Ingen VB nästa vecka

 

Nästa vecka befinner sig red på rörlig fot och tvingas därför ställa in veckans nummer. Nästa nummer kommer inte förrän i december den 3:e. Välkomna då om ni har tid i julstöket.
red

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Klostergårdens framtid

 Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 19 november klockan 14.00. Samtalsledare Gunnar Stensson, ordförande i Klostergårdens byalag.

Hur bygger vi vårt Lund? Samtal om stadsmiljö och arkitektur.

 

Första programmet i en serie samtal om Lunds stadsmiljö. AFSL tar upp aktuella förslag i Lunds innerstad med 12-våningshus i kv. Galten och Gamla Tingsrätten. Gästtalare Björn Tarras Wahlberg berättar om Nobelbygget i Stockholm och hur det stoppades. Panelsamtal med politiker i Lunds Byggnadsnämnd. Samarrangemang med Lunds stadsbibliotek.
Måndag 22 november 2021 18:00–19:30
Lunds stadsbiblioteks atrium 

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 24 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

Havet äter Skåne
Havsnivåhöjningen påverkar många olika kustprocesser och ökar risken för erosion och översvämning. Den hotar både infrastruktur, vägar och järnvägar och unika naturvärden i kustzonen.
   Anna Adell doktorerar inom fysikaliska kustprocesser vid Lunds universitet och kommer att berätta om havsnivåhöjningarnas troliga effekter på Skåne och vad som kan göras för att klimatanpassa den skånska kusten.

   Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Två lundaprofiler ur tiden av Bengt Hall

Herman Schmid och Jörn Svensson har nyligen gått bort. Båda har varit centralgestalter för vänstern. Båda har varit min chef. Båda har varit lysande agitatorer. Båda har suttit i europaparlamentet för Vänsterpartiet.

Under det mycket speciella året 1968 ”då allting hände” fanns Herman som någon slags ”grå eminens” som formulerade politiska analyser och fungerade som opinions-bildare bland oss som engagerade oss mot förtryck i världen och mot klassklyftor i Sverige. Jag läste då socio-logi, som så många andra inom vänstern, och där fanns Herman. Senare hamnade han på det nybildade universitetet i Roskilde.
   I början av åttiotalet bodde jag i Norrköping och var med i en arbetsgrupp som arbetade för att starta en marxistisk folkhögskola. Vi lyckades. 1984 startade Bona folkhögskola utanför Motala. Herman rekryterades då till rektorsposten. Han sågs som garanten för att den marxistiska profilen skulle prägla den nya skolan.  Några år senare bad Herman mig att starta en filial i Malmö. Jag hade då flyttat tillbaka till Skåne. Kvarnby blev några år senare en självständig folkhögskola och jag rektor. Herman valde sedan att återvända till sitt lektorat i Danmark. Senare blev han en av vänsterpartiets europaparlamentariker.
   Herman var också en god vän, som lyssnade och framför allt var en utmärkt berättare. Vi besökte honom på ön Stenshamn i Blekinge, i Köpenhamn och senare i Bunkeflostrand i kollektivhuset där han bodde på slutet.

Jörn Svensson, som de senaste fyrtio åren bott i Jämtland, disputerade i ekonomisk historia i Lund. För många blev han en symbol för skiljelinjen mellan det gamla och det nya i dåvarande VPK. Han var en ideolog och lysande talare och bidrog säkert till att många nya medlemmar upplevde att partiet hade en framtid. I Lund var han en välkommen gäst och talare. Han blev chef för den regional-ekonomiska enheten på länsstyrelsen i Kristianstad. Både Tora, min hustru, och jag har haft honom som chef på enheten. En ganska irrationell chef men med viss status som disputerad och intellektuell. Efter några år försvann han till riksdagen och senare till europaparlamentet. I våra marxistiska studiecirklar använde vi bland annat hans bok ”Du skall ta ledningen och makten”, som beskriver hur en övergång till socialismen i Sverige kan gå till. Han hävdade samtidigt att det är helt omöjligt att arbetarklassen i Östeuropa eller Sverige skulle välja bort socialismen.

Jörn, som i många avseenden var en ensamvarg, har haft stor betydelse för de homosexuellas rättigheter och agerade för könsneutral samlevnadslagstiftning. Som fritidsboende i Edenryd stödde han aktivt arrendatorernas kamp mot utsugande storgodsägare i trakten. Men hans största betydelse har han nog haft som vältalare. Jag uppskattar också att han gillade våra öländska kroppkakor.

Jag sörjer både Herman och Jörn.

Sista mätningen av bästa skolkommun

 

Det är inte meningsfullt att fortsätta att utse bästa skolkommun i ett läge där hela systemet brister, konstaterar Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i samband med att resultatet för 2021 presenteras.
   Här är i alla fall Lunds placeringar i år. Lund placerar sig som nummer 90 av Sveriges 290 skolkommuner. När det gäller resurser till undervisning hamnar vi på plats 115 och beträffande lärartäthet på plats 209.
   Många år har gått sedan år 2004 då Lund var bästa skolkommun. Sedan dess har kommunaliseringen, skolpengssystemet, friskoleköerna, vinstuttagen och skolkoncernerna utarmat svensk skola så att den nu befinner sig i bottenskiktet bland OECD-länderna. I detta sönderfallande svenska skolsystem placerar sig Lund långt nedanför toppenskiktet.
   S vill förbjuda vinstuttagen och det vore en god början i återuppbyggnadsarbetet av svensk skola.           

Boktips till jul! Äventyr i gamla Minnesota av Birgitta Frostin

 

Lundaläkaren Essie Andersson är på g igen med en uppföljning till förra årets julbok Mormors sagor. I år heter boken Äventyr i Minnesota och återigen är det de svenskamerikanska barnbarnen i Seattle som är aktörer.
   Det är Coronatider och både barn och föräldrar måste arbeta hemifrån. Men inget kan hindra barnen från äventyr, för under deras gamla hus finns den hemliga gången…
   Essie låter Ilse och Freddy bege sig ut på en tidsresa där de hamnar i svenskbygderna hos Karl-Oskar och Kristina och deras barn och uppleva sällsamma ting, både vargjakt och möte med indianer…
   Den stora poängen för både barn och vuxna läsare är att man får lära sig om hur det var för nybyggarna i Amerika för över hundra år sen samtidigt som det händer spännande saker. Boken är klurigt och fint illustrerad av maken Ulf Teleman. Köp och läs i jul!
 
Båda böckerna finns att köpa direkt av Essie via email essie.andersson@bredband.net eller PM på facebook. 150:-/styck.
Hon kommer även stå på Mårtenstorget den 18/12.   

Rapport från riksdagen - och Vänsterdagarna av Hanna Gunnarsson

 I helgen höll Vänsterpartiet Vänsterdagar i Göteborg, ett arrangemang som hålls vartannat år. Det är 2,5 dagars möte för att diskutera, debattera, inspireras, lära känna varandra och nätverka mellan vänsterpartister. Detta var det första stora arrangemanget för partiet sedan pandemin började och alla var såklart väldigt glada över att kunna träffas igen.
   På fredagen hölls nätverksträffar om olika ämnen, där engagerade partikamrater kunde utbyta erfarenheter om bland annat skolpolitik, miljö- och klimat, trafikfrågor, HBTQ-frågor och mycket annat. Under lördagen och söndagen hölls både mindre och större seminarier, Nooshi Dadgostar inledde såklart med ett stort tal, flera namnkunniga gäster var på plats, som Nina Björk, Po Tidholm och ordförandena för Hyresgästföreningen och Lärarnas riksförbund. Jag uppskattad framförallt seminariet där gäster från norska SV och finska Vänsterförbundet delade med sig av erfarenheter av regeringssamarbete och regeringsförhandlingar.
   På lördagskvällen delades Vänsterpartiets Jörn Svensson-pris ut, till Vanja Söderlund som var med och arrangerade den första Pride-paraden. Prisutdelningen inleddes med en tyst minut för Jörn, som sorgligt nog gått bort bara någon dag tidigare. En del från Vänsterdagarna finns att se på youtube, se programmet här.

För att fortsätta på det nordiska temat gläds vi självklart över att vårt danska systerparti Enhedslisten fick så stora framgångar i kommunvalet i både Köpenhamn (25,6 %) och på Bornholm (23,1 %)! En stor inspiration för oss inför vår valrörelse nästa år. Vänsterpartiet Skåne har såklart skickat en grattis-hälsning.

Riksdagen har under den här veckan fattat några större beslut. Konstitutionsutskottet har gjort en översyn av riksdagens olika bestämmelser, en så kallad riksdagsöversyn. Den antogs enhälligt av riksdagen och innebär bland annat att en så kallad “vilde”, en ledamot som under mandatperioden lämnar sitt parti, inte längre ska få ha kvar sin utskottsplats. Platserna i utskotten anses härmed tillhöra partierna, inte den enskilde ledamoten (sin riksdagsplats kan dock ledamoten inte bli av med).
   En ledamot som deltagit i mindre än 60 % av voteringstillfällena under ett kvartal (och som inte har giltiga skäl som föräldraledighet, sjukdom eller internationella uppdrag) kan bli återbetalningskyldig av delar av sitt arvode. Detta är för att motverka att ledamöter helt enkelt inte fullföljer det uppdrag vi är valda till. Riksdagsuppdraget innebär såklart mycket mer än att bara rösta men omröstningarna är ändå kärnan.
   Riksdagen har också fattat beslut om ett lagförslag om stärkt skydd för hyresgäster. Tyvärr gick inte alla regeringens förslag på förbättringar igenom, men beslutet innebär ändå att samhället bättre ska kunna ingripa mot misskötsel av hyresfastigheter. Läs Vänsterpartiets motion om detta här och se debatten, där Momodou Malcolm Jallow från Malmö deltog för (v) här (klicka på Momodous namn om du inte vill se hela debatten). 
   I övrigt pågår fortfarande förhandlingarna mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna om regeringsbildningen. Talmannen har begärt återkoppling på måndag, så det är ju lite spännande! 
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund            

Landsbygden - storstadsregionernas bakgård av Lars Bengtsson

 

För några år sedan skrev jag om min småländska bys kamp för att stoppa Svensk Kraftnäts utbyggnad av en andra luftburen högspänningsledning genom vår by.
   Kampen ser ut att förloras. Svenska Kraftnät har i huvudsak fått igenom den planerade utbyggnaden trots massiva protester från alla i min trakt berörda kommunerna Emmaboda, Tingsryd, Lessebo och Nybro.
   Själv får nu min egen by Ingemundebo en andra högspänningsledning genom byn. Grannbyarna Brunamåla och Harebo blir i princip obobara. Vem vill bo i ett elektromagnetiskt kraftfält?
   I riksdagen är det framför allt en centerpartist från Kalmar, som ställt sig solidarisk med vår kamp. Vad Vänsterpartiet gjort vet jag inte med säkerhet. Men inte något som märkts i alla händelser och inget som skaffat fler sympatisörer till partiet.
   Våra förslag om jordförläggning av kablarna på vissa sträckor och alternativa dragningar av luftledningen har lämnats utan beaktande.
   Med den kraftproduktion vi har idag och med skenande elpriser behövs kanske en ökad överföringskapacitet. Själv betalar jag mellan 3 och 4 kr för en Kwh. Tur att man har vedeldad kokspis och rörspisar och kakelugnar.
   Att bygga nya högspänningsledningar kors och tvärs genom glesbygden liknar dock andra världskrigets generalers strategier, som byggde på det föregående kriget.
   Storstadsregionerna måste med nödvändighet bygga ut sin kraftproduktion. Att konsumtion och produktion knyts närmare varandra borde vara en självklarhet.

Under min egen tid som energipolitiker i Lund för Vänsterpartiet bedrev Lunds Energiverksstyrelse en ambitiös politik i denna anda. Geotermiprojektet svarade för 50 % av all värmeproduktion. De tre vindmöllorna på väster togs i bruk. Under min sista mandatperiod minns jag att vi planerade för ett kraftvärmeverk på Brunnshög och en biogasanläggning i Dalby. Tidigt fasades oljan ut. Delvis dock med hjälp av en naturgasturbin.
   Vad som görs idag vet jag inte? Men något kraftvärmeverk i Brunnshög eller biogasanläggning i Dalby tror jag mig ha förstått att det aldrig blev.
   Vad gör Vänsterpartiet i Lund i dag?  Det skulle vara trevligt att bli upplyst. Det är snart 20 år sedan jag drog från Lund och blev glesbygdsbo i Småland. Jag bor granne med Vilhelm Mobergs Moshultamåla. Hans tjurighet och kamplust är mycket närvarande bland byborna än idag. Kanske är det dags för ett andra bondetåg?

PS
Jag ser i dagens Barometern att bolaget vill träffa kommunerna för diskussion. Kanske en liten öppning?            

Lund är inte stor-Malmö! Stoppa Staffanstorps utbyggnad av Flackarp och Trollby! av Gunnar Stensson

Staffanstorp har blivit en etablerad del av stor-Malmö, säger stadsarkitekt Thomas Lexén i Staffanstorp. Det ringer varje dag exploatörer från Stockholm och vill bygga här. Staffanstorp ska öka sin befolkning med nästan en tredjedel de närmaste 10 åren.(Sydsvenskan 13/11)
   Det kunde vi kanske stå ut med, så länge Staffanstorp håller avståndet till Lund.
   Men Staffanstorp planerar också en utbyggnad i Flackarps by och Trollby nära Lunds stadsgräns. Det är Staffanstorps absolut största utbyggnadsområde och där kan det kan bli upp till 8000 bostäder. Utbyggnaden påbörjas sannolikt inte förrän 2026.

8000 bostäder är fyra gånger så många som det antal som byggdes i Klostergården på 1960-talet. I 8000 bostäder kan minst 20 000 människor bo, människor som skattar i Staffanstorp men lever i Lund. Människor som vill kunna ta sig till Klostergårdsstationen och Lunds centrum tvärs igenom Höjeå naturskyddsområde.

De 8000 bostäderna ska byggas på världens bästa åkermark, fälten mellan Höje å och väg 108. Varje dag ringer exploatörer från Stockholm och vill bygga där för att göra det till en etablerad del av stor-Malmö. Mängden konsumenter växer och förutsättningarna för livsmedelsproduktion minskar. Vanföreställningen om ständig tillväxt leder till att tillväxtens gränser överskrids.

Våldet mot åkermarken måste stoppas! Föröder man åkrarna kan de aldrig återvinnas. Den sortens urban tillväxt förvärrar jordens livsmedelsbrist.
   Vi vill inte se en etablerad del av Malmö intill Höjeå naturreservat! Vi vill ha fria fält med åkrar och dungar mellan Malmö och Lund.

Sannolikt ingår VA Syds rivning av Källby reningsverk och den väldiga kloaktunneln till Sjölundaverket i Staffanstorps planer att bli en del av det nya stor-Malmö. Till kloaktunneln skulle man bekvämt kunna ansluta avloppen från de ännu ej påbörjade stadsdelarna Flackarp och Trollby.
   River man Källby reningsverk i stället för att modernisera det förstör man Källby dammar och skadar Höje å.
   I Lokaltidningen vecka 45 argumenterar Ulf Nyberg från programledningen på VA Syd vältaligt och oemotsagt för jätteprojektet Nya Sjölunda och kloaktunneln genom västra Skånes kommuner.
   Har man någonsin övervägt riskerna med att samla hela västra Skånes avloppssystem i en jätteanläggning som kan slås ut i ett slag?

När Klostergårdsstationen planerades för några år sedan motiverade man urbaniseringen av Flackarp och Trollby med att de boende skulle använda Klostergårdsstationen för sina resor i stället för bil. En blick på kartan visar argumentets orimlighet.
   Martina Kvist Reimer har som företrädare för Höjeådalens intresseförening i en skarp insändare protesterat mot planerna att bygga ut Flackarp och Trollby (Sydsvenskan 16/11). Klostergårdens byalag har motsatt sig dem i åratal och förvånas över att de åter blivit aktuella.
   Men aktivisternas protester räcker inte. Nu måste politikerna i Lund och Skåneregionen förhindra att Staffanstorp anlitar exploatörer från Stockholm för att förvandla Skånes åkrar längs Lunds gränser till en förort i ett miljökatastrofalt stor-Malmö!

Arkitektur och skönhet av Ann Schlyter

 

Sedan i våras har Lunds kommun haft ett Skönhetsråd och i veckan som gått har det haft sitt första publika arrangemang, ett seminarium på Teams. Stadsarkitekterna från Uppsala och Gävle berättade hur de arbetat med skönhetsvärden i sina städer. Lunds skönhetsråd har för avsikt att arbeta med ett Arkitekturprogram och vill gärna få del av erfarenheter av sådant arbete.
   Föredragen var mycket intressanta och de spelades in så alla som missade dem kommer att få chans att ta del av dem senare. Och det lär vara många. Vad jag kunde se var det inte mer än tre av alla politiker i byggnadsnämnden som loggade in på mötet. De representerade FNL, c och v. Det var säkert en tillfällighet att betongpartierna s och m, som har flera ledamöter var i nämnden inte var närvarande.  

Arkitekturprogrammet i Uppsala tar upp frågor om sammanhang, skala, grönt, befintliga värden, god livsmiljö och tillgänglighet. Det användes inom förvaltningen, speciellt bygglovsavdelningen, men också av intressenter inom byggsektorn. Arkitekturprogrammet kommer att inarbetas i Uppsalas nya översiktsplan.
   Uppsala kommun är lycklig ägare till mycket mark, och det är vid markanvisning man kan ställa krav i linje med Arkitekturprogrammets intensioner. Utan att äga marken har kommuner mycket svårt att ställa krav.  Men med ett i fullmäktige antaget Arkitekturprogram som utgångspunkt har en kommun ett verktyg för att välja det bästa, inte alltid det billigaste projektförslaget.
   Stadsarkitekten i Gävle berättade att man där för in avsikter och inriktningar från arkitekturprogrammet i nya detaljplaner.  Det är ju inte tillåtet att ställa särkrav i detaljplan, men i allmänna ordalag går det tydligen bra.
   Båda föreläsarna betonade byggandets roll i hållbarhetsarbetet. Att inte riva, att återanvända material, att renovera fönsterkarmar av trä istället för att byta till plast eller aluminium, och att bygga gediget för ”long life” är inriktningar för hållbarhet som oftast samtidigt är i linje med arkitektonisk kvalitet.
   Nästa web-seminarium som Skönhetsrådet arrangerar är den 24 november klockan 17 och då handlar det om kulturmiljö och arkitektur. Seminarierna är öppna för alla. Länken dit »

Klimatnödläge – klarar vi det? av Gunnar Stensson

Glasgow. Under två veckor har klimatupphettnings-komplexet malts i en ofantlig pratkvarn. Beslut har fattats, vissa framsteg gjorts, men fossilkapitalisterna tog hem spelet. Omedelbart efter klimatmötet översvämmas Kanada av skyfall.
   Kan Sverige klara ett lokalt klimatnödläge – orsakat av ännu en pandemi eller att golfströmmen plötsligt ändrar sitt lopp – som tvingar oss att mycket, mycket snabbt revolutionera alla medborgares sätt att leva och konsumera. Finns det historiska exempel på hantering av sådana nödlägen?

Kanske Sverige under andra världskriget. Krigsutbrottet tvingade staten att ställa om hela samhället. Det handlade visserligen bara om 6 miljoner människor i en enda stat. En stat som undslapp kriget, men som plötsligt måste bemästra en svår försörjningssituation, ett nödläge.
   Krigsförklaringen 1939 stängde alla gränser. Enda vägen ut från Sverige blev via finska Petsamo vid ishavet. Sovjetunionens angrepp mot Finland ledde till en första svensk mobilisering. Hundratusentals män mellan 20 och 45 rycktes från sina jobb och familjer. 80 000 finska krigsbarn välkomnades. Situationen skärptes när Norge och Danmark ockuperades och nazisterna erövrade större delen av Europa 1940. Tyska trupper åkte tåg genom Sverige.

Livsmedlen blev knappa och måste ransoneras = fördelas rättvist. De rika blev mindre feta och de fattiga mättare. Mjöl, smör, bröd, kaffe, socker, kött och mycket annat sattes ”på kort”, liksom kläder, textilier, skor, stövlar osv. Bensinen tog slut. Bilar ställdes i garage. Fruar och barn till de inkallade måste försörjas med statsbidrag. Arbetskraften måste ersättas. Böndernas livsmedelsproduktion måste regleras och kontrolleras. En enorm byråkrati för att genomföra allt detta måste byggas upp. I varenda en av Sveriges då 1700 kommuner måste en kriskommission organiseras – och avlönas. Det som fanns att tillgå var trovärdiga amatörer, som genom praktik lärde sig administrera.
   Det var extremt kallt vintrarna 1941, 1942 och 1943. Städernas lägenheter värmdes med koks. Koksen var ransonerad. Varmvattnet stängdes av.  Värmen i lägenheterna sänktes till 10 – 12 grader vecka efter vecka. Ett par vintrar var det ner till 40 minusgrader i Småland. Samtidigt frös och svalt mer än en miljon människor ihjäl i det belägrade Leningrad.
   Jag kan försäkra att vi frös! Då och då hade vi en veckas ”kokslov” då skolorna stängdes för att de inte kunde hållas varma. Mamma stickade ”hjälmskydd” av grått ylle. Det var en sorts luddig tub av ylle med ett litet hål för ansiktet som man trädde över huvudet. Effektivt mot den värsta kylan. Far var inkallad flera omgångar. Vi skrev brev men visste inte var han var, det framgick inte av fältpostadressen. Sommarhalvåret gick vi i trätofflor. Man sparkade sönder anklarna. Oftast gick vi barfota. Det byggdes enkla skyddsrum på våra lekplatser. I Linnéparken odlades potatis.
   Stora kampanjer genomfördes för att ta vara på bär och frukter. Lingonlov. Potatislov en vecka varje höst. De inkallade hade skördepermission någon sommarvecka. I skolan fick man pris för att man plockade kottar att elda i spisen med.
   Beväringarna skickades till platser de aldrig sett och delade sovplats i tält med kamrater oavsett klasstillhörighet medan temperaturen utanför sjönk till under 30. De roade sig med traktens flickor och det blev många barn. I alla hem lyssnade man på nyheterna. Alla var medvetna om att fasansfulla saker hände utanför landet och kunde hända här när som helst. Insikten om nödläget delades av alla.

Men de svagaste drabbades. Dödligheten bland patienterna på våra sinnessjukhus ökade med 9 procent. Tillgången på mat var begränsad. I sovsalarna i Sankt Lars släcktes lampan tidigt. Det var kallt under filtarna.    Värre var det i Vipeholm. Thomas Kanger har nyligen i boken ”Idiotanstalten” redovisat att 200 av de intagna dog av svält. Det var en fjärdedel av de manliga patienterna. De hade i genomsnitt tappat tolv kilo innan de dog. Dödligheten i Vipeholm ökade med 232 procent åren 1941 till 1943. Vi var inte bara solidariska. Vi förhärdades också av nödläget, liksom nu under corona-pandemin då de äldre och invandrarna drabbas värre än vi andra.    Kriget tog slut. Per-Albin dog och hans efterträdare Tage Erlander ledde bygget av det svenska välfärdssamhället fram till 1968, då Olof Palme tog över. Sverige hade klarat nödläget. Men kampen mot klimatkrisen måste fortsätta även efter ett lokalt klimatnödläge. 

Att läsa: Henrik Berggren Landet utanför.
Sverige och kriget 1940 – 1942, Norstedt 2021.

Friday for Future alla fredagar

 

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Välkommen till boksläpp

”Den onödiga flyktingkrisen- rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021”

Martas café, S:t Petri Kyrkogata 6, Stadsbiblioteket, Söndagen den 14 november 13.30 – 16.00

Vår bok ger fakta och berättelser och är civilsamhällets vitbok över den förda migrationspolitiken sedan 2015. Ingen ska kunna säga att man ingenting visste.
Läs mer »

Läs mer på hemsidan »

Klimatföreläsningar

 

Naturskyddsföreningen anordnar i samarbete med Lunds Universitets hållbarhetsforum och Lunds stadsbibliotek en föreläsningsserie på temat klimat.
   Nästa föreläsning äger rum: Den 17 november kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.

Urban natur, hur?
Mer än hälften av världens befolkning lever idag i snabbt växande städer. För att spara jordbruksmark strävar man efter förtätning, som dock kan utgöra ett hot mot grönytor, vattendrag och andra miljöer för djur och växter. Vad är nyttan med biologisk mångfald i städer, och hur kan städerna bli ett bra hem för både människor och andra arter? Anna Persson, Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet, har forskat kring dessa frågor.
Föreläsningarna i klimatserien äger rum onsdagar kl. 18 i Lunds stadsbiblioteks atrium.
17 november: Urban natur – hur?
24 november: Havet äter Skåne.
1 december: Förtätning eller utglesning?
Läs mer »

Decemberkonsert

 

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
   Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Vardagsdikt av Karin S

Vardagsdikt
Drag ut spisen och
rengör den
torka kakelplattorna
bakom spisen och
diskbänken
Torka ur kylskåpet
Rengör alla dörrar, karmar
och lister

Ur Karin S anteckningar hösten 2019.

Det bilvänligaste partiet av Ann Schlyter

FNL befäster sin plats i täten av de bilvänliga partierna i Lund. I byggnadsnämnden var detta parti det enda som röstade mot en höjning av felparkeringsavgifterna. Tidigare, när det gällde kvarteret Häradshövdingen, ansåg partiet att det var så viktigt med många underjordiska parkerings-platser så att det var motiverat att riva delar av gamla Tingsrätten. Det går ju inte att bygga parkeringsplatser under befintliga hus.
   FNLs inställning till åtgärder för att minska växthusgaser framgår också när de röstar för stöd till regionala flygplatser och är emot planering för framtida utbyggnad av järnväg till Simrishamn.
   FNL argumentera hårt för att bevara jordbruksmarken, men avviker inte från kvintettens förslag om att bygga mer småhus. Man undrar hus det kan gå ihop.
Ann Schlyter för v i byggnadsnämnden 

Noterat i veckan

”Släpp in flyktingarna och slipp utpressningen. Den tragedi som utspelas vid Belarus gräns mot Polen, Litauen och Lettland är en humanitär katastrof. Uppemot 4000 flyktingar kläms mellan gränsvakter på båda sidor. De fryser och blir misshandlade. Sju personer har avlidit.”
Peter Larsson, Sydsvenskan 11/11

Säg upp Fritt sök-avtalet. ”Efter en uppsägning, som bara kan ske vid årsskiften löper avtalet vidare under 18 månader. Under den tiden tänker sig S och FNL att man ska förhandla fram ett nytt avtal med delregionala lösningar, alltså att Lund och omgivande kommuner samarbetar kring gymnasieskolan.
- Förturen för Lundaelever i våra skolor skulle även komma elever från till exempel Lomma, Staffanstorp och Kävlinge ill del, säger Anders Almgren.” Alexander Kuprijanko, Sydsvenskan 11/11

Kristallnatten och de stängda gränserna

 
Foton: Clas Fleming

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 begick de tyska nazisterna och deras medlöpare på order av propagandaminister Goebbels den judepogrom som kallas Kristallnatten. Judiska affärer och synagogor över hela Tyskland förstördes. 20 000 judar greps och fördes till koncentrationsläger.
   Till åminnelse av pogromen och som en maning till motstånd mot den antisemitism och främlingsfientlighet som åter breder ut sig i Sverige och världen genomförde Ung Vänster en manifestation på Stortorget i skymningen den 9 november. Ljusen fladdrade i mörkret framför rådhuset. Över Stora Södergatan lyste juldekorationerna och butikerna skyltade med julklappsförslag
   Anne Dederichs dokumenterade i sitt tal ett enskilt judiskt öde och Martin Stensson läste upp de beslut och lagar som under 1930-talet steg för steg ledde till Förintelsen. Allt fler närmade sig för att delta i manifestationen.

Anne Dederichs och Martin Stensson

Trafikverket om Lund C i tunnel: Ingen nytta för järnvägstrafiken – tvärtom! av Ulf Nymark

 

Lunds kommun har utrett järnvägen genom och utanför Lund i samband med planeringen för två nya spår för höghastighetsbanan. Lund vill att Trafikverket ska förlägga alla spår i en tunnel vid Lund C. Trafikverket har nu svarat på kommunens utredning och krav. Svaret sammanfattas i ett antal punkter.

Försämrad kapacitet
Lunds förslag om hur spår och plattformar skulle läggas i en tunnel ger ökad störningskänslighet och försämrad kapacitet enligt Trafikverket. I dag kan alla inkommande tåg trafikera minst två olika plattformar, vilket gör att ett tåg kan köra in på en plattform samtidigt som ett tåg från samma bana kan avgå på en annan plattform. I kommunens förslag måste ankommande tåg invänta avgående tåg eftersom alla spår inte får tillgång till två plattformar.

Stora kostnader
Kostnaden för att gräva ner samtliga spår uppgår till ca 20 miljarder kronor enligt kommunens beräkningar. Det är 15 miljarder dyrare än att lägga den nya stambanan i markplan. 15 miljarder motsvarar den sammanlagda investeringskostnaden för fyrspåret Malmö-Lund och Citytunneln i Malmö. Trafikverket påpekar också att en tunnellösning som inte försämrar kapaciteten skulle bli betydligt dyrare än de ca 20 miljarderna.

Ingen nytta för järnvägen
Järnvägstrafiken får ingen nytta av att förlägga järnvägen i tunnel, slår Trafikverket fast. Tvärtom, en tunnellösning blir betydligt dyrare att underhålla, kapaciteten försämras om kommunens förslag skulle förverkligas. Endast Lunds kommun drar nytta av en tunnellösning.

Markförlagd stationslösning är Trafikverkets grundlösning
Trafikverket upplyser också kommunen om att vid planering av järnväg är verkets grundutförande en markförlagd station. En icke markförlagd station kan vara verkets grundutförande om det är den bästa lösningen ur trafikeringssynpunkt. Men i Lund fall anser verket alltså att en markförlagd station är den bästa trafikala lösningen och att denna lösning också kommer att klara kapaciteten i framtiden.

Populistiska utspel
Denna inställning från Trafikverket känner Lunds kommun till sedan flera år tillbaka. Lund har skrivit under en avsiktsförklaring med verket där det tydligt framgår att grundutförandet är en markförlagd station, såvida inte andra alternativ ger en bättre lösning för järnvägstrafiken. Enligt verkets utredning är alltså en tunnellösning enligt Lunds modell ett klart sämre alternativ för trafiken än en station och spår i markplan.
   Tyvärr kommer sannolikt en del politiska partier att tro sej ha större kompetens i järnvägstrafikfrågor än Trafikverket och kommer därför att fortsätta låtsas som om det vore möjligt att få staten att betala för en tunnellösning. Detta blir inget annat än populistiska utspel.

Rapport från riksdagen: Regeringsbildningen är igång! av Hanna Gunnarsson

  

I skrivandets stund håller talmannen sin (första) presskonferens om regeringsbildningen. Det är den tredje regeringsbildningen den här mandatperioden, något som talmannen berättade inte är unikt utan har hänt tidigare. Se gärna talmannens presskonferens, den är sevärd om man tycker det är intressant med den parlamentariska process som vi är inne i nu.
   Stefan Löfven avgick alltså igår, i onsdags, lite senare än vi kanske hade trott. Det har ju visat sig att han ville få klart de stora frågorna om LAS, strandskyddet och propositionen om skogen, som alla presenterades igår förmiddag. Idag på presskonferensen gav talmannen Magdalena Andersson (s) uppdraget att sondera för en regering och regeringsbildningsprocessen är alltså igång.
   Från Vänsterpartiets sida har vi sagt att vi inte kommer släppa igenom och stödja en regering om den aktuella statsministerkandidaten inte kontaktar oss för samtal/ förhandlingar. Våra mandat behövs för ett regeringsunder-lag. Vi har lyft pensionerna och sjukförsäkringen som viktiga frågor, det är ju områden där det behövs stora förbättringar, framförallt för arbetarklassens kvinnor.
   På tisdag vet vi hur det har gått. Som det ser ut nu kan omröstning ske tidigast torsdag nästa vecka. Alla ledamöter måste vara på plats för under en statsministeromröstning. 

I och med att statsminister Löfven avgick har Sverige en övergångsregering, vilket betyder att tempot i riksdagen går ner betydligt. Alla interpellationsdebatter och frågestunder ställs in, eftersom en övergångsregering enligt praxis inte ska driva ny politik utan bara administrera det som måste göras. Riksdagen kan dock arbeta vidare som vanligt med de propositioner som regeringen hann lämna till riksdagen innan Löfven avgick, så vi har att göra ändå!

Förra veckan hade vi “plenifri” vecka, det vill säga inga utskottsmöten och inga voteringar. Vi har sådana veckor då och då och de finns för att möjliggöra längre resor. Jag åkte till Paris med fransk-svenska parlamentariska nätverket och hade ett par fantastiska dagar med besök på Nationalförsamlingen, Senaten och Sveriges ambassad, samt några av de svenska institutionerna som finns i Paris: Svenska kyrkan (funnits i olika former sedan 1600-talet), Svenska institutet (fyller 50 år i år) och Svenska studenthemmet (fyller 90 år i år). Många samtal och möten handlade om det kommande franska presidentvalet i april och valet till Nationalförsamlingen i juni, president Macrons möjligheter att bli omvald, motkandidater och den förändring som han har drivit igenom. Vi pratade även om sociala frågor och utbildningspolitik. Jag stannade en extra dag och tog en långpromenad mellan en del av Paris sevärdheter!

Idag fortsatte det internationella inslaget i riksdagsarbetet när jag var med och träffade en delegation från Kenyas parlament och deras utrikes- och försvarsutskott. Det blev spännande samtal, om än kort, bland annat om att vara en demokrati när grannländerna inte är det och klimatförändringarnas effekter på människors liv och länders säkerhet. 
   Det enda större beslutet riksdagen har fattat denna veckan (det var en kort votering igår, onsdag) var om statlig ersättning till personer som får skador av vaccinet mot covid-19. 
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund 

Nicaragua i skuggan av Afghanistan och Belarus av Margareta Nordh

 Farsartat val

Ortega-regimen proklamerar FSLN:s valtriumf den 7 nov med 75 % av rösterna och ett högt val-deltagande på 65%, medan ett nätverk av oberoende inofficiella nicaraguanska volontärer informerar om ett valdeltagande runt 18-19%. De flesta av dem dit kommenderade. Offentliganställda riskerade avsked om de inte inför arbetsgivaren uppvisade ett bläckfärgat finger.
11 nov 2021
 
Margareta Nordh (MN) är lunda-läkaren, som representant för VPK, var med och startade ”Stödkommittén för Nicaraguas folk i Lund” 1979. Föreningen, som sen ändrade namn till ”Stödkommittén för Centralamerikas folk” var mycket aktiv under 34 år. MN åkte till Nicaragua vid ett tiotal tillfällen på 1980-talet och följde upp Sida-stödda utvecklingsprojekt.
   MN har senaste åren åter besökt landet och finner att den tidigare revolutionära ledaren nu blivit korrupt och auktoritär.

Fuskval
Den 7 nov är det val i Nicaragua. Ett val där alla partier, som skulle kunna hota den sittande presidenten, Daniel Ortega, är för-bjudna och där oppo-sitionen, bl a sju presidentkandidater samt journalister sitter i fängelse.

Från revolutionär till diktator
När Daniel Ortega 1979 kastade ut diktatorn Somoza var många förhoppningsfulla, trots stora svårigheter.
   Sandinisterna med Ortega i spetsen genomförde en framgångsrik alfabetiseringskampanj. De byggde ut hälsovård och skolor. Nicaragua fick mycket internationell hjälp, inte minst ifrån Sverige. Men Nicaragua motarbetades av USA, som betalade contras för att sabotera revolutionen.
   Valet 1984 vann Ortega med stor majoritet. Uppbyggnaden av landet fortsatte, men allt mer resurser gick åt att försvara landet mot contras.
   I valet 1990 förlorade Ortega och överlämnade makten till Violeta Chamorro, som ledde en borgerlig regering fram till 1996.
   Ortega återkom 2007, lierade sig med högern och katolska kyrkan bl a  genom att gå med på ett totalt abortförbud. Han sitter alltjämt kvar tack vare ändrade vallagar, där det nu räcker med 35% av rösterna, mot tidigare minst 50% för att vinna i första valomgången.Tidigare kunde inte nära anhöriga ingå i regeringen. Nu är vicepresidenten, Rosario Murillo, gift med presidenten.

Sveriges ambassadör i Nicaragua hotades
Eva Zetterberg var ambassadör 2003-08. Sedan hon framfört viss kritik mot Ortega mottog hon så allvarliga hot att hon inte kunde bo kvar på residenset, utan fick bo på hemlig adress den sista ämbetstiden. Ambassaden stängdes 2008.

Socialt uppror
I april 2018 utlöste beslut om försämrade pensionsvillkor protester från fattiga pensionärer och studenter, vilka brutalt slogs ner. Detta ledde till protester i hela landet. Minst 328 människor dödades. Skadade förvägrades vård på offentliga sjukhus. Läkare, som ändå tog emot skadade eller som protesterade mot förbudet avskedades. Studenter stängdes av och deras examina raderades.

Nya lagar
Senaste året har en rad nya lager stiftats: Lagen om cyber-brott där enskilda eller journalister, som tex på sociala medier eller i webbtidningar publicerar ”falska nyheter”, som kan skada staten, kan dömas till 2-4 års fängelse. Lagen om hatbrott avser dem som tex deltar i manifestationer mot regimen. De får ofta epitetet ”terrorister” och kan dömas till livstids fängelse.
   Med Suveränitetslagen anklagas folk för brott mot landets säkerhet eller sammansvärjning vid kritik mot regimen med fängelse som påföljd.
   Nicaraguanska ideella organisationer som tar emot bidrag från utländska humanitära biståndsorganisationer tvingas registrera sig som utländsk agentoch måste månatligen redovisa sin ekonomi och sina aktiviteter till Inrikesministeriet. Vid underlåtelse riskerar man dryga böter, att stängas ner eller fängelse för penningtvätt. Detta tvingade de svenska biståndsorganisationerna We Effect och Diakonia att efter över 30 års arbete med fattigdomsbekämpning lämna landet. Ytterligare drygt 35 internationella hjälporganisationer, varav 15 som förmedlat medicinsk hjälp har slängts ut ur landet. Repressionen har successivt ökat.
 

President Daniel Ortega och hans fru, tillika vicepresident Rosario Murillo pryder plakat över hela Nicaragua. Foto: Margareta Nordh              

Total kontroll
Regimen Ortega-Murillo kontrollerar högsta valrådet, rättsväsendet, parla- mentet, polis och militär samt massmedia. Den sista oberoende dagstidning- en La Prensa stängdes nyligen. Ortega tillåter ingen opposition och demon- strationer är förbjudna.
   Oliktänkande fängslas. Fn finns drygt 150 politiska fångar. De flesta har inte fått träffa någon advokat eller anhöriga och många har utsatts för misshandel och psykisk tortyr.
   Familjen Ortega-Murillo har berikat sig själva och äger via ombud flera stora företag t ex inom byggbranschen och vakt- och säkerhetsbolag samt oljebolag.
   Omkr 100.000 människor har flytt undan hot och förföljelser framför allt till grannlandet Costa Rica.
   I de senaste valen var inte valrösten hemlig och inga internationella valobservatörer tilläts. Det kan få stora konsekvenser att ”rösta fel”. Högst troligt är att man förlorar sitt arbete i offentlig regi eller att man inte får något jobb utan partibok.
   Inga förhoppningar om ett transparent val finns nu heller när Nicaragua går till val, där offentliganställda tvingas att rösta.
   Utfallet av ”valet” är uppenbart.

Nicaraguas befolkning behöver omvärldens stöd och internationell press på regimen att respektera mänskliga rättigheter.
   Viktigt att Nicaragua lyfts fram ur skuggan!

Tillväxtens gränser av Gunnar Stensson

För ungefär 50 år sedan började några industrialister, ekonomer och vetenskapare i den exklusiva så kallade Romklubben oroa sig för miljökonsekvenser och snabbt ökande ojämlikhet i en tid när ekonomin gick på högvarv och vi var på väg mot en aldrig tidigare skådad tillväxt. De tillsatte en forskargrupp på MIT, Massachusetts Institute of Technology, för att utreda hur det förhöll sig.

1972 publicerade forskarna sina slutsatser i en bok, The Limits to Growth.  Den visade entydigt att världen skulle undergå ”en plötslig och okontrollerbar nedgång i både befolkning och industriell kapacitet” inom det närmaste århundradet om inte betydande förändringar gjordes i det ekonomiska systemet. Men hotet gick att bekämpa. Det som krävdes var att vi övergav vår besatthet av en evig ekonomisk tillväxt.
   Jag blev starkt oroad av uppgifterna om åkerjordens otillräcklighet och bristen på nödvändiga råvaror, bland annat olja.
   Rapporten möttes av en storm av kritik. Nästan ingen ekonomisk och politisk makthavare var beredd att acceptera att just det som mänsklighetens framsteg grundade sig på – produktivitet, ambition, energi och hårt arbete – var det som skulle leda till katastrofen.
   För nyliberalerna som just höll på att ta makten över världsekonomin var bokens framtidsperspektiv helt oacceptabelt. Vänsterledare som jag respekterade fördömde slutsatserna som elitistisk propaganda för att beröva de fattiga klasserna välstånd. Påven förbannade boken som ett angrepp på Gud. Själv hade jag fullt upp att göra med opinionsarbetet mot Vietnam-kriget. Jag oroades visserligen, men hur hotet skulle bemötas fick bli en senare fråga.
   Allt fortsatte som vanligt. Nixon utvidgade Vietnamkriget till Laos och Kampuchea men det utvidgade kriget ledde till USA:s nederlag 1975. I Chile stödde USA Pinochets militärkupp  för att ge tillväxtekonomen Milton Friedman chansen att praktisera sina nyliberala idéer på det chilenska folkets bekostnad. 1976 fick han Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Nyliberalen Reagan tog över USA 1980 och Thatcher tog över Storbritannien. USA hämnades ayatollan Khomeinis ambassadockupation genom att stödja Saddam Husseins åttaåriga krig mot Iran. Sovjetunionen ockuperade Afghanistan, men bröt inom mindre än ett decennium samman av ansträngningen. I Ryssland infördes oligarkernas marknadskapitalism. I Kina förbereddes statsdirigerad marknadskapitalism.  I Sverige införde Bildt marknadsskolan och började nedmonteringen av det jämlika samhället. Den obegränsade tillväxten fortsatte.
   Det var som om ingen hört talas om Limits to Growth.

I början av 2000-talet återkom forskarna med resultat som inte bara bekräftade deras slutsatser 1972 utan dessutom tillförde ytterligare en rad katastrofala utvecklingstendenser.  Nya studier visade hur en aldrig tidigare sedd nedsmutsning, bland annat med plastpartiklar, och försurning av haven, hotade jordens biologiska mångfald – och vår framtida försörjning.
   1972 hade forskarna spårat en eventuell koppling mellan koldioxidutsläppen och en viss uppvärmning av atmosfären, men nu insåg de att jorden befinner sig i en snabb klimatupphettning till följd av 200 års utsläpp av växthusgaser alltsedan den industriella revolutionens start.
   Den här gången blev varningarna tagna på större allvar – även om mängder av makthavare och kapitalägare fortsatte att förneka allt. Men ändå fortsatte de politiska ledarna som vanligt och tycktes inte fatta vad som måste göras. USA ockuperade Afghanistan för att hämnas Usama bin Ladens attack mot World Trade Center, trots att Usama inte var afghan utan en saudisk mångmiljonär. Amerikanerna lyckades behålla makten över Afghanistan dubbelt så lång tid som Sovjetunionen. 2003 började USA och Storbritannien fantisera om ett hot från Irak och invaderade landet, vilket ledde till att Islamiska Staten uppstod i det förhärjade ökenland där vår civilisation en gång hade fötts. Och molnen av växthusgaser i atmosfären tätnade i alltmer.

Bevisen har nu blivit så överväldigande att debatten om den mänskliga civilisationens påverkan på planeten i den vetenskapliga världen har övergått till frågan om vi upplever inledningen till en ny geologisk era – Antropocen, den mänskliga eran.
   Nu pågår FN:s klimatmöte. Vi vet att vi måste avskaffa koldioxidutsläppen till 2050. Då har vi 2 miljarder fler människor att försörja. Fortfarande står fossilt bränsle för 80 procent av  jordens energi. Länder som USA, Australien och Kina ökar alltjämt sina koldioxidutsläpp.

Själv minns jag när jag till sist förstod. Det var vid en föreläsning av en mycket ung Andreas Malm på Smålands nation. Han beskrev hur klimatuppvärmningen tinade Sibiriens permafrost så att metangas strömmade ut i ständigt större omfattning och accelererade en upphettningsprocess, som var omöjlig att stoppa eftersom den redan hade passerat en avgörande tippingpoint.
   Långsiktigt står mänskligheten inför ett skifte som är oundvikligt och som måste hanteras av våra efterlevande under de närmaste seklerna. Eller millennierna.
   Inom den närmaste framtiden kan överraskande klimatkatastrofer tvinga oss till drastiska förändringar som är mer omfattande än dem vi genomgick i samband med 1900-talets båda världskrig.
   De senaste åren har jag för Veckobladets fåtaliga läsare summariskt presenterat en rad rapporter och tänkare om vad som sker och vad som kan och måste göras. Den närmaste tiden tänker jag ägna åt den nyutgivna Kannibalernas maskerad. Pengar, teknik och global rättvisa i antropocen av Alf Hornborg, Daidalos.