VB har en lång historia som lokal vänstertidning i Lund. 30 årgångar av Veckobladet kom ut under den förre ägaren som var Vänsterpartiet i Lund och dess föregångare. Under de senaste tio åren har tidningen kommit ut med ett nummer varje vecka, numera som webbnummer och i bloggform.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för
klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital
strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara
åtta personer närvarande.
Cykeldemonstration
Lördag kl. 12:00–13:15, Stortorget Lund
Vi cyklar genom centrala Lund med plingande klockor och slagord för att dra uppmärksamhet till hållbara transporter och att en ev utvidgning av E22:an bör utredas i det perspektivet.
Rysslands invasion av Ukraina är ett
brott mot folkrätten! Att stå upp för ett självständigt Ukraina som får
utvecklas i demokratisk riktning är en självklarhet, idag och alla
andra dagar. Ryssland är en auktoritär odemokratisk stat som nu har
invaderat en del av Ukraina. Den hållbara vägen framåt är alltid fred
och solidaritet!
Vi reagerar starkt mot Rysslands invasion och attacker
mot det självständiga Ukraina. Alla länder har rätt till sin
självständighet mot invasion och ockupation. Krig drabbar alltid
civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande trygghet, mat,
dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir svårare och
ibland omöjligt.
Röster höjs dock för att vi inte ska hjälpa de som kan
behöva fly. Det beklagar Vänsterpartiet djupt. Människor fruktar för
sina liv och det är särskilt viktigt nu att Sverige och EU tar ansvar
för att ta emot de som behöver skydd. Vi måste försvara asylrätten och
visa solidaritet!
Kriget är en konflikt mellan mäktiga kapitalistiska
krafter. För oss socialister gäller alltid arbetarnas solidaritet över
gränserna. Vi måste konfrontera det krigshetsande etablissemanget. Vi
måste protestera!
Kom till Möllevångstorget och visa din solidaritet!
Internationella utskottet för Vänsterpartiet Malmö
Ung Vänster Malmö
Onsdag den 2 mars kl 18
Stadsbiblioteket - Atriumgården
Vi klarar oss inte utan ett rent,
friskt och produktivt hav. Marint Kunskapscenter på
Ribersborgsstranden i Malmö driver marinpedagogisk verksamhet för att
göra barn, unga, studenter och allmänhet mer havsmedvetna. Dess
verksamhetschef Michael Palmgren talar i sin föreläsning om Öresunds
historiska utveckling, Öresundsbron, mikroplaster, föroreningar,
klimatförändringar och vad vi alla kan göra för att skydda havet.
Arrangeras i samarbete med Lunds Naturskyddsförening och
Lunds universitets Hållbarhetsforum. Ingår i serien Gröna program på
Lunds stadsbibliotek.
Blåsorkestern Röda Kapellet firar Internationella Kvinnodagen och hyllar hundra år av kvinnlig rösträtt med att spela musik varvat med kommentarer av orkestermedlemmar och av inbjudna. Stadsbibliotekets atriumgård tisdagen den 8 mars kl 16.30 – 17.45.
Publicerat 21 feb 2022
Vi befinner oss i ett klimatnödläge,
att ställa om vårt samhälle så att vi lever inom planetens gränser är
vår tids stora ödesfråga och transporter är en avgörande del i
omställningen.
Vänsterpartiet föreslår idag en lokal folkomröstning kring huruvida
E22 bör breddas på sträckningen genom Lund. Trafikverket planerar att
genomföra en breddning av E22 till tre filer i vardera riktning.
Läs skrivelsen här »
Hissande av Ukrainas flagga kl 13.30
Att behöva skriva rubriken ovan utan
ett efterföljande frågetecken känns helt overkligt. Naturligtvis
instämmer VB helt i de fördömmanden mot den ryska invasionen som kommer
från i stort sett alla håll. Det får vara större mediers roll att
skildra skeenden av denna dimension men några kommentarer vill även vi
bidra med.
Stoppa kriget!
Snabbt sammankallad demonstration mot
Rysslands krig och invasion av Ukraina, som inleddes i natt. Väldigt
många människor som dök upp!
Demonstrationen arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. Jag
höll ett kort tal om att krig och invasion aldrig är acceptabelt, att
solidaritet mellan människor är så fruktansvärt viktigt, starka
ekonomiska sanktioner och bojkotter av ryskt deltagande i idrotts- och
kulturarrangemang behövs.
Idag har varit en intensiv dag. Många
av oss vaknade till de hemska nyheterna att Ryssland nu har invaderat
Ukraina, något som vi alla fruktade skulle hända. Dagen idag har
präglats helt av detta. Vi inledde dagen med att ta emot Ukrainas
ambassadör som pratade om läget och svarade på frågor från ledamöter i
försvars- och utrikesutskotten. Ambassadören deltog sedan vid
statsministerns frågestund på eftermiddagen och fick en lång varm
applåd av alla närvarande riksdagsledamöter. Vid lunchtid deltog jag
och två riksdagskamrater i en snabbt inkallad demonstration som
arrangerades av Svenska Freds och Östgruppen. På en och en halv timme
hade de samlat ihop flera hundra personer, så härligt det var att gå i
ett demonstrationståg igen! Jag höll ett kort tal vid demonstrationens
slut utanför ryska ambassaden där jag såklart fördömde invasionen,
krävde stopp på kriget, poängterade att alla stater har rätt till sin
självständighet och att vi måste ha både fler ekonomiska sanktioner och
bojkotter av idrotts- och kulturarrangemang i Ryssland och stoppa rysk
deltagande. Det senare har vi faktiskt börjat se hända under dagen.
Vänsterpartiets åsikter är att vi såklart
måste stå upp för ett självständigt Ukraina Ryssland är en auktoritär
odemokratisk stat som nu har invaderat en del av Ukraina. Den hållbara
vägen framåt är alltid fred, diplomati och samarbete. Att alla länder
har rätt till sin självständighet mot invasion och ockupation är
grundläggande, oavsett vilket land det handlar om. Krig drabbar
dessutom alltid civilbefolkningen. Tillgång till grundläggande
trygghet, mat, dricksvatten, skolgång, möjlighet att resa och fly blir
svårare och ibland omöjligt.
Riksdagen har även fattat ett stort antal
beslut i veckan, även om det känns fjuttigt i sammanhanget idag. Vi har
beslutat att införa ämnesbetyg istället för kursbetyg i
gymnasieskolan, vilket jag tror kommer gynna eleverna. Det blir inte
lika hetsigt att varje kurs ska få ett betyg utan lärarna kan se till
elevernas samlade kunskaper i ämnet. Vi fortsätter behandla motioner
från höstens allmänna motionstid, i veckan hölls till exempel debatt om
motioner om arbetsrätt, något som såklart är väldigt viktigt för
vänsterpartiet, men även motioner om t.ex valfrågor, där vi föreslår
att man ska få rösta från det år man fyller 18 samt göra försök med
sänkt rösträttsålder i kommunvalet.
Nu hoppas vi alla på ett snabbt slut på kriget i Ukraina och att civilbefolkningen kommer lindrigt undan!
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Varför pågick kriget i Afghanistan i 20 år och varför förlorade USA? Fanns det tillfällen då USA kunde ha dragit sig tillbaka med ansiktet i behåll?
Carter
Malkasian ger flera svar i The American war in Afghanistan.
USA genom-förde en blixtintervention i Afghanistan efter Usama bin
Ladens attack mot World Trade Center (som taliban-regeringen var helt
okunnig om). De besegrade talibaner-na hade starkt folkligt stöd. Om
president Bush hade inbjudit dem till fredsförhand-lingar direkt efter
USA-interventionen kunde en afghansk regering ha bildats och USA dragit
tillbaka sina trupper. Chansen fanns fram till 2005. Sedan var
talibanerna starka nog att gå ta initiativet och USA tvingades öka sina
insatser.
”Vi
gick in i Afghanistan på grund av en fruktansvärd attack som hände för
tjugo år sedan. Det tvingar oss inte att stanna kvar”, sa president
Biden.Kriget hade blivit en vana. I tredje klass plockade vi lingon på
hösten. Vi plockade också tallkottar att elda i spisen med. Träan där
vi spelade fotboll hade blivit potatisåker. I hörnet fanns ett
skyddsrum som man skulle sitta i tills det blåste faran över. Vi
spelade vid Kullen i stället. Vi plockade patronhylsor på regementets
övningsfält. Man kunde göra smällare av dem med svavlet från
tändstickor. Ryssarna hade besegrat tyskarna vid Stalingrad. Vårterminen
1943 slutade. Jag och alla mina kamrater hade kommit upp i fyran.
När sommarlovet kom flyttade vi med Mamma till ett torp i
Ramkvilla, nära det lilla hemmanet Ljungkullen, där vi brukade hämta
mjölk. Jag hade fått en lillebror, Erland, som var ett år
Vi kände familjen i Ljungkullen sedan föregående sommar. Nu höll
de på att lägga ett nytt sticktak på lagården. Halva taket var färdigt,
glänste vitt i solen, doftade kåda, Berne och Gösta spikade, högar av
tunna skivor låg på byggnadsställningen, Berit och jag sprang över
taket och bar skivor till dem, i lagårdshörnet hyvlade fotogenmaskinen
nya, vi var högt uppe, under oss låg åker och äng.
Mamma Maja blåste i en nyckel. Mat! I förstun stod en hink svalt
vatten med en skopa. Gösta drack. Den öppna ugnen luktade rostad råg
som skulle bli kaffesurr. Vi var ett perfekt arbetslag och jobbade dag
efter dag med taket. Så var det färdigt, skinande vitt. Nu håller det
till 1970, sa. Berits pappa som hette Gunnar, som jag. Han var
tystlåten, men alla andra pratade och skrattade och sjöng. Jag var tio,
Berit tolv. Jag var lycklig.
Efter midsommar var det slåtter. Gunnar, Berne och Gösta slog
gräset mellan stenar och buskar. Berit, Maja och jag räfsade det i
bredor med träräfsor. På morgonen vände vi bredorna som torkade i
solen. Vi räfsades samman gräset i högar över natten, bredde åter ut
det nästa morgon och körde in det på eftermiddagen. Jag stampade höet
och körde hem. Gullros med det avbrutna hornet och Bella drog
höhäcken. Jag klättrade upp på rännet i ladan med det nya taket, Berne
lastade höet ur häcken med högaffeln, Gösta tog emot och jag stampade
höet.
I slutet av juli var det dags att slå rågåkern. Jag lärde mig att
knyta nekar (kärvar) med de långa rågstråna. Nekarna ställdes upp i
högar.
På kvällarna sprang jag och Jan – han skulle snart bli åtta –
barfota ut i skogen för att hämta de fem korna. Hagen gränsade till
en liten sjö. Gullros var skällko. När vi hörde skällan klinga hittade
vi korna och motade hem dem. Berit och Maja mjölkade dem. Vi hällde ett
par liter varm mjölk i vår mjölkkanna och bar hem den till Mamma som
sedan matade min lillebror Erland.
Jag sprang tillbaka till Gösta, 15 år, vi stack till sjön och
simmade. En kväll plockade vi musslor och letade efter pärlor, men
hittade inga. Nästa dag gick alla ut i skogen och plockade blåbär,
många liter, som Maja syltade.
En hök sänkte sig över kycklingburen och Gunnar rusade in efter bössan, sköt ett skott, men missade. Han svor.
Berne reste tillbaka till Eksjö. Hans skördepermission var slut. I
stället kom storebror Holger hem på en kortare permission. Han hade
värvat sig efter ett par långa perioder som inkallad.
På lördagen räfsade Berit och jag kyrkogården. Gunnar var
kyrkvaktmästare. Vi såg en orm mellan gravarna. Akta dej, sa Berit. Den
är inte farlig, sa jag. Det är en kopparorm. Jo, alla ormar är giftiga
mellan tolv och ett, sa Berit. Hon hade blänkande svart hår, som hela
familjen.
På söndagen måste vi till kyrkan. Kvart i elva klättrade vi upp i
tornet. Stegar och ställningar, öppna fönsterluckor. Tre stora
klockor, upphängda på bjälkar. Man stod vid ett räcke och tryckte igång
klockorna med foten. Först var det tungt, sedan började de gunga av
sig själva och till slut klingade de och dånade. Den minsta kunde man
få att slå runt. Tillbaka ned till kyrkans läktare. Där stod Gunnar och
trampade orgeln. Gösta, Holger och Berit sjöng högt. Den blomstertid nu
kommer.
Nu måste vi slå havren, sa Gunnar. Det var en ganska stor åker.
Holger och Gunnar slådde. Liarna hade skärmar av säckväv så havren la
sig rätt. Maja, Gösta, Berit och jag tog upp och knöt nekar. De lärde
mig hur man kunde förlänga de korta havrestråna så de räckte att knyta
med. Vi höll på tills allt var klart. Då hade det börjat mörkna.
Sedan fick vi våfflor. I farstun stod en hink med röda salta
kräftor bredvid hinken med dricksvatten. Maja hade hällt en flaska
pilsner i vattnet för att det skulle smaka bättre. Alla karlarna drack
en skopa.
När jag vaknade nästa morgon sa Mamma: ”Idag ska vi åka hem.
Skolan börjar i morgon.” Jag började gråta. Jag kom aldrig tillbaka
till Ljungkullen.
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Träffpunkt Virvelvindsvägen fredagen den 18 februar kl 1400.
Samtalsledare Gunnar Stensson, Klostergårdens byalag.
Lördag 9 april. Klippans kyrka, Hishults konsthall och Teckningsmuseet i Laholm.
Tisdag 3 - onsdag 4 maj. Bornholms konstmuseum, Gudhjems museum, gallerier mm
Onsdag 1 juni. Wanås
Gå med i föreningen och följ med på utflykterna!
Kolla föreningens hemsida för mer information.
Vänsterpartiets förslag om gratis bussresor på lördagar skulle ge Lunds centrum med alla dess butiker, torg, teatrar, föreläsningssalar, muséer, frisörer och serveringar en helt ny vitalitet. Samtidigt skulle biltrafiken minska. Förslaget bör utvecklas till en förstudie till gratis bussresor alla dagar året runt.
Nooshi Dagostar och Daniel Riazat i Aftonbladet 14/2
Den parlamentariska demokratin fungerar inte alltid. Ibland trixar politikerna bort väljarnas vilja.
Det gäller till exempel frågan om vinstförbud i
skolan. Cirka 80 procent av väljarna och 97 procent av lärarna är emot
det nuvarande vinstsystemet. Det gäller också de borgerliga väljarna.
75 procent av M-väljarna underkänner det nuvarande skolsystemet och
ännu fler C-väljare. Men partiernas ledningar har ofta egna
vinstintressen eller sitter i knäet på friskolornas lobbyister.
Vänsterpartiet föreslår en folkomröstning som låter
folket avgöra om vi ska ha ett system som ger vinstdrivande bolag – det
vill säga alla bolag – rätt att bedriva skolor, eller ett jämlikt och
demokratiskt skolsystem
Sydsvenskan reagerar med magen: ”Folkomröstning om vinster populism från vänster”. SDS ledare 16/2. Tidningens ledarredaktion företräder friskolornas lobbyister och sviker majoriteten av väljarna inom L, C och M.
Den bästa analysen av det nuvarande skolsystemet finns i En annan klass av Emma Leijnse. Läs den!
Den här veckans stora händelse i riksdagen var den årliga utrikespolitiska debatten. Den inleds med att utrikesministern läser upp den utrikespolitiska förklaringen och därefter hölls en åtta timmar lång debatt. Varje parti har en debattör i första rundan, och sedan får alla andra riksdagsledamöter skriva upp sig på talarlistan. Vänsterpartiet deltog med fem personer denna gång, för att kunna täcka upp så många ämnen som möjligt. Självklart blev det säkerhetspolitiska läget i Ukraina en stor diskussion i debatten samt den återkommande frågan om svenskt Nato-medlemskap, men vi lyfte såklart också utrikespolitiska hjärtefrågor som Palestina och Västsahara.
Hela debatten finns att lyssna på här.
Idag torsdag var vi fyra vänsterpartister
som ställde frågor till ministrarna i frågestunden i riksdagens
kammare. Vi ställde frågor om hur utsläppen från vägtrafiken ska minska
så att vi når våra mål, om hur polisen ska gå från ord till handling
med tanke på de stora resurser de har fått senaste tiden samt om hur
det kan komma sig att Sverige exporterar polisdatorer som kan användas
för avlyssning till diktaturen i Myanmar. Jag själv frågade
inrikesministern vilka åtgärder han tänker vidta med anledning av att
ett kinesiskt företag har vunnit upphandlingen om säkerhetskontroller
på Arlanda.
Idag har riksdagen röstat om motioner som
handlar om livsmedelsfrågor, cybersäkerhet, alkohol/narkotika/tobak,
digitalisering och post, samt väg och fordonsfrågor. Vi håller på att
beta av alla de tusentals motioner som lämnades in i höstas.
För min egen del har den extrainkallade Försvarsberedningens arbete
påbörjats. Denna gång kommer vi nog ha ganska få möten, regeringens
mål är att vi ska vara klara innan vårbudgeten presentera som en månad.
De borgerliga partierna vill ha flera miljarder mer till försvaret, så
vi får se var regeringen kommer hamna i slutändan.
Hanna Gunnarsson, riksdagsledmot (v) Lund
Det kalla kriget mellan supermakterna USA och
Sovjetunionen utkämpades ofta i tredje världen eller i beroende länder
och ledde till förödande övergrepp. Det bör man vara medveten om idag
när ryska arméer inringat Ukraina och USA skickar trupper till Europa.
Sovjetunionens invasion i Afghanistan 1978 slutade efter tio år
med att de ryska trupperna tvingades lämna landet. Då hade 1,3 miljoner
afghaner mist livet och 5 miljoner tvingats fly. Efter ytterligare
några års inbördeskrig kunde talibanerna etablera en islamisk
nationalstat.
USA:s på lögner grundade invasion i Irak 2003 förödde landet och skapade IS.
USA:s invasion i Afghanistan efter 11 september 2001 slutade med
tillbakadragandet ur Kabul 2021. Hur många människoliv kriget kostat
det afghanska folket finns det ännu inga bekräftade siffror på. En
miljon? De offrades för att skydda USA mot terrorism.
För en månad sedan besökte en afghansk regeringsdelegation Oslo
för att vädja om bistånd mot svälten som orsakats av 40 år av
supermaktsinvasioner och den missväxt som är en följd av
klimatuppvärmningen.
Den 
amerikanske historikern Carter Malkasians klarlägger händelseförloppet i sin genomgripande analys The American War in Afghanistan. A History, Oxford university 2021.
Han fastslår – i skarp motsats till den gängse bilden – att den
stat som talibanerna etablerade efter Sovjetunio-nens nederlag
fungerade, att våldet där var begränsat och att lag och ordning
övervägde. Talibanerna lyckades stoppa krigsherrarnas anarki. Deras
traditionella islam kunde kontrollera kaoset och säkrade därigenom
talibanernas uthållighet. De blev visserligen överrumplade av USA:s
plötsliga angrepp 2001, men under det 20-åriga krig som följde byggde
de upp det motstånd som tvingade USA att fly från Kabuls flygfält.
Under de tjugo år som den USA-stödda regeringen härskade i Kabul skedde en historisk omvandling av Afghanistan.
Två skilda samhällsalternativ uppstod. I
regeringskontrollerade områden upprättades en demokratisk regim efter
västerländskt mönster, kvinnorna blev jämställda, barnen fick tioårig
skola, en sorts marknadsekonomi infördes. Korruptionen var visserligen
förödande och det hela byggde på amerikanskt beskydd och amerikanska
pengar men afghanerna fick trots allt en föreställning om ett
demokratiskt alternativ. Kabuls folkmängd steg till 5 miljoner. Många
hoppades att den amerikanska närvaron skulle fortsätta så att ekonomin
och det relativt fredliga tillståndet i Kabul kunde bestå. Hela tiden
förhärjades landsbygden.
Samtidigt konsoliderades det talibanska styret på
landsbygden med gemensamt omfattade islamiska lagar och värderingar, en
religiös tro (som delades av många i Kabul) och ett nationalistiskt
motstånd mot utländsk närvaro. Folket längtade framför allt efter fred
och trodde att den kunde vinnas genom seger för talibanerna.
Talibanerna står nu inför uppgiften att försona och
samordna de båda alternativen. De måste dessutom bekämpa
internationella terroristgrupper som IS och al Qaida. De måste upphäva
sin internationella isolering. De måste tillämpa allt det moderna
kunnande som finns i Kabul. Trossatser måste ifrågasättas. De måste
försörja folket. Ett viktigt steg i det arbetet var den afghanska
regeringsdelegationens besök i Norge för en månad sedan.
P.S. Jag återkommer i
nästa VB med Malkasians analys av orsakerna till USA:s nederlag och vad
som kunnat göras för att få ett slut på ett krig som inte kunde vinnas
och som varade fem år längre än Vietnamkriget.
Malkasians historia avslutas våren 2020. USA:s uttåg i augusti
2021 blev ett mer förödande nederlag än han kunde föreställa sig.
Det var snöigt och kallt i Hässleholm när mamma steg ur det fullsatta tåget med Jan och mig strax före jul 1941. Vi skulle fira jul hos mormor och morfar i Färlöv. Far var på Gotland. Han hade blivit inkallad några veckor tidigare. Morfar körde oss i bil genom ett mörkt Skåne där bara enstaka ljus skymtade. Jag visste att nazisterna fanns i Köpenhamn några mil bort. Den tyska armén stod utanför Moskva och finnarna belägrade Leningrad. Alldeles nyss hade japanerna anfallit Pearl Harbour och Förenta Staterna dragits in i kriget. Tyska och sovjetiska ubåtar och minor sänkte fartyg i Östersjön och Nordsjön. Jag var åtta år och Jan sex.
Jag
fick också Fänrik Ståls sägner av morfar i en stor illustrerad upplaga
med pärmar i guld och rött. Jag kunde bitar av dikterna utantill för
Far hade gett mig en folkupplaga av Fänrik Stål redan förra julen. (Den
trycktes i 20 tusen ex under det finska vinterkriget med förord av
Väinö Tanner, författaren Sillanpää och Ture Nerman. Jag har den
82-åriga boken framför mig här. I boken ligger också ett kort till min
7-årsdag från mormors hushållerska Matte i Färlöv. Henne tyckte jag
om).
ett
par månader innan Far kom hem. Medan han var på Gotland hade vi fått
fältpost från honom och svarat i tilldelade fältpostkuvert utan adress.
(Jag antar att Astrid Lindgren censurerade dem i Stockholm). Hans
uppgift på Gotland var att leda gudstjäns-ter med de tusentals
inkallade som befann sig där under jul och nyår. Han skulle också ha
själavård – det vill säga ta sig an inkallade med problem. Resorna till
och från Gotland skedde nattetid i mörklagda trupptransportfartyg.
Soldaterna var sjösjuka och rädda att båten gå på en mina eller sänkas
av en ubåt, vilket någon gång skedde. 
MANIFESTATION MOT DEN FÖRESLAGNA GRUVAN I GÀLLOK!
På fredag sker protester över hela
Sverige i solidaritet med de drabbade samebyarna för att kräva att
gruvan stoppas. Samma dag lämnas namninsamlingen för ett gruvfritt
Jokkmokk över till näringsministern i Stockholm.
Gör din röst hörd - kom till Stortorget kl 12 på fredag!
Träffpunkt Virvelvindsvägen
Fredagen den 11 februari kl. 14
Samtalsledare Gunnar Stensson
Ann Schlyter ställer ut landskapsmålningar i olja, pastell och akvarell.
Vernissagen av min utställning på Börringekloster på
lördag är klockan 14.30 inte tidigare som annonserats. Men det går bra
att njuta Anitaz härliga lunchbuffe i utställningslokalen redan från
11.30.
Lördagen den 12 februari klockan 14.30.
Börringe kloster, Anitaz restaurang.
Föreläsning i Klostergårdens bibliotek måndagen den 14 februari klockan 18
Tapio Salonen, professor i socialt arbete berättar om ett intressant och aktuellt forskningsområde.
Arr KLOK och Klostergårdens bibliotek
Vi bygger för framtidens klimat!
Det är roligt att tioåringar lägger tid, tanke och kraft på att bygga. Kreativt!
Alla partier säger sig vilja ha en
levande stadskärna och service i bostadsområden. Ändå verkar
socialdemokrater, moderater, liberaler, centerpartister,
kristdemokrater och sverigedemokrater för livsmedelsförsäljning på
Nova. Detta tar självklart bort köpunderlaget för butiker i stan.
Partierna säger sig också värna om klimatet, men uppmuntrar på detta
vis privat bilkörning.
Socialdemokraterna motiverar sitt ställningstagande bland annat med
att Nova riskerar att gå i konkurs annars. Tänk om det vore så väl!
Ann Schlyter
Du kan läsa mer om partiernas omsvängningar i fråga om livsmedel på Nova i Ulf Nymarks artikel Hackat och malet nedan.
red
Riksdagens beslut 2018-06-07
Koncernskolornas affärsidé: hela
skolpengen och noll ansvar, låga löner och stora klasser, hittepå-betyg
och låtsasordning. (Peter Fällmar Andersson, Dags att göra läxan. SDS 10/2)
Regeringen lade idag fram ett skolförslag som innebär
att kommuner ska kunna ge större skolpeng till kommunala skolor än till
friskolor eftersom kommunala skolor har ett större ansvar än
marknadsskolorna. Det ger ett rättvisare system
”Vi måste göra upp med marknadsskolan och dess avarter. Många elever
och lärare lever med vinstjaktens konsekvenser i praktiken”, säger
statsminister Magdalena Andersson. ”Vinstdrivande skolor ska inte få
pengar för uppgifter de inte har.”
Ansvaret att ta emot nyanlända har inte friskolor, påpekar skolminister Lina Axelsson Kihlblom.
Friskolor väljer elever som är ekonomiskt fördelaktiga.
Om förslaget går igenom börjar det tillämpas 2024. Men
motståndet är hårt. Det finns en järnaxel mellan skolkoncernernas
lobbyister och riksdagens högerkonservativa partier.
Går förslaget inte igenom gör socialdemokraterna det till en valfråga.
Äntligen blir marknadsskolan en huvudfråga i politiken! Mycket mer
genomgripande reformer om skolan ska räddas, men förslaget är en start.
Om skolparasiterna fäller förslaget och det därigenom
blir en huvudfråga i valet kan det leda till de betydligt radikalare
reformer som är nödvändiga för att rädda den svenska skolan.
Det jämlikaste året – 1980 - var
direktörsinkomsten 9,1 gånger industriarbetarlönen. Ojämlikheten i
Sverige rusar. Detta framgår av en rapport som LO presenterat.
”Inkomstskillnaderna sliter sönder samhället”, konstaterar LO-basen
Susanna Gideonsson. Ett nytt progressivt skattesystem med rättviseskatt
på årsinkomster över en miljon, arvsskatt och höjd kapitalskatt måste
införas. De rikaste är de farligaste för klimatet.
Läs hela rapporten »
Vänsterpartiets 44:e kongress ägde rum digitalt, med presidiet och partistyrelsen på plats i Stockholm, helgen 2-4 februari. Kongressen planerades att hållas fysiskt, men när smittspridningen tog fart igen tvingades kongressen återigen bli digital, precis som förra gången. Under diskussionen inför kongressen har framförallt miljöpolitiken diskuterats, där partistyrelsen har tagit till sig en del av de förslag som kommit från medlemmarnas motioner. Huvudfokus för kongressen var att anta valplattformen inför valrörelsen, men många ombud ville även att kongressen skulle behandla de många allmänna motioner som skickats in. När kongressen blev digital bedömdes att dessa inte skulle hinnas med, framförallt eftersom själva beslutsfattandet tar längre tid i digital form. En stor majoritet av ombuden ville att kongressen skulle just koncentrera sig på valplattformen, trots att allmänna motioner inte behandlades på förra kongressen heller.
Det har varit en väldigt händelserik
kongressperiod, om än kort. Förra kongressen var ju bara ett och ett
halvt år sedan, på hösten 2020. Sedan dess har vi haft två
regeringskriser och vi har numera ett nytt politiskt landskap i
Sverige. Vänsterpartiet har stärkt sin roll, både genom att vara tuffare
mot regeringen, öka i opinionen och delvis förändra fokus i vilken
politik vi lyfter fram. Industri och bruksorter har prioriterats upp,
med fokus på omställning av produktion till fossilfritt, men vi har
även lagt in ett par extra växlar när det gäller den ekonomiska
politiken med förbättring av sjukförsäkringen och höjning av
pensionerna som viktigaste reformer.
Diskussionen om valplattformen handlade till
stor del om klimat- och miljöfrågor, men även bostadspolitik,
flyktingpolitik, sjukvård och småföretagande. Partistyrelsen var noga
med att påpeka att en valplattform handlar om att fokusera och
prioritera, där kan vi inte ha med all vår politik utan måste lyfta
fram det som vi tror är viktigast i den kommande valrörelsen, de frågor
som skiljer oss från andra partier och det vi tror vi kommer locka
väljare på. Förhållandevis många motioner blev bifallna (26 stycken) med
några tillägg om miljö (bland annat kritik mot kalhyggen, att
vindkraften ska gynna de närboende samt en ny skrivning om enskildas
konsumtion med fokus på att de rikaste), flyktingpolitik, makten på
arbetsplatserna, NATO samt en ny skrivning som lyder “Vänsterpartiet
samarbetar gärna med andra partier, men bara om resultatet av arbetet
innebär ökad jämlikhet, grön omställning och kraftigt stärkt välfärd.
För oss står inte valet mellan två dåliga alternativ.”. En
samman-ställning av besluten på miljöområdet finns här.
För mig som följde kongressen på distans såg det ut
som att det var väldigt bra stämning och bra och genomtänkta
anföranden. Beslutspassen gick bra, men tog lång tid. Det tar längre
tid att genomföra voteringar digitalt istället för med acklamation på
plats. Det blev några få förändringar i valberedningens förslag till
partistyrelse där några som föreslogs som ersättare istället blev valda
till ordinarie. Självklart valdes Nooshi om till partiledare för
ytterligare två år!
Jag fick vara med i en 10 minuter lång diskussion om Vänsterpartiets försvarspolitik i SVT Forums sändning från kongressen, finns att se här cirka 2,45,00 in i sändningen.
Hela den antagna valplattformen finns här.
Alla motioner och andra handlingar finns här, där man också kan se hela kongressen.
Hanna Gunnarsson (v), riksdagsledamot, Lund
Kapitalismen är ett system för utsugning av de svagares pengar. Vi ser konsekvenserna i skola, vård och omsorg. Rika patienter köper sig före i vårdkön medan fattiga tvingas dö i väntan på operation. Boendekostnaden stiger. Människorna tvingas skuldsätta sig. Bankerna blir rika. Vänsterpartiet går till val för att förbjuda vinster i välfärden och vinster som grundar sig på brister i samhället.
Kapitalismens farligaste instrument är skuldsystemet som gör fåtalet färre och mäktigare och alla andra fattigare och beroende. Den som är försatt i skuld är inte fri. Kostnaden för boende stiger, de som behöver bostad tvingas låna, skulderna ökar och bankerna tjänar pengar. 2008 föll bankernas kreditsystem samman som ett korthus. Bankerna räddades efter sammanbrottet, inte de ruinerade.
David Graebers bok Skuld. De första femtusen åren beskriver
hur ekonomin under årtusenden byggt på skuldberoende och
skuld-utnyttjande alltsedan fattiga bönder tvingades försörja rika
städer. Graeber skrev den direkt efter det finansiella sammanbrottet
2008.
En av Graebers källor är bibeln. Jesus insåg att
skuldberoendet är ett hot mot alla. När han improviserade bönen Fader
vår för lärjungar-na var hans viktigaste punkt ”förlåt oss våra
skulder”, det vill säga ”avskriv våra skulder”. Han påpekade att många
av oss redan gör det: ”Såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Gud -
som representerar samhällssystemet - borde göra detsamma som vi redan
gör. Det var en farlig ståndpunkt. Girighet gör människor onda. När
Jesus slagit ner växlarnas bord och kallat templet en rövarkula blev
han kortfäst. Han var inte först om insikten. Flera profeter hade
insett detsamma. De hade också föreslagit och kanske någon gång fått
igenom ett system med ”jubelår” då alla skulder avskrevs och alla fick
börja om. Jesus tanke har upprepats, utvecklats och ibland tillämpats i
2022 år.
Det är några år sedan jag läste Skuld
och då jag bläddrade i den härom dagen hittade jag genast slutsatser
och principer som återfinns hos dagens främsta samhällsforskare som
Martin Hägglund, James Suzman och Alf Hornborg. Graeber skriver till
exempel ”De senaste årens jättelika skuldmaskin tycks närma sig sin
sociala och ekologiska gräns” och ”Den verkliga frågan är hur man ska
kunna trappa ner allting en aning för att komma närmare ett samhälle
där människor kan leva mer genom att arbeta mindre”.(s 407)
Under våren måste sportföretaget
Puma fatta beslut om man ska fortsätta eller upphöra med sin sponsring
av det israeliska fotbollsförbundet, IFA, när kontraktstiden går ut i
juni i år 2022. IFA omfattar även sex lag i de illegala bosättningarna
på den ockuperade palestinska Västbanken och Puma har därför under en
längre tid fått ta emot kritik. Den internationella kampanjen för att
förmå Puma att inte förlänga kontraktet intensifieras nu inför
kontraktsbeslutet.
Att stödja verksamhet i bosättningarna är etiskt
förkastligt. Men det är även vanskligt för Puma då företag som verkar i
konfliktområden är skyldiga att säkerställa att de inte medverkar till
brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär lag. Allt
enligt de regelsystem som upprättats av FN och OECD och som grundar
sig på internationella överenskommelser.
Fler än 200 palestinska sportklubbar har sen flera år
tillbaks bett Puma att avbryta sponsringen av IFA och därmed avsluta
sitt stöd till Israels ockupation. De har inte vunnit gehör hos Puma
men väl hos en växande skara organisationer och enskilda runt om i
världen som stöder deras krav.
Vi som utgör de skånska lokalgrupperna av PGS,
Palestinagrupperna i Sverige, deltar i Puma-kampanjen. Det gör vi nu
genom att i brev uppmana Puma att ta detta gyllene tillfälle i akt och
avsluta sin relation med IFA när kontraktstiden snart löper ut. Brev
skickas till såväl Puma Nordic AB i Helsingborg som till Pumas
huvudkontor i Tyskland.
Pumas sponsring av IFA legitimerar Israels ockupation och
den ständigt pågående expansionen av illegala bosättningar. Det är vår
förhoppning att sportjätten Puma äntligen ska ta sitt förnuft till
fånga och - liksom tidigare sponsorn Adidas - säga farväl till IFA och
därmed stå upp för internationell rätt och de mänskliga rättigheterna.
Till dess att så sker uppmanar vi alla att avstå från att köpa
Puma-produkter. #BoycottPuma
Palestinagrupperna i Skåne
Kerstin Dahlberg, Hässleholm/Kristianstad
Gert Andersson, Lund
Rolf Björnson, Malmö
Moderaternas ledarbyte
Visst pågår ett ständigt hackade och malande i och mellan de
politiska partierna, men ofta på en ganska lågintensiv nivå. Vart
fjärde år i vårvintertid trappas det upp: partiernas fastställande av
listor inför kommunalvalet och andra val.
Tänk er till exempel vilket liv och kiv som måste ha föregått valet av nytt toppnamn inom Lundamoderaterna.
Miljöpartiets ledarbyte?
Det hackas nog och mals en del också inom MP inför
avdelningens beslut fullmäktigelista. Som framgått av
dagstidningspressen finns inte nuvarande kommunalrådet Karin Svensson
Smith med på MP-valberedningens förslag. Sydsvenskan beskriver det som
om Karin blivit petad av valberedningen, men om en läser artikeln lite
noggrannare framgår det att Karin inte accepterar någon annan plats på
listan än förstaplatsen. Nu ser det ut att bli en tvekamp om valsedels
förstaplats mellan Axel Hallberg och Karin Svensson Smith. Det är i
grunden ingen personstrid, det handlar om vilken typ av parti MP ska
vara, vilket också framgår av Sydsvenskans artikel.
Effektivitetspolitiska rådet
Kommunens effektivitetpolitiska råd har nu lagt fram sin första rapport.
Hundratals miljoner finns att spara, enligt rådet. Jag har inte hunnit
lusläsa rapporten, men ändå snappat upp att rådet konstaterar att de
”effektiviseringar” som kommunen hittills beslutat om på det stora hela
taget varit – ja just det! - nedskärningar. Rapporten kommer att ge de
partier som har skattesänkningar som främsta politiska mål vatten på
sin kvarn. Men jag funderar på om det kanske vore tid på att inrätta
”Medmänsklighetspolitiska rådet” i Lunds kommun.
Vänsterpartiets modifierade klimatpolitik
Vänsterpartiet på riksplanet ska nu vända sig till
industriarbetare på bruksorterna ute i landet. För att attrahera dessa
modifierar partiet sin miljö- och klimatpolitik. Om jag förstått det
rätt ska inriktningen nu vara enbart på politik på systemnivå, inte
politik som har direkt påverkan på den privata konsumtionen. Jag tror
att V därvid inte riktigt förstått dialektiken mellan konsumtion på
individnivå (som aggregerad blir masskonsumtio) och åtgärder på
systemnivå.
Livsmedel på Nova – slag mot handeln i stadskärnan och bostadsområdena
Socialdemokraterna har sedan lång tid tillbaka varit
motståndare till livs- medelsförsäljning på Nova. Nu har S efter
internt malande samsats med M om att tillåta en stor livsmedelshall i
Novas befintliga lokaler. 5000 kvadratmeter blir ytan på handeln.
Byggnadsnämnden behandlade frågan om livsmedelshall torsdag kväll. S,
M, L, C och SD röstade för att livsmedelsförsäljning ska bli möjlig, MP,
V och FNL röstade emot. De partier som röstat för livsmedelshallen har
i andra sammanhang sagt sig vilja värna stadskärnan och handel i
bostads-områdena, men visar nu i praktiken att detta är just bara prat.
Att de inte tar ansvar för att nå Lunds klimatmål är också alldeles
tydligt. Biltrafiken kommer givetvis att öka med ytterligare en stor
extern livsmedelshandel.
Ett av Lunds klimatmål är att utsläppen av växthusgaser ska minskas med minst 90 procent till 2030, jämfört med år 2010. Ett beslut om livsmedel på Nova går spikrakt emot detta mål.
Jag har några minnesbilder från 1939 som
jag kortfattat vill beskriva eftersom de är bilder som nu bara finns i
mitt huvud. Faktiskt. Minnen kan man inte lita på, och jag vet förstås
mycket från den tiden som jag inte visste då. Det försöker jag skala
bort.
Du ska få åka med brandkåren, sa Far. Det var trettondagen 1939
och jag var fem år. Vi hade ett par gäster hemma. Mamma hade ringt och
anmält att jag hade scharlakansfeber, men det visste inte jag inte.
Min besvikelse var stor när det kom en liten grå ambulans i
stället för en röd brandbil. Mina föräldrar fick inte följa med till
epidemisjukhuset. Jag blev lagd i en säng i ett tomt rum med gula
väggar. Jag började skrika. Efter en stund kom en barsk sköterska och
sa: Om du inte slutar skrika får du aldrig komma hem. Jag slutade
skrika. Rummet jag rullades till var fullt med sängar och barn. Där
bodde jag i sex veckor, till slutet av februari. Hela tiden kom det nya
barn, medan andra flyttade ut. Jag blev god vän med ett par pojkar som
kommit ungefär samtidigt som jag. Där fanns en del leksaker eftersom
man inte fick ta med sig dem hem. På morgnarna kom en sjuksköterska med
en spatel av trä och rensade min näsa. Jag fick öroninflammation och
greps av panik i operationsrummet med alla dess vassa knivar eftersom
jag ett år tidigare opererat bort blindtarmen och upplevt att jag
kvävdes och efteråt kräkts väldigt mycket. Det blev lika hemskt den här
gången. Mina föräldrar fick jag då och då prata mer genom en liten
glasruta.
Jag låg i sjuksalen och mindes saker som hänt innan jag
blev intagen på epidemisjukhuset. Det hade varit mörkläggningsövning i
Uppsala. Far hade radion i vardagsrummet som inte var mörklagt. Vi gick
in där och stängde dörren för att inget ljus skulle synas. Far ställde
ner radion på golvet och hörde på nyheterna. Sedan gick vi ut en
stund. Gatan var tom. Ingen lampa lyste. Alla fönster var mörka. Men det
var fullmåne. Vi går runt en stund, sa Far. Månen följde oss ovanför
ett plank som vi gick förbi. Ser du att månen går med oss, sa Far. En
annan gång satt jag med Mamma i köket. Hon hade tandvärk och var rädd
för tandläkaren. Så knackade det på dörren. Det är den arbetslöse, sa Mamma och när han kom in fick han ett brunt paket smörgåsar. Han sa adjö och gick.
När jag kom ut från sjukhuset fick jag inte återvända
hem. Min lillebror Jan som var tre år skulle inte smittas. I stället
bodde jag hos syster Majken, en diakonissa som jag kände. Varje dag
fick jag äta ett rört ägg. Syster Majken bodde i utkanten av Uppsala
och en dag var det krigsövning på torget utanför. Ett litet skjul
brann, man hörde skott och sedan en hög explosion. Jag blev rädd och
gick in från balkongen.
Sedan reste jag till Mormor och Morfar i Färlöv i Skåne. Då var
det vår och sen blev det sommar. Jag fick en lappkniv med slida av
renpäls av morfar när jag fyllde sex. Jag kom aldrig mer in hemma i
Uppsala. Far, mamma och min bror Jan hade flyttat till Växjö. Mamma
hämtade mig dit. Jag kände igen våra gamla möbler i våningen som vi
hyrde. Så fick Jan scharlakansfeber. I Växjö fanns också ett
epidemisjukhus. Jag åkte med när Mamma cyklade dit, men fick inte gå in.
Jag hade lappkniven i ett skärp, men när vi kom hem hade den ramlat ut
slidan. Jag sörjde den.
Sedan blev det krig mellan Sovjetunionen och Finland.
Jag såg soldaterna från I11 marschera med musikkår uppför Risingevägen.
Mina föräldrar var upprörda. Senare kom Kerttu och Onni som var lika
stora som jag. De kunde bara finska och de pratade och skrek till
varandra. Onni försvann och jag såg honom aldrig mer. Kerttu fick bo
hos en barnmorska på andra sidan gatan. Henne kände jag tills hon dog i
cancer i 50-årsåldern. Hon var ofta arg och sällan glad.
Så blev det jul och sedan nyår 1940. Jag kom ihåg julen i Uppsala.
Barnmorskan förlöste Mamma hemma ett par år senare
och jag fick min lillebror Erland. Det var en stökig natt.
Detta var några skärvor från 1939. Jag tänker gräva upp fler från 1940-talet. De ska beskrivas exakt ur mitt perspektiv när de hände.. Om det går.
VB kommer att byta utgivare och/eller skepnad
efter det här året. Först gav VPK/Vänsterpartiet ut bladet i 30 år och
nu har jag hållit i rodret i snart 20 år. Men de som gjort Veckobladet
till det det är och har varit är skribenterna inte administratörerna
precis som i all verksamhet. Att hitta skribenter med intressanta idéer
att skriva om kräver ett kontaktnät och mitt börjar tunnas ut med
ålderns rätt.
Tre ”gamla” VB-aktivister har skrivit en motion till
Vänsterpartiets årsmöte som utmynnar i ett förslag att tillsätta en
grupp som undersöker hur partiet kan bidra till att VB lever vidare.
Läs hela motionen nedan.
Mina synpunkter är enkla. Mitt enda villkor för att
överlåta VB är att vänsterprofilen garanteras. Det som skall tänkas på
är två rätt skilda ting, det viktigaste är såklart framtiden om nu
något sån finns för något så föga modernt som VB. Sen är det ju
historien, hur bevara de gjorda 48-årgångarna för framtiden, skall det
göras i egen regi eller finns det något intresserat arkiv?
Jag kommer självklart att hjälpa till med övergången så
mycket jag kan men menar allvar med att det får vara nog efter det här
året.
Göran Persson
Motion till Vänsterpartiets i Lund årsmöte 2022
Om Veckobladet
För snart femtio år sedan startade
Vänsterpartiet i Lund Veckobladet. I Veckobladet fördes den debatt om
lokala politiska frågor som fick många att engagera sig, och några
duktiga skribenter och politiska analytiker hade återkommande spalter.
Det fanns också utrymme för mindre politiskt material, om utflykter,
koloniträdgårdar och kulturhändelser. Aldrig censurerades några bidrag
och röster från andra partier och partilösa var välkomna.
Efter en tid såg inte Vänsterpartiet det som sin uppgift
att driva en sådan tidning, och rättigheterna såldes till en
privatperson, Göran Persson, för en krona. Göran drev vidare tidningen i
samma anda, och lyckades hålla utgivningen igång. Nu har han meddelat
att han vill avveckla sitt engagemang efter valet och kan tänka sig att
överlåta ansvaret för Veckobladet till Vänsterpartiet eller till någon
annan grupp/person som är beredd att driva den vidare som en röst för
en bred vänster.
Vi menar att Veckobladet skulle kunna vara en stor tillgång
för Vänsterpartiet. Den behöver ryckas upp med fler skribenter, nya
krafter och en bredare läsekrets. Man kan tänka sig en utveckling i
olika riktningar. Det vore roligt med ett forum för ideologisk debatt.
Vi tror att Veckobladet skulle kunna balansera funktionen av ett
utåtriktat blad riktat mot folk med hjärtat till vänster, med funktionen
av att varje vecka ge partiets medlemmar och andra läsare information
om vad som händer i den lokala politiken. Och för den delen i
rikspolitiken genom att vår riksdagsledamot regelbundet rapporterar.
Detta behöver noga övervägas. Hur nå ut bredare, engagera
nya skribenter och ersätta den arbetsinsats Göran stått för så länge?
Närmast till hands ligger väl någon form att kollektiv, inte
nödvändigtvis av enbart partimedlemmar, som tillsammans tar på sig att
dela på arbetsuppgifterna och ansvaret? Men det behöver diskuteras och
utredas.
Vi yrkar att en grupp tillsätts för att ge förslag till hur Vänsterpartiet kan bidra till att Veckobladet lever vidare.
Ann Schlyter
Lars Borgström
Marianne Sonnby
Varje fredag kl 12-14 samlas vi för klimatstrejk på Stortorget med Corona-avstånd eller för digital strejk. Från och med fredag den 20 nov och framåt kan vi bara vara åtta personer närvarande.
Onsdag den 9 februari kl 18
Solel till alla
Solpaneler har
blivit en allt vanligare syn i Sverige och allt fler vill investera i
solpaneler på eget tak eller gå med i solkooperativ eller
solgemenskap. Hur ser utvecklingen ut och hur påverkar den framtidens
energisystem?
Jenny Palm är professor vid Internationella Miljöinstitutet
i Lund och forskar kring dessa frågor. Arrangeras i samarbete med
Lunds Naturskyddsförening och Lunds universitets
Hållbarhetsforum. Ingår i serien Gröna program på Lunds
stadsbibliotek.
Ann Schlyter ställer ut landskapsmålningar i olja, pastell och akvarell.
Lördagen den 12 februari klockan 12.
Börringe kloster, Anitaz restaurang.
Den gångna veckan har vintern försökt attackera, men det gäckande motståndet växer i Lunds parker och naturreservat. Här en modig vintergäck i snöblasket.
Lena Mellin i Aftonbladet hör till Nooshis
enträgnaste motståndare. Det har varit ett stort år för Nooshi och V,
så hon har haft många tillfällen att framföra sin kritik.
I torsdagsnumret skrev hon under rubriken ovan en i och för sig inte
ointressant artikel om Vänsterpartiets 44 kongress som börjar idag,
fredagen den 4 februari.
Kommentera gärna debatt och beslut i nästa veckas VB.
Svenska pensionsfonder satsar stora belopp på klimatkatastrofala men vinstgivande investeringar som vi såg i förra VB. Nu framlägger EU-kommissionen ett förslag om vilka investeringar som ska klassas som klimat- och miljövänliga. På listan finns både kärnkraft och gas. Flera länder protesterar, däribland Sverige, men det finns risk att förslaget går igenom. Moderaternas Tomas Tobé ansluter sig förstås entusiastiskt till klimatkannibalerna.
