En tidning med historia!: 12/01/2021

2021-12-16

Dags för ledighet

Den skånska vintern kan både komma och försvinna
så snabbt att det är svårt att hänga med.

Så var det slut för i år! Dags för lite ledighet innan vi tar itu med den 48:e årgången. Den 21 januari 2022 är vb tillbaka om allt går enligt plan.
Till dess återstår det bara att önska VB:s trogna vänner en riktigt god ledighet.
red

Friday for Future alla fredagar

Varje fredag samlas vi för klimatstrejk på Stortorget eller för digital strejk. Vi vill att Sverige och Lund medverkar till att hålla den globala temperaturökningen under 1.5 grader, uppfyller Parisavtalet, verkar för klimaträttvisa och lyssnar på den bästa samlade vetenskapen.

Stalledräng i Klostergården av Gunnar Stensson

Klostergårdens stalledräng vattnade sina fålar tio.
Ingen dager syntes än, men en fotogenlampa lyste.

Nu går vi till häststallet och ser vad som finns där. På vägen ser vi en vattenpump och en vattenho, där hästarna och tjuren vattnades. Vatten och elektricitet fanns inte i stallet. Så alla hästarna fick ledas ut på morgonen för vattning. Det tog lite tid, och på vintern frös man. I stallet stod tio hästar, Innan man ledde ut dem fick vi tända en fotogenlampa, som hissades upp och ner så att inte hästarna skulle gå in i den med huvudena.
Ingvar Sundgren. Källa: Lund Söderut, Föreningen Gamla Lund, årsbok 99/ 2017, s 93

39 goda nyheter från året som gått

Vi har agerat, demonstrerat och protesterat – och det har gett resultat!

Så här i slutet av ett år som nog inte går till historien som ett av planetens bästa så kom det ett litet mail från Amnesty med ett hoppingivande budskap.

Goda nyheter från hela världen
Under 2021 har du varit en av de tusentals människor som engagerat sig i Amnetys arbete för att skapa förändring. Du är en av de som protesterat, skrivit under namninsamlingar, delat namninsamlingar på sociala medier, demonstrerat, bidragit med gåvor och mycket mer — allt för att försvara mänskliga rättigheter över hela världen.

Det har haft effekt: människor som suttit fängslade har släppts fria. Lagar har förändrats och modiga människor runt om i världen har ställt sig upp och krävt förändring. Tack!

Vänsterpartiet Skånes adventskalender

Den som saknar en adventskalender med politiska förtecken får hjälp av V-skåne. Att kalendrar numera är en stor artikel inte bara för barn är svårt att missa, men politiska sådana är mer svårfunna.

Dagens lucka öppnas på Facebook på adressen.

Rapport från riksdagen av Hanna Gunnarsson

Nu har vi fattat de sista besluten det här riksdagsåret! Det har varit ytterligare ett speciellt och annorlunda år, som knappt går att sammanfatta. Pandemins skugga har legat över allting, med några ljusglimtar under hösten där jag bland annat kunde åka på studieresa till Paris.

Vi vann kampen mot marknadshyrorna, förbättrade sjukförsäkringen och höjer pensionerna nästa år! Det är stora politiska segrar för Vänsterpartiet. Vi avsatte en regering för första gången i riksdagens historia, tillsatte samma statsminister igen, han avgick och vi tillsatte ett ny statsminster, första kvinnan på posten!, två gånger, och fick en ny regering.
Den här veckan har jag haft den årliga debatten om Sveriges militära insatser i Mali. Vänsterpartiet säger ja till den stora FN-insatsen Minusma, som har stora civila delar, men nej till den franskledda insatsen Takuba. Vi vill att militära insatser ska ledas av FN, inte enskilda länder, Nato eller EU. Se debatten här, klicka på mitt namn om ni inte vill läsa hela.

Ett intressant riksdagsbeslut under veckan är förändringar inför de allmänna valen 2022, bland annat om vem som ska lägga ut valsedlar, ordningen i vallokalerna samt att väljare med funktionshinder ska kunna få hjälp av röstmottagare. Under veckan har det hållits många budgetdebatter i de olika utskotten. Alla debatterna finns på riksdagens hemsida.
Nu blir det julledighet, riksdagsarbetet börjar igen 11 januari. Strax innan dess åker jag till Sälen för Folk- och försvar-konferensen (om den kommer kunna hållas med tanke på pandemin-läget…) Men vi är alltid i tjänst och det finns alltid en risk att saker händer som måste hanteras av riksdagen under helgerna. Se gärna talmannens julhälsning här, med bildvisning om tidigare riksdagshus!

Ikväll, torsdag 16/12, håller Nooshi Dadgostar jultal som kan ses på vansterpartiet.se
God Jul!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

Början på slutet? av Steingrimur Jonsson

Vart är vi på väg” frågar programledaren i Sveriges Televisions mest populära frågesport. Och det verkar som också det lokala partiet FörNyaLund ställer samma fråga i ett nyligen utskickat flygblad med ett stort foto av en öde väg vid Lunds stadsgräns. Lite trist bild. Vad blev det av alla de glada männen och kvinnorna som poserade vid sina cyklar eller promenerade på trottoaren på tidigare flygblad? Har de hoppat av allihop? Är de borta helt och hållet? Kanske FNL har nått sin gräns?
   Det verkar som FNL har inga idéer kvar att arbeta med nu när spårvägen är byggd. I flygbladet efterlyser man förslag till det som partiet ska satsa på under nästa mandatperiod.
   I Vänsterpartiets valplattform 2018–2022 finns massor med bra saker som borde verkställas. Det var faktiskt tänkt att det skulle gjorts under denna mandatperiod men så blev det inte, tyvärr. Flera aktörer har motverkat genomförandet så allt för många av de goda idéerna är fortfarande idéer.
   Nu har FNL fått valplattformen 2018–2022 skickat till sig Och de har svarat artigt: Tack för dina värdefulla synpunkter. Vi tar dem till oss med intresse.
   Vi tackar och bugar. Härligt att FNL nu ska ta på sig att förverkliga Vänsterpartiets hjärtefrågor. Vänsterpartiet kanske inte behövs längre? Kanske vi helt enkelt kan lägga ner partiet? Och ägna vår tid åt något helt annat? Vart är vi på väg?

Nya passager under fyrspåren – så omvandlar järnvägen landskapet

Trafikverket informerade härom dagen om att nya passager kommer att öppnas under järnvägen våren 2022. Visserligen kan man idag inte säga exakt när gång- och cykelvägen vid Klostergårdsstationen blir färdig, men att en ny tunnel under järnvägsspåren i höjd med Sunnanväg och Höjeåvägen öppnas i april är man säker på. Kommunen ska ansluta med en väg som senare kommer att öppnas också för busstrafik.
   Under många månader har bygget av fyrspåren kluvit Höjeå naturskyddsområde i två delar. Vi som bor i Klostergården promenerar i St Lars-parken och de som bor väster om järnvägen vandrar i Klimatskogen och runt dammarna. Men i april 2022 återförenas naturskyddsområdet och Lundaborna.
   I fyra år har vi upplevt hur fyrspårsbygget har påverkat vår miljö. Att bygga spår på pelare kan vara ett sätt att hålla landskap öppna, spara mark och möjliggöra rörelse i landskapet. Det är en viktig aspekt inför de planerade stora järnvägsbyggena mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.
   För ett par månader sedan sa Trafikverket nej till Lundapolitikernas förhoppningar att befria Lund från järnvägarna genom att gräva ner Lunds centralstation.
   Vi satsar helhjärtat på järnvägarna och kollektivtrafiken. Att bygga motorvägar är på alla sätt mycket mer destruktivt. Men vi måste inse att också järnvägsbyggen omvandlar landskapet och sliter på miljön.

FN kräver slut på ockupationen av Gunnar Olofsson

I tre nya resolutioner har FN:s generalförsamling åter tagit sig an situationen i de av Israel ockuperade arabiska områdena. Generalförsamlingen uppmanar Israel att sluta upp med att bygga nya bosättningar på ockuperad palestinsk mark, och andra åtgärder i syfte att förändra området, att respektera Jerusalems status och att återlämna Golanhöjderna till Syrien. Alla länder, förklarar generalförsamlingen, måste hålla fast vid de tidigare erkända gränserna från 1967, då ockupationen inleddes, och inte acceptera några förändringar som inte förhandlats fram av parterna själva. Man får heller inte ge hjälp eller bidrag till illegala bosättaraktiviteter på ockuperad mark.

   Vad gäller Jerusalem konstaterar generalförsamlingen att alla försök från Israel att införa egna lagar och administration av den Heliga Staden är illegala. Man hänvisar till FN:s säkerhetsråd som 2015 betonat nödvändigheten av att bevara områdets historiska status som religiöst centrum, och att alla överenskommelser måste ta hänsyn till både israeliska och palestinska legitima krav.
   I fallet med Golanhöjderna, slutligen, menar generalförsamlingen likaledes att införandet av israelisk lag och administration är av “noll och intet värde” och att området, som annekterats av Israel, måste lämnas tillbaka till Syrien.

Resolutionen om en fredlig lösning av Palestina-konflikten antogs med röstsiffrorna 148 för och 9 emot - Australien, Kanada, Ungern, Israel, Marshallöarna, Micronesien, Nauru, Palau, USA - medan den om Golan fick mindre, men fortsatt tydligt, stöd (98 för) - med 69 stater som avstod att rösta, däribland av oklar anledning Sverige. Resolutionen om Jerusalem hamnade mitt emellan med röstsiffrorna 129 - 11.
   I debatten om resolutionerna noterade flera talare att ingenting i dessa texter egentligen är nytt och att generalförsamlingen redan flera gånger, liksom nu med stor majoritet, uttalat samma ståndpunkter - som också framförs i säkerhetsrådets resolutioner 2257 (2015) och 2334 (2016). Problemet är att man trots detta inte lyckats få Israel att följa FN:s beslut att upphöra med ockupationen, och att viktiga länder som USA medvetet saboterat arbetet att uppnå detta mål. Sedan 2015 har generalförsamlingen 115 gånger antagit resolutioner riktade mot Israel. Trots detta kan ockupationen fortsätta.
   Tidigare i höst konstaterade en rapport att svenska företag som Volvo och Atlas Copco, liksom en rad företag i andra länder, är djupt inblandade i den israeliska bosättarindustrin på det ockuperade Västbanken. Likaså är svenska banker som SEB, Handelsbanken och Swedbank inblandade i finansiering och lån till illegal bosättarverksamhet. Hur kan det komma sig? Om inte länder som Sverige respekterar FN-beslut och rättar sig efter dessa, hur skall man då kunna få till någon rättvis och varaktig fred i Mellanöstern? Och om inte länder som Sverige kraftfullt protesterar och agerar när den israeliska regeringen terrorstämplar sex palestinska människorättsgrupper - hur skall man då på något trovärdigt sätt kunna driva frågor om demokrati och mänskliga rättigheter någonstans överhuvudtaget?

För den svenska regeringens del återstår dessutom att förklara varför man backat från kravet om återlämnande av Golan till Syrien - ett viktigt krav i FN-resolution 242 som utgör själva grunden för FN:s olika resolutioner om en varaktig och rättvis fred i området.
Gunnar Olofsson, Borås Palestinagrupp

100 år av kvinnlig rösträtt av Bengt Hall

Jag gick på jubileumssymposium på Kulturens Auditorium i fredags med anledning av hundraårsfirandet av kvinnlig rösträtt. Det var Statsvetenskapliga institutionen som bjöd in. Det handlade om kvinnor i politiken då och nu med utgångspunkt i historiska och politiska perspektiv.

Historikern professor emerita Christina Carlsson Wetter-berg berättade om de första kvinnliga riksdagsledamöter-na, pionjärerna 1921. De var fem av 380 ledamöter. Innan dess bedrevs ett intensivt arbete för kvinnors rösträtt. Drivande var Landsföreningen för kvinnan politiska rösträtt med 300 lokala föreningar. 1903 bildades en sådan i Lund. Intressant är nog att både liberaler och socialde-mokrater var tveksamma. De tyckte att den allmänna rösträtten för män skulle komma före innan kvinnorna fick vara med. Fortfarande var det en allmän uppfattning att det var männen som skulle bestämma och att kvinnornas värld var det privata.

Det dröjde ända till femtiotalet innan kvinnornas andel i riksdagen var tio procent. Kvinnorna fick också ofta ta hand om de ”mjuka” frågorna, sociala områden. Männen fick de tunga, som ekonomi och försvar.

Ulrika Holgersson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, pratade om kvinnokampens mediehistoria, från rösträtt till metoo. Hon berättade om hur rösträttskampanjerna bedrevs: demonstrationer, uppvaktningar, tidningar (Idun, Dagny Hertha), rösträttsmöten, kvinnors medborgarsång, med mera. Elin Wägners Pennskaftet var viktig. Hon var kritisk till att kvinnorna kom med på männens villkor.

Men det dröjde innan kvinnorna helt accepterades. När 70-talet randades var andelen kvinnor i riksdagen 20 %. När vi fick den första nyhetsuppläsaren i radio 1938 blev det ett ramaskri. En kvinna kunde väl inte vara trovärdig? Mediasystemet har blivit alltmer kommersialiserat och idag är politiker kändisar. I det analoga mediesystemet skapas eftertanke och reflektioner medan dagens digitala mediesystem ger en känsla av samhörighet men med en passiv publik. Journalistiken är enligt Holgersson mansdominerad och alltmer polariserad.

Statsvetenskapsprofessorn Drude Dahlerup pratade om vägen till varannan damernas och partierna som gatekeepers. Motståndet mot kvinnor som valda är större än motståndet mot kvinnor som väljare. Partierna agerar som ”Gatekeepers” dvs de väljer vilka kvinnor som ska komma på listor och få poster. Det finns ideologiska skäl, röstmaximeringsskäl och eftergiftsskäl för att ta med eller inte ta med kvinnor i politiken. Hon beskrev också hur det förändrats från att man måste ha med någon kvinna (den obligatoriska kvinnan) till Varannan damernas 1994. Under 90-talet ökar representationen, bland annat med hjälp av de s k stödstrumporna. 1994 passeras 40-procentandelen i riksdagen.

Hanna Bäck, professor i Lund i statsvetenskap, pratade om att vara kvinna i politiken, främst i dagens samhälle. Stor skillnad i kvinnorepresentation i riksdagen i länderna i Europa. Högt i Norden och lågt i östeuropa. Det finns könsstereotyper. Män anses vara agentiska (doers?) och kvinnor mer gemensamhetsskapande. Färre kvinnor deltar i riksdagsdebatterna. Fler kvinnor deltar i debatter i välfärdsfrågor och färre i ekonomiska debatter. Kvinnliga partiledare får i högre utsträckning än män lämna sin post då partiet gör ett dåligt val. Om kvinnor avviker från partilinjen ”straffas” de hårdare än sina manliga kolleger. (Toblerone). Samtidigt sitter kvinnor längre på sina poster. Är de mer kompetenta? Kvinnliga politiker utsätts i högre grad än män för hot och hat, främst i sociala medier.

I paneldiskussionen var man överens om att det är viktigt att kvinnor får höga positioner. Samtidigt finns det en backlash som borde belysas i forskningen. Demokratin trycks tillbaka och främst unga män är idag antifeministiska. Några uttryckte oro över kommande riksdagsval men samtidigt ska man inte vara alarmistisk. Vi behöver ”The politics of hope”.

Judarna i Sverige under Förintelsen av Gunnar Stensson

Göran Rosenberg har skrivit ett storverk om judarnas historia i Sverige - och världen - under 1900-talet: Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek, Bonniers 2021.
I Veckobladet finns bara utrymme att påpeka att verket nyss publicerats och sannolikt blir en huvudkälla till kunskap om antisemitism och Förintelse. Boken innehåller också några rader om antisemitismen Lund.
   Marcus Ehrenpreis kom till Sverige 1914 för att bli de svenska judarnas rabbi. Han hade fått sin utbildning inför ämbetet i Berlin. Att vara rabbi kan kanske jämföras med att vara ärkebiskop i den svenska kyrkan. Han hade tidigare som rabbi i Bulgarien gjort viktiga insatser för de judiska minoriteterna under de balkankrig som kom att leda till första världskriget. I Sverige blev han en del av kulturetablissemanget. Han lärde sig det svenska språket mycket snabbt och talade och skrev i många sammanhang under sina drygt trettio år här. Han startade Judisk krönika som är en av Göran Rosenbergs viktigaste källor.
   Göran Rosenberg har utformat biografin som en sorts meningsutbyte med rabbi Marcus. De är långt ifrån överens, men Göran Rosenbergs kritik är full av respekt. Marcus Ehrenpreis var en av sionismens grundare, men hade helt andra perspektiv än de som senare kom till uttryck i den nationalistiska och etniska statsbildning som är dagens Israel. I Sverige var klass- och kulturskillnaderna bland judarna ett stort problem. De som flytt pogromerna i Ryssland under artonhundratalet var fattiga och uppvuxna under helt annorlunda villkor. Skillnaden mellan dem och till exempel släkten Bonnier var avgrundsdjup. Konflikter uppstod och blev mer akuta under nazitiden, samtidigt som medvetenheten om samhörigheten växte.
   Marcus Ehrenpreis drabbades hårt av Förintelsen; inga av hans syskon och deras familjer överlevde. Själv beskylldes han för att vilja begränsa flyktingmottagningen. Civilminister Gustav Möller påstod till exempel att den svenska regeringens restriktiva judiska flyktingpolitik var en eftergift för det judiska etablissemanget.
   I själva verket gjorde rabbi Marcus stora insatser för att rädda judar undan Förintelsen, både genom sina internationella kontakter och opinionspåverkan i Sverige. En av de som räddades var Göran Rosenbergs blivande far.
   Göran Rosenberg undersöker frågan grundligt och friar Ehrenpreis från beskyllningen, som dock förekommer i aktuella svenska historiska framställningar. Kunskapen om Förintelsen var länge skymd för stora delar av den judiska och den svenska opinionen. Man kunde inte föreställa sig en så barbarisk politik.

Några rader i boken har ett Lundaperspektiv. Många judiska flyktingar undan de ryska pogromerna bosatte sig ju här.
   ”Efter en vandring sommaren 1923 genom den stadsdel i Lund som i folkmun kallades Nöden eller Judéen kunde den svenskjudiske författaren och bibliotekarien Vilhelm Jacobowsky avge följande intryck. ”Vandrar man därigenom kan man få se mammor med svartlockiga barn på armen, man får höra en mor genom fönstret ropa på sin Jankel, ser pratande grupper av kvinnor och lekande barn, men alls inga män. Blott en skomakare såg jag dagligen sitta vid sin läst. På fredagskvällen brunno sabbatsljusen överallt.”
   Männens frånvaro i gatubilden berodde på att många av dem till att börja med tvingades försörja sig på vad som i statistiken gick under benämningen handel och som ofta bestod i att vandra runt på landsbygden med ett knyte fullt av tygvaror som de försökte sälja i stugorna, vilket dels skulle kunna vara olagligt och dels tenderade att förstärka antijudiska sentiment.
   Eller som utgivaren av dagstidningen Folkets Tidning i Lund, den liberale riksdagsmannen Christian von Bülow, skrev den 2 november 1875: ”Judarna som inflytta här skola icke arbeta, utan endast stryka omkring med kramvaror, till stor skada för befolkningen och till stort obehag för ordningens vänner.”
   De judiska gårdfarihandlarna tog ofta tåget till Småland och gick varje år till bestämda gårdar där man uppskattade möjligheten att till exempel beställa tyg som man kunde sy kläder av.

   I Klostergårdens centrum har vi statyn Gårdfarihand-laren som ger en levande bild en vandrande jude från Nöden. Han är tyngd av så många varor att han liknar en jultomte. Barn har alltid gillat honom.
   Genom åren skedde en snabb utveckling i stadsdelen Nöden.. En bindgarnsfabrik anlades vid Stora Södergatan och där fick mammorna arbete samtidigt som deras barn omhändertogs i det dagis som fortfarande finns kvar vid Allhelgonavägen. Barnen och deras barn och barnbarn växte upp till Lundabor. Jag har genom åren kommit i kontakt med flera av dem.
   Den judiska högkultur som rabbi Marcus ville förmedla fick aldrig fäste. De flesta invånarna i Nöden blev helt assimilerade. Men antisemitismen fortsatte att gro i Skåne och tar sig åter – eller fortfarande - politiska uttryck.

Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek ger oss nödvändi g kunskap om Förintelsen och vår tids växande etniska nationalism, antisemitism och rasism.

Avhopp räddade 44 hektar åkermark vid Nova

Moderaterna, Socialdemokraterna och Liberalerna ville köpa 44 hektar förstklassig åkermark vid Nova och omvandla marken till ett företagsområde. Trots att kritiken mot förslaget var kompakt, såg det ut som om de tre partierna skulle kunna genomdriva det i fullmäktige, visserligen med minsta möjliga majoritet, 33 röster mot 32.
   Men vid fullmäktigemötet den 15 december bröt Gunnar Brådvik, L, och Rasmus Törnblom, M, partilinjen och röstade mot förslaget. Majoriteten i fullmäktige skiftade. Förslaget föll och 42 hektar förstklassig åkermark räddades för kommande generationer.
   Gunnar Brådvik meddelade samtidigt att han lämnar Liberalerna vid nästa val på grund av partiets exploatering av åkermark och byggnadspolitik.
   Kampen mot klimatkrisen avgörs inte bara av globala överenskommelser utan måste föras lokalt. Varje beslut i varje lokalsamhälle på hela jorden är betydelsefullt. Ibland hänger utgången som i det här fallet på enskilda individer. Och varje väljare har ett ansvar för vilka politiker som blir valda.

Vad som fick politiker att ändra sig så beslutet blev att inte köpa in marken vet vi inte. Det vi vet är att det var ett intensivt lobbyarbete inför beslutet. Här nedan följer några exempel på detta.

Det är med stor besvikelse som vi tar emot kommunstyrelsens beslut att förvärva 42 hektar åkermark väster om Pilsåker för att ”möta näringslivets behov av ny verksamhetsmark”.
   Jordbruksmark, speciellt denna som är en av de högst klassade jordarna i Sverige (klass 8–10), ska bevaras som jordbruksmark, och inte användas till andra ändamål. Att bygga verksamhetsområden på bördig jord är inte bara ett slöseri med vårt lands resurser och kapital, utan också helt oansvarigt i en tid av eskalerande klimatkris.
   Vi behöver inte gå utanför våra gränser för att förstå allvaret. Det räcker att påminnas om torkan och skogsbränderna i 2018. Pandemin har också påmint oss om hur viktigt det är att inte vara helt beroende av importerad mat.
   Vi måste också se till den stora helheten. Sir David King, en tyng forskarröst som också var högsta vetenskapliga rådgivaren till den brittiska regeringen, säger att vad vi gör de kommande fyra till fem åren kommer avgöra mänsklighetens framtid.

Beslut som tas av kommunen MÅSTE ha denna verklighet som utgångspunkt. Att behålla våra jordbruksmarker för att producera mat är viktigare än någonsin. Det är 2021, och klimatkrisen är inte länge en fara för framtiden. Den är här med all kraft nu.

Jordbruksmark och skogsmark är områden av nationell betydelse enligt Miljöbalken. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen som inte kan tillgodoses på annat sätt (Miljöbalken 3 kap 4). Vi kan också passa på att påminna om vad ni angett i LundaEko (Lunds kommuns program för hållbar utveckling 2021–2030): Den högklassiga jordbruksmarken ska värnas (klass 8–10).

Att vi har bördig jord som kan försörja oss med livsmedel, industriråvaror och ekosystemtjänster är ett väsentligt samhällsintresse. Precis som planen att bygga ut E22 är exploatering av åkermarken vid Pilsåker en kortsiktig prioritering på klimatets bekostnad. Det är ett svek mot väljarna och framtida generationer att inte bevara en av världens bördigaste jordar här i Skåne. Jordmånen har bildats ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka och förstöring av jordbruksmark är att betrakta som närmast irreversibel.

Vi vill att förtroendevalda i Lunds kommunfullmäktige tar ansvar och bevarar den jordbruksmark som fortfarande finns kvar. Nuvarande och framtida generationer förtjänar möjligheten till självförsörjning och ett värdigt liv i en redan osäker framtid.
Sätt stopp för exploaterandet av jordbruksmark: våra barn och barnbarn ska också ha mat!
Med vänliga hälsningar
Fridays For Futur Lund, Fältbiologerna Lund, Extinction Rebellion (XR) Lund

HJÄLP OSS MAILA POLITIKER
Ikväll samlas Kommunfullmäktige för att rösta på förslaget om att köpa upp åkermark utanför Pilsåker med planer att etablera ett så kallat "verksamhetsområde" (dvs industriområde).
Förslaget har kritiserats både från politiska partier och miljöorganisationer. Att bygga industri på en av Sveriges bördigaste jordar, och på så sätt förstöra odlingsbar jord i en tid där vår framtida matförsörjning kommer bli allt mer osäker till följd av klimatkrisen är en rent ut sagt dålig prioritering.

När frågan diskuterades i tekniska nämnden protesterade flera partier. Vid omröstningen lyckades kritikerna till och med få majoritet, men eftersom de tre partier som ville gå vidare (S, M och L) hade fler ledamöter dock förslaget igenom

Sista beslutet tas IKVÄLL på i Kommunfullmäktige. Men efter demonstrationen utanför kommunstyrelsen i måndags börjar de drivande politikerna vackla. Förslaget kan också fördröjas om de kritiska partierna lyckas enas bakom en gemensam “minoritetsåterremiss”

HJÄLP OSS SÄTTA PRESS PÅ PARTIERNA SÅ ATT FÖRSLAGET INTE RÖSTAS IGENOM! LÅT OSS STÖTTA PARTIERNA SOM KRITISERAT FÖRSLAGET
Gör såhär:
1 Kopiera en av texterna nedan. Klipp in det i ditt eget mejl till politiker, redigera till vem det ska skickas (S, M, C osv). Gör gärna egna justeringar och formuleringar i texten för ännu mer effekt!
2 Skicka ditt färdiga mejl till ett antal politiker.
3 Dela det här dokumentet till nära, kära och bekanta.

Vänligen /Ditt namn/

Mejltexter
Till partierna som har drivit frågan (S, M eller L)

Rubrik: Jordbruksmark bör vara jordbruksmark.

Hur resonerar ni när ni driver på att kommunen skall köpa 42 ha åkermark vid Pilsåker, väster om Lund, som är av Sveriges absolut högst klassade åkermark för byggnation?

Jordbruksmark, speciellt denna som är en av de högst klassade jordarna i Sverige (klass 8–10), ska bevaras som jordbruksmark, och inte användas till andra ändamål. Att bygga verksamhetsområden på bördig jord är inte bara ett slöseri med vårt lands resurser och kapital, utan också helt oansvarigt i en tid av eskalerande klimatkris.

Jordbruksmark och skogsmark är områden av nationell betydelse enligt Miljöbalken. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen som inte kan tillgodoses på annat sätt (Miljöbalken 3 kap 4). Vi kan också passa på att påminna om vad ni angett i LundaEko (Lunds kommuns program för hållbar utveckling 2021–2030): Den högklassiga jordbruksmarken ska värnas (klass 8–10).

Tekniska nämnden röstade emot beslutet. De 77 miljonerna marken skulle kosta kan i stället användas för att skydda mark exempelvis Rögleskogen (kostnad 7-10 miljoner kr) och annan mark som bidra till kolinlagring och andra ekosystemtjänster. Har ni verkligen tillräckligt med underlag för att göra den här bedömningen?

Jordens befolkning ökar och det innebär fler munnar att mätta. Klimatförändringarna gör att den odlingsbara marken minskar. Att åkermarken runt Lund är så högt klassad beror på att den har förmåga att ge skörd även under sämre betingelser. Vi vet idag att vatten och växtnäring kommer att bli en bristvara i framtiden.

Om jorden utanför Pilsåker exploateras så är den förstörd. Inte för alltid, men under så lång tid att vi som människor inte ens kan föreställa oss det. Framtidens generationer kommer att behöva viga sina liv åt att ställa om samhället, mildra effekterna av klimatkrisen och försöka undvika krig över naturresurser. Vi kan väl åtminstone se till att de har något att äta.

2021-12-09

Det lackar mot jul

Nästa vevka den 17/12 kommer årets sista Veckoblad. Sen tar vi ledigt över helgerna med en viss råge.
Har du några förutsägelser för 2022 så är det alltså sista chansen att publicera dom i förväg.
red

Friday for Future alla fredagar

Malmö stadshus imorgon kl. 17:00 – 18:00

Det är inte en självklarhet att kunna stå upp för miljö, natur och marker. Kom till Stadshuset så sätter vi ljuset på miljöförsvarare!
I takt med att den ekologiska krisen eskalerar ser vi en alltmer alarmerande situation för de som skyddar vår planet. Hot, våld och mord på miljöförsvarare blir allt vanligare och bakom ligger samma krafter som driver på klimatförändringarna och den ekologiska krisen.
Läs mer »

Decemberkonsert

Konserten som vi kallar ”Det går som på räls” var avsedd att framföras i fjor, dagen före spårvägsinvigningen den tolfte december. Men pandemin kom emellan. Vi hade fått ett specialskrivet verk av Håkan Carlsson, tidigare chef för kulturskolan i Lund.
Det blir säkert en spännande konsert, så glöm inte att boka den 11 december kl 18 på Magle Konserthus.
Affisch »

Latinamerika idag - föreläsning med författaren och debattören Kajsa Ekis Ekman

Sofielunds Folkets Hus, Rolfsgatan 16
Onsdag 15 december 2021 kl. 18:30

Journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman redogör för utvecklingen i Latinamerika med fokus på
den nya erans statskupper. Efterföljande diskussion.

VA Syd:s ohållbara miljöargument

VA Syd påstår att ett större utsläpp från Källby reningsverk skulle vara en miljökatastrof och anför påståendet som huvudargument för att välja Sjölunda-alternativet i stället för att utveckla Källby avloppsreningsverk.
Hittills har något sådant utsläpp inte inträffat. Om det inträffade skulle det vara en övergående miljökatastrof. Efter det att utsläppet runnit ut i havet skulle nytt å-vatten fortsätta att strömma genom landskapet.
En mer än milslång avloppstunnel genom sydvästra Skånes bästa åkermark är däremot en ofrånkomlig, våldsam och oåterkallelig miljökatastrof. Den skulle också gynna de krafter som vill urbanisera åkermarken i Trollebo och Flackarp och därigenom sabotera vår framtida försörjning.

Att bygga avloppstunneln till Sjölunda och medverka till verkets anläggningskostnader skulle kosta Lund mellan 2,4 och 2,7 miljarder – eller sannolikt mer.

Att rusta upp Källby avloppsreningsverk till framtida högsta kvalitetsstandard kostar hälften så mycket: 1,2 miljarder.

Genom att satsa på utveckling av Källby avloppsreningsverk skulle man dessutom kunna disponera fem eller sex hundra miljoner extra på att göra det till Sveriges mest avancerade och säkra reningsverk – och ändå spara en halv miljardeller mer, jämfört med Sjölunda-alternativet.
Därtill kommer den skada som skulle bli följden av en nedläggning av Källby. Den skulle drabba dammarna - denna ojämförliga sjöfågelsbiotop - om Källbyverkets jämna försörjning med rent vatten upphörde. Höjeåns naturreservat skulle förlora sin viktigaste attraktion.

Rapport från riksdagen av Hanna Gunnarsson

Det har varit en vecka med en del tråkiga besked när det gäller pandemin och smittspridningen. Vanligtvis är december en månad med ganska många olika julavslutningar, men de senaste dagarna har mycket ställts in. Jag hann med ett litet julmingel, men de frivilliga försvarsorganisationerna, precis innan det kom besked om hårdare rekommendationer igen. Det är såklart väldigt tråkigt, vaccinera er, håll avstånd och ta hand om varandra!
De digitala mötena kommer kanske återkomma mer framöver med tanke på smittspridningen, men redan nu kan man konstatera att en del av de digitala mötena förhoppningsvis kommer stanna kvar efter pandemin. I måndags var de skånska ledamöterna digitalt inbjudna till länsstyrelsen för att få uppdatering om främst vaccinationerna, men vi diskuterade även strandskyddet, översvämningshotet och solenergiparker. Det är väldigt tidseffektivt att ha sådana uppdateringar digitalt och slippa resor, även om det bara är inom Skåne.

Idag har nya statsministern Magdalena Andersson hållit sin första frågestund i riksdagen. Under en timme svarade hon på oförberedda frågor från ledamöterna, där partiledarna inledde med varsin fråga. Nooshi Dadgostar inledde med att fråga om karensdagen, som vi i Vänsterpartiet ju vill avskaffa helt. Man ska inte bli “straffad” med löneavdrag för att man tar ansvar och är hemma för att inte smitta andra, oavsett om det är pandemi eller inte. Håkan Svenneling frågade sedan om Sveriges regering och statschef tänker åka till vinter-OS i Kina, med tanke på att Kina är en diktatur. Från flera länder kommer nu besked om bojkott från politisk nivå (dock inte för idrottarna). Statsministern ville inte ge besked i frågan ännu.
I början av veckan hölls återigen en debatt om covid-lagen. Regeringen har återredovisat de åtgärder som de har beslutat om med anledning av lagen. Vänsterpartiet var det enda parti som reserverade sig, vi är för lagen men tar upp problemen med att inskränka på demonstrationsrätten. Läs vår motion här.
Just nu pågår budgetdebatter för varje utskott. Det är ofta intressanta debatter att lyssna på där ledamöterna ofta pratar lite mer allmänt om ämnena och de aktuella frågor som finns nu. Jag hade min budgetdebatt om försvarspolitiken igår och den går att lyssna på här, (klicka på mitt namn om ni inte vill lyssna på hela).
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

De mänskliga rättigheterna förtjänar respekt av Ingrid Frolov

Den 10 december firar vi den internationella dagen för mänskliga rättigheter, instiftad 1950 för att hedra FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vilken antogs den 10 december l948 av FNs generalförsamling.
Israel firade redan i oktober på sitt eget sätt genom att olagligförklara sex stora palestinska människorätts- och civilsamhällesorganisationer bland dem Al Haq som dokumenterar människorättsbrott i Israel och Palestina, Defence for Children International –Palestine och Addameer som dokumenterar förhållanden i israeliska fängelser. Detta innebär att dessa organisationers verksamhet i praktiken förbjuds, deras anställda kan gripas och deras lokaler förstöras. Det blir dessutom förbjudet att finansiera eller till och med att uttrycka stöd för dem. Fördömanden av olagligförklaringen har kommit från bland andra Amnesty, Human Rights Watch, den israeliska människorättssorganisationen B`Tselem och från FN genom Michelle Bachelet, högkommisarie för mänskliga rättigheter
Varför gör Israel detta? Vad har Israel att dölja? Israel som berömmer sig av att vara Mellanösterns enda demokrati borde väl tåla kritisk granskning? Men Israel får inte ifrågasättas. Internationell kritik avfärdas som antisionism, inhemsk blir nästan landsförräderi. I långa loppet vore det nog till Israels fördel att våga öppna upp, inte bara mot omvärlden utan också för inhemsk kritik. Det behövs om motsättningarna i regionen skall kunna överbryggas. Som den dominerande kraften i regionen borde Israel ta första steget.

Smolk på pokalen av Kerstin Dahlberg och Yvonne Fredriksson

Malmö FF må jubla och fira ännu ett allsvenskt guld och vi skulle gärna jubla med dem, men alla som bryr sig om mänskliga rättigheter ser att det finns smolk på pokalen. MFF är nämligen genom sponsoravtal lierat med sportföretaget Puma, som även sponsrar fotbollslag i illegala israeliska bosättningar. Det israeliska fotbollsförbundet IFA som Puma stöder omfattar sex lag i olagliga bosättningar på ockuperad palestinsk mark på Västbanken.
Det är beklämmande att MFF i våras förlängde sitt sponsoravtal med Puma, trots att man fått information om företagets tvivelaktiga agerande. Sportkläderna är säkert väl fungerande för MFF, men det är sorgligt om leveranserna även omfattar skygglappar som gör att laget inte ser att det är i dåligt sällskap.
Kommande fredag, 10 december, infaller den internationella dagen för mänskliga rättigheter, instiftad 1950 för att hedra FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Den antogs 1948, just den 10 december, av FN:s generalförsamling. Den dagen ett gyllene tillfälle för MFF, Sverige, EU och FN att ta av skygglapparna och inse att det palestinska folket inte har del av de mänskliga rättigheterna så länge som Israels ockupation fortgår och utbyggnaden av illegala bosättningar eskalerar.
Kerstin Dahlberg och Yvonne Fredriksson
Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad

Betygsmarknaden av Gunnar Stensson

Påtryckningar i samband med betygssättning är ett växande arbetsmiljöproblem anser Johan Åström, LR i Malmö, Anne Pihlo, LR i Borås och Andrés Jerez, LR inom Academediakoncernen.

Återigen presenterar Lårarnas Riksförbunds tidning Skolvärlden en förfärande rapport om den svenska skolans betygsmarknad. Värst är rektorernas och företagsledarnas påtryckningar och hot om dålig lön eller avskedande som drabbar lärarna på marknadsskolorna om de inte sätter höga betyg. I värsta fall avskedar rektorerna lärarna och sätter betygen själva.
   16 procent av lärarna har utsatts för sådana påtryckningar, enligt Lärarnas Riksförbunds enkätundersökning. 26 procent har utsatts för påtryckningar från föräldrar som ibland hänvisar till sin höga samhällsställning.
   Jag känner knappast någon lärare som inte varit med om detta i någon form, säger Andres Jerez, föreningsombud för LR inom Academedia-koncernen.
   Det handlar om att köpa betyg för pengar eller att tvinga fram betyg genom att hota lärares fortsatta försörjning. Men köpta eller framtvingade betyg avslöjas när eleverna kommer till korta i den högre utbildning de hamnat på.
Flertalet lärare biter samman och fortsätter att bedriva kvalificerad undervisning. Men enstaka lärare är införstådda. De ställer den nyliberala frågan ”Vad får jag för det då?” Svaret kommer från skolledningen: högre lön eller chefsställning. ”
Man äger ej snille för det man är galen”, skrev Kellgren för ett par hundra år sedan. Man kan omformulera satsen så här:
Man äger ej kunskap för det man har pengar. Inte snille heller, för resten.
Läs hela rapporten i Skolvärlden!

Sätt stopp för skövling av jordbruksmark: våra barn och barnbarn ska också ha mat! av Sima Nasizadeh

Vi, XR Lund, uppmanar till motstånd mot exploatering av jordbruksmark genom en demonstration i samband med Kommunstyrelsens möte den 13de december. Nuva-rande och framtida genera-tioner förtjänar möjligheten till självförstöring och ett värdigt liv i en redan osäker framtid.

Än en gång läser man om jordbruksmark som planeras att exploateras till andra ändamål än försörjningen av vårt dagliga bröd. Lunds kommun har planer att köpa 42 hektar jordbruksmark vid Pilsåker i nordvästra Lund för industriändamål. Dessa 42 hektar är av högklassig jordbruksmark (klass 8–10) som kan producera ca 800 000 brödlimpor!
Vissa Lundapolitiker pratar om tillåtelse att göra ett undantag från Miljöbalken: Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (Miljöbalken 3 kap 4). Vi ska kanske också passa på att påminna dem om Lunds program för ekologisk hållbar utveckling, LundaEko: Den högklassiga jordbruksmarken ska värnas (klass 8-10).
Är detta fall verkligen ett undantag? Svaret är ett stort nej:
1 Helsingborgs kommuns planerar att bygga nya logistikcenter på åkermark som motsvarar 265 fotbollsplaner.
2 Staffanstorps planerar att bebygga åkermarken.
3 Trelleborgs kommuns planerar att bygga ett fängelse på 50 hektar av Sveriges bästa åkermark.

Ja! Listan är längre än så och kunde ha blivit längre om Ängelholms politiker inte tog sitt förnuft till fånga och skrotade planerna på att bygga ett stort e-handelsområde på jordbruksmark. Varje år byggs 600 hektar åkermark, motsvarande cirka 1 200 fotbollsplaner, bort i Sverige.
   Men kan vi inte importera mat? Förutom spannmål, socker och morötter är vi svenskar beroende av import av livsmedel för varannan tugga. Vid en kris får vi väl livnära oss på morotskaka. Tyvärr går det inte göra undantag från klimatförändringarna. Torkan i USA, Kanada, Ryssland och södra Europa har orsakat en minskning av spannmålsproduktionen som i sin tur gett upphov till högre priser. Pandemier och dess påverkan på handel ger inte heller utrymmer för undantag.
   Javisst! Det där med att skapa arbetstillfällen! De skapas väl också genom jordbruk. Hur annars får vi bröd, rapsolja, socker och öl om inte från vete, rapsfrön, sockerbetor och korn från fälten? Handlar det verkligen om arbetstillfällen eller egentligen, om kortsiktiga lösningar? Lösningar som inte tar hänsyn till långsiktiga miljöaspekter som bevarande av biodiversitet som jordbruk bidrar till och framtida matförsörjningen.
   Det är ett svek mot samhället och framtida generationer att inte bevara en av världens bördigaste jordar här i Skåne. Förstöring av jordbruksmark är att betrakta som närmast irreversibel. Tänk bara att jordmånen har bildats ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka.

Vill vi förstöra jordens bästa åkermark? av Gunnar Stensson

På måndag tar kommunstyrelsen upp förslaget att köpa in 42 hektar åkermark i Pilstorp vid Nova för 77 miljoner kronor för att bebygga den med ett nytt företagsområde. Därigenom blir jorden för all framtid omöjlig att bruka i en situation där varje kvadratmeter av jordbruksmark kan vara av avgörande betydelse för produktion av livsmedel och foder.
Förra veckan påpekade Veckobladet att Lunds förslag att bebygga åkerjorden i Pilstorp är lika destruktivt som Staffanstorps plan att bebygga åkermarken i Trolleby och Flackarp mellan Höje å och väg 108. Visserligen vill en majoritet bland Lunds politiker att stoppa Staffanstorps planer, men hur trovärdigt är det om Lund fattar samma sorts beslut?
I tisdags besiktigade vi Staffanstorps stadsbyggnadsområde i Trolleby och Flackarp. Det hade nämligen för första gången på mer än en månad blivit möjligt att passera under järnvägsbron. Vi hade egentligen tänkt besöka dammarna och Klimatskogen, men det visade sig omöjligt, eftersom både den tillfälliga bron närmast järnvägen och promenadbron längre bort var översvämmade. Vi var alltså fast i Staffanstorp. Så kom det sig att vi gick runt Staffanstorps planerade utbyggnadsområde i stället. Området är stort, ungefär som Lunds centrum, så det tog en och en halv timma i rask takt.

Trelleborg står inför ett lika ödesdigert beslut. Där vill man bygga ett fängelse på Trelleborgs andel av Sveriges bästa åkermark.
   ”Det kan inte vara okej att bygga fängelse på klass 10-jorden. Det är den bästa åkermark som finns i Sverige och den behövs för kommande generationer”, säger Mari Flink i Fängelsefritt Trelleborg.
   ”Alla kommuner har svårt att stå emot de krafter som vill bygga bostäder och anläggningar. De lokala politisk-ekonomiska intressena är starka”, påpekar Hanne Romanus, länsarkitekt i Skåne och chef för länsstyrelsens enhet för samhällsplanering. (Sydsvenskan 8/12).
   Sydsvenskan hävdar i sin ledare att man måste se beslutet i ett större perspektiv. Då är fängelsebygget viktigare än bevarandet av åkermarken, menar ledarskribenten.
   Sydsvenskan har givetvis fel. I det större perspektivet är åkermarken viktigare än fängelset. Det handlar om vår framtida försörjning. Att fängelserna är överfulla beror på den förda kriminalpolitiken som snart är lika destruktiv som den i USA.

Det är så det går till när den svenska jordbruksmarken förstörs. En bit i Staffanstorp, en bit i Lund och en bit i Trelleborg. Tillsammans föröder lokalpolitikerna stora arealer. Beslutsfattarna faller undan för de krafter som vill bygga bostäder och anläggningar, som Hanne Romanus påpekar.
   Det får inte ske! Vi måste göra motstånd! Lokalt, i kommun för kommun.

Det ska finnas skola på Västerbro av Ann Schlyter

Västerbro projektområde sträcker sig från Kung Oskars bro i öster till Fjelierondellen i väster. I norr går gränsar området mot Kobjer och i söder mot Fjelievägen. Kartan visar det befintliga området.
Här ska byggas upp till 3 900 bostäder som ska varvas med arbetsplatser, butiker, kaféer, parker och kommunal service som skola och förskolor. Läget är centrumnära – det tar inte många minuter att promenera till Lund C.

Att bygga en stadsdel utan en skola är inte i linje med barnens bästa. Små barn ska inte behöva korsa hårt trafikerade gator för att nå en skola mer än en kilometer bort. Stadsbyggnadskontoret har skyldighet att i planbeskrivningen ha med ett stycke om Barnens bästa, men under den rubriken nämns inte att de tidigare beslutade planerna för en skola har utgått. En skola fanns inplanerad i den fördjupade översiktsplanen och även i Västerbroprogrammet som nämnden antagit.
   I Västerbro har tjänstemännen lagt ner mycket tid på förhandlingar med de många markägarna och utarbetat ett system som skulle utjämna förlusten, eller snarare bristen på vinst, som det skulle inbura att få en skola planerad på sin mark. Självklart vill markägare och byggherrar hellre bygger bostäder.

Konstiga prognoser
I nya beräkningar har kommunen kommit man fram till att skolan på Västerbro inte behövs. Det framgår inte vilka antaganden man gör för att komma fram till att det år 2030 bara kommer att finnas 135 barn i Västerbros då 1500 lägenheter, dvs ett barn på 11 lägenheter.
   Detta är en slutsats som strider mot den bostadsmarknadsanalys som finns som bilaga till det Bostadspolitiska program byggnadsnämnden godkände för en månad sen. Där anges att överallt i Lunds kommun utom i Genarp är det barnfamiljer som har störst ökat bostadsbehov. Av de presenterade planerna för Västerbro framgår inte att där mest ska byggas bostäder för unga vuxna och seniorer, vilkas behov också ökar. Antagandet om 135 barn är inte trovärdigt.

En skolgång i baracker
När Sverige var ett fattigt land byggdes palatsliknande folkskolor för att barnen skulle känna att de och deras utbildning var viktiga. I en rik kommun som Lund med överskott på halva miljarden tillbringar generationer av barn sin skoltid i fula baracker. Så även på Lerbäcksskolan som påstås ha en överkapacitet på klassrum i sina baracker och med plats för att sätta upp fler baracker. Barnen på Västerbro ska inte behöva gå i dem.

Bädda för friskolor
Nära Västerbro finns inga friskolor, men Lunds kommun välkomnar att sådan etableras, och gör det genom att inte erbjuda kommunal skola i stadsdelen. Självklart kommer föräldrarna att välja den lokala skola som finns i deras område. Man bäddar för friskolor, men inte mjukt. Det finns inget i planerna om var dessa friskolor ska ligga. Även barn I friskolor behöver väl mark till skolgårdar och en byggnad som är utformad för skoländamål?
   Det är en skam att planera en stadsdel utan skola!
Ann Schlyter, för v i byggnadsnämnden

Elin Wägner – feminist, pacifist och miljökämpe av Gunnar Stensson

Elin Wägner var en tjej från Berg i den småländska landsbygden som i början av 1900-talet reste till Stockholm för att bli journalist och kämpa för kvinnlig rösträtt.

Kvinnorättvisa var ett nytt begrepp som ändrade synen på människan, samhället och historien. I romanen Pennskaftet berättar hon om sitt eget och sina jämnåriga tjejkompisars liv. Det var fattigt och utsatt och där finns ett metoo-perspektiv. Men framför skildrar romanen deras entusiasm för kvinnokampen.
Vad det måste ha varit roligt! Men kvinnornas rösträtt dröjde till 1921 och ännu återstår mycket att göra.

Författaren och samhällsdebattören Elin Wägner har varit inblandad i hela mitt liv. Mormor Signe var jämnårig med Elin och medlem i en ”Fruntimmersförening för kvinnlig rösträtt” i Lund. Mamma beundrade Elin Wägner djupt och prenumererade under årtionden på veckotidningen Idun som Elin Wägner medarbetade i. Jag läste den varje vecka i tonåren när jag kom hem på söndagarna. Vi grälade om Elin. Hon hade blivit pacifist under första världskriget och höll fast vid ståndpunkten även under andra världskriget. Var det rätt? Måste man inte slåss mot nazisterna? Jag fick Elin Wägners Åsa-Hanna om livet på en gård i Småland när jag fyllde femton. Vi studerade den mäktiga Tusen år i Småland och var missnöjda över att Älghult inte nämndes någonstans. Men Orrefors fanns med.
Sedan kom Väckarklocka som är en de första böckerna med ett miljöperspektiv som förebådar vår tids miljörörelse. Den blev nedsablad, men vi gillade den. Efter Elin Wägners död 1949 besökte vi vid flera tillfällen hennes hem i det vackra Berg, sista gången 1993 då min far var 87. Han lyckades ta sig uppför den branta trappan till övervåningen. När han skulle ner fick det bli i en sorts kontrollerat fall. Han kom ner oskadd.

Nu har Folkbiblioteken i Lund valt Elin Wägners Pennskaftet till Lunds största bokcirkel 1922. Alla kan hämta ett exemplar gratis på närmaste folkbibliotek. Det blir en rad arrangemang om kvinnlig rösträtt och om Elin Wägner. Det ska bli intressant och mycket roligt.

PS. Elin Wägner föddes i Lund men flyttade som treåring till sina morföräldrar i Berg efter moderns död i en förlossningsskada. Denna Lundaanknytning upptäckte jag först när jag råkade passera hennes födelsehem härom året.

Vänsterpartiet Skånes adventskalender

Den som saknar en adventskalender med politiska förtecken får hjälp av V-skåne. Att kalendrar numera är en stor artikel inte bara för barn är svårt att missa, men

Vart tog turistbyrån vägen? av Bengt Hall

Turistbyrån i Hultsfred, något för Lund?

En dag efter sommaren begav jag mig till stationen för att hämta en turistbroschyr och köpa en biljett till ett evenemang på biljettbyrån. Men döm om min förvåning. Det var helt tomt. Varken turistbyrå eller biljettbyrå fanns i de gamla lokalerna. Det stod en lapp på dörren om att turistbyrån flyttat till annan lokal.
   Jag följde anvisningen neråt Knut den stores torg. Men inte hittade jag någon turistbyrå eller biljett byrå. Nu vet jag att det varken finns en turistbyrå eller en biljettbyrå. I en stad som ofta utropar sig som en viktig turistort. Som har Skånes mesta turistattraktion i form av domkyrkan. Som till och med lobbat för att bli kulturhuvudstad.
   Jag kan inte minnas att jag överhuvudtaget hört talas om en nedläggning. Jag har inte sett en rad i den lokala tidningen (ex Sydsvenskan och VB) beslutet. Jag kan ha missat det. Jag har inte hört en enda politiker protestera mot nedläggningen. Jag har inte hört eller sett ett enda pip från Vänsterpartiet heller. Idag hänvisas turister och biljettköpare till ett företag, Visit Lund. Man kan tydligen mejla eller ringa. Jag gick in på nätet och fann Lunds turistbyrå på Bangatan. Men inga öppettider. Inte konstigt eftersom den är nedlagd. Jag fann Destination Lund. En ideell turistbyrå online. Lunds turistverksamhet och Lunds biljettförsäljning har privatiserats!
   Visst är det konstigt att turiststaden Lund nu saknar en officiell kommunal turistbyrå? Det fanns en tid när både turistbyrå och biljettförsäljning fanns mitt i stan i stadshallen. Praktiskt för både stadens invånare och turister. Och visst är det konstigt att nedläggningen har skett utan debatt och insyn och utan att någon uppmärksammat det. Fast jag tror att många är lika undrande som jag.

Tankar inför julhelgen av Bertil Egerö

Representanter för andra religioner häpnar ofta över hur vår gud framställs; en blodig lidande människokropp på ett kors. Visst finns det andra tolkningar, men den vi lever med verkar ha anpassats till maktens anspråk på en ofarlig kärleksspridare. Flammans Leonidas Aretakis ger i en essä nya perspektiv på Jesusmyten:
”Jesus af Nazaret skulle, om han nu lefde, korsfästas af det nu bestående kapitalistsamhället, derom är intet tvifvel, och presterna skulle vara de första som ropade sitt: korsfäst.”
Så formulerar en anonym författare sina ”Jultankar” i den västsvenska tidningen Folkets röst 1887. Jag hittar citatet i en ögonöppnande text av Tomas Fransson i Historisk tidskrift, om hur den tidiga arbetarrörelsen förhöll sig till kristendomen.
Han visar att många tidiga svenska socialister snarare än att förkasta Jesus såg sig som hans arvtagare. Per Götrek, som översatte Kommunistiska manifestet och som ofta räknas som socialismens främsta pionjär i Sverige, såg den som ”ett nytt namn på en gammal sak: Christendomen”. Matteus bidrag såg han som ”Kommunismens Evangelium”, där Jesus införde egendomsgemenskap bland sina lärjungar med målet att ”inrätta ett Guds rike på jorden”. /…/
De flesta tidiga socialister menade att präster och frikyrkor hade svikit sitt ursprung, medan arbetarrörelsen var dess moderna fanbärare. Agitatorn Kata Dahlström hade ”inget otalt med Jesus och hans kärlekslära” som hon ville förverkliga ”här på jorden”. Den då unga socialdemokraten Zeth Höglund skrev att den ”urkristna kommunismen” förvandlats till döda dogmer av prästerna. Ett undantag är socialdemokraten Ernst Wigforss som inte såg lärorna som nära, men inte heller som oförenliga. /…/
Matteus-evangeliet är helt klart ett radikalt dokument. Det innehåller kamelen som lättare tar sig igenom nålsögat än en rik genom himlens portar, Jesus bergspredikan om att de ödmjuka skall ärva jorden, tanken om de fattiga som ”jordens salt”, med mera. Vi landade i det närmast revolutionära ”Så ock på jorden”.

Som vanligt så här års har jag svårt att välja: Bachs Juloratorium eller Händels Messias?

Framgafflat – om cykel och trafik: Överdäckning av E22 och bilsatsningar i Stockholm av Ulf N

Överdäckning av E22
Kommunfullmäktige förra månaden hade på dagordningen bland annat en rapport om överdäckning av E22 genom Lund. Vad fullmäktige hade att ta ställning till var egentligen bara om rapporten skulle godkännas. Socialdemokraterna hade dock ett förslag om ”att ge byggnadsnämnden och tekniska nämnden i uppdrag att komplettera utredningen i syfte att redovisa alternativ med väsentligt högre genomförbarhet.” Det blev också fullmäktiges beslut. MP röstade emot den kompletterande utredningen, vilket även L och halva C-gruppen också gjorde. Trafikverket reagerade på detta beslut och sa att frågan om överdäckning skulle kunna försena breddningen av E22.
Det borde rimligen innebära att det blir lite kluvet att vara emot breddning av E22 och samtidigt emot överdäckning eller i varje fall att det utreds ytterligare. För visst är det bra om breddningen försenas – kommer tid kommer råd! - speciellt nu när till och med Socialdemokraterna börjar ifrågasätta det kloka i att bredda motorvägen. Kostnaden för att täcka över E22 beräknas till 1.6 miljarder, dvs enbart en tiondel av vad det skulle kosta att gräva ner järnvägen genom Lund.

Bilsatsning i Stockholm går före järnvägsutbyggnad i Skåne
Det är för bedrövligt att Trafikverket inte lägger in utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan mellan Knutpunkten i Helsingborg och Maria station. Som det ser ut nu kommer det at dröja till långt in på 2030-talet innan det blir dubbelspår hela vägen mellan Malmö och Göteborg. Bedrövligt är det också att det inte heller blir dubbelspår mellan Hässleholm och Kristianstad. Men dyra och miljöfarliga satsningar på förbifart Stockholm finns det pengar till i statens kassa.

Förmånscyklar i Malmö
Nu har Malmö kommun fattat beslut om att erbjuda sina anställda förmånscyklar. I Malmö står alla partier, utom Sverigeetnokraterna, bakom beslutet om förmånscyklar. Lunds kommun vägrar fortfarande att ge cykelförmåner till sina medarbetare. Samtliga borgerliga partier plus V är emot det. Kommunens borgerliga ledning lyckas eller vill inte ens förhandla fram rabattavtal med lokala cykelhandlare, vilket jag skrev om i förra veckans VB.

Åter om elrullbrädor
Ett annat område där Lund ligger efter Malmö och andra kommuner är frågan om att få styrsel på elrullbrädorna, denna vuxenleksak som är en stor trafikfara och miljöförstörare. Kommunen vill inte införa några som helst åtgärder för att få ordning på eländet. Den hänvisar bara till frivilliga så kallade geostaket från företagen. Geostaket innebär att det blir omöjligt att ställa ifrån sej och checka ut elrullbrädet på vissa platser. Detta har hittills haft få synbara effekter. Det är bara att hoppas att de förslag som nu finns i form av motioner och medborgarförslag ändå vinner stöd från en politisk majoritet.

Det behövs en helt annan cykel- och gånginfrastruktur
Det klagas med rätta på att cyklister färdas på trottoarer och gångbanor. Ett problem som inte i lika stor utsträckning uppmärksammas är att fotgängare färdas på cykelbanor. Det är ett framkomlighetshinder och en överhängande trafikolycksrisk för såväl cyklister som fotgängare.
Det finns egentligen bara ett sätt att komma ifrån dessa konfliktsituationer mellan de båda i särklass mest miljövänliga trafikslagen. Skilj gångbanor från cykelbanor genom fysiska åtgärder: i form av grönremsor eller nivåskillnader. Se till att både gångbanor och cykelbanor ges tillräcklig bredd. Cykelbanornas bredd måste som minimum vara att det är möjligt för en bicykel att på ett trafiksäkert sätt köra om en tricykel, typ lastcykel o.d - eller vice versa. Gångbanors bredd måste vara så att två personer, till exempel barn och vuxen, kan gå i bredd vid möte med en annan fotgängare. För att detta ska vara möjligt fordras stora investeringar, men det har ju kommunen råd med när den går med överskott i halvmiljardklassen, och det fordras också att biltrafiken får släppa till lite av sin överdrivet stora plats i gaturummet.

2021-12-02

Friday for Future alla fredagar

AW med Nooshi Dadgostar i Bromölla

Måndag 6 december 2021 kl. 17:00
Hotell Iföhus & Restaurang, Ivögatan 3, Bromölla

På sin turné Sverige runt är det dags för Nooshi Dadgostar att besöka Bromölla. Efter besök på Geberit AB stannar Nooshi kvar för en AW på Hotell IFÖhus i Bromölla, kl. 17.00-19.30. Passa på och ställ dina frågor till vänsterns partiledare.
Läs mer »

Jubileumssymposium: 100 år av kvinnlig rösträtt - kvinnor i politiken då och nu

10 december 2021 13:15 till 16:00
Kulturens auditorium, Tegnérsplatsen 6, Lund.

Välkommen till ett jubileumssymposium med anledning av 100-årsfirandet av kvinnlig rösträtt. Symposiet kommer att handla om kvinnor i politiken då och nu, men utgångspunkt i historiska och politiska perspektiv. Symposiet är öppet för allmänheten.
Läs mer »

Decemberkonsert

Vänsterpartiet Skånes adventskalender

Stoppa exploateringen av Pilsåker

Sedan ett århundrade tillbaka minskar den odlade jorden i Sverige, från nästan 4 miljoner till två och en halv miljoner hektar. Ändå skördar vi dubbelt så mycket, men vi använder mångdubbelt mer energi för att odla den mindre ytan – och importerar dessutom mat som motsvarar de en och en halv miljon som lagts ner. (Sverker Sörlin, Antropocen, sid 12)
”Den högklassiga jordbruksmarken ska värnas (klass 8-10). Jordbruksmark bör inte tas i anspråk för ny bebyggelse.” Lundaeko.

Lunds kommuns planer på att köpa jordbruksmark vid Pilsåker för industriändamål (intill Nova) upprör Lunds lantbrukare, skriver Görel Svahn i en artikel med rubriken ”Fullständigt vansinne” i onsdagens Sydsvenska.
   Lantbrukarnas Riksförenings kommungrupp har riktat ett öppet brev till politikerna. ”Varje kvadratkilometer av jordbruksmark kan vara av avgörande betydelse för produktion av livsmedel och foder, särskilt i ett föränderligt klimat”, påpekar de.
   Staffanstorp vill bebygga åkermarken i Trolleby och Flackarp mellan Höje å och väg 108. Det upprör Lunds politiker.
   Hur trovärdiga är de om de själva bebygger förstklassig åkermark i Pilsåker med industrier? Vi närmar oss katastrofen om var kommun för sig tar vansinniga beslut för att gagna sina egna syften.

Snövitt av Gunnar Stensson

Jag mötte virvlande flingor och ett bländande snövitt landskap när jag gick neråt ån i onsdags morse. Trädkronornas grenar och kvistar avtecknade sig mot himlen som ritade i kol på vitt papper. På marken kunde man läsa spårens hemliga skrift: råkornas exakta avtryck, en ekorres nollor, grupperade fyra och fyra, ändernas rader av trianglar och hararnas glesare nedslag. Längs vägen avtrycken av ett par stora pjäxor och en travande hunds tassar. Hästhagen var översvämmad av oroligt grått vatten. Bara ett par vita holmar höjde sig över ytan. Svanfamiljen flög över vattnet med breda vingar: två föräldrar och tre fullväxta årsungar. Flockar av bläsänder kurade i lä bakom vassruggarna.
Lite senare tog jag bussen upp till stan. Hus och gator fick en drömliknande karaktär inbäddade i det vita. Det mörka teglet i Katedralsskolans Karl XII-hus påminde om skottet i Fredrikssten. I det vita rörde sig mörka gestalter som böjde ryggarna för att skydda sig mot den nu svidande blåsten och de små vassa flingorna.
Sedan töade allt bort, men på torsdagsmorgonen hade ny snö lagt sig över snöslask och pölar. I den allt kallare blåsten frös modden och snart krasade det under fötterna. Vattnet i Hästhagen hade stigit och täckte stigar och broar. Varken motionärer eller förskoleklasser syntes till.

Rapport från riksdagen - Äntligen en regering! av Hanna Gunnarsson

Först en liten rättelse: Riksdagsöversynen som jag berättade om i förra rapporten är gjord av riksdagsstyrelsen, ingen annan!

Förra veckan handlade nästan enbart om regeringsbild-ningen. Ni följde säkert händelserna på pressträffar, såg omröstningar och läste och hörde analyser. Vänsterpartiet lyckades ju förhandla fram en uppgörelse med regeringen när det gäller de lägsta pensionerna, som innebär höjda pensioner med upp till 1000 kronor mer i månaden, skattefritt, för de 700 000 pensionärer som har det sämst ställt. Det är såklart ett mycket bra resultat, vi vet att många pensionärer har svårt att få ekonomin att gå ihop trots många år av hårt arbete. Hela överenskommelsen med regeringen finns här.

Första omröstningen om Magdalena Andersson var ju på onsdagen. Samma dag biföll riksdagen den M-Kd-Sd:s budget, efter Centerpartiet ändrat sig från att rösta ja till regeringens budget när deras egen hade fallit, till att avstå och rösta gult.
   Detta gjorde att regeringens budget, som Centerpartiet hade varit med och förhandlat, inte gick igenom.
   Detta gjorde i sin tur att miljöpartiet lämnade regeringen och då avgick Magdalena Andersson (trots att hon aldrig formellt hade tillträtt), och vi stod utan statsminister igen.
   Stödet för Magdalena Andersson var dock fortfarande tillräckligt - så hon blev vald igen på måndagen! I tisdags presenterade Andersson sin regering, med fler okända nya namn än vad många hade trott.
   Det är en valkampanj-regering, de ska synas och höras fram till valrörelsen. Det är bara tio månader kvar till valet så de kommer inte hinna göra så mycket som inte redan är på gång.

Riksdagen har även fattat en del beslut i olika sakfrågor. På mitt eget område, försvar, röstade Vänsterpartiet nej till förändringar i den så kallade FRA-lagen, eftersom vi är emot mer avlyssning. Lyssna på mitt anförande i debatten här.
   På miljöområden har riksdagen fattat ett mycket bra beslut om att flytta ut trålgränsen, ursprungligen ett initiativ från bland annat Vänsterpartiet. Läs mer om det här.
   Riksdagen har även haft en debatt om flygplatser, och beslutat att riksdagen bör godkänna förändringar när det gäller “basutbudet av flygplatser”, de tio statliga flygplatserna. Anledningen till detta beslut är borgarnas motstånd mot att stänga Bromma flygplats, som statliga Swedavia inte vill ha kvar. Se den debatten här.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund

Kvarteret Galten av Steingrimur Jonsson (V)

Tekniska nämnden har bifallit Tekniska förvaltningens förslag att inte förlänga markanvisningsavtalit som slöts med Centrumshopping Lund AB för 5 år sedan. Det betyder att man är på startpunkt igen.
   Vänsterpartiet tycker det är hög tid att efter drygt ett halvt sekel läka såren som uppstod i kvarteret Galten i samband med det såkallade Genombrottet. Tack till de politiker som i sista stunden, om inte i sista sekunden, kom till sitt förnuft och stoppade planerna på en 42 m bred motorväg tvärs igenom stadskärnan, från Spyken till Svanevägen.

Men Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt till detaljplanen som Centrumshopping Lund AB presenterat. Vänsterpartiets vassa argument, framför allt författade av Ann Schlyter, har "lånats" av många som också var emot detaljplanen, även om man inte alltid angivit källan till argumenten. Men det bjuder Vänsterpartiet på, nu som alltid.
   Ett höghus passar inte in i kvarteret Galten. En stor biograf inte heller. Och inte en galleria – nu när allt för många butikslokaler i centrala Lund gapar tomma.
   Flera underjordiska parkeringsplatser med utökad biltrafik är inte det som Lunds stadskärna behöver. De trånga gatorna runt kvarteret Galten kan inte bära mer trafik. Biltrafiken måste minska. Även den tunga trafiken. Regionbussarna måste på sikt tas bort från kvarteret.
   Vänsterpartiet tycker att det istället ska planeras för bostäder i lägre byggnader, 2, 3 eller 4 våningar höga. Gång- och cykelstigar så även barn kan ta sig fram utan att riskera livet. Cykelvägar på Bankgatan och Råbygatan måste byggas.

Centrumshopping Lund AB:s detaljplan är katastrofal:
• Gårdshuset från 1813 skulle rivas. Ett av Lunds älsta hus.
• Höghus på 9 våningar skulle byggas.
• Vårfruskolans barn skulle få skolgård ovan på en busstation. Vad hände med devisen "Barnens bästa"?
• Underjordiskt garage i två våningar som betyder fler bilar i Lunds absoluta centrum.
• Och planen i sin helhet med butiker inne i kvarteret hade vänt ut och in på det gamla gatunätet.

Vänsterpartiet tycker att det nya som byggs ska rimma med det som engång revs bort. Lägre byggnader, framför allt för bostäder och mindre verksamheter.

50 år av USA-imperialism dokumenterad av Gunnar Stensson

1971publicerade New York Times-journalisten Neil Sheehan The Pentagon Papers. The secret documents of the war in Vietnam. Den blev omedelbart översatt till svenska av läkaren Sven Ekberg som var redaktör på tidskriften Kommentar och ledande Vietnam-aktivist. Tidens förlag utgav den under titeln ”Pentagon-rapporten”. Den innehöll dokument och fakta som inte kunde ifrågasättas och fick därför avgörande betydelse i kampen mot USA:s krig i Vietnam.
   Femtio år senare – 2021 – utgav journalisten Craig Whitlock TheAfghanistan Papers. A secret history of the war. Det är en väldokumenterad redovisning av felbedömningarna som ledde till kriget och de nonchalanta lögnerna om USA:s härjningar i det ockuperade landet under presidenterna Bush, Obama och Trump.
   Till skillnad från kriget i Vietnam hade kriget i Afghanistan nästan universellt stöd. Det stöddes av Nato och även svenska trupper deltog. Det varade i tjugo år. 100 000 amerikanska soldater kämpade i Afghanistan när Obama var president. Jättelika belopp satsades i försöken att bygga upp en afghansk stat, vilket ledde till omfattan-de korruption. Odling och produktion av heroin och opium blev en viktig del av ekonomin. Försöken att bygga upp en afghansk armé ledde till etniska motsättning-ar. Den afghanska armén lämnade över sina ameri-kanska vapen till talibanerna när de gjorde sin avgörande offensiv i augusti 2021.
   Landet är förött efter 40 år av krig, först mot Sovjetunionen, sedan mot USA. På 1980-talet bekämpade USA i förbund med Usama bin Ladin och islamistiska grupper i hemlighet de sovjetiska trupperna i Afghanistan. Den nya talibanregimen utsätts nu för terrorattentat av al-Qaida och IS.
   Pentagon-rapporten kostade 19 kronor och 40 öre när jag köpte den. Priset på ”The Afghanistan Papers” är 30 dollar, men den finns att låna på stadsbiblioteket.