VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för
klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital
strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara
åtta personer närvarande.
På lördag är det både cykeldemonstration och skostrejk. Varför inte ha med ett par skor att ställa på Stortorget som representant för dig medan du är ute och cykeldemonstrerar?
Beslutsfattare – ta hänsyn till lundabornas
åsikter och dra tillbaka planen för ett enormt kontors- och
kongresskomplex i kv. Häradshövdingen.
Skriv på denna namninsamling
Genom att skriva under godkänner jag att ARGT - Aktion Rädda Gamla Tingshuset är en grupp inom den politiskt obundna föreningen AFSL i Lund. överlämnar min underskrift till dem som har makt över frågan.
Bakom trädet skymtar den paviljong
där Erik Hermelin studerade klassisk persisk lyrik. Så här låter en
dikt av Sa´di från 1257 i Hermelins översättning:
Bland mensklighetens ytterste skiftade jag ofta håg:
Jag framlefvde min tid med allehanda menniskor.
Nöje beredde jag mig från hvarje hörn.
Från hvarje skörd upphämtade jag ett ax.
Erik Hermelin framlevde också sitt liv bland allehanda människor. Han var soldat i USA. Han lärde sig persiska i Indien under sin tjänstgöring i den brittiska armén. Han var farmare i Australien några år. Efter hemkomsten 1909 hamnade han på Sankt Lars. Där översatte – och omdiktade – han persisk lyrik. Försommarkvällarna såg han näsduksträdet genom sitt fönster.
Min gode vän Göran Therborn brukar
anföra statistik från högerinstitutioner som Forbes. Där var Sverige
2018 det land som hade näst flest dollarmiljardärer per capita. Daniel Suhonen: ”Löfven administrerar ett nyliberalt paradis”. Aftonbladet 22/5
Arnault rikast i världen. Han är i dagsläget
uppskattningsvis god för 186,3 miljarder kronor, mer än en fördubbling
sedan mars i fjol, skriver affärsmagasinet Forbes. TT 26/5
Alla borgerliga partier utom ett
sluter nu upp bakom Sverigedemokraterna. En femtedel av väljarna sätter
sitt hopp till ett parti som växt fram ur nazismen. Och den rödgröna
regeringen är förtrollad av samma parti. Alla försök att vända
utvecklingen utdefinieras allt oftare som verklighetsfrämmande.
Förändringen är skrämmande.
Per Wirtén, Nationalismen – zombien som är på jakt efter hämnd. Sydsvenskan 27/5.
Med en extrem hindunationalistisk
regering ledd av premiärminister Narendra Modi går utvecklingen alltmer
i auktoritär riktning. Det styrande partiet BJP sprider ett hatbudskap
mot landets muslimer och fängslar utan rättegång med stöd av brittisk
kolonial lagstiftning människorättsaktivister, journalister, studenter
och alla som motsätter sig Modis strävan att förvandla indien från en
mångkulturell nation till ett land enbart för hinduer.
Detta rapporteras mycket lite om i svenska media, och
få forskare och journalister här i landet tycks ha modet att rapportera
om vad som pågår. Det är bedrövligt i synnerhet som den fullständigt
katastrofala nu pågående Corona-pandemin i Indien med hundratusentals
döda - något som man kan läsa om i svenska medier - har en direkt
koppling till regimens totala nonchalans beträffande smittspridningen.
Istället för att bekämpa pandemin har Modi senaste månaderna lagt all
kraft på att öka sin politiska makt och arrangera världens största
religiösa festival, Kumbh Mela, ett år i förväg mitt under pandemins
värsta tid.
Jag har skrivit en artikel om detta i tidskriften
Sydasien som jag tror kan intressera veckobladets läsare. Gå till https://sydasien.se/analys/forlorad-prestige-for-modi-vid-delstatsval/
Sydasien
Tunnelbygget under fyrspåren har
inletts. Det blir kanske klart till september. Sunnanväg förlängs genom
tunneln till Värpingevägen för genomfart för bussar, cyklar och
gående. Gröna stråket är avstängt vid ängen norr om Källbymöllas
odlingslotter. Träden har avverkats. Grävskoporna arbetar effektivt med
schaktmassorna.
Besluten fattades för länge sedan. Nu förverkligas de av
Trafikverket. Den nya passagen kan bli färdig i september. Enligt
uppgift från Tekniska förvaltningen ska trafiken vika av norrut längs
Åkerlunds och Rausings väg och inte ledas längs Värpingevägen genom
Höjeåns naturreservat. Källby reningsverk kommer naturligtvis som
tidigare vara tillgängligt för transporter på den befintliga vägen
Höje å naturreservat ska utvecklas för att locka fler
gående och cyklande besökare så att Skrylle avlastas från trängseln
och de många bilarna på parkeringsplatserna. I tisdags besökte
tjänstemän från Tekniska förvaltningen Källbymöllas grillplats för att
träffa representanter från Mitt Höje å, Källbymöllas odlarförening och
Byalaget. De informerade om ett projekt att utveckla grillplatserna vid
Källbymölla, Fågeltornet och Klimatskogen. Platserna ska bli
tillgängligare för rörelsehindrade. Somliga gång- och cykelvägar ska
asfalteras. Grillplatserna ska få toaletter. Klimatskogen ska förbli
skog, inte park. Barn ska få bygga hyddor. Man funderar på att ordna en
enkel linbana ur skogen ner mot dammarna. Det är kanske möjligt att
skapa en liten bäck med dagvatten. Man har tydligen pengar för ett
begränsat projekt med denna inriktning. En större samling boende i
området ska snart få möjlighet att ta del av planerna som sedan ska
genomföras snabbt.
Det kom naturligtvis fram synpunkter på att naturvärden måste
skyddas, att man måste vara försiktig med asfalt och att man inte vill
ha alltför många besökare.
Marie Nordén ,NTF( nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande) beskriver att risken för död eller
skada är 70% större på 40- väg jämfört med 30- väg
Hastigheterna i tätort behöver sänkas för att få
påtaglig effekt på trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter. Den
positiva utveckling som skett beträffande trafiksäkerhet har i första
hand handlat om ökad säkerhet för bilister .Men de nyligen satta
trafiksäkerhetsmålen om en halvering av antal dödade kräver insatser
som påtagligt påverkar säkerheten även för oskyddade trafikanter i
tätort. Det är dags att börja prioritera dessa.
En analys baserad på inrapporterade olyckor i den nationella
olycksdatabasen Strada av döda eller allvarligt skadade gående och
cyklister på kommunala vägsträckor (ej korsningar) visar på en högre
risk för död eller skada med en hastighetsgräns på 40 km/ timme jämfört
med 30 km/ timme. Risken är ungefär 70 % högre.
Framtidens stadsplanering kräver en trygg och säker
infrastruktur. För det krävs betydande förändringar i trafikmiljön.
Förändringar som uppmuntrar till sänkta hastigheter för motorfordon och
skapar en miljö som är säker för gående och cyklister oavsett kön
eller ålder.
Nuvarande otrygghet får föräldrar att skjutsa sina barn
till skolan i stället för att låta dem gå och cykla. Antalet cyklister
ökar, både vanliga och de som har elcykel eller elsparkcykel.
Dessutom bör cykelbanorna ses över. Undvik cykelbana där
bilar kan parkera. Det kallas ”dooring” nämligen att bilförarna öppnar
dörrarna. Dessutom måste cyklisten ut i gaturummet för att köra om
bilen!
Se till att det finns cykelbanor och goda möjligheter
för gångtrafikanter i nya detaljplaner. Beräkna 1,5 meters avstånd vid
omkörning av cyklist.
Under flera år har regeringen skjutit till betydande medel till
kommunerna inom ramen för stadsmiljöavtalet. Ta vara på detta och
prioritera trafiksäkerheten för gående och cyklister i tätort.
Vänsterpartiets största fokus i
riksdagen just nu är att kampanja mot införandet av marknadshyror.
Marknadshyror var tillsammans med försämringarna i LAS de två frågor
som vi lyfte fram redan i början av mandatperioden som våra “röda
linjer”, om regeringen genomför dessa två försämringar har de inte
längre vårt förtroende. Arbetet mot marknadshyror är just nu i en
intensiv fas eftersom vi vet att utredningen om marknadshyror kommer nu
i slutet av maj. Vi lägger därför mycket tid på att ha digitala möten
och frågestunder, dela material på sociala medier och nå ut i vanliga
medier i denna fråga. Marknadshyror skulle drabba en stor del av
befolkningen, med högre hyror i områden med bostadsbrist, vilket vi ju
vet råder i nästan alla Sveriges kommuner. I en stad som Lund, dit
många vill flytta, skulle konsekvenserna förmodligen bli katastrofala.
Risken för ännu större trångboddhet, osäkra boendesituationer och
bostadslöshet skulle vara stor. Vi står såklart sida vid sida med
Hyresgästföreningen i denna fråga.
Under veckan har frågan om diktaturen och
övergreppen i Belarus varit fortsatt aktuell, med anledningen av den
senaste händelsen med det nedtvingade flygplanet. Belarus diskuterades i
statsministerns återrapportering från senaste EU-mötet idag torsdag,
där Vänsterpartiet, och flera andra partier, såklart tryckte på. Vi har
också varit ute i media för att protestera mot svenska
exportkreditnämndens kreditgarantier till företag i Belarus, här i radion.
I augusti förra året hölls en interpellations-debatt om stöd till
den demokratiska utvecklingen i Belarus mellan Vänsterpartiets Håkan
Svenneling och utrikesministern. Se den här.
Vänsterpartistiska ledamöter har även deltagit i stöddemonstrationer för Belarus som genomfördes innan pandemin.
I förra veckan ställde jag själv en fråga
till försvarsministern i den vanliga frågestunden som hålls varje
torsdag. Jag frågade om samverkan och dialog mellan Försvarsmakten och
de som bor runt om de stora övningsfälten, utifrån ett samtal jag hade
med några av mina grannar i Revingeby. Grannarna upplever att dialogen
har blivit sämre den senaste tiden, vilket påverkar oss som bor och
verkar i närheten av heden. Till min förvåning svarade
försvarsministern väldigt positivt, så jag hoppas att det kan ske en
förbättring av dialogen. God dialog och förståelse för olika intressen
krävs för att folkförankringen av försvarsverksamheten ska vara stor.
Lyssna på frågan här, klicka på mitt namn.
Igår deltog 
Vänsterpartiets
nyaste ledamot, Gudrun Nordborg från Umeå, sin första riks-dagsdebatt!
Gudrun ersatte Jonas Sjöstedt i höstas, och nu när vaccinationerna har
kommit en bit på vägen kan hon delta mer i riksdags-arbetet i
Stockholm. Det är vi väldigt glada för! Gudrun har lång erfarenhet av
feministiskt politiskt arbete och forskning och har fått plats i
justitie-utskottet. Hennes första debatt handlade om den viktiga frågan
barn som bevittnar brott. Lyssna gärna här, klicka på Gudruns namn.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Samtidigt som vi nås av nyheten om vapenvila mellan militärmakten Israel och Hamas, som styr i Gaza, kommer beskedet från Moderaterna om minskat bistånd till Palestina vid en eventuell valseger nästa år. Uppenbarligen förväntar sig Moderaterna att vinna poäng på det nuvarande kaoset. Utspelet måste ha initierats och formulerats medan bomberna föll över de inspärrade människorna i det av Israel blockerade Gaza. 232 dog, varav 65 barn. Den materiella förödelsen blev enorm och den räkning som borde skickas till Israel får som vanligt betalas av övriga världen - allt medan Israel fortsatt gynnas av förmånliga handels- och samarbetsavtal. Dylika borde M sätta stopp för i stället för att slå på dem som redan ligger: palestinierna.
Motiveringarna till minskat bistånd är de gamla vanliga: palestinsk korruption och brist på demokrati. De upprepas som meditationens mantra. Att Israels premiärminister står åtalad för just korruption har Moderaterna tydligen missat. Våldsamheterna de senaste veckorna har medialt överskuggat Netanyahus rättegång, vilket den åtalade säkert är ytterst tacksam för. En välkommen andningspaus. Netanyahu har inte heller med glädje och lättnad kommenterat vapenvilan. För honom hade bombningarna gärna fått fortsätta.
Att palestinsk korruption är det enda som saboterar svenska biståndssatsningar stämmer inte. Israel demolerar dem utan respekt. Jag har sett det med egna ögon i byn Khirbet Tana, där inte ens svenska flaggan på bulldozrade fårstall skonades.
Demokratins glans har fläckar. I det internationella demokratiindex som finns (Economist Intelligence Unit) hamnade Israel i fjol på 27:e plats - det är en ”demokrati med anmärkningar”. Dessutom är Israel snarare en etnokrati sedan Nationalstatslagen antogs 2018 och fastslog att Israel är en rent judisk stat. Rapporter om Israels apartheidregim från de välrenommerade människorättsorganisationerna B´Tselem och Human Rights Watch talar också sitt tydliga språk.
Det finns förbättringar att göra inom Palestina. En
förutsättning för förbättringar är dock att Israels ockupation upphör,
liksom blockaden av Gaza. Av ett land under ockupation och förtryck kan
inte krävas ett perfekt styre. Grundproblemet är Israels
folkrättsbrott: ockupationen. Den måste hävas, inte biståndet till
Palestina.
Kerstin Dahlberg
Med fötterna både i Sverige och USA tar den moderata
riksdagsledamoten Helena Antoni mycket inspiration från amerikansk
politik när hon debatterar bistånd och utvecklingspolitik i Sverige.
Foto: Moderaterna
Helena Antoni ansvarar för biståndet inom Moderaterna.
Sedan i påskas är ett nytillskott i riksdagen ansvarig för
Moderaternas biståndspolitik. Helena Antoni är kritisk till vad hon
menar är ett utbetalningsmål med fokus på att spendera biståndspengar,
när fokus borde ligga på resultat.
Läs mer om moderaternas biståndspolitik i tidningen OmVärlden.
”Barmhärtighet” heter Axel Wallenbergs minnessten över
S:t Jörgens spetälskehospital. Den politiska majoriteten visar dock
ingen barmhärtighet när det gäller det gäller att skövla det gröna.
S.t Jörgens park är ”en liten men
inbjudande park med lekplats”. Så beskrivs den på kommunens hemsida.
Parken kallades tidigare Skönadalsparken. Den började anläggas som
beredskapsarbete under andra världskriget, då delar av parken uppläts
för odling av potatis. Senare utökades parken med den plats där
lämningarna efter Sankt Jörgens spetälskehospital. Hospitalet lades ner
1587. I parken finns nu också ett minnesmärke över spetälskesjukhuset.
Omedelbart söder om parker stäcker sig Hardebergaspåret och i norr
Fader Bergs väg, som förmodligen är Lunds kortaste och mest okända
gatustump.
MP vill stoppa planen redan 2018…
Nu ska östra delen av parken, den del som vetter mot
Tornavägen bebyggas. Det vill säja ”nu” är i själva verket en mycket
långsträckt tidsperiod. Redan 2013 togs beslut om att planlägga denna
del av parken för bostäder. Först i maj 2018 fanns ett färdigt
samrådsförslag som fick majoritetens stöd i byggnadsnämnden.
Miljöpartiet var då det enda parti som ville sätta stopp för planen.
Inget annat parti hade några invändningar mot parkexploateringen.
… och nu även FNL
I april i år togs byggnadsnämnden beslut om att skicka ut
planen på granskning. Det är sista steg i planprocessen innan planen ska
antas. Under årens lopp har planförslaget modifierats på åtskilliga
punkter. Det gällde först tre punkthus och i ett skede diskuterades
också att utsträcka planområdet till att gälla delar av Elias Fries
park, öster om Tornavägen. Där skulle markparkeringar för de nya husen
anläggas!
Barnen vill behålla sin park
Denna idé kom dock inte längre än på skissnivå. Mot beslutet att skicka ut planen på granskning röstade endast MP och FNL.
Grönska i parken och längs Fader Bergs väg ska försvinna
Nu föreslås en sammanhängande byggnadskropp som sträcker sig parallellt
med Tornavägen. Träd och buskar som växer i östra delen av parken ska
väck. Där ska byggas hus i fyra och fem våningar med ca 30-40
bostadsrätter. Biltrafik ska angöra från Fader Bergs väg, där befintliga
träd kommer att kapas. Träden omfattas, ”troligtvis”, skriver
byggnadsnämnden, av det generella biotopskyddet men dispens kommer att
begäras för att få plats för betong och bilar.
Grönskan och träden vid Faders Bergs väg ska bort
Strider mot översiktsplanen
De närboende i området har nu samlat sig till protest mot
byggplanerna. En av deras företrädare hävdar i en artikel i
Sydsvenskan att exploateringen av parken inte bara berör de boende. Och
det har talespersonen förstås alldeles rätt i.
Parken ligger inom ett område som i Lunds
översiktsplan utpekas som grönområde med blå och gröna huvudstråk. I
kommunens bevaringsprogram redovisas parken som kulturhistoriskt
intressant. När exploateringsintressena tillåts dominera förklarar nu
en politisk majoritet att sådana dokument är det bara att strunta i.
Struntar i klimatnödläget
Konsekvenserna av den föreslagna exploateringen av parken
är att växt- och djurliv påverkas negativt, att markens
infiltrationsförmåga minskar och att det som i dag är en park för
allmänheten till stor del privatiseras. Lunds kommun fortsätter alltså
att hårdgöra grönytor och kapa träd i en situation där det behövs fler
grönytor och flera träd för att motverka klimatförändringar och
anpassning till allt rikligare regn – har finns inte en tanke på att
det råder klimatnödläge.
Fråga i fullmäktige
I veckans fullmäktige ställer MP:s kommunalråd Karin
Svensson Smith en fråga till byggnadsnämndens M-märkte ordförande Klas
Svanberg: ”Anser byggnads-nämndens ordförande att den planerade
byggnationen står i överensstämmelse med gällande grönplan och
översiktsplan?”
Att jag skriver att parken ”nu” ska bebyggas är det
ett ”nu” som sannolikt sträcker sig även några år in i framtiden. Det
skulle vara mycket förvånande om planen inte överklagas.
Boken, Den politiska generationen. Kontinuitet och förändring 1968-2018, av sociologerna Svante Lundberg och Sven-Axel Månsson är inte bara en sociologisk rapport utan innehåller också ställningstaganden i aktuella frågor som Fritt sök.
Fritt sök
En av intervjupersonerna som varit gymnasielärare och skolpolitiker i en mindre kommun ger följande beskrivning:
Min skola var en progressiv skola med stora och utvecklande
resurser, men de sista åren var tråkiga på grund av att kvaliteten
urholkades i och med att många elever sökte sig till skolor i en större
kommun som uppfattades som mer attraktiv.
I intervjun berättas vad Fritt sök konkret innebar för den
gymnasieskola i en mindre kommun där han själv varit verksam i mer än
tjugo år:
”Den skolan är ett rent ruckel jämfört med vad den var på 80- och
90-talen. Det är inte hälften så många elever som det var då, och de
elever som är kvar tillhör den svagaste gruppen. De andra har
försvunnit till skolorna i en mer välbärgad kommun, vilket dessutom
lett till en i många avseenden sämre arbetsmiljö och till lärarflykt.
Vem vill vara kvar på ett sjunkande skepp samtidigt som resurserna
minskar? Det är hög tid att diskutera denna ordning! Inom
arbetarkommunen och det social-demokratiska partidistriktet, ja inom
hela partiet.” (Den politiska generationen s. 167.)
Vad blev det av 68-orna?
1968 var ett turbulent år, också i Lund:
Universitetsjubileum, brinnande studentmössor, UKAS, husockupationer och
på hösten en våldsam demonstration under parollen Vägra värnplikt –
vägra döda! Ridande polis. Arresterade demonstranter. Stor publicitet i
press och tv.
Jag var ingen 68 och jag var inte där. Jag hade fyllt 35 och var
verksam på en folkhögskola i Norrbotten. Engagerad i
gruvarbetarstrejken. För mig var 1968 ett katastrofår som slutade med
att imperialister, rasister, tyranner och reaktionärer tog över. FNL:s
stora Tet-offensiv slutade med blodbad, Martin Luther King mördades,
fredskandidaten Robert Kennedy mördades, studentrörelsen i Paris ledde till att De Gaulle tog makten och Sovjet invaderade Tjeckoslovakien och krossade Prag-våren,
CH Hermansson fördömde invasionen, jag röstade för
första gången på VPK, Tage Erlander vann valet och i USA valdes Richard
Nixon till president i november. Han utvidgade folkmordet i Vietnam
till Laos och Kambodja och Vietnamkriget fortsatte sju år till.
Jag skulle inte ha deltagit i Vägra värnpliktsdemon-strationen om
jag hade varit i Lund. För mig var den allmänna värnplikten en viktig
demokratisk institution och jag menade att väpnad befrielsekamp i många
fall var nödvändig. ”Till vapen vi i sorg och vrede går. Ett enat folk
bakom gevären står. När vi askan ser från den brända byn, då stiger
vårt hat mot skyn, Vi slår tillbaka.” sjöng vi i FNL-rörelsen.
Men följande år, 1969, kom jag till Lund och vidareutbildade mig i
ekonomisk historia och kulturgeografi. Jag uppskattade den demokratiska
andan. Äntligen har folket från enhetsskolor och grundskolor kommit
till Lund och se vad som händer! Så annorlunda mot då jag vantrivdes
1955-56!
Sociologerna Svante Lundberg och Sven-Axel Månsson
intervjuade några deltagare i en demonstration i Malmö 1968. Det blev
inledningen till en sociologisk undersökning som pågick i 50 år.
Vad blev det av 68-orna? Ja, somliga lade av. Men de flesta
behöll sitt politiska engagemang, om än i andra former. Många blev
läkare, lärare, socialarbetare, U-landsaktiva, bibliotekarier,
jurister. De ägnade sig åt politiskt arbete inom Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet, ofta i kommunalfullmäktige. De
arbetade fackligt. De deltog i solidaritetsrörelser för länder i Afrika
och Latinamerika. Kvinnorörelsen blev stark. De undvek att göra
karriär. Man kan faktiskt säga att de fortsatte att tjäna folket.
Notisen ovan om Fritt sök är ett exempel på vad som engagerade – och engagerar dem. De är pensionärer nu.
De är givetvis anonyma i boken, men jag har en stark känsla av
att jag känner flera av dem och har känt dem i decennier och samarbetat
med dem. Många av dem är verksamma i Lund med omkrets. Det ger boken
en sorts skvallerdimension. Hon där, är det inte..?
Boken är rikt illustrerad med 68-foton från Lund. Göran Therborn
syns på ett. Annars är personerna på fotona inte samma som de vilkas nu
drygt 50-åriga aktivistliv skildras. Bra liv!
Vietnamdemonstration i Lund
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
I dag behöver Al-Awda sjukhus mer än någonsin vårt stöd!
Akutinsamling till Al-Awda sjukhus
som administreras av Union of Health Work Committees (UHWC) och
tillhandahåller medicinsk vård till tusentals palestinier.
De israeliska attackerna mot Gazaremsan fortsätter i
sjätte dagen i rad. Gazaborna lever redan under väldigt svåra
humanitära förhållanden till följd av israeliska bockaden. Ett stort
antal civila har dödats och stora skador på infrastrukturen i Gaza
medför ännu en svårare humanitär katastrof. Internationella kommittén
för Röda korset varnar för en kollaps av hälsosektorn i Gaza till följd
av de israeliska flygattackerna.
Al-Awda Hospital utgör ett akutsjukhus i norra regionen
av Gazaremsan. I samordning med hälsoministeriet och det palestinska
röda halvmånesällskapet kommer Al Awda-sjukhuset att ta emot en stor
del av de skadade. UHWC vädjar till allmänheten om ekonomiskt stöd för
att Al-Awda sjukhuset ska kunna utöka sin beredskap och fortsätta ge
akutvård till skadade civila.
Insamlingen går oavkortad till Al-Awda sjukhuset. SWISHA
valfri summa till 123 658 1680 – Märk ditt bidrag ”Al-Awda” Gaza. Alt.
PlusGirot 46359-6
Året är 2021. Konflikten i Palestina har pågått
sedan 1948. I grunden är den rätt enkel. Två folk – palestinier och
israeler - skall leva tillsammans inom ett begränsat område mellan
Jordanfloden och Medelhavet. Det finns en FN-plan - en tvåstatslösning
med Palestina och Israel sida vid sida i fred, och Jerusalem som
gemensam huvudstad – som palestinierna accepterat, men Israel
saboterar.
Israel vill mer. Man vill ha allt, total israelisk
kontroll över hela området, palestinierna förvandlade till tjänstehjon i
olika reservat utan egna rättigheter som billig arbetskraft i en
blomstrande israelisk ekonomi. Det som det vita Sydafrika en gång
planerade för sina icke-vita invånare. Ett samhälle som stavas RASISM
och APARTHEID.
Vi som kan den här frågan, som hela tiden varit där, har
gång på gång påtalat för våra politiker - och alla som borde ha velat
lyssna - att detta inte är hållbart, att allt kommer att gå över styr,
att man måste göra någonting. Vi har talat för döva öron. Denna gång
var det planerade vräkningar av palestinier i Sheikh Jarrah i östra
Jerusalem, för att ge plats för judiska nybyggare, som utlöste
katastrofen. Det kunde ha varit någonting annat.
Därför dör de nu framför våra ögon - igen. Palestinska
familjer i Gaza utraderas av israeliska missiler. Och det här bara
fortsätter. Varje timma drabbas tre palestinska barn, alltför många med
livet framför sig har redan dött. Våra ledare uppmanar ”parterna” att
avstå från våld. Det är rent struntprat. De menar ingenting, tänker
ingenting, vill ingenting. Och alla som inte reagerar på det som händer
är genom sin passivitet på sitt sätt medskyldiga. Så hemskt, så
tragiskt och så sorgligt är det faktiskt.
En andmamma vågar sig ut i vattnet med fyra nykläckta ungar. Gökarna ropar i när och fjärran. Grodorna plumsar och kramar varandra i den gröna dyn.
Ett Sverige där den största fienden
inte är antidemokrater till höger utan de flyktingvänliga ”som vill ta
hit hela världen”, som Nyamko Sabuni uttryckte det under
partiledardebatten härom veckan.
Amanda Valentin, medlem i Liberalerna, med bakgrund både som förtroendevald och tjänsteman för partiet.
SDS 20/5
ÅR Packagings huvudkontor i Lund.
Bild: Ingemar D Kristiansen
Sydsvenskan publicerade 20/5 ett flygfoto
över det industriområde vid Klostergården som Lund en gång mutade
Å&R med på 1930-talet. Det är stort och fult och omgivet av smala
stråk av natur. Nu ska det bort. Det är precis här den nya Källbystaden
ska byggas.
Fotot publicerades därför att ett amerikanskt förpackningsföretag
köper AR Packaging i Lund, det bolag som bildades för ett år sedan som
en fortsättningen på Å&R.
Å&R bildades 1929. Sedan kom Tetrapak och Å&R Carton. För
ett år sedan slogs allt ihop till AR Packaging som är verksamt i
Europa, Afrika och Asien. Nu köper det amerikanska bolaget Graphic
Packaging Holding Company upp hela surven för 12 miljarder kronor.
Graphic Packaging ska rationalisera. Rationaliseringen kommer att gå ut över de 400 anställda i Lund.
Tidigare har det ökända amerikanska fastighetsbolaget Blackstone
köpt marken där Sankt Lars kyrkogård ligger för att bygga fastigheter..
I Lund ser vi inga kinesiska kapitalister. Det är amerikanska bolag som tar över.
Den unge Ivar Lo uppsökte på 1920-talet
de brittiska gruvdistrikten som en sorts barfotajournalist och
sammanfattade sina erfarenheter i boken Kolet i våld som
kom ut 1928. Den skildrar de brittiska kolgruvearbetarnas villkor och
analyserar själva kolet som förutsättning för industrialisering och
kapitalism. Märkligast är Ivar Los förutsägelse om kolets
klimatpåverkan: ”våra nordanskogar kan bli utbytta mot lummer och
starrväxter”, fåglarna mot ”kackerlacksliknande insekter” och
klimatförändringen kan leda till ”febersjukdomar”.
Kolet i våld presenterades av Andreas Malm den 16 maj i en lång kulturartikel i Aftonbladet. Han påminner
också om att 2021 ser ut att bli det år då vi bränner mer kol än
någonsin och att Kina står för den största ökningen. Väst deltar genom
att köpa billiga prylar från Kina.
Kolet i våld finns nu bara i Ivar Los
samlade verk, men man kan kanske vänta sig en nyutgåva av den 93-åriga
texten, skriven av en ung autodidakt.
Gunnar Stensson
I dagarna har vi kunnat ta del av två nya
utspel om natur och bebyggelse längs Höje å: dels ett förslag från
Lunds Tekniska förvaltning om naturreservatet Höjeådalen och dels en ny
översiktsplan från Staffanstorp om framtida tätortsbebyggelse vid Höje
å.
Båda innebär framsteg jämfört med tidigare planer, men arbetet för natur och åkrar är långt ifrån klart.
Vi har synat utspelens innebörd under en vandring genom Höjeådalen, längs fronten mellan utnyttjande och bevarande.
Stigen genom Klimatskogen bakom Å&R:s
industriområde (se notis) är en smal tunnel genom tät grönska. Framför
bokarna i det norra lövskogsbrynet lyser blommande körsbärsträd. Marken
är vit av smultronblom. Vi fortsätter längs stråket ner mot
fågeltornet vid Höje å. Träden här skänktes 2009 av tidigare
miljövänner. Bokskogen är gallrad på båda sidor och nya gångstigar in
mellan träden håller på att anläggas. Bäcken ner till ån har röjts och
fördjupats. Tyvärr har buskarna med krusbär och svarta vinbär också
försvunnit. De kan växa upp igen.
Vid fågeltornet pågår Lundaloppet denna
vecka. Med några minuters mellanrum startar löparna längs dammarna mot
Värpinge, svänger tillbaka runt den bortersta dammen, fortsätter längs
alla dammarna ner till järnvägsbron och sedan över kullen med
nyponbuskar tillbaka till målet vid fågeltornet. Löparna kommer, en och
en, fulla av entusiasm.
Klimatskogen är Tekniska förvaltningens namn på
bokskogen mellan Källby och Värpinge. Den ska bli en mötesplats ”i
harmoni med naturen”. Lundaloppet runt dammarna ökar medvetenheten om
det nya naturreservatet.
Planerna på utbyggnad av stadsdelen Källby vid
Klostergårdsstationen har bromsats av osäkerheten om Källby
reningsverks framtid. Det finns starka skäl att tro att reningsverket
blir kvar. En nedläggning dröjer under alla omständigheter minst 10 år.
Under tiden kan naturreservatet utvecklas och förankras. Tekniska
nämnden har tagit beslut om att skicka ett förslag till naturreservatets
utformning på remiss Remisstiden utgår den 31 juli.
Promenaden fortsätter över åbron till
Staffanstorpssidan. Kornåkern vid Trolleberg har redan gått i ax. Där
planerar Staffanstorp en ”urban by” med 300 nya bostäder nära Värpinge.
Men än susar säden.
Vi följer stigen mot järnvägsbron längs åkrarna. Lyckligtvis har
Staffanstorp skrinlagt de tidigare planerna att bygga stad hela
åkerslätten mellan Höje å och väg 108.
Däremot planerar de en stor utbyggnad borta i Hjärup, väster om
Jakriborg som vi ser vid horisonten, bortom åkrarna. Utbyggnaden ska
kallas Västerstad.
Mellan ån och stigen där vi går låg en gång Flackarps medeltida by.
Där syns spår av odlingar och bostäder. Bönderna odlade inte bara säd
utan också fläder, äppleträd och körsbärsträd.
Tänk om Staffanstorp kunde samverka med Lund och ansluta området närmast ån till naturreservatet!
Ja, och om de kunde utvidga naturreservatet till att också omfatta Flackarps medeltida kyrkogård!
Vi går under järnvägsbron och
fortsätter mot Sankt Lars längs den höga stigen ovanför Höje å. Tre
hästar betar i Hästhagen och två vilar i gräset hitom ån. Solen lyser
på vattenverket och de höga husen som byggdes för femton år sedan.
Staffanstorp planerar att bygga ut dagens Flackarp på åkrarna,
från Sankt Lars kyrkogård och Flackarps kvarn ner mot ån. Det ska bli
en tätort med 700 nya hus och cirka 1500 invånare, ungefär motsvarande
en tredjedel av Klostergården.
Trist, men förhoppningsvis kommer man fortfarande kunna gå längs
samma stig som nu i utkanten av den nya tätorten. Om den blir av. Den
majestätiska Sankt Lars-parken finns kvar! Dit kan man alltid fly.
Staffanstorps nya översiktsplan innebär alltså att
1000 nya hus ska byggas i Höjeå-området, 300 i Trolleby och 700 i
Flackarp. Det är tragiskt och oåterkalleligt, om det sker, men den
förra översiktsplanen var ännu mer förödande. Då ville man bygga 4000
nya hus i Höjeå-området.
Opinionsarbetet för bevarande av
åkerjord och natur i Höjeådalen har alltså haft framgångar, men inte
nått ända fram. Synpunkter på Staffanstorps nya översiktsplan inskickas
före den 14 juni.
Vakthållningen kring åkerjord och natur får aldrig svikta! Allt fler engagerar sig i kampen för Höjeådalen.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Gångstigen under järnvägsbron mellan Klostergården och dammarna avstängd några dagar av säkerhetsskäl från och med torsdagen 12 maj.
I pilarnas skugga söder om den långa dammen hörde vi för första gången en näktergal. Det var inte högsom-marens jublande galande utan ett första försök att finna tonläget, som när en sångare testar stämbanden inför ett framträdande. Strax därpå ljöd samma försökande toner längre bort ur ett hagtornsträds vita blomkaskad. En man som gick förbi sa: – Jag hörde en näktergal redan igår. Nu är dom här.
Palestinier som vräks från sina bostäder i östra Jerusalem, firandet av Jerusalems erövring av Jerusalem 1967, en högerextrem marsch genom östra Jerusalem och firandet av fastemånaden Ramadans slut med en högtid i al Aksa-moskén var konfliktpunkter som varje besinningsfull politiker, oavsett ideologi, skulle ha förutsett långt i förväg och försökt motverka.
Netanyahu förutsåg dem och underblåste dem för få att
behålla regeringsmakten i Israel och undgå att släpas inför domstol för
korruption och mutor.
Han gav polisen fria händer på Jerusalems gator för att
förvärra dem. Sedan han förlett Hamas att avlossa några raketer släppte
han loss den israeliska krigsmakten, den starkaste i Mellanöstern,
över Gaza och framträdde som israelisk patriot i Israels och världens
massmedia.
Vid en jämförelse framstår stormningen av Capitolium som ett spektakulärt spektakel utan följder.
Under hela sin långa tid vid makten har han underblåst
den palestinsk-israeliska konflikten, undergrävt Israels palestinska
medborgares rättigheter och utvidgat de israeliska bosättarnas
annektering av palestinska områden.
På det sättet har han hållit konflikten vid liv och
kunnat framträda som en sorts landsfader för Israels kortsiktigaste
högerextremister och religiösa fanatiker.
Han har fått stöd för sin politik av USA och lyckats knyta arabiska diktaturer som Saudiarabien till Israel.
Hans agerande får konsekvenser inte bara i Mellanöstern
utan i hela världen eftersom den palestinsk-israeliska konflikten har
global spridning överallt där judar och palestinier är bosatta. De som
kämpar för besinning och tolerans i Malmö och Lund får en svår
prövotid.
Tillsammans med sin kompanjon Donald Trump är Benjamin
Netanyahu världens farligaste person just nu. Risken är att vi tvingas
leva i skuggan av den konflikt han underblåser under lång tid.
Fördrivningen av och tvångsflykten för 750 000 palestinier år 1948 är för alltid.
Katastrofen - Al Nakba för det palestinska folket. Minst 400 byar skövlades och människorna tvingades bort i samband med staten Israels bildande.
Varje år uppmärksammas detta särskilt på Nakba-dagen, den
15 maj. Men i år är det inte enbart minnet från 1948 som väcker
känslor. Just nu pågår fördrivning av palestinska familjer i Östra
Jerusalem. Israeliska bosättarorganisationer har lyckats få en domstol
att ge dem rätten till hus som varit hem åt palestinier i generationer.
Bland annat ordnade FN-organet UNRWA bostäder i området Sheik Jarrah
åt palestinska flyktingar på 1950-talet. Att palestinier nu tvingas ut
ur sina hem för att ge plats åt bosättare är en fortsättning på den
etniska rensning som Israel länge ägnat sig åt och har givetvis lett
till protester och sammandrabbningar. Jerusalem kokar av ilska och
frustration och läget är prekärt. En fortsatt katastrof.
Viktigt att veta är att Jerusalem enligt
delningsplanen 1947 skulle vara en internationellt administrerad stad.
Israel annekterade dock omedelbart Västra Jerusalem 1948 och ockuperade
Östra Jerusalem 1967 för att sedan annektera den delen 1980 - en
annektering som FN aldrig godkänt och som strider mot FN:s stadgar.
Eftersom en ockupationsmakt inte har rätt att flytta sin
egen befolkning till ockuperat område strider all bosättningsexpansion
mot folkrätten (Genèvekonventionen 4:49), så även denna i Östra
Jerusalem. Kritik mot Israels nuvarande agerande har kommit från
FN-håll, men det har, som vanligt, stannat vid ord och bekymrade miner.
Det måste till sanktioner mot Israel för att få stopp på
de flagranta brotten mot FN-resolutioner och folkrätt. Sverige, EU och
FN har ett stort ansvar och kan inte fortsätta att blunda. Katastrofen
måste få ett slut!
Gunnar Neymark, Kerstin Dahlberg, Ingrid Frolov
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
Colette Benyamine, Lars Linnersten , Ahmed al Kharroubi, Gert Andersson
Palestinagruppen i Lund
”Attendos ledning har uppenbart ljugit för de
anhöriga, för allmänheten och politikerna om situationen på deras
boende. De har hotat och försökt tysta en anhörig som larmat och gjort
rätt.
De har gjort det för att deras yttersta syfte aldrig handlat om vården utan om vinsten.”
Daniel Suhonen, redaktör för Klass i Sverige, Aftonbladet 8/5
Våldet i den israelisk-palestinska konflikter
har nu åter eskalerat. Israeliska övergrepp i form av husräkningar,
rivningar, och våldsamma trakasserier från militär och väpnade civila
aktivister är inget nytt, men på senare tid har situationen förvärrats
främst i Östra Jerusalem. Palestinier har bemött dessa övergrepp med
såväl fredligt som våldsamt motstånd. Med tiden har våldet spridit sig.
Raketer och bombanfall som utväxlat mellan det blockerade Gaza och
Israel har inneburit materiell förstörelse personskador på bägge sidor
men betydligt mer omfattande på den palestinska sidan. Mot bakgrund av
detta vill föreningen Judar för Israelisk Palestinsk fred (Jipf) gör
följande uttalande
• Vi anser att det är den militärt helt överlägsna israeliska
ockupations- och blockadpolitiken som driver konflikten i strid med
såväl folkrätten som den internationell rätt. Under mer än 50 år har
ockupationen bit för bit berövat palestinier rättssäkerhet, egendom,
försörjning och framtidstro. En förkrossande majoritet av befolkningen
på Västbanken Gazaremsan och Östra Jerusalem har levt hela sina vuxna
liv under dessa omständigheter.
• Det som nu sker i Sheikh Jarrah i Östra Jerusalem är ytterligare en
offensiv i denna fördrivnings- och konfiskationsprocess. Motivet att
delar av området ägdes av judiska familjer före 1948 saknar all
juridisk, etisk och demokratisk legitimitet. Åtminstone å länge inte
samma rättsprincip tillerkänns de vräkningshotade palestinska
familjerna och hundratusentals andra palestinska familjer som sedan
statens israels grundande fått se sin mark och egendom konfiskerad. En
sådan rättslig asymmetri är att av mång argument för att den israeliska
ockupationspolitiken uppfyller flera av kriterierna för
folkrättsbrottet apartheid, så som det definieras i FN konventionen från
1973.
• Med detta sagt anser vi att bombningar, raketbeskjutningar och annat
våld riktat mot oskyldiga civila är förkastligt och inte kan
legitimeras med några försvarsargument.
• Internationella påtryckningar är avgörande för att vända denna
utveckling. Svenska och europeiska politiker måst agera skyndsamt. Inte
bara genom skarpa protester utan också i handling. Sveriges regering
bör driva på för att att associationsavtalet mellan EU och Israel
upphävs tills dess att Israel följer avtalets klausuler om mänskliga
rättigheter och internationella konventioner.
• För närvarande är vägen fram till en rättvis och hållbar fred lång,
snårig och osäker. Ett första, och helt nödvändigt steg är dock att stå
upp för folkrätt och rättssäkerhet för alla som lever mellan
Medelhavet och Jordanfloden.
För judar för Israelisk palestinsk fred
Dror Feiler & Staffan Granér
Sverige hade i själva verket ett av de mest efterblivna utbildningssystemen i Europa, konstaterar Tage Erlander i sina memoarer. Men efter införandet av enhetsskolan 1962 blev svensk skola världsledande.
På 1990-talet kommunaliserades skolan, samtidigt som
riskkapitalbolagen gjorde den till en lättmjölkad kassako. Pisa-chocken
2012 avslöjade att svensk skola hamnat i botten bland OECD-länderna.
Därför var glädjen stor när Sverige närmade sig en mittenposition vid
Pisa-mätningen 2015 och tycktes fortsätta uppgången 2018/19. Eller var
det fusk?
I det då efterblivna svenska utbildningssystemet hamnade jag
som sjuåring 1940. Jag trivdes i folkskolan men efter fjärde klass
tvingades jag börja i Växjö högre allmänna läroverk. Läroverket var
auktoritärt med uttalat nazistiska inslag åren omkring 1945. Jag
vantrivdes. (Ta gärna del av den klassiska skolskildringen i filmen
”Hets”.)
Mina yngre syskon fick en helt annan skolgång tack vare
enhetsskolan som i min hemkommun infördes redan i mitten av 1950-talet.
När jag sökte min första lärartjänst 1961 var gymnasiet fortfarande
ojämlikt. Där ville jag inte arbeta, så jag började som
folkhögskolelärare i Axevalla. Jag fortsatte sex år i Framnäs utanför
Piteå.
Efter flytten till Lund 1969 fick jag en tjänst på
Heleneholmsskolan, som var försöks- och demonstrationsskola för
lärarhögskolan. Genom åren hade jag många begåvade lärarkandidater.
Jag upplevde Heleneholmskolan som jämlik och utvecklande.
Som klassföreståndare tog jag emot högstadieklasser från den
intilliggande Munkhätteskolan och undervisade dem i årskurs 7, 8 och 9.
Nästan alla valde att fortsätta på gymnasiet och jag fortsatte att
undervisa dem tre år till.
Sedan slogs systemet sönder. Regeringen skilde gymnasiet från grundskolan 1985. Flera av mina kollegor tvingades lämna Heleneholm. I fortsättningen var jag enbart gymnasielärare.
1989 blev jag skolpolitiker i Lund, först i
skolnämnden som hade ansvar för alla Lunds skolor och något år senare i
den nya utbildningsnämnden. Samma år medverkade jag i en stor
lärardemonstration mot skolans kommunalisering. Svensk skola låg
fortfarande i OECD-toppen och Lunds gymnasieskola i svensk topp när jag
lämnade uppdraget som nämndsordförande 2006. Strax därpå infördes
skolpengen i Lund och skolkoncernerna började vinstjakten. 2012
inträffade Pisa-chocken. Svensk skola hamnade i OECD-ländernas
bottenskikt och Lund förlorade sin ledande position i Sverige. Svensk
skola har åter blivit en av de sämsta och mest ojämlika i Europa,
liksom på 1930-talet. Hur ska vi befria den från kapitalets vinstjakt
och åter uppnå jämlikhet och kvalitet?
”Klass i Sverige”, den bok om
ojämlikheten in Sverige som VB presenterade förra veckan, har flera
avsnitt om svensk skola. Överskådligast är kapitlet ”Från jämlikhet
till valfrihet i svensk skolpolitik” av Mattias Börjesson och Rune
Romhed. Det beskriver kampen för en jämlik skola. Enhetsskolereformen
utarbetades före andra världskriget men började inte genomföras förrän
1948 efter det att Skolkommissionen presenterat sitt huvudbetänkande.
Motståndet var stort, inte minst från konservativa företrädare för
läroverken, som konsekvent underskattade elever från landsbygd och
arbetarklass. 1962 var enhetsskolan på plats. Efter några decennier av
framgång – och borgerligt motstånd – tog nyliberala doktriner över
omkring 1990. Skolans kommunalisering 1989 som socialdemokraterna
genomförde med stöd av V, var det avgörande steget mot ojämlikhet.
Sedan kom friskolebeslutet, skolpengen och marknadens inträngande i
skolan. 
Kapitlet ger en dramatisk beskrivning av övergången
från ett jämlikt till ett extremt nyliberalt skolsystem som bara
införts i Sverige och general Pinochets Chile. Chile har senare
avskaffat det. Vilka har modet och kraften att skapa en jämlik skola i
Sverige?
Sverige höjde Pisa-resultatet 2018 genom
att undanhålla 11,1 procent av de lågpresterande eleverna från
mätningen. Även på skolorna förekom slarv som höjde resultaten. Fusk
ger pengar. Riksrevisionens kritik handlade mest om bristande
kommunikation mellan Skolverket och regeringen. Kritiken följdes upp av
riksdagens borgerliga partier, men de krävde varken
utbildningsminister Anna Ekströms avgång och eller förändringar av den
destruktiva skolpolitiken. Debatten borde handlat om fusket med Sveriges
resultat i Pisa-mätningen – och om den snabbt ökande segregationen i
svensk skola. Den borde handlat om ojämlikheten i skolan.
Utan jämlikhet ingen skolkvalitet. Utan jämlikhet ingen frihet, inga fria val, ingen demokrati.
Just i dagarna pågår en livlig diskussion om vad som kan och bör göras för att debatterna i kommunfullmäktige ska ta kortare tid, motioner komma fram snabbare till behandling och antalet bordläggningar av ärenden minska.
Det är utmärkt att diskussionen om mötesformerna hålls levande.
Varför debatten blossar upp nu är inte helt solklart. Men en anledning
skulle kunna vara att mötes- och arbetsformer försämrats under senare
tid. Men är det så? Har debatterna blivit mera utdragna, fattas färre
beslut och behandlas färre motioner, ger allt fler upp sitt ledamotskap
och lämnar fullmäktige på grund av tråkiga och tungrodda mötesformer?
Fler beslut i fullmäktige nu
Det finns inte mycket som talar för det rent faktamässigt.
En översiktlig jämförelse mellan situationen år 2016 och 2020 visar på
att det under år 2020 behandlats betydligt fler motioner och lika många
beslutsärenden än år 2016. Detta därtill på en från de andra tre åren
under förra mandatperioden. Inte heller har flera ledamöter avsagt sig
sitt fullmäktigeuppdrag under fjolåret, jämfört med år 2016 och
fördelningen på avsägelserna mellan män och kvinnor är ungefärligen
jämt fördelad.
Ändå tycker sej uppenbarligen många ledamöter att det
blivit segare debatter och trögare beslutsgångar i församlingen. Vad
kan då detta bero på?
Jag tror att det kan bero på två väsentliga skillnader mellan 2020-21 och tidigare år.
Pandemins konsekvenser
Från mars månad i fjol och fram till och med
oktober månad hölls vid varje fullmäktigesammanträden två tredjedelar
av ledamöterna borta från fullmäktige på grund av pandemin, vilket kan
ha lett till att många kände utanförskap. De hade på frivillig väg
utestängt sej själva från delaktighet. Från och med november månad 2020
och än idag hålls sammanträdena på distans, med åtföljande bristande
sociala kontakter och starkt reducerad fysisk rörlighet för ledamöterna
under sammanträdets gång. Bildskärmsmöten gör det svårare för
ledamöterna att sträcka på benen och ta en liten promenad eller att ta
en kopp fika med partikamrater och motståndarkamrater.
Rekordartat antal motioner
Antalet motioner under beredning, alltså motioner där förvaltningarna
och nämnderna håller på att ta fram underlag för fullmäktigebeslut är
påfallande mycket jämfört med tidigare år. Fullmäktigeledamöterna har
helt enkelt lämnat in motioner i en rekordartad nämnd. Under
tidigare år har sisådär mellan 13 och 25 motioner befunnit sig i
beredningskvarnen i april. I år är siffran 67 motioner. En så stor
mängd motioner gör förstås att arbetsbördan för förvaltningarna ökar
betydligt. Det finns alltså ett betydande antal motionärer som otåligt
väntar på att deras motioner ska komma upp på dagordningen, vilket
naturligtvis kan upplevas som en tröghet hos själva fullmäktige.
Stora debattbegränsningar föreslås
Varför uppehåller jag mej nu vid det här? Vad angår detta
kommuninvånarna? Jo, det kommer nu fram förslag från ledamöter och
partier om starka begränsningar både i tid och antal debattinlägg för
lundabornas förtroendevalda. Ledamöternas lagstadgade möjligheter att
yttra sej föreslås begränsas mer eller mindre kraftigt. Redan idag är
tiden per debattinlägg begränsad till fem minuter och repliktiden till
en minut. Men nu höjs alltså röster för ytterligare restriktioner.
Restriktioner i rättigheter och ökad mansdominans
Så funderar t ex det parti som kallar sej liberalt på att
varje parti ska ges en begränsad tid att yttra sig och att antalet
repliker också ska begränsas. Detta parti föreslår också att
interpellationer och frågor ska förläggas på tid utanför
fullmäktigemötena, vilket står i uppenbar strid med kommunallagen. Inom
andra partier diskuteras en stark begräsning av möjligheterna för
ledamöterna att yttra sig under sammanträdena.
Alla begränsningar av talartid, antal inlägg osv är en
inskränkning i ledamöternas rättigheter och ansvar som ledamöter, även
om det sker genom överenskommelse mellan partierna. Ena annan
konsekvens av föreslagna begränsningar är den debattid manliga
ledamöter tar i anspråk i jämförelse med kvinnliga ledamöter
ytterligare komma att öka.
Men, återigen, hur berörs kommuninvånarna av detta?
Väljarnas granskningsmöjligheter beskärs
Fullmäktige är ju precis som framgår av namnet,
lundabornas befullmäktigade ombud att fatta beslut i kommunala
angelägenheter på lundabornas vägnar. Men demokratiskt fattade beslut
är inte bara bom och pang! – klubban i bordet. Demokratiskt
beslutsfattande är en process där såväl allsidig information som
diskussion där olika åsikter bryts, stöts och nöts ska ingå innan ett
beslut klubbas.
Och fullmäktige är den demokratiska arena där alla
invånare kan följa de förtroendevaldas diskussioner, deras argument och
deras trofasthet i förhållande till vallöften och lokala partiprogram
Begränsningar i fullmäktigeledamöternas möjligheter att
yttra sig under sammanträdena är också i högsta grad en begränsning av
lundabornas rätt till en öppen och genomskinlig politisk process, och
även en begränsning i väljarnas möjligheter att på välinformerad grund
utkräva ansvar i nästa val.
Ulf Nymark, fullmäktigeledamot (MP)
PS. Jag tror också att beslutsgången
och debatterna i fullmäktige skulle kunna bli smidigare. Vad som skulle
kunna göras, utan att kraftigt begränsa ledamöternas rättigheter,
hoppas jag så småningom återkomma till. DS
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Två turer lördagen 8:e maj, klockan 11.00 och klockan 14.00. Längd ca 45-60 min.
Höjeådalen i södra Lund är något av
en doldis vad det gäller naturområden. Följ med på en guidad tur för att
uppleva detta tätortsnära naturområde i södra Lund. Höjeådalens
intresseförening guidar i området och visar stigar, utsikts- och
fikaställen och de bästa platserna för natur- och kulturupplevelser.
Samtidigt ger vi svar på vilken betydelse området har ur ett hållbarhet-
och klimatperspektiv. Vi vill även passa på att förklarar vilka
förändringar som är planerade i området, och föreningens verksamhet för
utvecklandet av Höjeådalen.
Skicka anmälan till hojeadalen@gmail.com med namn och vilken tur du vill vara med på. När vi bekräftar din anmälan meddelar vi också var vi ska samlas.
OBS! Vi följer folkhälsomyndighetens regler. Vid skrivandet av denna
text är begränsningen för deltagare 8 personer/grupp. Först till
kvarn!
Hemsida för Höjeådalen
De glänser bruna i gråvädret och är försiktigt sällskapliga. Människornas rörelsemönster i ådalen förändras. Somliga klättrar in i hagen på stegarna intill de låsta grindarna, men vandrare med barnvagnar, hundar, rollatorer och cyklar måste gå runt hagen. Svanar, änder och hägrar längs stränderna får mer ro.
Vi tycker att Sverige ska acceptera
kurdernas villkor så att barnen och mammorna tillsammans kan komma
tillbaka till Sverige. Regeringen ska agera kraftfullt för att ta hem
dem.
När de väl är tillbaka i Sverige är det viktigt att rättsväsendet agerar.
Rasmus Ling, rättspolitisk talesman för MP, intervjuad av Olle Lönnaeus, Sydsvenskan 6/5.
Bland riksdagspartierna instämmer bara V.
World Economic Forum ger sedan fjorton år ut en
årlig ”Global Gender Gap report” där man sammanställer statistik från
hela världen om kvinnors ekonomiska ställning, utbildning, hälsa och
levnadslängd samt politiskt deltagande.
Skillnaden mellan män och kvinnor mäts i procent och är
nu 68 %, en svag tillbakagång jämfört med förra året. Störst är
skillnaden i politiskt deltagande. Det är en tillbakagång i många stora
länder, medan framsteg görs i många mindre. Det är till exempel fler
kvinnor i värden nu som är valda till parlamenten.
I rankinglistan kommer Island (89 %), Finland, Norge, Nya
Zeeland före kommer Sverige (82 %) som följs av Namibia och Rwanda.
Danmark kommer först på tjugonionde plats (76 %). Sist på listan ligger
de krigshärjade länderna Irak, Jemen och Afganistan.
Ser man till framsteg (mer än 4 %) som har gjort toppas listan av Litauen, Serbien, Östtimor och Togo.
Men totalt har jämställdheten gått tillbaka, kanske mycket
beroende på Covid-19. Skillnaden som skulle ha utjämnats på 100 år med
tidigare framstegstakt, kommer med prognoser baserade på denna rapport
att ta 136 år.
Den 12 maj firar vi att dåliga beslut kan ändras. Som att almarna skulle fällts för stora butiksutrymmen under jord.
Vi firar en aktion som uttryckte åratals
missnöje, med den brutala utvecklingen av Stockholm och dess city, där
det revs enormt till förmån för en enformig, otrivsam kontorsmiljö,
utan grönska och dränkt av biltrafik.
Sedan senast har det såklart först och främst varit första maj! För andra året i rad har vi varit tvungna att fira ett digitalt första maj, på grund av pandemin och smittspridningen. Det är såklart inte lika roligt som att demonstrera på gator och torg, men vi når iallafall ut med inspelade tal. Att fira första maj digitalt är såklart ett avbräck, många av våra medlemmar och sympatisörer har första maj som sin enda, eller en av få, politiska aktiviteter under året och vi vet att vi vanligtvis värvar många medlemmar på första maj.
Nooshi höll ett inspelat tal som finns här:
Jag höll själv ett tal som finns att se på Vänsterpartiet Lunds facebooksida.
I samband med första maj presenterade vi en
nyhet om att behovet av att satsa på utbildning för unga vuxna som har
drabbats hårt av pandemin. Vi kallade det ett “superkomvux” för att
stötta de som har fått gå delar av sin gymnasieutbildning på distans och
behöver läsa upp betyg för att kunna gå vidare till utbildningar.
Förslaget innehåller tillfälligt högre studiemedel, fria läromedel och
mentorer. Utbildning är såklart en grundbult för ett bra samhälle och
ett bra liv, och vi kan inte riskera att ungdomar får sämre utbildning
på grund av pandemin. Läs mer här:
I måndags förra veckan inleddes stora
rättegångar i Turkiet mot över 100 politiker från det prokurdiska
vänsterpartiet HDP. Vänsterpartiet har ett nära samarbete med HDP och
innan pandemin besökte vänsterpartistiska riksdagsledamöter liknande
rättegångar för att visa stöd på plats i Turkiet. Det går ju inte att
göra nu under pandemin, men vi uppmärksammar Turkiets attack mot
oppositionen på olika sätt, genom frågor och interpellationer till
utrikesministern och kampanjer på sociala medier.
Den senaste tiden har mäns våld mot kvinnor
uppmärksammats genom olika reportage i medierna. “Den farligaste
platsen för en kvinna är hennes eget hem” brukar vara något som vi
feminister säger för att visa på det våld som många kvinnor upplever i
nära relationer, oftast just i hemmet. Att kvinnor vågar berätta i
medier och i böcker är väldigt viktigt för att visa hur komplex en
situation med misshandel och våld är, att det inte bara är att göra
slut och sedan är det över. Bostadsbristen gör till exempel att det är
svårt för en kvinna att få en ny bostad, vilket såklart är ett måste om
hon ska kunna lämna en våldsam relation. Från Vänsterpartiets håll
säger vi att det kan behövas vissa straffskärpningar, men framförallt
måste vi arbeta förebyggande så att kvinnor vågar anmäla, får stöd att
lämna en relation och känner sig trygga. Mörkertalet är stort och
därför menar vi att höjda straff inte är lösningen, eftersom många fall
av våld inte ens anmäls. Idag har det hållits en särskild debatt i
riksdagen om just mäns våld mot kvinnor. Se den här:
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
VB:s förra nummer kommenterade Hörby-politikern
Johan Ohlins hot mot en lärare på Polhemsskolan som på en
historielektion hade kritiserat Donald Trump för invasionen i
Kapitolium.
Vi konstaterade att SD-tidningen Samnytt i den följande mediedebatten publiceratbåde namn och bild på Johan Ohlins dotter och påstått att ”regeringen piskade upp hatet mot henne”.
Mycket talar för att Johan Ohlin och dottern godkänt
namnpubliceringen och att den ingick i en planerad politisk
provokation.
Johan Ohlins dotter framträdde i Sydsvenskan den 5 maj.
Det visade sig att hon är politiskt aktiv både i Sverigedemokraterna
och deras ungdomsförbund Ungsvenskarna.
Beteckningen Ungsvenskarna har Sverigedemokraterna knyckt från en
högerorganisation som på 1930-talet bekämpade rasism, nazism och
intolerans, alltså motsatsen till allt som SD står för.
Nu har Johan Ohlin anmält Polhemsskolans agerande till
Skolinspektionen för att det ”fått konsekvenser för dotterns
skolsituation”.
Och det har det. Hon har blivit SD:s ledande aktivist bland Polhemsskolans elever. SD-provokationen har lyckats.
Sverigedemokraternas attack mot lärare och undervisning i Polhemsskolan fortsätter. Det gäller att inte ge vika!
1. Lunds Cloaca Maxima?
Från det planerade pumphuset vid järnvägsbron över Höje å ska en elva
kilometer lång kloaktunnel grävas under Flackarps åkrar och
Alnarpsparkens lummiga ekar till Sjölunda reningsverk i Malmö. Det
kommer att ta tid; tunneln beräknas bli klar först 2032.
Cloaka Maxima i Rom
Längs tunneln kommer Staffanstorps lägerliknande villamattor
breda ut sig över åkerjorden. Villornas avlopp ansluts till flödet av
exkrementer i Lunds Cloaca Maxima. Åkerjorden blir aldrig mer brukbar.
De fågelrika dammarna längs ån kommer att tömmas på sitt
klara vatten. Den artrika natur som växte fram i de lyckligtvis
försummade markerna bakom Åkerlund & Rausing kommer att skövlas, på
samma sätt som åkerjordarna och betesmarkerna i Källby skövlades på
1930-talet för att bereda plats för Källby reningsverk.
Källby reningsverk som idag håller hög kvalitet och kan
utvecklas för att tillgodose framtida krav på läkemedelsrening kommer
att rivas för att bereda plats för bostäder.
Det har en majoritet i Lunds kommunalfullmäktige bestående
av Moderater, Liberaler, Socialdemokrater och Feministiskt initiativ
nyligen beslutat.
Ett flygblad från FörNyaLund påtalar beslutets negativa
ekonomiska konsekvenser för Lund (kostnad 3 miljarder, en skuldsättning
på 24 000 per Lundabo).
Men vi som dagligen strövar i området oroar oss främst för
beslutets negativa konsekvenser för dammarna, naturreservatet och den
bördiga åkerjorden.
Kommunfullmäktiges beslut går fortfarande att påverka. Det
ska formellt bekräftas i höst och själva avtalet om Malmöalternativet
ska inte undertecknas förrän i början av 2022.
2. Klosterkyrkan och kongresscentrum
Lunds kommun har gett oss tillfälle att välja mellan tre
förslag om utformningen av en väldig kongressanläggning i kvarteret
Häradshövdingen intill Klosterkyrkan. Byggnadsnämnden ska fatta ett
inriktningsbeslut den 17 juni.
Valets upplägg är lurigt. Den som röstar på något av
förslagen kan samtidigt sägas ha röstat för Byggnadsnämndens
”inriktning”, nämligen att en stor kongressanläggning ska byggas på
platsen. ARGT, Aktionsgruppen Rädda Tingshuset, ger oss chansen att
rösta nej. Sista dagen att göra det är idag, samma dag som detta nummer
av VB kommer ut.
Tingshuset är nu inte så gammalt. Jag gillar visserligen byggnaden och har viss personlig anknytning. Heddaskolan har förlagt sin undervisning dit, och jag har barnbarn där.
Klosterkyrkan är det unika byggnadsminne som hotas av utbyggnadsplanerna.
Sankta Maria och Sankt Peters kloster invigdes på
1100-talet och den nuvarande kyrkan i gotisk stil uppfördes på
1300-talet.
Att Lund placerade Klosterkyrkan utanför stadskärnan
när man byggde järnvägen är den värsta planeringsskandalen. Gör inte en
till! Gjorde man det med avsikt? Hade man fördomar på grund av kyrkans
katolska bakgrund?
Klostergatan borde givetvis sträcka sig från Lunds
domkyrka fram till Klosterkyrkan. Hade spåren och stationen legat några
kvarter längre västerut skulle Klosterkyrkan ha integrerats i Lunds
centrum.
Dessutom hade vi sluppit järnvägskröken vid
Armaturfabriken som bromsar varje tanke på snabbtåg genom stan. Kan den
undanröjas genom att snabbjärnvägen grävs ner?
Som boende på Klostergården har jag ett direkt historiskt samband med Klosterkyrkan och dess jordinnehav. Så här ser sambandet ut:
Sankt Peters Kloster var en rik och mäktig
institution. Rikedomen bestod av jordegendomar, kvarnar och liknande
som skänktes av högadeln i samband med dödsfall. Det omfattade 210
gårdar och fiskerättigheter i Öresund. Produkterna från klostrets
egendomar insamlades i ett lager norr om klostret. Lagerbyggnaderna
kallades Klostergården. En särskild abbot förvaltade Klostergårdens
jordägor.
Lund var en dansk stad och Danmarks kyrkliga centrum.
När protestantismen infördes övertog danske kungen klostrets
förmögenhet, alltså Klostergården. Vid ett tillfälle satte han
Klostergården i pant hos Köpenhamns stad. Vid ett annat ägdes
Klostergården av en borgare Hansen i Köpenhamn. De svensk-danska krigen
slutade med svensk seger efter slaget vid Lund. Ägandet övertogs av en
svensk general, greve Wachtmeister. Under alla dessa skiftningar
förblev Klostergården en samlad förmögenhet. Kapitalet består, även när
ägandet skiftar. I samband med skiftesreformerna på 1700-talet
samlades de spridda gårdarna i ett stort jordinnehav vid Lund.
Jordinnehavet behöll namnet: Klostergården. Wachtmeister sålde en del
av Klostergården till Lund och Lund byggde stadsdelen Klostergården. De
fyrkantiga gårdarna formgavs i klosterstil.
Klosterkyrkans röda tegelväggar utgör en kontrast
till den grå Domkyrkans släta stenmurar. Klostergatan är Lunds verkliga
huvudstråk. Det viktiga är planera Lund så att Klosterkyrkan framhävs
och synliggörs.
Den israeliska behandlingen av palestinier - både på de ockuperade områdena och inom själva Israel - har nu passerat en gräns då den måste kallas för apartheid. Det konstaterar den välkända människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i en färsk rapport.
Begreppet apartheid betecknade från början separationen
och diskrimineringen av svarta och färgade medborgare av den rasistiska
vita regimen i Sydafrika - men har senare kommit att innefatta även
andra former av organiserat förtryck av en etnisk grupp riktat mot en
annan. Således definierar “Konventionen mot Apartheid” (1973) brottet
apartheid som “inhumana åtgärder utförda med syftet att etablera och
bibehålla dominans av en rasmässig grupp av personer över en annan
rasmässig grupp av personer och systematiskt förtrycka dem”. Den
Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) har en liknande
definition.
Inhumana åtgärder innefattar bland annat fördrivning,
beslagtagande av land, upprättande av separata reservat och ghetton
samt förnekande av rätten att lämna och återvända till sitt land och
rätten till en nationalitet. Saker som hela tiden drabbar palestinier
under israelisk kontroll.
HRW pekar särskilt på 2018 års “Nationalstatslag” som
förklarar Israel för ett land för exklusivt judisk utveckling, och nya
judiska bosättningar som önskvärda. Inom det egentliga Israels gränser
har 65-75% av den mark som tillhörde palestinier före Israels
tillblivelse 1948 - då över 700.000 palestinier fördrevs - beslagtagits
av den israeliska staten, liksom 40-60% av mark ägd av palestinier som
blivit israeliska medborgare. Endast knappt 3% av marken i Israel
kontrolleras idag av palestinier, och trångboddheten ökar hela tiden.
Det finns blandad palestinsk-israelisk gemenskap, framför allt i städer
som Jaffa, Haifa och Akka. Men i mer än 900 judiska samhällen hindrar
lokala regler vem som helst från att flytta in - till exempel om man
“saknar sionistiska visioner”.
I Negev i södra Israel har palestinska beduiner
tvångsförflyttats till reservatliknande samhällen för att lämna plats
för judiska nybyggare - enligt tidigare premiärministern och
presidenten Shimon Peres “en strid för framtiden för det judiska
folket”. Runt 10.000 av beduinernas bostäder raserades perioden
2013-2019. Och i Jerusalem, tilltänkt huvudstad för både judar och
palestinier, pågår en intensiv judifiering för att uppnå demografisk
övervikt 70/30, eller åtminstone 60/40, för den judiska folkgruppen.
På det ockuperade Västbanken har israeliska myndigheter,
enligt den israeliska fredsrörelsen “Peace Now”, förklarat uppemot en
fjärdedel av den oftast privatägda marken som “statlig mark”
tillgänglig för alla möjliga israeliska projekt inklusive nya
bosättningar. Området styrs med militärlagar som dock bara omfattar
palestinierna – medan närmare 700.000 så kallade bosättare i olagliga
israeliska bosättningar lyder under normala civila israeliska lagar.
Bosättarna har full tillgång till vatten och andra resurser,
som palestinierna dyrt måste betala för, och kan på egna vägar – dit
palestinier inte har tillträde - enkelt och bekvämt ta sig från
bosättningarna in till själva Israel. Medan bosättarna rör sig fritt
fastnar palestinierna hela tiden i över 600 militärposteringar och
andra hinder, och tillåts inte alltid passera. Det framgångsrika
israeliska vaccinationsprogrammet mot Covid-19 omfattar alla bosättare
men inte palestinierna.
På 60% av Västbanken, som helt kontrolleras av Israel,
tillåts i stort sett inget palestinskt byggande. Mindre än 1,5% av alla
ansökningar om bygglov beviljas - ett antal 100 gånger mindre än alla
de beslut om påtvingad rivning av palestinska strukturer som hela tiden
beviljas. I gengäld påbörjades åren 2009-2020 enligt “Peace Now”
byggandet av 23.696 nya enheter för israeliska judar på ockuperad
palestinsk mark.
I Gaza har den israeliska blockaden resulterat i en
humanitär katastrof. Endast så mycket varor som behövs för att
invånarna skall överleva tillåts passera gränsen. Arbetslösheten är
skyhög och 80% av invånarna beroende av nödhjälp. Området är utan
elektricitet 12-20 timmar per dag och 96% av vattnet otjänligt att
dricka. Människor tillåts inte lämna Gaza för till exempel medicinsk
behandling på Västbanken eller utomlands, och knappt en enda Gazabo har
hittills fått tillstånd att flytta till Västbanken. Tre israeliska
militäroffensiver har kostat över 2.000 civila palestinier livet, och
infrastrukturen är slagen i spillror.
När Israel 1967 annekterade Jerusalem infördes 1952 års
“Lag om inträde i Israel”, som förvandlade palestinierna från invånare
till “permanent boende” personer med beviljade tillstånd. Sedan dess
har över 14.700 palestinier blivit av med sina tillstånd - speciellt om
de lämnat Jerusalem en period för studier eller arbete - då de inte
kunnat bevisa sin särskilda “anknytning” till staden.
1950 års “Lag om återvändande” garanterar vilken jude som
helst från vilket land som helst, och utan nödvändigtvis någon
anknytning till Israel, rätt att invandra till och bosätta sig i
Israel, medan de palestinier som fördrevs 1948, och deras
efterkommande, förnekas samma möjlighet - även om de planerat bosätta
sig i det som nu är Palestina, och inte i Israel. Totalt har nästan
250.000 palestinier blivit av med sin rätt att återvända hem för att de
varit borta “för länge”. Ansökningar om familjeåterförening avslås i
princip alltid.
Men är då trots allt det här inte saker som är
tillfälliga, och övergående, och kommer att rättas till i en kommande
fredsuppgörelse? Nej, menar HRW. 1980 års “Drobles Plan” uppmanar till
etablerandet av judiska bosättningar bland palestinierna för att “göra
det svårt för palestinierna att skapa territoriell sammanhållning och
politisk enhet” och “avlägsna varje spår av tvivel på våra planer att
kontrollera Judeen och Samarien (Västbanken) för alltid”. Olika
israeliska ledare har offentligt upprepat samma sak - från Levi Eshkols
(Arbetarpartiet) uttalande 1977 om “bara en låtsasfri region för
palestinier eftersom säkerhet och land vilar i israeliska händer” till
nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahus (högerpartiet Likud)
sammanfattning att “israelisk militär och säkerhetsstyrkor kommer att
fortsätta styra hela territoriet upp till Jordanfloden”.
Tröskeln till apartheid är för Israels del alltså
passerad, och man planerar att fortsätta sitt systematiska förtryck av
palestinierna för evigt. Enligt Human Rights Watch är det dag för
omvärlden att ta till sig denna insikt, och se till att göra någonting
åt situationen. De åtgärder HRW efterlyser är bland annat följande:
• Eftersom Israels eget rättssystem ständigt misslyckas
att komma till rätta med övergreppen måste Internationella
Brottmålsdomstolens utredning av ockupationen fullt ut stödjas - och
misstänkta förövare efterlysas och lagföras i de länder de kan tänkas
komma att befinna sig
• En särskild FN-kommitté bör skapas för att samla fakta
och identifiera skyldiga till övergrepp, och en speciell envoyé utses
för övervakning av brottet apartheid på global nivå
• Världens stater uppmanas göra uttalanden mot Israels
praktiserande av apartheid och förtryck, och se till att stoppa sina
egna företag och andra från att genom handel och samarbeten bidra till
övergreppen
• Individuella sanktioner bör utfärdas, inklusive frysande
av tillgångar tillhöriga de skyldiga, och samarbetet med Israel ses
över och villkoras, inte minst inom militär- och säkerhetsområdet
“Det internationella samfundet har alltför länge förklarat
bort och vänt ett blint öga åt den alltmer uppenbara verkligheten.
Varje dag föds en person i Gaza in i ett utomhusfängelse, på Västbanken
utan medborgerliga rättigheter, i Israel med lägre status enligt lag
och i närliggande länder effektivt dömd till livslång flyktingstatus…”
sammanfattar HRW. “Bara för att de är palestinier och inte judar”.
Frågan är nu vad den svenska regeringen , och EU, tänker
göra åt detta? Att äntligen agera på något verkningsfullt sätt - eller
begrava också denna rapport bland alla tidigare, och fortsätta som
vanligt?
