Nästa vecka tar VB höstlov. Nästa nummer kommer alltså den 12 november.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds
Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en
föreläsningsserie på temat klimat.
Nästa föreläsning äger rum: Den 10 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
Kollektivtrafiken har påverkats kraftigt av coronapandemin
och utmaningarna både nu och framöver är stora. Samtidigt kan "livet
efter corona" utgöra en omstart för kollektivtrafiken, så att den
bättre kan bidra till ett hållbart transportsystem. Om detta talar
forskaren Lena Hiselius från K2, nationellt kunskapscentrum för
kollektivtrafik.
Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
10 november: Omstart för kollektivtrafiken.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »
Konserten som vi kallar ”Det går som
på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före
spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi
hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för
kulturskolan i Lund.
Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »
För länge, länge sedan grävde
kommunen en fin liten damm i Hästhagen. Sedan växte den igen, fylldes
med vass, starr och kaveldun som vissnade och förruttnade på bottnen,
år efter år. Till slut var den borta. Men nu har kommunen tagit i med
hårdhandskarna! Ett stridsvagns-liknande fordon forsar fram och
tillbaka genom gyttjan, än med en slåttermaskin i fronten och än med en
gaffel som gräver upp den biomassan och forslar bort den. Nu skall
dammens speglande yta återuppstå. Kanske blir det en liten skridskois
för de närboende när vintern kommer.
Från regeringens sida har ännu inga steg tagits
för att belysa vad som egentligen hände 2015 framåt, då Sverige
oförberett kom att ta emot tusentals afghanska barn och unga, som
lämnat ett krigets och förtryckets Afghanistan i förhoppning om en
framtid i det fredliga demokratiska Europa. Barn som idag hunnit bli
vuxna, en del deporterade till Afghanistan, andra kvar i Sverige som
papperslösa och hemlösa. Endast en mindre grupp har fått
uppehållstillstånd.
Bland oss som deltagit (och ännu deltar) i kampen för de
asylsökandes rätt finns några starka människor som har samlat fakta och
nu lagt fram en vitbok. Den handlar om rättsröta och myndigheters
övergrepp, om regler och byråkrati som stod i vägen för mänsklighet och
humanism, men också om hur vi i civilsamhället gjorde vårt bästa för
att ta emot tusentals afghanska barn på flykt genom Europa och hjälpa
dem att klara alla hinder för att få stanna i Sverige.
Boken lanseras på Martas café den 14 november kl 1330
till 1600. Vi ser fram mot ett brett deltagande och utbyte om den period
där så många av oss kom att engagera oss i dessa asylsökandes kamp och
möjligheter.
Bertil Egerö, God man och mentor
Läs mer »
Ett tiotal hemlösa judiska
migranter blev nyligen avhysta från ett tältläger. Antalet som sover
ute i Lund kan vara det dubbla. Partierna i socialnämnden är inte
överens om hur mycket kommunen ska hjälpa.
I början av veckan avhystes ett tiotal judiska
migranter från ett olovligt tältläger söder om Gastelyckan. Enligt
polis och tekniska förvaltningen är det åtminstone den fjärde gången
judar blir avhysta från ett tältläger i Lund i år. (Sydsvenskan 24
oktober)
”Feministiskt initiativ anser inte att det är värdigt Lund att
människor behöver sova utomhus”, skriver Sengul Köse Lindkvist, medlem i
socialnämnden, i ett mail.
Även Miljöpartiet har en generös linje i frågan. ”Men hur mycket
hjälp som ska erbjudas i vinter är en budgetfråga”, menar Teresia
Ställborn.
S-gruppledaren i socialnämnden Ann-Margreth Olsson,
framhåller att nämnden inte har fått information om att det skett
avhysningar vid så många tillfällen och hon ska lyfta frågan igen.
”Socialnämnden har uppsökande verksamhet och försöker förmå dem att
på annat sätt få tak över huvudet eller flytta hem”, säger
socialnämndens ordförande Göran Wallén. M.
Ursula Savonius, L, framhåller: ”Camping och husvagn
är inget drägligt boende. Det är ingen långsiktig lösning på
problemet. Det kommer vi absolut inte att gå tillbaka till.”
Agneta Lindskog, KD, ”Jag är mycket medveten om
situationen för judarna i hemlandet, med fattigdom och förföljelse. Jag
tycker ändå att det är ett egenansvar i detta, de kommer hit
frivilligt.”
Sverigedemokraterna är tydliga. ”Judarna behöver
inte komma hit. De kan åka hem. Det är klart att det är onyttigt att bo
ute i Sverige när det är kallt, men de kommer inte från Sverige.”
Reportern Elinor Strand frågar: ”Om de som är här
lever under hälsofarliga förhållanden, ska man inte hjälpa dem då?
”Vi är rädda att man skapar ett incitament för fler att komma hit
och tigga. Vi vill inte ha hit fler eller att kommunens skattemedel ska
gå till detta”, fastslår Sverigedemokraterna.”
Politiker-citaten är hämtade från Elinor Strands
utmärkta undersökande reportage som publicerades i Sydsvenskans lundadel
den 24 oktober. Uttalandena är exakt återgivna med den enda skillnaden
att begreppet romska EU-migranter utbytts mot beteckningen judar.
Liksom judarna drabbades romerna av Förintelsen. Siffrorna
varierar, men enligt de flesta uppskattningar utrotades 500 000 män,
kvinnor och barn i dödslägren. Ändå hamnar de i skuggan när man minns
Förintelsen. Ändå blev deras företrädare inbjudna med armbågen till
Förintelsekonferensen. Ändå fortsätter förföljelse och fördomar.
Romernas tältläger rivs. I Lund har det skett fyra gånger i år.
En av deras traditionella lägerplatser var Kulturskogen, men den är
inte längre tillgänglig. Romerna har varit migranter i hundratals år.
Vi vet vad som sker med migranter från Latinamerika vid USA:s gräns.
KD kan påminnas om att Jesus föddes i ett stall eftersom det inte fanns rum för honom i härbärget.
Stödet för att erbjuda romerna härbärge i Lund är svagt. Kraven
att de ska återvända till Rumänien påminner om antisemitismen på
1930-talet då studenterna i Lund och Uppsala uttalade sig mot judisk
invandring från Nazityskland. I Lund bodde hundratals judar i
stadsdelen Nöden. De hade några decennier tidigare flytt tsar-Rysslands
judepogromer.
Nu har arbetet börjat komma igång i riksdagen! Det är ofta en lite slö start på hösten, innan regeringen har kommit igång med att skicka propositioner till oss och voteringarna och utskottsmötena börjar rulla på på riktigt. Pandemin börjar förhoppningsvis klinga av och det märks i kalendern - nu är möten, resor, besök och debatter inbokade nästan som förut.
Idag var det statsminister Stefan Löfvens
sista framträdande i riksdagen. Han var med på den vanliga
torsdags-frågestunden, några gånger per termin är statsministern på
plats för att svara på oförberedda frågor från riksdagsledamöterna.
Partiledarna ställer alltid frågor först, Vänsterpartiets Nooshi
Dadgostar frågade varför regeringen inte höjer pensionerna rejält. Efter
det får ledamöter anmäla sig och jag passade på att ställa en fråga om
Sveriges ständiga närmanden till Nato (nu senast i veckan var Natos
generalsekreterare på besök i Sverige och till och med i riksdagen). Se
frågor och svar här, klicka på våra namn.
Talmannen tog emot Natos genereralsekreterare på Riksplan. Foto: Melker Dahlstrand
I veckan har jag deltagit på en debatt under rubriken
“Försvarsforum - framtiden totalförsvar”, som arrangerades av bland
andra Försvarsutbildarna och Allmänna försvarsföreningen. Det är alltid
intressant och bra att få prata om vår syn på totalförsvaret, där jag
som vänsterpartist kan lägga fokus på de civila hoten, som
klimatförändringen, cyberattacker och pandemi, och prata om att vi
måste stärka välfärden för att klara av kriser, förbättra
krisberedskapen överlag och att en civilplikt bör införas för att höja
befolkningens kunskapsnivå och beredskap. I förra veckan var det den
årliga debatten på Försvarshögskolan för officerstudenterna och jag
hann även med att prata om demokrati och engagemang ur ett
totalförsvarsperspektiv med ungdomar som är engagerad i
försvarsungdomsverksamhet. Så nu är vi verkligen igång med debatter och
möten utanför riksdagen!
Ett av riksdagens beslut i veckan har varit en stor
förbättring i sjukförsäkringen: Att förbättra Försäkringskassans
hänvisning för personer som är i rehabilitering så att de hänvisas till
arbetsplatser som verkligen fungerar. Vi krävde att de nya reglerna
ska börja gälla direkt, inte om ett år som regeringen föreslog. Just
sjukförsäkringen, med alla dess utförsäkringar som orsakar mycket
mänskligt lidande, är en mycket prioriterad fråga för Vänsterpartiet
för att göra samhället mer jämlikt och samhällets välfärd starkare.
Lyssna på Vänsterpartiets Ida Gabrielsson i debatten i riksdagen här.
Hanna Gunnarsson (v), Riksdagsledamot, Lund
Alla minns anslagstavlan i
Klostergårdens centrum. Den var full av affischer om föreläsningar,
konserter, konstutställningar, efterlysningar från människor som sökte
efter sina försvunna katter, andra som sökte ett tillfälligt boende
eller ville byta lägenhet för att familjen blivit mindre eller större,
arga påpekanden om hundägare som inte plockade upp hundskiten,
försäljningserbjudanden om allt från cyklar till datorer, reparationer
och förfrågningar efter billiga begagnade varor. Det var ofta svårt att
finna plats för sitt meddelande när man kom dit för att sätta upp det.
Så var det fram till 2018. Då försvann anslagstavlan
och kort tid därefter började pandemin förlama alla gemensamma
arrangemang och kontakter.
Behövs anslagstavlan? Ja! Visserligen
finns nätet, men där hamnar nästan allt i begränsade bubblor som man
kanske söker upp när behovet uppstår – om man kan. Många äldre nås
aldrig av erbjudandena och förslagen på nätet.
Biblioteket, församlingshemmet, skolan,
bostadsföreningarna och butikerna har visserligen egna platser där de
kan sätta upp meddelanden, men de når då bara begränsade grupper. Kyrkan
har kanske ett intressant musikarrangemang men det missar ofta
personer som inte är engagerade i församlingslivet. En konstförening
vill visa sina konstverk för alla, men når bara de som bor i det egna
kvarteret.
Annat är det med anslagstavlan! Vi går dagligen till
centrum för att handla, passerar anslagstavlan, kastar en blick på den
och hittar något intressant – lockande eller förargelseväckande.
Klostergårdsgruppen beslöt på sitt möte
tisdagen den 26 att verka för att anslagstavlan kommer tillbaka.
Klostergårdsgruppen är en samverkansgrupp för skola, kommunens
ungdomsverksamhet, församlingen, bostadsföreningar, kvällsvandrarna,
Byalaget, Rädda barnen och andra grupper i Klostergården. Anslagstavlan
ska bidra till att få igång det gemensamma livet i Klostergården efter
pandemin.
Sydsvenskans Senior Columnist, författaren och hedersdoktorn Per T Ohlsson har avlidit, 63 år gammal. Han sörjs närmast av hustrun Mia och sonen Lukas med sambon Emma. – Vi är i sorg, chockade och förtvivlade, säger Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje.
En tongivande och mångårig skribent i Veckobladets största och viktigaste "konkurrent" Sydsvenskan har gått ur tiden.
Genom åren har vi både berömt och kritiserat hans texter. Under
tidiga år var han en ivrig anhängare av diverse amerikanska
krigsinsatser. Ibland så ivrig att han fick heta "Wing Comander Olzen" i
ett Luciferkåseri.
Under senare år blev han mer och mer demokratiinriktad och skrev
många tänkvärda söndagsbetraktelser på det temat. Även hans stora
bokproduktion och redaktörsskap för serien om Sverigen statsministrar är
en viktig del i beskrivningen av demokratin i Sverige.
Idag fylls nätet i allmänhet och Twitter i synnerhet av kommentarer
och kondoleanser. Här nedan publicerar vi Hanna Gunnarssons kommentar.
Att tröska och ta upp potatis var roligt för då kom storkusinen Verner som var nästan lika gammal som pappa och Verners fru Agda och deras tre barn som var jämnåriga med Maria och hennes syskon. När de tröskade behövde barnen inte arbeta. De var i ladan och hoppade och sjöng och lekte kyrka. Verner kallade dem banditerna, men han var inte arg utan skojade bara. Agda ville alltid kela med Verner, men Verner bara ryckte på axlarna och sa: ”fruntimmer”.
Tröska på 1940-talet
När de skulle hacka upp potatis måste också barnen hjälpa
till. Första dagen var inte så svår. Då gick det lekande lätt. De
kunde ta lite pauser och mamma lagade så god mat. Man hade två korgar i
fåran, en för små grispotatis och en för fina ätpotatis. Andra dagen
var ledsam. Då gjorde det ont i ryggen och de var tvungna att klaga och
voja sig, men de stora brydde sig inte om dem. Klagade man över ont i
ryggen sa de bara: ”Du har ingen rygg, du har bara en ullatrå” och så
skrattade de som om det var väldigt roligt.
Det var ofta sol och fortfarande varmt. Löven var gula
och röda och enstaka blåklockor fanns det fortfarande och astrar i
mammas blomland. Farmor brukade gå bakom Maria och hacka.
”Du måste hacka djupt”, sa hon, ”ser du vad jag hittar många pärer efter dig.”
Hon hackade aldrig efter Elisabet, Marias tvillingsyster,
eller efter Barbro, storasyster. Elisabet var så duktig. Farmor tyckte
om henne för hon var lite lik faster Inga. Elisabet kunde ta opp en
sopa på sopskyffeln hur lätt som helst. Det kunde inte Maria.
När potatisen var i källaren och säden tröskad blev det
lite lugn och ro. Farmor och mamma handarbetade och pappa räknade
igenom alla kassor...
En dag i slutet av oktober brukade mamma göra
julostarna, då kom alla tanterna med mjölk. Först värmde de all mjölken
i en kopparkittel, så la de i löpet. Maria minns hur de skar ut
löpmagen ur kalven när han slaktats. Strax innan skulle kalven dricka
mycket mjölk så löpmagen var full. Maria och hennes syskon fick också
göra varsin ost, bara små. De gjorde dem i kaffekoppar och de blev så
hårda. Ostmassan var god. De brukade få smaka av den. ”Ostar ska man
sköta som småbarn”, brukade mamma säga. Det var en stor konst att ysta
och sköta ostar.
Ur en berättelse av Karin Stensson om
hennes liv i Kvarterbo, Småland under andra världskriget. Kvinnor
skötte gården när männen var inkallade. På de små gårdarna var man
nästan självförsörjande, mycket litet behövde köpas in.
Vi tänker ge ut hela Karins berättelse i en bok.
Klimatkrisen är en verklighet redan
idag och någonting som avgör vår nutid och framtid, men ändå görs
långt ifrån. Därför ordnar Fridays For Future den 22 oktober återigen
en global strejk för klimatet, denna gång med fokus på
intersektionalitet och under parollen #UprootTheSystem.
#UprootTheSystem handlar om hur
klimatkrisen inte existerar i ett vakuum. Andra socioekonomiska
kriser (såsom rasism, funkofobi, klassojämlikheter etc) amplifierar
klimatkrisen och vice versa. Det är inte en ensam fråga, utan våra
kamper är kopplade och knutna till varandra. Vi är enade i vår kamp
för klimaträttvisa, men vi måste också erkänna att vi inte upplever
samma problem; och att vi inte heller upplever dem i samma
utsträckning.
Så här ser programmet ut i Lund:
- 11:55 Tal och musik
- 12:30 Demonstrationståg
- 13:00 Tal och musik
Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds
Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en
föreläsningsserie på temat klimat.
Nästa föreläsning äger rum: Den 27 oktober kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
De senaste åren har allt fler forskargrupper slagit larm om
effekterna av mikro- och nanoplaster (plastbitar på mindre än fem
millimeter). Hur påverkar dessa plastbitar oss människor och de marina
ekosystemen, och hur kan vi undvika att de sprids? Tommy Cedervall är
forskare vid NanoLund och studerar hur nanopartiklar påverkar oss och
vår miljö. Han har även varit med och utvecklat en teaterpjäs just om
nanopartiklar.
Övriga föreläsningar i klimatserien äger också rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
27 oktober: Nanoplast- små partiklar, stora risker.
10 november: Omstart för kollektivtrafiken.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »
Konserten som vi kallar ”Det går som
på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före
spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi
hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för
kulturskolan i Lund.
Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »
De tre fula ankungarna vid reningsverket har förvandlats till bruna svanar med långa halsar och breda vingar. Hela svanfamiljen har flugit över den bullrande järnvägsbron till kvarndammen i Hästhagen. Snart kommer de flyga längre bort, men nästa vår återvänder de tre ankungarna till dammen där de sprängde sina skal en solig junidag.
Föreningen Gamla Lund är
remissinstans för Stadsbyggnadskontoret. Bo Larsson presenterar
Bevarandegruppens ställningstaganden i Gamla Lund-nytt nummer 5.
Bevarandegruppen stöder förslaget till
naturskyddsområde, men vill att det också ska omfatta åns södra sida i
Staffanstorps kommun. Därför skickade de i juni ett yttrande till
Översiktsplanen för Staffanstorps kommun. Bevarandegruppen skriver där:
”Vi är negativa till planens föreslagna
utbyggnads-områden mellan Höje å och väg 108 och till nya
verksamhetsområden vid Höjebromölla. Detta innebär i praktiken en
utvidgning av Lunds tätort i Staffanstorps kommun och att det
kvarvarande öppna landskapet decimeras.”
Politikerna i Lund vill gräva ner
järnvägsstationen och förlägga höghastighetsjärnvägen dit. Men
Trafikverket konstaterar att förslaget att förlägga Lund C i en tunnel
ger försämrad kapacitet och ökad störningskänslighet till en orimligt
hög kostnad.
Den 15 november ska Lunds politiker träffa Trafikverket och
diskutera frågan. Det lär bli mycket debatt, både före och efter mötet.
Vilket det slutgiltiga beslutet blir står skrivet i skyarna. Och
beslutet dröjer.
Vårt förslag är att bygga järnvägen för höghastighetståget på
pelare så att det kan susa fram över Lund och kanske hela vägen till
Malmö 20, 30 meter ovan mark. Utsikten blir magnifik.
Att bygga en järnväg på pelare är både snabbare och billigare än
att bygga den på marken. Dessutom slipper vi järnvägens barriäreffekt
som vi i Klostergården just nu är mycket besvärade av under det
pågående bygget av fyrspåren. Det finns en hel del information om
järnvägar på pelare.
Så vårt förslag är en järnväg i skyn. Debatten fortsätter.
I somliga texter på tidningarnas
kultursidor dyker det då och då upp påståenden som avslöjar en absurd
okunskap om historia och samhälle. Eller bristande engagemang. Ett aktuellt exempel är Gabriella Håkanssons recension av Tsitsi Dangarembas roman En kropp att sörja i Sydsvens-kan den 18 oktober. Textens titel är: ”Lika brutalt som genialt”.
Recensionens första mening lyder ”Efter lång tid av
modernisering blev det land som hette Rhodesia 1979 självständigt från
brittisk ockupation och omvandlades till dagens Tanzania.”
Vad är detta? Modernise-ring? Rhodesia? Tanzania?
Den utplundrade kolonin Rhodesia omvandlades till Zimbabwe efter ett långt befrielsekrig.
Tanzania är ett annat land med en annan
frigörelsehistoria, beläget norr om den forna kolonin Rhodesia. Sedan
nämner Håkansson plötsligt ”frihetskriget i Uganda”, ett litet land som
ligger ännu längre norrut, mellan Sudan och Tanzania. Uganda har
förvisso haft både militärdiktatur, kaos och krig, men har varken med
Rhodesia eller Zimbabwe att göra.
Jag är övertygad om att Tsitsi Dangaremba har koll
på Östafrikas frigörelse från kolonialismen och de fria stater som
uppstod under processen. Gabriellas okunskap är inte Tsitsis. Men
läsaren kan ju misstänka det – eller i värsta fall tro att det som står
i recensionen är sant.
Redaktionen i Sydsvenskan har inte reagerat på
felaktigheterna, men lyckligtvis hittar man lätt andra recensioner som
är kunnigare, exempelvis i DN.
Oftast är Sydsvenskans kultursidor både intressanta
och kunniga. På samma uppslag kan man läsa Arvid Jurjaks artikel Utställd kolonialism
som är kritisk mot Humboldt Forums jätteutställning om den tyska
kolonialism, som också härjade i Östafrika och bland annat
experimenterade med koncentrationsläger.
Man kan ha förståelse för att misstag
kan förekomma. Men det är inte första gången. För ett par år sedan
läste Gabriella Håkansson fel på ett betydligt allvarligare sätt. Den
gången dömde hon ut Peter Weiss stora roman Motståndets estetik för att den inleddes av vad hon beskrev som en tråkig och lång inventering av antik konst på British Museum i London.
I själva verket skildrar romanens inledning några unga tyska
antinazisters riskfyllda besök i Pergamon-muséet i Berlin under
nazitiden. De studerar Pergamon-friserna och utvecklar romanens stora
tema, att den mänskliga kulturen - konsten och litteraturen - alltid
bekämpar barbari och våld. Nazister i SS-uniform rör sig i publiken
omkring ungdomarna. Spänningen och koncentrationen är intensiv.
Allt detta gick Gabriella Håkansson förbi.
Den gången skrev Sydsvenskan en liten ursäkt och rättelse några dagar senare. Det borde de göra nu också.
Denna gråmulna torsdagsmorgon gick vi
från de ännu blommande trädgårdarna i gamla Värpinge by längs Källby
dammar till Klimatskogen. De har satt upp en massa skyltar som
förbjuder fiske sen vi var här sist. Det tyder på att många metar i
dammarna. Där finns gott om fisk. Vi har till exempel sett ål. Träden
var ännu lövrika. Lönnarna skiftade i rött. Björnbärsbuskar, vassruggar
och höga nässelsnår speglade sig i svart vatten.
Rader av vita måsar vilade på betongbalkar och
stängsel. En orörlig häger och några långnäbbade skarvar spanade efter
fisk. Ett svanpar simmade som kung och drottning bland gräsänder och
nykomna bläsänder
”Jag tycker inte att stränderna ser trista ut”, sa Anna. ”Tvärtom! Mer som flodstränder i en djungel!
”Ja, titta på pytonormen därborta under pilen! Skinnet blänker”.
Vi var på väg för att se vad som hänt sen
sist med Klimatskogen, eftersom tekniska nämnden idag ska besluta om
nya entréer, toaletter, elljusspår och grillplatser i
naturskyddsområdet.
Mycket hade hänt. Ett nät av nya grusbelagda stigar slingrar fram
mellan träden och ut på den nya gräsmattan där det förr växte fläder
och björnbär. Ett flätat stängsel omger den öppna gläntan som ska bli
lek- och grillplats. Några träd hade fällts. Kanske är det här linbanan
ska ligga?
En traktor kör grus. Några föräldralediga karlar drar barnvagnar längs de nya stigarna.
”Det ser mer ut som en park än som en skog”, sa Anna. ”Men det blir
nog bra. Ju fler som kommer hit, desto fler kommer att älska området.
Men det får absolut inte bli några elljusspår som fördärvar skogen för
djuren som lever här! Nånstans måste de kunna gömma sig!”
Sedan pratade vi om Görel Svahns informativa artikel Källby dammar kan bli en sjö med trädäck och broar. (Sydsvenskan 18/10).
Källby dammar är medelpunkt för en mängd ekologiska
system. Många arter är beroende av den biologiska mångfalden:
flyttfåglar och vandrande fisk, utrotningshotade grodor, bin och
humlor, fjärilar och trollsländor.
Förutsättningen är det ständiga flödet av renat vatten
från Källby reningsverk. Sjölunda-förespråkarna talar om risken för
virus från mänsklig avföring. Men virus kan renas bort. Tekniken går
framåt. Hur skulle det annars vara möjligt att återanvända renat
avloppsvatten som sker i storstäder i torrare länder? Där finns väl
inga virus.
Ersätta avloppsvattnet med dagvatten från
gatubrunnarna? I dagvattnet finns giftiga metaller som aldrig kan
renas. Ska de lagra sig på botten? Hur går det då med simfåglarna,
grodorna och fisken? Kommer dagvattnet att räcka till? Vad händer vid
långa torrperioder? Är det för resten över huvud taget möjligt att leda
dagvattnet till dammarna? Nu går bara 10 procent av dagvattnet dit via
reningsverket. Behöver dammarna omformas och förses med trädäck och
broar? Ska området förvandlas till en sorts badpark?
Ser dammarnas stränder trista ut? De fem dammarna
följer åns mjuka svängar genom landskapet. Titta på kartan! Borde man
inte lämna ekosystemen i fred hellre än att braka in med allsköns
omformning?
Bakom oron för dammarnas framtid tornar skräcken för
den väldiga kloaktunneln till Sjölunda upp sig. Sjölunda-dödsdans är
ingen Sjösala-vals.
Magnus Eckeskog försöker lugna oss. Det krävs fler
utredningar om några förändringar i området ska ske, säger han. Om!
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds
Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en
föreläsningsserie på temat klimat.
Den första äger rum: Den 20 oktober kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
Hållbar mobilitet - hur svårt är det?
Trafikplanerarna arbetar hårt med att öka gång-, cykel-
och kollektivtrafiken, men det arbetas för lite med att minska
biltrafiken. Ändå behövs det, för inte ens med elbilar kan den svenska
bilparken fortsätta vara lika stor.
På detta tema föreläser Till Koglin, lektor i Trafik
och väg samt Dahlia Mukhtar-Landgren, lektor i statsvetenskap i Lund. De
är båda knutna till K2,ett nationellt kunskapscentrum för
kollektivtrafik.
Övriga föreläsningar i klimatserien äger också rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
27 oktober: Nanoplast- små partiklar, stora risker.
10 november: Omstart för kollektivtrafiken.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »
Konserten som vi kallar ”Det går som
på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före
spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi
hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för
kulturskolan i Lund. Han har skrivit mycket musik för Röda Kapellet och
brukar vara en återkommande dirigent på våra årliga musikläger.
Spårvägsmusiken har sex satser med följande namn: Clemenstorget,
Allhelgonkyrkan, Lasarettet, Lunds tekniska högskola, Brunnshög och ESS.
Välbekanta namn längs den nya spårvägslinjen.
Förutom denna musik blir det ett urval järnvägslåtar. Just nu övar
vi programmet med Håkan. Det blir säkert en spännande konsert, så glöm
inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »
Kristallnatten
”Den 10 november 1938 föröfvade en plankstrykare och yrkes-mordbrännare
(jfr hans mordbrand på tyska riksdagshuset den 27de Februari 1933)
från Braunau i Österrike, mordbrand på 600 åt Gud helgade synagogor. Och
Guds ambassadörer: presterna, de tego still.
Ej EN af Christenhetens påfvar, biskopar och prester öppnade sin mun.
Ej EN af Christenhetens pingstvänner och frälsningsmän och Helige lät upp sin näbb och PEP.”
Eric Hermelin, Lund Söderut, Föreningen gamla Lund 2017, sid 116.
Vi måste skilja på judehat och Israelkritik.
”Det internationella forum för hågkomst av Förintelsen och
mot antisemitism är ett perfekt tillfälle för Sverige att visa att
demokrati, folkrätt och det palestinska folkets rättigheter kan och ska
drivas med samma engagemang som kampen mot antisemitism.”
Kenneth Hermele, SDS 13/10
Muhammedteckningarna
”Det är bortom allt tvivel att
teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa
spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och
islamofobi Därför ratar Moderna museet rondellhunden.”
Gitte Oerskou, överintendent på Moderna museet.
SDS 9/10
Vad ska vi göra åt SD-kriminaliteten?
Enligt företaget Veritas undersökningar är
överrepresentationen i brottslighet 7 procent bland alla politiskt valda
SD:are.
SD:arnas brottslighet har också ändrat karaktär till sådant som
våldtäkt, sexköp, sexuellt ofredande, våld i nära relation, våld mot
kvinnor och barn och misshandel, just den typ av brott som har en
särställning i partiets propaganda mot invandrare.
Jan Guillou, Aftonbladet 10 oktober.
Ett lästips från Bengt Hall i ett ämne som tyvärr är aktuellare än det borde vara.
Vem kunde tro att nazisterna skulle bli en del av borgerligheten?
Av Andreas Magnusson 2021-10-12
1994 vällde det upp nazister från den underjordiska
spårvagnshållplatsen i Hammarkullen. Med rakade skallar, fanor och
slagord tog de sig ut på torget och in på Folkets hus som de hade
lyckats hyra under falsk flagg. Under falsk flagg bedriver en del av de
här människorna numer istället rikspolitik tillsammans med
Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Lärarna – och eleverna – underkänner skolsystemet och partiledarna
Rektorn och skoldebattören Lina
Axelsson Kihlblom avslöjar hur man som skolledare på en friskola fixar
vinst till aktieägarna på elevernas bekostnad. Det har hon själv
ofrivilligt gjort det under en period som friskolerektor.
När man startar en friskola marknadsför man den först i villakvarteren, aldrig i hyreshusen.
Man förklarar kösystemet för föräldrarna. Skolans kö är i verkligheten ofta en pärm i rektorns rum.
Var sjunde ansökan är en låtsasansökan som man kan
lyfta bort för att ge en önskad elev platsen. Ringer en kändis eller
statusfamilj får man inte tacka nej.
Skolan får en profil, språklig eller pedagogisk som
bara välartade barn klarar av. Då kan man säga till de oönskade: ”den
här skolan är inget för ditt barn.”
Man har ett kunskapstest och skannar av kön så man kan säga; ”den här skolan är nog inget för ditt barn.”
Det är rektor som avgör om skolan är full, och för
akademikerbarnet Emma finns det alltid plats men tyvärr inte för
Muhammed.
Betygssystem med underkänt tidigt i åldrarna, det
oorganiserade skolvalet och skolsegregationen har lett till att cirka
15 procent av Sveriges femtonåringar underkänns i en obligatorisk
skolform och förvägras ett nationellt gymnasieprogram.
Hon är inte förvånad över att dessa barn skapar
parallella samhällen. Skolsystemet är beslutat i riksdagen, där vissa
kallar barn under arton år för terrorister.
En annan debattartikel, skriven av den legitimerade gymnasieläraren Tilde Johansson har rubriken:
Varför frågar ingen Ulf Kristersson vad han menar med bättre?”
För vad menar Ulf med att friskolor gör någonting bättre?
Är det bättre för eleverna att ha färre personal som jobbar inom elevhälsan?
Blir undervisningen bättre i skolor som har lägre andel behöriga lärare?
Utvecklar eleverna ett bättre språk eller blir bättre i idrott
och hälsa när skolan inte i lika hög grad erbjuder ett bibliotek eller
en idrottshall?
Och menar Ulf verkligen att det är bättre för samhället med skolor
som sätter för höga betyg i förhållande till elevernas kunskapsnivå?
Läs hela artiklarna i Skolvärlden!
Läs också debattinlägget Vi som företräder landets skolelever ger partiledarna underkäntav
Josephine Fälth, ordförande för Sveriges elevkårer, och Lilian
Helgason, ordförande för Sveriges elevråd. De kräver behöriga lärare som
har tid att se varje elev, kartläggning av elevers behov och
individanpassat stöd, och en synlig elevhälsa med resurser. Sydsvenskan 14 oktober.
Hösten är verkligen igång nu. Stockholm ligger ju lite före, så det är rejält kyligt och den stora pampiga lönnen utanför Riddarhuset precis bredvid riksdagshusen har tappat nästan alla sina blad.
Förra veckan tog höstens “allmänna
motionstid” (AMT) slut. Det är bara under början av hösten varje år som
riksdagsledamöterna får skriva motioner om vad som helst, annars får
vi bara skriva motioner som svar på regeringens propositioner. Detta är
ju en stor skillnad mot det kommunala arbetet där man får skriva
motioner hela tiden. Allmänna motionstiden är en mycket intensiv
period, även om motionerna förbereds under senvåren och sommaren. Nästan
4000 motioner skrevs totalt detta år!
Motionerna kommer att behandlas av utskotten under senhösten och
tidig vår. Alla tas inte upp för omröstning i riksdagen, utan partierna
väljer ut ett fåtal motioner på varje politikområde som vi röstar om. I
Vänsterpartiet skriver vi bara motioner som hela riksdagsgruppen står
bakom, inga enskilda motioner. Det gör att vi skriver färre men längre
och mer omfattande motioner än de andra partierna, och våra motioner är
alltid väldigt genomarbetade. Här finns en lista på alla Vänster-partiets motioner denna höst.
Vänsterpartiets budget har också presenterats i sin helhet, den finns här.
Idag torsdag har jag deltagit på
återinvigningen av Upplands flygflottilj, F16, och för två veckor sedan
var jag i Göteborg för återinvigningen av Älvsborgs amfibie-regemente,
Amf4. Det är två av de regementen som Vänsterpartiet stödde i
försvarsbeslutet förra året, det tredje vi stod bakom var Norrlands
dragonregemente, K4, i Arvidsjaur. På dessa tre orter fanns redan
mycket militär verksamhet och Vänsterpartiet var därför inte emot att ge
dem status som egna organisationsenheter/regementen.
Vi har däremot sagt nej till fyra andra, där det inte finns särskilt
mycket verksamhet sedan innan och där kostnaderna och arbetet för att
starta upp skulle bli för stort och omständigt. För den som är
intresserad av att läsa mer om detta finns Vänsterpartiets motion om Totalförsvarsbeslutet här.
En liten förändring har skett i Vänsterpartiets
riksdagsgrupp nyligen: Christina Höj Larsen har lämnat uppdraget som
migrationspolitisk talesperson för att istället börja arbeta i
socialutskottet. Ny migrationspolitisk talesperson är Tony Haddou från
Göteborg.
Hanna Gunnarsson (v) , Riksdagsledamot, Lund
Verka för att skapa ett Kretsloppscentrum i Lund!
Miljöpartiet, Socialdemokraterna och
Vänsterpartiets representanter i Renhållningsstyrelsen har i form av
skrivelse lämnat in följande förslag till styrelsen:
Att återvinna produkter är bra! Att återanvända olika
saker – möbler, husgeråd, verktyg och trädgårdsredskap – är ännu
bättre. Det sparar mest resurser och minimerar utsläppen av
växthusgaser.
På återvinningscentralerna i Lunds tätort finns inte bara
möjlighet att lämna avfall för återvinning, utan också att lämna in t
ex kläder, skor, byggvaror och andra användbara saker. Det som lämnats
in tas om hand av frivilligorganisationer som sorterar och skickar det
vidare till välgörande ändamål. En del säljs vidare i organisationernas
butiker.
Trots frivilligorganisationernas insatser slängs likväl en
mängd saker som är fullt användbara eller som med smärre
reparationsinsatser åter blir fullt brukbara.
För att minska avfallet och återanvända mera fordras ett
mera systematiskt arbetssätt. Det kräver att utbildad personal som
sorterar ut det som går att återanvända och sälja. Enklare reparationer
och uppfräschning bör kunna utföras på platsen, och
frivilligorganisationerna beredas möjlighet till lokaler för butiker
direkt på samma plats.
På flera håll i landet har återvinningscentralen byggts
ut med en återbruks-verksamhet. Så är fallet i t ex Göteborg
(Kretsloppsparken Alelyckan) och i Eskilstuna.
Sysav, som driver tätorten Lunds återvinningscentraler,
står nu i begrepp att bygga upp en ny återvinningscentral på Hasslanda.
Den ska ersätta centralen som i dag finns på Gastelyckan. Det är ett
gyllene tillfälle för Lund att ta initiativ till att i samverkan med
Sysav och frivilligorganisationer bygga upp en
återbrukscentral/kretsloppscentrum vid den nya återvinningscentralen.
Vi föreslår därför att Renhållningsstyrelsen beslutar
att ge Renhållningsverket i uppdrag att ta
initiativ till att i samverkan med Sysav och andra aktörer få till
stånd ett kretsloppscentrum vid den nya återvinningscentralen i Lund.
Skrivelsen är undertecknad av Ulf Nymark (MP), Rune Granqvist (S) och Sven-Inge Cederfelt (V)
Ali Esbati, Tio år efter Utöya, Leopard 2021
Som barn flydde Ali Esbati med sin familj från Iran i början av
1980-talet. Han växte upp i Alvik i Stockholm. Efter ett par år som
ordförande i Ung Vänster utsågs han till politisk sekreterare i
Vänsterpartiets riksdagskansli. Trots sin snabba karriär valde han
liksom Jonas Sjöstedt att hoppa av partipolitiken under Ohly-perioden.
Han flyttade till Oslo 2008, blev debattredaktör i Klassekampen och
medverkade i bildandet av tankesmedjan Manifest. 2011 inbjöds han av
det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund AUF att hålla en föreläsning
i Utöya.
Han reser dit den 22 juli 2011, träffar Gro Harlem Brundtland i
hamnen och föreläser på eftermiddagen om Fredrik Reinfeldts nedrustning
av den svenska välfärdsstaten. Under föreläsningen nås publiken av
nyheten om en stor explosion i centrala Oslo.
50 minuter senare stiger Anders Behring Breivik
i land på Utöya och inleder massakern på de unga norska socialisterna.
Visserligen hatar han islam som håller på att erövra ”Eurabia”, men
ännu mer hatar han förrädarna, de socialister och liberaler, som
samarbetar med dem. Utrotningen av AUF:s medlemmar är ett första steg i
kampen mot ett muslimskt maktövertagande.
Ali Esbati befinner sig i föreläsningssalen. När skotten
börjar höras i byggnaden flyr han som alla andra. Han ser kroppar ligga
i gräset men har svårt att förstå att de är döda. Han ringer till sin
sambo Marte Michelet, som är gravid, och berättar att han lever.
Under den paniska flykten på den lilla ön är
det omöjligt att begripa vad det är som sker. Skottlossning och död – i
vilken omfattning och varför? Först vid ett återbesök kan han passa
in sina egna upplevelser i det större händelseförloppet När han återser
de överlevande
känner han förlusten av liv och den sorg som aldrig
kommer att upphöra. Beskrivningen av skeendet och den smärtfyllda
bearbetningen av känslor berör läsaren på djupet.
”Man kan gömma sig för en galning men
inte gömma sig för ett samhälle”. Medias första reaktion är att fördöma
händelsen som ett utslag av islamistisk terror. Den svenske
terrorexperten Magnus Ranstorp tror det är al Qaida. Misstaget är en
konsekvens av den xenofobi och islamofobi som sprids av
Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet.
När man förstod att gärningsmannen var en norsk tidigare medlem av
Fremskrittspartiet blev bedömningen en annan: gärningsmannen var en
ensam galning. Under rättegången stod frågan om förövarens psyke i
centrum. Är han tillräknelig? Svaret blev ja. Anders Behring Breivik
döms till fängelse.
Liksom Hitler under fängelseåren sammanfattade den
nazistiska ideologin i Min Kamp, skrev Breivik i fängelset ett
mångordigt manifest fyllt av islamofobi och främlingsfientlighet. Han
spred det på nätet och framkallade en våg av massakrer från det
rasistiska massmordet i en skola i Karlstad till polismorden på svarta i
USA under Trumpregimen och blodbadet i en moské i Nya Zeeland.
Nya Zeelands kvinnliga premiärminister bekämpade hatet genom att
iklädd hijab delta i muslimernas sorg. Den svenske islamofoben Christer
Sonesson, M, drev samtidigt en kampanj för att förbjuda hijab i
Staffanstorps skolor.
2013 återvände Ali Esbati till den svenska
politiken. Han var fysiskt och psykiskt påverkad av Utöya och kampen
mot ökande främlingsfientlighet och islamofobi.
Han har nyligen tvingats uppleva att ledningen för de svenska
Liberalerna gjort upp med Sverigedemokraterna om en strängare
flyktingpolitik. ”Men det finns en väg ut”, skriver han. ”Den vägen
stavas solidaritet.”
Marte Michelet gav 2014 ut Den störste forbrytelsen. Ofre och gjerningsmenn i det norske Holocaust. Den
översattes till svenska och utgavs av Bonniers 2016. Där spårar hon
dagens främlingsfientlighet till antisemitismen och utlämnandet av de
norska judarna till nazismens förintelseläger. under 1930- och -40-tal.
I lördagens sköna solsken trängdes
lundaborna bland Mårtenstorgets torgstånd. Höstblommorna prunkade i
vackra färger och halloweenpumporna glödde i orange. Framför
konsthallen spelade det grånande Röda kapellet låtar ur sin välkända
repertoar, exempelvis Glasnostalgia och Alexandravalsen, båda skrivna
och arrade av Ulf Telemann.
Musiken varvades med appelltal som denna gång hölls av olika
representanter för Vänsterpartiet. Ditlockade torgbesökare och Röda
kapellets gamla vänner lyssnade på tal och musik. Mårten Pavlov, en
fackligt aktiv vänsterpartist, talade bl. a. om försämringarna i
sjukförsäkringen. Hans tal kan läsas här.
En nyare medlem i Vänsterpartiet, Patrik Nordquist, berättade om hur
han tänkte om partiets politik när han blev medlem i just
Vänsterpartiet. Hans tal kan du läsa i sin helhet här.
Vänsterpartiets representant i Kraftringen och i Byggnadsnämnden,
Ann Schlyter, argumenterade mot kärnkraft och kopplade detta till
försvarspolitiken och risken för spridning av kärnvapen. Klicka här så kan du läsa talet.
Bengt Hall från Röda kapellet talade om BRÅ:s rapport och hur
högerkrafterna utnyttjade denna för att skylla brottsligheten på generös
invandringspolitik. Talet som argumenterar mot dessa beskyllningar kan du läsa här.
Tage Danielssons dikt Flower power
framfördes av Meta Stigsdotter, flöjtist i Röda kapellet. Hon
associerade dikten med hela den färgsprakande blomsteprakten som fanns
att skåda på Mårtenstorget.
Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.
Lördagen den 9 oktober kl 11 är det appellmöte på Mårtenstorget.
Röda kapellet spelar. Olika talare från Vänsterpartiet.
Lördag 9 oktober kl 14
Samtal om demokrat och rösträtt anno 2021
Med anledning av att det är hundra år sen det första
allmänna och lika valet till riksdagen ägde rum, möts de lokala
KULTRpolitikerna i ett samtal lett av Teddy Landen.
Läs mer i folkbibliotekens kalender »
Onsdag 13 oktober kl 18
Rösträtt för alla?! Rösträttsbegränsningar i den allmänna rösträtten tidevarv.
Bengt Sandin kommer att prata om rösträttens historia.
Torsdag den 14 oktober kl 18
Afghanistan idag och i framtiden. Svenska Afghanistankommittens kommunikationschef Niclas Eriksson föreläser och diskuterar.
Mörka lövmassor i grått ljus utanför köksfönstret. Avenbok
och enstaka lönnar. Gula löv över svart asfalt. En råka sveper snabbt
mellan trädrad och husfasad. Plötsligt solstrålar genom luckorna mellan
löven. Svarta stammar och långa svängande grenar. Så går solen i moln
igen.
Bläsänderna har återvänt från Arktis till dammarna vid Höje å.
Källby avloppsreningsverk är
slutstationen på ett perfekt avrundat system. Vattnet från sjön Bolmen,
fördelas i kranar, duschar och toaletter i alla Lunds bostäder, samlas
upp i ett enda flöde, renas i Källby, flyter ut i dammarna och töms
slutligen i Höje å som utmynnar i Lommabukten. Samtidigt utvinns energi
till de gröna bussarna
Åvattnet, som är förorenat av jordbrukets kväve och fosfor och
dagvattnets rester av bildäck och skräp från stans gator, får ett
ständigt tillflöde av renat vatten året runt. Mer och mer vatten, ju
mer Lunds befolkning växer
Många jättestäder tvingas ha ett slutet system där det
renade vattnet pumpas tillbaka och återanvänds. En nödvändighet på
grund av vattenbristen i t ex Kapstaden. Dit har vi inte hunnit.
Besöket på Källby var ett viktigt och uppskattat
inslag i lördagens Kulturnatt. Visningen var som alltid intressant och
tankeväckande. Dammarna med mekanisk, kemisk och biologisk rening utgör
ett koncentrat av lundabornas vanor och ovanor. Allt finns där, från
blöjor och kondomer till förpackningar, gifter, skönhetsmedel och skit.
Den intresserade publiken vid visningen klockan 13 tog
ödmjukt emot personalens klander och lovade bättring. Frågor ställdes.
Är det rimligt att bygga ett jättereningsverk i Sjölunda? Att bygga en
kloaktunnel dit? Borde inte reningen ske vid utsläppen? Varför går
bara tio procent av dagvattnet till reningsverket? Går 90 procent av
dagvattnet orenat ut i Höje å? Vad händer med dammarna om Källby
avloppsreningsverk läggs ner? Är inte ett reningsverk ett perfekt inslag
i ett naturreservat?
Svar på några av frågorna får de kanske av VA Syd vid torsdagens samråd i Arenan.
Det är 60 år sedan det svenska Pan
Am-plan som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskiöld färdades i
störtade vid staden Ndola i nuvarande Zaire den 17 september 1961. Han
var på väg för att möta dåvarande Katangas ledare Moise Tshombe.
Hammarskiöld var kontroversiell och de omedelbara
misstankarna att han blivit utsatt för ett attentat styrks i Ravi
Somaiyas nyutkomna bok ”Den gyllene tråden – Kalla kriget och Dag
Hammarskiölds gåtfulla död.”
Under sina ansträngningar att lösa Kongokrisen hade
Hammarskiöld tagit initiativ till FN:s fredsbevarande styrkor. Även
svensk trupp sändes till Kongo och blev inblandad i strider. Jag var
starkt engagerad och hade anmält mig till FN-truppen ett par år
tidigare, men inte blivit antagen. Idag, 60 år senare, är Kongo
fortfarande ett av jordens mest exploaterade och underutvecklade
länder.
När nyheten om Hammarskiölds bortgång blev känd hade
jag just tillträtt en lärartjänst på Axevalla folkhögskola. Karin
skulle börja på skolans teaterlinje, som senare utvecklades till Skara
skolscen. Vår son Martin var tre veckor gammal. Vi hade flyttat in i en
tvårumslägenhet i ena änden av en barack med 20 kvinnliga elever som
vi skulle hålla ett öga på.
Skolans rektor, Torsten Schmidt, far till ett par
pojkar som senare blev kända folkpartipolitiker, gav mig uppdraget att
hålla ett minnestal över Dag Hammarskiöld.
Alltså stod jag framför skolans huvudbyggnad en dag i
början av oktober 1961 och talade inför cirka 150 elever och lärare som
samlats runt en flagga på halv stång. Ett par lönnar lyste röda och
solen sken. Jag minns inte alls vad jag sa.
Jonas Sjöstedt röstade 1990 för att bokstaven k skulle bort från partibeteckningen Vpk. Äntligen skulle partiets traditionella anknytning till det totalitära sovjetsystemet vara förbi. Det föreföll också bli så under Gudrun Schymans tid. 1998 nådde partiet sitt hittills högsta röstetal, 12%. Men icke.
De många som anslutit sig till partiet redan på 1970-talet hade
gjort samma misstag. De trodde att CH Hermansson hade brutit bindningen
till Sovjetunionen då han fördömde inmarschen i Prag 1968. Att det var
ett misstag visade sig på partikongressen 1977 som bevistades av en
stor sovjetdelegation. Kampen fortsatte. 1980-talet präglades av
strider om partiets inriktning.
Trots allt var Jonas Sjöström övertygad om att tiden för skiftet till demokratisk socialism nu var inne. Men mycket återstod att göra, mer än han visste. Memoarboken Allt kommer att bli bra av
Jessica Nord och Jonas Sjöstedt beskriver skiftet som en personstrid
mellan förnyaren Jonas Sjöstedt och traditionalisten Lars Ohly.
”Konflikten mellan Jonas Sjöstedt och Lars Ohly var djup”.
Jonas blev rikskänd under Nej-kampanjen inför folkomröstningen om EU
1994. Nej-alternativet förlorade, men Jonas blev invald till
EU-parlamentet. Under sitt arbete där fick han distans till partiets
verksamhet i Sverige,
När Gudrun Schyman avgick efter deklarationsskandalen
2003 borde vice partiledaren Johan Lönnroth ha efterträtt henne, men
han avstod av familjeskäl. Han var en av de ledande inom partiets
förnyelserörelse Vägval Vänster. Efter hans avsägelse var Jonas
Sjöstedt den starkaste ordförandekandidaten, men Jonas utmanövrerades
av Lars Ohly.
Samtidigt ledde Jonas nejsidan i folkomröstningen om
EMU-medlemskap. Ja-sidans ledare var Anna Lindh. Att Sverige sa nej
till EMU valnatten den 14 september var en triumf för Jonas och en
överraskning för många. Göran Persson var en av de som gratulerade
honom.
Anna Lindh hade blivit mördad ett par dagar tidigare. Meddelandet
om hennes död nådde mig under en utbildningskonferens med våra
samverkanskommuner på måndagsförmiddagen. Sten-Bertil Olsson beordrade
kommunens skolor att flagga på halv stång.
Jonas avslutade EU-uppdraget och flyttade till New
York med sin nya familj 2006. Han stannade där fyra år men fortsatte att
följa vad som hände i Sverige och riktade förödande kritik mot
Vänsterpartiets politik i tidningen Flamman, vars dåvarande
chefredaktör var Aron Etzler. ”Valet 2006 var en katastrof. Lars Ohly
kallade sig kommunist och de skarpa motsättningarna i partiet ökade.”
Inför valet 2006 hade en stor grupp medlemmar Vänsterpartiet i
Lund lämnat partiet och bildat Demokratisk Vänster. En av de lokala
episoder som motiverade beslutet var den dåvarande styrelsens vägran
att bidra till en konferens om situationen i Togo som Internationella
utskottet arrangerade tillsammans med ABF och S.
Men mest avgörande var styrelsens beslut att göra sig av med
Veckobladet, där debatten om Vänsterpartiets framtid fördes.
Veckobladet räddades och blev partipolitiskt obundet tack vare Göran
Persson. Debatten kunde fortsätta och utvidgas.
Inför valåret 2010 flyttade Jonas Sjöstedt tillbaka
till Sverige och kandiderade till riksdagen. Han blev invald och
placerades i riksdagens EU-nämnd. Kampen om partiets inriktning och
partiledarposten fortsatte.
I januari 2011 klev Jonas fram med budskapet: ”Om Lasse avgår är
jag villig att kandidera.” Ohly svarade genast att han ville
fortsätta.
Avgörandet i partiledarfrågan kom i Almedalen 2011. DN hade ringt
till vänsterpartiets partidistrikt och frågat om de hade förtroende
för Lars Ohly. En majoritet svarade nej. De ville att Ohly skulle
avgå. DN publicerade resultatet på Vänsterpartiets dag i Almedalen. En
månad senare meddelade Ohly att han skulle sluta. På kongressen 2012
valdes Jonas Sjöstedt till partiledare.
Det var ett stort skifte och alla visste det.
Partigrupperingar och enskilda som hade lämnat Vänsterpartiet vände
tillbaka. Demokratisk vänster i Lund beslöt att avstå från att ställa
upp i valet 2014 och i stället stödja Vänsterpartiet. Partiets nya
inriktning bygger på den socialistiska grundprincipen ”av var och en
efter förmåga, till var och en efter behov”. De dagsaktuella kraven
är en stark klimatpolitik och stopp för vinster i välfärden.
I år överförde Jonas ordförandeskapet till Nooshi
Dadgostar. Den långa kampen hade slitit på honom, också rent fysiskt..
Den kostade på mer än de flesta insett.
Inför nästa års val startar Nooshi Dadgostar som
Vänsterpartiets ordförande med en turné genom hela Sverige, från
Norrbotten till Skåne. Hon har vid något tillfälle hänvisat till Tage
Erlander som en av sina inspiratörer. Måtte hennes kraft räcka till!
Jonas Sjöström skriver från sin nya hemort Hanoi att han är övertygad om att allt kommer att bli bra.