladet publicerade Sydsvenskan en artikel av professor Joseph S
Nye vid Harvarduniversitetet under rubriken USA måste samarbeta med Kina om klimat och pandemier, samtidigt som man kritiserar brott mot mänskliga rättigheter.
Man kan vända på konstaterandet: Kina måste samarbeta med
USA om klimat och pandemier. Hur det ska ske är vår tids ödesfråga.
Det latinska ordet corona som betyder ”krans”, ”krona” med mera kommer i sin tur från det grekiska ordet korone som egentligen betyder ”kråka”, ”krökt utsprång (som liknar kråknäbb)”. Detta enligt NE.
Kommunens stora ekonomiska överskott
I fjol gick Lunds kommun med en vinst, dvs överskott, på
nära nog en halv miljard. I år är prognosen ett överskott på lite drygt
en kvarts miljard. I båda fallen är huvudkällan för det stora
överskottet statliga bidrag. Bidrag som staten ger kommunerna med
anledning av pandemin. Tanken från statens sida är givetvis att dessa
pengar ska sättas in i välfärdsverksamheterna. Men precis som i fjol
vill nu kvintetten använda överskottet till att betala av på kommunens
lån. Det är något djupt osmakligt med den hanteringen av de statliga
pandemibidragen.
”Babblande”
Apropå djupt osmakligt. När det moderata kommunalrådet och
vice ordföranden i kommunstyrelsen på krog avnjuter en bärs och en
måltid under pågående kommunstyrelsemöte ser han det som ett sätt att
”räcka fingret mot babblandet” i styrelsen. Oppositionens kommentarer
till detta beteende har varit oväntat hovsamma. Men både hans beteende
och hans uttalande här allvarligt. För visst är det väl också ett sätt
att ”räcka fingret” mot demokratin och den demokratiska processen? Den
styrande kvintetten håller tyst om detta övertramp. Att gå på krogen
under pågående kommunala möten är tydligen OK. Men om en
fullmäktigeledamot ofrivilligt råkar förlora uppkopplingen en kort stund
under ett sammanträde blir det avstängning.
SD-kramarpartierna
Så har då tre av kvintettens partier blivit SD-kramare. Inte
ännu på det lokala planet, fast det kanske inte dröjer. Det är
egentligen en svindlande tanke att majoriteten av de borgerliga
partierna föredrar SD:s främlings- och kulturfientliga politik framför
en socialdemokratisk eller miljöpartistisk. Måtte S stå pall för de
reaktionära vindarna så att vi inte får en dansk situation här i landet!
Ny översiktsplan på gång
I nästa vecka ska Byggnadsnämnden besluta om ett förslag
till inriktning på en ny översiktsplan för Lunds kommun. Säkerligen blir
det strid om formuleringarna när det gäller jordbruksmarken. I
tjänstemannaförslaget inför nämndsmötet är formuleringen att
”hushållning ska ske med jordbruksmarken”. En mera intetsägande
formulering får en nog leda efter.
Glädjeämnen i vinter och i vår
Vintern och våren har inte bara gått i kråkans tecken. I
varje fall inte utanför vårt köksfönster. Vi har kunnat glädja oss åt
bland annat stenknäckar, grönsiskor, grönfinkar och stundtals också en
flock steglitser som ivrigt har spisat solrosfrön i fågelmataren. Det
kommer att bli tomt utan dem i sommar. Men å andra sidan kanske
pandemin ger vika och öppnar för andra glädjeämnen.?
Vad kampen mot klimatupphettningen och pandemierna kräver är helt
klart: stora satsningar på statliga investeringar i järnvägar och
kollektiva kommunikationer, utbyggnad av vindkraft och solenergi, stora
investeringar i vård, skola, utbildning och forskning, stopp för
arbetslösheten och den rusande utvecklingen mot alltmer makaber
ojämlikhet, mer internationellt samarbete och större avgifter till EU,
FN och andra internationella organ.
För att klara det krävs höjda skatter, särskilt på
förmögenheter, och ökat statligt inflytande över industri och
forskning.
Januari-avtalet hindrar, för att inte säga omöjliggör, en sådan politik för Löfven.
Oj, oj, oj! Hur ska det gå? Plastiga trädgårdsmöbler -
avsedda för oss i detta land - är fast i Suezkanalen. Vad får vi då för
sommar? I detta land är det ju stor och allvarlig brist på sketna,
plastiga utemöbler vars livstid är starkt begränsad av olika skäl:
+det finns någon lite grej som går sönder,
+de blir snabbt omoderna vilket med påkostad reklam påvisas i allehanda medier eller..
+ vi vill "förnya oss eftersom vi är värda det".
Hur ska vi klara bristen på stolar att sitta moderiktigt på? Oj, oj,
oj! Hur ska det gå med sommaren, med uteplatsen och med... tillväxten?
Birger Schlaug på Facebook
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Fyra
av Vänsterpartiets ledamöter har haft en gemensam debatt om rasismen i
Sverige, med fokus på offentlig verksamhet, mot nya
jämställdhetsministern. Det var Malmös riksdagsleda-mot Momodou Malcolm
Jallow som lämnade in interpella-tionen och när debatten hölls deltog
ytterligare tre ledamöter från Vänsterpartiet. På så sätt kom många
perspektiv fram i debatten. Lyssna gärna här.
Vi har haft framgångar i det väldigt
viktiga arbetet för att förbättra sjukförsäkringen! Det har varit ett
mycket aktivt och intensivt arbete som länge har varit prioritet för
Vänsterpartiet, men nu under pandemin har det blivit extra aktuellt i
och med att många som har varit sjuka i covid har kvar symtom under
lång tid. Vi KU-anmälde till och med ansvarig minister för de problem
som finns. Nu har det blivit klart att regeringen ändrar i
Försäkringskassans regleringsbrev och att lagen om bedömning av
arbetsförmåga ändras. Detta är bra steg på vägen!
Utöver sjukförsäkringarna har vi fått ytterligare en
framgång genom mer pengar till äldreomsorgen i den senaste extra
ändringsbudgeten på grund av pandemin! Det är mycket glädjande eftersom
det verkligen behövs en upprustning inom äldreomsorgen. Vi behöver
höja löner och förbättra arbetsvillkoren. Läs mer här.
I veckan har jag och Håkan Svenneling i
utrikesutskottet haft en kort debattartikel i DN, som en replik till en
artikel som regeringen skrev om säkerhetspolitiken och NATO.
Vänsterpartiet är ju såklart emot alla närmanden till NATO. Läs vår replik här.
Idag ställde jag också en fråga på veckans frågestund till
inrikesministern om kommuners och regioners krisberedskap samt behovet
att stoppa nedskärningar och privatiseringar. Se den här (klicka på mitt namn).
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot, Lund
Varför slår världens kristna dövörat
till när systrar och bröder i Israel och Palestina drabbas av etnisk
rensning? Det frågar sig Kairos Palestine,
en rörelse formad av kristna palestinier och kyrkoledarna i Jerusalem.
Och de har all anledning att känna sig svikna och besvikna när kyrkor
runtom i världen inte vågar kritisera staten Israels apartheidregim och
pågående etniska rensning av palestinier - kristna och muslimer.
Skälet till denna feghet är troligen risken för att bli stämplade som
antisemiter, anar Kairos Palestine, och så kan det vara. Det vill inte
mycket till för att staten Israel ska klistra den etiketten på någon
som står upp för FN, internationella lagar och humant beteende. Men
vad är det för kvalitet på kristen övertygelse och kristet mod om man i
en världsvid kyrka och ekumenisk rörelse inte öppet vågar försvara
sina systrar och bröder?
Ett flertal judiska organisationer i Israel och på
andra håll i världen vågar tala om Israels apartheidregim och
ifrågasätter den, noterar Kairos Palestine. Därmed framstår de kristna
världsvida kyrkorna och samfunden än mer som fega och som svikare.
I ett nödrop till påve Franciscus, hela den världsomspännande
ekumeniska rörelsen och Kyrkornas Världsråd uppmanar nu de kristna
palestinierna till handling: Gör motstånd mot den etniska rensningen i Östra Jerusalem.
I det mest akuta skedet handlar det om vräkning av cirka 195
palestinier och den är planerad till 2 maj, under den grekisk-ortodoxa
påsken. Det handlar om familjer som i generationer bott i Jerusalem,
många ända sedan Nakba 1948 då de fördrevs från sina hem. Nu ska de
återigen fördrivas och lämna plats åt ännu en illegal bosättning. De
har protesterat, men en israelisk domstol har valt sida och ställt sig
på bosättarnas.
Vräkningarna i Östra Jerusalem är tyvärr endast ett exempel
på vad palestinierna i Israel, på Västbanken och i Gaza tvingas utstå
som en följd av apartheidlagar och folkrättsbrott. Kairos Palestine
nämner en lång rad i sitt upprop och uttrycker sin besvikelse,
gränsande till förtvivlan, över att kyrkorna i världen genom åren inte
hörsamat en rad angelägna vädjanden om konkret och praktiskt agerande
för att få slut på Israels ockupation.
Det krävs ingen större inlevelseförmåga för att förstå deras känsla
av att vara övergivna när kristna systrar och bröder nonchalerar dem.
De uppmanar nu alla kristna världen över att påverka sina regeringar
att agera för att stoppa den etniska rensningen. Vad görs från kyrkligt
håll i Sverige?
Vänsterseger på Grönland stoppar gruvprojekt?
Den australiska gruvkoncernen Greenland Minerals planerar
att ta upp tre miljoner ton malm på Grönland för att utvinna sällsynta
jordartsmetaller samt uran.
Vänsterpartiet IA som vann valet varnar för att gruvbrytning skulle skada naturen i regionen. (TT-Ritzau.)
Vi konstaterar att det internationella kapitalet är angeläget att
roffa åt sig Grönlands naturtillgångar. Trump ville köpa landet av
Danmark och Kina försöker etablera sig där.
Det blir spännande att se om en ny vänsterregering kommer till stånd och vad den i så fall kan göra.
Från toppen till botten på 20 år
”I början av 1990-talet var den svenska skolan på topp rent
prestationsmässigt. Efter två decennier av målstyrning fick svenska
elever de sämsta resultaten någonsin.”
Det skriver Sydsvenskans kunniga skolexpert Emma Lejnse (8/4) i artikeln När målen blev det viktigaste försvann böcker och lärartid.
Artikeln går igenom konsekvenserna av kommunali-seringen och
införandet av marknadsskolan i början av 1990-talet. Den jämlika skola
som vi kämpat i ett halvt sekel för att genomföra raserades. Finland
behöll samma skolsystem och finsk skola är kvar på toppnivån.
Det handlar om avskaffandet av reglerna rörande skolledning,
lärarkompetens, skolhälsa, läromedel, bibliotek och vem som har
behörighet att driva en svensk skola.
En del av reglerna är på väg att återinföras efter krav från lärarfacken.
Men i valet mellan de två målen – godkända elever och en budget i
balans – är det tydligt vilket som rankas högst. ”För kommuner sparar
på skolan och privata ägare tar ut vinst, trots många obehöriga elever
på deras skolor.”
Marknadsskolan hotar valfriheten.
Miljöpartiet: Jakten på vinst slår hårt mot de idéburna friskolorna.
När vi har aktörer i skolsystemet som drivs av att tjäna så mycket
pengar som möjligt krävs mer kontroll och detaljerade regler.
Elevhälsa, skolbibliotek och läroböcker får stå tillbaka. Segregering
hotar valfrihet och mångfald. Aktörerna som har ekonomisk vinning som
mål måste ut ur ekvationen. Annika Hirvonen, skolpolitisk talesperson
(MP) och Karin Pleijel, Karin Thomasson, Markus Friberg och Richard A.
Åkesson, MP. (AB debatt 5/4)
Den palestinska jordens dag – Dagen för solidaritet med palestinierna och deras rätt att befria sitt hemland.
Arabiska vänstern uppmärksammar Palestinska jordens dag den 30 mars.
Vi kommer ha ett kulturevent med utställning av konst
och hantverk som vi ställer ut i fönstren på poeten på hörnet, på grund
av rådande restriktioner kommer vi inte ha öppen visning, besökare kan
titta utifrån.
Medverkande konstnärer: Yahya Ashmawi & Maha Kadoura
Var: Poeten på hörnet, Södra Förstadsgatan 65b
När: Utställningen pågår från den 30 mars kl. 17.00 till den 11 april kl.17.00.
Stoppa stölden av Palestina!
Den 30 mars högtidlighålls varje år den Palestinska
Jordens dag. Det var den 30 mars 1976 som protester mot den israeliska
ockupationen och landstölden i Palestina möttes av skarp eldgivning
från den israeliska armén. Sex obeväpnade demonstranter dödades,
omkring 100 skadades och över 300 arresterades av israelerna.
Sedan dess har ockupationen bara fortsatt, och
förvärrats. Idag bor närmare 700.000 israeler i så kallade bosättningar
på ockuperad palestinsk mark – och fler ansluter hela tiden. Varje dag
beslagtas mer mark, människor fördrivs och de som protesterar möts med
skarp ammunition. De senaste åren har minst 350 obeväpnade palestinier
dödats av militären, och över 30.000 skadats – många med livslånga
handikapp som följd.
Enligt FN:s övervakningsmission, OCHA, har rivningarna
och fördrivningarna på det ockuperade Västbanken ökat kraftigt de
senaste åren. Under 2020 revs 848 byggnader – en ökning med 36% från
året innan. 53 skolor, med 5.200 barn, står under rivningshot. Sedan
OCHA började sin registrering 2009 har omkring 7.400 rivningar ägt rum,
och över 11.000 människor fördrivits.
Under början av detta år har rivningstakten dessutom
ökat ytterligare. Fram till sista februari har 227 palestinskägda
strukturer rivits - varav 93 bekostade med utländskt bistånd - och 327
personer, varav omkring 200 barn, förlorat sina hem. En ökning med 185%
jämfört med förra året. Förstörelsen av bostadshus, solpaneler,
anläggningar för vatten- och sanitet och annat donerat av Sverige och
andra EU-länder har ökat med 450% utan några verkliga protester från
våra politiker. En del anser tvärtemot att det är lika bra att sluta
med bistånd till palestinierna eftersom allt ändå förstörs av Israel!
Stölden av Palestinas jord, fördrivningarna och
förstörelsen av egendom måste helt enkelt upphöra! Israel måste kalla
hem sin militär och sina bosättare, riva murar och stängsel och erkänna
Palestinas rätt att existera som stat i fred sida vid sida med Israel.
Det är märkligt att den svenska regeringen, EU och andra inte för länge
sedan satt ner foten och sagt att nu får det vara nog. Hur långt har
man tänkt att det skall få gå innan man agerar och genomför
verkningsfulla åtgärder för att få en ändring till stånd?
Gunnar Olofsson
Kapitalismen tvingar oss att konsumera
för att öka tillväxten - och den rikaste procentens vinst - på
bekostnad av våra liv och jordens resurser. Privata medier och
”influencers” driver en oavbruten propaganda för att göra alla till
konsumtionsberoende kunder. Konsumismen har blivit ett större hot än
coronan. Nova är den värsta sjukdomshärden i Lund.
Sedan Kina blev medlem av Världshandelsorganisa-tionen har
amerikanska och europeiska företag etablerar sig där för att utnyttja
den billiga arbetskraften och de luftförorenande energiresurserna till
att producera varor: elektronik, bilar, bildelar, kläder, skor, möbler
och insatsvaror.
Flera svenska företag, som Volvo och H&M, har flyttat
tillverkning till Kina. Det leder till beroende. H&M slutade köpa
produkter från Xinjiangregionen efter rapporter om tvångsarbete.
Följden blev att H&M stängdes av från flera handelsplattformar i
Kina. Sverige kritiserar Kina – och ökar samarbetet. Det liknar
Vietnam-epoken. Den gången handlade det om USA-imperialismen.
Kapitalismens tillväxtbegrepp leder till att man
medvetet minskar varornas livslängd för att tvinga fram ökad konsumtion.
En tvättmaskin som för några år sedan fungerade i tio år håller nu
bara i fem. Bilar tillverkas för att gå sönder och behöva repareras
efter kort tid. Lågavlönade arbetare tvingas till meningslöst arbete
och konsumenter till flera köp. Vinsten växer.
Den ekonomiska tillväxten förra året var 6 procent enligt Internationella valutafonden.
Volvo har gjort vinst och betalar ut bonus till sina aktieägare –
trots att pengarna bland annat kommer från coronastöd som bekostats av
skattebetalarna.
”Tillväxt är inget positivt. Tvärtom. Vi ville inte tillsätta någon tillväxtkommission.”
skrev Emma-Lina Johansson och Anders Skans, Vänsterpartiet Malmö, i
ett uttalande med anledning av att Malmö har beslutat inrätta en. (SDS
31/3)
”Malmös tillväxtkommission representerar det gamla, det förkastliga
konsumtionssamhället där miljö och arbetare utnyttjas och förstörs.
Kommissionen består av expertis på det gamla ohållbara, inte det gröna
och hållbart mänskliga.”
Sverige kan missa klimatmålet, enligt Naturvårdsverket och
Klimatpolitiska rådet. Hittills tror man sig uppnå en minskning av
utsläppen på 55 procent fram till 2045. Det räcker inte. För att
klimatmålet ska nås måste minskningen vara 85 procent.
Den kinesiska varuproduktionen är redan större än USA:s. Strömmen av varor till och från Kina bara växer.
För tre veckor sedan vållade mängden av väldiga
containerfartyg trängsel i de europeiska hamnarna Antwerpen, Rotterdam
och Hamburg. Lika igenproppade var USA:s Stilla havs-hamnar Los
Angeles, Portland och San Diego. Också New Yorks hamn var överfull.
Containerfrakternas priser steg, vilket bland annat drabbade till
exempel Ikea.
Man kan förstå att Kina härom året ville bygga en
strategiskt belägen hamn i Lysekil – vilket emellertid Sverige
avvisade. På många andra håll har kineserna haft framgång med sina
hamnplaner.
Sedan fastnade Ever Given, världens största
containerfartyg, i Suezkanalen. Total förstoppning drabbade
världshandelns tarmsystem. Innan skiten efter någon vecka lossnade hade
hundratals containerfartyg fastnat vid kanalens båda mynningar. Det
hade varit bättre om förstoppningen fortsatt.
I ledaren Hellre ful vindkraft än svåra översvämningar i Malmö (SDS 6/4) räknar skribenten upp de verkliga hoten mot människor och miljö:
Minst 31 miljoner människor tvingas fly till år 2050. I värsta fall
143 miljoner. Naturkatastrofer, minskad biologisk mångfald, sämre
skördar, ökad fattigdom, konkurrens om jordens resurser, krig och hot
mot demokratin.
Världens främsta arkitekturutmärkelse, Pritzker-priset, har i år tilldelats Anne Lacaton och Jean-Philippe Vassal i Paris. Mottot för deras verksamhet är, enligt The Guardian,
”Riv aldrig, ta aldrig bort något – lägg till, omforma och
återanvänd”. Vi gläds och tänker på LKF:s planer för sina hus på
Landsdomarevägen. Men först mer bakgrund.
I prismotiveringen står att Lacaton och Vassal ”speglar
arkitekturens demokratiska sida. Genom sitt förhållande till yrket och
sina utförda projekt har de visat på möjligheterna för en restaurerande
arkitektur som är högteknologisk, uppfinningsrik och ekologiskt
ansvarstagande, utan att för den sakens skull bli nostalgisk”. Deras
arkitektstudio är således inte känd för glittrande lyxbyggnader eller
science-fiction-inspirerade experiment. I stället har de gjort sig
berömda för ekonomiskt hållbara lösningar på svåra ombyggnadsproblem.
Vi har själva sett deras omformning av Palais de Tokyo, staden
Paris utställningslokal för samtidskonst, vilken förvånar rejält. Den
ursprungliga fasaden mot gatan och Seine är oförändrad, vilket inte är
så underligt eftersom den är anpassad till kringliggande byggnader och
funktioner. Men inomhus, där man förväntar sig vita väggar och vackert
belysta nyrenoverade rum, öppnar sig i stället en rå, öppen
fabriksmiljö i många plan. Arkitekterna har nämligen valt att frilägga
väggarnas bärande betong och behålla de omålade ytorna. Resultatet har
blivit en rymd som gör det möjligt att bygga upp unika ytor för varje
ny utställning, ofta i flera plan. Inte är det direkt vackert,
men inspirerande och mycket uppskattat. Återhållsam renovering har gett
nya friheter, inte bundit byggnaden vid gamla funktioner.
Tankarna bakom sättet de arbetar, sammanfattar Anne Lacaton i The Guardian
så här: ”Rivning är ett lätt beslut i det korta perspektivet. Det är
ett slöseri med mycket – ett slöseri med energi, ett slöseri med
material, och ett slöseri med historia. Dessutom för det med sig mycket
dåliga sociala effekter. För oss är det en våldshandling.”
De nu hyllade Lacaton och Vassal insisterar således på att
bygga prisvärt, hållbart och ekologiskt ansvarsfullt. De bär med sig
insikten om att det idag – när vi förstått att vårt traditionella
förhållningssätt till energi- och råvaruförbrukning måste
förändras – finns saker som man inte längre gör. Om projekt, som varit
rimliga för bara några år sedan, måste vi idag säga: Nej – så här gör
vi inte längre!
Tidigare har det ofta setts som rationellt och naturligt att
riva äldre byggnader för att ersätta dem med nyare, modernare, bättre.
Standarden för nyttjarna blir högre, driftskostnaderna lägre … Men så
fungerar inte rationaliteten längre. Nu måste man tänka bredare och
seriöst beakta det slöseri med resurser som rivande och nybyggande
innebär. Hänsyn måste tas till energiåtgången vid transporter av riv-
och byggmaterial, vid produktionen av betong och tegel. Lägg därtill
signalerna som ges: Är det så här vi vill visa hur vi ser på återbruk
och stadens historia? Är det inte i stället förbättring genom förädling
vi måste lära oss – och lära ut?
För oss som bor på Möllevången i Lund har dessa frågor
aktualiserats av LKF:s planer att riva sina tre huslängor längs
Landsdomarevägen och ersätta dem med nya byggnader. Planerna ligger
långt fram i tiden; byggnation är planerad till 2025 eller senare. Men
LKF har redan meddelat hyresgästerna att de måste flytta ut, och just
nu utreder kommunen nödvändiga planändringar. Häromdagen gick det runt
”gula västar” i området och mätte om några av de vackra körsbärsträden
längs cykelvägen måste offras.
Husen är byggda i två/tre plan och innehåller mindre hyreslägenheter. Tre huskroppar är rytmiskt placerade längs slänten till den bäck som en gång rann genom området. Idag är bäcken ersatt av en cykelväg som går från Monumentsparken till S:t Hans backar och vidare norrut. Husen är byggda i rött tegel med karaktäristiska takpannor och fönster i samstämmighet med de två omgivande radhusområdena längs Tinghögsvägen och Möllevångsvägen. Enhetlighet kombinerad med form- och funktionsvariation gör Möllevången till en av Lunds finaste arkitektoniska miljöer (området är planerat som en helhet och är ritat av C.-O. Klingspor). Tiden har varit snäll mot byggnaderna; radhusområdenas samfällighet ser till att endast stilenliga förändringar tillåts av dessa hus och även LKF:s längor är hittills relativt oförändrade.
Häri ligger naturligtvis en orsak till den nu uppkomna
situationen – de tre längorna är i behov av renovering. Kanske har LKF
inte underhållit dem på rätt sätt; om det vet vi inget. Men deras
drastiska förslag till total nybyggnation är naturligtvis fel – här
skall inte rivas.
Landsdomarevägen 3 och 5 från cykelvägen
Främst av principiella skäl: Så gör man inte längre! Bra
gamla byggnader skall ges nytt liv och förhöjt värde. De skall inte
rivas, fraktas bort, ersättas av ny betong, nytt tegel, ny metall –
producerat och levererat till stor energiåtgång.
Också av funktionella skäl: Självklart går det att
renovera dessa byggnader så att de fungerar väl i minst femtio år till.
Mindre hyreslägenheter för ungdomar och äldre kommer alltid att behövas
i Lund. LKF borde naturligtvis också undvika skammen att fördärva ett
av stadens vackraste områden. Förtätning av Lund är ett vettigt mål,
men skall göras med klokskap: på rätt plats och på rätt sätt. Så är,
till exempel, det näraliggande punkthuset på Möllevångsvägen ett
riktigt fint exempel på detta.
Lacaton och Vassal är kända för att inför ett stort
renoveringsprojekt i Bordeaux ha föreslagit: Gör ingenting – vad som
finns är bra; det behövs bara smärre förändringar! Sak samma tror vi
gäller för husen längs Landsdomarevägen.
Skulle det faktiskt finnas genuina svårigheter med
dessa hus, så finns det i vilket fall ingen anledning att ta till den
gamla våldsmetoden – att riva allt och sedan plonka dit några höga hus
som kunde stått var nånstans som helst. Istället borde LKF inspireras
av de prisbelönade arkitekternas motto: Riv aldrig, ta aldrig bort
något – lägg till, omforma och återanvänd! Vilket här kan tolkas som:
Lämna huskropparna med sina vackra fasader längs slänten, cykelvägen
och körsbärsträden oförändrade. Måste något göras, så fundera i stället
på att utöka boytorna och förbättra husens användning genom att
varsamt omforma de mindre spännande fasaderna längs Landsdomarevägen.
Varför inte göra detta till en planeringsuppgift för arkitektstudenter?
Många alternativ är här möjliga – men inte det oetiska våld som LKF nu
planerar för.